Vitt begär – Ny bok om sockerberoende

Vitt begär

Sockerberoende är ett enormt problem för många. En av dem var Gunilla Sahlin. Nu kommer hon med en bok om sin resa genom sockerberoendet och mot tillfrisknande, med stor hjälp av strikt lågkolhydratkost.

Själv är jag nykter nikotinist sedan några år (f.d. snusare) så jag har viss förståelse för hur svårt det kan vara att avsluta ett beroende. Jag träffar också många patienter som har problem med svårkontrollerat sockersug. Boken ”Vitt begär” fick mig att förstå bättre hur långt det kan gå, och hur svår vägen tillbaka kan vara.

Du kan se Gunilla Sahlin i TV4-nyheterna ikväll 19:00 och i TV4s morgonsoffa imorgon måndag.

Här kan du läsa ett avsnitt ur boken och se boktrailern. Om du känner igen dig det allra minsta eller har personer omkring dig med liknande problem så kan detta vara en bok för dig.

Boktrailer

Jag kände igen historien i trailern efter att ha läst boken, sidan 47. Just det avsnittet fastnade i hjärnan lite extra.

Gunilla Sahlin bjuder på början av boken ”Vitt begär”:

Inledningen

Jag är beroende. Min drog är lömsk. På flera sätt. Den finns överallt, den är både osynlig och synlig. I hela mitt liv har den varit min bästa vän och samtidigt min värsta fiende. Det började redan när jag var tre, fyra år gammal och fortsatte i över tjugo år. Drogen har varit en totalt dominerande del av mitt liv och satt ett tydligt avtryck i mig. För sex år sedan bröt jag upp. Jag gjorde slut.

Jag har alltid haft ett annorlunda förhållande till mat. Jag är en njutare, jag älskar riktigt god mat. Oftast är inte mitt liv anpassat till långkok och hemlagade gourmetmiddagar varje kväll. Men de senaste årens förändring har blivit en viktig del av min vardag och jag värdesätter god mat på ett helt annat sätt nu än förut.

Förut? Då var jag en som oftare satt med något snabbt ihopslarvat eller köpt hos en snabbmatskedja, alltid på väg. Alltid på springande fot. Maten fyllde sin funktion – jag blev mätt – men samtidigt gav det så mycket mer på köpet än vad jag kunde hantera. Den själsliga tillfredsställelsen, bekräftelsen, dövandet av ångesten, ”jag-har-förtjänat-den-här”-mentaliteten, smygätandet, gömmandet, lögnerna, nekandet, förnekandet, tvärvägran. Att erkänna för mig själv; ja, jag är beroende – är det jobbigaste och det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Jag blev tvungen att göra mig av med min fasad. Det gick inte att leva en lögn och samtidigt försöka vara ärlig. Rationalisten i mig, som trodde att jag hade kontroll, tappade kontrollen.

Jag visste ju att det var något som inte stämde. Att jag redan som treåring smugit till skafferiet med en matsked och grävt i florsockerpaketet. Skämts efteråt. På samma gång som att erkänna mitt beroende hjälpte mig att förstå mitt eget beteende, både fysiskt och mentalt, satte det mig i ett fack som innebär att mitt agerande har följder som jag inte kommer att kunna träna bort genom att ha en bra karaktär. Det sitter i mig som hos en alkoholist, min målsättning är att hålla mig nykter. Det målet omprövar jag varje morgon och satsar på nytt, varje dag. Det räckte inte att sluta äta sötsaker, det gav mig bara vita knogar i kraftfulla ansträngningar att hålla mig nykter. Jag har gått från jag får inte, till jag kan inte, till jag vill inte, till jag behöver inte äta sötsaker. Jag har kommit över mina vita knogars ansträngningar. Jag har kommit över mitt aktiva vita begär.

En stor del av mitt liv kantades av jojobantning, dieter, ”livsförvandlande kurer”, fettskräck och under vissa perioder massiv träning i olika former. Jag har som så många andra pendlat på vågen, som mest plus minus drygt tjugo kilo. Sökandet efter Det Stora Svaret gällande mat och näringsintag, gärna kopplat till träning uppehöll mig under lång tid och ofta när jag trott att jag hittat hela vägen fram föll det på orimligheten i att bara äta grönsaker, eller att enbart dricka buljong. Det var inget liv. Det kanske fungerade för andra men det var aldrig min grej och det var svårt att kombinera med mitt yrke. Jag jobbar med musik och event; konserter, festivaler, business to business-projekt och stadsevenemang. Jag driver eget bolag och har genom både små och stora kunder byggt en verksamhet i drygt tio år som jag är stolt över. Det finns mer att hämta och jag ser med spänning på framtiden. Det är mycket resande, tuffa deadlines, krävande genomföranden som innebär mycket jobb och lite sömn under ibland lång tid. Prestations- och leverenskrav från kunder, koll på budget och bokföring, planera för framtiden. Det är ingen dans på rosor, men det är mitt liv just nu och jag gillar det, starkt.

Men det har funnits en kraft inom mig som var starkare än allt annat; beroendet av min drog. Jag kunde vara mitt uppe i ett viktigt projekt, med en känd internationell artist på scenen och trettiotusen åskådare i publiken. Det fick absolut inte gå fel. Men det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle ta mig runt till andra sidan scenen där min jacka låg med godis i fickorna. Jag behövde nästa kick. Det var viktigare än konserten, än jobbet. Så starkt var det, och den styrkan skrämde mig. Jag tänkte: Håller jag på att bli galen? Är jag helt knäpp? Finns det hopp? Kan jag ta mig ur detta? Hur då? Hur gör någon som redan prövat allt?

