Ständig svår hunger går inte att stå emot
9 januari 2013 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Viktnedgång
i Viktnedgång Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm skriver en insiktsfull krönika om den till stora delar pinsamt aningslösa dokumentären ”Sanningen om fett”. Så här klokt skriver Fernholm bland annat:
Fetma bottnar ofta inte i en ”dålig karaktär”. Det handlar om en biologisk rubbning där hungern river i kroppen. Jag tror att detta är en av flera viktiga förklaringar till att fetmavården har misslyckats så kapitalt: man har trott att det går att stå emot hunger. Det är helt fel.
Tänk om fler förstod det. Då återstår sen bara att se vilken mat som ger minskad hunger, utan att kirurgkniven behöver möblera om de inre organen.
Ett sötare blod: Faktakollen: Innehåller BBC:s ”Sanningen om fett” några sanningar?
Läste också en annan spännande artikel i nya numret av Mat&Hälsa om nyttan med att mäta elasticiteten i kärlen med arteriograf. Dessutom berättas om att man troligen kan förbättra (föryngra) kärlens elasticitet på alldeles naturlig väg, bl a genom att äta nitritrika livsmedel (typ rödbetsjuice) som sätter igång kväveoxidtillverkningen. Vad anser du om detta Andreas?
presenteras fetmaoperationerna numera med förbehållet att det gäller att efteråt ha koll på vad man äter och motionera!
När operationen inte ger önskad viktnedgång kan detta alltså bekvämt göras till
patientens eget fel med det gamla vanliga mantrat: patientens dåliga karaktär.
Vad kan det bero på?
När LCHF inte ger önskad viktnedgång kan detta alltså bekvämt göras till
personens eget fel med det gamla vanliga mantrat: personens dåliga karaktär.
Det de egentligen hänvisar till när de säger "high fat food" är ju skitmat. Kakor mm.
Skitmat innehåller ju ofta mycket socker och fett. Det är ju inte så att de visar en avocado när de pratar om "high fat food".
När forskaren själv sitter vid matbordet pratar hon om sweet and fat food. Men när de visar bilderna i slutet pratat de bara om high fat food.
Och att de inte pratar om socker mer är märkligt, att mycket tillsatt socker är dåligt för oss är väl det enda som alla olika kosthållningar är överens om.
Finns det inget bra ord för skitmat på engelska?
Hur påverkas dessa människor när (om) de blir gamla då de flesta får svårt att äta och få i sig näring? Jag har sett 3 av 4 av mina mor- och farföräldrar i princip svälta ihjäl pga att de inte får i sig/kan tillgodogöra sig den näring som behövs. De var inte opererade, hur blir det för någon som har opererat bort stora delar av ett system som ska se till att man man ta upp näring?
Jag har även flera personer i min närhet som nu har genomgått en sådan operation. Det är deras val och det gick inte att övertala dom om att inte göra det. Så att stötta och peppa är det enda man som god vän kunde göra efter operationen.
En av tjejerna har ständiga "dumpnings" besvär, och får ont i magen och måste alltid ha en toalett nära när hon ätit. Hon har gått ner ca 30% av sin övervikt men nu hjälper inte operationen längre. Istället tvingas hon in i samma bana som hon hade förut, dagar av fasta och svält för att tappa några klio då och då för att sedan få tillbaka dom. Snart vänder det troligtvis uppåt igen.
Man ser på henne att hon inte mår bra. Hon har ju även hon fått inpräntat att det beror på dålig karaktär att man är fet och klarar hon inte ens av att gå ner efter ett så drastiskt tilltag betyder det extremt dålig karaktär samtidigt som hon ju har förstört sin kropp för all framtid för inget alls.
Jag såg siffror i Aftonbladet idag på att ca 500 personer mellan 15-25 års ålder opererades 2011 - inte klokt! Jag är säker på att man kommer se på detta som med lobotomi om ca 10-15 år.
Man inser inte hur mycket kolhydratisar man stoppar i sig och så testar man i 2 veckor och säger att "nä det funkade inte på mig och min kropp för alla är olika blahablaha" och så ska man helst ha försökt sig på en 10-12 lchf bakverk under tiden och unnat sig på helgen.
Nu generalliserar jag och överdriver åde grövsta såklart och vet att det finns personer som faktiskt har problem med även rätt strikt lchf. Fast många äter lite för lite fett verkar det som så blir det lclf nästan.
Så jo i många fall ÄR det personens eget fel, men handlar inte om bristande karaktär utan bara lite fattigt med kunskap som är lätt att skaffa sig.
Skillnaden på att göra en urgod lchf köttfärsgratäng som iallafall jag åt dagligen och stadigt gick ned i vikt med och en INTE lchf köttfärsgratäng som jag av nån anledning gick upp 1½ kg med och blev bråkig i magen och finnig låg i en ynka jäkla påse tacokrydda. Så så lurigt kan det va när man TROR att man gör rätt.
Jag är en av dem många som kommer att leva resten av mitt liv med svara hälsoproblem efter att 1999 ha fåt inopererad en gastric band av den falsk fetma guru S Rössner.
Det fungerade inte alls, och idag kan jag konstatera att LCHF som min man och jag följer sedan 6 månader har gett mig een helt annan syn på livet. Jag minns inte när jag har mått så bra ssom jag gör det idag, Synd att jag inte upptäckte tidigare LCHF, men detta kost har gjort en total omvändning i vårt liv, och vet att det blir bara bättre varje dag.
Tack Andreas och alla andra som sprider kunskap och kämpar mot alla fördomar som pekar på att fet är boven i dramat. Bort med socker och mjöl produkter och lev lycklig med så lite kolhydrater som möjligt
Och behovet av ständigt nya smakupplevelser och variation. Tröttsamt. (Inte så konstigt för hur gott är egentligen kokt pasta om man inte häller på sås??)
Givetvis älskar jag fortfarande god mat men jag kan äta samma sak flera dagar i rad utan att bli trött på det för det jag äter gör mig nöjd "på djupet".
Det är som att ha öppnat Dörren till Sommaren. :-)
Vad sägs om denna?
Nichols-Richardsson SM, et al. Perceived Hunger Is Lower and Weight Loss Is Greater in Overweight Premenopausal Women Consuming a Low-Carbohydrate/High- Protein vs High-Carbohydrate/Low-Fat Diet. J Am Diet Assoc. 2005;105:1433–1437.
För övrigt finns minst 12 studier bland dessa 18 som visar signifikant mer viktnedgång med LCHF-liknande råd UTAN kaloribegränsning. Alltså mer viktnedgång på fri mängd mat än en kontrollgrupp som däremot skulle begränsa kalorierna. Spektakulärt:
http://www.kostdoktorn.se/vetenskap/studier-pa-viktnedgang-med-lagkol...
Det finns studier som visar åt bägge håll. Sen är det skillnad på vad man äter. 500 kcal från potatis mättar betydligt mycket bättre än 500 kcal från en burk cola.
Jag tror det är svårt att göra bra såna studier då om man skall undersöka livsmedlet (som ju faktiskt är det intressanta så vet personerna vad dom äter) och om man skall blanda till nån röra eller dryck så blir det inte så intressant då det inte är livsmedel som man normalt äter. Men att livsmedel med mycket socker mättar dåligt är ju ingen kioskvältare.
Och troligen är det allt ätande mellan huvudmålen som håller insulinhalten såpass för hög att ingen energi kan tas ut från fettbanken - i många fall är det nog inte energin i själva mellanmålet som gör oss överviktiga utan att insulinhalten blir för hög,,,,
Kolla på de som dricker "godiskaffe" ur automater hela dagarna, de håller både blodsocker och insulin på en jämn och fin nivå för att inte tala om allt "nyttigt" fruktätande,,,,
För det första så blev det fel redan från början, jag hade blivit lovad en gastric bypass, men vaknade upp med en VBG istället. STOR skillnad för mig även om jag inte orkar förklara varför.
När det var dags att börja äta riktig mat uppstod problemen: jag kunde knappt äta något utan att det blev stopp vid magmunnen och jag var tvungen att kräkas upp allt.
Detta hände vid varenda måltid, varenda dag, oavsett hur el vad jag åt. Kirurgen hade gjort magmunnen för liten och det uppstod bara fler komplikationer. Efter att ha gått ner för snabbt i vikt så fick jag en kronisk inflammerad gallblåsa och mot slutet hade jag anfall i flera timmar varje dag och gick på morfin ett par år innan jag tvingade till mig en operation av gallblåsan.
Eftersom jag kräktes av nästan all mat så började jag äta godis, kakor och glass som var lättsmält. Jag blev beroende av coca-cola och min diet bestod bara av socker och kolhydrater. Jag kunde knappt äta några frukter som jag alltid har älskat, bara bananer.
Till sist stod jag på samma vikt som innan operationen. Då jag ville operera om magmunnen (som läckte upp magsyra), åtgärda magbråcket och ta bort gallblåsan, så talade kirurgen om för mig att jag bara hade ett alternativ. För att få detta fixat måste jag även operera om mig med en gastric bypass. Eftersom jag då hade stått på morfin i minst två år pga smärtorna i magen (magsyran + magbråcket + gallblåsan) så gick jag till slut med på det, motvilligt.
Jag trodde på att jag skulle kunna gå ner i vikt, bli av med de kroniska smärtorna i magen och resten av kroppen och så småningom sluta med insulinet efter att ha fått diabetes typ 2 (pga övervikt och insulinresistans med pcos).
Mitt hormonproblem (pcos) skulle försvinna vid viktnedgång och smärtan i kroppen som endast berodde på övervikten skulle försvinna. Kort sagt: mitt liv skulle bli perfekt om jag bara lyckades gå ner i vikt. Och klarar man inte av det med hjälp av en operation, ja då är man en oerhört misslyckad människa som inte förtjänar att leva (enligt den allmänna opionen).
Nu har det gått över ett år sedan min gastric bypass + borttagningen av gallblåsan. Jag har gått ner i vikt, men inte tillräckligt och står stilla sedan över 6 mån tillbaka. Varför? Jo, smärtan i magen försvann aldrig.
Nu heter det att jag har IBS och ev nervskador i magen pga operationerna. Gastric bypass-operationen anses som lyckad och kirurgen säger att det inte finns några fel vid gastroskopin.
Jag tar fortfarande Losec 40-80 mg/dag och magbråcket är nog tillbaka igen eftersom jag får kramp i magen varje gång jag böjer mig fram. Magmusklerna delades vid första operationen och har inte blivit ihopsydda, så jag är väldig svag i bukmusklerna.
I somras fick jag diagnosen fibromyalgi och smärtan i kroppen har bara blivit värre för varje kilo jag har tappat. Det är väldigt vanligt att fibromyalgi förvärras av operationer och viktnedgång; fick jag veta i efterhand.
Jag tar minst 20 mg morfin/dag och har så ont att jag inte ens klarar av mitt vardagsliv. Jag kan inte handla mat själv, orkar inte alltid laga heller så matintaget är väldigt dåligt. Jag har inga brister på vitaminer och mineraler osv, mitt långtidssocker är normalt, men jag har ingen aptit längre.
Jag känner mig aldrig hungrig, kan inte känna mättnadskänsla heller. Mitt smak- och luktsinne har förändrats sedan operationen så det är väldigt svårt att äta vissa saker.
Det som är positivt är att jag känner inte längre något sug efter godis, choklad, chips och kakor. Visst, jag äter lite ibland, men det är aldrig gott. Jag kan äta pizza och hamburgare, men det smakar illa numera. Många favoriträtter som inte är onyttiga är inte heller goda längre.
Det allra värsta är att jag har så ont i magen (även övre delen av buken) att jag inte ens kan dricka lite vatten eller svälja tabletter pga smärtan.
Jag kan inte motionera och gå ner i vikt.
Jag har inget liv längre då jag inte kan befinna mig för långt bort från en toalett, jag vet aldrig hur magen reagerar. Jag reagerar hela tiden olika på samma mat. IBS-mediciner fungerar inte. Papaverin hjälper inte mot krampen längre. Morfinet gör att jag orkar kliva upp ur sängen och klä på mig. Morfinet gör mig inte ens förstoppad, bara vid enstaka tillfällen.
Varför går jag inte ner i vikt trots att jag äter så lite? Jag äter 2-3 ggr/dag, oftast består en måltid av ett äppel el banan. Men nästan allt jag äter innehåller för mycket socker och kolhydrater. Min kropp anser att den har hittat sin balans och jag får i mig för mycket kalorier enbart på kolhydrater, det behövs väldigt lite "extra" för att jag inte ska gå ner i vikt.
Fetmaoperationer är verkligen ingen bra lösning, trots att jag numera inte tycker om godis, chips, hamburgare osv.
LCHF är ingen lösning för mig, magen klarar inte av den sortens diet. Jag reagerar mycket värre på för mycket fett än för mycket socker men jag har lärt mig att undvika mat som får mig att dumpa, ingen vill må så dåligt flera gånger per dag.
Jag skulle gå ner mycket i vikt om jag orkade röra på mig, motionera regelbundet. Om jag orkade laga och äta riktig mat med mer protein. Men hur gör jag det när jag vissa dagar har så ont att jag inte ens kan kliva upp ur sängen och klä på mig? Morfinet får mig att överleva, utan det skulle jag ta livet av mig pga smärtan.
Tänk så enkelt livet kan bli med en fetmaoperation! Det är ju en perfekt genväg för lata, omotiverade personer som inte orkar ta tag i sitt liv! Om de sedan går upp i vikt igen får de bara skylla sig själva, det handlar bara om självdisciplin.
Det är SÅÅ enkelt att gå ner i vikt, det är bara att rycka upp sig, ta tag i sitt liv. Ditt liv kommer att bli perfekt, du kommer att bli en normal, lycklig och perfekt människa om du bara blir SMAL.
Jag kommer att tänka på att veckotidningar, typ Hemmets journal, som lite då och då efterlyser folk "som lyckats" med viktnedgång och hälsa. Sådana efterlysningar brukar ju göras här på Doc´s blogg bland annat, även på Dr Dahlqvists blogg. Även Expressens Elin Gunnarsson brukar vilja få kontakt med folk "som lyckats".
Ett tips till dig, kontakta Hemmets Journal och/eller Expressen och berätta din historia. Säkert kan du få vara lite anonym om du vill och behöver.
Jadu, vad sägs om ett 50% högre intag av protein i lågkolhydrat/hög-protein gruppen jämfört med lågfett/hög-kolhydrat. Det kan inte påverka kanske?
Det som är mest spektakulärt är att du använder studier med skillnader i proteinintag som bevis för att LCHF fungerar, samtidigt som det sägs att på LCHF ska proteinintaget vara oförändrat.
Dessutom verkar LCHF vara allt från 5 - 40 E% från kolhydrat, lite beroende på studiens resultat såklart.
Det finns alltså inga studier som verkligen visat på det?
Denna studie var också kaloribegränsning VS HFHPLC.
De i HCLF gruppen var begränsade till 1500kcal eller 1700kcal, de åt i snitt 1395kcal om man får tro tabellen. Dvs, mindre än sin kaloribegränsning.
Råden i samtliga studier är långt under 40%. Det högsta rådet om initialt kolhydratintag i de 18 studierna är 14% i en av dem. Alla andra startar ännu lägre.
Att compliance långsiktigt är dåligt och det genomsnittsliga intaget efter ett halvår eller mer kan ligga högre vet jag förstås. Då är gruppen också vanligen i genomsnitt på väg upp i vikt, så jag påstår inte att exempelvis 40% kolhydrater är särskilt effektivt för viktminskning. Det är som sagt inte heller rådet som ges i en enda av studierna.
"Man blir MÄTT av FETT, men SOCKER gör dig TJOCKER" =)
Tror ikke det ville være så vanskelig å føre vitner.
Dette er ikke til å holde ut: Vansinnigt - er det virkelig ikke noen som kan stoppe dette!!!!!!!!! Tiden går....
*kanske ville anmeldingen ikke ført fram - men jeg ville iallefall ha forsøkt.
p.s. Det er hår-reisende - sitte å bare se på at dette fortsetter.
Den äter väl mest feta sälar.
Inga blåbär där inte.
Ändå har den rejäla bilringar.
Alltså blir man fet av fett.
vsb.
När mitt barnbarn, nyligen fem år fyllda, skulle hämtas på förskolan vid tretiden på em klagade han över att han var hungrig. -Du har ju nyss ätit mellanmål, sa ”fröken”. -Vad åt du till mellanmål, frågade då min dotter. -Jag åt kolhydrater och man blir hungrig av kolhydrater, svarade 5-åringen.
Stolt mormor :-D och mamma förstås! Till saken hör, att när killen är hos mig och får äggröra med smör till frukost, brukar det dröja 4 – 5 timmar innan han klagar över hunger.
Faktum är att i en del av studierna som stödjer LCHF-kost så har deltagarna ätit LCHF en väldigt liten del av tiden. Då man ju lika gärna använda studien som bevis för att 40 E% kolhydrater är bra, eftersom det är det dom har ätit den största delen av tiden.
Förmodligen hade dom fått en betydligt bättre viktnedgång om dom hade fortsatt att följa kosten. Men det är ju lika spektakulärt som att säga "Om man följer en diet och råd om hur man ska äta så går man ner i vikt"
LCHF är egentligen ingen diet utan det handlar om vanlig mat av bra råvaror men fri från en massa dåliga tillsatser och socker mm. Ett mycket bra livsmedel är ÄGG som är rikt på bra näring men innehåller inte sådant man blir tjock av... Äggröra är min favorit - kan du äta det ? Väldigt lätt att laga till och lätt att äta i små doser i taget. Om du blandar i fett eller inte är valfritt.
Köttfärsröra är en annan variant som enkelt kan tilllagas och läggas i småportioner som kan frysas in. Hur mycket fett du lägger i kan du pröva dig fram - kanske öka på efterhand som du märker att det fungerarar. Smör, kokosfett (hälsokostaffären) och olivolja är bra fetter (inte margariner).
Som sagt - kan du äta ägg (helst ekologiska) så kommer du vinna mycket på det.
Att enbart träna sig ner i vikt är MYCKET svårt. Börja med kosten och bygg sedan succesivt på med enkel motion.
Lycka till Linda och hoppas du snart mår bättre...
Kolla gärna vad sumobrottare äter för att gå upp i vikt.
Jag såg en kommentar under ett annat inlägg med en liten tjej som åt "strikt LCHF" innefattande 40g kolhydrater om dagen.
Det är exakt samma problem som de som rapporterar att de äter jättelite kalorier utan att gå ned i vikt.
Men framförallt bör man tänka på att LCHF inte är till för att gå ned i vikt, det är till för att bli FRISK. Viktnedgången är en bieffekt.
Att direkt gå över till lchf kan vara för stort steg, men om du i teorin tror på lchf, så försök med små steg i taget, du behöver inte sätta till extra fett i allt. Minska kolhydraterna lite och successivt. Byt ut en grej i början och om det fungerar så byt ut någon sak till. Som Eva skriver är ägg fantastiska om du klara dem, ekologiska ägg har nästan all näring i sig som vi kan behöva. Äter du grönsaker så välj ovanjordvarianter istället för rotgrönsaker. Du skrev att du kan äta hamburgare ibland, ta bort locket så får du i dig bara hälften av brödet. Många bäckar små...
Tack för att du berättar din historia.
Vad var det i tacokryddan, som orsakade detta? Jag vill veta vad jag ska hålla utkik efter för att kunna undvika det.
Var det inte det programmet gick ut på?
http://www.expressen.se/nyheter/leif-gw-persson-jag-holl-pa-att-do-av...
Klart det finns nåt sånt som dålig karaktär, och jag är den förste att medge att jag själv lider av det i flera avseenden, men inte när det gäller mat. Men begreppet dålig karaktär är ju nedsättande, kanske bättre då att använda begreppet dålig impulskontroll. Varför skulle inte fetma kunna vara resultatet av dålig impulskontroll när det gäller att stå emot hunger? I stället för att se sig hän åt enkla lösningar som LCHF – som bara är ytterligare ett sätt komma runt problemet med omedelbar behovstillfredsställelse och vad det leder till, precis som alla andra bantningsmetoder – måste man inse det egna ansvaret och lära sig ett nytt beteendemönster.
Santa marias tacosås som har en grön flagga på med "No added sugar" innehåller modifierad majsstärkelse. Det här påtalade jag genom ett mail och fick till svar att den inte alls innehöll socker. De vet förmodligen inte ens själva att det i själva verket är socker.
Akta dig för modifierad stärkelse i alla former alltså!
:-)
Kan du på ett logiskt och vetenskapligt sätt förklara för mig varför jag ska äta mat som jag blir sjuk av och går upp i vikt av om jag inte ständigt vaktar mig själv så att jag inte äter för mycket, mat som skapar en ständig hunger och som inte mättar, mat som skapar ett extremt sockerberoende, mat som man enligt "spring mer, ät mindre"-teorin måste träna massor av för att inte gå upp i vikt av (med andra ord - kolhydratrik kost)?
På vilket sätt menar du att det är bättre än att äta mat som man blir mätt av under lång tid, som inte skapar oäkta hungerskänslor att kämpa mot, mat som inte gör mig tjock och som inte gör mig sjuk, mat som inte innehåller artificiella tillsatser och mat som ger mig energi och ork nog att träna för konditionens och må-bra-känslans skull istället för att träna för det dåliga samvetets skull och för att kuta bort ett visst antal kalorier?
Jag bara undrar...
Problemet med LCHF är att den utlovar en massa, inte bara viktnedgång utan också förbättrad hälsa, utan att man behöver anstränga sig. Jag tror inte på det och jag tror det är ganska typiskt för vår tid. Inget får vara besvärligt, det är jobbigt att vara hungrig, inget får vara tråkigt och jobbigt. Gör vad du känner för. Är det jobbigt i skolan så är det lärarnas fel. Är nåt tråkigt så finns alltid underhållning på en armslängds avstånd som kan skingra ens tristess. Jag tror att det här skapar människor som blir sämre på att hantera sina begär och stå emot sina impulser. Sen kommer då LCHF-guruerna som på beställning och säger att "nä, det är inte ert fel att ni är feta, det är SLVs fel. Men om ni följer våra råd så blir allt bra. Vi förespråkar mat som är människans naturliga föda och som man blir kärnfrisk av." Öh ... right.
Jag har ingen aning om vad det är för mat som du blir sjuk av. Förklara. Jag blir i alla fall inte sjuk av den mat jag äter och jag äter traditionell mat med kött, fisk, ägg, potatis, pasta, grönsaker, frukt, bröd, smör, vin, öl, etc – ingen sabla industrimat – som kanske är det du syftar på – och jag lagar all mat själv. Jag går inte hungrig och jag är normalviktig, liksom de flesta som äter sån här mat och som håller en viss koll på hur mycket de stoppar i sig.