Allt färre väljer lättmargarin
I många skolor, sjukhus osv. serveras bara lightmargarin. Ingen får välja själv. Men när folk själva får välja köper de naturligare matfett istället, som smör eller Bregott. Försäljningen av lättmargariner har mer än halverats (!) på senare år.
Att döma av det här utskicket från ICA härom dagen så verkar utvecklingen fortsätta. De har tydligen svårt att bli av med snuskmargarinet. Ytterligare ett gott tecken.
Nästa steg kan vara att man får betala för att bli av med margarin. Som för annat kemiskt riskavfall.
Tack till Nicklas R för bilden.
"Margarin eller konstgjordt smör framställes af renad talg och ister, med tillsats af grädde. Genom förbättrade tillverkningsmetoder hafva åtskilliga margarinsorter blifvit så lika äkta smör både till utseende och smak, att det är ganska svårt att känna skillnaden...... Om margarinet är väl beredt af sunda ingredienser, är det ett hälsosamt, lättsmält och i förhållande till sitt pris närande födoämne, som med fog kan rekommenderas åt alla, som måste räkna med begränsade tillgångar"
Ja vore det gjort enligt vad som nämnts där fortfarande vore det väl inga problem att rekommendera margarin, eller hur? 🙂
Även i denna bok skrivs mycket väl om "kokossmör" som den kallar kokosfett, att det är lättsmält för både friska och sjuka och passar väldigt bra till en lång lista som inbegriper nästan allt.
Den från 1920 har ett långt kapitel om näringslära kallat "Vilken mat är den billigaste?", som man kan misstänka är alltså oftare hur man ska få i sig tillräckligt. Båda böckerna ger ett ungefärligt behov av 3000 kcal/dag samt 100-120 gram protein (eller ja äggvita kallas det då). Sedan skiljer de sig, den från 20 har ett långt resonemang som leder mot att även om fett och kolhydrater kan i viss mån ersätta varandra (har man ett tunt lager smör på brödet behövs en tjock skiva, har man ett tjockt lager smör räcker en tunn skiva osv) så leder det mot att fettet är ett bättre val i de flesta fall. Exempel tas också upp hur om torsk och makrill har samma kilopris så är makrillen billigare då den har mer fett och därmed mer kcal.
Båda tar upp att sockersjuka (diabetiker) måste äta i princip bara fett och protein, eskimåernas diet nämns även den.
Dock även den från 19 som ger ett överslag på så lite som 56 gram fett för en arbetande person på 70 kg så påpekar den att för mycket framförallt kolhydrater än vad man gör av med kommer leda till fettinlagring och att fettet inte kan undvaras och att mäniskokroppen har ett stort behov av fett vilket tydligt iakttagits men de ännu inte fullt kunna förklara varför. I kalla trakter och på vintern behövs både mer kolhydrater och fett men framförallt fett som alstrar mer värme. Denna bok har även ett avsnitt om kost vid olika problem, inklusive korpulens:
"Prof. Ebstein i Göttingen förordar för personer, som lida af fetma, att inskränka förtärandet af bröd, potatis, socker och sötsaker, men att i stället hålla sig till kött och ägghviterika grönsaker, såsom sparris, skidfrukter, spenat och kålarterna. Fett bör ej uteslutas utan kunna både feta såser och smör förtäras.
Öl förbjudes, men i stället kan till middagen drickas litet lätt vin (rödt eller hvitt). Alla andra spritdrycker uteslutas.
Korpulenta personer böra akta sig för att dricka mycket."
Fördelningen med drygt 100 gram protein och 50 gram fett kommer tydligen från en tysk som hette Voit under 1860-talet. Ca 40 kcal per kilo rekommenderas användas som "tumregel".
Boken från 1919 som känns lite nyare även i språk argumenterar emot detta delvis utifrån fördelningen i (bröst)mjölk och kommer då fram till istället ca 80 gram protein, 175 gram fett och 300 gram kolhydrater (istället för 110 gram protein, 50 gram fett och 500 gram kolhydrater). Författaren vågar dock inte riktigt ifrågasätta och säga detta är bäst över de vedertagna Voit siffrorna, men att man bör tänka på detta och kanske i alla fall hamna på något medel emellan de båda och förespråkar alltså mer fett.
Faktum är att den boken förespråkar ett ganska strikt räknande på kosten och dess fördelning och valet av matvaror, men påpekar att man inte ska stirra på kalorivärdet endast i tabellerna utan på sammansättningen och näringen.
Roligt att läsa gamla kokböcker och hushållsböcker ibland. Vad sägs, ska vi skriva till Unilever och fråga varför deras margarin inte är tillverkat av talg, ister och lite grädde? Får man igenom det kan ju margarin rekommenderas igen 😉