Små steg eller radikala kliv?

Kanin vs Sköldpadda

När man vill förbättra sin hälsa eller sin vikt, ska man då göra det i små steg eller med ett radikalt kliv? Ska man exempelvis börja köra strikt LCHF direkt eller bara ändra någon detalj i maten?

Dr Anders Tengblad skriver om det hett omdiskuterade ämnet: Små steg eller radikala kliv?

Mitt tips är både och. Jag föreslår exempelvis patienter som vill gå ner i vikt eller förbättra sin diabetes att börja köra strikt LCHF direkt. Detta för att genast få en starkt positiv effekt på vikt, blodsocker, magbesvär, sötsug osv. Den positiva effekten förstärker viljan att fortsätta och arbeta in förändringen som en vana.

Däremot rekommenderar jag att INTE göra fler förändringar samtidigt. Motionera exempelvis, det kan man börja med senare, när den nya kosthållningen har blivit en vana som flyter på av sig självt.

Att försöka ändra sin kosthållning och motionsvanor samtidigt som man slutar röka och är snällare mot svärföräldrarna, det är ett recept på misslyckande. Så mycket självdisciplin har nog ingen. Därför brukar det vara smartare att ta en förändring i taget. Arbeta in den som en vana, vilket tar minst tre veckor. Sen kan man ta tag i nästa sak.

Vad säger du? Fungerar det bäst med små steg eller radikala kliv för dig?

1 2

62 kommentarer

  1. Kattmoster
    Kloka råd av Doc! Radikala kliv men bara med en sak i taget. Små steg riskerar, enligt min erfarenhet, att avstanna tämligen snabbt. Det gäller ju att programmera om hjärnan. Ett tips till er som ännu inte gjort det är att läsa Martin Ingvars och Gunilla Eldhs "Hjärnkoll på vikten". Där får man lära sig mycket nyttigt vad gäller hur hjärnan lägger sig till med olika vanor.
  2. Cia
    Det kanske är en personlighetsfråga...??

    Själv föredrar jag nog tvära omläggningar, annars blir det varken hackat eller malet. Jag slutade t ex tvärt med socker och fick en veckas klåda och röda heta hudutslag med stod ut och sen gick det bra och på den vägen är det. Jag slutade röka lika tvärt en gång.

    Det här med att trappa ner passar säkert några men inte mig. Men att göra en sak i taget är däremot en väldigt god idé, absolut.

  3. Tove
    Ett steg i taget funkar nog bäst När första steget blivit en vana tar man nästa. Sluta röka är nog det tuffaste steget och det MÅSTE kombineras med kostomläggning, annars går man upp massor av kilo.
    Svar: #8
  4. Per
    Jag upplever att det är mycket enklare att ta stort steg direkt eftersom sötsuget som triggas av kolhydrater är praktiskt taget omöjligt att hantera. Jag har till och med fått välja bort jordnötter och mörk choklad eftersom de innehåller tillräckligt för att trigga ett lavinartat glufsande av allt sött. När jag håller mig till smör, bacon, ägg, blomkål, broccoli, sparris, korv, ost, varmrökt lax, majonnäs och vispgrädde (så fet ost och korv som möjligt) så mår jag löjligt bra, har oändlig ork, och den paltkoma jag tidigare led av är helt borta. Jag har misstänkt kolhydraterna tidigare när jag försökte komma tillrätta med det jättestora problem jag hade med att inte fungera under de tre timmarna närmast efter lunchen (jag somnade sittande på kontorsstolen _varje dag_), men det var inte förrän jag ganska radikalt tog bort så mycket kolhydrater som möjligt som det blev en förbättring.

    Det intressanta är kanske att jag inte riktigt trodde på LCHF, jag trodde mest att jag led av lite svajigt blodsocker, men blodsockermätaren jag skaffade visade inga toppar, och i desperation tog jag ett stort steg över åt LCHF (övertygad av argumenten och flera exempel i min omgivning som kommit tillrätta med sin vikt genom LCHF), och ... viktnedgången är egentligen bara en bonus. 10 onödiga kilon är borta, men kanske viktigare är att astman och den uppblåsta känslan i buken/magen har försvunnit, jag orkar jobba hur mycket som helst, och kan äta mat utan att falla i koma direkt.