2005 öppnades mina ögon för en ny metod. Man pratade om livsstil, inte diet. Jag var väldigt skeptisk, men jag kunde inte stilla min nyfikenhet på annat sätt än att ta reda på vad metoden innebar. Jag beslutade mig för att testa. Livsstilen kan enkelt uttryckas som lågkolhydratkost. Det är det första förhållningssättet som fungerat och jag fick bättre kontroll på mitt beroende än någonsin tidigare. Kontroll i detta sammanhang betyder medvetenhet. Det var inte bra med mig bara för att jag trodde mig ha kontroll, men medvetenheten om att jag överhuvudtaget har ett beroende gjorde förståelsen av mitt beteende lättare. Det fanns anledningar till att jag mådde som jag mådde, tänkte som jag tänkte och agerade som jag gjorde. Dessutom översköljs vårt samhälle av socker i alla dess former vilket jag mer och mer förstår påverkar intensivt och genom alla delar. 2010 fick jag djupare kunskap om beroendesjukdomen och jag påbörjade mitt tillfrisknande från min drog.

Min drog stavas s-o-c-k-e-r. Det här är min berättelse.

Mer

Gunilla Sahlins blogg

Bevaka boken på Bokus / Adlibris

Tidigare om beroende och missbruk

49 kommentarer

  1. En bok och en förståelse som jag hoppas sprids långt! :D
  2. Egil
    .
    Det finns vitenskaplige studier som underbygger bokens tema:

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21494226

    Kilde: http://espenrostrup.com/2011/08/16/sukker-sotsug/
    .

  3. GretaG
    Denna ska inhandlas och blir intressant läsning.

    Tyvärr tas inte sockerberoende alltid på allvar men även det håller på att ändras. Jag var hos doktorn i fredags för årlig diabeteskoll och nämde just detta med sockerberoende och kolhydratskänslighet. Lade till för säkerhetens skull: Fast det är ju inte alla som tror att det existerar.
    Men han sa att det gör det, han har träffat på många patienter som varit sockerberoende.

    Dessutom tyckte han att det är ok att jag äter LCHF eftersom mina värden är bra :-)
    Så det går framåt, sakteliga.

    Fast hos dietisterna står det still, så här svarade Eva Kullenberg när jag berättade om doktorn "Greta, tycker det är beklagligt att du har en doktor som inte följer de officiella kostrekommendationerna."
    Suck!

  4. Ja det är en daglig kamp, som jag tyvär allt för ofta förlorar. Hur benhårt fanatisk jag än är på lchf teori så är verkligheten en annan. Sockret har sina klor så djupt i min själ att jag uppriktigt sörjer om jag låter bli sockret. Det finns stunder som jag allvarligt tänker att jag skiter i hur fet och sjuk jag blir av det bara jag får äta så mycket sötsaker jag vill. Och vi är många som har det problemet.
  5. Ja, sötsaker kan verkligen vara ett enormt problem för många. När jag var 7-8 år och köpte en liten papperspåse med godis i kiosken för 5 kronor tycket jag att det var jättemycket, trots att den inte innehåll mer än 50-100 g som mest. Tio år senare kunde jag köpa godis på ICA Maxi från Karamellkungen och det var inte alls ovanligt med påsar på 1-2 kg, sjukt egentligen. Inte konstigt att jag gick upp i vikt trots träning ofta 5-6 gånger per vecka.

    LCHF hjälpte mig att upptäcka hur sött allting egentligen smakar, som tomater, paprika och lök. Innan älskade jag också handgjorda praliner, men efter några veckor med LCHF, så brändes godisbitarna i munnen. Idag blir det istället en bit mörk choklad när jag blir sugen eller en skål med färska bär och vispad grädde sötad med inget annat än äkta vaniljpulver.

    Otroligt skönt att kunna njuta av naturlig mat utan en massa socker eller sötningsmedel.

  6. Thomas H
    Boken verkar vara bra av den korta läsningen att döma.
    En får nog köpa den.....;)
  7. SskStudent
    "Det finns inget beroende, bara dålig karaktär!"
    Det är vad man så ofta får höra när man säger man är sockerberoende.
    Det är en daglig kamp för mig att stå emot socker. Vissa dagar är bättre än andra men just nu tex är jag väldigt sugen på glass, chips och pizza på det. Inte bara småsugen, ett sug som kan lösas med lite karaktär, nä riktigt jävla sugen är jag. Och går jag ner till ICA för att köpa kyckling som jag ska ha till mina kycklingköttbullar mee coleslaw är risken stor att en påse chips och en bytta glass följer med på köpet.

    Tragiskt att folk som inte varit i samma situation som en själv aldrig kommer förstå vad det faktiskt handlar om att vara beroende. Precis som människor aldrig kommer förstå att folk skär sig, är beroende av droger, alkohol och annan skit. För det är inte så enkelt som att man kan ju äta lite godis bara man "har lite bättre karaktär"..

  8. Malin
    Är det någon som vet vart man kan beställa gratis blodsockertest?
  9. us
    Det blir mycket lättare att stå emot sockersuget då man vaknat upp efter en stroke och får beskedet att man har diabetes. Klen tröst förstås.
  10. Ett tips är att börja skära ner gradvis, först avstå sötsaker eller sådant som innehåller mycket socker 1 gång i veckan, sen 2 osv. Jag tycker i alla fall att man ska kunna unna sig något gott emellanåt. Problemet är att behålla kontrollen och inte överdriva konsumtionen när det rör sig om ett beroende...
  11. Spennande! Denne boka må eg lese :)
  12. Snickers håller med helt

    Problemet som jag ser det är att om det är ett beroende så kan man inte vara utan det ett tag och att suget sedan försvinner, suget kommer man inte ifrån. Man kan lära sig att hålla det i schack och att inte falla för frestelsen. Men faller man dit så kan man inte hålla sig till lite. Precis som en alkis aldrig kan dricka lite. Då är i alla fall jag tillbaka på ruta 1 igen.

    Jag har slutat med socker i 15 års tid nu och fortfarande inte lyckats. Mitt stora problem är att min drog erbjuds överallt i alla sociala sammanhang. Och om en alkoholist tackar nej till alkohol så är alla otroligt hjälpsamma, men jag har flera gånger upplevt rent sabbotage från min omgivning. Helena: ska du inte ha en tårtbit i alla fall, jag gjorde ju en Oskar II tårta BARA för att jag vet att det är din favorit.

    För mig är det allt eller inget och inget är så otroligt svårt i mitt liv. Det är en anledning till att jag misslyckas om och om igen. LCHF är för mig en baggis om det bara handlar om att klara sig utan pasta, ris och potatis...det är sötsakerna jag faller dit på.

  13. Lars Pekkala
    Malin #8

    Känner du ingen i din omgivning/bekantskapskrets som är diabetiker? Om du bor i närheten av Domsjö får du gärna komma till mig så kan vi ta ett prov.

    Annars tror jag att det går att besöka närmsta vårdcentral och be om att få ta ett prov för att du misstänker att du har högt blodsocker, så gjorde jag.

  14. Jag har arbetat med både alkoholister och heroinister under flera år och tror det handlar om att se det som vilket beroende som helst, att man kan vara nykter alkoholist, men aldrig någonsin blir helt fri. Det kan kännas som att det är så, men efter tillräckligt många tårtbitar hamnar man snart där igen.

    Att sluta med beroenden är en process som kan ta väldigt lång tid och i denna är ambivalensen och återfallen en nödvändig del för att kunna sluta, även om det kan ta väldigt lång tid. LCHF är åtminstone en väldigt bra start eftersom det då går mycket bättre att hantera blodsockersvängningarna och den sammanhängande hungern.

    Det är också på samma sätt som det för alkoholisten ofta en bra idé att undvika lättöl, ofta klokt att undvika allt som smakar och ens liknar de tidigare fällorna, som bakverk, sockerfria karameller och sockerfri läsk.

    Det finns också flera olika sätt att hantera suget, som inte bara fungerar framgångsrikt för många heroinister utan även för sockermissbrukare.

  15. Farmor kaisi
    Tyvärr måste jag skrämma ordentligt alla som åker ofta dit,"Sockerdiket", har ni inte tänkt på att nu när ni enligt LCHF äter mera mättat fett o samtidigt får i er socker så utsätter ni ju er otroligt säkert just för det som vi alla LCHF-are försöker komma ifrån! Ni tar alltså livet av er fortare än vad SLV hade gjort o desstom vet folk i er omgivning att ni äter LCHF o då om o när det händer något hemskt med er så vem eller vad får skulden? Ja jag vet, det är lätt att "falla" men då tänker jag just detta kalla fakta. Det är jag som
  16. Farmor kaisi
    Det är jag som har två valmöjligheter o måste stå för det jag valt. Skulle det ha stått i slutet. Ursäkta, men jag har oxå varit mycket beroende själv men har kunnat se denna hemska sanning. Personligen tycker jag dock att det blir bättre ju längre det går mellan "fallen"
  17. Anna-Carin
    #10 Snickers;
    fast det funkar inte så, då är det inte sockerberoende. Jag kan hålla mig utan socker i långa perioder. Sen testar jag lite kolhydrater, kanske en potatisgratäng på en fest, några chips. Sen går det någon vecka; "det där gick ju bra, jag är nog botad nu". Sen provar jag lite choklad. O.s.v. Och sen säger det bara PANG och sen börjar min hjärna bombardera mig med budskap om att det vore bra med lite socker. Parallellen till akolholister är klockren. "Ska jag inte köpa en kexchoklad, det är ju tisdag, det kan vi fira" Och vips så äter jag socker, hela tiden, så fort jag får chansen (eller skapar en chans).
    Tur, tur, tur för mig att jag är nykterist, säger jag bara.
  18. Collins
    När man lärt sig att äta fett så byter man ut godiset mot något som man vet inte förstör. Typ ostsmörgåsar utan bröd, fetost utan kex, en sked cocosfett, saltgurka, nötter, grädde osv. Godissug är fettskräcken som lever kvar. När fettskräcken är besegrad så försvinner godissuget av sig själv och man börjar äcklas av söt smak.
  19. Farmor Kaisi, jag förstår inte vad du menar.

    "Ni tar alltså livet av er fortare än vad SLV hade gjort"

    Skulle det vara bättre för mig att äta tallriksmodell med socker än LCHF med socker? Hur? Blodsockerbelastningen blir ohyggligt mycket högre om jag dagligen äter pasta och ibland fuskar med socker än att jag inte äter pastan och ibland fuskar med socker. Ingen förespråkar ju att vi ska äta en massa socker, varken SLV eller LCHF.

  20. VeraP
    Jag förstår inte varför "unna sig något gott" alltid förknippas med sötsliskiga saker. Är inte annan mat god? Jag tycker jag äter väldigt god mat och det unnar jag mig varje dag.
  21. Efter att under snart ett år ha arbetat tillsamman med Gunilla om den här boken har jag fått lära mig oerhört mycket om vad Sockerberoende är och hur det är att leva med sjukdomen.
    Det som jag framförallt tycker är fruktansvärt är hur sockerberoendet kan utvecklas hejdlöst i vårt samhälle. Tänker exempelvis på följande saker:
    1. Socker i alla dess former, inte bara det vita synliga, utan också i form av "nyttiga" kolhydrater, finns ju överallt.
    2. "Drogen" är accepterad i alla kretsar och används t.om. som belöning när du gjort något bra eller fyller år. Den billigaste "drogen" av alla!
    3. Redan som barn utsätts du för "drogen", inte sällan är det far- och morföräldrarna som gärna vill bjuda dig på något gott att suga på.
    4. Varje veckohelg infaller lördagen med sitt obligatoriska lördagsgodis (skulle ju egentligen vara en begränsning för att skydda tandhälsan). Och till de stora helgerna blir det etter värre med julgodis och påskägg (fullproppade med lösgodis).
    Jag är visserligen Förläggaren och talar kanske i egen sak men uppmanar ändå till att så många som möjligt läser den här boken. Det är en verklig ögonöppnare.
  22. bejje
    Jag förstår inte varför "unna sig något gott" alltid förknippas med någonting att äta eller dricka?
  23. bejje
    Unna sig något, menar jag.
  24. Lars M
    Gustaf #14

    Har du arbetat i många år med alkoholister och heroinister och jämställer deras beroenden med sockertanter som inte kan låta bli att småäta stup i kvarten? Jag tycker det är ett hån mot dem som har ett verkligt beroende!

    Själv snusade jag minst en dosa snus per dag i 32 år, och det tog 3 dagar att bli fri från de relativt milda abstinensbesvären, och en vecka att bli helt normal igen.

    Att jämföra nikotin och sockersug med det fruktansvärda beroende, fysiskt och psykiskt som en heroinist går igenom, det brukar bara göras av personer som aldrig har sett abstinensbesvären hos en narkoman på avtändning eller en alkoholist som tuggar fradga under akut delirium tremens.

  25. AnetteB
    En grej som slog mej häromdagen, är att det går att göra alkoholhaltiga drycker med potatis, ris, vete, socker och frukt som ingredienser... Need I say more ;)

    I och för sej så har jag inte googlat om det även går att använda smör, kött, kyckling, fisk, broccoli, blomkål mm mm...

    Men dom ovan nämnda är dom produkter som i allafall jag enkelt kan associera med sprit, öl och vin... (vete finns tydligen i vissa ölsorter..)

  26. Lars #14

    Intressant att du upplever det så. Min erfarenhet kommer av 4 år inom Kriminalvården, där jag arbetat på såväl häkten som en av Sveriges tyngsta anstalter. Jag har suttit på sekundbevakning av nyintagna under avtändning och samtalat med 100-tals människor med olika slags drog- och beroendeproblem, men du kanske lärde dig mer när du slutade att snusa? ;-)

    För att ge dig lite perspektiv, så skördar socker förmodligen miljontals fler dödsoffer än vad narkotika och alkohol gör och att inte se deras beroende som ett verkligt beroende visar bara på din okunnighet och brist på respekt. Eller är diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar inte lika allvarligt bara för att det tar längre tid? Hur ett beroende avslutas säger egentligen inte särskilt mycket om de totala konsekvenserna, dvs kostnaderna av beroendet, både för individen, omgivningen och samhället i stort, även om det just framför allt vid alkoholberoende, kan bli extremt allvarliga och omedelbara konsekvenser för den som hamnar i delirium.

    För övrigt är det inte alls ovanligt att den som hamnar i en sorts beroende också har lätt att hamna i ett annat, som kanske inte alls kan verka relaterat, som exempelvis spelberoende, sexmissbruk, träningsmissbruk, sockerberoende och så vidare.

  27. Johanna
    Jag är glad över att Kostdoktorn äntligen uppmärksammar fenomenet Sockerberoende.

    Jag har saknat just den dimensionen när vi diskuterat omläggning av kosthållning till LCHF. Som nykter sockerist anser jag att man förmildrar omställningsproblemen ( abstinensen) som följer ett borttag av snabba kolhydrater.

    Efter flera misslyckanden för egen del att inte falla ner i sockermissbruk igen kom jag på följande steg - som naturligtvis inte hjälper alla sockerberoende men kanske en del.

    Jag följde råden i K DesMaisons böcker (Potatis, inte prozac m. fler):

    1. Jag började med att regelbundet äta frukost med både proteiner, fetter och kolhydrater.

    2. Jag började föra matdagbok där jag noga antecknade mängd mat - och viktigast - de fysiska och mentala känslor som maten väckte efter måltiden och några timmar efteråt. Det här steget var viktigt - det lärde mig mycket om min egen kropp och hur mat påverkar psyket.

    3. Jag skippade mellanmålen. Tillät bara kaffe eller té och inget annat för att vänja mig av från småätande.

    4. Jag började med tre regelbundna måltider per dag och ett litet kvällsmål. Förutom kvällsmålet skulle alla mål innehålla proteiner, fetter, kolhydrater.

    5. Med hjälp av matdagboken började jag skära ner på allt "vitt". Bara 100 % fullkorn, ingen sockerersättning, bara råris, potatis skulle vara med skal. Det hade nu blivit lättare att dra ner på godis nu.

    När jag nått till punkt 5 (efter några månader) märkte jag effekter på hälsan. Jag blev lite piggare och jag började gå ner i vikt.

    6. Ett fullkomligt avstående från socker i ALLA former (vitt mjöl etc) Inga sockerersättningar som Aspartam (eller Stevia - som då inte heller fanns.)

    7. Man tar en dag i sänder, ett mål i sänder. Faller man dit så börjar man från början och då går processen snabbare.

    Så här lång tid tog det för mig. Några år efter sockeravgiftningen hörde jag talas om LCHF och började äta mer fett och slutade helt med spannmål. Där är jag nu. Jag tror att det går snabbare och lättare om man tänker LCHF när man avvänjer sig från socker men jag tror faktiskt att man bör gå igenom stegen 1-7 i den takt det tar.

  28. Johanna
    Jag glömde att berätta om de svårigheter jag mötte som jag faktiskt tror är mindre idag eftersom fenomenet sockermissbruk är mer känt idag.

    Jag hade "vänner" som inte berättade att de blandat socker i vispgrädden de bjöd mig på - eftersom de var övertygade om att "det där med socker har du fått på hjärnan". (vilket ju var sant men inte på det viset de trodde.)

    Andra "vänner" stod och började småflina mellan sig när jag försökte berätta om problemet. Det här var människor som till råga på allt arbetade med att hjälpa alkoholister - och som aldrig skulle bjuda en alkoholist på lättöl eller cider...

    Det får räcka med dessa exempel...

    Idag är det faktiskt lättare.

  29. Lena Pettersson
    Jag är sockerberoende!!!
    Jag har haft problem med det här sen pappa tog bort stödhjulen på min cykel. Nu är jag snart 40 och äter ganska mycket godis. Jag försöker hålla mig till LCHF men jag är fortfarande kak och godis sugen. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Har slutat med socker helt ca 4 ggr, gått igenom allt med huvudvärk, rastlöshet och sug. Jag blir så konstigt mätt om jag inte får i mig kolhydrater, precis som det är det enda som kan göra mig riktigt mätt.
    Hade önskat att få komma på behandlingshem för detta!
  30. Lukas
    Ät fett när sockersuget kommer. En klick smör eller ett par dl vispgrädde. Hjälper garanterat.
  31. Johanna
    Till Lena,

    Utöver att läsa på mer om just sockerberoende på nätet och i böcker, skulle jag rekommendera en stödgrupp. Finns FAA där du bor? (anonyma matmissbrukare). Där har flera sockerberoende fått hjälp och stöd. Och du kan säga att du är sockermissbrukare istället för matmissbrukare.

    Sen rekommenderar jag faktiskt att du genomgår de steg jag beskrivit ngt inlägg ovan. Och låt det ta tid - och försök fixa en stödgrupp eller stödperson.

    Lycka till!

  32. Lars M
    Gustaf #26

    Så, du har öppnat och stängt dörrar i några år och snackat lite skit med en och annan pundare? Och nu är du expert på beroendesjukdomar? Har du övervakat narkomaner under avtändning, så borde du rimligen veta skillnaden mellan beroende och sug, om du nu inte satt och sov under tiden.

    När ett beroende är så starkt att en människa är beredd att döda för det, och när ofta döden är enda vägen ut ur beroendet, då är det rätt förmätet att börja jämföra med folk som inte kan låta bli kakburken.

  33. Johanna
    Till Lars M:

    Jag har ingen egen erfarenhet av avvänjning av narkomani eller alkoholism och kan naturligtvis inte yttra mig i ämnet. Jag känner respekt för både dig och Gustaf.

    MEN jag har träffat på en fd heroinist och 1 fd blandmissbrukare (tabletter, alkohol och lättare narkotika - ibland tagna tillsammans.) Båda berättade att sockermissbruket faktiskt var det svåraste att avvänja sig från.

    Två anekdotiska erfarenheter och inget som på något vis kan anberopas som bevis. Men borde det inte vara intressant att ta reda på mer? Tänk OM socker skapar lika stort beroende som heroin...

  34. Lars M
    Johanna #33

    Som du själv skrev, du har ingen egen erfarenhet. Jag hade två närstående släktingar som var tunga narkomaner, så jag vet att det inte kan jämföras överhuvudtaget.

    Fundera på begreppet ätstörningar istället. Vad orsakar anorexia? Tänk om det är samma bakomliggande orsaker som gör att man inte äter, som att man inte kan låta bli att äta? Då kanske det är bekvämt att använda sockerberoende som förklaringsmodell?

  35. Johanna
    "Jag hade två närstående släktingar som var tunga narkomaner, så jag vet att det inte kan jämföras överhuvudtaget."

    Så då är vi två med samma antal anekdotiska erfarenheter. ;-)

    Skämt åsido, jag vill uppmärksamma att vi diskuterar själva avvänjningsprocessen och dess svårigheter. Inte de två olika beroendenas effekt på samhället. Vi är rörande överens om att heroinistens kostnader för samhället är mycket tydligt - både i ekonomiskt hänseende som det fruktansvärda lidande som heroinisten åsamkar sig själv och närstående. Mindre tydligt är de kostnader den sockermissbrukande pålägger samhället. Här är vi överens. Jag skulle också tro, utan några som helst vetenskapliga bevis för detta, att heroinisten åstadkommer betydligt större skada än den sockerberoende. Eftersom vi är överens tror jag inte att du kommer att reagera på bristen på vetenskaplighet från min sida när jag hävdar detta?

    Men det var som sagt själva avvänjningen som skulle diskuteras...

    Sen tycker jag du lämnar ämnet när du blandar in anorexi. Jag har inte den problematiken själv och har bara anekdotiska erfarenheter -igen!- i detta ämne. ;-)

    Vad jag däremot VET som nykter sockermissbrukare att det är respektlöst att hävda att vi lidande använder oss av en "bekväm" förklaringsmodell. Då vet du inte mycket om beroendesjukdomar och dess effekt på hjärnan. Jag är en nykter sockerist. Det finns inget bekvämt i vara en nykter sockermissbrukare. Jag måste undvika socker och alla snabba kolhydrater i hela mitt liv. Det lider jag inte av, tvärtom. Men däremot av omgivningens fördomar. Och dumma kommentarer.

  36. A F
    Lars M,

    Naturligtvis är ett narkotikaberoende mer tragiskt eftersom de direkta konsekvenserna blir så mycket värre.

    Det hindrar dock inte att beroendet i sig kan vara lika starkt, och det finns en del forskning som tyder på att det faktiskt är så.

    Jag förstår om du inte gärna vill tro att det är så, för det blir ju knepigt att fortsätta att håna sockertanterna om de kanske har en beroendesjukdom. Det är ju skillnad om de bara har dålig karaktär. Samma resonemang som att inouterna tycker att det är bekvämt att skylla på de överviktigas karaktär.

  37. Lars M
    Johanna #35,

    Det är just själva avvänjningen jag diskuterat hela tiden och kanske främst graden av beroende, som styr möjligheterna att inte återfalla i missbruk.

    Min systerson gick bort i en överdos förra året. Då hade han tagit sig ur sitt missbruk, gift sig och fått barn. Innan dess hade han varit ren de senaste tre åren. Vi ägnade naturligtvis mycket energi i sorgen åt att försöka förstå varför en människa som fått rätt på sitt liv, börjar missbruka igen.

    Enligt alla de personer inom missbruksvården som min syster och jag talat med, så ger just heroinmissbruk och annan tung narkotika ett så starkt beroende, att även lång tid efter att man tagit sig ur missbruket, så kan beroendet sätta in igen som om man aldrig slutat. Det är mycket vanligare att tunga narkotikamissbrukare återfaller efter flera års avhållsamhet än vad som t ex är fallet med alkoholister.

    Sedan tycker jag inte alls att jag lämnar ämnet som nämner anorexi. Jag ställer frågan till dig om det kan vara så att problemet med att inte kunna sluta äta sötsaker, egentligen har samma bakomliggande ätstörningsorsaker som anorexi, dvs huvudsakligen psykologiska faktorer?

    Slutligen förstår jag inte riktigt varför du som "nykter" sockermissbrukare skulle veta mer om beroendesjukdomar och dess effekt på hjärnan än vad jag som "nykter" nikotinist gör?

  38. Lars M
    A F #36

    Jag brukar ogärna be om källor på internetforum, för då får man någon googlad länk som man lika gärna kan vara utan, men kan du visa mig hur jag kan ta del av den forskning du refererar till, så vore jag tacksam. Det skulle vara kul att presentera det för några jag känner inom området och höra hur de ser på denna forskning.

  39. Lars M,

    Du skriver: "...att även lång tid efter att man tagit sig ur missbruket, så kan beroendet sätta in igen som om man aldrig slutat. Det är mycket vanligare att tunga narkotikamissbrukare återfaller efter flera års avhållsamhet än vad som t ex är fallet med alkoholister.

    För mig är detta väldigt bra exempel på en klassisk jojobantare.

    Jag skulle inte falla mig in att jämföra skadeverkningarna av narkotika och socker. Främst för att socker mer drabbar den enskilde och narkotika hela ens omgivning. Detta kommer enligt mig inte bara av beroendets art utan även av samhällets syn på olika droger. Sockerknarka kan man göra i fullt dagsljus för att det är lagligt, billigt och dödar på så lång sikt att det knappt märks. Ingen har väl mig veterligen kört ihjäl nån i ett sockerrus. Få fördärvar hela sitt liv för att få tag på socker. Socker kan visserligen göra en slö och soffbunden, men det påverkar inte kroppsliga och mentala funktioner i den grad att det blir farligt för omgivningen.

    Jag har haft förmånen att studera och arbeta under Fred Nyberg på UU och finns det en sak jag har lärt mig av denna brillianta man så är det att ett beroende är ett beroende oavsett drog. Sen kommer det alltid finnas skillnader och likheter.

  40. Johanna
    Lars M,

    Jag har förstått att vi diskuterat ett ämne som pga personliga mycket tragiska erfarenheter för din del gör att det blir svårt att diskutera sakligt. Vi talar förbi varandra - och du svarar på tolkningar av mina inlägg - även Gustafs inlägg ovan - som skiljer sig från vad inläggen faktiskt säger.

    Vad gällde anorexi är det först nu du hävdar att sjukdomen har mestadels psykologiska faktorer. Hade du gjort det tidigare hade jag haft en chans att förstå ditt sätt att tänka lite bättre. Om du anser detta om anorexi förstår jag bättre att du har föga förstående för den somatiska problematiken bakom beroendeproblem som sockermissbruk.

    Min kunskap om beroendeproblematik grundar sig på K DesMaisons böcker och Bitten Johanssons bok i samma ämne. Dessutom på AAs litteratur. Och på diverse bloggar som hänvisar till hjärnforskare. Jag kan inte bedöma dess seriositet men jag finner att det verkar som om åtskilliga beteende- och beroendeforskare har kommit fram till att väldigt olika former av beroenden, alkohol, narkotika, nikotin, spel, sex, socker, you name it, skapar samma mönster i hjärnan - alltså beroendet skapar ett avtryck på hjärnan som kan mätas med instrument och detta avtryck är likartat oberoende av formen av beroende SAMT att detta avtryck sitter kvar långt långt efter det att det aktiva missbruket slutat.

    Och detta avtryck gör det så mycket lättare att påbörja ett missbruk igen. Efter tre år (som efter det tragiska som hände din systerson och som jag förstår tagit dig djupt) men det kan också hända att ett missbruk återtas tidigare eller efter tio år och mer. Det är därför vi beroende är så noga med att säga att vi fortfarande är beroende - men ej i ett aktivt missbruk.

    Tro mig, en psykologisk förklaring och en psykologisk bot till beroenden hör det förgångna till. Jeppe super för att han super. Inte pga dålig barndom, etc. Jag blev "nykter" genom att sluta inta drogen - dvs socker. Inte genom någon terapi - tro mig.

    Och att påpeka likheterna mellan olika former av beteende- och drogmissbruk (och de mätbara spår de avsätter i hjärnan) är inte att förringa heroinism - eller det lidande det åsamkar de anhöriga.

    Allt gott och slut för mig!

  41. Javisst Johanna, så sätter olika droger och för övrigt även upplevelser och beteenden avtryck i hjärnan. Vissa droger kan dock kräva betydligt längre tid än andra innan hjärnan förändras. Med heroin sker det första gången, men bara för att det går snabbare, behöver det inte betyda att det är starkare än allt sett över en längre tid. Har som exempel träffat på människor som klarat av att sluta med heroin, men inte nikotin eller socker. Många narkomaner vräker i sig otroliga mängder av sötsaker och även där är jag övertygad om att det finns ett samband.

    En del av behandlingen inom Kriminalvården handlar också om att bygga upp den självkänsla eller livssituation som ofta, men inte alltid, kan vara orsaken till att beroendeproblemet en gång börjat och sedan fortsätter.

    Och Lars, nej, det handlar lika mycket bara om att öppna dörrar som när du öppnar ytterdörren till din nuvarande eller tidigare arbetsplats. Idag krävs högskoleutbildning för att få en anställning inom Kriminalvården, gärna beteendevetenskap och dessutom tillkommer Kriminalvårdens egna högskoleutbildning om minst 6 månader, där en stor del också handlar om just beroendeproblematik. Förr var det 7/10 som kom tillbaka till Kriminalvården efter avtjänat straff och idag är det 7/10 som inte kommer tillbaka och det beror på att vi idag har betydligt bättre behandlingsmetoder.

    För övrigt tycker jag av respekt för andra människor att du kanske borde fundera på att undvika nedlåtande uttryck som sockertanter och pundare.

  42. Lars M
    #41

    Vi uppfattar olika uttryck på olika sätt. Värderingarna står du själv för.

  43. Lars M
    Johanna,

    Och jag som tyckte jag diskuterade så sakligt med dig så... Där ser du hur lätt det är att missta sig! ;-)

    "Vad gällde anorexi är det först nu du hävdar att sjukdomen har mestadels psykologiska faktorer. Hade du gjort det tidigare hade jag haft en chans att förstå ditt sätt att tänka lite bättre.

    Jag gjorde det faktiskt i mitt inlägg nr 34 redan kl. 16:05. Fast jag tillstår att formuleringen förutsätter att man vet att anorexia och andra ätstörningar, som t ex bulimi, anses ha psykologiska orsaker. Eller åtminstone googlar fram det...

    Det jag har lärt mig om beroenden och hur hjärnan fungerar, är att olika ämnen har olika receptorer, utöver att de alla triggar igång dopaminutsöndringen som ger vällustkänslorna. Det är därför man får olika kickar beroende på vilken drog man använder. Det finns nikotinreceptorer i hjärnan som reagerar annorlunda än opiatreceptorerna som triggas av morfin och heroin. Det finns andra receptorer också som jag inte minns, men alkohol har en förmåga att trigga flera av dessa receptorer, därför är det vanligt med blandmissbruk, man både super och knarkar om vartannat. Amy Winehouse var väl det senaste tragiska exemplet på kändisar som levde så.

    Om det finns något som heter sockerberoende, så borde det ju rimligen gå att framkalla ett fysiskt beroende med symtom och abstinensbesvär liknande dem som alla får förr eller senare om de intar nikotin, narkotika eller alkohol tillräckligt ofta och länge.

    Så verkar det ju inte vara. Om socker mot förmodan skulle vara beroendeframkallande, borde många fler vara drabbade av fysiska abstinensbesvär likt andra droger. Eller kanske beroendekomponenten är så liten att den är försumbar och inte ger någon fysisk påverkan? Är det då ett beroende?

    Att socker triggar belöningscentra i hjärnan är oomtvistligt. Så är det. Socker frisätter dopamin som ger behagliga upplevelser. Men ger sockret tillräckligt starka upplevelser för att vi ska bli beroende av det i form av att inte kunna sluta äta och fysiska abstinensbesvär om vi slutar? I så fall hade det ju knappast varit omtvistat huruvida sockerberoende överhuvudtaget existerar.

  44. Johanna
    Lars M,
    Jag får be dig läsa ditt inlägg nr 34 en gång till. Om du gör det finner du att du ingenstans nämner att du anser att sjukdomen anorexi mestadels har psykiska orsaker. Det nämner du först i inlägg 37, vilket jag påpekade i inlägg 40.

    Det är just sådana här, det kan tyckas småsaker, som gör att jag inte tycker det verkar som om du inte läser igenom inläggen ordentligt och att vi därför talar förbi varann. Detta, plus att du faktiskt medvetet verkar använda smått nedlåtande uttryck mot och om dina meddiskutörer samt de som anser sig vara sockerberoende gör att detta blir mitt sista inlägg riktat mot dig.

    Till sist,

    Lars M
    "Om det finns något som heter sockerberoende, så borde det ju rimligen gå att framkalla ett fysiskt beroende med symtom och abstinensbesvär liknande de som alla får förr eller senare, om de intar nikotin, narkotika eller alkohol tillräckligt ofta och länge."

    Det är ju just det jag försöker påpeka. Abstinensen från socker ger psykiska och fysiska reaktioner. I mitt fall plågsam kroppsvärk - speciellt i de kroppsdelar jag hade problem innan. Detta höll i sig i en månad. Utöver detta huvudvärk (som jag aldrig brukar få annars). Utöver detta för mig ytterst ovanliga humörsvängningar. Utöver detta för mig aldrig tidigare upplevda - och inte heller efter avvänjningen - skakningar och ryckningar i armarna och benen. De tre sistnämnda symptomen höll i sig i några dagar. Utöver detta en ohygglig nedstämdhet - en djup svacka rent mentalt. En svårighet att fatta de mest enkla beslut och att ta mig upp ur sängen på morgonen. Det senaste höll i sig nästan en vecka.

    Nu talar jag om reaktionen efter flera månaders nedtrappning från snabba kolhydrater. Att sluta tvärt av hade varit omöjligt - jag försökte.

    När jag nu finner att andra får liknande och ibland värre symptom vid sockeravvänjning - och dessutom läser studier i ämnet- tycker jag mig få tala med viss rätt om sockerberoende just som ett beroendeproblem.

  45. A F
    Lars M,

    Här finns en googlad länk som beskriver en intressant råttstudie. ;-) Det går nog att hitta ursprunget på några minuter till.

    http://articles.nydailynews.com/2008-12-12/entertainment/17912875_1_s...

  46. Farmor kaisi
    Ett försök till svar till Helena Hanssons 19 undran till mitt inlägg. Som jag tror så äter tex du mera animaliska mättade fetter för den långa mättnadens skull, o långsamma kolhydrater i form av vitkål broccoli blomkål o så till det i vanliga fall. O så vissa dagar så äter du då just (vid sockersugets ledband) snabba kolhydrater, kanske i massor? Detta förutsatte jag när jag tänkte på saken. O då får ju du i dig den farligaste kombinationen av näringsämnen samtidigt alltså mättat fett o snabba kolhydrater Dessutom om detta händer OFTA så det är just det jag menar blir ännu farligare än vad SLV:s kostrekommendationer är, för de avråder ju från animaliska mättade fetter. Allt detta säger jag med viss reservation o i all välmening, jag kan själv ha fattat fel i de böcker jag läst. Jag hoppas att om jag har rätt att någon annan, kanske Zepp kan förklara detta bättre.
  47. Ganska många skulle behöva läsa denna bok, får väl börja med att köpa den till mej själv och låna ut den... kan ju tas illa (tyvärr) om man bara ger bort den=)
  48. Den senaste tiden har varit minst sagt intensiv. Det har talats om sockerberoende i TV4, i SVT, på P4 och på en mängd bloggar och forum. Min bok VITT BEGÄR släpps i handeln idag. Jag tror att det finns mycket som är viktigt. Något som jag själv vill framhålla är de tre förhållningsätten till stimuli. 1. Normalt bruk (inga problem med ex alkohol eller socker, en ickefråga). 2. Skadligt bruk (personen har en vit månad efter semestern eller godislöfte efter jul. Det kan gå överstyr ibland, men personen klarar av att fatta rationella beslut och skärpa sig. 3. Beroende. Vi som tillhör gruppen kan inte skärma oss. Vi kan inte påkalla karaktär. Vi har en fysisk sjukdom, en biokemisk obalans i hjärnan som vi behöver professionell vård för att hantera. En person som tillhör grupp 1 eller 2 har svårt att förstå en person som tillhör grupp 3. En beroendesjukdom, flera utlopp.

    Jag är varken forskare, läkare, sjuksköterska eller på något sätt medicinskt utbildad. Boken är inte en ny metod, eller en forskarrapport. Den innehåller min personliga berättelse om hur det är att leva med beroendesjukdomen och att det går att ta sig ur ett aktivt missbruk. Jag hoppas på att genom att dela med mig av min historia - hjälpa någon annan att bryta sin destruktiva isolering som ett beroende (grupp 3) innebär. Ingen ska behöva hantera som beroendesjukdom ensam.

  49. Jag är socker/alkoholberoende men har inte drucket sedan nyår. Har minskat på kolhydrater och äter nu lchf. Min avvänjning har varit hemsk. I två veckor hade jag en fruktansvärd ångest och sökte hjälp. Psyk ville att jag skulle ringa missbruksenheten, ingen där, lämnade telenr men ingen ringde upp. Stod ut ett par dagar till och ångesten släppte. Jag mår inte prima och vet att det tar lång tid. Har läst Sockerbomben i din hjärna och förstår sambandet, jag har en beroendehjärna.

    Har tidigare slutat med socker men aldrig stått ut med ångesten och börjat med det igen.

    Nu ska det gå denna gången även om det tar 18 månader att få bukt med eländet.

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg