Skeptikern Jacob Gudiol recenserar Matrevolutionen

Jacob Gudiol

Detta var intressant. Det är förstås roligt när mina vänner och meningsfränder gillar Matrevolutionen. Men vad händer om en riktig kritiker får tag på den?

Jacob Gudiol skriver regelbundet på Träningslära.se. Sedan åratal har vi periodvis fört långa diskussioner i kommentarerna här. Vi kommer sällan helt överens men det är ok, det har varit lärorika debatter. Jacob är skeptisk till LCHF-kost, eller åtminstone till hur den framställs i dagens debatt. Han är noga med vetenskapen och har ett stort intresse för näringslära, träning och hälsa.

Det vore väldigt spännande att se vad han skulle tycka om boken Matrevolutionen. Så jag skickade ett ex och här är hans recension:

Recension av Andreas Eenfeldts bok Matrevolutionen

1 2

79 kommentarer

  1. Veijo
    Trevligt att det finns någon som kan säga "Det där visste jag tidigare", "Folk är inte rädda för mattat fett", "livsmedelsverket har inte pratat on faran med mättat fett"

    Annars känner jag inte så många.
    Fetträdda känner jag hur många som helst men jag är bara en diabetiker som sett att LCHF fungerar.

    ;=))

  2. Adur
    Ja, jag reagerade också på det där med att folks fettskräck skulle vara överdriven. Kanske råder en annan mentalitet i Gudiols träningskretsar, men i övriga samhället är många livrädda för att äta fett.

    Dock tycker jag mig ana en liten svängning mot att fler och fler vill använda smör istället för margariner. Att man är ännu mer misstänksam mot konstgjorda, kemikaliska produkter och tänker att naturligt är nyttigare.

    Men fortfarande alltid med tillägget att "det är bättre att ta lite mindre på mackan i så fall".

  3. Karin
    Det var en rätt bra recension med tanke på att JG verkar vara en människa som klarat sig från både rädsla för mättat fett och intolerans (kanske just därför) för kolhydrater.
    Själv har jag vuxit upp i ett hem där vegetariskt var det rådande. Blåmjölk, sojamargarin, frukt och grönsaker i mängder. Trots att jag ätit kött så har faran för fett och framför allt mättat varit djupt rotat i mig. Jag har varit på många utbildningar inom hälsokost och levt väldigt "sunt" fram till september 2008.
    Det är synd att JG tror att det är fanatiska sagor som folk berättar när man pratar om hälsovinster.
    Mitt liv har ändrats så totalt så jag tänker inte ens försöka tala allt, men redan som barn var jag oförmögen till större fysiska ansträngningar. Aldrig kunde jag röra mig som alla andra, stel i leder och alltid uppsvullna knän efter relativt små ansträngningar och jobbiga blodsockersvängningar.
    I dag kan jag utan problem vara ute och gå i rask takt med mina hundar i flera timmar utan problem. Jag hann bli 56 år innan jag fick uppleva hur det känns.
    Jag tror att jag blev "kolhydratöverkäslig" som barn och när jag hela tiden försökt komma till rätta med min ohälsa har jag ökat på den.
    Det är svårt för någon som aldrig upplevt att kroppen inte fungerar att förstå hur det är, så än en gång vill jag poängtera att det var en bra recension trots allt.
  4. Gunnar
    Håller med Adur här. Tycker Jacob tonar ner fettskräcken..det finns många som fortfarande på allvar tror att (naturligt) mättat fett är det farligaste som finns på jorden, och som man ska undvika. Hos andra "fitnessexperterter" som tidigare varit djupt kritiska till LCHF (ofta pga okunnighet och blint litande på SLV) sker nu nån slags omvändelse under galgen. Från att tidigare hånat LCHF-rörelsen är de nu antingen tysta eller i alla fall mindre skeptiska. Tänker speciellt på en expert i Metro som tidigare var mycket hånfull mot LCHF och satte upp upp det på sina "ute-listor". Att hon ofta dras med sjukdomar och skador pga sin fettskrämda kost är inget hon reflekterar över eller förstår..och det tror jag är mycket vanligt bland de som enbart litar på den tills nu rådande "konsensus" och inte tar reda på information på egen hand.
  5. ekonomen
    Tror inte gemene man orkar vara genuint "rädd" för mättat fett, men normalfördelningen över attityder är klart förskjuten mot att det är något onyttigt som bör undvikas.

