Varför amerikaner är feta

DSC_16121

På flygplatsen i New York blev det återigen uppenbart varför amerikaner är fetast i världen. Ett av de populäraste ställena sålde ”all-natural nonfat frozen yogurt”, och köerna var långa.

Inget fett alltså. Så vad fick de istället tro?

DSC_1611

Läsk, juice, choklad, bär, frukt, bröd, bullar. Socker och stärkelse alltså.

Inte minst sålde de lösgodis, med svensk anknytning:

Swedish Red Fish

DSC_16131

Varför amerikaner är feta

De flesta amerikaner är så fettskrämda att ”nonfat yogurt” kan kallas ”all-natural” utan att några ögonbryn höjs. Istället för riktig mat lever sen många till större delen på rent socker och stärkelse.

Varför är de fetast i världen? Därför.

Varför amerikaner är feta, del 2

Tidigare

USA 2010: Godisförsäljare på bantarkonferens

USA 2008: Sockrad fuskmat på Wal-Mart

1 2 3 4 5

241 Kommentarer

  1. Håller med Nicklas.
    Amerikanerna är ju inte feta för dom äter fettsnål mat. Dom är feta för dom äter en sallad utan dressing och sen hemma gör dom sig en hamburgare med pommes. För dom amerikanerna som är feta tror jag knappast lever på fettsnåla sallader. Man blir inte fet av fettsnål kost, man blir fet för man inte klarar av en fettsnål kost och istället vräker i sig skräpmat...det tror jag iaf, och så var det för mig. Hade jag bara klarat av att äta tallriksmodellen hade jag säkert varit smal, grejen är att alla kolhydrater gjorde att min kropp inte fungera som den ska så jag orkade inte och vräkte i mig pizza i stället när jag slutade bry mig.
  2. Anette
    För en tid sen gick det en serie på TV som heter "Generation Fett". I ett av avsnitten var programledaren Lotta i den fetaste staten - Mississippi.

    Hon landade i en liten stad där folket var fetast till populationen sett och besökte en ensamstående mor där alla var överöveröverviktiga.

    Mamman berättade ett exempel på hur hon var tvungen att prioritera - 1 färsk frukt kostar mer än en stor förpackning med friterad kyckling - här ca 10 minuter in i programmet http://www.tv3play.se/play/16613

    Affärerna lagerför knappt någon färsk frukt eller grönsaker alls utan allting var konserverat och vi vet ju alla hur man konserverar sådant............

    Och friterad mat rullas väl i mjöl innan det sänks ner i olja?? Eller?

    Skrämmande alltså och ett problem som bara MÅSTE åtgärdas A.S.A.P

  3. Släggan
    Termodynamikens lagar något förenklat
    #1 Energi kan inte förstörar bara omvandlas
    Äter vi mycket (energi) så kan mycket omvandlas till fett på kroppen.
    Så resonerar många och stannar vid de, då glömmer de termodynamikens andra lag.
    #2 Energi omvandlingar går bara i en rikting spontant från ordning mot större oordning.

    Skall energiomvandlingen ske från oordning till mer ordning så får vi alltid en energiförlust.
    Och då måste vi tänka på verkningsgraden och är det inte så att vi/kroppen har lättare att omvandla kolhydrater(högre verkningsgrad) än att omvandla fett(lägre verkningsgrad) och det är därför vi ej blir feta på fett till skillnad än socker och kolhydrater.
    Så de som resonerar energi in energi ut glömmer de då inte bort termodynamik andra lag.
    Så har jag uppfattat och det kan vara "förklaringen att amerikanerna många är så feta.
    /MVH

  4. Nicklas,

    Lösgodiset är ju inte direkt fettfritt om man säger så. Det är bara löjligt att tro att fettfria produkter gör amerikaner feta.

    Titta på innehållsförteckningen på diverse lösgodis och se vad som är vanligast: socker eller fett. Jag tror du kan bli förvånad.

    Angående ordet "löjligt": du brukar argumentera seriösare än så Nicklas. Som det står i inlägget ovan: det är inte den fettsnåla maten i sig som gör folk feta. Det är allt skräp många får i sig istället, när de inte blivit mätta av lightprodukterna.

  5. Professor Christer
    Nicklas, nu väljer du att blanda bort korten, och svara med irrelevanta saker.

    Det du har hävdat är: "Det är bara löjligt att tro att fettfria produkter gör amerikaner feta." Så det DU skall bevisa är alltså att amerikaner som äter fettfria produkter inte blir feta, eller i alla fall att fettsnål kost leder till mindre övervikt än annan kost. Lycka till 😀

    Varför du kommer med helt IRRELEVANTA artiklar om fast food förstår nog bara du själv.

    Eftersom du som vanligt väljer att kalla andra som har en annan och mer nyanserad syn på mat och diet för "löjliga", så är du skyldig oss ett ordentligt svar.

  6. myran
    Jag tror ingen äter sig fet på riktig mat men det stora utbudet av billig skräpmat fyller folk. Har läst nånstans att i USA är det så farligt att gå ut med en massa våld, så därför tar folk bilen. Det ska inte finnas skolskjutsar heller, så föräldrarna får köra.
  7. Ethel Loberg
    Mattias 50/ Har Du läst "Ät fet mat och bli frisk och smal" av Lars-Erik Litsfeldt? Där har Du i mitt tycke den suveräna förklaringen på Lc-Hf, samt kolhydrater och light-mats tillkortakommande i stycket om viktväktarkampen. Läs och njut.
  8. Doc: Okej jag tar tillbaka "löjligt". Men det är i alla fall en kraftig förenkling och faktiskt direkt felaktigt. Det vet du också.

    Christer:

    Då lämnar vi det då. Du kör som vanligt med argumentet att ingen studie duger och att du vet bäst utan att själv kunna ge någon som helst källa till vad du påstår. Det är otroligt enkelt för dig att göra så. Slänga in massa versaler och säga att allt är irrelevant och fel men inte kunna stärka din egen hypotes.

    Skräpmat innehåller mycket fett, punkt. Man får bo på en annan planet för att inte veta det.

  9. Nicklas,
    Förenkling: självklart.
    Felaktigt: det tror jag inte alls.
  10. Naturligtvis BLIR man fet på allehanda junkfood. Bevisligen hejdar inte tallriksmodeller och olika svältkurer fetman...över tid. Då var vi tillbaka till förhatliga beroendeproblematiken. Ständiga återfall skapar också problem för en del LCHF:are. Men lite lindrigare, eftersom vi ändå äter oss mätta..Ett sug mindre liksom. Kolhydratsnaskarna upprätthåller ju omedvetet kroppens ständiga sug efter sötma. Tror jag.
  11. Medelålders kvinna
    Tja Nicklas
    Nu var jag aldrig fet eller hann bli ens överviktig men jag gick ändå upp 10 kg på i det närmaste fettfri kost under någrar år. Mitt kolesterolvärde var extremt lågt. Det var light och lätt och fettfrit hela tiden och fullkorn och frukt, men vikten klättrade stadigt uppåt med ett par kilo per år trots motion. Så visst kan man bli överviktigt på fettfria kost.

    De amerikaner jag känner som är hälsomedvetna (och inte går på MD) äter fettfritt men sockrig lightyoghurt etc men är inte särskilt smala, men inte heller ännu feta. Sedan har vi de kvinnor i min ålder som går på extrem kalori- och fettreducerad kost och har närmast ätstörningar och mycket rynkor. Den trejde gruppen är dem som gett upp helt och bara vräker i sig mat för att alla hunger-och mättnadskänslor har försvunnit på vägen.

  12. B-A

    Och då måste vi tänka på verkningsgraden och är det inte så att vi/kroppen har lättare att omvandla kolhydrater(högre verkningsgrad) än att omvandla fett(lägre verkningsgrad) och det är därför vi ej blir feta på fett till skillnad än socker och kolhydrater.

    Tvärtom, när det sker en omvandling från kolhydrater till fett i kroppen så sker en större energiförlust jämfört med när dietärt fett lagras in som kroppsfett. Alltså tvärtemot vad de flesta här brukar påstå. Vid överätning ger fett större fettökningar än kolhydrat, på lång sikt är skillnaderna dock försumbara.

    http://www.ajcn.org/content/62/1/19.abstract
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8800484

    Det du har hävdat är: "Det är bara löjligt att tro att fettfria produkter gör amerikaner feta." Så det DU skall bevisa är alltså att amerikaner som äter fettfria produkter inte blir feta, eller i alla fall att fettsnål kost leder till mindre övervikt än annan kost. Lycka till 😀

    Lustigt att detta inte verkar gälla när du själv kommer med påståenden som du inte har någon möjlighet att backa upp

  13. Professor Christer
    #62 Vad är det jag påstått (som du vill jag skall backa upp)?
  14. Professor Christer
    #62 Problemet med light- och fat-free-produkter är att de inte garanterar att man äter mindre energi. Risken är snarare att man av olika anledningar äter mer energi totalt sätt. Så frågan huruvida light- och fat-free-produkter är bra för vikten eller inte bör diskuteras seriöst, och inte på låg sandlådenivå.
  15. B-A

    Det har under de senaste åren klart framkommit att det inte finns minsta vetenskapliga bevis för att mättat fett skulle vara farligt, och vara en orsak för till exempel hjärt- och kärlsjukdomar.

    vi kan vara säker på att de råd som getts de senaste 50 åren inte har något vetenskapligt stöd.

    Detta är inte korrekt. Det går inte att räkna ut viktminskning på grund av stående med den totalt sågade formeln vikt=input-output.

    Kommer ihåg fler påståenden som jag dock inte tar upp eftersom jag inte kommer ihåg vart du skrev dom. Kom även på att jag kan ha blandat ihop dig med någon annan professor på bloggen. Citaten ovan är dock garanterat från dig

  16. fluffy_ferret
    "Felaktigt: det tror jag inte alls."

    Tyvärr så är det också felaktigt. Colpo's artikel nedan som jag citerar innehåller information som han, jag, McDonald och många andra har känt till länge, även före Taubes bok släpptes ut, något som förstås Taubes ignorerar.

    http://anthonycolpo.com/?p=1461

    "USDA data shows little difference in per capita carbohydrate consumption between 1909 and 2000; per capita daily energy intake in 2000, however, was higher by 400 calories. As a result, the proportion of daily calories derived from carbohydrate in the US has actually decreased – from fifty-seven percent in 1909 to 50 percent in 2000[10]."

    "A closer look at the USDA food consumption data shows a decline in overall daily caloric intake throughout the 1900s, bottoming out in the 1950s and early 60s at 3,100 calories, before rising slightly then sharply turning upwards in the early 1980s. This trajectory corresponds with the much-publicized obesity “epidemic” that has occurred over the last three decades. Because much of this increased caloric intake was derived from carbohydrates, low-carb proponents repeatedly cite this as proof that carbohydrates are fattening. This simplistic and extremely selective interpretation of the data ignores the fact that overall caloric intake also rose during this period, and that carbohydrate intake in 2000 simply returned to a similar level that was seen a hundred years ago, when obesity was a rare affliction and the only ‘epidemics’ people had to worry about were those of an infectious nature."

  17. Professor Göran
    Apropå termodynamik och "kalorier in" och "kalorier ut" så är faktiskt dessa två parametrar de enda som ingår i termodynamikens första huvudlag. Denna lag är därför "hur enkel som helst" och den som betvivlar den betraktas med all rätt som en "idiot" i vetenskapliga sammanhang.

    Om dessa två parameterar skulle vara oberoende av varandra så skulle faktiskt Rössner och alla andra som hoppar på LCHF i princip ha rätt. Detta är ju också det som har hävdats under mer än hundra år nu. "Fattar du inte termodynamikens första huvudsats? Stoppar du i dig mer kalorier än du förbrukar så går du ju upp i vikt! Är du en idiot?" "Äter du för mycket så blir du tjock - punkt slut!" "Du är tjock för att du är en glufs - med andra ord skäms!" "Du borde faktiskt betala mer i skatt med tanke på hur mycket du nu belastar sjukvården - kanske en viss procent på varje kilos övervikt!" "Vi som har lite mer kurage och självdiciplin borde få lägre skatt!" Dessa "lättsålda" argument gör att jag faktiskt jämställer de som framhärdar i detta resonemang med de personer som påstår att jorden är platt. Och de har ju i princip rätt. Det är bara att se sig om - jorden är platt. Men denna enkla förklaring är dock alltför enkel och har mycket lite med vetenskap att göra!

    Skulle Rössner med anhang ha rätt vetenskapligt sett så skulle det faktiskt betyda att en person som äter 10 gram för mycket per måltid (kanske en liten bit fläsk) gå upp i vikt med kanske 30 gram per dag eller ungefär ett kilo i månaden, 12 kilo per år och 120 kilo på 10 år och 360 kilo på 30 år. Det otroliga är att de som förespråkar den "officiella kostlinjen" inte ka inse det fullständigt absurda i detta resonemang. Det gäller säkert för Professor Rössner och kanske också för Nicklas. De skulle säkert framhärda och påstå att de som blivit tjocka just har blivit det för att de inte haft karaktären att avstå från den där lilla fläskbiten men att de flesta helt enkelt tagit sig samman när de sett siffrorna på badrumsvågen passera 100 kilo strecket. Som andra försvarslinje skulle de säker anföra termodynamikens andra huvudsats och påstå att mitt resonemang är alldeles "för enkelt" men utan att gå in i detaljer skulle jag vilja påstå att de då själv då skjuter sig i foten och jag är mer än villig att gå in i en debatt om nu någon vill utmana mig.

    Jag tror själv på hypotesen att kolhydrater i maten gynnar fettlagringen i kroppen och att vi därför blir feta om vi äter mycket av dessa och omvänt att om vi inte äter några kolhydrater överhuvudtaget så förbrukas våra fettdepåer. Detta stämmer i alla fall på mig själv som efter att ha slutat med alla kolhydrater nu gått ned med 18 kilo på två år och nu ligger stabilt på min ungdoms idealvikt på 78 kilo för en 186 cm lång man. Hypotesen understöds också av vad man lärt sig om metabolismen och insulinets roll genom grundforskningen under de senaste 50 åren.

  18. Jag tror det är en kombination som är sanningen. Mycket kolhydrater gynnar fettinlagring och gör att man inte känner sig mätt/får sötsug/blodsockerfall/whatever. Men att mängden energi man stoppar i sig skulle vara betydelselös bara man håller kolhydraterna lågt, det tror jag inte. Men antagligen kan man äta bytydligt mer på lågkolhydrat än man kan på SAD och ändå hålla vikten eller gå ner, vilket som nu önskas. Sen är de individuella avvikelserna säkert oändliga...
  19. Ät fett, bli mätt!
    Doc 54 skrev,
    " Det är allt skräp många får i sig istället, när de inte blivit mätta av lightprodukterna."

    Just det. Då tvingas man nämligen att äta mera och oftare, är fettet borta ur maten vad äter man istället? Jo kolhydrater av alla de slag, resultatet blir att insulinet går upp och att fettinlagringen stängs = omfånget på mitten ökar. testat det i flera varv på mej själv med blodsockermätaren i högsta hugg. Detta gäller då det stora antal människor som är eller blir insulinkänsliga med tiden.

    Och för de som gillar begreppet kalorier in/ut så ökar alltså "ut" när insulinnivåerna blir normala..... Även om man sitter i soffan som jag gör.

    Tackar Prof Göran för insikten om "ut" 😛

  20. mintia
    Har nån försökt skeda i sig 100 g smör?
    Det är nog ganska omöjligt, även om de första skedarna smakar rätt så gott så tar det liksom stopp.
    Om man däremot blandar i 1 dl socker, några dl havregryn, lite kakao, vaniljsocker och kaffe (nån som känner igen det?) så går det hur bra som helst och man vill gärna ha mer efter en timme eller två.

    Vad kan du äta mest av - kokt potatis eller frasiga strips? Naturella nötter eller rostade, saltade?

    Om jag drev ett företag i livsmedelsbranschen med krav om ökade vinster varje kvartal så skulle jag absolut försöka kränga de kombinerade varorna för det köper ju folk mer av, och jag skulle tjäna mer kosing...
    Eller inte... 🙂

  21. Professor Göran
    Ett förtydligande!

    Jag "tror" på termodynamiken första huvudsats.

    Äter du inte svälter du ihjäl!

    Däremot visar forskningen att det är väldigt svårt att gå upp i vikt om man enbart äter feta produkter. Vill man att djur och människor ska bli feta så måste man ta till kolhydrater. Sumobrottare har alltid ätit ca 60 % kolhydrater och de riktigt feta 70%. (Det är vad som officiellt rekommenderas så det kanske inte är så konstigt att vi just har en fetmaepidemi.) Av egen erfarenhet kan jag säga att de flesta i min omgivning skakar på huvudet när de ser hur jag "vräker i mig" av det fetaste av de feta köttet med extra klicka smör ovanpå. Vad jag noterat är dock att när jag haft en extra "orgie" på detta sätt får jag också en oerehört kraftig förbränning. Kroppen förvandlas helt enkelt till en vedkamin som fått ordentligt med björkved och det är faktiskt ingen obehaglig upplevelse även om jag är tvungen att kasta av mig täcket på natten. Jag tror därför att kroppen fungerar förbaskat bra på fett som föda utan att ha studerat detta närmare.

  22. #67: Förträffligt skrivet professor Göran! Ha ha ha - "Rössner med anhang"- priceless! 😉
  23. Jag har inte gjort det, men jag skulle kunna äta 100 g smör utan att må illa om jag var hungrig.
  24. Ethel Loberg
    Ja Göran, Du är klockren i Din beskrivning.

    Jag kom att tänka på Lars-Erik Litsfeldt igen, han skriver ungefär så här i sin bok "Ät fet mat.... försök att truga på en proppmätt person som är i paltkoma efter ett präktigt julbord ytterligare en fläskskiva på ett litet fat, nej tack det går inte, är helt stoppfull. Men sätt fram ett fat nougatglass med varm chokladsås och si, det orkade den proppmätte klämma ner.

  25. mintia:

    Exakt. Det är det jag menar, det är hur enkelt som helst.

    Alla som sett vad jag skriver på den här bloggen vet att jag starkt ifrågasätter hypotesen om att fett är den stora boven och att jag inte alls tror på frukt- och fullkornsprekommendationer.

    Men att risken för övervikt ökar med lättsmälta kolhydrater + mycket fett än lättsmälta kolhydrater utan fett förstår jag inte hur man inte kan hålla med om. Finns inte en livsmedelstillverkare som inte vet vilka typer av livsmedel som folk vill äta mest av.

  26. Professor Göran
    Nicklas,

    Här tror jag du har helt rätt.

    Kolhydraterna blockerar (via insulinet) dörren ut ur fettförrådet men inte dörren in så fettet lagras då tillsammans med överskottet av kolhydrater som omvandlats till fett. Så länge kolhydraterna är närvarande så är förrådet stängt, cellerna i kroppen får lite mat och ropar alla till hjärnan att den ska ge order om att rensa kylskåpet på söt yougert eller greppa en mogen banan. Cellerna vill ha mat genast!

    Å andra sidan är väl knappast bagarbarn kända för att vara magra. Däremot misstänker jag att slaktarens barn är det.

  27. Göran:

    Ja då är vi mer överens. Men tycker bagarbarnen mer om bröd utan pålägg och semlor utan grädde? 🙂 Jag tror du förstår vad jag vill få fram, man överäter lättast på en kombination av snabb energi och mycket välsmakande fett. En kombination av det snabbar och det välsmakande.

  28. B-A

    Jag tror själv på hypotesen att kolhydrater i maten gynnar fettlagringen i kroppen och att vi därför blir feta om vi äter mycket av dessa och omvänt att om vi inte äter några kolhydrater överhuvudtaget så förbrukas våra fettdepåer.

    Det finns tyvärr inget som tyder på att det skulle vara så. Tvärtom finns de starka bevis på att det inte är så.

    Hypotesen understöds också av vad man lärt sig om metabolismen och insulinets roll genom grundforskningen under de senaste 50 åren.

    Vilka bevis då?

    Kolhydraterna blockerar (via insulinet) dörren ut ur fettförrådet men inte dörren in så fettet lagras då tillsammans med överskottet av kolhydrater som omvandlats till fett. Så länge kolhydraterna är närvarande så är förrådet stängt, cellerna i kroppen får lite mat och ropar alla till hjärnan att den ska ge order om att rensa kylskåpet på söt yougert eller greppa en mogen banan. Cellerna vill ha mat genast!

    Men insulin har ju en akut hungerdämpande effekt. Och dörren ut ur fettförrådet som du uttrycker det blockeras även om man äter mycket fett, faktum är att den fettinlagrande effekten blir ännu kraftigare då.

  29. Anna Delin
    Stephan Guyenet på bloggen wholehealthsource uttrycker sig väl, som vanligt. Låt oss för ett ögonblick istället för fetma resonera om ödem (vätskeansamling i kroppen):

    "Since we know that the amount of fluid contained in the body depends on the amount of fluid entering the body and the amount of fluid leaving the body, the treatment for edema is obvious: drink less, pee more.

    Of course, this makes no sense. It doesn't address the underlying cause of edema and it will not help the patient. Yet we apply that exact same logic to fat loss. Since the amount of energy contained in the body (in the form of fat) depends on the amount entering and the amount leaving, the solution is easy: eat less, move more. Well, yes, if you can stick to that program it will cause fat loss. But that's equivalent to telling someone with edema to drink less water. It will cause a loss of fluid, but it won't correct the underlying problem that caused excessive fluid retention in the first place.

    http://wholehealthsource.blogspot.com/2011/04/obesity-and-fluid-in-fl...

  30. Ekonomen
    Det är inte troligt att kolhydrater i sig orsakar fetma och metabola syndromet. Som B-A påpekar har en frisk metabolism troligen inte särskilt stora problem med att hantera kolhydrater i sig. (Däremot ställer jag mig mycket frågande till påståendet att en fettload ger "mycket större" insulinrespons än en isokalorisk kolhydratload).

    Däremot finns det mycket som talar för att den som har fettlever, etc. (I.e. metabola syndromet) efter att ha utsatts för en coctail av stora mängder fruktos, transfetter, brist på vissa näringsämnen, ev. även gluten*, etc. under lång tid, för att sedan ha utvecklat kronisk hyperinsulinemi större problem att hantera kolhydrater.

    *Notera att fruktos, transfetter, gluten, etc. utesluts på traditionell LCHF. Trevlig biverkning...

  31. Professor Göran
    B-A, Ekonomen

    Jag skulle vilja citera fiolosfen Xenophanus som levde för 2500 år sedan.

    "Allt (kunskap, vetenskap) är bara en väv av sammanflätade gissningar"

    Kroppen styrs som bekant av ca 30 000 proteiner som kodas via vårt DNA. När det gäller den medicinska vetenskapen som arbetar på helkroppsnivå så är det förstås så att den därför har att göra med alla dessa 30 000 "parametrar" samtidigt och som faktiskt inte är oberoenda av varandra - tvärtom är de synnerligen beroende av och växelverkar med varandra. Problemet är därför att reda ut hur ett fenomen som i detta fall är varför folk blir feta, får sockersjuka och hjärtsjukdom dvs. hamnar i det metabola syndromet. Med andra ord. Hur växelverkar denna härva av proteiner?

    Folk som har blivit sjuka går förstås till läkaren (tidigare till schmanen/prästen - oraklet i Delfi) som rimligen måste tro att sjukdomen beror på någonting och föreslå en bot - medicin. Inte för inte kallas schamaner och präster "medicinmän". Folk går till oraklet för att de vill ha ett svar och den medicinman som inte hade något svar att ge blev inte långvarig i sitt ämbete som präst. En diagnos måste helt enkelt ställas och en rimlig bot måste också föreslås. Historin är tyvärr proppfull med vad vi idag ser som "idioti" när det gäller både diagnoser och medicinska behandlingar. "Du har fått spetälska för att du har "syndat" mot gudarna och din bot är att bo där borta bland de andra syndarna." "Du har har blivit tjock och fått diabetes för att du ätit fet mat och ska nu ska du som bot äta sallad och ta insulin." Man läser med skräck i historieböcker om åderlåtning under tusentals år, heroin mot hosta, Nerosedyn, Amfetamin och idag har vi Simvastatin som vi bekämpar det kolesterol som är ett av kroppens nyttigaste ämen.

    Och varför har man sedan trettio år nu arbetat med denna förfinade åderlåtning som statinerna verkställer? Jo, man driver ut det "onda" kolesterolet ur kroppen på samma sätt som man genom den traditionella åderlåtningen drev ut den "onda, sjuka blodet".t

    Gud hjälpe läkarkåren och mänskligheten!

  32. Lasse P
    B-A #78
    Det verkar som om Du sitter på revolutionerande nya rön som skiljer sig från vad man vet i dag om hur insulin påverkar fettinlagringen.
    Vänligen delge oss

    Ekonomen #80
    Helt korrekt, det är inte kolhydraterna i sig som är boven utan insulinet som framkallas av kolhydraterna.
    Sedan "Notera att fruktos, transfetter, gluten, etc. utesluts på traditionell LCHF. Trevlig biverkning..." Ska jag tolka det som att du anser att om man mår bättre genom att utesluta det du nämner så är det negativt?? Biverkan = oönskad effekt.
    Jag antar (rätta mig om jag har fel) att Du menar Sidoeffekt.

  33. Lasse P
    Professor Göran #81
    Idag åderlåter man inte människor, man har kommit på att det är bättre att åderlåta plånboken istället 🙂
  34. Ekonomen
    "Helt korrekt, det är inte kolhydraterna i sig som är boven utan insulinet som framkallas av kolhydraterna."

    Nja, jag menar snarare att det troligaste är att tillfällig insulinstimulans efter en måltid inte är en riskfaktor under normala omständigheter.

    Om du genom t.ex. stort sockerintag, transfettskonsumtion, och eventuella andra bidragande orsaker (stress, gluten/WGA, etc.) gör så att din leverfunktion sätts ner (fettlever) och dina insulinnivåer blir kroniskt höga, så kommer alla kolhydrater att bli ett problem.

    "Sedan "Notera att fruktos, transfetter, gluten, etc. utesluts på traditionell LCHF. Trevlig biverkning..." Ska jag tolka det som att du anser att om man mår bättre genom att utesluta det du nämner så är det negativt?? Biverkan = oönskad effekt.
    Jag antar (rätta mig om jag har fel) att Du menar Sidoeffekt."

    Jag försökte vara lustig, men det är alltid svårt på internet.

  35. O
    #81
    När de konkreta argumenten tryter får man ta till floskler från vetenskapsfilosofi.
  36. YAT
    Ja, det är fantastiskt vad ”en liten bit fläsk” kan få för konsekvenser. Det låter ju verkligen helt orimligt. Eller? Ser inte de där siffrorna lite för ”bra” ut? Om vi börjar med att räkna baklänges, 360kg på 30 år blir som sagt 120kg på 10år och följdenligt då också 12kg per år och också 1kg per månad. Rätt så långt alltså. Sen blir det lite värre, för ett kilo på en månad (30 dagar) blir 33,3g per dag i viktuppgång i fettväv. Men för enkelhetens skull kan vi behålla de 30g uppgång per dag i fettväv , som då ger en uppgång på 900g per månad, som nämndes från början. Vad motsvarar då dessa 30g? Är det då den lilla bit fläsk som nämns? Tja, det beror väl på hur man ser det.

    Varje gram fettväv innehåller ganska precis 29 kJ eller omräknat 6,92 kcal. 30 grams viktökning i fettväv per dygn motsvaras då av 207,6 kcal per dygn mer energi än vad man förbrukar(, eller drygt 230kcal/dygn om man använder hela baklängesräkningen). Nu börjar ni kanske förstå att ”en liten bit fläsk” i varje måltid kan få konsekvenser. Hur stor blir då denna lilla bit fläsk extra mer än vad vi förbrukar? Använder vi livsmedelsverkets näringstabeller så motsvarar det extra energiöverskottet t ex 105g (116g) stekt bogfläsk, 32g (35g) ren nöttalg, 40g (45g)kexchoklad eller 250g (277g) kokt potatis. Detta alltså UTÖVER den energi man förbrukar. Har man en ganska låg(?) dygnsenergiförbrukning på, låt för enkelhetens skull säga, 2076kcal/dygn så innebär det ett energiöverkott i intag på 10%, per dygn. Då låter det lite annorlunda, va? Hur som helst är det bra jobbat av ”en liten bit fläsk”.

    Ja, inte vet jag vad ni tycker, men nog tycker jag att det verkar ganska rimligt. Dock är det kontinuiteten i energiöverskottet som är det väsentliga. Men det är klart, vad vet lilla jag som tydligen då kanske tillhör ”Rössners anhang”, vad det nu innebär. Vem nu förresten den där Rössner är, som ständigt verkar få agera någon sorts hatobjekt hos åtskilliga på denna sida. Har aldrig orkat googla fram vem det är men förmodligen representerar han Livsmedelsverket, livsmedels- eller läkemedelsindustrin eller så är han helt enkelt bara en "kolhydratforskare" eller ingår i "kolhydratmaffian".

    Ja, det här blev en liten parentes så här på morgonkvisten. Men en liten annan synvinkel i debatten kan behövas här inne ibland också, tycker ni inte? 😉

  37. Vetenskap ja
    #85
    På 1960-talet sövde man inte spädbarn vid operationer eftersom det ansågs var ett faktum att de inte kunde erfara smärta såsom äldre individer. Så vad är korrekt i historiens backspegel? Eller menar du att just de fakta vi förfäktar i dag är hela sanningen till skillnad från vad man trodde för några hundra år eller decennier sedan?

    Vetenskap är verkligen en paradox, vi söker den sk sanningen men finner bara delar av pusslet. Om någa år tror jag att statistisken och de korrelationsanalyser som vi gör idag kommer att ifrågasättas starkt (eller åtminstone de slutsatser vi drar av sådana analyser), precis som vi idag ifrågasätter årderlåtning.

    Jag tänker på Skaldeman, som gav upp när kalorirestriktion inte hjälpte honom och började äta stora mängder fet mat och förlorade 60 kg. Någon sorts förklaring till detta måste vi ju ha eftersom det faktiskt hände honom?

    Jag tror beräkningarna på energiomvandlingar/energiförbrukning är felaktig för människor med insiulinresisten och att defaultvärden tex att en kvinna i min ålder och skulle förbränna knappt 2000 kcl därför inte stämmer. Jag kan inte äta så mycket utan att gå upp i vikt trots motionerade. Kanske blir vi lurade av dessa värden eftersom människor verkar förbränna väldigt olika. (Nu vet jag att B-A kommer att säga att det finns studier som säger att det inte är så, men som sagt det har funnits motsvarande studier som senare visat sig vara fel.)

    Om man nu inte förbränner så mycket så måste man hitta en kosthållning som är energität så att man inte får näringsbrister. Det måste också vara en kosthållning som fungerar på så sätt att man inte behöver räkna kalorier konstant som jag måste göra om jag INTE äter LCHF: När jag bytte kost förändrades min kroppssammansättning på bara några månader (mätt i en BODPOD varje gång): Jag slutade räkna och fettprocenten sjönk med 10 procentenheter på 4 månader, så något händer. Kanske kan vi inte förklara det ännu eftersom vi inte känner till samtliga signifikanta variabler?

    Eller också Göran, kanske det är så att sjävldisciplinen ökar med andelen fett i kosten?

  38. fluffy_ferret
    Kan det inte vara så enkelt att fetma beror på fysisk inaktivitet kombinerat med överintag av raffinerade livsmedel (kombination socker + fett verkar särskilt förödande) och att fördelningen kolhydrater och fett är nästan helt oviktig?

    Problemet med LCHF-retoriken är att utmärkta livsmedel som potatis och andra rotfrukter och havre ex. demoniseras när de inte har något med övervikt att göra - tvärtom verkar de motverka då de får höga scores på s.k. mättnadsindex samt observationer på folkslag som äter mycket av dessa livsmedel tycks stödja hypotesen.

    Ris är ett annat livsmedel som uppenbarligen inte gör någon fet och fullständigt falsifierar kolhydrathypotesen. Ris är baslivsmedel i hela Asien och äts i stor kvantitet utan att några av länderna där lider av övervikt att jämföra med västvärlden.

    Rör på dig mer, ät mindre raffinerade livsmedel, ät mer protein, ät mindre överlag, så går du ned i vikt.

  39. Medelålders kvinna
    Fluffy ferret

    Nu kommer du med där töntargumenten igen. Om det vore så enkelt varför håller då vi andra på att tjatar om våra personeliga anekdoter? Det kanske faktiskt inte är så enkelt för alla.

    Jag har alltid tränat och ätit nyttigt enligt SLV men ändå gått i upp vikt 10-12 kg från ungdomen fram till 40-årsåldern, fortfarande nomalviktigt, men varför går man upp? Har aldrig druckit läsk etc. Tränar på gym 4 ggr i veckan, har hund, cyklar till jobbet etc.

    Är det något jag INTE håller med om så är det havrgrynens förträfflighet. Havregryn är processande kolhydrater! Har ätit fiberhavrgynsgröt till förbannelse och var urhungrig igen vid 10-10:30. Då åt jag frukt för att stå ut till lunch och sedan hade jag blodsockerfall vid 15 om jag tex åt ris till lunch. Då blev det mer frukt eller en fullkorsmacka. Exakt på denna kost gick jag upp mina kilon.

    Nu med LCHF äter jag ägg till frukost och glömmer bort att äta lunch tills kl 13-13:30. Ingen mer frukt, inga mer fullkornssmörgåsar vid 15. Jag har grädde och smör på allt och äter inte färre kalorier än tidigare men ändå är jag nere på samma vikt som jag hade som 25-åring. Jag har rör mig inte mer och äter inte heller mer protein, så hur kan det då vara möjligt? De gånger jag tidigare försökt gå ned några kilon har jag verkligen försökt lägga mig på 1200 kcl och/eller kört pulverdiet några veckor och gått ned 5 kg. När jag försökte samma vid 40 hände plötligt ingenting på vågen. Det var därflör jag testade LCHF:

  40. Professor Göran
    YAT

    Vetenskap består i att man får fram ett mönster (teori eller modell) som har ett förklaringsvärde i någon fråga som nu denna om viktuppgång. Förklaringen att vi äter för mycket har tyvärr då lika mycket förklaringsvärde som att en alkoholist är alkoholist för att han dricker för mycket alkohol. Min lilla fläskbit och med dess logiska konsekvenser visade faktiskt på hur litet förklaringsvärde den officiella kostlinjen egentligen har.

    Att vi blir tjocka av att vi äter för mycket är helt enkelt en alldeles för enkel förklaring. Jag tror det var Einstein som påpekade (och säkert många före honom) att man ska välja den enklaste tänkbara förklaringen till det vi vill förklara men inte en alltför enkel förklaring.

    Om man med hjälp av en förklaringsmodell eller teori genom praktiska experiment kan visa att den fungerar praktiskt så får den schaman som förespråkar teorin (läs doc i detta fall) en större auktoritet. (Einsteins relativitetslära hånades först men när det visade sig att den den kunde föklara naturföreteelser på ett bra sätt accepterades den slutligen.) Folk börjar helt enkelt tro på den nya teorin eller modellen för att de ser att den fungerar för dem själva. Så var det i mitt och min frus fall och säkert för många många andra som satsar på LCHF-teorin. Vi har gått ned i vikt, blivit av med en massa sjukdomssymptom och kroppens förfall har bromsats upp helt enkelt.

    Själv ser jag oförskämt frisk ut trots att jag skulle ha by-passopererats redan 1999. "Hur gör du?" Det enkla svaret jag ger är att jag inte äter kolhydrater. En alltför enkel förklaring? Säkert , men trots allt gillar folk de enkla förklaringarna och varför göra det mer komplicerat än det är? Det är ju faktiskt så i mitt fall så varför skulle jag huttla med det. Dessutom ser ju folk vad jag äter och förundras med tanke på att de "vet" hur farligt det är att äta fett.

    Vad gäller Professor Rössner som nu är pensionerad så drev han en fetmaklinik på något sjukhus i Sverige (Huddinge?) och han erkänner också utan omsvep att den enkla teori (vi äter för mycket och blir feta) som han förfäktat i hela sitt liv kliniskt (praktiskt) inte fungerade. Detta stämmer också med all tidigare klinisk erfarenhet baserad på samma koncept. Därför kan det tyckas lite underligt att han inte omvärderar sin teori (modell) som en sann vetenskapsman skulle ha gjort. Men eftersom han är professor så är han också överstepräst med väldigt framträdande profil inom sitt gebit och då kan det förstås också vara svårt att kasta ut sin egen heliga skrift på ålderns höst. "Mänskligt, alltför mänskligt!" som jag tror filosofen Nietsche uttryckte det.

  41. jon
    Fluffy ferret

    Kan det inte vara så att potatis och ris är ovesäntliga som fettbildare så länge som man har en relativt begränsad tillgång till mat. Men då vi, som i dag i västerlandet, har "fri" tillgång till kolhydrater och framförallt raffinerade sådanna så äter vi dessa i sånt överflöd att resultatet blir denna fetma explosion.
    Kroppen är inte utrustad för att hantera den maten vilket gör att den mekanism som ska få oss att överleva nu tar död på oss. Man kan om man vill skylla på kalori in-kalori ut men jag ställer mig hellre till att bränslet är felaktigt vilket gör att maskineriet fungerar sämre.

    I grunden så stämmer det att vi äter mer än vi gör av med då vi blir feta men frågan är varför vi äter så och varför kroppen väljer att lagra energin istället för att förbränna den. Läs om fredrik Nyströms "Godisstudie" så får man sig en ordentig tankeställare om "Kalori in-kalori ut".

    Människan är en överlevare och har klarat sig genom att kunna äta det mesta. Potatis och ris i rätt mängder tar inte livet av oss. Håller med om att det är utmärkta livsmedel men ibland måste man titta över dessa också om man måste förändra sin livsstil tror jag. Speciellt om man har rubbat sin ämnesomsättning med felaktig kost.

    Jag äter själv mycket ris och potatis men då alltid med en stor andel fett. Jag har märkt att jag får ett "avgrundssug" efter mat annars.

    Professor Göran

    "...han erkänner också utan omsvep att den enkla teori (vi äter för mycket och blir feta) som han förfäktat i hela sitt liv kliniskt (praktiskt) inte fungerade."

    Visst är det mend tanke på det uttalandet makabert att han fortfarande verkar försvara den teorin??

  42. jon:

    "Läs om fredrik Nyströms "Godisstudie" så får man sig en ordentig tankeställare om "Kalori in-kalori ut". "

    Den är ett bra exempel på att det är just kalori in och ut som gäller. Eftersom jordnötterna, enligt diskussionen, tros ha gett en högre termogen effekt samt att mer energi förloras i avföringen när man äter jordnötter (och andra nötter och mandlar likaså). Med andra ord mer kalori ut.

    Och då utgår jag till och med från att man rapporterade helt korrekt och hade 100%-ig compliance vilket i praktiken är rent önsketänkande för kostexperiment i fria livet.

    "The calculated food intake/BMR ratio was quite low at baseline. This suggests that in our, as in other studies (28), there was a tendency not to report the complete regular food intake. However, the main objective of our study was to compare the two diet groups, and this suspected tendency to disregard some of the actual food consumed, or to change the food intake somewhat during the days of registration, was almost identical in the groups and would therefore be expected not to affect comparisons between the food groups."

    Emellertid kan ju underrapporteringen vara lika i båda grupperna, vilket forskarna även tror som synes i citatet.

  43. Professor Christer
    #92 Innebär inte det som Fredrik Nyström kommer fram till i sin "Godisstudie" att man får en metabol fördel när man äter jordnötter i stället för godis?
  44. 93:

    Nej det tycker jag inte man kan säga. Fast det beror ju på vad du menar med metabol fördel. Talar du om faktiska värden för hälsorelaterade markörer kan man ju säga att de finns en fördel i att äta sig fetare på jordnötter än godis.

  45. Professor Christer
    #94
    Jag skall förklara kort: med metabol fördel menas att olika födoämne metaboliseras olika effektivt, d.v.s. energin som finns i födoämnet omsätts med olika storlek på den termiska förlusten. Ett födoämne med stor termisk förlust under metabolismen sägs ha stor metabol fördel, eftersom vi vill gå ner i vikt. (I andra fall hade vi nog sagt nackdel eftersom processen är mindre effektiv.)

    Annars finns här en länk till en sida som förklarar vad som menas med metabol fördel på ett bra sätt: http://traningslara.se/finns-det-en-metabol-fordel-del-i/

    Det du skriver om Fredrik Nyströms "Godisstudie" studie var att de fick signifikant skillnad i viktuppgång när de åt olika födoämne, och att detta förklarades av högre termogen effekt. Visar inte det du skriver att det finns en metabol fördel i detta fall, och att den är så stor att det ger signifikanta resultat?

  46. jon
    Niklas

    Min poäng var att om man äter mer kalorier i form av nötter så behandlar kroppen det annorlunda än om man äter godis. Visst, man "förbrukar" mer kalorier med nötterna men man "tankar" även mer.

    För oss vanliga dödliga som inte kan hålla koll på termogena effekter så är konklussionen att man kan äta fler nötkalorier än godiskalorier. Sen kan vi peta in oss i den fysiologoska förklaringen i evigheter.

    Den stora poängen är för den som har sug efter något kan byta ut godiset till nötter eller så och slippa gå upp i vikt samtidigt som man säkert även gör fler hälsovinster.

  47. Jag fattar inte hur "energi in = energi ut" inte skulle stämma (om man räknar det som kommer ut med avföringen som "ut")?

    Jag förstår inte diskussionen mellan Nicklas och Professor Christer. Först skriver Nicklas i kommentar #92 i princip att jordnötter eventuellt ger en metabolisk fördel (högre termogen effekt samt att mer energi förloras i avföringen), och sen frågar Professor Christer om det är metabolisk fördel Nicklas menar och länkar till Träningslära där det står precis just det!?

    Jag förstår inte heller ens varför diskussionen finns. Om man kan mäta energi i avföring (och kroppstemperatur eller svettning eller jag vet inte vad) och kanske vilka ämnen det kommer ifrån, då vet man ju om kroppen tar upp vissa livsmedel bättre eller sämre!? Alltså vilka livsmedel som ger en metabolisk fördel (om jag nu fattat "metabolisk fördel" rätt).

    Det verkar ju som det skulle vara jättelätt att kolla om "metabolisk fördel" existerar eller inte? Men det kanske inte är så lätt att analysera avföring?

  48. Alltså JAG tycker att det Nicklas skriver i #92 är just att jordnötter ger en metabolisk fördel mot godis.
  49. Professor Göran
    Vetenskap, Medelålders och alla andra anekdoter,

    Jag tror att många av oss känner igen följande argument från B-A och hans gelikar:

    "Ni blir feta om ni äter för mycket, speciellt fet mat, och om ni då blir feta beror det förstås på att ni inte har någon självdiciplin till skillnad mot jag som är smal och därmed bevisar min goda karaktär!"

    Det ruskiga är att jag själv 1999 faktiskt trodde på detta. När jag då slutade med allt godis gick jag "automatiskt" ned tio kilo och mådde ganska bra. Efter fem år började jag "fuska" med en liten bulle här och några pannkakor med sylt där och lika automatiskt gick jag upp dessa tio kilo igen. 2009 slutade jag dock helt med kolhydrater och med den fetaste av den feta maten hade jag på ett halvår automatiskt gått ned 10 kilo och idag har jag landat på en idealvikt 18 kilo ned och mår "kanon". När jag säger automatiskt så menar jag att jag inte på något enda sätt försökt begränsa mängden mat jag stoppat i mig men däremot vad jag stoppar i mig.

    Om detta har något med karaktär att göra vet jag inte annat än att jag är väldigt förtjust i wienerbröd men inte äter sådana för att jag vet att om jag gör det så drar jag igång "suget" som jag antar att även en nykter alkoholist inser när det gäller att ta en sup och därför avstår. Det intressanta är att de få gånger sedan 2009 som jag mer eller mindre blivit tvingad att ta den där "supen"/wienerbrödet för att inte såra den som har velat bjuda på något gott så har jag just känt det "metabola suget" efter några timmar vilket jag antar har haft att göra med insulinnivåerna som åkt upp och ned.

    Jag antar att det finns en hel del anekdoter här hos doc. som kan berätta liknande "historier" och jag skulle vilja påstå att var och en av dessa sticker hål på den "upplåsta ballong" som de officiella kost- och bantarråden utgör och som personer som B-A försvarar på alla upptänkliga sätt.

    För att citera Popper med risk för att bli anklagad för att komma med "floskler" skulle jag vilja påstå att alla vi anekdoter "falsifierar" den officiella vetenskapen.

    Låt oss säga att den officiella vetenskapen helt enkelt säger att mättat fett alltid är farligt för hälsan. Ett enda exempel (t.ex. jag själv) som visar att det inte är farligt blir då tillräckligt för att falsifiera (slå hål på) den officiella linjen.

    Vad man då gör från officiellt håll är naturligtvis att bortförklara eller förlöjliga resultaten av de lyckade experiment vi utfört på oss själva på samma sätt som man säkert hånade de personer som hävdade att jorden var rund för femhundra år sedan om man nu in brände dem på bål.

  50. Professor Christer
    #97 Du har helt rätt. Givetvis stämmer termodynamikens första lag som säger att ett slutet systems energiändring är lika med energin som går in i systemet minus energin som går ut ur systemet. Jag har läst någonstans att detta testades på människor redan i slutet på 1800-talet, där man mätte i en kalorimeter där man har koll på energi in och energi ut mycket noga. (Jag vet inte om hur man gjorde med avföringen.)

    En del invänder då att vi måste även ta med termodynamikens andra lag, som säger att vid alla energiomvandlingar så försämras energins kvalitet. I fallet människans metabolism innebär det att vi har värmeförluster. Om vi får olika värmeförluster vid metabolism av olika näringsämne så får vi det som kallas "metabol fördel". Men, termodynamikens andra lag är ingen förutsättning för att termodynamikens första lag skall gälla, eller ge rätt resultat.

    Men vad är då problemet? Kan vi inte bara vara överens om att "kalori in - kalori ut ger viktändringen". Uppenbart så stämmer termodynamikens första lag, och är testat sedan över 100 år tillbaka på människans metabolism. Slutsatserna att det gäller bara att folk skall äta färre kalorier, och röra sig mer är ju självklar. Folk är slöa och glupska, kan inte räkna kalorier i maten och hålla kol på hur mycket kalorier de gör av med när de motionerar.

    Men det finns stora problem med att använda termodynamikens första lag för att förutspå viktändring. Så stora problem att man utan tvekan kan säga att den överförenklade "kalori in - kalori ut ger enkelt viktändringen" där man med energi in menar kalorier i kosten, och med kalori ut menar motion, är felaktig. Jag skall ge några exempel:
    1. För att termodynamikens första lag skall ge viktändring måste vi hålla koll på all energi in och all energi ut (även i avföringen). Vi måste även hålla koll på termiska förluster.
    2. Om vi ändra någon parameter, så är de andra parametrarna inte oberoende. (Inget problem i en kalorimeter, där vi mäter allt) Om vi till exempel försöker gå ner i vikt genom motion, så tenderar vi att äta mer, och om vi vill gå ner i vikt genom svält så tenderar metabolismen att gå ner.
    3. Man ignorerar givetvis helt aptitregleringen, och att hela metabolismen styrs av hormoner.

    Trots att termodynamikens första lag stämmer om den används rätt, så har den extremt lite förklaringsvärde för fetma och viktreglering. För att få någon teori med bättre förklaringsvärde måste man ställa den vetenskapliga frågan rätt. Annars kommer man bara fram till att folk är feta för att de är glupska och lata, och lösningen är att de äter mindre och rör sig mer. Ett exempel på mer fruktbar frågeställning, som ger ett annat svar kan vara: Hur skall man förändra kost och motionsvanor så man effektivt kan gå ner i vikt utan för mycket negativa biverkningar.

    Trots att förespråkarna för "kalori in - kalori ut" inte kan svara på denna fråga, blir de som tokiga när någon har någon annan teori eller metod som verkar fungera. Till exempel ger de sig på LCHF-förespråkare allt vad de orkar.

    Taubes har en analogi som visar hur tokigt "kalori in - kalori ut" resonemanget är. Antag att man driver en restaurang, men man får det inte att bär sig, för man har inte tillräckligt med gäster i restaurangen. Man funderar en stund och kommer på den geniala tanken: gäster som går in genom dörren - gäster som går ut genom dörren = gäster i restaurangen. Vem kan argumentera mot detta? (Om inte någon slinker ut bakvägen 😀 )

    Tror vi nu att detta hjälper restaurangägaren? Troligen inte mer än "kalori in - kalori ut" resonemanget hjälper en överviktig. Tror vi att vi får fler kunder om vi blir bättre att hålla koll på gästerna i dörren? Knappast. Alla skulle givetvis komma på att vi måste förstå varför kunderna inte kommer och förbättra maten, miljön, priserna...

    För mig är det mycket svårt att förstå att professorer, dietister och förståsigpåare så krampaktigt håller sig fast vid "kalori in - kalori ut" resonemanget, trots att det inte ger svar på frågan hur man undviker övervikt.

1 2 3 4 5

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg