Varför får diabetesvården så usla resultat?
27 april 2013 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Diabeteskost
i Diabeteskost 
Värd att dö för?
Nya rapporter från såväl USA som Sverige visar att vården av diabetiker fungerar uselt. Få diabetiker uppnår hälsomålen och för varje år blir situationen bara värre.
Ann Fernholm skriver om de nya rapporterna och orsakerna bakom:
Usla resultat för diabetesvården
När sjukvårdens resultat är så katastrofalt usla att de riskerar att döda patienterna så bör nog ansvariga vara ödmjuka. Kanskle behöver man tänka om. Kanske borde man exempelvis, som Fenholm skriver, sluta att rekommendera diabetiker att äta bullar?
Det som låter som snällhet kan leda till att patienten blir blind och behöver amputera benen. Det var det knappast värt, så goda bullar har åtminstone inte jag smakat. Vad säger du?
Vill dom att gamlingarna ska dö eller?!
För utöver diabetesen var hon en pigg och glad tant, älskade såklart sötsaker och hade alltid svårt att kontrollera sötsuget. Tänk om hon fortfarande fått leva och se sina tre första barnbarnsbarn. Men icke... Fan vad bitter man blir!
Vill man göra något som radikalt hjälper diabetiker så bör man se över subventionen av hjälpmedel för kontinuerlig blodsockermätning. När bukspottskörteln har stämplat ut...stämplar hjärnan in. Stenkoll på blodsockret är a och o. Om man kan äta en bulle eller inte avgörs, vid varje givet tillfälle, av hur blodsockernivån ser ut. As simple as a walk in the garden...
Ja, jag tycker det får vara slut på alla dietister som rekommenderar dessa människor fiberberikad pasta, frukt, bröd i mängder, juice och kanelbullar och sedan kallar den snabba hälsoförsämringen för ett "naturalförlopp".
farligt för det var bara att ta mer insulin. Samtidig hade dom problem med magen grundet insulin biverkning förstod jag. Jag har inte diabetes och åt inget kaka. Äter ju LCHF. Hade det konstigt. Det verkar ju helt sjukt med kostrådgivningen för diabetiker som finns i båda Sverige och Danmark
Min tes är istället att genom att ha full koll på blodsockret så ser man direkt hur det påverkas och kan bygga upp sin egen kunskap, baserad på sina egna förutsättningar, kring vad man bör äta och vad man bör låta bli. Tro mig, man behöver inte Livsmedelsverket eller någon annan för att tala om för en att skippa bullen när ens blodsocker redan ligger i övre målområdet. Mäta är att veta...allt annat är som att cykla med förbundna ögon.
Man behöver absolut inte späka sig när det kommer till mat. Efter ett hårt pass (45 min) på gymmet kan jag med lätthet äta en bulle utan att riskera dö. Faktiskt utan att det ens ger utslag på blodsockermätaren.
Så enkelt uttryckt är det din kunskap och dina egna erfarenheter som gör dig friskare. Det är inte den starkaste som överlever, utan den som lättast anpassar sig till rådande förhållanden.
- Wayne Gretzky
Kontinuerlig blodsockermätning handlar i allt väsentligt om att förutse vad blodsockret kommer att vara, inte vad det för tillfället är. 4,2 på väg upp resp. 4,2 på väg ner, är således inte samma sak. Ju tätare mätpunkter ju säkrare trend och det är just riktningen och hastigheten som helt bestämmer åtgärden. De styrmedel som står till buds är ju som bekant i huvudsak insulin (eller annan medicin), kost och motion.
T.ex kan en promenad i rask takt ibland ersätta insulin. En kort paus kan ibland ersätta druvsocker eller mellanmål. T.o.m. en bulle kan göra underverk om det skulle krisa till sig ordentligt.
Kosten är tveklöst viktig för en diabetikers hälsa på både kort och lång sikt, men den är inte i allt avgörande. Faktorer som stress, vila och motion har minst lika stor inverkan. Det finns andra verktyg i lådan...
6-8 mätningar med momentala bilder av hur det ser ut före och efter maten, när man stiger upp samt innan man går och lägger sig, ger ingen trend en diabetiker kan ta vettiga beslut utifrån. Man befinner sig alltid där pucken har varit, inte där den är på väg. Diabetiker måste kunna leva aktiva och omväxlande liv. Allting kan inte bestå av kostrekommendationer och fasta insulindoser.
Jag är frisk, mår bra och har för tillfället ett blodsocker på 5,1 som ligger rätt så stilla. Hur ser det ut för dig?
Kontinuerlig blodsockermätning löser självklart inte problemet för alla, men det gör inte kostråd heller.
Nu ligger den största ökningen av dem som insjuknar i diabetes inte hos gruppen som bor på äldreboende. De senaste siffrorna jag såg antydde att det handlar om betydligt yngre individer än så. Det var med avseende på detta som jag antydde att man kunde göra större skillnad genom att ha stenkoll på blodsockret.
Typiskt nog är det dem som ALDRIG provat en sak som också är tvärsäkra på ett det INTE fungerar.
Vad tror du själv löser problemet? Hur kan man förbättra hälsan och livskvaliten hos världens unga och gamla diabetiker?
Hur kan man göra för att stimulera människor till regelbunden motion?
Skrämmande!!!
"Användningen av fetmakirurgi för feta har ökat kraftigt de senaste åren. Henrik Forsell, kirurg vid Blekingesjukhuset i Karlskrona, presenterade ett nytt kirurgiskt alternativ för de som av olika anledningar inte vill eller vågar genomföra en gastric bypass.
Den så kallade Aspiremetoden innebär att man med gastroskopi placerar ett rör i magsäcken som mynnar ut på buken. Läkningen tar två veckor. Genom att koppla en slang till ventilen på magen så pumpar patienten ut halva kaloriintaget efter varje måltid. Tömningen tar cirka 15 minuter. I behandlingen ingår även kognitiv beteendeterapi för att ändra patientens ätbeteende.
Henrik Forsell har i en studie prövat metoden på 25 patienter, varav sju med diabetes. Testpersonerna gick i snitt ner 16 kilo och BMI gick för flera patienter ner till normal nivå. Även HbA1c och glukosvärden i blodet sjönk. Efter sex månader var två av dem av med sin diabetes. Samt inte minst viktigt; livskvaliteten för patienterna ökade.
Sammanfattningsvis menade Henrik Forsell att metoden fungerar och ger en ordentlig viktminskning. Metoden gav inte heller några allvarliga biverkningar."
Diabetespatient fick äta kakor
Publicerat: onsdag 24 april kl 10:18 , Nyheter P4 Kronoberg
Ett särskilt boende i Älmhults kommun anmäls nu till Socialstyrelsen enligt lex Maria. Det sedan en diabetespatient vid blodsockerprovtagning fått sagt till sig att det var helt okej att äta både kakor och en tårtbit.
Det fanns även en ordination på regelbunden provtagning, men flera provtagningar och värden saknas i patientjournalen.
Vid senare provtagningar visade det sig att patientens blodsockervärde visade kraftigt förhöjda värden, och patienten fick då omedelbart insulin insatt.
Den här händelsen anmäls nu alltså till Socialstyrelsen
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=...
Hallå...vem äter tårta en gång i veckan? Men detta kan tydligen en diabetiker unna sig utan problem.
Gröt, mjölk och sylt är nästan samma sak som tårta fast det ena alernativet är super nyttigt och det andra onyttigt.
http://trelleborg-kiruna.blogspot.se/
När blev det så att insulinet var huvudsaken och det intaget ska balanseras upp med kolhydrater? Jag trodde i min naivitet att det var tvärtom...
Visst jag förstår att kostråden är kassa och det hade blivit betydligt mindre komplikationer ifall diabetiker typ ettor och tvåor åt annorlunda, men det är viktigt att inte glömma bort de andra aspekterna också.
2 barn får diabetes typ 1 varje dag i Sverige och med sådana här inlägg så ökar du på okunskapen kring de olika typerna. Vi diabetiker typ 1:or får stå ut med fördomar om att det är vårt egna fel att vi har drabbats och visst jag som 25 åring kan stå ut med det även om det är tröttsamt, men de små barnen!? Det är inte snällt! Så snälla, var tydligare när du skriver om diabetes!!
Ingen som jag har sett påstår att typettor klarar sig utan insulin. Det är verkligen inte vad Annelie skriver ovan. Det handlar om att man kan sänka insulindosen, både basinsulin och det "andra". Det är väl bra, eftersom för mycket eller för lite är problem.
