1 2

86 kommentarer

  1. Little #9 och en läkare skriver #28,

    Viktproblem är givetvis en kombination av flera faktorer. Kalori in och kalori ut är en av dessa faktorer, hormoner en annan och genetik en tredje, för att nämna några. Om vi lägger den epigenetiska diskussionen på hyllan ett tag och fokuserar på kalori in och kalori ut samt hormoner så har jag skrivit om detta här:

    http://www.perfekthalsa.se/fett/kalorier-in-vs-kalorier-ut-for-viktne...

    här

    http://www.perfekthalsa.se/vikt/leptin-varldens-viktigaste-hormon-spe...

    och här

    http://www.perfekthalsa.se/okategoriserade/varfor-blir-man-fet-och-hu...

    (Jag tror att du med din läkarbakgrund kommer att gilla detta. Jag har flera läkare som läser min blogg.)

    Kom ihåg att det för vikt überviktiga hormonet leptin upptäcktes först år 1994 vilket innebär att alla som tog någon form av examen inom hälsa och sjukvård innan det året inte hade en aning om att det fanns. Vi måste alla ständigt omprova och ifrågasätta teorier. Jag säger inte att kalorier inte räknas för det gör de men utan faktorn hormoner blir ekvationen mycket haltande vilket jag tror alla har sett under de senaste årens lågkaloridieter som aldrig fungerar.

  2. Professor Göran
    Intressant tråd!

    När trådarna som nu blir seriösa, även om de börjar 'lättviktigt', blir endast de mest intresserade kvar och det är roligt tycker jag.

    Intressant är därför kommentarerna från "en läkare".

    Eftersom vi alla på något sätt är 'indoktrinerade' om "en kalori in - en kalori ut" som 'vetenskaplig föklaringmodell' till övervikt är det svårt att tänka i andra banor. Detta gäller inte minst alla med medicinsk utbildning eftersom idén med all utbildning är att indoktrinera medicinstudenterna med de rådande dogmerna. Grundutbildning - och tyvärr inte heller forskarutbildning - går inte ut på att lära ut kritiskt tänkande till studenterna hur mycket man än vill påstå motsatsen! Studenterna lär sig därför tro på dogmerna som 'vetenakapliga sanningar' och lärarna har i de flesta fall inte ägnat en minsta tanke åt vad en 'vetenskaplig sanning' egentligen innebär.

    För mig verkar det generellt vara så att det är först när läkare själva drabbas av kraftig övervikt och diabetes och de upptäcker att orsaksammanhanget inte kan förenklas ned till termodynamikens första huvudsats som de blir öppna för ett nytt tänkande (paradigmskifte). Annika Dahlqvist är det mest kända exemplet här i Sverige och kanske "en läkare" är ytterligare en i raden. Jag misstänker att detta även gäller för det flesta människor. Det är först när man själv eller en nära anhörig drabbas av någon allvarlig sjukdom (i mitt eget fall allvarlig hjärtsjukdom och i min frus allvarlig diabetes) man blir riktigt intresserad och närmar sig alla förklaringsmodeller med kritiskt öppna ögon när man plöjer fram i det 'hav av rapporter' från olika undersökningar som gjorts.

    Om man då inte är alltför kraftigt indoktrinerad - dvs inte genomgått någon medicinsk utbildning - har man lättare att se mönstren hos olika paradigm (fett är farligt vs. kolhydrater är farliga) speciellt om man har en ordentlig naturvetenskaplig grundutbildning som t.ex Gary Taubes. När man närmar sig området som lekman är det bra att börja läsa igenom grundkurser som t.ex. Essential Cell Biology
    av Bruce Alberts et al. (fin julklapp förresten - 500 - 600 kr). Man behöver inte vara expert för att ta sig igenom ett sådan verk men man måste vara ordentligt intresserad eftersom det lär ta kanske ett halvår att ta sig igenom boken om man ska läsa den ordentligt. Jag har nu köpt en ny utgåva eftersom cellbiologin utvecklas otroligt snabbt idag.

    Själv har jag därför idag - till skillnad mot för några år sedan - inga som helst betänkligheter när jag hyvlar smör och lägger på några ostskivor som jag sedan rullar ihop och har som tilltugg till kaffet (extra fet Brie kan man inte rulla men smöret är då ett gott pålägg). Så länge jag och min fru befinner oss i ketos (inget slarv med kolhydrater alltså) och som vi då och då kollar med stickor så mår vi bara kanon.

    För mig är vetenskap den förklaringsmodell som stämmer bäst med den verklighet vi vill förklara och som dessutom inte motsägs av resultat från något kritiskt experiment - som t. ex. i mitt eget fall genom att helt avstå från kolhydrater. Ingen vetenskaplig fysiologisk metabol teori motsäger detta och resultatet av det kritiska experimentet är fortfarande lyckat efter två och ett halvt år.

    Allt detta talar för att LCHF är en betydligt mer vetenskaplig förklaringsmodell än de dogmer som fortfarande lärs ut i dagens medicinutbildning - dvs kolhydrater är nyttiga och som även jag själv trodde på i 50 år och ända tills jag hamnade på hjärtintensiven 1999.

  3. Rolf Löfgren
    Alla borde läsa den nya boken "Forsknings-fusket" av docent Ralf Sundberg.

    Han visar hur ekonomiska och politiska särintressen styrt forskningen och vad som är "sanning" under lång tid, och skapat den enorma miljöskada och sjukdom som finns idag.

    Människorna är utsatta för det allra största bedrägeriet i världshistorien. Det har kostat miljontals människor livet och gett megamiljarder dollar i vinst till företagen som ligger bakom.

    LCHF är en av de motkrafter som finns trots allt.

  4. När man äter för lite och sedan börjar äta så suger kroppen åt sig ALLT man stoppar i sig. Börjar jag äta så kommer jag gå upp massor i vikt på kort tid. Så var det när jag var inlagd på sjukhus ett halvår... För att bli frisk måste jag bli övertygad, men det är svårt då jag kommer på motargument hela tiden. Jag har inget hemma som innehåller fett. Bara selleri, äpplen och soppor i matväg. Kaffe har jag..
    Experimentet är nog lite intressant. Bara det inte får mig att må illa när jag ser resultatet ^^
  5. Funderaren
    Little, det är inte ett hål i magen som leder direkt dina fettvävnader. Energi måste brytas ner och omvandlas för att kunna lagras. Sen kanske man inte skall stirra sig allt för blind på vikt utan kolla mer på mått.
  6. Professor Göran
    Little I #54

    Ingen har någonsin lyckats bli fet av att bara äta fet mat!

    Allt sug (efter sött och kolhydrater) försvinner efter ett tag men omställningen kan vara lite jobbig - från en vecka till någon månad.

    Om man bara äter fet mat får man därför en perfekt kropp om det nu är det man är ute efter. Och en massor av energi. För kanske första gången får kroppens fem tusen miljarder celler äta sig ordentligt mätta (på fett) och skriker inte hela tiden att de är hungriga. Det är som med barn. De skriker när de är hungriga och får de riktig mat blir det lungt och fint. Man blir själv helt enkelt lugn och harmonisk.

    Både min hustru och jag själv har på två år fått tillbaka vår ungdoms kroppar efter att ha tappat 12 respektive 20 kg och vi äter bara det fetaste av det feta. Inte det minsta bukfett. En tvättbräda utan en enda sitttup.

    Man blir fet av kolhydrater! Det vet alla djuruppfödare.

    För fyra fem år sedan höll jag själv på att gå över till en nästan helt vegetarisk kost men det ändrade inte viktkurvan och inte mådde jag bättre av det.

    Ännu fetare kan man bli om man äter massor av kolhydrater + fet mat. Sumobrottare bevisar detta. Googla på deras matvanor.

    Ät inte kolhydrater!

    Ät LCHF och fuska inte om du inte vill bli en sumobrottare.

  7. dianaO
    Professor Göran #52

    Du som verkar vara en klok man, kan du förklara varför lchf inte fungerar på mig?
    Har ätit lchf i många år och i början var allt väl, provsvaren blev bättre förutom kolesterol som har stigit hela tiden. Men det behövde jag enligt lchf inte bekymra mig om och jag har fortsatt äta mycket fett, måttligt med kött och fisk. Har ständigt varit i ketos och känt mig energilös med dov huvudvärk. Triglyceriderna är nu skyhöga med gikt som besvärat mig de senaste två åren. (Visste inte först att det var gikt utan trodde att jag fått ledvärk).

    Nu har jag ökat kolhydraterna lite i taget. Det är svårt, är rädd för att få tillbaka SLE och få ett sämre hjärta igen (klaffel) har också njursvikt. Försöker minska på mättade fetter och ersätter med olivolja.

    Det är förvirrande med alla kostråd, försöker läsa mig till vad jag ska äta men det är lättare sagt än gjort.

  8. om jag delar en kyckling i kuber på 1x1 cm, steker dem i olivolja och serverar en kub med en räka så skulle LCHF kanske fungera. En kub till frukost, en till lunch och en till middag + selleri, citron och vinäger och multivitamintabletterna så klart, som tas upp bättre med det lilla fettet. Ska testa det i några dagar och se..
  9. Funderaren
    Little, låter nästan som LCHF. Problemet kvarstannar med att du troligen får i dig för lite näring, då du äter för lite.

    Tänk att bra mat viktnormaliserar vilket får din kropp att få rätt vikt och inte övervikt.

  10. Jag vill inte ha rätt vikt.. Jag vill vara smal.
  11. Camilla
    Little I - vill du vara SÅ smal som jag förstår att du vill är nog svält det enda som funkar. LCHF kommer onekligen att göra att du går upp en del i vikt. Det betyder inte att du blir FET, men du kommer inte att vara så extremt skelettsmal, nej.

    Läs gärna http://healthyprawn.blogspot.com/. Där har du en smal, snygg och smart tjej som tränar mycket, pluggar och äter LCHF.

  12. Professor Göran
    dianaO #57

    Tack för omdömet!

    Om man med "klok" menar att man försöker tänka självständigt och ifrågasätta så vill jag som forskare inom metallurgin gärna tro att jag är det. "Läkarvetenskapens" råd om bypass och mediciner tackade jag nej till 1999 efter att ha läst på efter bästa förmåga och insett att det var godisavdelningen jag skulle sluta med istället. Jag är ännu inte bypassopererad.

    Jag drabbades senare av Borelia som hade bitit sig fast under ett antal år utan att jag hade en susning om att det vara Borelia som gav mig mina nack- och ledbesvär men som "läkarvetenskapen" sedan ansåg snabbt skulle fixas med några korta pencillinkurer som också botade mig till hälften. Återigen 'läste jag på' och 'tänkte själv' och fick sedan tag i en amerikansk speicalist som skrev ut en ettårskur av en annan typ av antibiotika och då vågade en svensk läkare också skriva ut detta recept. Jag har inga besvär nu.

    Nå - läkarna gör så gott de kan men är tyvärr fångade i sina officiella dogmer som alltför sällan har ett ordentligt vetenskaplig fundament och där läkemedelsindustrin också lurar som gäddor i vassen. 'De flesta läkare skulle hellre dö än tänka (självständigt)! Och de gör det!" för att travestera den store filosofen Betrand Russel. Och besöker man en läkare så vill man ju så gärna tro att han 'vet' när han ställer en diagnos och att den medicin han skriver ut verkligen hjälper och botar.

    Själv har jag inga illusioner om läkarvetenskapen och inte min fru heller. Ibland undrar jag om man måste ha en forskarutbildning för överleva dagens sjukvård. detta hindrar inte att jag inser att man på akutsjukvården troligen räddade livet på mig med just effektiv medicinering i det akuta läget 1999. Men därefter var det läge att börja fundera självständigt över orsaken till att jag hade hamnat där och på den vägen är det.

    I ditt fall så verkar njurar vara allvarligt skadade och detta är inte att leka med kan jag förstå. Utan att vara någon expert så misstänker jag att de fina kärlen i njurarna som skall filtrera blodet tar skada av för mycket socker i blodet och att njurskador därför drabbar diabetiker. I min värld är det därför bra att alltid undvika socker och alla kolhydrater i kosten. De höga triglyceriderna talar rimligen för att du befinner dig i det metabola syndromet och LCHF hjälper normalt för att komma ur detta tillstånd men kanske inte alltid. Om jag förstått det hela rätt så är det framför allt kolhydrater och socker som ger upphov till höga triglyceridhalter i blodet. Frågan är om hur du hade mått om du hade ätit normalt kan ingen veta men min gissning är förstås att du knappast hade mått så mycket bättre.

