Stora rubriker: ”Man kan inte springa ifrån en dålig kost”

Man kan inte springa ifrån en dålig kost. Fixeringen vid kaloriräkning och motion har i huvudsak blivit ett sätt för skräpmatsindustrin för att flytta uppmärksamheten från deras problematiska roll i fetmaepidemin.
Det är budskapet bakom stora rubriker i utländska media efter en utmärkt ledare av dr Aseem Malhotra, professor Tim Noakes och professor Steven Phinney. Förhoppningsvis får många upp ögonen efter detta:
BBC: Exercise ’not key to obesity fight’
Skynews: Experts say you can’t outrun a bad diet
BJoSM Editorial: It is time to bust the myth of physical inactivity and obesity: you cannot outrun a bad diet
Intervju
Detta speglar förstås budskapet i den videointervju jag gjorde nyligen med dr Malhotra, förste författaren ovan:
Jag ser det hur ofta som helst och jag vet att det var precis så jag själv fungerade. Jag var fet. Jag började träna för jag ville inte vara fet. Inget hände på vågen. Jag gav upp efter 3 veckor eller 3 månader med i allra bästa fall extremt blygsamma resultat (ni vet: "om jag går ner i den här takten och tränar som nu så kommer jag gått ner 5 av de 30 kilona när jag fyller 97").
Träningen "fungerade" alltså inte och jag slutade.
Jag såg aldrig allt det träningen faktiskt fungerade för: styrka, mentalt välmående, mindre infektioner, starkare skelett o.s.v.
För ett par år sen tog jag ett träningsryck. 9 timmar i veckan med zumba, styrketräning, simning, yoga. Jag gick ner exakt 0 gr på två månader. 0 gr.
Har sen tre månader tillbaks tränat styrka, yoga, joggar, simmar och har nyss bytt ut styrkesalen mot cross fit. Det blir väl en 5-6 timmar sammanlagt. För viktminskning fungerar det lika lite som förr. Exakt 0 gr igen.
Skillnaden är att nu "fungerar" träningen för den gör allt det jag vill att den ska göra och det jag kan förvänta mig av den: pigg, nyter, frisk, starkare, lite vigare, lite bättre flås, jag har roligt. Det har i sin tur gjort att på fem år har jag bara haft ett halvårs träningspaus och det var inte träningens fel, det var livet som körde in i mig med full fart och just träningen blev (tyvärr) det jag bortprioriterade för att hålla näsan över vattnet.
Jag har också friheten att prova olika grejer och välja utifrån nöjesfaktor. Jag slipper bry mig om "hur många kalorier jag bränner på ett pass". ;-)