Självklart behöver du insulin för att fungera, men berätta gärna vilken avgörande funktion det har istället för att "må illa". Att bara racka ner på andra utan att bidra med kunskap ger inte mycket resultat.
Jag ser inte något olämpligt i Anneli/Wildrats kommentar. Minns gärna att av alla "diabetiker" är 90% av typ 2 eller där typ 2 är inblandat.
Men det som var värst var ändå kommentaren om att han behövde kompensera insulinet med kolhydrater, det håller du väl med om att det är fel? Visst behövs insulin men även för en typ 1 diabetiker är det ju dåligt med stora doser, det behövs bara lite och för det behöver man inte många kolhydrater. Det är iaf inte livsfarligt för varken 1:or eller 2:or att dra ner på kolhydraterna...
Kostråden minns jag mkt tydligt, inget smör på brödet, lätt räk ost, var vad som gällde. Så lite fett som möjligt, istället för smör och socker I kanelbullarna, var det rivet äpple, ush tyckte vi barn då. Ingen dressing på salladen den ersattes av koncentrerad apelsinjuice! Som man köpte på burk.
Hon utvecklade svår demens, fick dålig syn pluss en massa annat och dog tillslut av diabetes koma. När jag tänker tillbaka så blir jag så arg! Vi barn på den tiden visste mkt väl vad "sockersjuka" var, man fick inte äta socker sa de vuxna då, tex godis.
Konstigt att dietisterna, då som nu inte visste att det Finns socker juice, frukt, Tom lätt ost. Samt att alla kolhydrater blir socker I magen. Varför man inte fick äta fett som diabetiker var en lag som inte riktigt gick att förklara, det var bara så. Tydligen har det bara blivit värre och värre, en tårtbit går tydligen bra, godis kakor och bullar med, varför ska man någonsin försaka någonting, ens som diabetiker????
Ush vad jag känner mig lessen när jag tänker på det här.
Själv tycker jag att man ska börja med att lösa det man kan lösa. Det man inte kan lösa löser man sen.
Det bekräftar det du skriver och han diskuterar såväl typ 1 som typ 2.
Jag åt Lchf ett tag, och när jag gjorde det använde jag sprutor. Det funkade inte för mig för allt fett gjorde att jag efter ett antal timmar fick högt socker. Sen i samband med måltiden gick det inte att ta insulin för då blev jag istället låg direkt efter om jag inte åt kolhydrater. Det skulle varit superbra om jag inte några timmar senare hade fått ett högre socker. Allt detta gjorde att det blev svårt att reglera sockret vilket gjorde att jag fick sluta med lchf. Men det var som jag upplevde det, andra typ ettor kanske har det annorlunda. Nu när jag har insulinpump fungerar det så mycket bättre för med den kan jag anpassa allt mycket bättre. Idag äter jag en kombination av paleo och Lchf och det fungerar toppen!! Men det är en komplicerad sjukdom!
Men jag ber om ursäkt att jag uttryckte mig dumt i tidigare inlägg men jag tycker det är viktigt att skilja på typ 1 och 2. Och jag håller med er om att det är helt vansinnigt dåligt att rekommendera diabetiker, oavsett typ, att äta kolhydrater!! Jag har precis läst boken "brödberoende", kan varmt rekommendera den!
Håller med då det är två vitt skilda sjukdomar där insulinet är en gemensam faktor.
Läs mer om dess olika betydelse för ettor och tvåor via länken under mitt namn.
Självklart går det inte att parera för alla händelser, men det blir betydligt lättare att handskas med strikta LCHF-mängder av glukos på 20 gram eller mindre i jämförelse med "SLV-kost" med kanske 300 gram kolhydrater. Levern kan "bara" pytsa ut <50 gram direkt ur sitt glykogenförråd, den primära glukoskällan vid stress och liknande.
Typ2 kan behöva ligga så lågt som möjligt för att slippa ta insulin, medans typ1 får hitta lämpligaste mängden för att hålla ett stabilt lagom lågt blodsocker.. då de ändå måste ta sitt insulin.
Hur ser det ut med korrelation och orsak? Är grundproblemet verkligen okunniga dietister? Eller är problemet ett högt blodsocker som orsakar nerv- och kärlförstöring hos diabetiker? Allt jag har lärt mig om problemlösning säger att man ska åtgärda rotorsaken. Om man ställer frågan "varför" fem gånger (som folk på Toyota gör, och det kallas för 5W som i "Five Why") hamnar man då hos dietisterna? Är det främst deras okunskap som via en kedja av händelser leder till 1000 amputationer per år, då verkar det logiskt att det dem man ska åtgärda. Men om det är den enskildes okunskap om var blodsockret ligger, och som en följd av detta inte vet vad man ska "skruva på", som i sin tur leder till ett alldes för högt blodsocker - då verkar det ju mest logiskt att det är i de faggorna man har störst möjlighet att hitta och eliminera rotorsaken, eller hur?
Livsmedelsverk och dietister finns där precis som allting annat. Den stora frågan är om de verkligen har någon inverkan, direkt eller indirekt, på diabetikers höga blodsocker eller inte. Frågan är nämligen om de finns närmare eller längre bort än "fem varför"? Ju längre bort från problemet man befinner sig desto mindre inverkan har man. Man utgör helt enkelt inte en tillräcklig signifikant del av rotorsaken och kommer heller inte att bidra signifikant till att eliminera problemet även om man åtgärdas.
Alla skriker efter forskning, studier och vetenskap...men ingen vill angripa problemet metodiskt. Och det är alltid någon annan som ska göra det. Allt från Livsmedelsverk till dietister och forskare. Man sitter på bloggar och i dabattprogram och skyller på det som verkar uppenbart och missar helt det som egentligen är problemet.
Vad kan vi göra själva? Vem vill vara med och göra jobbet?
Det som svider i mig när det gäller landets ca1200st dietister är att de vigt sitt ykesliv åt att hjälpa sjuka människor, men en ung diabetiker som tar till sig deras kostråd får istället sitt liv radikalt förkortat. (människor som får en allvarlig diagnos blir alltid rädda och gör oftast som vårdpersonal säger).
Det är kanske inte helt rätt ände att börja i, men jag är säker på att den dag dietister och vårdpersonal aktivt upplyser om LCHF som en alternativ kost för att bättre kontrollera sitt blodsocket/ minska sitt medicinbehov och därmed leva ett längre och friskare liv, så kommer även andra att ta till sig detta.
Tyvärr är styrelsen i Dietisternas RiksFörbund ointresserad av de positiva erfarenheter som många diabetiker/överviktiga/IBS-are osv har av denna kost och hotar dessutom sin egen dietistkår med uteslutning om någon gör det, och det är de sjuka diabetikerna som kommer i kläm.
-Vad vi kan göra själva? En hel del: När inte DRF vill hjälpa diabetiker till ett friskare och längre liv så får självpålästa kostamatörer göra jobbet, och det går faktiskt rätt bra!
Jag blir så TRÖTT!
Att vänta på att LCHF ska få fäste i dietistkåren är som att vänta på ett mirakelpiller som kanske ska komma och som kanske löser problemet. Jag menar att vi har tillräckligt med kunskap om rotorsaken för att lösa problemet för en stor del av landets diabetiker. Vi löser kanske inte hela problemet och inte för alla. Men det finns tillräckligt med diabetiker för att göra en radikal skillnad för många av dem.
Jag tror att alla är medvetna om att man bara kommer så långt med allmänna råd och rekommendationer. I vissa situationer gäller det att ha full koll på läget. En dykare som inte har koll på sina syrgastuber riskerar att drunkna. En diabetiker som inte har koll på sitt blodsocker riskerar i bästa fall att bli av med njurar och extremiteter.
Om rotorsaken är ett för högt blodsocker under lång tid är det här man måste göra en insats. Jag har intervjuat ett antal diabetiker och vi hamnar alltid på samma ruta - man har för lite mätdata för att effektivt kunna styra mot bättre värden i en allt mer hektisk och komplicerad vardag. Problemet är oftast inte att man inte vet vilka styrmedel man har (insulin, stickställen, kost, motion, etc.) utan helt enkelt att man inte vet åt vilket håll man ska parera och när man ska göra det. Kort sagt är det för många av dygnets timmar som befinner sig i svarta lådan och man får sedan bannor av vården för att man inte sköter sin diabetes. Uppgiften, som den är utformad idag, är omöjlig att lyckas med.
Med kontinuerlig blodsockermätning, som jag själv använder sedan länge, ger stenkoll på blodsockernivån. Vad som påverkar från gång till annan blir tydligt genom talande bilder i form av enkla kurvor och diagram. Jag pratar såklart inte om dem som generaras via marknadens blodsockermätare för de är inte till för normala människor att förstå sig på.
Det handlar om att göra det enkelt utan att förenkla. När man förenklar, genom att t.ex. bara rekommender en sorts mat, så tar man samtidigt bort en stor del av alternativen och valmöjligheterna. Jag tror att folk är kapabla till att ta egna och bra beslut, förutsatt att man förstår vad konsekvenserna blir om man inte inte gör det. Jag vet att jag är det.
http://nwt.se/mera/mat_dryck/article1295849.ece?service=refresh
"Självutnämnda experter styr våra matvanor
– LCHF-förespråkarna påminner om en religion. De har en väldigt aggressiv argumentation när de säger att kolhydrater är farligt och att det är fett vi ska ha. Tyvärr har en del kommuner gått på det. Det finns ingen vetenskaplig grund för ett sådant påstående, säger Christina Berg. "
Någon tabellbitare som orkar kolla hennes forsknings vetenskapliga grund? Eller bemöta i NWT från Karlstad? När katten är borta dansar råttorna på bordet!
Jag vill säga att detta är lättare sagt än gjort.
JAG (har inte diabetes men äter mig frisk ändå med lchf) förstår vilka konsekvenserna blir om JAG äter mjöl och socker, men många människor blundar för vad som gör dem sjuka. Däribland många med diabetes, och det blir ju lättare att blunda om du får råd om matintag av dietister av gamla skolan, eller hur?! Min uppfattning är att dietisten och diabetesläkaren/sköterskan är en del av "rotorsaken".
När en individ får en sjukdomsdiagnos som kräver en speciell kost, är det dietistens jobb att kunna ge individen kostförslag som är anpassat till sjukdommen och till individen. Dietisterna är anställd inom det offentliga, och har därför ansvar på samma sätt som all annan vårdpersonal.
Det är deras jobb, och gör dom det inte ordentligt då är det deras fel, det är deras uppgift att vara uppdaterade, inte patientens.
Ifall dietisten INTE är uppdaterat är det ju bra om patienten är det, men det är faktiskt inte patientens ansvar, då patienten ska kunna lita på att dietisterna ger dom bästa råden.
I vilken annan yrkeskår får man vara verksam om man inte är uppdaterat?
Om jag nu brytar benet, är det då mitt eget ansvar att läkaren sätter ihop det korrekt?
Når jag åkar buss, är det då mitt ansvar att chauffören har körkort?
Om jag köpar en ny bil, är det då mitt ansvar att den fungerar?
HUR långt ska ens eget ansvar vara gällande?
Sen kan det ju vara så att dietisterna bara är 1 av de 5 "why" och att man måste identifiera de 4 andra för bästa resultat. Men att säga att dietisterna INTE är en del av problemet är rent skitprat!
Och nu tänker jag inte bara på diabetes, som kanske är mera enkelt, då man direkt kan mäta sitt blodsocker och på det sättet få veta snabbt vad som funkar och vad som inte funkar.
Dietisterna har ju ansvar för att ge råd till ALLA patienter!
Ska man då hitta sina kundskaper på nätet/biblioteket så finns det ju en hel del, mycket olika mera eller mindre frälsta väger att gå. Och HUR ska man som nydiagnosticerad veta om man ska följa blodgruppsdieten, rawfood, paleo, vegan, frukterian, (lufterian?), LCHF, GI, LCHQ, dukan, Dr Wahls diet, rigshospitalets diet, Feingold, mikromakro........ osv osv osv.........
Det finns säkert 1000 olika "bästa" sätt att äta på.
OM det nu tager några år att plugga till dietist, med lärare, studiekamrater, litteratur m.m. hur lång tid tar det då för den enskilda som ska lära sig allting på egen hand?
HUR sjuk har man hunnit bli på den tiden?
Dietister är ingen privat yrkeskår som man kan gå till bara därför att man tyckar det är kul.
Det är inte det samma som om man går till frissan och hen råkar klippa lite fel, och man då kan säg att man hade ett eget ansvar och att man får hitta en annan frissa eller klippa sig själv nästa ggr.
hon har haft diabetes i snart 10år och man ser tydligt hur hon bara blir sämre o sämre o det är svårt att övertyga henne om att man ska äta mindre kolhydrater eftersom hon tar läkarens o dietistens ord på stort allvar.
jag ger min mamma max 5år längre än så lever hon inte pga diabetesen o de dåliga kostråden.
Att mäta är att veta.
Jag förmodar att insulin är ännu mycket dyrare än mätstickor. Ändå förväntas man som diabetiker äta bullar och injicera i stället för att mäta. Ett synnerligen bra exempel på när snålheten bedrar visheten.
Fria mätstickor till alla! Det skulle kunna rädda världen från diabetesrelaterad ekonomisk kollaps om några år. Dessutom skulle man slippa argumentera med ett antal trögskallar när de själva enkelt kan se orsak och verkan på blodsockret.
Rekommenderas de fortfarande av sjukvården? jag vet att ett blodsockerfall kan avhjälpas med lite socker eller kolhydrater, för att undvika tex koma, men det känns verkligen som " fighting fire with fire". Min anhörig försöket verkligen sitt bästa, hon avgudade sin dietist, och försöket följa alla råd. Det enda hon hade svårt att följa var väl råden att inte "småäta" och att undvika "sörsaker". Varför hon Aldridg lyckades med det är ju uppenbar, kosten gjorde henne hungrig och sugen jämt.
Hon gick aldridg ner I vikt, snarare upp, trots att hon motionerade, flera dagar I veckan I många år, främst simning, samt promenerade över allt.
En mkt hängiven patient, som jag tror att med rätt kost hade kunnat bli av med diabetesen och övervikten I om ett år! Med rätt hjälp. En Annan biverkning av diabetesen var att hon tidigt tappade både smak och luktsinnet. Aterigen det här gör mig lessen! :-(
Vem som helst hör ju att det saknas något i denna kedja av händelser. Om jag rättar till dietisterna, leder det då till att jag får behålla mitt ben? Knappast, eller hur?
Det är det som menas med rotorsak. Man utgå från problemet, i detta fallet att folk får amputera sin kroppsdelar, och frågar "varför" fem gånger.
Det är helt enkelt inte rimligt att tro att om vi omvänder alla dietister, som om det ens var möjligt, att ingen därefter behövde amputer. Du har alltså inte hittat rotorsaken.
Det gällde inte precis min anhörig, som du kan läsa I mitt inlägg, så vad exkt är din poäng.Vad är det som saknas, I din uppradade kedja av händelser? När de rådande förhållandena I det här fallet var dietisternas inflytande. ( inget Internet etc)
Orsak och verkan fungerar inte åt båda hållen.
Det är kallt ute-> jag fryser, men det är knappast kallt ute för att jag fryser.
"Det finns okunniga dietister -> Därför får jag inte rätt kunskap om min sjukdom -> Därför är mitt blodsocker för högt -> Därför förstörs mina blodkärl -> Därför dör vävnaden -> Därför får jag amputera mitt ben"
Det finns dietister -> Därför får jag inte rätt kunskap om min sjukdom -> Därför är mitt blodsocker för högt -> Därför förstörs mina blodkärl -> Därför dör vävnaden -> Därför hamnar jag I koma och dör.
Det finns lchf -> Därför får jag rätt kunskap om min sjukdom -> Därför är mitt blodsocker stabilt-> Därför är jag vid liv.
Önskar att detta var fallet.
Och hur tror DU att det kan åtgärdas?
HUR kan patienten få koll på sitt blodsocker?
Är det bara att inoperera blodsockermätare som konstant mäter blodsockret alla dygnets minuter?
Är det att ge patienten 100 stickor om dan? 1000 stickor om dan?
DU har ju tydligen haft möjlighet att mäta ditt blodsocker oftare än vanligt och har därför bättre koll.
Det kan ju alla andra då också göra, eller? Det gör dom inte, alltså har dom själv valgt att inte göra det, därför kan vi sluta diskutionen nu.
Finns inget att diskutera när patienterna redan har haft alla möjligheter att bli friska, (symptomfria whatever), men fortfarande väljar att inte bli.
Som jag ser det är INFORMATION/KUNDSKAP eller bristen på samma roten till problemet.
HUR åtgärder vi då det?
Vart kommer dietisterna in i bilden, vad har de för ansvar för att vidarege den information som hjälper bäst?
Ifall de inte har nåt ansvar, var det då inte rätt att berätta det till patienterna?
Patienterna tror ju på att det dietisten säger är rätt, de litar på dietisten.
Och det handlar inte om att "omvända alla dietister till LCHF"
Vem sägar att LCHF är det bästa för alla med diabetes?
Men att dietisterna ger råd om ex bulle till kaffet, som (kanske) för de flesta diabetikare är mycket problematisk. Är det bra?
Ifall dietisterna inte har nåt ansvar för patienterna, är det väl lika bra att ge dom andra jobb och helt slopa hela yrket.
Det är ju ialf fel att man som patient som vill göra nåt för att bli bättre, går till en dietist, följar råden och blir SÄMRE!
Man kan ju i samma veva slopa hela sjukvården på en gång, om det nu alltid är patientens eget ansvar att man blir sjuk och får rätt behandling.
Man kan ju ändå läsa sig till allt på nätet, eller?
Min pappa hade diabetes typ 2 och frågade sig säkert minst 5 gånger varför han var tvungen att ambutera sitt ben. I inget fall kom han fram till att orsaken låg i att han slaviskt följde rådet från dietisten att äta enligt tallriksmodellen och minst en frukt per dag. Han trodde att felet - "rotorsaken" - fanns i hans egen kropp som inte svarade enligt den tänkta modellen. Med all säkerhet kunde han inte ens i sin vildaste fantasi föreställa sig att en dietist på ett sjukhus gav kontraproduktiva kostråd.
Men oavsett så är det a och o att hålla koll på blodsockret. Och jag märker att ju mindre kolhydrater jag äter desto bättre ligger jag i blodsocker vilket får till följd att jag inte behöver ta så många mätningar och inte behöver så mycket insulin. Och som i långa loppet gör att jag inte får komplikationer. Sen är det mycket annat som exempelvis hormoner som påverkar blodsockret men jag ser bara fördelar med att inte äta kolhydrater.
Mina läkare och dietister råder mig dock att äta kolhydrater. Dietisterna vill inte rekomendera Lchf för at de säger att det inte finns tillräckligt med långsiktig forskning på det. Jag vet dock inte om det är anledningen.
När jag fick diabetes sa de till mig att "du kan leva exakt som du gjorde innan", och det är det dummaste jag har hört!! Jag mår så dåligt när jag äter snabba kolhydrater och socker. Jag vet vissa diabetiker som ser det som en självklarhet att äta godis och chips på helgerna, för att sedan klaga på att deras värden är dåliga...
Läkare är inte utbildade i att ge kostråd och bör låta bli om dom saknar kunskap. Att dietisten skulle ha sagt det du skriver verkar ju väldigt konstigt. Det vore tjänstefel i så fall eftersom det inte alls stämmer med dom officiella råden till diabetiker.
Min väninnas mamma vräkte i sig äpplen varje kväll och blev till slut så tjock så hon inte orkade gå 200 meter. När hon slutligen fick diabetes typ 2 och började gå hos dietist så blev hon smal och pigg. Faktum är att jag inte sett henne så pigg på 20 år.
"När jag fick diabetes sa de till mig att "du kan leva exakt som du gjorde innan", och det är det dummaste jag har hört!! Jag mår så dåligt när jag äter snabba kolhydrater och socker. Jag vet vissa diabetiker som ser det som en självklarhet att äta godis och chips på helgerna, för att sedan klaga på att deras värden är dåliga.."
Dietister gör väl inte tjänstefel utan ger kostråd enligt sin utbildning! dvs. Nya kurser behövs inom vår sjukvård eller varför inte från själva dietistförbundet. Kurser och utbildning om SBU:s nyare modernare rön från senaste kostkontrollen av diabeteskostråden .och även om det nu SoS kom fram till än tidigare dvs. LCHF är enligt vetenskap och beprövad erfarenhet för överviktiga och diabetessjuka. Det som pågår är misshandel som nu Doc skrivit i sin bok!!!!
Jag som en frisk diabetiker vägrar absolut ens att tänka på en visit hos en dietist men stackars de, en massa andra som inte har en aning om hur de blir lurade på sin hälsa.
Mvh. en frisk diabetiker typ0
Det vet väl varenda läkare att mättat fett ger hjärtinfarkt och högt kolesterol, att fibrer är jätte bra för magen, att frukt kan konsumeras I obegränsade mängder eftersom de innehåller så mycket vitaminer, och att vi inte kan leva utan kolhydrater.
Det är ju exakt de här råden som har Givits av läkare i all välmening de senaste 35 åren, när det gäller vilken sjukdom som helst, diabetes, ibs, hjärtsjukdom, fetma, reumatism, samt alla slags autoimmuna sjukdomar.
Läkare är och ska vara den ultimata aukturiteten när det gäller hälsa, inte LV eller dietister, problemet är att kunskap förändras. Läkarna börjar inse och anpassa sig, det gör inte dietisterna I lika hög grad verkar det som, eftersom nästan hela deras kunskap och yrkesidentitet visor sig vara dåligt vetenskapligt undrebyggd samt verkar I stort ha motsatt effekt.
En dietists funktion är ju erhålla kostråd till patienter, för att motverka sjukdom samt uppmuntra 'friskvård'.
Diabetiker får ett för högt blodsocker.
Kolhydrater höjer blodsockret.
Proteiner höjer blodsockret lite grann.
Fett höjer inte blodsockret.
Varifrån kommer den logiska kullerbyttan att rekommendera dem att äta mest kolhydrater, lagom med protein och så lite fett som möjligt? För att inte tala om att de sen har MAGE att beskylla diabetikerna för att inte sköta sin kost när de sen inte har bra blodsockervärden, det är så sanslöst att jag inte har ord!
Diabetiker är den grupp som blir riktigt inklämda när dom tror på antifettpropagandan.
Dom som följer SLV-råden känner naturligtvis till (?) att kolhydraterna orsakar blodsockertopparna och att för mycket proteiner är farligt för njurarna och "vet" att
(mättat) fettet orsakar hjärtsjukdom.... Det blir bergvägg på ena sidan och stup på den andra, och dom accepterar sedan även att tillståndet är äftligt och insulin enda "botemedlet".
Att genomföra minskning av kolhydrater till fördel för mättat fett blåser dietesterna upp som livsfarligt och dom flesta vågar inte annat än att tro på dessa lögner, inte bara i Sverige. Det är inflytandet från ILSI, uppsatt och betalt av all världsledande kolhydratsbaserade "livs"-medelsföretag (USA)-dominerat) som styr SLV, och alla andra västerländska dietester.
Ledstjärnan är att det mättade fettets farlighet . Det enda fettet som är helt stabilt och inte oxideras i kroppen , är farligt!
Hela snabbmatsindustrin bygget på att det fett vi åt förr är farligt. Det är dessutom mättande och 3 mål om dagen och mellanmål behövs inte med tillräckligt intag av denna fina vara!
Fettskrämseln bottnar i livsmedeljättarnas girighet, och diabetikerna står i första ledet och faller alltså först, på girighetens altare. När jag bytte yill LCHF med mycket mättat fett tog det 6 veckor för min allvarliga kärlkramp att försvinna! Jag hade då varit dålig i ca 6 år och fick t.om. invalidparkering för att jag ofta inte kunde gå mer än 50 meter om det var minsta kallt eller blåsigt. Nu har jag varit frisk i ca 14 månader ! I somras köpte vi 10 kg oxfett som vi "rendered" och använder i all matlagning istället för smör. Margarin åkte ut för många år sedan.
Har inte mått bättre än idag sista 10 åren , vilket jag tillskriver mättat fett. En kapsel omega 3 om dan och en D3-kapsel är enda tillskotten. När andra fetter härsknar i kroppen klarar sig det mättade fettet. När bröderna Wright gjorde sin "anekdotiska flygtur" 1904(?) blev det omedelbart klart för hela världen att något som många tvivlat på var möjligt. Jag ser min anekdot på samma sätt.
Vilken bok ska jag sätta i händerna? Vilken bok kan tydligast förklara sambanden på ett trovärdit sätt, utan att skapa antagonism? Kanske inte någon av de striktare till att börja med? Finns det någon dietist jag kan hänvisa henne till i stockholmsområdet?
I någon av de senaste av Expressens LCHF-bilagor såg jag att de hade med Kristina Anderssons "Diabetes - du kan själv påverka":
http://www.bokus.com/bok/9789153437239/diabetes-du-kan-sjalv-paverka/
Men när jag läst om boken verkar hon bara förespråka att man ska minska kolhydraterna till ca 1,5 dl råris till maten, nöja sig med 2 potatisar och sånt. Låter mer GI i mina öron. Är det någon som har läst den och kan ge ett seriöst omdöme ur LCHF-perspektiv?
Tacksam för feedback.
http://litsfeldt.se/books.php