    Vid några tillfällen har jag ...delvis "råkat", delvis "testat" att fuska i mig lite "fredagsmys", alltid med katastrofala följder. Det slutar alltid med att jag vräker i mig skräp till jag somnar, mår fruktansvärt dåligt, och blir övertygad om att man helst helt ska avstå från skräpet -- skillnaden är fantastisk.

    Men, choklad då?

    Jo, det är gott - och jag har en lösning. Man gör en tryffelkaka. Smält lika delar mörk choklad (lyxa till det lite, och välj fin choklad) och smör, vispa upp halva mängden ägg, och häll i den smälta, ljumna smör-choklad blandningen i äggen under vispning, och spä växelvis ut med ungefär samma mängd vispgrädde så det blir en krämig konsistens. Baka allt i 200 grader 10 minuter så den stannar lite. Det är den ultimata kladdkakan. Man kan kyla den för att lättare kunna skära bitar, sen ger man en bit 5 sekunder i micron och serverar med vispad grädde. Godare än choklad.

    Svar: #40
  5. dufva
    Det är nog en läggningsfråga i slutändan.

    Jag brukar också rekommendera nybörjare att ta det piano med omställningen men när det gäller mig själv är jag oftast för otålig för att göra nåt nytt stegvis.

    Det straffar sig förstås emellanåt för mig men man seglar också förbi en del inledande problem och märker inte ens av att det fanns några gupp på vägen :-)

  6. Itsahemlis
    Jag har alltid mesat med LCHF. Kört 4 dagar i veckan, sen inte kunnat hålla mig fre-sön. För tre veckor sedan började jag med strikt LCHF och har hållt mig så varje dag! Dessutom har mitt sötsug försvunnit radikalt!

    Trots detta har jag dock fått öva på att ha tålamod med siffrorna på vågen. Jag har fått släppa tränningen, jag har fått öva på att "göra rätt" och inte slarva. Och det tar ganska mycket energi det med!

    Så: strikt LCHF krävde mycket ansträngning i sig! När rutinen är på det torra ska jag börja träna och utöka! WOO!

    http://itsahemlis.tumblr.com

  7. maggie
    Jag håller nog med Cia. För min del hade det inte fungerat att ändra lite i taget. Jag tror att man måste ha lite jäklar anamma med att förändra lite i taget. Och det skulle inte fungera. Då måste man nog ha ett schema på vad som ska förändras vecka för vecka och sedan följa det slaviskt.

    Ska jag förändra något ska det göras ordentligt, ut med skräpmat och köp inget hem som inte är LCHF då finns inte frestelserna där i skåpet och ropar på en att "ät mig."

  8. Kattmoster
    Nope. Inte nödvändigtvis. När jag slutade röka gick jag inte upp ett enda kilo fastän det var långt innan jag börjat med LCHF. Kanske berodde det på att det var ganska lätt att sluta röka; definitivt mycket lättare än att sluta med socker.
    Svar: #9
  9. evah
    Ungefär samma erfarenhet som Kattmoster. Det är en myt att man går upp i vikt för att man slutar röka.
    Radikala förändringar, allt annat är dömt att misslyckas.
  10. Henrik (led genom exempel)
    Upplever att det absolut går att göra både och om man har koll på att det inte är förrän den mentala omställningen skett som förändringen de facto "fastnar". Har skrivit mycket om det på min blogg som förvisso förespråkar stor förändring genom små steg - men jag skulle påstå att det är oerhört viktigt att få ganska snabba resultat av de första förändringarna man gör så att motivitationen eldas på. Länkar till ett inlägg på just det här temat. Tack för bra inlägg Kostdoktorn.

    Observera att mitt inlägg inte är kopplat till förändring vid sjukdom.

    http://www.ledgenomexempel.se/att-coacha-forandring-ar-inte-bara-att-...

  11. Elin
    Ja har alltid blivit totalt besatt när jag fått för mig något! Denna gång har jag vågat vägra vågen och enbart fokusera på kosten och kroppens välbefinnande! Allt känns jättebra och jag kommer fortsätta med lchf pga alla positiva effekter MEN jag går inte ner något :-( har kört strikt lchf 1 vecka utan förändring! Vet att det kan ta tid om man länge har gått på kaloriräkning vilket jag har i många år, men hur länge ska man behöva vänta?! Har börjat med ketostix som bara visar spår av ketoner, så vet inte om jag ska hålla ut ytterligare eller testa något nytt!
    Svar: #21, #36
  12. Judy Petersen
    Alla är olika -- och olika i olika perioder. Man måste experimentera.
  13. Stefan O
    Började lågkolhydratexperimentet för snart två år sedan. Jag tog bort allt socker, alla spannmålsprodukter och drog ned ordentligt på stärkelserik mat...och såklart mycket mer fett i matlagningen/såserna. = ganska strikt. Höll inte stenkoll på något utan gick på känsla. Hunger - dags att äta. Ohunrig/mätt - dags att sluta äta. Efter ca ett år på LCHF (kände faktiskt knappast till denna förkortning/rörelsen när jag började) loggade jag mina matvanor under drygt två månader i Matkalkyl.se. Jag åt precis på samma sätt som från dag ett. Det visade sig att jag åt (och fortfarande äter) < 5E% kolhydrater, 15-20 E% protein och 75-85 E% fett.

    Jag planerar inte särskilt noga eller håller någon sifferkoll på mitt ätande men det ligger fortfarande kvar kring de proportioner jag angav ovan. Inga problem och känns väldigt enkelt. Är man inte rädd för fett och alltför förtjust i bröd m.m. så går det lätt att ligga på "5, 20, 75" utan att tänka på det.

    Tappade ganska snabbt (på fyra mån) 10 kg och håller den vikten, IBS-problem borta till 98% ;-) efter en vecka och har inte varit sjuk en enda dag på något vis på snart två år :-)

  14. evah
    " Att försöka ändra sin kosthållning och motionsvanor samtidigt som man slutar röka och är snällare mot svärföräldrarna, det är ett recept på misslyckande "

    Nja, plockar du bort svärföräldrarna så är det andra överkomligt. :)

  15. Carina
    Per!
    Vilket roligt och träffande inlägg.
    Men vad menas med "vispa upp halva mängden ägg".
    Jag kanske är trög, men kan du inte specifiera mängderna i ditt recept, snälla?
    Svar: #23
  16. MJ
    Sen är det ju med sockerberoende precis som med andra beroenden, det bästa är att bara klippa rakt av utan att försöka trappa ner eller liknande. Cold turkey kallas det på knarkarslang, bara ta allt obehag i ett svep istället för att dra ut på det.

    Vad gäller motion så är det ju annorlunda, det kan man ju -och bör nog- lägga in stegrande. Är man helt otränad så räcker det kanske att börja med promenader. Men jag tycker också att det kan finnas en poäng i att vänta några veckor så att man har gått ner några kilon (om det är viktnedgång man är ute efter) för då blir det skönt och befriande att röra på sig.
    Jag har deffat många gånger och jag kommer ihåg hur oerhört roligt och lätt det blev med kroppsviktsövningar när man gick ner i vikt. Dessutom förbättrar man sig snabbare med just kroppsviktsövningar eftersom motståndet minskar samtidigt som man blir bättre (medan prestationen på gymmet brukar stå stilla).

  17. Anne
    För mig har det nog skett ganska stegvis fast jag inte hade planerat det så. Började med att köra lchf helt förutsättningslöst men stötte på patrull efter patrull och har fått ändra och tweeka tills jag hittat rätt. Sen har jag kunnat köra på ett tag och det har funkat bra sen har nån "komplikation" tillstött och jag har fått ändra nåt igen.
    Tillskott har jag också ökat på mer och mer. Nu är ju uppe i magnesium, bikarbonat, d-vitamin och msm. Har inte riktigt fått till det msm'et än.
    I början var det en massa goolgande på kolhydratsnivåer i olika livsmedel så det blev lite pö om pö som jag plockade bort saker.
    Efter ett år med lchf så började spritta ordentligt i kroppen och jag började träna lite smått på gym. Nu kör jag 2 pass cirkelträning i veckan, rider 2-4 dagar i veckan och tränar på gym 1-3 ggr per vecka beroende på hur mycket tid jag har över.
    Helst skulle jag vilja träna varje dag men jag måste prioritera andra saker som är viktigare för mig. Som mina barn, till exempel, som är hos mig varannan vecka.
    Jag har det så bra att jag har 1 timme friskvård på arbetstid och gym och pass(varje dag är det minst ett pass) i källaren på jobbet. Det gör att jag hinner träna lite även när jag har barnen.
    Svar: #19
  18. Åsa
    Jag började med LCHF för att få bukt med min ibs. IBS-en försvann inte förrän jag fick veta att jag är laktosintolerant men med laktosfria mejerivaror är det klockrent. Får kämpa lite med physillumfrön och frukt och bär och massor med grönsaker för att inte bli totalförstoppad men det funkar med lite goda rutiner.

    En sak som jag har lyckats bra med är att hitta det alternativa fredagsmyset! T ex räkor, lax, avokado, hårdkokt ägg, ost, sallad och ett glas rödvin eller vitkålspasta carbonara eller zucchinipasta (väldans vad man petar i sig grönsaker :) ), grillad kycklingklubba med sallad eller surkål m.m
    Jag tror att vi ofta glömmer bort att ta hand om just den delen.

    OT: Kan vi inte sluta prata matvanor när vi sitter med våra matlådor i lunchrummet på jobbet? Det finns ju så många andra intressanta samtalsämnen!

  19. MJ
    Man kan ju anpassa träningen till sina sociala förutsättningar på andra sätt än att minska på den.
    T.ex. kan man ju träna och leka med barnen samtidigt. Att klättra i träd, utforska skogen eller leka i klätterställningar är riktigt jobbigt om man ska hålla jämna steg med några barn.
    När min första dotter var riktigt liten så tog jag henne i en bärsele och gick i backar, istället för att ta en promenad med vagnen.
    Man kan också träna inomhus hemma. Riktigt små barn trivs ofta bra om man är tillsammans med dem på golvet och då kan man göra armhävningar, situps m.m. Man kan ha enkla, och billiga, träningsredskap hemma, som gummiband, sandsäckar, romerska ringar m.m. så att man kan köra ett pass när barnen gått och lagt sig.

    Jag har aldrig haft så kul med träningen som under tiden tills barnen blev tonåringar.

    Svar: #20
  20. Anne
    Ja, det är sant som du säger! Nu är mina barn ganska stora 10 och 13. Jag tränar dottern(10) i Brommagymnasterna två dagar i veckan så jag får ju lite träning då. Jag rider minst 2 dagar den veckan jag har barnen också och kör ett par pass på jobbet så det går ingen nöd på mig. ;-)
  21. Kattmoster
    Inte för att jag vet hur länge du ätit LCHF men har du bara kört strikt LCHF i en vecka är det alldeles för tidigt att ge upp. Om du ser spår av ketoner är du på rätt väg men måste kanske vara ännu striktare. I ditt läge skulle jag ta hjälp av något av de kostverktyg där man ganska enkelt kan beräkna sitt procentuella intag av fett, protein och kolhydrater. Man behöver inte räkna så många dagar för att se om man ligger rätt till. Jag räknar normalt inte men när jag känner att jag behöver strikta till mig gör jag det. Då visar det sig undantagslöst att jag har börjat slarva med fettmängden.

    Dessutom är det så att en misshandlad kropp behöver tid på sig att läka och våga lita på dig. Då prioriterar den det framför att släppa på vikten.

    Lycka till!

  22. Åsa
    Glömde berätta att jag har börjat gå på lunchgympa en gång i veckan. Jag har stillasittande arbete och behöver träna core för att inte tappa muskelmassa och för att rygg och bäckenbotten och lederna mår bra av det. Jag går tillsammans med en kollega så det blir lite socialt också - och så drar man ju varandra.
  23. Per
    Du kan ta t.ex 200 gram choklad, 200 gram smör, och 100 gram ägg (2 st), och när du vispar ihop äggen med choklad-smör-blandningen så märker du att den blir lite hård när man haft i drygt hälften av choklad-smör-blandningen, spä då ut med lite vispgrädde så den blir krämig och blank, och sen fortsätter du med choklad-smör-blandningen lite till. Det kanske går åt nånstans mellan 50 och 150 gram vispgrädde, men det beror på chokladen du använt. Se till att du hamnar på en behagligt mjuk, krämig, halvflytande konsistens. Det är faktiskt inte så viktigt hur du gör, men tänk att du ska göra den så kladdig som du vill ha innandömet i en kladdkaka.

    Man kan hitta recept på sån här tryffelkaka lite här och var på internet, men de har nästan alltid i socker -- helt i onödan. I den här formen är det jättegod LCHF-kaka att ha till kaffet. Vispad grädde till förståss.

  24. Carina
    Tack Per!
  25. Anton04
    Sluta skylla ifrån er !

    Det är ingen annans fel att ni är "sockerberonde",. Ja, det är förjävligt att det finns socker överallt, men man har ett eget val.

    Svar: #26, #27, #29
  26. Anne
    Ok , så om du var sockerberoende och köpte rökt skinka och sen upptäckte efter att du kommit hem och hittat läsglasögonen att det är socker i den rökta skinkan du just ätit så är det ditt eget fel och ditt eget val???
    Svar: #32
  27. sten
    Blev uppfödd med Cornflakes, O'boy, läsk, sylt och socker till allt... Was I one in a million ?

    Först tar det ett bra tag ( ca 6 års åldern kanske för såna som "vet" ) att inse hur kolhydraterna svänger blodsockret upp och ned som en studsande boll, ibland från hyperaktivitet till gråt.

    Nästa steg, vanligtvis 10-30 år senare, är att försöka bli av med beroendet.
    Men svårt att bli av med amfetaminberoende eller rökberoende och samtidigt fortsätta med drogerna. Men det är vad viktväktare, träningslära och SLV vill att vi ska göra med sockret. Gonatt!

    Svar: #28
  28. Kattmoster
    Bra rutet!

    Tror att 04 i Antons signatur står för födelseåret. ;-)

  29. evah
    Jag tycker du har gjort dig förtjänt av de svar du fått.
    Man kan väl knappast anklaga dig för att vara intelligent eller?
  30. balix
    När det gäller omläggning av levnadsvanorna, och speciellt då motion, tror jag man ska välja en nivå som man tror man kan hålla långvarigt. Sätter man t ex plötsligt igång med löpträning fem gånger i veckan är nog risken stor att man snart slutar - och då har all tid, alla plågor och allt svett varit bortkastat, det blir inga bestående effekter av det. Själv kör jag löpning en gång i veckan och styrka en gång veckan och har hållit på så i 15 - 20 år. Jag tror det räcker för att bromsa sönderfallet lite. Mer än så är för mig inte hållbart i längden.

    Med dieter för viktminskning kan det nog vara annorlunda. En hård diet under en begränsad tid kan vara ok för att nå dit man vill, men sedan gäller det att noga avpassa fortsättningen så man inte går upp igen.

  31. Tuva
    Kunskap är makt.
    Jag vet inte hur många gånger jag har försökt sluta äta godis och annat skräp. Hur många gånger jag har satt upp alla möjliga sorters regler för att uppnå någon sorts kontroll.

    Gick sådär. Eller inte alls.

    Tills jag en dag ramlade in på LCHF, provade med att skära ner på ALLA kolhydrater (speciellt i form av bröd, müsli och pasta).

    När jag lydigt började dagen med nyttig müsli (hemlagad för bästa råvaror minsann!) gick jag hela dagen i ett brus av godissug.
    Så länge jag inte fyller på tanken till evighetsmaskinen Godissug kan den inte köra! Fyller jag på i ena ändan med snabba kolhydrater tuffar fanskapet igång igen. Ofelbart.

  32. Hjopek
    Skulle aldrig köpa en vara om jag hade dimsyn på nära håll utan då tar man med sig sina läsglasögon i stället för att förneka att man har åldrats och struntar i dem...

    Och är man sockerberoende så kvittar de ynkliga procenten i det stora hela.

    Om man däremot äter LCHF får man skylla sig själv...ta med glasögonen...;D

    Svar: #33, #39
  33. Kattmoster
    En bra regel är att inte köpa något färdiglagat alls, inte ens rökt skinka, rostbiff och liknande. De har pillat in socker i det mesta av de varorna. Det är trist för det är så smidigt med t.ex. ost- och skinkrullar när man har riktigt bråttom och behöver äta något som inte tar tid att laga till.
  34. Kattmoster
    Ja, den var rolig. Kostdoktorn aggressiv? Var, när, hur?

    Kostdoktorn håller en mycket bra och sansad ton i debatten. Ibland kan jag tycka att han är VÄL lugn och sansad men hellre det än åt andra hållet.

  35. HelenaB
    Hej Elin!
    Ditt inlägg är lite förbryllande för mig. Du skriver att du har vägrat vågen denna gång och fokuserar på kosten och kroppens välbefinnande, sedan att du trots en enda veckas strikt LCHF inte har gått ner något? Jag lägger ingen värdering i dina val men får inte ihop det. Det verkar som om du trots allt verkligen viktfixerar även utan våg. Kolla om det är något i detta som du behöver ta tag i. Stressen är en stor faktor när det gäller att tappa vikt.
  36. Nime
    Eftersöker tips och råd! Är i en lite speciell situation och har väldigt svårt att balansera hur strikt jag bör vara... Jag är 27 år och har sedan ett par år tillbaka varit sjukskriven pga svår utmattningsdepression. Fick medicin för detta och har under senaste året ökat 25 kg, från 74 till 99:/. Är 170 cm lång. Gick först ner till 74 kg mha lchf för några år sedan och blev viktstabil och trivdes utmärkt! Nu är jag dock förtvivlad. Depressionen och tabletterna resulterade i ett konstant sug efter kolhydrater som tröst. Orkade aldrig laga mat utan åt i princip fika och godis när jag väl åt och inte bara sov. Nu är jag ÄNTLIGEN på bättringsvägen och har slutat med mina antidepp men får ingen ordning på kroppen.

    Jag försökte i somras när jag fortfarande medicinerade att gå över till lchf, körde då fakir vilket gjorde mig totalt slut så jag återgick till snabba kolhydrater. För ca 4 veckor sedan började jag åter på lchf (utan medicin) och tänkte att jag skulle vara lite mer liberal än jag varit tidigare i ett försök att vara skonsam mot kroppen, dvs ca 40-50 kh/dygn. Detta triggade en hetsätning som jag aldrig upplevt tidigare! Åt enorma mängder mat, kött, fisk, räkor, blomkål, vitkål, majonnäs och dyl. Åt tills jag kräktes, detta höll på i ca 2 veckors tid innan jag bestämde mig för att bli strikt, och nu kan jag istället inte äta?! Äter likvärdigt med en köttbit, 0,5 dl bea och en halv tomat samt en kopp kaffe med CF per dag och är konstigt mätt. Jag har aldrig tidigare haft problem med ätstörning, är det någon som vet vad som händer med min kropp och hur kan jag balansera upp detta? Vill så gärna få må bra i både huvudet och kroppen men verkar inte kunna hitta någon balans alls. Vore ytterst tacksam för tips och råd!

  37. sten
    Svår fråga.
    Men kanske är du redan på rätt spår ?
    Om CF betyder kokosfett, minska fettet i kaffet något så bör aptiten öka.
  38. Anne
    Jag äter inte ens skinka, det var bara ett exempel på hur man smyger in socker i allt och det är inte så lätt att veta om man inte läser på och lägger en massa tid på att googla eller läsa innehållsförteckningen. Dessutom gömmer de sockret i namn som Modifierad stärklse. Hur ska gemene man veta att det är socker?
    Läsglasögon behöver jag inte heller än...
    :-)
    Svar: #41
  39. BJA
    Instämmer fullständigt i din beskrivning av sötsug/skräpmat osv.
    Alltså måste man konstatera; även en inbiten LCHF-are är lite som en nykter alkoholist om man tillhör dem som har svårt att stanna upp ätandet när det väl drar igång. Det är alltså lättare att stå emot godisbit nr 1 än de som följer därefter. Jag har dock under ca 4 år nu kontaterat att ju mer tid man renlever desto äckligare känns det att gå emot sina goda vanor. Så det är bara att försöka hålla fast vid dom så gott som möjligt. Sen kan du ju trösta dig med att om du gjort en försyndelse och vräkt i dig skräp tills du mått illa; det finns många som äter så hela tiden, samt
    ger det till sina barn.
  40. Hjopek
    Gemene man struntar i innehållsförteckningen har jag en känsla av...Däremot vi som ätit LCHF ett tag och är medvetna om vad diverse tillsatser innebär kan nog klara av beslutet snabbt, vill jag köpa skinka vet jag redan att vissa fabrikanter lägger in kolhydrater rutinmässigt, just bara för att det ska smaka "gott", så det går bort, tar inte lång stund att läsa av innehållet och kolhydrathalten brukar ju finnas angivet, finns det inte går det bort.
    Det hela blir en vanesak...
  41. vikki
    jag känner att om man trappar ner så blir det mera som ett långsamt farväl och kan tära mera på beslutsångesten än ett tvärt slut. "A clean cut heals best" heter det ju och det har alltid fungerat för mig. Sluta röka pang bom och upptäcka va lite beroende man egentligen va(mest hjärnan som trodde man behövde det, inte kroppen i mitt fall) sluta knarka socker och ha värsta migränen i två dagar men sen inget alls, sluta med gluten och återfallet gör att man blir sjuk i två dagar(den lilla tårtbiten kostade mer än den smakade) men så länge jag undviker gluten så är jag lugn i magen, vräka i sig bananer och bli "pruttig" i magen av alla kållisar, inga gaser alls om man låter bli... ja visst nu tror ni kanske att allt varit "allt eller inget" men så är det ju inte. när det hamnar svart på vitt så där så blir det ju så tydligt att jag inte är byggd för att äta spannmål eller för mycket kållisar, att jag inte behöver röka eller ta en bulle till kaffet. migränfri och bullerfri med en tvärvändning.

    nej nu ska jag gå och baka morotskaka med ägg, apelsin, morot och mandelmjöl :) provar ett efterrättsrecept i veckan för att hålla gubben glad OCH sund :P

  42. Maggan A
    Jag tog ett stort steg för några år sedan och skaffade hund för att tvingas ut på promenader och därmed (trodde jag) gå ner i vikt.

    Inget hände på vågen ens efter ett år - inte förrän jag tog nästa stora steg och började med LCHF.

    Nu visar vågen på minus 20 kg - och ja - hunden finns kvar ;-)

  43. nomis
    För mig funkar det bäst med "stora kliv", "all-in"..osv, vi är alla olika, men tror många upplever samma sak, speciellt när det handlar om saker som att lägga om kost, börja träna, osv.
  44. Susanne
    Så här i efterhand kan jag bara säga en sak för min del:
    Den dramatiska förändring jag gjorde TVÄRT var perfekt för mig.
    Jag slutade direkt med bröd, pasta, ris och godis, chips, läsk, saft ja allt sådant "skit" samtidigt som jag gick över till smör och inte var fettskrämd.
    De hälsoförbättringar som uppstod efter bara några dagar samt känslan av att bli sådär härligt mätt som LÄNGE var helt underbart.
    Hälsoförbättringarna blev fler och fler med tiden (ingen migrän längre, inget kissande 4-6 ggr på natten, enorm energi etc etc) och jag tror det var det som sporrade mig enormt förutom viktnedgången.
  45. Cilla
    Hej!

    Jag skulle gärna vilja lära mig om mat men finner att din hemsida är ogenomtränglig. Den saknar en ordentlig innehållsförteckning! Det tar alldeles för lång tid att bläddra genom dina sidor.
    Material äldre än ett par veckor tycks bli såpass ointressant att det blir osynligt.

    Adjö Kostdoktorn och tack för ett par av dina inlägg!

    Svar: #47
  46. Maggan A

    Hej!Jag skulle gärna vilja lära mig om mat men finner att din hemsida är ogenomtränglig. Den saknar en ordentlig innehållsförteckning! Det tar alldeles för lång tid att bläddra genom dina sidor. Material äldre än ett par veckor tycks bli såpass ointressant att det blir osynligt.Adjö Kostdoktorn och tack för ett par av dina inlägg!

    Adjö Cilla

    Svar: #48
  47. Goran van Den Buske
    Inte fel med konstruktiv kritik - men inte lika bra med en defaitistisk avslutning.
    Svar: #49
  48. Maggan A

    Inte fel med konstruktiv kritik - men inte lika bra med en defaitistisk avslutning.

    ska jag tolka det som kritik?

    Svar: #53
  49. Marvel
    Jag har faktiskt planerat att under ca 5 veckor (6 januari-16 februari) vara mycket noggrann med min hälsa och kost. LCHF kombinerat med en periodisk fasta på 20/4 samt styrketräning på gymmet nästintill dagligen (maskiner, har för dålig balans för fria vikter).

    Trots att jag dagligen besöker Kostdoktorn och tycker du har många bra idéer kommer jag köra på en rivstart. Jag kan helt enkelt inte motivera mig på annat sätt än detta och jag antar att alla människor är annorlunda.

    P,S, skulle resultaten bli klart märkvärda kanske jag skickar in en före+efter bild :) Jag planerar också att hålla en noggrann dagbok över min mat och träning.

1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg