Ska man äta jämt för att gå ner i vikt?
Ska man äta jämt för att gå ner i vikt? Bisarrt nog tror många näringsexperter det.
Jag tipsades om ett bra exempel från P4 tidigare under året. En mycket trevlig dietist berättar där hur man gör för att gå ner i vikt. Det viktigaste rådet? Ät var 3:e timme! Det skulle tydligen ge ”de bästa förutsättningarna för fettförbränning”.
Som en parantes avrådde hon från LCHF, eftersom det inte var nyttigt att ”frossa baconfett så det står ur öronen”. Som om någon gör det. Däremot kunde gärna personer som ville gå ner i vikt äta sötsaker, man måste få unna sig och njuta menade hon.
Åter till verkligheten
Varje gång man äter kolhydrater stängs fettförbränningen tillfälligt av pga insulinfrisättning. Att äta kolhydrater (inklusive sötsaker) var tredje timme är bästa sättet att gå UPP i vikt, inte att gå ned.
Vill man gå ner i vikt så bör man alltså inte ställa klockan för att ständigt trycka i sig mer mat som man inte behöver. Hur kan någon tro på något så dumt?
Mer
Att hoppa över en måltid leder enligt vetenskapliga studier (och all logik) till att man äter mindre under dagen. Inte tvärtom, det är rena fantasier.
92 kommentarer
Toppkommentarer
Alla kommentarer
Det är väl det som definierar många motståndare till LCHF: halmgubbe-argumenten.
Jag har aldrig påstått att en kost med kolhydrater automatiskt måste innebära chips och godis. Inte heller påstår jag att alla kolhydrater är desamma, dvs. att det är svartvitt. Det finns bättre och sämre kolhydrater, självklart.
Ovanstående tal om att svälta sig med skräpmat var bara ett exempel, inspirerat av tusentals dåliga bantningsråd som detta:
http://www.kostdoktorn.se/viktvaktarnas-sota-bluffbantning-forlorar-m...
Jag har praktiserat periodisk fasta under en längre tid nu, men jag har lärt mig att inte prata om det inför mina arbetskamrater. Det kvittar hur många gånger jag försöker förklara vetenskapen bakom det hela, de glömmer det lika fort igen och förfasas över att jag hoppar över ett mål här och där.
(Exempelvis förlänger nattfastan fram till lunchtid och därmed hoppar över den livsviktiga frukosten).
"Det kan aaaldrig vara nyttigt, du försätter kroppen i svältläge!"
Sen att jag mår bättre än någonsin tidigare hade tydligen mindre betydelse.
Jag gör ju fel!
Det må vara en mental milstolpe men inte något som är hälsofarligt. Kroppen tycker tydligen att den har det bra och vill ha de där 0,5kg. Kanske din kropp omvandlat fett till muskler och du vill väl inte förlora muskelmassa för att nå ett viktmål?
Dock glömmer många att optimal tillväxt =! optimal hälsa .
Troligen samma personer som inte tror man svälter med pulverdieter, för man delar upp dem i flera mål,
och
@Mitz #54: "Lilla vän, 0,5kg är ingen övervikt!"
Av ren nyfikenhet - Jag ser det lite då och då men aldrig riktigt förstått syftet:
Varför känner ni att det blir en bättre diskussion/att ni får fram era argument bättre av att inleda inlägg med "Lilla vän"?
Åt faktisk mer bacon som tallriksmodellare....
Nu kör jag liberal lchf och tränar mkt styrka för att bygga upp den här sladdriga mammakroppen så nu VILL jag att det ska gå uppåt på vågen igen.
Sakta men säkert tar det sig.
Idag väger jag 65,7, tränar inte sådär fasligt mkt som en del kalorier in-kalorier ut-människor gör ;P, men iaf 3 ggr i veckan ca. Hemma. På mitt vardagsrumsgolv. Använder min kropp som vikt.
Midjemåttet fortsätter att bli mindre trots viktuppgång.
Tittar du bara på vågen kan det ju kännas som ett nederlag att inte gå ner till den mentala vikt du vill.
Just saying. =)
Nu vet jag inte vilket ideal som Ida har men jag tycker mig se flera, speciellt unga, som följer LCHF och tycks ha som mål att komma ner i storlek 36 eller mindre och använder LCHF för att bli underviktiga. När jag själv haft storlek 38 var jag förövrigt liten...
Mycket möjligt lät jag min frustration över detta fenomen med microstorlekar till ideal styra mitt sätt att utrycka mig.
Det var inte menat som ett sätt att trycka ned Ida utan som en reaktion på den lilla vikten som hon kämpar med.
Så jag håller med dig, jag kan inte se hur diskussionen förs framåt ö h t med sådana tilltal.
Har förstått att det i dag lätt missförstås och använder själv inte uttrycket längre.Lättare att ändra sig själv än att försöka förklara för någon som redan tagit åt sig på fel sätt.
Hoppas jag gett dig en förklaring Max.
@ 57 Max Mustermann , de som tycks ha lättast att tolka fel är erfarenhets mässigt av det kvinnliga könet. Vet inte varför .
Det hjälpte i alla fall mig när jag hamnade på en platå och vågen stod blickstilla väldigt länge.
Nja, du har gett en förklaring på varför du inte använder uttrycket.
Jag var ju intresserad av varför Mitz och Gustav använde uttrycket.
Mitx svarade ju att han uttryckte sig onödigt för att han var lite frustrerad.
Gustav vet jag inte varför han gjorde det.
Och angående din åsikt att det är mest kvinnor som tycker det är nedsättande håller jag inte med dig.
Jag tror det är väldigt få människor som skulle tycka att ett svar på internet på något när personen inte håller med som inleds med "Lilla vän" skulle uppfattas som "kärleksfullt".
Det blir för mig ännu mindre kärleksfullt när man skriver "Vad lite du vet lille vän"
Det jag råkat ut för har varit övervägande kvinnor som av någon anledning valt att göra en negativ tolkning.
Har du problem med mitt svar?
Sen var jag inte så intresserad av din åsikt i frågan.
Jag var intresserad av Mitz och Gustavs svar eftersom det var dom som använde uttrycket.
Du kanske skulle formulerat dig annorlunda om du inte var intresserad. Upprepar.
Detta svarade jag på "citat Av ren nyfikenhet - Jag ser det lite då och då men aldrig riktigt förstått syftet "
Jag uppfattade det som att du hade ett allmänt intresse,om så inte var fallet så är det bara att bortse från vad jag skrev.
Skit samma
Mitz: Verkar tycka att det är ett otrevligt uttryckssätt och använde det för att hen var frustrerad.
Evah: Tycker att det är ett kärleksfyllt uttryck men undviker det då det ofta - framförallt av kvinnor - kan missuppfattas som nedvärderande.
Max Mustermann: Tycker att det är ett uttryck som ofta används som nedvärderande och att försöka förminska den andres kunskap (trots att jag är kille). Ger ofta en sämre diskussionsstämmning än tvärtom.
Gustav vet vi inte.
Bakgrunden till utrycket som du efterfrågade.
Näe, det sade jag inte. Jag använde det för att om man bara har 0,5kg kvar till sin önskade vikt så är man inte så stor dvs volymmässigt. Man kan då säga liten. Huvudet/hjärnan är fortfarande lika stor som på vilken annan som helst.
Däremot var jag medveten om att det kunde misstolkas och det gjorde det visst, i flera led också...
Om det tolkas som härskarfasoner ber jag om ursäkt men för mig handlade det inte om att härska. Sen tycker jag inte om att kallas för en höna-hen hur politiskt korrekt det än må vara i Sverige i dag.
Hur i hela världen blir fin poäng tydligare för att du lägger till "lilla vän"?
Och missuppfattat - Menade du det också kärleksfullt?
Hade varit kul att se reaktionerna om Doc skrivit ett inlägg och Rössner hade motsatt sig innehållet och börjat sin kommentar med Lilla vän. Ofta det hade ansetts kärleksfullt.
Vissa kan äta enligt tallriksmodellen och mår bra på det, Grattis till alla dem!
Om du hör till den andra kategorien så är ju allt väl för dig, eller hur?
Jag och många med mig har ätit enligt de rekomenderade mängderna och funnit att tallriksmodellen inte fungerar för oss. Kroppen ropar efter mer, konstant måste man kämpa emot, Visst klarar man av att följa rekomendationerna i någon vecka, några veckor, några månader, några år, men så en dag bryter sig kroppens krav fria och kräver MER!
Äter vi i stället LCHF håller sig kroppen lugn och hjärnan måste inte hålla igen kroppen då kroppen inte har några blodsockerfall.
Poängen är att för de som hela tiden måste kriga mot sin egen kropps signaler för att hålla sig smala, friska fungerar inte tallriksmodellen.
Vi vill ha fred! Fred i vår kropp och fred med tallriksätarna.
https://www.google.se/search?q=tallriksmodellen&tbm=isch&tb...
Kolhydrats-dyrkarna kör ofta med en modell som säger att kroppen är som en förbränningsugn; ju mer du stoppar i den ju mer brinner den och därmed förbränner mer. Det finns kanske vissa få där detta TYCKS stämma, men sanningen är att alla för eller senare går upp i vikt om de äter mer än de gör av med. Anledningen till att kolhydrat-dyrkarna fastnat för denna modell är att de måste äta ofta då deras blodsocker far upp och ner. Och givet att du lever på kolhydrat-rik mat, har problem med vikten och äter oregelbundet så kan att etablera nya vanor där dåliga kolhydrater ersätts med bättre och börjar äta regelbundna tider jämt fördelade över dygnet ge resultat. Ofta blir det den klassiska uppdelningen: frukost, mellanmål, lunch, mellan, kvällsmat, mellanmål.
Om man då får bättre resultat är det nära tillhands att se kroppen som en förbränningsugn, en eld, som ju brinner effektivare om den får tillförsel av bränsle jämnt fördelat över dygnet.
Men alla ni som provat detta och sedan provt LCHF vet att detta inte är sant. Kroppen är sin egen som sköter sig självt och 'vi' behöver inte hjälpa den genom att låsa in oss i matrutiner, som för många tenderar att ta överhanden över hela vardagen; allt blir ett enda fokus på att äta varje gång blodsockret börjar dala. Så analogin om att kroppen är som en förbränningsugn tenderar nog ofta att leda till att kroppen blir ett matfängelse.
Och det är inte rimligt att tro att vi är skapta att befinna oss i ett matfängelse där vi måste äta var tredje timme. För om det var sant, hur kan stenåldersmänniskan i oss ha överlevt något sådant? Hade de också ett dygn som cirkulerade att äta var tredje timme? Inte särskilt troligt.
Om man har provat LCHF så har man nog märkt att det är 'lätt' att gå utan mat under långa perioder. Jag äter själv endast tre mål mat om dan, mellan 12-17, sen äter ja inget alls. Jag jobbar ofta(fysiskt) och tränar, joggar osv på tom mage. Och förvånansvärt nog har det lett till att jag är piggare och mer effektiv än annars.
Men om det är så som många träningsexperter idag säger så borde det vara tvärtom, jag borde vara trött, bli skadad, sjuk, övertränad osv. Men inget av detta stämmer. Och om vi tänker efter så är lågkolhydratkost, ihop med att införa fasteperioder under dygnet, en bättre evolutionärt logisk modell. Det är ju fullt troligt att våra förfäder åt kanske på kvällen, men åt då ett skrovmål, och tillbringade sedan dagen med sina sysslor. Detta borde ha ökat deras chanser att överleva markant, i jämförelse med den moderna 'Homo kolhydratis' som är tvungen leta mat oavbrutet hela dagen.
Jag tror själv att debatten om fett eller inte fett är bara början på matrevolutionen, det finnas nog än mer sanningar som vi fortfarande inte riktigt greppat. Nästa led i jakten på en friskare hälsosammare befolkning får väl bli att slå hål på frukost myten, eller mellanmålsmyten. För ingen av dessa är nödvändiga eller logiska, med tanke på vårt ursprung, om man bara är beredd att acceptera det första steget; att vi är skapta för att leva på i huvudsak mättat fett.
Tyvärr så lever du i en förlegad föreställning om hur kost och metabolism fungerar. Jag undrar också varför du går in på en sida som säger "ska man äta jämt för att gå ner i vikt"? Det normalkostare verkar lida av mest är den ständiga hungern. Jag känner få som är naturligt smal och kan äta det de vill, de flesta måste kämpa för att klara av det. En bulle till fikat, sedan måste de ta en femkilometare på lunchen, säger att de "inte hinner äta" osv. Äter man hälsosam mat med lagom fett, proteiner och lite kolhydrater, ja, då blir man till slut normalviktig och rör sig för glädjens skull.
Sedan har jag två barn som har samma problem och inte vill bli feta, samt en man och två barn som kan äta hur de vill med bibehållen vikt. Redan för 15 år sedan började jag undra varför jag inte gick ner, fast jag gick en mil och åt som en fluga. Jag vistte att jag inte överåt, och letade svaret. Någon galenbantning ägnade jag mig inte åt alls, men "åt mindre ooch rörde på mig (mycket) mer".
Till slut hittade jag Annikas bok i april 2008, och i augusti var jag redo att börja. Det har tagit lång tid att kicka i gång min metabolism, för jag måste verkligen vara superstrikt, och fettskrämd var jag. Nu har jag tappat tio kilo senaste halvåret, och takten har ökat på sistone.
INGEN, oavsett utbildning och andra vanföreställningar, kan komma och skriva mig på näsan vad och hur man ska äta. Jag har levt med vikt- och hälsoproblem i 25 år, och levt efter de kostråd som fanns. Så mycket råkost som jag har ätit, så mycket fett jag har skurit bort (men Lätta och lightskit hoppade jag över), så många mil steg jag har tagit för att gå ner, ja jag blir TRÖTT bara av att se dessa små messerschmidtar som TROR att de vet. Folk som inte har viktproblem och tränar, de har ingen aning. Men till lsut kan de drabbas av cancer i alla fall, och frågan är om de inte vänder sig till lchf då?
Nej, vi måste informera. Jag går varligt fram, för gräddtårta kan vara ett hett ämne, och "att man måste få unna sig". Jag unnar mig mindre värk och bättre hälsa.
Men, som Jesus sa:" förlåt dem herre, för de vet inte vad de gör" ;) Och tur att jag är en sansad människa, annars skulle de som pratar om "kalori in och kalori ut" åka på stryk. Men man ska inte slåss, det är dumt.
Detta är en blogg för oss som vill hålla oss friska utan att gå hungriga. Om du tar lite tid att läsa igenom doc´s tips så kommer du förstå hur det ligger till!
Jag förstår inte riktigt vad du uschar och fyar?
Så släpp mättnadsskräcken och läs lite, ät gott, träna som du vill och må bra!
Välkommen!