    Det är ju inte som att anklagelseakten mot mättat fett är begränsad - få vill dö i förtid av stroke eller hjärtinfarkt. Och den anklagelseakten backas up av (hittills) nästan alla auktoriteter på området, som dessutom tenderar att vara läkare. Det är svårt att se hur begreppet "fettskräck" inte är mer än en begränsad överdrift. (Visst, de flesta springer inte skrikande från bordet om du ställer dit ett bregottpaket, men...)

    Kommer själv ihåg hur min mor på sent 80-tal eller tidigt 90-tal noterade att när man ska äta godis är det bättre att välja hallonbåtar eller dyl. - de innehåller ju mindre fett...

  6. Johangym
    Det är ju så det kommer vara, ingen kommer erkänna att dom haft fel.

    -Så har jag aldrig sagt
    -Det har jag aldrig tyckt
    -Det är det väl aldrig någon som trott
    -Det har vi vetat hela tiden

    Så låter från min egen vän vars hårdnackade motstånd bitvis mjuknar..

  7. jon
    Jag tycker han har en poäng i att fettskräcken bytts ut mot kolhydratskräck. Jag är förvisso övertygad om att vi äter för mycket kolhydrater men min undran är om inte hälsoläget mer består av "frånvaro" av viss mat än "närvaro" av viss mat. Ceralier är visserligen problematiska men en mindre mängd tror jag inte direkt dödar, om man inte har allergier förstås. Men min tes ligger mer i att om vi har en bra grundkost med naturlig, hemlagad mat, dvs undviker processad färdigmat där naturligtvis fett ligger på en förhållandevis hög andel (animaliskt, kokos, oliv och raps har jag personligen utsett) så klarar vi av en hel del kolhydrater. Potatismos med grädde är en höjdare.

    Det har ju trots allt visat sig tycker jag att förhållandena är mer komplexa än vad vi gärna vill föreställa oss.

    Sen måste vi komma ihåg att i princip all mat vi äter idag är på ett eller annat sätt framavlat/framförädlat. Det är inte mycket vi kan få tag på som är naturligt och ursprungligt. Om vi inte tar bössan och bärhinken och går ut i skogen. Men det är få förunnat i dag.

  8. Thomas H
    Nja Jon, har nu fettskräcken varit effektiv för att åstadkomma vissa saker (se USA) så borde en nästintill kolhydratskräck kunna ge samma, men motsatt effekt vad gäller bättre hälsa.

    En av de största bovarna är sannolikt alla förädlade ceralier vilka säkerligen står bakom en mängd olika metabola sjukdomar förutom övervikt och sockersjuka.

    Det Johangym skriver är mycket träffande.

    Nåväl, Du får fler pluspoäng än minuspoäng för boken Doc och det är väl bra! ;)

  9. My
    En väldigt genomtänkt och detaljerad recension av din bok (han har verkligen tagit sig tid till boken), oavsett om man delar hans synpunkter och åsikter i allt eller inte. Trött på recensioner som innefattar 4 meningar och man förstår att den som skrivit endast skumläst det den recenserar, så då blir man glad över denna.
  10. Jag måste skaffa boken! :D
  11. mia
    Jag håller med Gudiol. Det finns absolut en kolhydratskräck bland LCHF are. Jag tror det beror på att de flesta som kommenterar här har varit antingen mycket överviktiga, och dessutom haft typ 2 diabetes eller andra sjukdomar. Efter kostomläggning till LCHF så mår dom så mycket bättre, och vill såklart få andra att må lika bra.
    Men vi som aldrig varit varken feta eller sjuka har en annan utgångspunkt när vi väljer vår mat, helt enkelt för att vi tål och behöver andra saker. Särskilt om man tränar mycket.
    Jag tror att största skillnaden i tänk mellan Gudiol och Eenfeldt är att den ene är utbildad i att ta hand om sjuka männinskor, och den andre är utbildad i friskvård och träning.
    Vi behöver båda två.
  12. Miller
    Det var ju en vettig recension om än lite lång och omständigt skriven. Men Guidiol borde förstå varför man återfaller till högkolhydratdiet: det är det enda som är tillgängligt i en urban miljö.
  13. Erik E
    Bra recension.

    Jag begriper mig dock inte på hans påstående om att Gary Taubes jämförelse mellan att växa på längden och att växa på bredden skulle vara långsökt i och med att växandet på bredden av reverseras med hjälp av kostomläggning. Det är ju liksom det som är hela poängen med Taubes resonemang, att kostens sammansättning försätter kroppen i ett tillstånd som gör liknelsen möjlig.

  14. Monica Kaneld
    Ojodå! Fettskräcken finns tydligt även hos de som tränar, eller rättare sagt skräcken för naturligt mättat fett. Jag vet, jag känner faktiskt seriösa kroppsbyggare som klassar vanligt mättat fett som dödligt och livsfarligt! Dessutom att äta fett är också dödligt.... Mager kyckligfilé och ris eller pasta är vad som gäller, fettet kan man förstöra kroppen med....
    Detta är den verklighet jag har sett.
  15. Lars M
    mia #11;
    här är en inriktning som kanske passar dig bättre! 33% kolhydrater, frossa på!

    http://www.isodieten.se/

    --
    För övrigt anser jag att mer än 20g kh/dag inte ska räknas som LCHF!

  16. Patrik
    Håller med #12 Miller. Jag reser mycket och emellanåt är det extremt svårt att hitta något vettigt att äta. När jag då har fallit till föga för skräpmat så har hjärnan triggats och jag är tillbaka i Kolhydratträsket. Jag upplever att för varje gång det blir så blir det svårare att komma på banan igen, trots mina upplevda fördelar med LCHF. Det talar väl för att kolhydrater är beroendeframkallande och det vet tillverkarna av skräpmaten.
  17. Lars M
    Jag tycker det är en bra och genomarbetad recension av boken som Jacob Gudiol skrivit. Jag ser fram emot att få läsa boken själv snart och bilda mig en egen uppfattning.

    Det bästa med Jacobs recension är också att när fler och fler här själva har läst boken, så kommer alla de glada tillropen om "Guud såå braa Andreas!!!!! Jag älskar din bok, det bäästa jag någonsin lääst!!!!"-recensionerna som inte ger ett skit.

    Jag delar dessutom Jacobs uppfattning kring potatis. Om det nu är någon ytterligare kolhydrat man måste peta i sig, så borde det vara i form av rotfrukter.

    --
    För övrigt anser jag att mer än 20g kh/dag inte ska räknas som LCHF!

  18. lillstina
    Sedan jag slutade med den "förträffliga" potatisen, så har
    min mage blivit lugn och fin. Borta är magknip, gaser och
    pinsamt kurrande.
  19. Lars M
    #18;
    Och du vet att det var pga potatisen och inte brödet? Anledningen till att jag ser potatis som bättre än annat är just att jag kan äta några nypotatisar med smör på runt midsommar (det är då jag brukar fuska med dem), utan att jag blir uppkörd i magen. Däremot räcker det med någon enstaka smörgås för att mag- och tarmsystemet ska gå igång som du beskriver. Därför experimenterar jag aldrig med brödprodukter i någon form längre.

    --
    För övrigt anser jag att mer än 20g kh/dag inte ska räknas som LCHF!

  20. Jenny
    Gissningsvis borde ju potatis vara bättre än tex pasta då det är naturligare och inte lika processat. Sett till "naturlighet" då, inte kolhydratsinnehåll för där vet jag inte vilken som har mest.

    Fettskrämdhet existerar visst! Dels upplever jag mååånga som nämner det var och varannan dag, dels är det en "allmän sanning" att det är fett som är onyttigt, dels är det väldigt många som har svårt med lchf i början just för att de är så vana att undvika fett. Att socker inte är bra är nog alla överens om men vanlig vit pasta ses fortfarande ofta som bra, nyttig mat.

    Ang. recensionen tyckte jag att den var lite väl utsvävande och mer diskuterade kosten än boken i sig. Men oavsett ska det bli intressant att läsa boken.

  21. # 11 Mia. Du har en poäng, det är skillnad på friskvård och sjukvård. Andreas är läkare och Gudiol är friskvårdare.
    Men grejen är den att jag ansåg mig som frisk innan jag började med lchf. Mensvärk har väl alla? Att regelbundet käka värktabletter är väl en del av livet? Vara trött och ha humörsväningar skyllde jag på åldern och att jag var en stressad yrkesmänniska. Men jag hade fel för alla dessa icke-livshotande symptom försvann tillsammans med tallriksmodellen, ut ur mitt liv.
    Jag är medveten om att det finns folk som gärna käkar alvedon i utbyte mot något gott och socker-rikt, särskilt när andra också äter det. Det är ett problem som Gudiol har rätt i, att många faller av lchf efter hand. Vår sociala följsamhet är boven i det dramat.
  22. Jenny
    Tillägger att senast igår ramlade jag över kostråd på en träningssida. Rejält fettskrämda. Helst inte ett enda gram fett skulle det vara, övervägande del kolhydrater och sedan protein i form av så fettsnålt kött som bara fanns.
  23. Gudiol har heller ingen djupare förståelse för begreppet sockerberoende, kanske är det ett för flummigt begrepp i hans värld av logiska absolutheter. Kanske är han också lycklig nog att ha sluppit den onda plågan. Att äta lite socker (tex i form av godis) ofta skulle totalt haverera för mig. Jag blir fixerad, kan inte tänka på något annat än nästa "fix". Ramlar sedan över kanten och käkar upp hela påsen i ettt nafs.
  24. Jenny
    Mycket av "återfallen" till en mer kolhydratrik kost trots att man får bra resultat av mindre kolhydrater tror jag beror på att det blir krångligare att inte äta kolhydrater.
    Att ta en snabb lunch/mellanmål på stan är nästintill omöjligt. Att bli bjuden på mat hemma hos någon är inte lika svårt, men medför också vissa svårigheter.

    Och kolhydrater är gott, så ibland är det svårt att stå emot. Tyvärr har inte alla (däribland jag) tillräckligt bra självdisciplin. Och har man väl börjat så hamnar man ju återigen i dessa blodsockersvängningar.

  25. Draksak
    Det är intressant hur recensioner av böcker om lågkolhydratskost (och andra texter från människor som inte själva äter så) alltid förvandlas till en recension av nån sorts stor luddig massa av människor som inte säger något annat än att fett hjälper mot allt och kolhydrater dödar allt och alla så fort man tittar på dom. Jag har inte läst boken än, men jag är säker på att den förtjänar en alldeles egen recension, utan påpekanden om hur andra människor som inte har ett skvatt med boken att göra beter sig.
  26. Majoren
    Roligt! Jag tycker det var en mycket renhårig och uttömmande recension av Jacob och väldigt kul att han publicerade den på siten träningslära.se.
    Jacob tycks stå för gediget kunnande och intresse i ämnet och det är precis vad också vår kostdoktor behöver för att både fördjupa sina kunskaper, bredda sitt ämne och slipa på argumentationstekniken.
    Jag gissar och hoppas att de båda kommer att ha stor behållning av varandra framöver!

    Det känns faktiskt som att Andreas Eenfeldt börjar läka de sår som andra ivrigare LCHF-förespråkare tidigare rivit upp genom åren, det blev heller inga hätska ord i Tv-debatten med överläkare Hellenius häromdagen.

    Bra jobbat till både Jacob och Andreas!

  27. lillstina
    #19

    Jag vet helt säkert att det är potatisen, som orsakar problemen.
    Äter en liten brödbit till frukost och det går bra, men större mängder
    bröd funkar inte.
    Förr trodde jag att det var löksåsen som var boven i dramat, när jag någongång
    åt fläsk med löksås och potatis. Nu blir det någon grönsak i s.t.f. potatis och
    problemet är borta.

  28. Fia
    Om man kommit kontakt med "fettskräck" eller inte tror jag mycket beror på vilken omgivning och sammanhang man varit i. Har man någon gång varit i "bantnings-sammanhang" i vården eller andra ställen de senaste 20-30 åren i alla fall är det nog svårt att inte blivit influerade av det. Tonårstjejer kommer också nästan alltid i kontakt med det (kanske för att de "ska" "banta" fast de är ganska så smala många gånger?) . Men förutom om man själv kommit i kontakt med det eller inte tror jag det är en stor faktor om man haft en mamma som gjort det, speciellt om det bantats på lite konstiga 70-80 tals dieter där det ibland är just panisk rädsla för fett och speciellt mättat och har de då tagit upp det budskapet så får du det nog inbankat med i princip varje måltid när du växer upp, av omtäknsamhets skäl.
    Är man däremot man och inte haft övervikt eller vuxit upp i hem med "bantnings-kurer" så är det nog ganska troligt man missat det.
  29. lillstina
    F. övr. beskrivs det i boken "Den heta potatisen" hur dr. Calle Carlsson i Österäng
    fick patienter friska genom att utesluta potatis ur deras kost. De bodde
    hos honom så att han kunde hålla koll på vad de åt.
    Den boken skrevs nog för 10-15 år sedan.
  30. JAUS
    JG är helt besatt, som vanligt, av att svartmåla och förlöjliga andra. Han kan väl knappast på allvar tro att man använder stenåldern bara som en retoriskt knep, för i sådant fall är hans tankeläsningsförmåga usel. Alla djur har en kost som är naturlig för dem även människan.

    Bushmännen (sanfolket) i Kalahari har levt, tills nyligen, likadant som deras förfäder gjorde i över 100 000 år, så då är det rimligt att anta att deras kost ligger mycket nära den ursprungliga kosten för människan.

  31. JAUS #30:

    Ja men om vi utgår från att det är den naturliga kosten från en vis period i människans utveckligt. Då skulle ju det innebära att alla utgår från det i paleosnacket. Jacob påstår ju inte att den inte finns, bara det att så många pratar om stenålderskost och vad vi är gjorda för att äta men definitionerna skiljer sig kraftigt från olika personer.

    Du kan väl inte mena att du aldrig stött på någon som pratar om "stenålderskost" och som samtidigt inte refererar till Kalaharifolket?

  32. Draksas:

    Lustigt att du inte tycker Jacob har ett dugg med boken att göra med tanke på att han till och med omnämns av Andreas själv i slutet. Så han har ju bidragit mer än du.

    Dessutom är inte boken riktad till bara de som redan äter lågkolhydratkost. Det blir ingen revolution om man bara når ut till redan frälsta.

  33. Klaus
    @ Nicklas

    Vad menar du om jag får fråga? Vad för olika defenitioner har du stött på och hur skiljer de sig från varandra? Vad jag vet så är det bara paleolitisk och neopaleolitisk som är de olika inriktningarna (däremot så hör man väldigt sällan om neopaleolitisk). Du kan väl inte mena att man med paleolitisk kost måste specificera vilken folkgrupp, var någonstans och under vilken rimlig tidsepok istället för att tänka efter för vilken kost ens förfäder rimligen kan ha ätit. Sedan tror jag att det kan vara bra att lägga in ett evolutionsperspektiv i hur olika folkgrupper som levt i olika miljöer kan ha anpassat sig efter de olika miljöerna, men detta ser jag mest som en parantes.

  34. Anna Maria
    Att människor inte skulle ha varit fettskrämda förr motsäges av kylskåpsinnehållet på mitt jobb där väldigt många arbetar. Det fanns nästan inget smör eller Bregott tills för ca 1 år sedan, bara Lätta, Becel och liknande. Jag blev häcklad av arbetskamraterna när jag började med min "fettdiet" för 7 år sedan. Alla var allvarligt oroliga för min hälsa. Idag finns bara Bregott och liknande i kylskåpet på min arbetsplats. Flera av arbetskamraterna har blivit noga med vad de äter.
    Jag var smal och spänstig tills 45 års ålder (jag är 61). Jacob G har en bit kvar till ålderskrämporna. Tids nog kommer han att upptäcka att allt inte är svart eller vitt.
    Heder åt Kostdoktorn som gör dessa upptäckter i ung ålder!
  35. JAUS
    #31 Jag är absolut för bra och tydliga definitioner, till skillnad från vissa andra som tycker det är OK att alla har sin egen definition, vilket ju bara leder till flum. Jag intresserad av sanningen och försöker att inte låta önsketänkade styra mina val, för i sådant fall hade jag aldrig bytt till LCHF i första taget eftersom jag är en pastaälskare som inte längre äter pasta.

    Människan är i grunden ingen rationell varelse, utan styrs av känslor och instinkter, så det gäller vara medveten om detta och låta det rationella tänkandet styra ens val. Nu är det uppenbart varför jag hamnade i paltkoma efter jag hade ätit en "nyttig" fruktsallad innan jag började med LCHF.

    PS. De kallas för sanfolket eller bushmän, inte kalaharifolket.

  36. mia
    Lars M # 15

    Tack för tipset om ISO dieten, för jag antar att det var vänligt menat.

    Men jag vill inte börja räkna. Inte kalorier, inte points, inte % kolhydrater, inte fett. Vill inte följa någon "diet" alls.
    Jag vill lära mig så mycket som möjligt om vad som är nyttigt och ger mig bästa möjliga hälsa livet ut. Sedan vill jag praktisera vad jag lärt mig samtidigt som jag lyssnar på MIN kropp. Som migränpatient är jag van vid att föra matdagbok för att lära mig vad som triggar ett migränanfall. Denna vana har varit mycket bra även för att upptäcka hur min kropp reagerar även på andra sätt, beroende på vad jag äter.
    Kan varmt rekommendera alla att föra mat och humör/hälso dagbok under en månad. Var noga med att skriva upp även tider för måltiderna. Min kropp reagerar olika på samma födoämne beroende på när på dygnet jag ätit det.
    Att ha sig själv som försökskanin är riktigt givande :-)

    citerar Colting : föda ska fylla på våra hälsodepåer, inte bara våra våra energidepåer.

  37. Klaus:

    "Du kan väl inte mena att man med paleolitisk kost måste specificera vilken folkgrupp, var någonstans och under vilken rimlig tidsepok istället för att tänka efter för vilken kost ens förfäder rimligen kan ha ätit. Sedan tror jag att det kan vara bra att lägga in ett evolutionsperspektiv i hur olika folkgrupper som levt i olika miljöer kan ha anpassat sig efter de olika miljöerna, men detta ser jag mest som en parantes."

    Nej det är ju JAUS som kräver, inte jag.

    JAUS:

    Ja i så fall förstår jag inte kritiken mot Jacob. Om du är för fasta tydliga definitioner är det ju just att slänga med "stenålderskost" hit och dit som ni båda kritiserar.

  38. Klaus
    @JAUS

    Jag håller helt med dig om att det är nödvändigt med tydliga definitioner, allt för många rider med på individualismvågen alldeles för långt och kan hävda att det är lchf för dem att byta ut becel:et på sin macka varannan torsdag mot bregott ("det här är faktist lchf för mig!", "alla är inte stöpta i samma form!").

    Samtidigt så tror jag som sagt att ett evolutionsperspektiv kan vara bra att ha i huvudet om man försöker äta paleo, man kanske inte ska stirra sig blind på hur bushmännen åt om man kommer från en folkgrupp som levt på en annan kontinent med helt andra förutsättningar, trots att man definitivt kan lära sig mycket av dem.

  39. Klaus
    @ Nicklas

    Du får ursäkta men jag såg ingenstans att JAUS gjorde just detta.

  40. Ove
    Är Klaus & Jaus möjligtvis bröder?
  41. Wille (smöröga)
    Jag var jättefettskrämd. Det enda jag tittade på var fetthalten, för fett blev fett.

    Att inleda recensionen med "En bok för nybörjare" tycker jag är lite tråkigt. Vadå nybörjare. Alla läkare/forskare/dietister som förespråkar lågfett/högkolhydrat och har detta som yrke, räknas dom som nybörjare eller vadå?

  42. Ockhams rakkniv
    Minimera kolhydraterna så släpper fläsket på mitten, mätt, go och glad blir man också :) En ska inte krångla till det....
  43. Springela
    Precis som några kommentatorer före mig reagerade jag på Gudiols bristande förståelse för att alla som äter LCHF inte håller fast vid kosten om den nu är så förträfflig. Jag tror dock inte att det har med svårigheter att hitta eller laga till rätt mat att göra.
    Trots alla fördelar med LCHF som jag själv har upplevt och som jag gärna berättar om för andra, kan jag konstatera att mitt sug efter kolhydrater inte släpper taget så lätt. Jag har ibland, mot bättre vetande, låtit de gamla kostvanorna återkomma. Efter att ha läst Martin Ingvars Hjärnkoll på vikten blev det lite lättare att förstå mitt inkonsekventa och irrationella beteende. Och att äta "lagom mycket " kolhydrater fungerar inte. Det är som för en alkoholist, det finns inget lagom. Det är allt eller inget.
    Motivation och hjärnans belöningssystem går inte alltid hand i hand.
  44. Ockhams rakkniv
    Springela,
    Har samma erfarenhet som du, suget försvinner dock snart på lowcarb om man inte matar kroppen och hjärnan med "drogen" Har kommit på mej själv med att belöningsäta bröd eller dricka t.ex öl. Då går det som det går, i mitt fall är det nog slut på raffinerade kolhydrater, de är snabba och jag är långsam, de hinner ifatt mej helt enkelt.

    Säger som Professor Ingvar: Man måste ställa om hjärnans belöningssystem.
    Från potatismos till broccolimos är en analog till hur jag praktiskt gjort detta.

  45. Ethel Loberg
    44/

    Eller vitkålsmos, som är 25 kronor billigare än broccoli per kilo.

  46. bossebus
    Springela: har du läst Sockerbomben av Bitten Jonsson? Den boken hjälpte mig förstå att jag verkligen är sockermissbrukare. Ännu tydligare än Martin Ingvars bok, tycker jag.
  47. Thomas H
    Professor Ingvar beskriver problematiken bra, vad gäller sockersuget/beroendet.

    Han verkar dock inte ha förstått problematiken fullständigt ändå, när mycket av det han rekommenderar är enbart åt GI-hållet, vilket nu inte räcker för dom verkligt känsliga.....

  48. Effie
    Rekommendationerna att servera lättmargarin i skola och förskola - om inte det är symptom på ett fettskrämt samhälle, så vet jag inte vad som krävs för att kallas fettskrämt.
  49. Annelie_LivsGlad
    Visst är det vanliga samhället fettskrämt! Dels som Effie skriver men även att barnen i sina böcker får pränta in att fett är farligt och tallriksmodellen nyttig - tur nog vet mina barn hur jag tänker för jag övervägde att riva ut sidorna.

    Om recentionen - anser att den är omständlig och egentligen mer recenserar kosten än boken. Synd hade väntat mig mer från honom.

  50. #49

    Precis! Och tallriksmodellen har ju inte ens en fettdel vilket är lite lustigt. Hur ska barnen då lära sig om fett egentligen?

    http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Matcirkeln-och-tallriksmod...

1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg