Ytterligare en kvinna död efter fetmakirurgi
18 januari 2013 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Fetmaoperationer
i Fetmaoperationer Fetmakirurgi, som långsiktigt visats öka behovet av sjukvård, ger ofta obehagliga komplikationer. Bara en liten andel är så svåra så att patienten dör. Men det händer tyvärr ändå med obehaglig regelbundenhet:
NT.se: Kvinna avled efter operation
Att skära bort friska kroppsorgan är inte riskfritt. Jag har själv pratat med en kvinna som månaden senare dog under sin fetmaoperation, med punkterad kroppspulsåder.
Har du stött på någon obehaglig följd av dessa operationer i din omgivning?
Jag frågade min klasskompis om hans bror har testat att lägga om kosten, eftersom ingreppet inte är helt riskfritt..
Det hade han tydligen, men det "funkade inte" att äta efter LCHF.
Jag känner att en sån här person har ett problem som inte går att lösa med kirurgi. Han är förmodligen beroende av socker och kan därför inte tänka sig att bara äta fett.
Så inom en månad kommer en person lägga sig under kniven för operation, som egentligen behöver behandling för sitt beroende/beteende.
Tragiskt...
Men för att vara ironisk, så slipper de opererade iaf LCHF:s farliga biverkningar på lång sikt...
Sammanväxningar i tarmen som leder till ileus, bukväggsbråck eftersom GBP-operatören sällan syr igen slitsarna i bukväggen efter ingreppet. Gallsten och gallblåseinflammation efter viktnedgång. Magsår i den igenstaplade delen av magsäcken vilka kräver gastrostomi (nytt hål på magen) för att få en chans att läka. Refluxproblem med kräkningar. Oförmåga att äta ordentligt eller ibland ens riktig mat utan får leva på flytande kost resten av livet. Livslång medicinering med vitaminpreparat etc. Långa och återkommande vårdtider, mycket lidande och smärta.
Varför någon överhuvudtaget vill förstöra sitt liv på det sättet är helt obegripligt.
Tänk efter innan ni yttrar er!!!
Men man måste få hjälp! Det är inte bara att hoppa på tåget och tro att man skippar lite bröd här och lite pasta där och inte fylla på med rätt fett. Gör man det blir man mätt på mindre och går ner i vikt per automatik. Vi har olika kroppar och reagerar olika, så för alla fungerar det inte, men i längden så är jag helt övertygad om att detta lägre energiintag gör att man går ner i vikt till slut.
Det handlar om kunskap!
Vad får man för kostråd i samband med en operation? Är det inte svårt att få i sig tillräckligt med näring? Jag är bekant med en person som genomgått en sådan här operation för 3-4 år sedan och hon blir inlagd med jämna mellanrum på sjukhus med dropp för att hon hela tiden får så himla dåliga värden.
Det borde du som sjuksköterska veta, ni håller alltid varandra om ryggen när en patient börjar ifrågasätta och undra om man blivit felbehandlad.
Lustigt att du kan hålla käften om dessa svåra problem på jobbet, med en läkare i närheten är det ALDRIG några problem...
Att inte kunna äta julbord och riktigt unna sig.
Med LCHF kan man även "fuska" ibland men har ändå en metod att komma i ballans igen.
Stackars folk som de sätter kniven i. Förstörda för resten av livet.
Om ett antal år kommer säkert skadeståndsprocesser igång för de som blev förstörda trots att det finns alternativ.
http://www.dagensmedicin.se/debatt/prova-lchf-diet-fore-operation/
Problemet som jag har uppfattat det är den hjälp som finns att tillgå för feta. Opereration är en relativt billig lösning och ses därför av sjukvården som en quickfix.
De flesta supersize människor lider av ätstörning. Jämför behandlingen av annorektiker/drogmissbrukarare (när den väl sätts in) där man lägger in de sjuka för behandling. Om de skulle få motsvarade behandling som feta normalt möts med, skulle det väl låta i stil med: -Ät mer och spring inte så mycket!. Sedan efter det skickar man hem dem. Eller drogmissbrukare, skulle man säga till dem att, sluta bara dricka/knarka så kommer du att må bättre, innan man skickar hem dem igen. Nej det inser alla att det inte funkar, men feta individer de förväntas själva kunna ändra sitt beteende helt på egen hand med ett klämkäckt ord på vägen av en läkare eller dietist. Jag känner faktiskt bara förakt inför de som ger sina patienter det bemötandet.
Varför kan man inte, innan man ev sätter kniven i någon, erbjuda behandlingshemsvistelse. Där man kan få hjälp att gå till botten med vad det är som gör att man har kommit dit man är. Och låta den behandlingen ta den tid som behövs. En man jag pratat med som gjort en GBP berättade att han hade provat LCHF innan operationen men inte lyckats. Jag frågade honom om han fått någon hjälp med detta, men nej alla olika bantningsförsök som han fick göra innan operationen var han tvungen att göra hemma på egen hand.
Ytterst få väljer att bli feta, det är en konsekvens av helt fel kostval. Orsakerna till fel kostval är många varav okunskap, beroenden, ärvda (o)vanor säkert finns med i listan.
Med den tillgängliga behandling (sjukvården) och det obefintliga stöd många feta lever med förstår jag att man till sist kan drivas till att tro att operation är den enda utvägen.
http://www.nsk.se/article/20130114/KRISTIANSTAD/701149946/1132/-/regi...
Hon mådde oerhört dåligt efter operationen. Först fick hon operera bort gallblåsan. Sedan slutade bukspottkörteln att fungera. Den är helt död. Hon har varit mycket nära döden ett tiotal gånger och flera gånger fått ligga nersövd i flera veckor. Hon tar inte upp någon näring alls och har tappat allt hår pga näringsbrist. Hon måste idag ha hemtjänst flera gånger om dagen för att klara sig. Förut var hon tjock men frisk, nu är hon utmärglad och mycket, mycket sjuk.
Mitt sockermissbruk klarade jag av själv med hjälp av info på nätet, böcker osv och la om till LCHF för drygt 4 år sen.
Det känns som om det vore dags att börja samla på anekdoter om misslyckade GBP-operationer för att sedan gå ut med dem till all media. I krig och kärlek är allt tillåtet! Fast det är ju "bara" anekdoter så det påverkar väl inte etablissemanget men det kan ju alltid skrämma några till att avstå den där operationen.
Däremot tror jag att man kan behöva hjälp med att programmera om hjärnan. Martin Ingvars och Gunilla Eldhs bok "Hjärnkoll på vikten" borde vara obligatorisk läsning i väntan på operation. Den boken gör en verkligen medveten om vilka spratt hjärnan kan spela. Därmed kan man också lära sig att "lura" hjärnan.
Därtill borde man få hjälp med att lära sig vad en hyfsat strikt LCHF-kost innebär. Och den måste nog vara ganska strikt eftersom den som blivit så överviktig att operation är aktuell antagligen är både rejält metabolt skadad och sockerberoende. Här hjälper inte kvällstidningarnas LCHF-bilagor. Snarare stjälper de eftersom den okunnige lätt kan få för sig att han testat LCHF utan att ha gjort det.
Som exempel kan jag ta en kompis till mig som både har diabetes och en viss övervikt (samband?) och har sagt att hon testat lchf fast det inte funkat på henne. Förra helgen gick vi igenom vad hon vid sin LCHF period åt och satte in det i matdagboken insåg hon att det inte var LCHF utan snarare en typ av GI men med för lite fett.
Hon drog ner på snabba kolhydrater men ökade inte fett intaget vilket gjorde att hon åt för mycket kolhydrater för att kunna bli mätt. Så trots att hon åt grönsaker, såser, kött, osv blev det trots allt för mycket kolhydrater och för lite fett. Stora fluktuationer i blodsocker, trötthet, sockersug osv. Dessa "problem" gjorde att hon gav upp och sa "det funkade inte på mig".
För en vecka sen hjälpte jag henne med att komma igång på riktigt. Vi gick igenom vad hon skulle äta första veckan och såg till att hon antecknar i matdagboken vad hon har ätit. Hennes blod socker gick på 3 dagar ner till runt 7 och stabilt från att ha legat på runt 20. Hon har äntligen börjat få huvudvärk vilket jag ser som ett tecken på att hon äter rätt och "avgiftas". Däremot har hon insett att hon äter mycket mindre med mycket större mättnadskänsla. Hon klarar lätt en hel dag utan att det är jobbigt med en massa småätanden runt omkring.
Det är min övertygelse att dom som säger att det inte funkar på alla gör vissa generalfel som dom inte själva tänker på. Ta hjälp i början, logga vad du äter, rensa ut hemma i skafferiet så inget onödigt finns kvar och låt det ta lite tid i början.
Bla använder man misslyckade ätbeteendeförändringar som skäl att genomföra op, bara för att under länken eftervård trycka på att det är viktigt att ändra sitt ätbeteende till att äta fettsnålt.
Men det finns också de som LCHF inte funkar för. Eller där LCHF ensamt inte funkar tillräckligt bra. Lite mer respekt för att en del behöver eller väljer andra metoder (eller kombination med andra metoder) skulle jag tycka vore klädsamt.
Annars låter det mer och mer likt Rössner och kompani. Det kan omöjligt vara så att råden inte passar personen, det måste vara personen som gör fel. Den anstränger sig inte tillräckligt, eller ljuger, eller vad det nu handlar om.
För er där LCHF funkat jättebra, ni kan ju vara glada för det, och tipsa om det, och berätta om vanliga misstag som man kan göra i början. Men ha lite förståelse för att det kanske inte funkar för alla ens om de gör helt "rätt".
Men.. utan min GBP skulle jag vara död nu. Har inte ångrat mig en minut för den tvingade fram resultat och livsförändring. Firat 7 år och är ca 75-80 kilo mindre (dock inte automatiskt.. blev verkligen ingen quick fix för mig). Ska njuta mig ner dom sista kilona som kanske har lust att trilla av efter ett helt liv som överviktig. I sakta maklig takt mha liberal LCHF.
Jag har full respekt för att andra metoder fungerar bra och att andra tycker att det fungerar bra för dom. Vad jag vänder mig emot är att det är ingen av dom som sagt att "det funkar inte på mig" har egentligen ätit LCHF enligt min erfarenhet.
Jag tror inte heller att det beror på att personen ljuger, inte anstränger sig utan att det oftast beror på okunskap och lite för mycket naivism. Jag har själv "trott" att jag äter rätt men insett när jag kollat att jag egentligen äter någon GI version.
Och det finns säkert människor som har ett sådant stört metobolt system att det inte funkar helt lätt, men då har dom säkert problem med alla dieter och i slutändan även med att lyckas med en GBP.
Vad vi många retar oss på är när människor säger "det funkar inte på mig" som en sanning när dom egentligen inte ens testat det. Och jag säger inte heller att det är fel med GBP på vissa typer av människor men det är fel att lansera det som en mirakelmetod utan att ha testat alternativen innan.
Sen så är LCHF precis som alla metoder inte en spikrak väg neråt i vikt, det går uppåt och neråt precis som alla beroende på vad man äter, stressnivåer, träning osv. Det är ingen som använder detta som aldrig har fuskat, stannat i sin viktnedgång,och dylikt. Men jag tror att många har en verkligt svår avväjningsperiod från socker och snabba kolhydrater och väljer därför att sluta försöka fortsätta. Det är då också lätt att skylla på "det funkar inte på mig".
Det är därför kanske inte LCHF som inte funkar utan att beroendet av socker och snabba kolhydrater som är allt för starkt!
Det finns ingen som behöver en dylik operation.Allt sitter i huvudet - både på patienten , doktorn och vården i stort.
En människa som är sjukligt fet blir det inte av sig själv - det är omöjligt.Nånstans stoppas det in föda - då säger logiken att om man slutar proppa kakhålet fullt så normaliserar , så småningom, kroppen sin vikt. Dessa människor behöver psykologer inte knivar. Dom är varken , i dom flesta fall , mer eller mindre intelligenta än nån annan. Däremot har dom fallit offer för missbruk - och det är det många som gör , på allt möjligt. Följaktligen behöver dom avprogrammeras och få missbrukarvård inte skäras sönder. Att misslyckas att inse detta från vårdhåll - det är riktig dumhet det.
Men det är stor skillnad på att säga
- Många som tror att de testar LCHF äter faktiskt inte LCHF
mot
- LCHF funkar för alla
Men jag HATAR när människor inte är ödmjuka!
Det är inte bara de som äter "traditionell" kost som ska förstå oss som äter LCHF, vi ska även försöka förstå och acceptera dem...
Mer ödmjukhet och förståelse kring vad som är bäst för den enskilde, det vinner vi på allihop!
http://www.oasverige.org/
Ödmjukhet hjälper ingen. Däremot är det ett sätt att tvåla till människor med en annan uppfattning när man kräver att de ska vara ödmjuka (dvs. hålla flabben).
För övrigt har jag inte träffat på en enda människa på en enda LCHF-sajt som inte accepterar att andra äter på ett annat sätt.
Det är inte särskilt ödmjukt att hata. Men något jag personligen bryr mig väldigt mycket om är att vi alla ska ha tålamod med varandra och låta alla komma till tals och inte spy ut fördomar utan istället argumentera för det man tror på.
När en person inte spelar efter dessa regler och är totalt kall och inte visar minsta medkänsla eller förståelse för en persons upplevelser så blir jag arg. Och kan då för en sekund känna ett visst hat, men det går snabbt över :)
Det är ditt sätt att se på ödmjukhet, inte mitt. Jag ser ödmjukheten som ett måste för att vi alla ska förstå varandra, inte för att manipulera som du tycks tro att ödmjukhet har med att göra.
Du får gärna hålla alla LCHFare under dina vingar och säga att alla accepterar alla andras val av kost. Men det är inte verklighet, för så ser det inte ut på något forum.
Vi som äter LCHF är inte på något sätt frälsta från fördomar, för det är ingen människa. Oavsett vad man äter.
Jag tampas med samma svårigheter. Jag försöker istället se det som att jag har läst på, jag har gjort ett aktivt val, ett val jag har gjort utefter olika fakta jag har läst på och förstått.
Jag säger inte att alla som inte äter LCHF är okunniga, men många jag har debatterat om kost med är personer med fördomar. De har oftast inga argument till varför LCHF skulle vara farligt mer än att "man kan inte äta så mycket fett, det klibbar igen blodkärlen på dig!", vilket bara är en fördom och absolut ingen sanning.
Vi får hjälpas åt och försöka ha lite överseende och tålamod. Snart kommer faktan även till de ovetande :)
Som jag tycks tro... Jodu, jag har sett alltför mycket av krav på ödmjukhet i olika frågor för att kunna ha någon annan uppfattning. För mig är krav på ödmjukhet lika med en härskarteknik. Så snart någon har en misshaglig uppfattning ska denne tvålas till med krav på ödmjukhet (som den som kräver ödmjukhet själv aldrig visar). Det är bra att du har en annan inställning och uppfattning. Hoppas du har rätt även om jag aldrig sett något av den varianten.
Jag har inte påstått att vi som äter LCHF är fria från fördomar. Det var inte det jag skrev. Jag skrev att jag aldrig har träffat på någon LCHF:are som inte accepterar att andra äter på annat sätt. Och så är det.
Jag vill 1000 ggr helre äta amfetaminpreperat i en period (typ ephedrin) än jag vill genomgå en operation.
Och jag undrar HUR många som dör av bantningspiller jämnfört operation.
Nån som vet?
Min fina granne, fru S, gjorde en GBPoperation och höll på att dö pga av att kopplingen i magen gick upp. Eftervården blev 8 v på sjukhus och därefter 4 månaders sjukskrivning.
Nu, 3 år senare är hon sakta men säkert på väg tillbaka i vikt. I tillägg har hon utvecklat ett annat beroende, ett spritberoende.
Min fina Fru S fick inget stöd efter operationen, ingen hjälp från vare sig dietist eller psykolog.
1/ antal operationer per år
2/ antal med allvarliga/enkla komplikationer
3/ antal dödsfall per år.
Om ej, kan du uppskatta % från din egen erfarenhet?
Alla de jag känner som gjort dessa ingrepp har problem, en av dom har fått en "konstig" nervskada i benet så hon är typ förlamad från knäskålen och neråt, hon rasar också i vikt och är nu underviktig och dom får inte stopp på det, tror ni sjukvården skyller det på operationen? nej, det är en konstig nervskada BARA, och hon äter säkert inte som hon ska..
Den ena av de yngre tjejerna lever på kolhydrater och har börjat gå upp igen...
Den andra yngre tjejen har i stort sett blivit alkoholist...
Att ändra magsäcken gör INGENTING för beroendeproblematiken i hjärnan, jag har metadon för mitt tidigare heroinmissbruk, men jag har fortfarande fått kämpa som en galning för att klara det som är "omöjligt" för en heroinist.
Samma princip gäller såklart matmissbruk, fixar man inte problemen i huvudet löser man ingenting. Finns inga quickfix tyvärr, eller förresten livet hade ju blivit tråkigt om vi aldrig fick kämpa?!;-)
I Frankrike opereras nu aven tonaringar metoden ar inforandet av ett borttagbart band runt magsacken dvs man skar inte bort livsdugliga organ.Jag sag ett franskt granskande tvreportage om dessa tonaringar. De uttryckte ingen tacksamhet for operationen.
De hade baxats dit av desperata familjer och ett lika desperat samhalle. LCHF finns inte i Frankrike. Har galler fettsnalt och kolhydrater (sk balanserad kost) plus motion och moralen du kan om du vill.>Inneborden tycks vara att lara sig leva med standig hunger.
Prognosen ar darefter aven om de opererade tonaringarna omsorgsfullt foljdes upp efter ingreppet.
I hans fall är det den tvingande effekten av operationen som hjälpt. Han KAN inte äta för mycket. LCHF hade säkerligen haft samma effekt på längre sikt om han hade haft någon slags sjävdiciplin. Att faktiskt inte göra små avsteg med jämna mellanrum - att unna sig lite för mycket, för ofta. Oavsett vilken diet man följer kräver det diciplin att följa den. Jag mår jättebra av LCHF, några vänner mår kanon med viktväktarna och vissa tränar som dårar. Kan inte säga hur deras eller mina värden kommer se ut om 25 år eller hur någon av oss mår då. Men om alla får göra som de vill och vad som passar dem tror jag att det är bättre för alla. Att en person äter kolhydrater är deras val och har man självdiciplin hamnar man förmodligen inte i övervikt från början. Hälsoeffekten med LCHF däremot är ljuvlig och något jag rekommenderar till alla!
Det jag tröttnat på är alla självutnämda specialister på både. Det ena och det andra. Vad som händer om du äter LCHF enbart under hela ditt liv finns inga kunskaper om vad som händer, det vet vi först o många år då eventuella bivärkningar framkommer, likadant med GBP, de bivärkningarna visar sig ju iofs snabbare då flera får olika typer av problem. Kostnaderna för samhället gällande GBP är för mig ofattbart, vad skulle det kosta att lägga in en överviktig person och se till att vederbörande får i sig rätt kost, rätt motion och en psykoloigisk hjälp, i många fall är det ett psykologiskt problem till att man äter som man gör. Var och en har rätt att tro på vilken metod som helst det är min övertygelse, jag gillar dock inte att bli dumförklarad då jag personligen varken väljer GBP eller LCHF(har testat som kickstart och det fungerar men jag vågar inte köra en längre tid då jag tycker det finns för lite underlag på vilka konsekvenser det kan få på kroppen under längre perioder). Jag tror på att äta den mängd jag behöver för att må bra och justera med motion och framförallt långsiktigt tänkande, en förändring jag kan leva med resten av livet och inte bara för att klippa X antal kilon på kortast tid. Men det är så jag tänker...