1 2 3

113 kommentarer

  1. Susanne
    Anna: Risken för att dö pga en GBP är 0,1 - 0,2 %, detta gäller både på operationsbordet och pga kompikationer efteråt.
    Risken att drabbas av kompikationer tillföljd av operationen, tex tarmvred är 0,5 %

    Riskerna med att behålla sin övervikt och drabbas av en förtidig död pga fetmarelaterade sjukdomer är således betydligt större, för att inte tala om den ökade livskvalité man får av att gå ner i vikt.

  2. Susanne,
    de siffrorna är nog i gladaste laget.

    Även med erfaren kirurg bör man vara beredd på i storleksordningen 0,3% dödlighet och 4,3% risk för minst en allvarlig komplikation. Och det bara under första månaden.

    http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/07/30/fetmakirurgi-sakrare-a...

    Sen är det visserligen långsiktigt ännu farligare för personer med stor fetma att fortsätta med tallriksmodellen, det är sant. Förhoppningsvis slutar de snart att utsättas för så dåliga råd.

  3. bossebus
    Off topic men Jonas Colting och stenåldersträning på första sidan i GP idag! Inte ännu uppe på webben.
  4. Mariann
    #46 EXAKT!
  5. Susanne
    Doc: Det är de uppgifterna kirurgerna i Sverige har, så jag tror nog att de stämmer rätt bra. Den undersökningen du länkat till gällde inte i Sverige och var baserat endast på personer med BMI över 46.
  6. Susanne,
    Jag vet inte varför svenska kirurger skulle vara så oerhört mycket bättre än "särskilt skickliga" amerikanska kirurger, på "mottagningar som utför ett stort antal viktminskningsingrepp", i en studie publicerad i NEJM.

    Ett medianvärde på 46 är inte alls samma sak som att alla ligger över det, är jag rädd. Om du tittar i studien ser du exempelvis att 13,4% av dem hade BMI mellan 30-40.

  7. Susanne, det är inte sant att sjukvården kräver att personerna ska ha provat alla rekommenderade viktnedgångsmetoder före operationsbeslut. Många, särskilt dietister, avråder från LCHF, men tillråder magoperation.
  8. Helge
    Det här citaten säger också hade de tagit med alla kirurger, i undersökningen , som utför GBP operationer hade komplikationsfrekvensen varit högre.

    "Data för 166 av de patienter som inkluderades i undersökningen analyserades inte eftersom metoderna de opererats med betraktades som ovanliga."

    "De kirurger som fick medverka i studien hade alla bedömts som särskilt skickliga och operationerna har skett på mottagningar som utför ett stort antal viktminskningsingrepp."

    Helge

  9. Helge
    Medianvärde(46 i det här fallet) betyder att hälften av gruppen ligger över BMI på 46, och andra hälften av gruppen ligger under.

    Helge

  10. Helge
    Jag tycker JAUS inlägg var värdefullt man måste ha tålamod, och inte alltför lätt satsa på "snabba lösningar", Så varför arrangerar inte landstingen matlagningskurser(helst i LCHF) och grupp terapi för de med ett BMI över 40(t ex). Där kunde skaldeman och JAUS m fl medverka
    (lite som AA)och dela med sig av egna erfarenheter.

    AA skulle kunna vara lite av en förebild som organisation för de med svåra problem(?).

    Helge

  11. Helge: http://oasverige.org/ Med tolvstegsprogram och hela köret.
  12. Idag hade Hallpressen i Jönköpings län (finns ej på nätet) hade en artikel om en kvinna som ska genomgå en viktoperation. 52 år, högt blodtryck och diabetes. Kvinnan hade hört talas om LCHF men såg inte det som ett alternativ till viktoperation eftersom hon då skulle vara tvungen att äta den kosten resten av livet, och det ville hon inte.

    http://www.gp.se/nyheter/1.232188-las-i-tidningen Colting verkar bara finnas i pappers-GP än så länge.

  13. Frida Lundberg
    Nu uttalar sig Martin Lidberg i frågan också: http://www.aftonbladet.se/debatt/article7261392.ab
  14. HelenaB, kommentar #37 ställer en insiktsfull fråga som jag också har funderat på rätt mycket;

    "Om man läser och utgår från det offren berättar så har några lyckats gå ner även med LCHF men sedan av någon anledning inte orkat fortsätta. Precis som nyktra alkisar som åker dit igen efter kanske ett år i nykterhet. Vad är det för mekanismer i farten? DET skulle jag gärna vilja veta. "

    Själv har jag ätit LCHF sedan november 2008, i början en storleksminskning med två storlekar på 8 veckor, därefter i princip stilla - men det gör inget, jag är nöjd om jag inte går upp, har väl BMI någonstans kring 31-33.

    Jag har ständiga "återfall" trots att jag jag mår så himla mycket bättre när jag inte äter kolhydrater. Min vikt håller sig när jag äter LCHF, men avsteg oftare än en gång i veckan tycks ge uppgång (känns det på kläderna i alla fall, jag väger mig inte numera).

    Trots att jag VET att magen ballar ur på kolhydrater och att jag kommer att ha ett sug i två-tre dagar efter en kolhydratrik efterrätt/godis - trots att jag VET det kan jag inte låta bli ibland .... faktiskt så har jag, precis som en alkoholist, börjat planera in glassfrosseri så att obehagen ska inträffa rätt dagar - dvs dagar då jag inte tränar hårt.

    Boken Hjärnkoll på maten av Martin Ingvar och Gunilla Eldh är rätt lättbegriplig och där kan man få lite förklaringar på hur starkt vårt belöningssystem är och hur lätt det är att trigga igång hjärnan med lite sött ... bara en liten m&m och vips! har man tryckt i sig 500 gram av de små söta godisarna!

    Jag förvånas själv av hur långt det är mellan min intellektuella förståelse och min faktiska handling när det gäller att konsumera (eller inte konsumera) kolhydrater. Intellektuellt vet jag att jag har bara fördelar av att äta LCHF, men ÄNDÅ kan jag planera in frosseri i kolhydrater, precis som om det vore ett tvång ...

  15. Erik Berglund
    De allra flesta som går upp i vikt gör det - i alla fall i början - rätt oreflekterat. Man fortsätter invanda matvanor och köper en storlek större nästa sommar. Mat och matvanor tillhör det "osynliga levandet". Många kanske låter tiden och livet gå några årtionden. Krämpor kan så småningom få en att tänka efter.

    Därefter blir det lite vårbantning, för de snygga sommarkläderna från förra året vill jag komma i även i år. Efter bantningen går jag tillbaka till det "osynliga levandet". LCHF är ett långsiktigt och medvetet sätt att leva. Kanske många behöver nå´n form av kamratstöd, typ AA, under tiden man jobbar på att bli långsiktig. Du ändrar inte kursen på skutan ...

    Har du sedan väl börjat vandringen till "kirurgen" finns där inte många som satsar på att försöka vända din skuta. Men vem är kapten på skutan?

  16. Helge
    Tack Göran! Inte viste jag att det redan fanns ett AA för "storätare".Jag träffar emellan åt på folk i jobbet, som jag vet skulle ha glädje av känna till: http://oasverige.org/ som du hade en länk till.
    Passade på att läsa lite på din hemsida om skeptiker och din skeptiker skola. Mycket bra.
    Stämmer med mina egna erfarenheter av de små liven. Jag skrev lite på Annika Dahlqvists sida om Vof.

    http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/entry/vof_vetenskap_och_folk...

    Jag ska hälsa på där igen, och läsa resten av det du skrivit!

    Helge

  17. Helge
    Ninja Ister! jag tycker Paulun har en träffande beskrivning på problemet. När blodsocker nivån faller för djupt, så slår reptiilhjärnan till! All fokusering blir då på att höja blodsockernivån. Lösningen blir då att äta tillräckligt ofta.
    På LCHF behöver man inte äta så ofta men det finns alltid en gräns, för när blodsockret faller för djupt, då blir det svårt att välja rationellt.
    Bodybuilders som "deffar" äter ofta var 3:e timme.

    Helge

  18. Vän
    Fetmaoperation en farlig genväg:
    http://www.aftonbladet.se/debatt/article7261392.ab

    Man krymper magsäcken till en valnöts storlek? Är det sant? Hur stor är en magsäck på en ordinär vuxen? Hur stor är en magsäck på en som väntar på magsäcksoperation?

  19. Ewa
    "Helge"
    Jag tror till och med att jag läst, att detta som du beskriver, händer redan när blodsockret börjat sjunka. Dvs det behöver inte ens sjunka särskilt djupt förrän vi "måste" äta igen. Är det nån som vet mer om det här?
    Ewa
  20. Helge:

    "Bodybuilders som "deffar" äter ofta var 3:e timme."

    Monkey see monkey do. Så har det varit förr och många som tävlat länge kör säkert invant mönster. Men det där börjar dö ut mer och mer. Periodisk fasta blir även mer och mer populärt.

    Och de flesta som äter många måltider gör det av den enkla anledningen att de har ett sjukt högt energibehov och 2-3 sittningar kan bli svårt om man vill trycka 5000 kcal.

  21. På LCHF behöver man inte äta så ofta men det finns alltid en gräns, för när blodsockret faller för djupt, då blir det svårt att välja rationellt.

    Hur ofta behöver man äta, tycker du?

  22. #64 Ninja Ister

    Du är på rätt väg i ditt resonemang baserat på Martin Ingvars bok. Så länge du ger efter för dina "kolhydratfrosserier" så kommer du att ha kvar suget efter kolhydrater. Du får försöka komma på något sätt att stå ut under de dagar som suget sätter in, så du kan bli av med det. Dag 1 utan sött brukar gå bra, dag 2 är lite värre och dag 3 är värst. Är din kropp riktigt envis så kan du få en eller ett par jobbiga dagar till. Ger du efter för suget så får kroppen som den vill och du kommer in i en ond cirkel. Lite äppelcidervinäger i ett glas vatten är en huskur som tar bort sötsug.

  23. Helge
    Eva
    Det gäller att hitta sina egna gränser. Hur länge är för länge mellan måltiderna för var och en av oss, och där kan det vara skillnader. Men man får hålla koll och prova sig fram.
    För det lönar sig att vara strikt.
    Ost , nötter,vispgrädde.... Det finns många slag av "nödproviant, som gör livet lättare.

    Helge

  24. Erik Berglund
    Ninja Ister, du är nöjd med din viktminskning och nöjd om du inte går upp. Det är väl en avspänd och hållbar inställning till maten. Som belöning kommer du framöver säkert att upptäcka fler förändringar som glädjer dig. Lycka till!
  25. Susanne
    Det där med att matlagningskurser skulle vara lösningen på övervikt var bland det naivaste jag någonsin hört! Det är inte där problemet ligger! Jag visste vad jag skulle äta, jag visste vad jag gick upp i vikt av, likförbannat stoppar man för mycket mat i munnen, precis som en alkolist vet att alkohol är farligt för dem och en herionist vet att han inte bör injecera knark i blodet.

    Min mat bestod till stor del av böner, bulgur, quinoa och enbart mörktbröd. Undvek snabba kolydrater, men jag var överviktig i alla fall. Jag lagade nyttig mat och åt bättre än de flesta. Men jag åt för mycket mat och blev det rester över så stoppade jag dem i munnen också. Och bjöds det på efterrätter eller tårta kunde jag omöjligt säga nej, även om jag visste att jag borde.

    Med min operation har alla sug på onyttig mat försvunnit och frossarbehovet är helt borta! Jag behöver inte spendera resten av mitt liv med att kämpa mot ett behov som en dag kommer bli mig övermäktigt och jag trillar dit igen. För det vet jag att jag hade gjort förr eller senare om jag enbart "bantat" eller gått på LCHF.

    Att genomgå en operation är inte ett överilat beslut utan majoriteten funderar i många, många år innan de slutligen bestämmer sig. Ofta med en stor ångest för man vet att det är oåterkalligt och att man utsätter sig för risker. Vi vet att vi kan dö på op bordet, vi vet att vi kan drabbas av tarmvred och andra kompikationer. Men vi väljer ändå att genomgå open för att det är så mycket bättre än alternativet.

    Vi har verkligen provat allt! Tro inget annat. Vi har kämpat och lidigt i många, många år av övervikten. Samtidigt är vi otroligt rädda för att "tänk om detta inte fungerar heller" Då är vi verkligen totalt misslyckade!

    Men vi gör inte detta med skygglappar. Även om risken för komplikationer är 4 % är det värt detta. Vi har vägt för och emot länge och väl och ser absolut inte detta som den enkla utvägen. Utan mer som den enda utvägen.

    Även om vi vill tro det så funkar fakstiskt inte LCHF på alla. Det gjorde inte det på mig. Idag mår däremot min mage bäst av att följa en diet som liknar LCHF och GI, jag kan inte äta vitt bröd och vit pasta klibbar i magen och jag dumpar av socker. Jag ska äta mest av proteiner och grönsaker slinker lätt ner i min tarm. Däremot kan jag inte äta mycket fett som grädde och sådant. Och eftersom min mage vill ha denna diet så har jag inga problem att följa den och inget sug efter sådant som jag går upp i vikt av eller mår dålig av. Nu lockar inte längre kladdkakan till kaffet eller chokladpralinerna i skålen, för jag vet att jag får ont i magen när jag äter det.

    För att lättare förstå hur olika kroppar fungerar rekomenderar jag starkt att se domunentären "varför är inte smala människor tjocka" Den gav mig svaret på frågan varför just jag inte kunde säga nej till sötsaker och varför jag hade så svårt att följa en diet, varför jag hela tiden gick upp igen. Det handlar inte om karaktär utan bland annat om gener fettceller och kroppens egen "normalvikt". Jag insåg att jag hade allt emot mig och var ännu gladare att jag genomgått GBP open.

  26. Matlagning tillsammans med patienter är ju närmast standard i behandling av överviktiga. Tror ni det är en oprävad idé?

    Det lagas såklart inte LCHF-mat så den ändringen vore ju ny. Men att laga och äta mat tillsammans är standardbehandling av både övervikt och ätstörningar.

  27. Helge
    Susanne, det vore intressant att höra dina erfarenheter av gruppterapi/OA för viktminskning. Vad var det son du var missnöjd med i det fallet?
    Jag har inget problem med att en del inte klarat att gå ner i vikt utan GBP. Men jag tycker det är bra att propagera för matvanor som inte gör att folk blir feta, för då slipper man gå ner i vikt. Förr i tiden var inte folk så feta som idag , och det beror inte på att det var fler GBP då.
    För det fanns inte GBP då. Jag tror inte heller att generna eller fettcellerna har förändrats så mycket de senaste 50 åren. hypoteserna om epigenetiken och miljögifter är väl bara hypoteser, och det vore konstigt i mina ögon i alla fall, om de som lyckats gå ned i vikt
    med LCHF har fått i sig mindre miljögifter än de som inte kan gå ner med LCHF. Men tvärsäker går inte att vara.
    Susanne du har lyckats sluta med kladdkaka o dyl för att : "Nu lockar inte längre kladdkakan till kaffet eller chokladpralinerna i skålen, för jag vet att jag får ont i magen när jag äter det."
    Själv så gör jag gärna detta recept på kladdkaka.:( Jag blev lite sugen på att skriva om det
    faktiskt.)

    http://www.google.com/search?client=safari&rls=en&q=kladdka...

    För mig är en viktig poäng med LCHF, att det finns så många goda saker man får äta, och samtidigt gå ner i vikt(Eller förbli slank).

    Men jag har några feta vänner som inte tänker följa någon av de metoder vi pratar om här, och det är också ett val man får respektera(även om jag har gett dem det här receptet på
    kladdkaka.) Vi är ju alla människor och den utan synd får kasta första stenen!

    Helge

  28. Thomas H
    Hej Susanna! (nr 75)

    Det du berättar stämmer bra med professor Ingvars bok "Hjärnkoll" vilken borde introduceras och användas på alla landets överviktskliniker.

    "Många" skulle då kunna nå samma mål som du nu beskriver och det utan att behöva opereras. Fett är ju essentiellt och det behöver våra kroppar och samtidigt har opererade problem med detta, vilket nog inte är riktigt bra.

    Sen å andra sidan kan nog vissa behöva operationshjälpen, men inte den mängd som får det idag.

  29. Erik Berglund
    Susanne,
    sakta men säkert har tallrikarna, muffinsen och kanelbullarna blivit större och vi har följt efter med våra vanor och ögonmått. Ju mer man väger ju mer behöver man för att åtminstone behålla vikten. Livsmedelstillverkarna lovar att de nya livsmedlen har mycket längre kolhydrater. Det är båg. Det långa har lagts lite ovanpå och även lite längre kolhydrater ger blodsockerhöjningar.

    Helge:
    LCHF tillhör inte "någon av de metoder vi pratar om". LCHF är ett varaktigt sätt att förhålla sig till mat. Det är ingen "njutmetod". Uttrycket är olyckligt och späder bara på missfårstånden. Däremot kan man njuta lite mera då och då med t ex nötter, ost och vispgrädde.

  30. Helge
    Erik B skriver : "LCHF är ett varaktigt sätt att förhålla sig till mat". Varför kan man inte kalla ett "varaktigt sätt sätt förhålla sig till mat" för en metod?

    Men, men kärt barn hr många namn!

    Helge

  31. Erik Berglund
    Helge: OK då så där resonemangsvis för en metod. Men "metod" förknippar åtminstone jag vid nå´t som man lite snabbt kan använda när byxorna blivit trånga. Jag tror vi tjänar på att sakta men säkert fjärma oss från alla dom där "metoderna". Det är ju skönt att med hjälp av en metod snabbt kunna minska på omfånget för byxornas skull, men då fortsätter vi ju bara jo-jo-bantandet och tar inte fettskräcken på allvar. LCHF är ett varaktigt sätt att förhålla sig till mat.
  32. Helge
    Du har rätt Erik!

    LCHF är en bra metod!

    (Ursäkta jag kunde inte låta bli.)

    Helge

    Jag tror vi är ense om det mesta Erik för LCHF betyder bara att man ska undvika kolhydrater,speciellt de högglykemiska, som ökar risken för hjärt och kärl sjukdomar och
    cancer, och se till att inte äta för lite av naturliga fetter.

    Alltså undvika de misstag, som socker och margarin industrin velat att vi skall göra.

    Vad man kan och får äta är ju så oändligt mycket!!!!!! Så jag förstår inte de som skriver, att de misslyckades med LCHF, för att de blev trötta på smör och grädde t ex. Men det finns så oändligt mycket annat man kan äta! Ingen måste äta ett enda gram smör eller grädde om de inte vill, för att äta enligt LCHF.

    Helge

  33. Helge
    Jag måste säga att jag gillar JAUS lugna och eftertänksamma stil(JAUS :
    juni 8, 2010 klockan 2:11).

    Varför har en del så bråttom att misslyckas?

    Helge

  34. Erik Berglund
    Helge: av egen erfarenhet vet jag att man inom LCHF-ramen kan äta mycket varierat och det enda som egentligen begränsar är återfall i de gamla vanorna och en (viss) brist på fantasi. Någon skola i landet (för mig just nu oklart vilken) har gått över till restaurangstilen och lagar all mat utan hjälp av hel- eller halvfabrikat. Kostnaden ryms inom budgeten! Personalen är engagerad och lär sig under tiden. M a o kan man helt säkert även privat äta LCHF utan att bli ruinerad.
  35. Födan kanske skall vara det absolut viktigaste vi ö h t sysslar med? Kom med något annat förslag om vad som borde prioriteras mer i allmänn eller privat budget.
  36. Erik Berglund
    Goran: rubriken, det aktuella ämnet, begränsar väl diskussionen en del. Men OK, ska man äta för att leva eller leva för att äta? Svarern avgör vilka liv vi för. Mig syns det som om frågan om skolmaten och kommunernas budgetar för denna för lång tid påverkar våra barns sätt att handskas med maten. Redan mellanstadieeleverna (tror jag det var) på den skola jag tidigare nämnt (# 84) var så förstörda av "glutamattillvänjningen" att kocken fick slåss mot både barn och föräldrar. Kocken var envis och vände opinionen, och barnen får bra, god, närproducerad mat och budgeten hålls. Denna historia visar väl om något vad vi har att brottas med. Vi bör väl sända en tanke eller två till Camillas matuppror?
  37. Susanne
    Jag har inte så mycket mera att tillägga debatten. Ni har vissa poänger och jag håller med om att man absolut inte ska ta till en op innan man har prövat absolut allt och det hade jag. Jag har varit överviktig sedan jag var 20 år och är nu 42. Äntligen väger jag mindre än jag gjorde när jag var 19 år! och det är underbart. En helt ny värld har öppnat sig för mig. Jag har gymmat och bantat och följt Anna Skipper, viktväktarna, GI, LCHF osv.... klarade inte av att fullfölja något av dem. Vet att anda lyckas... och avundas dem. Men man lyckas ofta gå ner första gången (det gjorde jag med) men som vi alla vet är det att hålla vikten som är det svåraste och där misslyckades jag. Så för mig var det absolut rätt beslut att operera mig och jag var livrädd innan det ska jag medge. Skrev testamente och avskedsbrev, fast jag visste att risken för att något skulle hända inte var större än en blindtarmsop, men att sövas är aldrig kul.

    Jag vill ändå tackar för att ni hållit en trevlig ton och inte kommit med påhopp, var lite rädd för det eftersom detta var en "anti op blogg" :) Ska faktiskt kolla receptet på kladdkakan. Är det inte en massa socker i den så kan den faktiskt funka för mig! (Även om jag bara kan ta en liten bit :) )

  38. Hur effektivt LCHF än verkar vara för de flesta, funkar det tydligen inte för en del. Någon som vet varför eller har någon teori?
  39. hejssan
    #88

    För mycket kolhydrater? Mats Forsenberg verkar vara övertygad om att vissa har blivit överkänsliga mot kolhydrater: http://www.lchf.se/Forum/tabid/88/forumid/42/threadid/3286/scope/post...

    Vad jag har förstått under tidens gång på olika forum att de som "provat allt" inkl. halvhjärtat försök LCHF (orkar inte vänta platån gå ut) är just sådana som bör prova noll kolhydrater. Fast det går inte fort för alla då heller.

  40. Erik Berglund
    hejssan skriver: håller med om att LCHF inte i alla lägen går fort, d v s vikten hankar sig neråt lite undan för undan.

    Man kan ju fråga sig hur man kan tro att en långsam (oftast) viktökning under många år ska förbytas till snabba och bestående viktminskningar. Så lätt lurar man inte kroppen.

    Har själv ätit LCHF i snart två år och har inte gått ner särskilt många kilo. Är pre-diabetiker och håller mitt blodsocker på en låg och jämn nivå. Trots en rätt blygsam viktminskning händer det saker med måtten lite undan för undan. Har låtit slå dit två hål till i livremmen. Man får faktiskt ha tålamod. LCHF är ingen god fe.

    Återigen; som jag ser det är LCHF inte en "metod" utan ett medvetet, långsiktigt förhållningssätt till mat. Kan låta tråkigt men ...

  41. Henrik
    Rapport idag om D vitaminbrist hos överviktiga: http://playrapport.se/#/video/2035024
  42. OK, #89 och #90,
    jag tolkar er som att LCHF alltid funkar. Men en del behöver vara striktare och ha bättre tålamod. Så enkelt kan det ju vara.
  43. Hanna
    Jo, men vissa försöker ju i två år utan att gå ner något. (Och får enbart höra att det ju måste vara deras eget fel på något vis.)

    Själv tycker jag då inte alls att det är konstigt om folk ger upp under sådana förutsättningar...

  44. Ju större övervikt desto effektivare verkar LCHF. Omskrivna rekordminskningar i vikt talar sitt tydliga språk. Men just beroendeproblematiken är ju så komplex. Få erkänner för sig själva om/att man har socker/kolhydratberoende eller ens uppfattar andra pockande"sug" som måste tillfredställas och underhållas. Mycket liten tuva stjälper ofta stora lass. Ytterst marginell eller ringa "underhåll" av sockerberoende är katastrof om man vill gå ner i vikt. Ilska över egna tillkortakommanden kan då naturligtvis gå ut över ideologin. Det vore också märkligt om alla kunde sluta med socker helt på egen hand. Dessutom, Alla går nte ner i vikt av LCHF. I varje fall inte inom rimlig tid, baserad på jämförelse med andra och beroende på hur långt tålamodet räcker. Men jag är lite skeptisk huruvida ALLA av de få som misslyckats, följt kosten till punkt och pricka och under tillräckligt lång tid som kanske krävs.
  45. Hanna: Varför skall man ge upp att äta nyttigt, som vi människor är anpassade att göra, oavsett? Är man negativ till kosten i största allmänhet och bara ser LCHF som en tillfällig bantningskur, är man nog ute och cyklar på alla plan. Att ge upp är väl samma sak som att ge efter för sockersuget. För det är väl ingen som rasar i vikt av tallriksmodellen? Någon??
  46. Solguden
    # 70 Nicklas:

    Anledningen till att bodybuilders äter/åt så ofta under "deffen" är väl främst att hålla blodsockerkurvan så jämn som möjligt och därmed undvika att få kroppen att hamna i svälttillstånd och därmed dra ned på ämnesomsättningen. Detta trots att man under "deffen" intar mindre energi än man förbrukar. Man bör väl notera också att en sådan "deffningsperiod" oftast innehöll en kost på väldigt lite fett, mycket protein och medelmåttligt med kolhydrat. I a f när jag höll på själv.
    Dock tror jag väldigt få, förutom någon väldigt muskulös och redan i hyfsad form kanske, har legat på ett kaloriintag på 5000kcal/dygn under "deffen", men det var kanske inte det du menade?

    Talar vi om höga energiintag generellt, t ex då 5000kcal/dygn, så är det ju också bättre för jämnare blodsockerkurva att äta fler gånger/dygn. Självklart minskar också denna betydelse om man äter mindre kolhydrater.

    Anledningen till att det täta ätandet försvinner mer och mer är väl kanske mer beroende på att kosten under "deffen" för många är betydligt mindre extremt fettsnål numera.

  47. #93 Jag försökte i tre.
    Och nu - när det änteligen händer så - ja det var mitt eget fel :)
  48. Erik Berglund
    Cumulus: att bryta vanor, livsstil och livsmedel som man haft med sig sedan lång tid är inte enkelt. Ska man lyckas måste man väl ha någon form av tidsperspektiv både bakåt och framåt. Man får nog ta en portion "lång realism" till fettet och proteinet i frukosten.
  49. Solguden

    "# 70 Nicklas:

    Anledningen till att bodybuilders äter/åt så ofta under "deffen" är väl främst att hålla blodsockerkurvan så jämn som möjligt och därmed undvika att få kroppen att hamna i svälttillstånd och därmed dra ned på ämnesomsättningen. "

    Som sagt, den myten dör ut mer och mer.

  50. Solguden
    # 99 Vad är det mer specifikt du kallar myt? Knappast alltihop, va?
1 2 3

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg