Stora rubriker: ”Man kan inte springa ifrån en dålig kost”
Man kan inte springa ifrån en dålig kost. Fixeringen vid kaloriräkning och motion har i huvudsak blivit ett sätt för skräpmatsindustrin för att flytta uppmärksamheten från deras problematiska roll i fetmaepidemin.
Det är budskapet bakom stora rubriker i utländska media efter en utmärkt ledare av dr Aseem Malhotra, professor Tim Noakes och professor Steven Phinney. Förhoppningsvis får många upp ögonen efter detta:
BBC: Exercise ’not key to obesity fight’
Skynews: Experts say you can’t outrun a bad diet
BJoSM Editorial: It is time to bust the myth of physical inactivity and obesity: you cannot outrun a bad diet
Intervju
Detta speglar förstås budskapet i den videointervju jag gjorde nyligen med dr Malhotra, förste författaren ovan:
Jag tror att inte bara livsmedelsindustrin är bekymrade över det faktum att motion inte direkt är ett bot mot fetma. Även träningsindustrin borde vara bekymrade. Självklart är träning bra för kroppen, men det är inte ett absolut måste för att tappa vikt och förbättra hälsan. Ju fler stillasittande personer (som jag) som upptäcker det, desto färre medlemskort till gymmen tror jag kommer säljas runt nyår.
Förut, när jag googlade runt på diverse träningssajter och bodybuildingsajter, så hittade jag nästan enbart kostråd som liknade Viktväktarnas. Lågt fettinnehåll, lågt kaloriinnehåll och långsamma kolhydrater. Numera märker man att ett skifte är på gång. Många sajter rekommenderar faktiskt low carb för att komma i form snabbt, även om dom fortfarande rekommenderar sina läsare att minska på mättade fetter.
Ett steg i taget :-)
Jag ser det hur ofta som helst och jag vet att det var precis så jag själv fungerade. Jag var fet. Jag började träna för jag ville inte vara fet. Inget hände på vågen. Jag gav upp efter 3 veckor eller 3 månader med i allra bästa fall extremt blygsamma resultat (ni vet: "om jag går ner i den här takten och tränar som nu så kommer jag gått ner 5 av de 30 kilona när jag fyller 97").
Träningen "fungerade" alltså inte och jag slutade.
Jag såg aldrig allt det träningen faktiskt fungerade för: styrka, mentalt välmående, mindre infektioner, starkare skelett o.s.v.
För ett par år sen tog jag ett träningsryck. 9 timmar i veckan med zumba, styrketräning, simning, yoga. Jag gick ner exakt 0 gr på två månader. 0 gr.
Har sen tre månader tillbaks tränat styrka, yoga, joggar, simmar och har nyss bytt ut styrkesalen mot cross fit. Det blir väl en 5-6 timmar sammanlagt. För viktminskning fungerar det lika lite som förr. Exakt 0 gr igen.
Skillnaden är att nu "fungerar" träningen för den gör allt det jag vill att den ska göra och det jag kan förvänta mig av den: pigg, nyter, frisk, starkare, lite vigare, lite bättre flås, jag har roligt. Det har i sin tur gjort att på fem år har jag bara haft ett halvårs träningspaus och det var inte träningens fel, det var livet som körde in i mig med full fart och just träningen blev (tyvärr) det jag bortprioriterade för att hålla näsan över vattnet.
Jag har också friheten att prova olika grejer och välja utifrån nöjesfaktor. Jag slipper bry mig om "hur många kalorier jag bränner på ett pass". ;-)
På en lchfkost orkar jag träna mycket mer än när jag åt "vanligt". Men träningen gör mig bara friskare och starkare inte tappar jag vikt.
http://www.theguardian.com/society/2015/apr/22/obesity-owes-more-to-b...
http://www.medicalnewstoday.com/articles/292706.php
Dessutom går jag upp i vikt när jag tränar riktigt mycket. Märker direkt när jag har en period av att inte träna och går då ner i vikt. Musklerna antar jag...
Om du tappar tio kg i kroppsvikt kommer du garanterat att prestera bättre i nästan vilken aktivitet som helst. Du har då ökat din prestationsförmåga. Visst, man får inte Kalla-kondis utan träning, men man får bättre än man hade innan.
Dessutom är frågan irrelevant för tråden. Det finns ingen här som säger att man inte ska träna. Träning är jättebra på 1001 sätt, men på gruppnivå är viktminskning inte ett av dem. Rörelseglädjen kommer ofta som en effekt av den förbättrade hälsan, inte tvärtom.
Träning förbättrar effekten av en bra kost och gör det svårare att hamna i skiten igen men det är inte vägen ut. Jag tror att vägen ut är en bra kost med träning som sidekick.
Men så fort jag fick tillgång till ett gym och styrketränade så tyckte jag det var kul. Det var nåt med själva utmaningen att pressa upp så mycket vikt som möjligt som jag gillade.
Sen provade jag lite kampsport, och gillade det väl, men jag gillade inte macho-kulturen som fanns där. Ungdomar och kampsport, då handlar det mest om att slåss och det var jag inte intresserad av egentligen. Jag gillade mer konceptet att kunna försvara sig.
Men så föddes min latmask. Sen var det kört. Vikten steg pga dålig kost, men jag trodde hela tiden det var bristen på motion. Tills LCHF dök upp och jag vågade testa det. Uppvuxen på 80- och 90-talet så var man ju fettskrämd till max. Men nu är det nya tider :-)
Är det bara för att du ska skriva vissa på näsan om att "vi har rätt och ni har fel"?
I så fall är det förkastligt gjort av dig - för de har ju faktiskt inte haft helt fel och många har blivit både friskare, starkare och gladare av att träna även om de inte har gått ner i vikt!
Så det är inte fel att poängtera att man inte motionerar sig smal. Man tränar för att bli stark och uthållig. Men utan rätt kost så blir man sjuk oavsett hur mycket man tränar.
Rolle på Österlen
Det är väldigt viktigt att lära etablissemanget att träning inte är det primära sättet att gå ner i vikt utan att det är lågkolydratkost som gäller. Det är misshandel att sätta tex tjocka barn i särskilda träningsprogram medan man ger dem traditionell lågkalorikost. Misshandel!
Låt mig tillägga att jag själv tränar minst fem ggr i veckan. Men av andra skäl.
Därmed finns ca 25% utrymme för träningskaloriförbrukning.
Således kan en person som väger 100 kilo, och 25 kilo för mycket,
med 25% utökad
träningskaloriförbrukning, med sitt vanliga kaloriintag, gå
ner i vikt till 75 kilo inom en relativt kort tidsperiod! Ett faktum
som säkert alla träningsvilliga applåderar.
Sedan är det ju en annan historia med hur det på något enda
sätt skulle kunna vara berättigat för t.ex. fetmapatienter att
expandera sina redan övergödda fettceller med utökat fettintag...
I dag tas med att: All träning gör förträfflig skillnad, enligt ovan. Så
träna på!
Falt på isen i vinter i kjellartrappen. Operert i foten och satt dit tre stk skruvar. Har sittet inne i ro uten noen form for motion, i + 90 dagar. Har ikke lagt på mig et enda gram.Har kjørt strikt LCHF sedan 2012, aldrig mått betre. En stor takk til Sten Sture Skaldeman, som fikk mig åt rett spår!!! Ber om forlåtelse at jag jnte kan skriva korrekt svenska ;)
Dessutom får nog många ett bättre Hb-värde med LCHF, vilket i sig är en naturlig blod-doping som ökar syreupptagningsförmågan.
Jag tror en stor del av glädjen med fysisk aktivitet riskerar att försvinna. Visst, man kan gå ned i vikt bara genom att träna. Men i regel kräver det väldigt mycket träning, och de nya vanorna måste man fortsätta med. Det är inte ett naturligt förhållningssätt. Problemet är att aptitregleringen inte fungerar, och då ska man lösa den biten först.
En liknelse är att tanka en modern bensinbil med 100% etanol och "desperat" använda upp mycket etanol ideligen och späda det med bensin allteftersom tanken blir mindre full på etanol. Bensinen på macken består av 15% etanol, så visst klarar de av att gå på etanol en tid, men det är absolut inte optimalt. Samma med skräpmat och människor.
Lösningen är förstås att inte fortsätta att tanka med 100% etanol bara för att sedan späda ut det (motsvarande att äta nyttigare mat), utan välja den blandningen som bilen är gjord för dvs. bensin med 15% etanol. Att träna mycket bara för att äta mycket skräp sedan är ungefär lika meningslöst.
https://www.google.se/search?q=Vimeo&oq=Vimeo&aqs=chrome..6...
inte vad som helst. Detta hade man som motto förr.