The WHEAT of the Nation
Nyligen såg jag det första avsnittet av den nya och mycket omdiskuterade amerikanska dokumentärserien Weight of the Nation, om USAs fetmakris. Som du kanske hört så har de en sorgligt konventionell inställning till problemet: Den vanliga sjukliga fixeringen vid kalorier in och ut – att äta mindre och springa mer.
Varför skulle det trötta rådet misslyckas mindre idag än det redan har misslyckats genom hela fetmaepidemin? Att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat är, som Einstein sade, vansinne.
Men det mest stötande är programmets symbol, på bild ovan. När vete (stärkelse!) är en hälsoikon, är det förvånande att USA:s fetma fortsätter att öka varje år?
Producenterna borde skickas en kopia av boken Wheat Belly (snart utkommen på svenska med den tråkigare titeln Brödberoende).
Jag mår lite dåligt när jag ser överviktiga personer eller när mina vänner som har sjukdomar inte tar mitt råd och åtminstone testar LCHF. En som har diabetes, en som har IBS och en del överviktiga till exempel. Jag vill så gärna att de ska må bra men vill inte hålla på och tjata. Har märkt att jag drar mig undan dessa människor istället. Jag orkar helt enkelt inte höra på deras krämpor när de inte ens är villiga att testa LCHF.
Jag har försökt att prata och skicka länkar och coacha utan att bli för på, men inget hjälper. Vi har under så många år blivit itutade fel uppgifter och de tror helt enkelt att det bara är någon slags galen diet.