Dagens ätstörda viktråd ur ett barns perspektiv
”Varsågod! 3 potatisar och en pannbiff räcker för dig idag! Och kom ihåg nu My, ät långsamt!” Mamma ställde tallriken framför mig på bordet. Jag tittade med besvikelse på den lilla mängden mat och hörde min kurrande mage. Det fick nog bli till att smyga upp i natt igen när alla sov och äta sockerbitarna som står där i hörnet.
Ska överviktiga barn bara läras att äta mindre än de vill?
LCHF-ingenjören läste om Apotekets kalorifixerade råd till överviktiga barn. Det fick henne att tänka tillbaka till sin egen barndom, när hon själv tvingades genomlida samma metod. Resultatet var förutsägbart. Liksom för barn idag, vars föräldrar i all välmening försöker svälta dem:
LCHF-ingenjören: Vem tänker på våra barn?
Att ge barn råd att äta mindre än de vill (men hungerdrivande glass och godis ibland) är inte bara ofrivilligt sadistiskt. Dessutom bäddar det för ätstörningar. För vad är anorexi? En snedvriden kroppsbild, visst. Men det börjar med att inte längre lita på sin kropps signaler, att inte våga äta när man är hungrig, att förtränga sina normala känslor.
Kaloriräkning är en ätstörning. Våra barn borde få en bättre start i livet.
De blir gladare, mättare, friskare, mer kompisar och sover bättre.
Det finns absolut INGET skäl att vi skulle låta dem äta socker, stärkelserik mat bara för att det LCHF ofta förknippas med vuxenlivet.
De har naturligtvis inga hål i tänderna och på läkarkontrollerna får vi bara ryggdunk =)
Att de sedan i skolan/dagis vågar berätta för sina kompisar att godis och bröd gör kroppen sjuk, det ser vi på med ett leende ;-)
I längden kommer våra barn få en trygg, matharmonisk uppväxt utan en massa påfrestande humörsvängningar pga blodsocker, slippa bantningsstressen och verkligen få en kropp som jublar varje dag.
Det är våra barn värda - det är alla barn värda!!!