    Att din metabolism är allvarligt störd verkar det inte råda någon tvekan om. Själv skulle jag inte i ditt läge äta några kolhydrater överhuvud taget och jag är också övertygad om att den vanlige läkaren inte har en susning om kostens inverkan ur vetenskaplig synpunkt utan är förtfarande fast i den förhasta dogmen om att mättade fetter är skadliga för kärlen.

    Vad jag själv som allvarligt hjärtsjuk tror på är den förklaring som Uffe Ravnskov representerar. Har man en infektion/inflammation i kärlen så beror den på bakterier har passerat immunförsvaret och tagit sig in i kroppen. En av orsakerna till dåligt immunförsvar är just kolhydrater - varför skulle annars kolhydrater leda till tandinfektioner medan jägarfolk aldrig hade några infektioner. Tandinfektioner och hjärtsjukdom hänger också intimt samman - inte minst i mitt fall. Vad gäller kolsterol så har Uffe Ravnskov visat att både LDL och HDL fungerar som bransoldater när det brinner och bekämpar bakterierna.

    Att du har högt kolesterol (LDL - det dåliga?) skulle i så fall tala för att du har infekterad/inflammerade kärl på grund av nedsatt immunförsvar och inte minst i njurarna. Jag fick själv helt plötsligt ett högt LDL-värde för något år sedan och då kom jag på att jag precis då jag tog proverna hade haft en inflammerad tandrot (en gammal skada) som jag därför var tvungen att ta bort. Nu är värdena normala igen.

    Immunförsvaret kan förbättras med.

    Kokosolja - ett par skedar per dag
    Omega 3 (färsk fisk)
    Unvika alla kolhydrater
    D-vitamin i rejäla doser
    Unvika fleromättade fetter - omega 6
    Och framför allt undvika transfetter (härdat vegetabiliskt fett - läs margarin) som finns i alla billiga kakor (som var stapelföd för mig före 1999)

    Gå till sjukvården om du är allvarligt njursjuk och låt dom undersöka dig ordentligt - jag skulle göra det. Jag tor inte att jag skulle berätta att jag är LCHF'are om det inte är läge för det. Sedan skulle jag fundera och läsa på allt vad jag kunde komma över om detta.

    Little I #60

    Intressant!

    Inte minst ur existentiell synpunkt.

    Om man inte kan bejaka den kroppsform som generna tilldelat en så är tillvaron förstås alltid en existentiell och fysiologisk uppförsbacke. Det är som att slåss med väderkvarnar. Jag hade en kollega för några år sedan som var smal som en pinne och han hatade detta inte minst för att kläderna hände som trasor på honom så han behövde allt moraliskt stöd när han köpte kläder. Han kanske borde ha satsat på en mannekängkarriär istället för ingenjörsbanan - han had ju definift naturliga förutsättningar för detta. Han åt också oavbrutet men det hjälpte inte. Detta var hans uppförsbacke men de flesta uplever uppförsbacken åt andra hållet.

    Om nu ingen i din släkt är smal så är uppförsbacken förstås brantare och tar förstås aldrig slut - ett livstrauma. Att svälta sig till normalvikt om man är överviktig är normalt ganska lätt och man inte äter koklhydrater - strikt LCHF med lågt kaloriintag. Man är inte hungrig eftersom alla celler ändå är mätta och glada så länge fettet strömmar till från fettdepåerna. Men när fettdepåerna är slut så börjar cellerna förstås bli hungriga, griniga och ropa efter mat.

    I ditt fall låter det inte som om du har så stora fettdepåer att ta av i dagsläget. Om jag som du hade bestämt sig för att svälta mig till en smal kropp så hade jag nog ändå gjort det med 1g protein/kg kroppsvikt och dag och sedan adderat fett fläsk som är så förbaskat gott. Om jag hade varit vegetarian hade jag bytt ut fläsket mot kokosfett.

    Lycka till i uppförsbacken!

  13. Min släkt är naturligt smala. Tydligen väger jag för lite, men det tycker inte jag. Mitt liv har alltid varit en uppförsbacke.. Jag vet inte vad det innebär att ha medvind och att må bra. Det går inte att radera minnena av vad jag blivit utsatt för i 15 år...
  14. Professor Göran
    Little I

    Min erfarenhet (65 år) säger mig att det bästa man kan göra för att hantera 'vansinnigheter' och orättvisor som drabbar en är att tidigt bestämma sig för att skaffa sig riktig och djup kunskap (dvs ifrågasätta i grunden) och den hittar man inom naturvetenskapen. Det är först med djup kunskap man känner att att man kan 'förstå' men det tar tid. Men herregud vad mycket man kan åstadkomma om man bestämmer sig för detta i din ålder. Det finns ingen bortre gräns.

    Den store filosofen Kant som levde på 1700-talet är en fin förebild tycker jag.

    Lycka till på livets resa - den är ett experiment som ibland mot alla odds kan lyckas!

  15. Jag behöver dbt terapi för att bli bra och speciell behandling mot PTSDn, men de har inte personal och tid att hjälpa en..
    Tror att jag måste gå den vägen.. om saker och ting behandlas så blir kanske matproblemen också bättre
  16. Göran 61

    Det är verkligen skrämmande att du inte vet något om SLE och vill vara en rådgivare till denna sjukdom.
    Jag har mycket kunskap om SLE då jag själv har det och min dotter var mycket svårt sjuk i SLE.

    Bra kolh.(mycket grönsaker, rotfrukter och potatis är till godo för en SLE:are. Mycket mindre protein vid njurskada, då den inte kan förbättras endast hållas vid den förmåga som nu är status quo.
    Orden "dåligt immunförsvar" räcker inte alls då det totalt har löpt amok.
    Dålig metabolism är bara förnamnet till de faktotorer som sätter igång SLE.

  17. Försökte igår länka till artikel om SLE forskande professor som verkar ha lovande behandlingsresultat , men inlägget censurerades bort.

    OK idag verkar det gå bättre

    dianaO ( ursäkta att jag hoppar in oombedd här)

    Tycker att din fråga är mkt intressant och aktualiserar också frågan hur pass ”biased” en sån här blogg riskerar att bli. Man hänger väl knappast kvar här om man försämras av LCHF/ inte förbättras och kanske inte heller så kul att skylta. Inte minst i medicinsk forskning är ju frågan om hur stort bortfallet är och hur det ser ut viktig för bevisvärdet

    Du är tydligen inte ensam:

    SLE - sämre av LCHF?

    http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4d71464bb9cb46222705ae68-sle...

    Du kanske skulle vara hjälpt att ställa din fråga till Lars Rönnblom:

    En av de reumatologer som framgångsrikt

    ägnat sin forskning åt SLE

    är docent Lars Rönnblom. På Akademiska

    sjukhuset

    http://reumatiker.se/tidningar/nr601/010623.pdf

    Det finns också studier som visar på att kosten är av betydelse.

    Med sin nya undersökningsmetod har

    professor Roger Hällgren skräddarsytt

    kosten till en av klinikens svårbehandlade

    patienter, som redan efter

    ett halvår blev fri symtomen från sin

    reumatiska sjukdom.

    Med sin nya undersökningsmetod har

    professor Roger Hällgren skräddarsytt

    kosten till en av klinikens svårbehandlade

    patienter, som redan efter

    ett halvår blev fri symtomen från sin

    reumatiska sjukdom.

    Att födan är av

    betydelse för de reumatiska sjukdomarna

    är ställt utom tvivel, konstaterade

    han. Han förklarade att det vore

    mycket ovist att inte lyssna till alla de

    patienter som runt om i världen

    vittnar om att kosten påverkar deras.

    reumatiska sjukdom.

    Professor

    Hällgren anser att generellt är det

    bättre för kroppen med en allsidig

    kost och att det är mer fördelaktigt att

    ta reda på exakt vad den enskilde

    individen inte tål. Därigenom kan

    man ge patienten en skräddarsydd

    diet

    Denna sena

    allergi skulle drivas av starka antigen i

    kosten och således vara en födoämnesallergi.

    Men hur kan man finna detta

    för varje patient specifika antigen?

    Under 10 års tid har professor

    Hällgren studerat tarmens immunsystem

    och tagit fram ett instrument

    som inte ska vara mer olustigt för

    patienten än en något grov feberter-

    mometer som sticks in i baken.

    Instrumentet är försett med en ballong

    som har speciella sensorer på ytan.

    Dessa kommer i kontakt med tarmens

    slemhinna när ballongen blåses upp

    inne i kroppen och registrerar sedan

    reaktionen i tarmen när man tillsätter

    ett antigen. När signalerna tagits emot

    släpps luften ut och den 15 minuter

    långa proceduren är över.

    The amino acids phenylalanine and tyrosine appear to aggravate the disease, apparently due to a specific intermediary block in their metabolism.

    http://arthritis-symptom.com/lupus/lupus-diet.htm

    dairy products are rich in phenylalanine and tyrosine

    LCHF- är väl egentligen rätt mkt mejeri ( i motsats till paleo )

    …vet inte om du blev nåt klokare ?

  18. torbjörn,
    Angående "censur": kommentaren hamnade av något skäl i moderationskön via det automatiska spamskyddet. Jag hade godkänt den när jag hann, men nu har du ju skrivit samma sak redan.
  19. Tack Doc !

    Min kloka hustru anser mig ha "lätt paranoida drag"..säkert en riktig diagnos :-)

  20. Professor Göran
    torbjörn #66

    "Försökte igår länka till artikel om SLE forskande professor som verkar ha lovande behandlingsresultat , men inlägget censurerades bort."

    Jag antar att detta var ett systemfel och inte hade något med Doc. att göra. I mina ögon låter 'censurera bort' mer som något som våra medicinska myndigheter ägnar sig åt när det gäller de kliniska erfarenehterna av LCHF för att dessa inte stämmer med deras dogmer. Det är lätt att misstolka din inledning. (Detta har ju klargjorts nu!)

    Vad gäller SLE så verkar följande stämma.

    " All kunskap är bara en flätad väv av gissningar" som Xenophanus uttryckte det för 2500 år sedan och det stämmer väl ganska bra också när det gäller hela läkarvetenskapen.

    Fördelen med en sådan här blog som jag ser det är att 'olika synpunkter' kan ventileras och i denna process så tror jag att man kan bli klokare när det gäller olika 'problem'. Anledningen att jag själv deltar är att jag tror på demokrati och att alla skall kunna få komma till tals även om folk ibland råkar i luven på varandra och moderatorn är tvungen att ingripa när debattten går överstyr. På den här bloggen gäller förstås det allmänna problemet hur hälsan kan förbättras med LCHF-kost vilket råkar vara en kost som läkarvetenskapen anser just försämra hälsan vilket en och annan LCHF-are redan har erfarit i kontakten med hälsovården.

    När det gäller kosten och läkarvetenskapen så har jag inte så stort förtroende för de gissningar som man där vill kalla vetenskap. Det är ju vackert när man som Rössner också erkänner sitt totala misslyckande. Men att ha bitit sig fast i 'fett är farligt' dogmen under femtio år var kanske inte så lyckat för att uttrycka det milt. Förhållningssättet (att bita sig fast vid en dogm) har förstås väldigt lite med vetenskap att göra och är kanske mer ett tecken på bristande kunskap.

    Och det verkar gälla för SLE, som den autoimmuna sjukdom den är, att man själv som Ninnan blir sin "främste experten". Jag tror att man måste 'tänka själv' men samtidigt lyssna på andra och inte minst vad läkarvetenskapen påstår och ta med detta i sin egen totala bedömning för att få pusselbitarna att falla på plats. Den kliniska erfarenehten (även den egna) har mycket mer bevisvärde än förhastade trosuppfattningar som inte stämmer med den verkliga patientverkligheten. Inom läkarvetenskapen förringas och egentligen förlöjligas ständigt denna erfarenhet som 'anekdoter' vilket betyder att man inte behöver ta hänsyn till verkligheten. Man vill ju som läkare så gärna tro att man vet att man ändå har rätt.

    En stor fara som jag ser det är att man som patient också så gärna vill lita på eller snarare 'tro' att läkaren har rätt i sin diagnos men den största faran är nog ändå om läkaren själv 'tror' att han 'vet'. Det kan knappast vara lätt att vara läkare idag speciellt när man som patient via internet ganska lätt kan bli expert på sin egen sjukdom och ifrågasätta eventuella dogmer som läkaren har att förlita sig på. Den allmänpraktiserande läkaren kan ju knappast vara expert på alla tänkbara sjukdomar.

    Jag hade en vän som i sin ungdom drabbades av allvarlig reumatism och var också inlagd på sjukhus långa tider och han förlitade sig då helt 'blint' på läkarvetenskapen. Han fick ständigt höra från denna 'vetenskap' att det egentligen inte spelade någon roll vad han åt för att maten ändå sönderdelas i matsmältningssystemet till sina minsta beståndsdelar. Utan att vara expert på reumatism så tror jag också att detta förhållningssätt, att vad man stoppar i sig saknar betydelse, inte har så mycket med vetenskap att göra utan mycket mer med att 'tro' på en gammal dogm.

    Till slut drabbades min vän av diabetes (autoimmun sjukdom?) och fick ytterligare några mediciner i sin stora låda (han är en guldgruva för läkemedelsbolagen) men jag övertalade honom att prova LCHF och si när han sedan kom på återbesök hos sin diabetikersjuksköterska säger hon: "Du har inte diabetes längre!". I djupet av sin själ upprördes han då. Han grundmurade 'tro' på läkarvetenskapen fick sig efter sjuttio år en allvarlig knäck och han blev rent ut sagt förbannad speciellt när han då var tvungen att betala fullt pris för stickorna till blodsockermätaren.

    Inte för inte jämställer man Shamaner och Medicinmän.

    Och om folk inte längre är sjuka behövs förstås inga Medicinmän.

  21. dianaO
    Professor Göran

    Tack för ditt svar.
    Jag har ätit strikt lchf under många år men på senare tid lagt till grönsaker och ibland en halv potatis eller en till två matskedar med vildris. (Ibland känns det nästan som jag har en ätstörning). Har för 12 år sedan också varit vegetarian under 1– 2 års tid och det blev jag förstås bara sämre av. Äter inget godis, kaffebröd eller dåliga fetter. Köper ekologiskt så mycket det går som naturbetande kött och vildfångad fisk.

    Du skriver att det är viktigt med tänderna och kanske är det dags att gå till tandläkaren för en undersökning. Men jag har inte haft några hål i tänderna på snart ca 20 år. Men man kan kanske ha andra fel i tänderna eller käken. Är lite hypokondriskt lagd så jag förutsätter att jag har alla fel.

    Strikt lchf är inte helt hundraprocentigt bra för mig, men ändå är jag glad för att jag har ätit den eftersom många andra saker har blivit bättre, som hjärta, mage och blodtryck. Nu måste jag bara hitta rätta balansen med fett och kolhydrater så att det som blivit bättre får fortsätta vara bra. Protein vet jag redan hur mycket jag får äta. Om det inte vore för gikten skulle jag nog må bra och bara fortsatt med lchf.
    Obs! jag är inte överviktig eller alkoholist.

    Det verkar inte så hoppfullt det här, förut levde jag under ”projekt bli frisk” men har nu degraderad det till ”projekt må bättre”

  22. dianaO
    66
    Ninnan

    När jag var ung och låg på sjukhus med höga cortisondoser var magen rena mardrömmen, det kändes som någon hade hällt ammoniak eller liknande i magen. Mariekex och novalucol vid sängbordet. Nu kan jag inte låta bli att undra om Jag hade ätit lchf så kanske sjukdomsförloppet varit lite snällare och magen skonats med grädde och smör.

    67
    torbjörn

    tack för länkarna. Ska försöka få en födoämnesallergitest men det blir väl inte så lätt nu när det ska sparas. Får väl köra med uttjatningsmetoden!

  23. MJ
    Vox Humane:
    Men vad skulle den evolutionära vinsten av att spara energireserven och göra sig av med muskelinvesteringen vara? Kroppen skaffar sig ju muskler som en anpassning till livets krav, om man behöver X muskelmassa för att skaffa sig mat och när det blir ont om mat så blir man av med musklerna och får det svårare att skaffa mat medan man har kvar fettet som man bara sparat på för att ha energi tills det blir ont om mat. Det låter ju helt bakvänt.
    Människor som istället förbränner fettet när det blir ont om mat skulle ju konkurrera ut de märkliga människorna på bara några hundra år.
  24. Vox Humanae
    MJ
    Jag trodde jag förklarat bra, men jag ska försöka igen.
    -Fett innehåller dubbelt så mycket energi per kg jämfört med kött, det är alltså ekonomiskt försvarligt att spara fettet så länge som möjligt.
    -Fett kräver mycket mindre energi för sitt underhåll, det behövs bara lite uppvärmning för att det ska fungera, kött däremot kräver mycket energi bara för att finnas, eftersom det hela tiden pågår kemiska processer i cellkärnan.
    -Om man alltså börjar med att ta av muskelreserven under en månads tid så kommer man alltså att blir av med en del av energin som kräver mest energi för att bara finnas och samtidigt så krävs det mindre energi till att förflytta kroppen därför att den är lättare.
    -När man minskar i muskelmassa så blir det jobbigare att röra sig, detta sänder en mycket tydlig signal till ditt medvetande att: "sluta springa omkring, det är jobbbigt" och alltså sparar du energi därför att du rör dig mindre.

    Sammantaget så betyder detta att du sparar av din totala energireserv om du först, under en begränsad tid, "äter" av dina egna muskler. Du får alltså totalt sett tillgång till mera energi fördelad på mindre kroppsvikt. Alltså: det blir enklare för dig att leva när det inte finns mat. Alltså: En evolutionär fördel.

  25. MJ
    Vox Humanae:
    Men det är ju helt ologiskt. Musklerna är ju inget sparande av energi, det är en anpassning till livets krav. Man får mer muskler därför att de krävs för det liv man lever. Ett djur som blir sämre anpassat till att skaffa mat när det blir ont om man kommer ju dö långt före de djur av samma art som fortsätter att vara anpassade för att skaffa mat då det blir ont om mat.
    Fett har man ju bara av ett skäl, och det är för att spara energi tills det blir ont om energi.
    Det skulle ju vara som att börja med att bryta ner hjärnan istället för att ta av fettreserven.
    Helt helt galet.

    Dessutom är det mycket märkligt med alla kroppsbyggare och andra som går ner i fettvikt utan att förbränna musklerna. Eller som jag och många andra som bryter ketosen en gång i veckan men fortfarande lägger på mig mer muskler och blir av med fett.

  26. Professor Göran #70
    Att som din vän ” blint förlita sig på läkarvetenskapen” tror jag inte är nån bra ide.
    Staffan Lindeberg (kanske den läkare i Sverige som hållit på längst med forskning om kost och hälsa) som Doc intervjuade i en tidigare tråd länkade för ett år sen till ett utbildningsradioprogram där en kvinna skrev:
    ”Anhåller vördsamt om omedelbar lobotomi”
    ”Ett fantastiskt halvtimmes radioprogram från Utbildningsradion. Per-Axel Janzon berättar historien om hur hans mamma med tvångstankar och ångest på egen begäran blev lobotomerad, imponerad som hon var av att metodens upphovsman hade belönats med nobelpriset. ”
    Vad kommer dagens doktorer att skämmas över i framtiden?
    Kanske medikaliseringshysterin exempelvis den som Doc tar upp i en senare tråd
    $29 Billion Reasons to Lie About Cholesterol:
    Making Profit By Turning Healthy People Into Patients.
    Samme Staffan Lindeberg skrev också:

    "Trobrianderfolket, som jag skrev min avhandling på, har inga spår av
    > hjärtkärlsjukdom eller metabola syndromet. De äter mycket kokosnöt och
    > får i sig lika mycket mättat fett som svenskarna. Jag misstänker att
    > det var därför Gary Taubes ringde mig för en 3-4 år sedan. Men när han
    > fick höra att de äter mer stärkelse och kolhydrater än västerlänningar
    > så blev det inte lika intressant. Han nämner inte denna population i
    > sin bok. Hans story är alldeles för bra för det..."

    Jag menar att man måste kunna diskutera detta avspänt utan att bli ovänner- hur det kan komma sig att vissa folk kan äta mer kolhydrater än vi västerlänningar utan att bli överviktiga, diabetiska, hjärt-och kärlsjuka, åderförfettade ?
    Hur vill du själv förklara detta ?
    Det stämmer ju inte med LCHF. Beror det på att vi västerlänningar är så skadade av raffinerade kolhydrater från barnsben eller redan från fosterlivet att våra bukspottkörtlar lämnar in på ett allt tidigare stadium och att vi sen mår bäst på Low Carb High Fat eller Paleokost ?
    Efter att under några dystra mörka vinterkvällar för ett par år sen svept nio paradisaskar på raken betraktar jag mig numera som nykter sockerist. Insåg då att något var fundamentalt fel började läsa en otrolig massa litteratur ..fick nog en sorts ”Kesslersk Knäpp” (ej att förväxla med Lidners :-) ).
    Varför kunde jag inte ta en eller två chokladbitar och sen vara nöjd ?
    David Kessler-barnläkare och advokat- fd FDA-chef- kämpade mot BIG TOBACCO och satte sig före att reda ut varför han inte kunde motstå en viss sorts amerikansk chokladkaka utan alltid återvände för ytterligare en, och ytterligarer en och ytterligare en som dragen av en övermäktig kraft…. gav sig ut på en 7-årig forskningresa i BIG FOOD land, intervjuade en otrolig mängd kunnigt folk och kom ut med den lika fantastiskt välresearchade som fascinerande ”The end of overeating” som kanske skall kontempleras i typ ett halvt år för att verkligen ta in vad som står där. Tror att han har en mycket viktig pusselbit till förståelsen av den pågående diabetes och fetmaepidemin.

    ”men den största faran är nog ändå om läkaren själv 'tror' att han 'vet'.”
    Jobbandes i samma game som blogginnehavaren sen 40+ inser jag nog snarare att jag nästan alltid vet för lite.

    LCHF ätare mår toppen, får perfekta lipid- och blodsockerprofiler rasar i vikt, befrias från sockersug . Slänger sina mediciner.
    Hela riskprofilen dunstar som dagg i morgonsol…

    Kanon !

    Varför bry sig om det medicinska ”etablissemanget”
    eller för att citera Bo Zackrissons recension av ”Forskningsfusket !” i senaste LCHF-magasinet:, ”läkaren på vårdcentralen , det svenska snabbköpet..den sista oumbärliga länken i denna /Big Pharmas/ langningskedja.”
    Det finns ju ingen medicinsk ”inkvisition”. Eller ?

    Modigt att välja bort ballongsprängning och mediciner efter hjärtintensivepisoden. Men hur många vågar göra det ??
    En på 10 000? Den medicinska inkvisitionen kanske finns fastän osynlig ?
    En av mina favoriter är Peter Noll som i ”Den utmätta tiden” som prostatacancerdrabbad valde bort kirurgi/strålbehandling

  27. Vox Humanae
    MJ
    Jag ska ta en liknelse i stället.

    Du har tagit bilen ut i skogen. Du ska åka hem. Du behöver köra 10 mil för att komma hem. Bilen drar 0,7 liter bensin för varje körd mil. Du behöver alltså 7 liter bensin för att komma hem. Du har 5 liter bensin i tanken. Detta betyder att ditt bränsle räcker inte ända hem. Macken ligger 1 mil på andra sidan av ditt hem. Du behöver alltså köra 11 mil för att kunna tanka.

    Du har nu att välja mellan två olika möjligheter, den första är ditt sätt, det andra är mitt sätt:

    1. Du rivstartar direkt och fortsätter köra på full gas hela vägen och hoppas på att du ska hinna till macken innan bensinen tar slut. Slutsats. -Du belastar bilen hårdare än du normalt skulle ha gjort, alltså ökar bensinförbrukningen till 0,9 liter för varje körd mil. Du kommer alltså kortare väg men snabbare dit.

    2. Du startar mjukt och försiktigt och kör sakta. Eftersom din motor är intelligent så kommer den att tolka detta som att du vill spara på bensin och eftersom den inte bara är smart, utan också kan bygga om sig själv så bygger den om 20% av sig själv till bensin. Du har nu 6 liter bensin i tanken. Eftersom bilen nu är lättare och motorn mindre så kommer bensinförbrukningen att MINSKA till 0.5 liter/mil. Du kan nu köra 12 mil med din bil, alltså, till macken, tanka och sedan hem, allt detta på den ursprungliga bensinen, du har dessutom den fulla tanken som du kunde skaffa på macken.

    Så, vilken av metoderna är mest fördelaktig?

    1. Att köra hårt och snabbt, göra slut på bränslet och ha bilen i behåll men fortfarande vara kvar i skogen.
    eller
    2. Att köra sakta, använda en del av bilens vikt som bränsle/energibesparare, komma till macken och tanka och sedan komma hem.

  28. Professor Göran
    torbjörn #76

    Jag tycker att din berättelse är berikande som alla sanna berättelser är. 'Alla människor 'har en berättelse' och när man hör den så får man ofta sin egen bekräftad. Helt plötsligt inser man att ens egna 'skelett i garderoben' är ganska allmänmänskliga och man får också genom den externa berättelsen en självbekräftelse. Och skeletten är på något sätt alltid de man skäms över och varför man skäms kan man fråga sig. Jag tror framför allt att det handlar om att man inför andra visar att man inte kan hantera sin fysiologi i all dess komplexitet och inte minst den mer subtila mentala fysiologin.

    Vi vill så gärna tro att vi kan 'behärska oss' och ha kontroll, dvs. mental, över fysiologin och i viss mån så gäller förstås detta. Det är kanske denna kontroll vi kallar den kulturella förnissan och som så lätt faller av. Tidigare brukade jag själv säga att all kultur är en fråga om behärskning eller kanske ett bättre ord är disciplin. Klarar man inte detta så får man stå med 'skammen' och det är nog en av de starkaste sociala kontrollmekanismer vi har. I värsta fall så är behärskningen så 'usel' att man inte bara bryter mot de oskrivna lagarna utan även mot de skrivna.

    För många år sedan hade jag en granne som jag gav nyckeln till mitt hus för att han skulle kunna titta till det när jag var på resor. Hade jag vetat vad jag senare fick reda på så hade jag förstås aldrig gjort detta. Han var en nykter alkoholist utan att jag kände till detta faktum eftersom jag vara ganska nyinflyttad i trakten. Själv var jag måttlig i mina alkoholvanor men det hindrade inte att jag ofta köpte ut min 'ranson' på resorna utomlands och med tiden hade jag därför ett ganska försvarligt spritförråd. Jag funderade inte så mycket över detta förråd men min hustru höll ett öga på detta och hon började märka att det minskade och även om hon inte sa något till mig så misstänkte hon, berättade hon senare, att hon trodde att jag hade börjat 'skåpsupa'. Nå, detta fick sin dramatiska förklaring en dag då vi båda kom hem efter att ha varit bortresta och kom in i köket och såg massa tomma spritflaskor - kanske ett tiotal - på golvet framför skåpet med vårt då helt tomma spritförråd.

    Väldigt snabbt insåg vi att det var frågan om ett fejkat 'inbrott'. Jag gick då omedelbart till grannen för att höra mig mig för och hans fru öppnade då och gav mig omedelbart nyckeln till vårt hus. Samtidigt föll hon mer eller mindre snyftande i mina armar och berättade om sin mans alkoholism. Hennes man var då sjuk bortom sans och måtta och var inte kommunicerbar. Jag och min fru lät det hela bero med detta och gjorde ingen polisanmälan och tänkte att våra grannar får reda ut detta sinsemellan och kanske komma och ersätta oss för flaskorna.

    Men detta skedde inte utan istället började de att undvika oss och ta omvägar för att slippa konfronteras - de helt enkelt försökte förneka händelsen. Vid något tillfälle hörde vi honom ropa till sin fru: " Han tror att det var jag som gjorde det!" när de kom ut från sitt hus antagligen för att hans fru ville att de skulle gå förbi vårt hus och kanske öppna upp den låsta grannsituationen men att han hade vägrat. Detta pågick under knappt ett år och vi trodde kanske lite naivt att de till slut skulle 'ta sitt förnuft tillfånga'. Själva led vi inte speciellt mycket av detta men vi förstod att de brottades med sitt interna trauma och löste det hela med att flytta till en annan del av stan.

    För mig är detta den social skammen i sin högsta potens.

    Alla beroenden verkar ha denna skammens ingrediens och när det gäller fetma så är detta förstås väldigt starkt för många och om detta beror på sockerberoende så är det knappast av samma dignitet alkoholism men stora likheter är uppenbara. På samma sätt som med alkohol är en måttlig konsumtion av godis acceptabel och i mitt eget fall före 1999 så betraktade man mitt frossande i kakor, bullar, wienerbröd och tårta med 'roat överseende'. Jag hade då 20 kg övervikt och var lite rund om magen men jag led inte av detta och min fru tyckte bara att det var 'lite mysigt' med en 'mullig karl' - "karlar ska vara mulliga!". Men hade jag varit extremt överviktig, dvs. 'oacceptabelt' överviktig, så hade säker skammen krypit på mig genom ett 'socialt ogillande' från omgivningen.

    Ibland är fysiologin starkare än den 'sociala kontrollen' och skammen uppenbarligen. Så strikta LCHF-are kanske framför allt personer som är 'nyktra sockerister' och det gäller garanterat för mig och min fru. Om jag förstått det hela rätt så var väl Atkin själv en sådan och som man dessutom mer eller mindre hånade när han på slutet föll igenom och inte 'levde som han lärde'.

    Moral och social kontroll hänger ihop och bakom kröken lurar förstås skammen då fysiologin tar över och när ingen ser är sockersuget som värst kan man misstänka.

  29. Lukas
    Vilka skrönor du bidrar med här, professor Göran. Kanske dags för en egen blogg?
  30. MJ
    Vox Humane:
    Ditt sätt är ju att tömma motorn på olja och hälla den i tanken.
    Mitt sätt är att ta bensinen i reservdunken och hälla den i tanken.

    Din bil kommer skära efter en mil och kommer aldrig till macken.
    Min bil kommer till macken.

    Den naturliga funktion du föreslår skulle ju innebära att kroppen gör sig av med det den behöver för att skaffa sig mat då det blir ont om mat, detta medan den sparar på energireserven.
    Bilen behöver olja för att ta sig till macken. Energireserven är bensindunken. Du föreslår att man tar oljan först för att spara på bensinen i dunken.

  31. ragnhild
    Intressante innläg herovan. Filosofiska, men endå med reelle/troverdiga psykologiske hypoteser professor. Tack torbjörn och Göran.

    Kan inte någon andra med - forsöka avsluta den der "motor- och olja" debatten? ;) Sorry wox humanea - gillar dine innlägg på tråderna her - du är en intressant person som bidrar til kvalite på bloggen :)

    Ops. Lukas - gå inn på Aftonblasken istället - dom älskar "grønnskollingar" :mrgreen: som spyr edder och galle. Den er grønn den också - gallen - jo Aftonblasken med.

  32. Vox Humanae
    MJ
    Det du beskriver är ju din egen önskedröm. Det faktiska förhållandet är att i mellantiden, mellan det att dina sockerdepåer tar slut, fram till det att du är helt i ketos och lever på dina fettdepåer, då kommer du att ta av dina muskler, för kroppen och hjärnan behöver ha energi HELA TIDEN.
    Att äta kolhydrater en gång i veckan kan ju knappast jämföras med att vara i svält...
    I den verkliga verkligheten, för vilt levande varelser, så handlar svälten om perioder på flera månader, HELT utan tillförsel av ny energi, då får man se till att göra av med så lite egen energi som möjligt och det gör man inte genom att släpa runt på en massa muskler som kräver extra energi.
    Tyvärr, du verkar vara helt insnöad på kroppsbyggartanken. Stora mängder muskler bygger man snabbt under perioder med överskott på mat, då drivs vi av "sockersuget" till att springa runt och leta efter mera kolhydrater under den korta tid från det de mognar tills de ruttnat. När kolhydraterna är slut så är det ingen fördel att ha kvar alla dessa muskler, det kräver en massa energi för att driva dem, alltså gör man sig av med det som inte längre behövs.
    Vi är inte utvecklade till att vara muskelbyggare och gå omkring och spänna oss och visa upp oss, vi är byggda för att överleva på lång sikt. Möjligen kan det vara så att du själv på egen hand utvecklat en ny metabolism där du tar energin från din hjärna för att behålla dina muskler. Lycka till med överlevnaden. Klart slut.
  33. diana O

    Jag har inte märkt att de som får höga doser av cortisondropp får sämre mage.
    Kanske inte fler personer än i den "normala" befolkningen.
    Däremot vill läkarna att man ska minska ordentligt med socker och frukt.
    Det är bättre du tittar framåt och ser vad du kan göra med kosten.
    Jag mår inte heller bra på strikt lchf, ligger mycket mer mot Paleo-hållet.
    Jag har uteslutit; säd, socker och minimerat mjölkprodukter, en halv dl grädde i veckan men använder smör( smöret håller jag faktiskt på att fundera över).
    Äter gärna rotfrukter, en del potatis och ung. fyra äpple i veckan.
    Det har ju funnits olika dieter som prövats vid sle.
    Tom Vegan har användts med framgång.
    För min del tycker jag det är viktigare att ha ett bra liv än låta kosten styra det totalt.
    Det är sådana val man gör i livet eftersom var och en får bestämma sitt liv.
    Lycka till! hör gärna av dej.

  34. MJ
    Vox Humanae:
    Ja det är klart att man behöver energi hela tiden. Men det är konstigt att man först skulle bryta ner sin möjlighet att skaffa ny energi och sedan börja ta av sina energireserver.

    Man behöver inte vara i svält för att kroppen ska börja använda energireserverna, det räcker med att man stoppar in mindre energi än man gör av med. Om man inte kan komma in i ketos på en vecka och jag äter kolhydratfattigt sex dagar i veckan med energiunderskott och sedan kolhydratrikt sjunde dagen så skulle jag ju aldrig komma in i ketos och därmed aldrig förbränna något fett utan bara muskler. Ändå får jag magrutor och blir hårdare, är det fettet som hårdnar då?

    I naturligt tillstånd släpar man inte på några extra muskler utan man har exakt så mycket muskler som omgivningen kräver av en. Blir man av med muskler så blir man sämre anpassad till omgivningen.

    Det är snarare tvärtom, den rika tiden på året ställer lägre fysiska krav för energiinsamling. När frukter och bär försvinner från menyn och man ska leva på andra djur så ställs det HÖGRE krav på den fysiska förmågan.

    Muskelbyggare utnyttjar bara vår naturliga förmåga att anpassa oss till omgivningens krav.

    Nej det revolutionerande skulle i så fall vara att jag tar energin från mina energireserver istället för från min förmåga att skaffa ny energi.

  35. Vox Humanae
    MJ
    Du har nog förbrännt hjärnans fettreserv eftersom du är HELT oförmögen att tänka i andra banor än att bygga muskler.
  36. YAT
    Vox

    Lite dålig ton, kan jag tycka. Man behöver ju varken vara "insnöad" eller ha "förbrännt hjärnans fettreserv" och vara "oförmögen att tänka i andra banor" bara för att man inte håller med om ditt resonemang. Speciellt som MJ har minst lika rätt som du.

    Men ni kan ju börja med att googla fram vad det är som gäller istället för att tjafsa genom att skriva långa inlägg. Wiki om svält och ketos kan ju vara en början.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Starvation

    When food intake ceases, the body enters the starvation response[citation needed]. Initially, the body's glycogen stores are used up in about 24 hours.[citation needed] The level of insulin in circulation is low and the level of glucagon is very high. The main means of energy production is lipolysis. Gluconeogenesis converts glycerol into glucose and the Cori cycle converts lactate into usable glucose. Two systems of energy enter the gluconeogenesis: proteolysis provides alanine and lactate produced from pyruvate, while acetyl CoA produces dissolved nutrients (Ketone bodies), which can be detected in urine and are used by the brain as a source of energy.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Ketosis

    When glycogen stores are not available in the cells, fat (triacylglycerol) is cleaved to give 3 fatty acid chains and 1 glycerol molecule in a process called lipolysis. Most of the body is able to use fatty acids as an alternative source of energy in a process called beta-oxidation. One of the products of beta-oxidation is acetyl-CoA, which can be further used in the Krebs cycle. During prolonged fasting or starvation, acetyl-CoA in the liver is used to produce ketone bodies instead, leading to a state of ketosis.
    During starvation or a long physical training session, the body starts using fatty acids instead of glucose. The brain cannot use long-chain fatty acids for energy because they are completely albumin-bound and cannot cross the blood-brain barrier. Not all medium-chain fatty acids are bound to albumin. The unbound medium-chain fatty acids are soluble in the blood and can cross the blood-brain barrier.[2] The ketone bodies produced in the liver can also cross the blood-brain barrier. In the brain, these ketone bodies are then incorporated into acetyl-CoA and used in the citric acid cycle.
    The ketone body acetoacetate will slowly decarboxylate into acetone, a volatile compound that is both metabolized as an energy source and lost in the breath and urine.

1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg