Svenskar sportar mest i EU – och godiskonsumtionen sjunker
Otrendigt
Två goda nyheter via Ann Fernholms blogg:
1: Svenskarnas höga godiskonsumtion är på väg nedåt. ”Bara” 13,9 kilo per person satte vi i oss senaste året det finns statistik för (2011).
Eftersom jag åt ungefär 0,05 kilo godis förra året (borträknat en del mörk choklad) så sätter någon annan i sig min ranson också.
2: Enligt en europeisk opinionsundersökning sportar svenskarna mest i hela EU! Något att tänka på för de som tror att fysisk inaktivitet ligger bakom den svenska fetmaepidemin.
Verkligheten är att vi knappast kan springa ifrån vår konsumtion av sockergodis, läsk och annat skräp. Förhoppningsvis håller allt fler på att inse det. Träning är hälsosamt men maten är klart viktigare för vikten.
Mer
Svenskarna köper allt mer fet mat
Lågkolhydratkost effektivast för viktnedgång, enligt svensk expertutredning!
Fast då har vi inte räknat med kcallagen som säger att man blir mätt i förhållande till hur många kcal man äter, så godiskonsumtionen kommer ju samtidigt minska på övrigt ätande.
gallsyra, man kan göra medicin :) så kan man fortsätta äta kolisar, eller så kan man förståss äta LCHF & slippa det
http://www.expressen.se/halsa/svensk-upptackt-kan-ge-medicin-mot-fetma/
undra om det är för att kroppen är designad att hantera fett.
Någon som vet?
(Om jag har räknat rätt)Och att siffran för 2014 kommer bli än bättre.
Vaddå? Har vi? sa jag. Jag hade inte sett den på samma sätt jag inte ser andra ovidkommande saker.
Skrämmande att det finns folk som äter kilovis med sockergodis per år.
Livsmedelsverket - när det kollar hur mkt socker vi äter per år, är då även tillsatser av andra sötningsmedel inräknat i den summa?
Falsk marknadsföring tycker jag att det är när man ska köpa tex sockerfria godis MEN då är det inget socker utan en massa andra sötningsmedel i det sockerfria godiset. Är detta rätt för oss konsumenter?
Så visst bidrar jag till godiskonsumtionen i Sverige, men jag tillhör dem som kraftigt drar ned medelmängden ändå. Chips äter jag också obegränsat av - senast var hösten 2004, en kvarts påse (tror den hette Sour & Cream, eller ngt liknande). Gött när man äter det, men det blir liksom inte av så ofta då det inte finns i mina tankar. Köpte en Daimstrut sommaren 2012, men den var så trist så det har inte blivit ngn glass sedan dess. Sundborn Punsch är ganska god, men så dyr att jag klarat mig utan den och utan saknad sedan 2005.
Först via alla godisfabriker som får högkonjunktur sedan via alla läkemedel och sjukvård.
Jättebra, eller?
Ropen skalla diabetes till alla!
(ursäkt och med ödmjukhet till alla som lider av diabetes)
Klarar mig helt utan medicin, nu är det 8 år sedan jag tog en spruta.
Njuter till fullo av maten, dvs. LCHF
Igår var jag till optikern, har fortfarande en bra syn = 1.0 och enligt senaste ögonbottenfoto så har mina ögonbottnar blivit bättre sedan 1 år tillbaka.
Däremot har min konsumtion av feta goda ostar stigit rätt rejält, Och högre kvalité på maten kostar jag på mig och konsumerar istället för pizza/glass/godis/chips/bakverk/bröd/pasta osv men det är jag det.
Dessutom har jag inte redogjort för all godiskonsumtion senaste åren, först kan jag revidera år 2013 med att jag åt 3 st chokladbitar ur en Aladin-ask i julas. Sedan åt jag 2010 under loppet av bara ngn vecka två Kanolds gräddkola (ca 100g/påse). Jag har köpt plockgodis en gång sedan millennieskiftet, sommaren 2005 köpte jag ca 2 hekto. Köpte en GB-glass med ngn banansmak - tror det var 2006 (kan ha fel på ngt år här +-1). Två påsar Gott&blandat har det också blivit detta millenium. Nu är det inte mkt mer jag kan erinra mig.
Åt förhållandevis väldigt lite godis som barn - inte för att jag ogillade det eller hade ngt hälsotänk kring det, utan det var helt enkelt inte så viktigt för mig - kanske för att mina föräldrar sällan köpte godis själva och hade ingen restriktion på mig, så jag fick köpa godis när jag ville för mina pengar (jag tror att lördagsgodisfilosofin är fel - man kan likna det vid helgsupande VS ett glas vin till maten när andan faller på, där "medvetslössupande" helger ger mkt större risk för beroende).
Jag har läst Mats Lindgrens bok "Frisk av mat" som beskriver precis samma där även Mats "botat" sin diabetes med riktig mat.
Underbart när det räcker med riktig mat för att bli frisk och hålla sig frisk.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-tranar-mindre-an-vi-tror/
När jag blev tvungen att ta bilen till jobbet istället för att åka buss så gick jag upp 3 kg på 1-2 månader. Springandet till bussen gjorde alltså så mycket.
Går man upp 2 kg per månad blir det 24 kg per år.
Annars äter jag ganska liberalt med kolhydrater och frukt.
Ekologisk mörk choklad typ 85% ingår också i min kosthållning.
På mitt gym är mer än hälften fluffiga eller rent av tappra kraftigt överviktiga som kämpar och sliter och skäms.
Av de joggare jag ser utanför fönstret är väl ungefär hälften fluffiga eller tämligen trinda.
Jag var en av dem (numera är jag bara fluffig, hehe) medan jag åt "som man skulle", eller i alla fall försökte eftersom jag hade ett outhärdligt sötsug.
Det gjorde ingen nytta på vågen. Det var inte förrän jag gjorde tvärtom: massa fett, lite kolhydrater, som kilona försvann.