Världens fetaste man död

Garza

…eller åtminstone en av de fetaste. José Luis Garza vägde 450 kilo och avled härom dagen av hjärtsvikt. Garza blev 47 år gammal.

Ambulanspersonal tvingades riva sovrumsväggen för att få ut honom, och lade honom på en lastbil för färden till ett lokalsjukhus. Men vid framkomsten var han död.

José Luis Garza

José Luis Garza har berättat att han tappade kontroll över sitt överätande efter att båda hans föräldrar gick bort med ett par veckors mellanrum i början av året. De sista fyra månaderna kom han inte ur sängen.

Familjemedlemmar anklagade sjukvården för att inte ha erbjudit hjälp tidigare. Sjukvårdspersonal meddelade att det inte var mycket de kunde ha gjort. ”Den vård han skulle ha fått på sjukhuset skulle ha varit densamma som han fick hemma” sade en talesman för sjukvården. ”Och att flytta en patient av den storleken är mycket svårt.”

Familj och vänner fick vänta på begravningsplatsen medan en specialkista tillverkades för begravningen. ”Familjen ville kremera honom men det fanns ingen tillräckligt stor ugn för någon av hans storlek” berättade Maribel Cantu, en anställd på begravningsbyrån. ”Han är den största man vi begravt.”

En extra stor grav fick grävas, och 20 anhöriga och arbetare sänkte ner kistan.

grav

Kommentar

En mycket tragisk historia såklart. Bland det mest tragiska tycker jag är att sjukvården står helt handfallen – de har inget att erbjuda. Utom möjligen en magoperation då – vilket även det kan vara livsfarligt på en såpass stor och sjuk person.

Min gissning är att Garza för att bli så fet och hjärtsjuk vid 47 års ålder troligen länge har haft skyhöga nivåer av insulin i blodet. Det bästa sättet att få det är att äta stora mängder socker och andra kolhydrater. Som exempel kan man se på vad Englands fetaste tonåring (15 år, 210 kilo) äter – nästan enbart socker och lättsmält stärkelse.

Stärkelse (ex bröd, pasta, ris, potatis) bryts ned till 100% druvsocker (glukos) i magen, vilket tas upp och blir blodsocker. För att ta hand om stora mängder blodsocker bildar kroppen stora mängder insulin. Det är kroppens fettinlagrande hormon. Äter man regelbundet mängder av lättsmälta kolhydrater så är fettinlagringen i gång hela tiden. Med vår ”moderna” kost är det ganska enkelt att få till.

José Luis Garza blev nog ännu ett offer för den västerländska kosten.

Exempel på personer som undkommit den

Hur Drew Carey tappade 40 kilo

Maximalt strikt: noll kolhydrater

Inspiration

I media

Aftonbladet: Vägde 448 kilo – dog av hjärtsvikt
DN: Tung man död i Mexiko
Times: 990lb man Jose Luis Garza dies after bedroom rescue drama

Läs mer

Allt om viktnedgång

Vägen till 210 kilo

1 2 3

110 kommentarer

  1. B-A
    Läste även din andra artikeln på newsmill nu. I princip samtliga punkter är felaktigheter utan någon veteskapliga förankring. Kan gå in på det lite närmare när jag får tid om du vill.
  2. Martin
    Stort av dig B-A att orka bemöta artiklarna sakligt och med referenser, jag kände när jag läste dom att jag varken hade ork eller tid att bemöta alla felaktigheter.
  3. Miller
    Hej etablissemangskramare & Nicklas

    Att kolhydrater blir fett har varit vetenskapligt faktum länge. Bra mycket längre än de 14 år du bjussade Rössner på, Martin.

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC185982/pdf/jcinvest00018-...

    Nicklas, att glykogenlagren är fulla är kanske fel uttryckt... var går gränsen mellan fastande läge och inte. Har du nån bra definition på det?

  4. "Nicklas, att glykogenlagren är fulla är kanske fel uttryckt... var går gränsen mellan fastande läge och inte. Har du nån bra definition på det?"

    Det spelar ingen roll. Du påstår att folk trycker i sig mängder av kolhydrater per måltid för att ha konstant fyllda depåer. Det är fullkomligt fel. Mogen inledning dessutom, särskilt med tanke på att du riktar dig till en person som de facto tillhör ett "etablissemang" som ju är högst LCHF-vänligt. Men jag skall inte "outa" Martin mer än han vill.

  5. B-A
    Miller:

    Förstår du ens de studier du hänvisar till? Den där studien motbevisar inte det jag eller Martin har skrivit om i diskussionen, tvärtom. Jag vet mycket väl att kolhydrater kan omvandlas till fett, det har man vetat länge, men man vet också att omvandligen av kolhydrater till fett är väldigt blygsam, även vid extrema kosthållningar. Något som även studien du hänvisar till visar på.

  6. Piltson
    Den som hävdar att inlagring av nytt kroppsfett är "oberoende av insulinnivåer" och att inlagring av omvandlade kolhydrater är "blygsam" jämfört med inlagring av dietärt fett har många förklaringar att göra innan han/hon kan tas på allvar. Han/hon kommer sannolikt inte att klara detta, eftersom det finns omfattande kliniska erfarenheter som pekar i motsatt riktning.

    Till exempel att en person vars hormonbalans inte blivit störd av felaktiga bantningsförsök snabbt kan gå ned i vikt på energirik kost med huvudsakligen fett, medan en som äter avsevärt energifattigare kost med huvudsakligen kolhydrater ändå inte lyckas.

    Och hur det kan komma sig att i kulturer där fetma anses tillldragande, t.ex. i centralafrika och på vissa söderhavsöar, används kolhydrater för att framkalla den (hirsgröt i Centralafrika och tarorötter på Tonga).

    I vår egen kultur var en viss rondör ett statustecken fram till första världskriget, och det gavs ut böcker om hur det skulle gå till. Där föreslås inte fet mat. Om man avsiktligt bygger upp kroppsfett med fet mat någonstans i världen skulle jag gärna skulle vilja höra om det. Även den gröt som japanska brottare äter lär huvudsakligen bygga på kolhydrater och fisk. Se vidare http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/05/dags-att-dumpa-experterna

    Insulin är fettdrivande. Strax efter att det upptäckts började man strax använde det tillsammans med kolhydrater i avsikt att bygga upp kroppsfett hos undernärda personer.

    I den mån jag kan utläsa något ur abstracten från de anförda undersökningarna så har de varit snävt begränsade och verkar lite artificiella - som om man formulerat en frågeställning för att få fram ett visst resultat. Det har faktiskt förekommit att kommersiella intressen formulerar undersökningar i avsikt att "bevisa" en önskvärd synpunkt.

    Om det varit fallet här kan jag inte veta, men att ta dessa begränsade redovisningar som anledning att välta omkull väl kända näringsfysiologiska basförlopp är väldigt tokigt. Det tillfredsställer rätt väl mitt kriterium på pseudovetenskap. Erfarenheter ur den ordinarie verkligheten väger oerhört mycket tyngre.

    En annan dubiös punkt är att man talar om en handfull provpersoner, "nio magra och sju överviktiga" eller hur det var, utan att redovisa deras anamnes. Om bara någon eller några av dessa råkar ha störd hormonbalans, t.ex. genom bantningsförsök med kalorireduktion, så vore totalresultatet inte representativt för friska människor i allmänhet.

    En annan aspekt i sammanhanget är den personligt riktade aggression med vilken information lades fram. Just när det gäller kostfrågor är detta vanligt, jag har drabbats av det tre gånger tidigare. Varje gång var aggressionen uttryck för försvar av en svag intellektuell ställning.

  7. Piltson
    Jag saxar här Diana Schwarzbeins beskrivning av fettbildningen. Det var den som tillbakavisades här ovan. Men Schwarzbein använde den som utgångspunkt för att hjälpa fyratusen patienter tillrätta. Hon är emellertid endokrinolog, inte fetmaspecialist:

    "Två timmar efter en måltid med kolhydrater har kroppen lagrat upp erbjuden sockerenergi i form av glykogen. Den vill nu ha mer energi. Den hämtar den från levern för att hålla styr på blodsockernivån. Samtidigt utnyttjar musklerna glykogenet för sitt arbete.
    • När glykogenförråden tas i anspråk förbränns även en del fett. Eftersom glykogen väger mycket mer än fett kan man därigenom gå ned 4-5 kilo den första dietveckan. Men när glykogenförråden töms får levern svårt att styra sockertillförseln till hjärnan, så att man får en obändig lust att äta mer kolhydrater. Det är det ökända "sockersuget" som inträffar efter ett par veckors dieteri.
    • Om man trots detta framhärdar med lågfettkosten måste kroppen hämta material från ben och muskler för att hålla hjärna och njurar i funktion. Man går ned i vikt, men det material man förlorar är sådant som kroppen helst borde ha kvar. En del fett förbränns också, men det är en minimal andel i förhållande till det förlorade muskel- och benmaterialet.
    • Nu börjar metabolismen sakta in, för kroppen vill inte förlora så mycket värdefullt material. Den har försvagats och fungerar sämre. Man känner ett krav att återgå till tidigare matvanor, eftersom kroppen vill återfå det förlorade materialet. Den bygger upp nytt kroppsfett, mer än vad som förlorats.
    • Eftersom man nu lagrat upp mera fett än man hade från början, får man lust att hålla diet igen. Och den här gången tänker man ta i ordentligt. Bristen på framgång skylls på bristande vilja. Man var inte tillräckligt envis, drog inte ned kalorierna så mycket som man borde ha gjort, gav efter för sockersuget, var för beskedlig med kroppsövningarna eller gav upp för tidigt... Vem vet, något gick ju fel i alla fall.
    • Så nu drar man igång en ny bantningsvända, så att kroppen blir ännu svagare och drar på sig ännu mera fett."

  8. Väl sammanfattat Piltson,
    flera av de studier som hänvisats till kan vissereligen vara intressanta, men de drar inte sådana slutsatser som hävdats här. Några av länkarna betraktar jag mera som åsiktsdrivna metastudier med märkligt fokus utan större värde. Studier som säger att man går ned i vikt av kaloriunderskott tillför inget nytt.
  9. B-A

    Den som hävdar att inlagring av nytt kroppsfett är "oberoende av insulinnivåer" och att inlagring av omvandlade kolhydrater är "blygsam" jämfört med inlagring av dietärt fett har många förklaringar att göra innan han/hon kan tas på allvar. Han/hon kommer sannolikt inte att klara detta, eftersom det finns omfattande kliniska erfarenheter som pekar i motsatt riktning.

    Jag har redan bevisat detta för dig i mina tidigare inlägg.

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9950782

    När du äter kolhydrater insöndras insulin i blodet, insulinet hämmar fettförbränning som du uttrycker det. Så långt är vi överens? Insulinet efter en koldhyratrik måltid hämmar fettförbränningen genom att hämma ett enzym som heter HSL (hormon känsligt lipas). I studien jag hänvisar till har man efter en natts fasta gett deltagarna 40g fett oralt och intravenöst. Efter detta hämmades HSL utan att insulin påverkades.

    Förutom insulin finns det som jag sa tidigare andra mekanismer med vilket fett kan lagras in i kroppen. Acylation stimulating protein är en av dessa. Det är grovt förenklat fettets motsvarighet till insulin. När du äter fett ökar mängden ASP i blodet och du lagrar in fettet i cellerna.

    "as with insulin, ASP also inhibits lipolysis "
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16333141

    Till exempel att en person vars hormonbalans inte blivit störd av felaktiga bantningsförsök snabbt kan gå ned i vikt på energirik kost med huvudsakligen fett, medan en som äter avsevärt energifattigare kost med huvudsakligen kolhydrater ändå inte lyckas.

    Nej, detta har också motbevisats åtskilliga gånger.
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15767618
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/835502
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1734671
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15598683

    I den mån jag kan utläsa något ur abstracten från de anförda undersökningarna så har de varit snävt begränsade och verkar lite artificiella - som om man formulerat en frågeställning för att få fram ett visst resultat. Det har faktiskt förekommit att kommersiella intressen formulerar undersökningar i avsikt att "bevisa" en önskvärd synpunkt.

    Om det varit fallet här kan jag inte veta, men att ta dessa begränsade redovisningar som anledning att välta omkull väl kända näringsfysiologiska basförlopp är väldigt tokigt. Det tillfredsställer rätt väl mitt kriterium på pseudovetenskap. Erfarenheter ur den ordinarie verkligheten väger oerhört mycket tyngre.

    En annan dubiös punkt är att man talar om en handfull provpersoner, "nio magra och sju överviktiga" eller hur det var, utan att redovisa deras anamnes. Om bara någon eller några av dessa råkar ha störd hormonbalans, t.ex. genom bantningsförsök med kalorireduktion, så vore totalresultatet inte representativt för friska människor i allmänhet.

    Så utifrån dina aningar, utan någon som helst motivering eller förklaring, så falsifierar du i princip hela den etablerade vetenskapen inom fysiologi och biokemi?

    En annan aspekt i sammanhanget är den personligt riktade aggression med vilken information lades fram. Just när det gäller kostfrågor är detta vanligt, jag har drabbats av det tre gånger tidigare. Varje gång var aggressionen uttryck för försvar av en svag intellektuell ställning.

    Vilken aggression? Du får gärna quota de stycken där du upplever att jag är aggressiv.
    Vad du tycker om mig bryr jag min inte nämvärt om. Du får gärna kalla mig ointelligent så länge du kommer med bevis för det du påstår och bemöter mina inlägg, något du ännu inte gjort.

  10. Piltson
    Till den presentation som gjordes i 57 har 59 ej tillfört något som kan föranleda replik härifrån.
  11. Piltson
    Och så länge den interkulturella exposé som presenterades i 56 har utlöst en saklig reaktion kan fortsatt utbyte inte rimligen leda vidare.
  12. Martin

    Två timmar efter en måltid med kolhydrater har kroppen lagrat upp erbjuden sockerenergi i form av glykogen. Den vill nu ha mer energi. Den hämtar den från levern för att hålla styr på blodsockernivån. Samtidigt utnyttjar musklerna glykogenet för sitt arbete.

    På två timmar har inte ens alls mat hunnit lämna magsäcken.
    http://jnm.snmjournals.org/cgi/content/abstract/21/9/883

    När glykogenförråden tas i anspråk förbränns även en del fett. Eftersom glykogen väger mycket mer än fett kan man därigenom gå ned 4-5 kilo den första dietveckan. Men när glykogenförråden töms får levern svårt att styra sockertillförseln till hjärnan, så att man får en obändig lust att äta mer kolhydrater. Det är det ökända "sockersuget" som inträffar efter ett par veckors dieteri.

    Hur skulle man lyckas tömma glykogenförråden om man fortsätter att äta kolhydrater menar du? Springer ett maraton varje dag?

    Om man trots detta framhärdar med lågfettkosten måste kroppen hämta material från ben och muskler för att hålla hjärna och njurar i funktion. Man går ned i vikt, men det material man förlorar är sådant som kroppen helst borde ha kvar. En del fett förbränns också, men det är en minimal andel i förhållande till det förlorade muskel- och benmaterialet.

    Nej svarare tvärt om

    On the 800-kcal ketogenic diet, subjects lost (mean +/- SE) 466.6 +/-51.3 g/day; on the isocaloric mixed diet, which provided carbohydrate and fat in conventional proportions, they lost 277.9+/- 32.1 g/day. Composition of weight lost (percentage) during the ketogenic diet was water 61.2, fat 35.0, protein 3.8. During the mixed diet, composition of loss was water 37.1, fat 59.5, protein 3.4.

    Som du ser så förlorade den ketogena gruppen nästan lika mycket fett, nästan tre gånger så mycket vatten och nästan dubbelt så mycket protein, alltså fettfri massa, jämfört med den balanserade dieten.
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC333231/

    Nu börjar metabolismen sakta in, för kroppen vill inte förlora så mycket värdefullt material. Den har försvagats och fungerar sämre..

    Nej det gör den inte, inte i någon större utsträckning i alla fall.
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19198647

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2634841/figure/pone-00043...
    Efter 6 månaders diet var SMR ca 130 kcal lägre, inga större siffror alltså.

  13. B-A

    Till den presentation som gjordes i 57 har 59 ej tillfört något som kan föranleda replik härifrån.

    1. Även om det stycket skulle vara fullständigt sant så utesluter det fortfarande inte att dietärt fett kan lagras in som kroppsfett och att fettförbränningen kan hämmas utan närvaro av insulin.

    2. Flera punkter är felaktiga. Vid svält minskar muskelnedbrytningen avsevärt och fettoxidationen ökar.
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK22414/

    Och så länge den interkulturella exposé som presenterades i 56 har utlöst en saklig reaktion kan fortsatt utbyte inte rimligen leda vidare.

    Du har med andra ord inga stöd för dina påståenden.

  14. B-A
    Ser att martin var före. Aja, våra svar kanske kompletterar varandra.
  15. Thomas H
    Menar Du verkligen allvar, Martin?

    Klart Piltson har mera rätt än fel... :)

    När nu vårt "etablissemang" hävdar att magkirurgi är bästa viktminskningsmetod så är dom förstås helt fel på det!

    Klart dom har sett på "vissa" studier för att komma till just det resultatet........ och andra studier har uteslutits som inte passar in....

    Herregud, här kör nu en annan professor(Ingvar) över dessa överviktsprofessorer vi nu har.... vad gäller kunskapsnivå och det är ju just kunskapsnivån hos våra överviktprofessorer som nu Piltson attackerar! Han verkar ha medhåll av Ingvar! :)

  16. Det måste vara väldigt enkelt att debattera om all vetenskap som kan antyda ens egen ståndpunkt som korrekt är helt ofelbar och visar sanningen bortom allt tvivel samtidigt som allt annat enkelt viftas bort som "etablissemangets artificiella forskning". Det är som att argumentera för en psykologiteori och förklara alla motargument med att det bara är ett bevis kust på den psykologiska förklaringen. "Du säger sådär bara för att..." och då slipper man ju komma med bra argument.

    Cred åt Martin och B-A som i alla fall försöker nyansera lite. Att man får trollstämpel och personliga påhopp bara för att man inte en fanatiskt övertygad säger ju det mesta om nivån.

  17. A F
    Martin,

    Det var ju en stor och statistiskt övertygande studie du hade hittat. Alla vet väl att man förlorar mycket vatten de första 10 dagarna med lågkolhydratkost. Och att gå ner närmare 0,5 kg per dag är väl lite mycket kanske, kan kroppen verkligen hantera det? Såvitt jag vet rekommenderar ingen här en 800 kcal-diet. Eller pulverbantning, ketogen eller inte. Herreminje, vetenskap från 1976 på 12 feta personer.

    Det får stå för dig att 130 kcal är lite. Det är ju närmare 10%. Och för den som ska stå ut med ännu mer kalorireducerad kost resten av livet kanske 130 kcal/dag spelar lite roll.

    B-A,
    På punkt ett, så har du säkert rätt. Men det har inte så stor praktisk betydelse för så många som insulinet.

  18. Martin
    A F, nej visst det håller jag så klart med om. Men det var den jag hittade vid snabb sökning som undersökt skillnaderna på proteinförlust, mellan en ketogen och en icke-ketogen diet.

    Den här är något bättre
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2949959/

    For body composition, both groups experienced similar reductions in lean mass (approximately 5%) and fat mass (11% to 20%), and we found no differences between groups at anytime during the study (Table 2). Finally, the groups did not differ in the percentage of weight lost from fat or lean mass.

    10% för vem? En sängliggande äldre dam?

  19. Martin
    Eller den här

    The LF group better preserved lean body mass when compared with the LC group

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15181047

    Eller den här kanske

    Both groups lost similar amounts of weight (LC: -14.5 +/- 1.7 kg; LF: -11.5 +/- 1.2 kg; P = 0.14, time x diet) and body fat (LC: -11.3 +/- 1.5 kg; LF: -9.4 +/- 1.2 kg; P = 0.30)

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19439458

    Det verkar som sagt inte finnas belägg för att man skulle förlora mer fettfri massa på en lågfettsdiet jämfört med en lågkolhydratsdiet.

  20. Piltson
    Varje detalj i 61 gäller nu med ökad tyngd, eftersom ingen kunnat bemötas.
  21. Martin
    Jag ska försöka att göra det väldigt enkelt nu, så att alla förstår.

    En person har ett energibehov på 2400 kcal, denne person äter fettsnålt, ca 50 gram fett per dag, som ger ca 450 kcal. Resterande kost består av 125 gram protein som ger ca 500 kcal och 363 gram kolhydrater, som ger ca 1450 kcal.
    Personen kommer att stå still i vikt eftersom intag och uttag möter varandra.

    Men personen i fråga börjar överäta kolhydrater i form av en påse ahlgrens bilar om dagen och ökar på sitt intag av kolhydrater med ca 110 gram, omkring 440 kcal.

    Vips så kommer personen att ha ett energiöverskott som motsvarar ca 50 gram fett. Dessa 50 gram fett, som kommer med kosten, kommer att lagras in som fett och stanna där. Eftersom fettförbränningen minskar i och med det ökade intaget av kolhydrater och energiöverskottet som det ger.

    Det betyder att på en vecka har kroppsvikten ökat med 50 * 7 = 350 gram.
    På ett år blir det 52 * 350 = 18,2 kilo
    På fem år blir det 91 kilo extra, allt detta genom att bara äta en liten godispåse om dagen extra.

    Energifördelning i de två fallen blir som följer (F/P/K):
    1 - 19/21/60 E%
    2 - 16/17/67 E%

    Så det är väl självklart att det går att bli fet på en kost med lågt fettintag och mängder av kolhydrater, men det är inte samma sak som att det är kolhydraterna som blir till fett.

  22. Piltson
    Självklart? Nej, det är det inte, Som vi framhöll i 56:

    "en person vars hormonbalans inte blivit störd av felaktiga bantningsförsök snabbt kan gå ned i vikt på energirik kost med huvudsakligen fett, medan en som äter avsevärt energifattigare kost med huvudsakligen kolhydrater ändå inte lyckas."

    Taubes gav exempel på detta. Tecken på att in-och-ut-tänkandet leder vilse. Det kan förklaras med att förbränning av fett ger större förluster än förbränning av kolhydrater = värmeavgång. Det upplever man i att en ordendligt fet måltid är mer svettdrivande än bara bröd och gröt och sånt.

  23. Piltson
    Förlåt, skrev fel nummer! Det är varje detalj i 56 som gäller med allt större tyngd så länge ingen justering kan erbjudas.
  24. Martin,
    det blir väldigt komiskt när man försöker räkna på en människa som om den var ett matematiskt problem. För att använda Taubes kända argument; mängder av människor och i princip alla vilda djur klarar att hålla energibalans utan att räkna kalorier. Verkligheten är inget matematiskt problem.
  25. Martin
    #72
    Nej du, det är precis tvärt om. Fett ger den minsta termogena effekten av de tre makronutrienterna och protein överlägset mest.

    The thermic effect of nutrients, expressed as percentage of their energy content, is 2-3% for lipids, 6-8% for carbohydrates and 25-30% for proteins. This means that the efficiency of nutrient utilization (calculated as 100%¾the thermic effect of the nutrient) is higher for fat than for carbohydrate or protein.

    http://www.nutritionj.com/pubmed/12174324

    The overall response to the high carbohydrate meal was greater than to high fat (0.26 ± .07 v 0.18 ± 0.11 kcal/min; P < .01).

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3883098

    There were no large differences in energy expenditure between the two diets or between the groups but the thermogenic effect of the high carbohydrate diet was significantly greater than that of the high fat diet (5.8 vs 3.5 per cent of energy expenditure: P less than 0.01).

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3360561

    #74
    Det är inget matematiskt problem, men det går att förklara problemet med hjälp av matematik.

    Ni måste hålla isär vad vi diskuterar här.

    Att folk äter för mycket energi och på så sätt blir överviktga när dom äter fettsnålt är det ingen av oss som har motsatt sig, bara påståendet att det är kolhydraterna man blir fet av. Det är indirekt rätt, eftersom det kanske är den kolhydratrika kosten som gör att man överäter.
    Men det är inte kolhydrater i kosten som lagras som fett, det är i högsta grad fettet man äter.

  26. #75,
    så du håller med om att det är kolhydraterna som är problemet?
    Kan du då sammanfatta dina tankar kring mekanismerna som leder till överätning och övervikt?
    Hittills har jag mest sett diverse lösryckta pubmedartiklar, men jag kan ju ha missat nåt :-)
  27. janne
    Vem kommer att vinna klippa och klistra tävlingen som pågår ovan?
    Jättespännande bara för de inblandade.
  28. Miller
    Skulle vilja tillägga att man inte kan dra alla kolhydrater över en kam, det är en grov förenkling. Dessutom att DNL är svårt att mäta, och vi har gått från att tro (vetenskapligt) att man inte kan göra fett av socker, till att förstå att det kan vi visst, till att inse att fettvävnad bidrar till DNL samt att fruktos framkallar DNL och fettlever.

    Eftersom det hela är hormonellt styrt och vi vet lika lite om hormonerna som en hjärnkirurg på 1700-talet får väl en tänkande människa försöka se sambanden nånstans mellan pubmed och sina egna erfarenheter.

    Här ett urklipp (klipp klipp) från en artikel i Nature om DNL.

    The Guru Walla natural overfeeding tradition in Cameroon is of interest to demonstrate the way DNL can be tracked from changes in body composition and precise daily food intake assessment. The adolescents ingested more than 7000 kcal CHO per day and gained 12 kg body fat over 10 weeks. Since over this period they ingested a total of 4 kg fat as food, this suggests that as much as 8 kg fat (ie 12 minus 4) was synthesized de novo from CHO, that is, an average of 114 g net fat synthesis per day. This is undoubtedly an underestimation since it assumes that exogenous fat has been stored with 100% efficiency. The duration of the experiment as well as the huge CHO excess-generating substantial DNL-allowed the utilization of this indirect approach involving no indirect calorimetric measurement to assess overall DNL.

  29. Martin
    Mats,

    Min personliga uppfattning är att det är det obegränsade utbudet av godis, glass, läsk, chips, kakor och andra sötsaker och den allt mer stillasittande livsstilen som ger upphov till övervikt.

    I dag går 35 till 40 procent av matpengarna till sådant som alkohol, chips, godis och kakor.

    http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/matkontot-kan-sankas-med-flera-t...

    Människan är inte gjord för att sitta still och jag tror att en person som är väldigt inaktiv har en mycket sämre fungerade aptitreglering än en aktiv person. Det i kombination med allmänt dåliga matvanor gör att man fastnar i en ond cirkel.

  30. Miller
    Och här är min uppfattning

    Att träna är extremt viktigt dels för att ökad muskelmassa ökar toleransen mot dåligheter som tex socker. Men träning aktiverar också massa hormonella processer som är viktiga för metabolismen.
    Antingen kan man träna, eller köra low carb, eller helst kombinera för att må och funka som bäst.

    Det enda sättet att få tex barn att bli feta är att låta dom dricka obegränsat med saft, läsk och juicer. Kombinerat med stillasittande vanor, vilket är helt onaturligt för barn är det den ultimata killern.
    Därför är drick-socker den stora boven. Dessutom, eftersom kroppen inte känner igen kalorier från fruktos, så dubblerar man motsvarande kalori-intag för att uppnå samma mättnadskänsla.

    Den andra boven är mjöl. Folk är mer gluten-intoleranta än de vet. Tyvärr baseras ju vår kost på vetemjöl från vaggan till graven, så människor har ju inget att jämföra med. Mängden socker jämfört med mjöl bleknar. Det är mjölet som gör att blodsockret åker jojo, med kända inflammatoriska konsekvenser. (Det blir ju inte bätter av att man gör kaffebröd och kombinerar mjöl och socker och använder fär att balansera blodsockret)

    Den tredje är alla förbaskade kemiskt extraherade växtoljor, som stör metabolismen och skapar sjukdomar och ingår i stort sett all färdigmat och bageri produkter.

    The perfect storm, som någon uttryckte det. Om man tar bort ovanstående från sin diet behöver man inte ens äta low-carb, eller röra sig mer än måttligt för att allt ska gå bra. Kanske akta sig lite för e-nummer, men knappt ens det.

  31. A F
    Martin,

    Ja, och där verkar det ju inte vara någon skillnad, heller. Lågkolhydrat var bara bättre ur hjärt- och kärlsympunkt (och om man råkar gilla att få äta sig mätt).

    Närmare 10% av SMR, enligt siffrorna. Aktivitetsenergin hade ju också minskat, tom mer procentuellt räknat. Visserligen är det ju naturligt att det går mindre energi när man går ner i vikt, men att kroppen ställer sig på sparlåga när den hamnar i svältläge är väl ingen nyhet. Läs exempelvis Diet and disease in developing societies, kap 3 "The impact of cronic undernutrition on physical work capacity and energy expenditure"

  32. A F
    Miller #80,

    Jag kunde skrivit det själv, nästan i alla fall.

  33. Martin #79,
    det är ju ingen förklaringsmodell alls! Bara ett antal floskler om frosseri och underaktivitet. Den viktiga frågan är vad som får folk att äta/dricka mer än de behöver. Har du ingen åsikt om det så är dina argument riktigt tunna.
  34. Martin
    För att maten vi äter är för energität och ger för dålig mättnad.

    Miller är helt inne på rätt spår med flytande sockerenergi i form av läsk, saft, juicer mm. Det lär vara en stor bidragande orsak. Massvis med energi utan någon som helst mättnad.

    Det finns inget så enkelt som en universell förklaringsmodell för alla. Hur är med dom som äter LCHF och inte går ner i vikt, eller kanske t o m går upp i vikt. Ska dom exluderas? Eller alla dessa personer som äter massvis med kolhydrater och ändå håller sig friska och smala?

  35. Martin,
    Jag söker ingen universell modell, tror inte ens den finns. Du verkar dock inte ha någon modell för någon. "Energi utan någon som helst mättnad" förklarar ingenting, det är ett innehållslöst påstående. Jag förväntar mig betydligt mer av den som påstår sig komma med konstruktiv kritik.
    - Varför mättar inte sockret? Vad händer i kroppen?
    - Djurförsök där man ändrat energitätheten visar att försöksdjuren ätit samma energimängd oavsett täthet. Hur förklarar man det om man påstår att människor överäter på grund av energität mat?
  36. Miller
    Personligen gillar jag Jon Gabriels idé att när man väl börjar bli fet pga ovanstående nämnda ämnens toxiska effekter blir det frispel med insulin, leptin, ghrelin och massa andra hormoner som verkar existera men inte är identifierade. Och kroppen tror att den svälter, och alla normala metabola funktioner rubbas, inklusive i hjärnan. Antagligen spelar även bakteriefloran i matsystemet stor roll, socker och mjöl är förödande för bakteriefloran. Men säkert är det bra mycket mer komplicerat än så.

    Jag brukar ibland föreslå bekanta, som uttryckligen oroar sig för sin hälsa, att lägga av med bröd, åtminstonde testa ett par veckor mjölfritt. Den reaktion man får är ungefär som att säga åt en alkis att sluta dricka alkohol. Inte populärt, vilket tyder på ett beroende beteende typ tobak, knark, alkohol.

    Robert Lustig har också gjort en intressant jämförelse med fruktos och alkohol, som ju har exakt samma metaboliska väg och effekt. Det kanske också är lite beroendeframkallande. Men en halvliter frukostjuice varje morgon verkar vara lättare för folk att släppa i min erfarenhet.

    Socker och mjöl är giftigt i stora mängder, det är därför det går åt skogen. Att det finns ett obegränsat utbud med konstant tillgänglighet är ungefär som cigarretter, man måste inte börja röka, men om man hjärntvättar folk från barndomen att mackor och juicer är det nyttigaste som finns (man måste ju ändå ha sin c-vitamin, eller hur) så hamnar vi där vi är nu. Man blir fet och sjuk för att man blir förgiftad, inget annat. Att då göra leverns arbete ännu svårare genom att dricka de mängder alkohol folk gör (om man ska tro systembolagets statistik) så tippar bägaren definitivt över. Alkohol har visserligen fördelen att sänka blodsockret, så det motverkar iofs hjärt och kärlproblematiken som en renodlad kolhydratsmissbrukare får.

  37. Det behöver inte tyda på beroende. Bröd är en väldigt viktig del i den kost vi levt med hela våra liv och vanans makt är stor. Man vill ha ungefär samma frukost varje morgon o.s.v. annars känns det inte bra. Nu har vi skaffat oss andra vanor och blir griniga om äggen är slut på morgonen, ivf blir jag det.

    Dessutom ingår bröd i konceptet smörgås. Smörgåsen är nog viktigare än brödet i sig. Det är något visst med att hålla maten i handen utan att bli kladdig, smakerna som blandar sig i munnen när smöret smälter o.s.v. Allt handlar inte om beroende. Att vara fäst vid vanor är väl också en slags beroende, men inte av det slaget. Vi ogillar när våra vardagscirklar rubbas.

  38. Piltson
    Jag väntar fortfarande på att "B-A" och "Martin" skall säga något om 56 ovan.
  39. B-A
    Det har redan gjorts i bl.a #59. Martin gav även ett bra svar på ditt efterföljande inlägg i #62.

    Jag försökte i #59 på ett förenklat sätt förklara varför du har fel. Det verkar inte ha gått fram. Om det är för att nivån fortfarande är för hög eller för att du helt enkelt inte läser det som skrivs vet jag inte, men jag lutar åt att det beror på det senare.

    Läs gärna även Nicklas inlägg i #66 och ta till dig av det.

  40. Piltson
    "Det verkar inte ha gått fram. "

    Nej, det gjorde det inte, eftersom det handlade om andra saker än vi meddelade i 56.

  41. Miller
    Sant Hemul, det är nog till stor del vana, men så börjar visserligen drogmissbruk också - det är kul med partydroger några år och sen blir det jobbigt. Inga direkta jämförelser i övrigt.
    Folk har ett speciellt förhållande till frukosten, som ska vara samma varje dag, medan lunch och middag helst olika.
  42. Miller
    B-A
    säg att man omvandlar kolhydrater till bara 5-10 gram fett per dag. Vi kan inte se på mätningar att det är mer, för vi har inte tekniken att mäta dnl exakt. Kollar man på verkligheten förefaller det kunna vara mer. Men i alla fall, den mängden per dag, över ett par års tid kommer ge rejäl effekt.
    Vad är din åsikt förresten om skillnader i glukos och fruktos på dnl?
  43. B-A

    B-A
    säg att man omvandlar kolhydrater till bara 5-10 gram fett per dag. Vi kan inte se på mätningar att det är mer, för vi har inte tekniken att mäta dnl exakt. Kollar man på verkligheten förefaller det kunna vara mer. Men i alla fall, den mängden per dag, över ett par års tid kommer ge rejäl effekt.

    Vet du hur man mäter DNL? För det vore ju helt galet att kritisera säkerheten hos dessa mätningar (som faktiskt är väldigt hög) om man inte ens vet teorin bakom, eller hur?
    http://www.biomedcentral.com/1471-2105/9/152

  44. B-A

    Nej, det gjorde det inte, eftersom det handlade om andra saker än vi meddelade i 56.

    Du skrev:

    Den som hävdar att inlagring av nytt kroppsfett är "oberoende av insulinnivåer" och att inlagring av omvandlade kolhydrater är "blygsam" jämfört med inlagring av dietärt fett har många förklaringar att göra innan han/hon kan tas på allvar.

    Detta tolkar jag som att du inte tror att fett kan lagras in utan insulin samt att du tror att omvandling av kolhydrater till fett är större än inlagring av fett från kosten.

    Till exempel att en person vars hormonbalans inte blivit störd av felaktiga bantningsförsök snabbt kan gå ned i vikt på energirik kost med huvudsakligen fett, medan en som äter avsevärt energifattigare kost med huvudsakligen kolhydrater ändå inte lyckas.

    Du påstår att kostens energiinnehåll är oviktigt för viktförändring och att det är fördelningen av kolhydrat/fett som avgör om personen går upp eller ned i vikt?

    Har jag tolkat ditt inlägg rätt? Om inte får du gärna förtydliga vad det är du menar.

    Om det varit fallet här kan jag inte veta, men att ta dessa begränsade redovisningar som anledning att välta omkull väl kända näringsfysiologiska basförlopp är väldigt tokigt. Det tillfredsställer rätt väl mitt kriterium på pseudovetenskap. Erfarenheter ur den ordinarie verkligheten väger oerhört mycket tyngre.

    Vilka välkända näringsfysiologiska basförlopp talar du om?

    En annan aspekt i sammanhanget är den personligt riktade aggression med vilken information lades fram. Just när det gäller kostfrågor är detta vanligt, jag har drabbats av det tre gånger tidigare. Varje gång var aggressionen uttryck för försvar av en svag intellektuell ställning.

    Du går gärna citera de inlägg där jag varit aggressiv.

    En annan dubiös punkt är att man talar om en handfull provpersoner, "nio magra och sju överviktiga" eller hur det var, utan att redovisa deras anamnes. Om bara någon eller några av dessa råkar ha störd hormonbalans, t.ex. genom bantningsförsök med kalorireduktion, så vore totalresultatet inte representativt för friska människor i allmänhet.

    Du verkar inte förstå studien. Samtliga deltagare var friska.

  45. Miller
    Jaha, B-A, det var ju också ett sätt att svara. Så med den tekniken är det alltså smidigt och lätt att följa DNL hos olika individer över ett par dagar och se vad som händer när man småäter och överäter olika sorters kolhydrater, om det blir mer eller mindre om man kombinerar med alkohol, extra mycket fruktos eller fett?

    Isåfall kanske jag bara har sökt dåligt, och kan väl du svara mig på den andra frågan då, angående vad konsekvensen av 'overfeeding' olika balanser glucos/fruktos blir för DNL?

    (Helst ingen länk, utan din egen förklaring)

  46. Ove
    Miller, en länk till korrekt information är väl alldeles utmärkt. Spelar det roll vem som förmedlar kunskap?
  47. B-A

    Isåfall kanske jag bara har sökt dåligt, och kan väl du svara mig på den andra frågan då, angående vad konsekvensen av 'overfeeding' olika balanser glucos/fruktos blir för DNL?

    På kort sikt blir DNL större vid överätning av fruktos. På längre sikt ser man ingen större skillnad. Du slipper hänvisningar den här gången.

  48. Miller
    Ove, tack för att du chippar in vad som är rätt och fel, världen skulle vara alltför färglös utan besserwissers.
  49. Miller
    Hur menar du 'kort sikt', och 'längre sikt'? Vad är det för slags tidsperspektiv liksom?
    (Ok med länk, för Oves skull)
  50. Ove
    Visst är det så. Men frågan ställdes för att jag inte förstod skillnaden. Kunde du svara eller?
1 2 3

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg