Sockerfritt barnkalas upprör sockerknarkande vuxna

Bergqvist

Barn idag lider knappast brist på socker. Så hur kan ett barnkalas utan extra socker vara så upprörande för vissa?

I gårdagens Aftonbladet berättar Jonas Bergqvist om sitt barnkalas för 5-åriga Sofie. Det serverades ingen tårta men gott om korv, jordgubbar, bär, grädde och så en fiskdamm med påsar innehållande små leksaker.

Aftonbladet: Sofie, 5, hade kalas – utan en gnutta socker

Tydligen reagerade inga barn på att något var annorlunda, enbart vuxna. Bara positiva omdömen hördes på plats, men en och annan kanske tänkte annorlunda. Krönikören Sara Milstead på Aftonbladet blir exempelvis vansinnigt upprörd. Hon ryckte genast ut till läskdrickandets och godisbergens försvar:

Aftonbladet: ”Sockerlöst matsnobberi en uppvisning för vuxna”

Det handlar främst om spydigheter mot snobbar som försöker vara något genom att servera sina barn bra mat (Jante, någon?). Men dessutom tror hon att unga som inte får mycket socker hemma lär få viktproblem som vuxna, och citerar Claude Marcus. Kanske är det årets fånigaste krönika.

Jonas Bergqvists kommenterar krönikan på sin blogg: Hur mycket kan ett sockerfritt kalas provocera anno 2013?

I min erfarenhet finns det främst en typ av vuxen som blir högst upprörd av varje försök att ge barn mindre socker av hälsoskäl. De som är totala sockertorskar själva och inte vill kännas vid något problem. Ungefär som vilken smygmissbrukare som helst.

Vad säger du?

1 2 3

136 kommentarer

  1. snutte
    Tänk om fler hade insett hur rätt du har.
  2. HelenaB
    De tokiga är att de personer som Sara var ute efter att hänga ut (detta är en välvillig tolkning av hennes krönika) de finns. Det är samma personer som man gjort karikatyr på i Solsidan t ex. Jag har haft oturen att träffa på personer som mycket väl skulle platsa i den serien utan att behöva spela. Det tragiska är att Sara troligen inte läst Jonas blogg tidigare och därför inte känner till hur Jonas är och vad han försöker uppnå. Att då skriva som om han tillhörde Solsidan blir bara löjligt för alla som vet vem Jonas är. Allt blir därför så fel med hennes krönika. Jag kan också bli jättestörd på "solsidefenomen" med alla som ska verka präktiga utan att faktiskt vara det, bara för att de tror att det imponerar. Är man genuin som Jonas, så är väl detta helylle idealet inte fel på något vis. Men visst för alla som känner att man på något sätt försöker att rycka ifrån dem snuttefilten så blir väl även detta ett hot.

    Själv beundrar jag människor som är så trygga i sig själva att de, dels vågar stå emot gängse normer och dels vågar gå ut med det publikt. Det är modigt i dagens näthatarvärld.
    Sen kan man ju undra hur mycket barn som är uppfödda på ren och sockerfri/tillsatsfri mat 365 dagar om året, skulle uppskatta att få konstgjort godis med massa tillsatser i. Bara en reflektion men tanke på att jag sedan jag blivit avgiftad från läsk mm tycker att Cola Zero smakar kemilåda när jag någon gång får för mig att jag ska "unna" mig det.

  3. Naturist
    HelenaB, efter ditt inlägg fick jag en grottmänniskakänsla över att jag inte vet vad solsidan är.
    Uff, skulle kanske googlat på det innan jag kommenterat i tråden
  4. snutte
    Pratet om solsidan,kan någon förklara?
    Svar: #58
  5. Karin S
    Mitt första barn (41 år) fick aldrig något sött som liten. Blev smått ovän med hans farmor men jag sa att den dagen han frågade efter godis skulle han få det.
    På den tiden var det lördagsgodis som gällde.
    3 år gammal sa han att alla barn pratade om lördagsgodis och att han också ville ha det. Vi gick till kiosken och köpte en liten påse och så skulle han smaka godis på lördagen. Usch o fy vad det smakade illa men att ha påsen var väldigt viktigt. Första året bjöd han bort allt utom en godis eftersom han smakade en varje gång.
    Hans önskan av mat till ett födelsedagskalas var en gång scampi indiana så vad jag förstår måste hans uppväxt varit svår ;)
    Svar: #56
  6. snutte
    Stackars barn,fick nöja sig med det socker kroppen själv tillverkar. :)
  7. Jerker
    Om man går tillbaka i tiden så var det helt legitimt att ha sockerstinna kalas. Det var så man levde då, med ganska fattig kost året om. Gemene man hade inte råd med vare sig sött eller fett, och då fanns det inga risker med att samla resurserna och festa till vid högtider. Man slaktade till jul och festade, när man hade skördat på hösten unnade man sig lite extra. 99% av året åt man sparsamt av allt av den enkla anledningen att man inte hade råd med annat.

    Men som det är idag så funkar detta inte längre. Idag får barn snabba kolhydrater i nästan all mat de äter dagligen, plus att det festliga - godis, glass, sylt, bullar och kakor, pommes frites etc. - förekommer betydligt oftare än förr.

    I det sammanhanget måste man gå fram på ALLA fronter för att bryta detta. Med den rikedom vi lever i där "mjölk och honung" finns lättillgängligt i överflöd så får vi skapa oss nya ideal, nya normer. Förr var det "riskfritt" att sätta socker på en piedestal, för det var ingen (utom de rika) som skulle kunna falla in i sockermissbruk. Idag måste vi bryta sockerglorifieringen, få barn att göra andra associationer.

    Jag är själv uppvuxen under en ständigt växande ekonomi och där sötsaker blivit allt lättillgängligare. Jag minns när det blev tillåtet att plocka lösgodis själv. Gissa om min godiskonsumtion gick upp! Jag insåg inte själv hur mitt intag av socker bara ökade, år från år, tills jag såg mig själv köpa godis varje dag.

    Så det är bra att Jonas B tar den här striden!

  8. Stefan Lindberg
    Har du inte sett Solsidan? Otroligt rolig serie om livet i en förort sydost om Stockholm. Sedan var kopplingen med Jonas eller avsaknaden av den finns vet jag inte och förstår jag inte.
    Svar: #67
  9. Naturist
    Jag är född på 60-talet i en rätt så förmögen familj.
    Men vi hade INTE dessa orgier av socker till vardags. Det var husmanskost som gällde, för undantag av vissa händelser.
    Godis och glass serverades endast vid speciella tillfällen.
    Så att skylla det på skral ekonomi är nog inte lönt.
  10. tina
    Herregud vilket raseri över att en förälder väljer att inte ha socker på ett kalas! Hade det varit laktosfritt hade väl ingen protesterat?

    Gud så löjliga ni är.

    Om det var en president som försökte förbjuda alla typer av sötningsmedel ihela landet kunde jag förstå men att en förälder gör det vid ett tillfälle. Hallå???

  11. Majoren
    Poängen med Jonas "sockerlösa matsnobberi" är ju att inte använda socker när de inte är nödvändigt, tex att äta jordgubbar med osockrad vispgrädde, det är ju redan gudagott!

    Mina föräldrar fick höra att de var "snobbiga och fina" när de bad andra att inte röka när barn fanns i samma rum eller i bilen...

  12. Naturist
    Ett himla liv för en mediakåt förälder, inget annat.
    Skulle inte förvåna mig om de länkade till sin blogg,
  13. Naturist
    Majoren, ibland vill vissa vara "inne" genom att anamma journaslistiken......då var det att inte röka i närheten av barn, nu är det att utesluta socker.
  14. Mia
    När min treåring fyllde år fick hon själv välja. Det blev blandade frukter och bär på pinnar, grädde till det samt hemmagjord lemonad eller vatten. Den klassiska godispåsen fylldes till bredden med popcorn samt en partytuta som fiskade upp ur en fiskdamm. När femåringen fyllde blev det hamburgare och fruktsallad. Popcorn i påsarna funkade utomordentligt även där fast de fick leta i skogen efter sina. Inget barn eller föräldrar reagerade på att något "saknades". Inte heller jag...förrän denna debatt:-) Nyckeln till ett lyckat kalas tror jag ligger i att hitta på något kul att göra - inte själva fikat...
  15. Lars Persson
    De vuxna blev väl sura och upprörda för att de inte fick några sockriga tårtrester att kalasa på! :-P
  16. Per J
    Vi skulle knappast kunna ha ett sockerfritt kalas hemma för vår yngsta dotter när hon fyller år, tänk om andra föräldrar får reda på att jag äter LCHF.
    Tänk vilket rabalder det skulle kunna bli om de uppfattar det som om jag tyckte de och deras barn var sockerknarkare med grava missbruksproblem.
    Nej det gäller att smyga med LCHF för vänner och bekanta. Möjligen kan jag antyda att vi kör GI hemma utan att det väcker några negativa känslor.
  17. HelenaB
    Kopplingen till Jonas var den att min välvilliga tolkning av Saras krönika var att hon försökte komma åt ett fenomen som kunde platsa i Solsidan. Den slår så fel dock eftersom Jonas är genuin och trygg i sig själv och sina kostval och hör därmed inte till den kategorin. Karaktärerna i serien Solsidan lever ju sina liv fyllda av behov att imponera på bekantskapskretsen och ångest inför att inte vara tillräckligt med och tillräckligt politiskt korrekta i varje sammanhang.
  18. Marina
    jag har 2 barn, 2,5 år och 3,5 år, som inte fått börja äta godis eller dricka läsk. många av mina "kompisar" är tydliga med att jag rent ut sagt är en dålig förälder. Bara för att jag inte tycker att jag behöver förstöra mina barns hälsa, tror att det kommer dom att hinna i.a.f!
    många restauranger ger godis till barnen efter maten utan att fråga de vuxna, vilket är rent farligt! det finns barn med allergier och diabetes som man tom utsätter för fara!
    mina barn uppskattar så mkt mer alla grönsaker och frukter som dom får när dom vill ha godis och det ÄR godis! de andra är fullt i socker och massor med andra konstgjorda ämnen som inte är bra för kroppen! som jag tidigare skrev... hälsan hinner dom förstöra i.a.f.
  19. Ann Kristin
    Vår historia med socker är väldigt kort. Först i slutet på 1800-talet började man experimentera med sockerbeta. Sedan dröjde det flera decennier innan det fanns tillgängligt. Innan tågtrafiken kom i gång på allvar levde vi i en helt lokalproducerad värld, dvs i sockerväg fanns det som vi i princip plockade i skogen och hade i trädgårdarna.

    Sockerröret var den produkt som verkligen byggde upp det engelska imperiet, med slavarbete i Karibien. Mycket dyrt socker, och stort lidande för slavarna, men det fanns även i Sverige, för de rika. De båda världskrigen innebar ransonering av bl a socker. Först 1950 och framåt börjar vår sockerhistoria. Men det riktigt sorgliga är från 1980 och framåt, med socker i alla möjliga livsmedel, eftersom fetträdslan var enorm.

  20. Cecilia
    Jag tycker att den där krönikan är tragikomisk. Det låter nämligen mest som att krönikören Sara har någon sorts olösta problem som har med ekonomi att göra - Att man ska skämmas för att man är matsnobb..? Jag är väldigt snobbig med både mat och téer och choklad. Fast jag skulle snarare vilja säga att jag är kvalitets-medveten. Att äta surdegsbröd är bra mycket godare än att äta Pågenlimpa! Sådetså. Och det är positivt att göra en insats för att kontrollera storleken på portionerna som barn äter... beteendet vid matbordet följer nämligen med upp i vuxen ålder.
  21. Camilla Törnberg
    Helt klart är vi vuxna med och skapar beroenden till våra barn. Vi har precis semestrat med en annan barnfamilj som dricker läsk till varje måltid och godis varje dag. Läskigt att se barnens reaktion när godisaffären var stängd och hur onormola vi uppfattades som enbart ger barnen vatten el mjölk att dricka. Om våra barn senare i livet skulle få problem med överkonsumtion av skräpmat så har då vi som föräldrar inte varit med och "erbjudit" detta beroende. Så mkt annat kommer ju med kosten också. Vi anses som "slavdrivare" för att vi tar med barnen på allt. Vi vandrar, åker skidor och cyklar. För barn är ju att röra på sig att utvecklas. Dricker o äter man mkt socker så triggar det inte till att röra på sig. Snarare tvärtom! Jag tycker synd om barn som har föräldrar som tycker det är mer naturligt att stoppa i dem smörja. Barn som inte har föräldrar som introducerar dem för olika aktiviteter. Barn som anses så lugna o duktiga för att de får iPhonen o alla dessa spel serverade hela tiden för att de vuxna ska ha tid för sitt. Jag är inte präktig, jag gillar livets goda men jag är vuxen och har därmed ansvar. Hur ska barn kunna veta om vi vuxna inte vägleder dem?
    Svar: #89, #106
  22. Anna-Lena
    Visst, rätt Sara! Några få år på 70-talet, så hade jag storlek 36. Detta berodde nog mer på ungdomligt festande, rökande och då en matbudget, som räckte till snabbmakaroner och ketchup. Ett leverne som funkade i sena tonåren, under en begränsad period. Dock ej att rekommendera, överhuvudtaget.

    Annars har jag växlat mellan övervikt och fetma, trots att jag är uppväxt på 70-talet.

    Trots att jag får räkna in mig till stolt arbetarklass, utan akademisk utbildning, men ett stort förråd av erfarenhet och sunt förnuft, tyckte jag det var jättehäftigt att läsa om Jonas barnkalas. Hade jag haft det sunda LCHF-tänket jag har idag, hade jag definitivt haft ett sånt kalas för mina barn.

    Mina barnbarn serveras inte godis, kakor eller läsk, av mig. De får knapra på frukt eller någon grönsak innan mat. Om jag vill köpa något åt dem, får de hellre en pysseltidning eller dylikt.

  23. Ann Kristin
    OT: I Italien 1976-77 fick jag lära mig att ha citronsaft på jordgubbarna. Jag åt inget socker alls under det året, förutom någon enstaka citronsorbet. Det var ren mat, lite bröd, lite pasta (ingen jätteportion som här), underbara grönsaker, smör, olivolja, ren fisk och rent kött, vatten till maten (jag drack inte vin då) och jag kom hem friskare och smalare efter mitt år.
    Svar: #107
  24. Aleksandra
    I vintras hade min 6 åring kompis på besök. Vi serverade hemmabakade pepparkakor och chokladmuffins. Både muffins och pepparkaka bakade enligt lchf recept fast lite modifierade för att passa våra barn. Dvs, inget sötningsmedel eller socker alls. Döremot hade min man sötat muffinsen med banan.

    Våra barn älskade detta!! Med ett glas mjölk var det rena lyxfikan!!! Men min dotters kompisar smakade och spottade... Inte sött nog...

    Jag hade gärna gjort ett "sockerfritt kalas" men det är bara mina barn som äter osockrad grädde och grönsaksdippa, de andra är så vana vid sött på kalas att det inte finns något alternativ!
    Men skam den som ger sig!! Jag ser det som en utmaning, att få ihop ett "sockersnålt" kalas till mina barn!!

    Svar: #83
  25. Vikki
    "unga som inte får mycket socker hemma lär få viktproblem som vuxna"

    så alltså alla som inte får alkohol, cigaretter och knark hemma blir missbrukare av det?
    Det var det dummaste jag hört!

    Att inte servera socker på barnkalas visar ett annat sätt att komma tillsammans och äta gott UTAN socker, detta är ju bara bra.

    Hört talas om MÅNGFALD någon? Att inte acceptera olika sätt att äta på barnkalas lär ju vara smått rasistiskt, eller vad det nu kan kallas.

  26. Fundersam
    Klart jag njuter av god mat och klart jag vill att barn skall uppleva matglädje och inte minst kalasglädje. Få ta bästa klänning, lackskorna eller vad ens barn nu älskar och som får ögonen att glittra :)!

    Däremot är mat inte känslor, känslor kring mat är något vi skapar (och gud vad tråkig och präktig jag känner nu) men jag tror faktiskt att det är viktigt att det är kalaset och engagemanget som får skapa de goda känslorna.

    Självklart kan man och bör man ta ut svängarna rejält ibland men ser du inte med visst bekymmer på den kolhydratstinna värld som barnen och inte minst tonåringarna lever i? Jag har grannar som själva försöker hålla moderation men vart deras barn vänder sig är det kolhydrater. Även med sådant som är förment nyttigt, t ex müsli till mellanmål som serveras hos kompisar.

    Svar: #112
  27. Per
    Det pratas mycket om "unga arga män" i tid och otid, framförallt när det kopplas till negativa saker i samhället. Jag tycker också man kan börja prata om "unga arga kvällstidningskrönikörer" som en ny grupp. Sinsemellan extremt lika till skrivarstilen, alltid lika okunniga om ämnet de skriver om, gärna lite bittra mot allt och alla, i stort sett samma åsikter. Det går tretton på dussinet på Aftonbladets redaktion tycks det. Vi får väl hälsa Sara Milstead välkommen till denna illustra grupp också.
  28. Zepp
    Men va fan.. lite socker skadar väl ingen?

    Nearly 1 in 4 U.S. Teens Has Diabetes or Prediabetes

    In less than a decade, the proportion of kids ages 12 to 19 with diabetes or prediabetes has jumped from 9% in 1999-2000 to 23% in 2007-2008.

    Read more: http://healthland.time.com/2012/05/21/nearly-1-in-4-u-s-teens-have-di...

  29. Emilie
    Jag blir så trött när det ska tjatas om att "lite socker skadar ju ingen" för jo det gör det. Lite socker leder till mycket socker om man inte kan säga stopp. Jag hade varit superglad om mammas vision om att inte låta mig få socker, hade fungerat men det gick inte då min farmor tryckte i min läsk och godis en gång när jag var kanske ett år gammal. Sedan var det kört. Redan som liten kunde jag sitta och bara trycka i mig en hel godispåse och ville bara ha mer och mer. Vid matbordet åt jag upp makaroner och potatisar först och tyckte den riktiga maten typ köttfärsåsen och köttet, var äckligt. En hel tallrik av mormors stuvade makaroner (med salt och socker) älskade jag också. Jag var ett väldigt hyperaktivt barn och min hjärna gick på högvarv precis hela tiden. Det kan jag känna nu också så fort jag får i mig socker, att jag blir typ hög.

    I tonåren hade jag ätstörningar i form av hetsätning och ett enormt sockerberoende och då var det ett kilo godis som trycktes in och knappt tuggades, till detta en och en halv liter cola. Kunde äta en hel limpa bröd som jag rostade och hade smör och sirap på. Etc etc. Hade ständig huvudvärk och raseriutbrotten var många, speciellt om inte socker fanns i närheten. Jag kunde äta florsocker med sked för att stilla hur min hjärna och kropp skrek efter socker.

    Nu i efterhand när jag ser hur sockerdriven jag var och hur det är för andra, så inser jag hur sjukt det är. Så fort det kommer fram godis och tårtor på mitt jobb, så är det slut på några minuter. Brödet som serveras varje morgon tas det av vissa (som är diabetiker) ibland fem skivor av. Jag sitter bara och tittar på och inser att det är en helt sjuk värld vi lever i....

    Svar: #80, #81
  30. Kattmoster
    Bra skrivet, Emilie! Jag känner verkligen igen mig. Särskilt i det där med makaronerna. Och du har så rätt i att lite socker faktiskt skadar. Kanske inte alla men den som serverar sockret kan faktiskt inte veta om det skadar någon.
  31. Kattmoster
    P.S. Kommer för övrigt att tänka på fredagsfikat på mitt jobb. När jag "bara" tog lite ost, en bit korv och någon körsbärstomat och på frågorna som kom förklarade att jag inte tål bröd blev reaktionen: Oh vad duktig du är, det skulle jag aaaaldrig klara. Bröd som är så gott.

    Jo, vetedrogen är mäktig...

  32. Susanna L
    Barnkalas utan tårta... det tror jag att jag hade tyckt om som unge. Försökte alltid komma undan med att bara äta vispgrädden från tårtan, så jordgubbar med vispgrädde skulle ha varit mums! :D
  33. D

    Men min dotters kompisar smakade och spottade... Inte sött nog...! Men skam den som ger sig!! Jag ser det som en utmaning, att få ihop ett "sockersnålt" kalas till mina barn!!

    Den ungen kunde varit jag! Faktum är att jag var den ungen en gång i tiden. Jag minns när jag var på besök hos någon kompis och vi fick osötad saft och annat som "i vanliga fall" skulle ha smakat sött. Oj vad svårt det var att få i sig. Jag åt och drack för att vara artig men jag tyckte innerst inne att det smakade hemskt. Inte sött nog, för att vara saft eller efterrätt. Barn gillar när det smakar som det brukar. Saft "brukade" smaka sött. Hade föräldrarna presenterat det som något annat än "saft", t ex "fruktdryck" så hade jag nog inte haft samma förväntningar. En gång lagade jag mat åt några vänner och pojken i familjen smakade på min hemgjorda jättegoda guacamole. "Den vi köper i affären är godare...", alltså den färdiga på burk med allt möjligt knas i. Han hade redan vant sig vid fabrikatet, tack vare sina föräldrar. Knepet för att få barn att äta kan nog vara att kalla maten för något annat, t ex om de är vana vetemjölspannkakor så tror de kanske att "LCHF-pannkaka" kommer smaka likadant, men så är det ju inte. Om barn inte har sådana förväntningar så kanske de uppskattar att prova nyheter mera?
    Jag tror dina barn kommer att tacka dig en dag! 10-åringen i mig tackar dig för att du anstränger dig!

  34. Jeanette H-H
    Väldigt aktuellt för mig just nu. Dottern min ska ha sexårskalas på tisdag.

    Det här året orkar jag inte försöka komma på någon halvsöt kaka utan det får bli en med mycket grädde och jordgubbar. Sen får det bli tandpetare med köttbullar, korv, körsbärstomater, någon vindruva, gurka. Och sen stavar av paprika och morot och dipp och så har dottern beställt vattenmelon. Jag tänkte inte köpa kex eller baka något mera än tårtan. Och ingen saft. Tänkte komma på något att dekorera vatten med istället. Kanske häftiga iskuber i?

    Men dottern vill ha godis. Det är en stor grej för henne att ha godis då hon endast får godis på kalas. Hur håller man mängden nere och kvaliteten uppe?

    Svar: #88
  35. LenaA
    Nu är väl ändå måttet rågat! Sällan har jag blivit så heligt förbannad på ett idiotiskt uttalande! Och så bekräftad i min åsikt att Aftonbladet saknar existensberättigande. Det finns absolut inga förmildrande omständigheter. Även krönikörer skall vara anständiga. Jonas bemöter denna kränkande särbehandling med en respekt hon inte förtjänar, men som visar vem som är klok och balanserad.
    Skäms, Sara!
  36. Mia
    Vi har kört sockerfria kalas i två år nu. Jag har lärt mig göra glutenfria, mjölkfria och raffineratsockerfria tårtor. Det har aldrig funnits något kvar när de sista (vuxna) gästerna gått hem. Emottagandet bland dem har varit underbart. Barnen på barnkalaset (utan föräldrar närvarande) har varit svårare att övertyga. På senaste kalas (och under några testförsök inför nästa kalas) har också sockervana barn ätit tårta med god aptit. Mitt mål är att lära mig baka så bra att inte ens sockerstinna barn tycker att det smakar paff och så att också de som har allergier kan äta det alla andra äter. http://www.rotentilldetgodalivet.blogspot.fi/2013/07/sockerfria-kalas...
  37. sten
    Beträffande blixtsnabba kolhydrater till barn på morgonen.

    Byt först ut lättmjölken (den vita mellan-läsken ) mot grädde till de mer svårbytta frukostflingorna.

    (Läsk är 10% socker och lättmjölken 5%.)

    Kolla sedan humöret och skriv gärna rapport !

  38. Ari
    Dessa Bountys är goda och enkla att göra. http://www.lchfrecept.com/ShowRecepy.aspx?ID=524
  39. Marlene S
    Precis! Det är vi vuxna som måste ta ansvar för hur vi gör eftersom barn ju (oftast) gör som vi gör, inte som vi säger. =)
    Även i den här familjen (2 vuxna, en 5-åring och en 1-åring) försöker vi så gott vi kan att äta så ren och bra mat som möjligt. Min 5-åring (och 1-åringen så klart) dricker alltid vatten till maten, enstaka fall mjölk (men då dricker hon oftast inte upp..), läsk dricker hon aldrig. Festis och saft däremot vid kalas (...och hos farmor och farfar som trots övervikt och diabetes vägrar lyssna/förstår inte vad socker gör med ens kropp).
    Jag drar också med mina barn ut i skogen, på promenad, vi pysslar, spelar brädspel, lagar mat etc ihop. Visst finns det dagar då min och makens ork är mindre och barnen får leka själva men det tycks vara mkt mindre tv-tittande, tv-spelsspelande i vår familj än i andra.
  40. Stefan
    Måste vara den mest skitnödiga diskussion jag läst. Varför måste man tala om för andra hur de ska äta alternativ förklara hur duktigt och bra man själv äter, sådana resonemang föder bara irritation oavsett vilken sida man står på i sockerdebatten. Jonas och Sara stoppar jag i samma påse, skit var det värt tycker jag.
  41. maria
    Tycker att det är upp till var och en att avgöra hur man vill ha det..men! att hoppa på någon på det sätter är ju helt befängt och inte ok! Blir upprörd över det påhopp hon gör över det val som togs.

    Själjv är jag tyvärr svag för sötsaker i form av godis och jag vet att jag inte mår bra av detta med övervikt som följd och önskar dock att någon vuxen hade lärt mig mer om bra val när jag var mindre.....det man lär sig som barn tar man med sig som vuxen.....därav har jag varit ganska så noga med vad jag vill ge mitt barn så inte hon får samma problem som jag.....visst hon får också godis men det är inte ok att det blir jämt eller för mycket eller flera olika sötsaker under en dag om det inte är på kalas eller bjudning..
    dessutom blir hon helt speedad av sockret så det är helt klart något som inte är bra för henne heller......så jag gör det valet att försöka balansera detta i lagom dos

    Min dotter gillar inte tårta och inte så förtjust i kakor men älskar frukt och grönt så jag har gett henne glass med ljus i och frukt och bär med grädde i många olika val på hennes kalas och aldrig har det klagats över det....har även haft något enstaka godis i påsarna med leksak och även frukt i påsen.....ingen har klagat över det heller....
    Någonstans förväntas det att det ska finnas godis i påsarna men det visar sig dock att det inte alls är hela världen om det även ligger annat i....
    Det Är mycket socker runt om oss och det är lätt att falla i sötträsket om man inte Ser upp...de flesta förstår ju att för mycket sött inte är bra av flera skäl men godtar också att det görs andra val.....
    Denna Sara är nog ett undantag tror jag så stå på er alla ni som väljer att minska på sockret...det är ok....var och en har rätt att välja vad man vill servera till sina barn utan att bli påhoppad på det sättet.....

  42. Stefan
    Min poäng är alltså den att de allra flesta vet att socker är farligt. Det är ingen som upprörs av ett sockerfritt barnkalas, däremot blir folk upprörda när det ska koketteras med matvanorna. Vill man kan man ju alltid förlöjliga dessa personer med att kalla dem okunniga sockerknarkare och så är pajkastningen igång...
  43. Natasha
    Min sambo åt sällan godis och andra sötsaker när han var liten och det intresserar fortfarande inte honom medan jag i princip levde på godis och sötsaker vilket jag även idag har problem med! Det om något borde ju säga ett och annat!
    Vi försöker hålla oss till lördagar när det gäller godis till barnen. Och till de nyttigare och ekologiska alternativen på kalas.
  44. Simone
    Likaväl som barn som inte får alkohol hemma blir alkoholister! Påhitt!
    Svar: #95
  45. snutte
    Simone. Det är snarare så att om du är sockerberoende så har du lättare för att utveckla alkoholism.
    http://www.bokus.com/bok/9789137122977/sockerbomben-bli-fri-fran-ditt....
  46. Thove
    Jag förstår verkligen inte problemet. Barnen tar inte skada av att INTE äta socker en kväll, så varför klaga? På något vis så påminner det om vegetarian-diskussionen när folk blir arga om de måste äta vegetariskt. Man tar inte skada av att att äta något en kväll, varför alltid så mycket bråk? Jag tycker att det är ett jätte bra initiativ av Jonas, och bra av Aftonbladet att uppmärksamma det, det behövs i vår sockerberoende värld... Är du beroende av socker? jag har gjort en omröstning på plusett: http://www.plusett.nu/omrostning-3331/ar-du-sockerberoende
  47. Thove
    Bra initiativ av Jonas! Man vet nog inte om hur mycket socker man faktiskt äter till vardags, bra att uppmärksamma alternativ. det var nog en ögonöppnare för många; främst vad man faktiskt ger till sina barn. Och jag förstår inte problemet, barnen kommer ju inte ta skada av att INTE äta socker en kväll.... Jag har gjort en omröstning på plusett; är du beroende av socker? http://www.plusett.nu/omrostning-3331/ar-du-sockerberoende
  48. Snapphane
    Ja, man undrar ju varför man kan bli så uppröd över ett sockerfritt barnkalas! Jo, det är nog de föräldrar som man ser stå framför godislådorna på ICA och själva köpa största posen med lösgodis som har de största problemen för då kan de inte sitta med barnen och stoppa i sig samma sorts godis själva......
  49. Sandras LCHF-blogg
    Vojne vojne... Det såg ju ut att vara ett jättetrevligt kalas. Bra med annat än slentrianmässigt godis.

    Jag håller på och översätter en bok med vegetarisk mat och där skriver de att barn inte ska ha socker under sitt första levnadsår. Och de bakar...helt utan socker! Hur ska det gå när boken släpps?? Demonstrationer? Namninsamlingar? Eller så blir det en supersäljsuccé eftersom alla är så evinnerligt trötta på dåligt lösviktsgodis med dåliga fetter, azofärger och annan skit.

    Jag säger bara: Heja alla som går mot strömmen. Tillsammans kanske vi kan vända den?

    http://m.adlibris.com/bok/the-green-kitchen-9781742705583

    Svar: #100
  50. Sohlis
    I och med att det är en vegetarisk bok, så tas den nog emot med öppna armar av etablissemanget! Allt som är vegetariskt är ju pk.
    Annars tycker jag naturligtvis att sockerbudskapet är possitivt!
1 2 3

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg