SJ: som Afrika, fast i Sverige
i Övrigt Jag åker mycket tåg. Jag gillar att åka tåg. Men vad håller SJ på med?
Mina många tågresor under vintern var ett långt skämt – alltid sena, ofta inställda, kaos. Sen har kvalitén aldrig hämtat sig tycker jag. Som denna veckan: luftkonditionering i rekordvärmen kan man glömma, slitna trasiga säten, inga X2000 alls (semester?), eluttag till laptopen utan ström i.
Nu är jag på väg hemåt från fetmakonferensen i Stockholm. I Flen fick vi byta till buss på grund av elfel. Bussen kör oss till Katrineholm där ett nytt tåg står och väntar. Föraren hade inte hunnit med oss, så vi inväntar honom. Efter över en timmes väntan har fortfarande inget besked om vad som händer hörts, så jag frågar personalen som släntrar förbi i solen. Föraren är fortfarande kvar i Flen berättar de, men de vet varken varför eller när han beräknas dyka upp.
Den planerade avgångstiden på skylten har flyttats fram gång på gång. Nu står det 09:10. Klockan är 09:16. Man får se till att ha ett gott humör helt enkelt, och inte ha bråttom till något.
SJ. Som Afrika, fast i Sverige.
68 kommentarer
Inte där jag jobbar. Vi har inga väntetider och inget betalnummer. Däremot har vi en central växel som ideligen kopplar åt h-e fel.
Det är väl inte konstigt att köerna minskat till en femtedel när det numera finns fem gånger fler att köa på (varför man nu ska behöva göra det).
"Den största skillnaden är nog att tiderna förändrats, inte vem som är ägare."
Kanske det. Förresten var det ingen som gillade gamla SJ heller. Och vad jag minns fungerade det inte bättre då. Däremot fick man inte reda på allt som hände i hela Sverige. Det fanns inget ständigt informationsflöde, inget Internet att bli stressad av.
Nej, nu kopplar jag ner mig och går ut i trädgården och läser Sten Stures senaste.
Angående Afrika så har jag endast åkt tåg i Marocko. Där fungerar det allt som oftast bra, men förseningar är vardagsmat. Framförallt kan det vara dålig framförhållning, är tåget mer än en timme försenat borde personalen på stationen veta det tidigare än 10 minuter före utsatt avgångstid. Så jag håller med doc om att det kan vara lite si och så.
Numera i alla fall.
Men nu har den servicevänliga franska järnvägen - SNCF - kommit på den verkliga grejen. I slutet av augusti kommer sträckan Paris-Srasbourg och Paris-Perpignan medföra varsin ÄKTA SPÅGUBBE. Den ene medför kristallkula och pendel, den andre nöjer sig med tid och plats för din födelse. Seanserna varar i tio minuter per person, priset uppges inte. Borde inspirera SJ
SJ befinner sig på stenåldern i jämförelse.
Heja Effie, jag tycker som du :-))
När man börjar på morgonen upptäcker man att tågsättet man ska ha inte startar så man får lov att byta till ett annat fordon. Det enda tillgängliga fordon på plats fungerar nästan helt och hållet, bara luftkonditioneringen är trasig.
När man sedan kommer fram till perrongen (lite försenad såklart) får man inte åka på en gång, man får vänta på ett mötande godståg.
Får sedan rulla iväg och det går ganska bra, lyckas till o med köra in lite tid! Då kommer man fram till en signal i stopp. Ringer genast upp tågklareraren som förklarar ett det är ett signalfel, innan vi får rulla vidare måste en del säkerhetsföreskrifter gås igenom.
Vi tappar den tid vi tidigare körde in.
Vi vet att vi har ett antal resenärer som ska byta tåg vid en station längre fram, vi rapporterar till våran trafiksamordning så de kan kontakta trafikbolaget som kör det anslutande tåget. De meddelar att de kan inte vänta in oss.
Vi får veta att resenärerna får ta nästa tåg, två timmar senare.
Väl framme vid stationen får man höra av resenärerna hur illa det var att de inte fått taxi eller att vi inte fått det andra tåget att vänta.
Nej, tyvärr svarar vi. Det gick inte den här gången. Tyvärr, tyvärr... Vi beklagar.
Hinner sedan värma matlådan och äta den snabbt (missar min rast) så vi kan vända tillbaka i rätt tid.
Väl tillbaka på hemstationen efter avslutat tur läser man igenom brev från ledningen där de skulle vilja att vi går ner i lön pga ökade omkostnader efter vintern...
Men det är mycket fint man får se, alla årstidsväxlingar, många glada trevliga resenärer som gärna vill berätta om sin resa (eller sin livs historia), barns ansiktsuttryck när de får provsitta förarstolen.
Ingen dag är den andra lik och trots snökaos, solkurvor, lövhalka, havererade godståg, signalfel, tröga politiker som bromsar utbyggnaden av järnvägen, trasiga fordon och andra händelser så är det ett roligt och omväxlande jobb :-)