Informationen vi tillhandahåller på DietDoctor.com är inte avsedd att ersätta läkarebesök. Genom att använda sidan går du med på våra användarvillkor.
Läs vidareDietdoctor.com använder kakor (cookies) för att webbplatsen skall fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
Läs vidare
i Lågkolhydratkost 
Själv har jag och min fru satsat på LCHF för att vi kommit till "vägs ände" - dvs med hjärtsjukdom och diabetes. Efter två år har vi nått "fantastiska resultat" på alla sätt.
Men vad är det som får folk som inte har kommit till "vägs ände", som denna "nybörjare", att satsa på LCHF undrar jag? Jag tror inte att jag själv skulle "klara av det"och absolut inte min fru; helt enkelt för att det finns så mycket godis runt krökarna som alla "välvilliga" vill truga på en.
Visst jag har pendlat upp och ned i vikt senaste åren, men jag är en av de där kvinnorna som bara går upp på bröst och höfter och trots 10-15 kilo för mycket har getingmidja och konkav mage. Egendiagnostiserad laktosintolerans, orolig mage vid visst matintag, 10 års missbruk av cola light(>2 liter per dag), minst ett par kilo godis i veckan, chips och allt annat med socker. För någon kanske detta är vägs ände, för andra hade det varit diabetes, eller 40 kilo till.
Uteslöt alla kolhydrater för ca 2 månader sen, mest för att jag tyckte att jag jämt var trött, och alltid var sugen/hungrig, någonstans i bakhuvudet gick tankarna om att jag förmodligen hade näringsbrist.
Efter en vecka, när initial yrsel och "baksmällekänslan" hade gått över var det total eufori. Där insåg jag hur bra jag mådde och att jag inte alls hade fattat hur dåligt jag mått tidigare. Av bara farten försvann 8 kg och närmare 10 cm i midjan på dessa 8 veckor. Började på kanske bmi 26 så jag har aldrig varit speciellt stor, ändå har det gått så snabbt.
Jag kan inte riktigt säga vad det är som har hänt i sommar, men tydligt är att ett mycket stort paradigmskifte skett i mitt liv. Jag har alltid älskat socker, ju mer raffinerat desto bättre. Det som förmodligen räddat mig så här långt i livet (från massor av övervikt) är kärleken till kött, ost och vin, samtidigt som jag aldrig varit särskilt förtjust i smörgåsar, pasta, kakor etc.
Idag pga semesterbesök och taxfree-butiker så har jag ätit en mörk (marsipan)-chokladkaka, och några pastiller. Känner på en gång hur de "galna små monstren" vaknar nere i magen och vill ha mer. Socker är inte gott längre, det får mig bara att må illa. Jag har fortfarande inte fattat hur hjärnan har bemästrat dessa "monster", men det är bara den enkla känslan av: nä sånt äter inte jag.
Nu när jag ser människor äta allt från pizza, pommes, smörgås, godis, chips pasta etc, så hade de i mina ögon lika gärna kunnat hälla en påse strösocker ner i halsen. Det är så jag känner mig när jag äter något med mycket kolhydrater.
Så nä, vägs ände var det aldrig, inte medvetet i alla fall, (undermedvetet var det kanske just det) Snarare har jag från att "snöra" runt mig själv och aldrig komma någonvart äntligen hittat den stora breda motorvägen, och den kommer jag aldrig helt att vika av ifrån.
Undvik allt socker, godis, läsk bullar, lev inte på smörgåsar osv, ät riktig mat varje måltid, var inte rädd för kött, ägg, mejerier, fett, grönsaker och ät rotfrukter, pasta ris i måttliga mängder.
Og godt var ju det. När jag tänker tilbaka så kommer jag ihåg et ansikt gusten og grått. Och det verste (aldri så galt...at det ikke er godt for noe..som vi sier) kiloene ramlet av...noe var galt - men vad, det får jag nog aldri veta. Pre-diabetes? ...Men så en dag 1,5 år sedan lå Norsk Ukeblad å slang på jobbet. Og der "tronade" Annika Dahlquist.
Ubevisstheten ja. Den jobbar för oss ibland, sökar sig fram på egenhand så at säga :) For hur kunne det ha sig at ochså jag kunne börja med eks. smör. Det hadde jag aldri på maccorna/heller inte margarin. så pass vett hadde jag :roll:
Godisen, kaffefikan m.m. (hm. mycket, mycket) fick vara nog, det hadde jag ju ingen kontroll på! Läsk drakk jag heller inte. Bara mineralvatn - kan ha hjälpt kroppen min til å klara sig. I dag blir det bara vatn- koker det gjärna. Och nu hadde jag ju kommit fram til at fett tålde jag inte - tålde ingenting egentlig. Frukosttoast m/engelsk marmelad (mums) heller inte mer. På det senaste hadde antall toast-mackor ökad (spes. i helgen). Der var liksom inte någon botn. Magknip jevnt dom siste två åren. Mycket halvfabrikata-mat förövrig...
2 dager etter lchf-start, stupade jag inn på nærmaste lchf-kommentarlänk (aldri varit der förut - det var om S.Hexebergs något stora klient och hennes vikt-tap, - stupade inn ja, jag var så sjockad över vad jag upplevde med/i min kropp. Det kunne inte stämma, at sockersug, överspising, godis för middag´n attityd m.m. - at alt dette var över. ...............
och det bara för at (som jag nu vet) jag hittat fram til den kost vi är skapade för at äta, som lugner kroppen og huvudet och låter oss bli metta og fornøgda. Ja, magknip´n förduftade ochså på straksen.
Samanfattat som jag ser det så är kostbedraget en enda stor katastrof i människans utviklingshistorie. Lyckade alle som når å forstå...
Ja det är visst kvelden för berettelser av det här slaget ;) Lycka til alle sammen. Och som ni ser så har jag fått et nytt beroende: Lchfbloggar - men så är det, stadige utfordringer - inte? ;)
Nog för att du inte är så gammal och fortfarande växer men tycker du själv att du väger för mycket så är en kost baserad på LCHF en bra idè. Det enda du gör är att välja bort den mat din kropp ändå inte är skapt för att äta, och att göra det redan nu är kanon.
Tumregeln bör vara; ju naturligare mat desto bättre. Därför är kolhydratskällor som potatis och frukt (i begränsade mängder) att föredra framför raffinerade produkter som bröd, socker och pasta.
Fortsätt på din väg om du mår bra! Du säger att du inte vägt så här lite sedan i 5:an, det kan både vara bra och dåligt - det beror ju på vad du vägde då, men om du var överviktig redan som 11-åring så är allt säkert i sin ordning. Du är trots allt snart 15 år och visst växer du, men mig veterligen så växer man bra på riktig mat! För som du också skriver så har du aldrig lyckats så här bra att gå ner i vikt tidigare vilket betyder att du provat andra sätt att "banta" (läs svälta...) och det är INTE bra, framför allt inte för en växande kropp som behöver mycket näring.
Lycka till!
Bejaka all mat om är rik på näring och var försikig med mat som är rik på energi.
En växande kropp behöver främst näring.
En kropp som får för mycket näring tar inte skada av det, den väljer helt enkelt att inte "suga upp" den extra närngen.
En kopp som får för mycket energi är tvungen att hantera detta överkott och lagra det som fettväv.
Lita på din kropp! Om den mår bra så gör du rätt, det är faktiskt så enkelt!
Anita, de är riktigt att alla de tre olika näringsämnena bär energi.
Det är dock bara fettet med sina olika fettsyror och proteinerna med sina aminoyror som är livsnödvändiga (essentiella)då vi inte kan tillverka dem själva. Mat rik på fett och proteiner innehåller också nödvändiga vitaminer, mineraler och spårämnen.
Det är ovanstående som jag avser med näringsrik mat.
Det är därför som ett ägg inte innehåller några kolhydrater då den blivande kycklingen kommer att bryta ned fett och proteiner till energi men bara i den takt som behövs.
Inga kycklingar föds överviktiga, de mår alla utmärkt och är fulla av energi från fett och proteiner.
Vi människor inklusive den växande tonåringen Malin mår bäst om vi tillämpar samma taktik där kroppen avgör hur mycket energi som behövs.
Jag var först lite osäker på om det skulle lyckas alls, tänkte att det kanske bara går att gå ner i vikt med LCHF om man har övervikt inte bara några extra kilogram.
Har nu gjort massor med reklam för LCHF och många har köpt boken Matrevolutionen. Hoppas att de här i Finland också skulle skriva lite mera i tidningar om denna fantastiska kost så att flera skulle börja kräva att få bra matvaror i butikerna och i skolmaten.
Håller med dig till fullo! Min 2-åring brukar få välling gjord på äggula, lite äggvita, grädde, smör och gammaldags mjölk. Han är helnöjd och blir mätt och glad. Visst får han en macka ibland och frukt, men aldrig kakor godis läsk etc.
Anita, håller med om att "strunta i att suga upp" är ett pedagogisk uttryck. Men faktum är att fett och proteiner har en helt annan verkningsgrad i kroppen och startar mekanismer som kaloriräkning inte tar hänsyn till.
De flesta LCHF-are menar att det är avsevärt svårare att överäta på fett och proteiner men löjligt enkelt på snabba kolhydrater, titta på befolkningen i USA.
Detta är också min personliga erfarenhet. Jag är viktstabil på LCHF sedan fyra år men får "majorsmage" om jag börjar äta mer än 100g kolhydrater/dag.
svante