Rösta fram Årets hälsofrämjare 2009
i Vetenskap och hälsa 
Det är dags. Fyra personer är nominerade till den första utdelningen av priset Årets Hälsofrämjare. Nomineringar och omröstning sker via läsarna av Sveriges största hälsoblogg Kostdoktorn.se.
Alla fyra hade ett liknande antal nomineringar. Kommer det att bli en jämn kamp, eller kommer förhandsfavoriten att ta hem även detta pris? Nu avgörs det.
Årets hälsofrämjare
Priset är för den person eller organisation som gjort mest för svenskarnas hälsa under 2009.
Nomineringar togs emot i denna tråden, under två veckor. Därefter tog jag fram de fyra som fick flest omnämnanden.
De fyra nominerade är:
Annika Dahlqvist
Allmänläkare och den mest kända förespråkaren för lågkolhydratkost i Sverige. Ständigt kontroversiell löpsedelmaskin, på gott och ont. Höjt uppmärksamheten för lågkolhydratkost något enormt, men inte alltid trovärdigheten. Har nyligen fått priserna Årets Drake, Årets Häxa, Årets Västernorrlänning, Leo Huss Walin-priset, Gnistan-priset och det mindre smickrande Årets Förvillare.
Fenomenet Annika Dahlqvists största konkurrent är kanske hon själv – är det dags för någon annan att få pris nu?
Fredrik Nyström
Överläkare, professor och sanningssökare. Följer vetenskapen och är inte det minsta rädd att säga att mättat fett är bra. Medial som få, med feta artiklar i DM, Corren, Expressen, Aftonbladet och många andra tidningar.
Gav Rössner en riktig väckarklocka vid kostdebatt på hjärtläkarnas årsmöte samt i Sveriges Radio P1. Har dessutom motbevisat Rössners hallonbåtsteori. Har stor pågående studie om lågkolhydratkost till diabetiker. Var med och vann fettdebatt inför mängder av distriktsläkare.
När Sveriges läkare släpper fettskräcken och överväger lågkolhydratkost till patienter kommer det till stor del att vara Nyströms förtjänst. Och kanske hans bok, som kommer till våren?
Camilla Sparring
Eldsjälen som startade Camillas matuppror efter att ha fått nog av den dåliga maten inom äldreomsorg och skola.
Aktiv som få har hon satt sin blåslampa mot makthavare både här och där. Passande nog har hon redan fått 2009 års Konsumentpris: Blåslampan. Hon lämnade över 68 000 namnunderskrifter till regeringen redan i februari-09. Ordnade en hearing i riksdagen om skol- och äldrematen maj-09.
Sparring fortsätter att kämpa för mer närproducerad tillsatsfri mat med riktiga råvaror!
Mats-Eric Nilsson
Journalist och mannen bakom böckerna Den hemliga kocken och Äkta Vara. Satte fart på den starka svenska trenden mot riktig mat utan fusk och tillsatser. Ingen vän av livsmedelsINDUSTRIN, med betoningen just så. Framgångsrikt debatterat dem gång på gång i TV.
Startat upp märkningen Äkta Vara, för mat utan tillsatser. En märkning som, föga förvånande, rekordsnabbt kritiserades av Livsmedelsverket. Som Mats-Eric Nilsson fört fram i media är nämligen matprodukter med Livsmedelsverkets fettsnåla nyckelhålsmärkning oftast de som har flest tillsatser!
En kämpe för äkta, oförfalskad, naturlig mat helt enkelt.
Rösta
Bara att komma bland de fyra finalisterna visar att de gjort mycket att vara stolta över. Men en av dem skall dessutom få priset Årets hälsofrämjare 2009. Vem av dem blir det?
Nu är det upp till dig!
(ordningen på alternativen slumpas)
Diskussion
Varsågod att diskutera och rösta på kandidaterna! Vinnaren utses efter röstning till och med söndag 24/1. Tillägg: och här är vinnaren!
Mer
PS: Årets Hälsohämmare. Här godkändes inga personliga nomineringar, endast företag och organisationer. Det visade sig finnas en överlägsen favorit, men alla nominerade har gjort sig väl förtjänta. Nästa vecka listas de nominerade, och omröstningen startar!
PS2: Prenumeranter av mitt nyhetsbrev fick tips om omröstningen per mail. Vill du också undvika att missa liknande, samt få en del andra tips? Anmäl dig då gärna till Kostdoktorns gratis nyhetsbrev.
254 kommentarer
Ja men starta en egen blogg som ni kan utforma som NI vill ha den då, så blir allt frid och fröjd....jisses....inte undra på att det är krig i världen.
Nu är ju inte jag, till skillnad mot vad hatarna i Annika-drevet vill påskina, någon Annika-hyllare. Tvärtom fick jag i våras oftast höra att jag var för envis i min kritik av Annika. När jämvikten i båten jag färdas i är i fara att tippa för mycket åt ena hållet, för att den är snedlastad åt ena sidan, så är min strävan att lägga den lilla vikt mitt förnuft kan förmå åt andra hållet i ett försök att bevara jämvikten (Vilken berömd bok slutade så?)
Just nu pågår det ett mycket hatiskt och hysteriskt Annika-drev, så då lägger jag tyngdpunkten åt andra hållet för att upprätthålla jämvikten. Och det är ju inte så svårt med tanke på vilken historisk betydelse Annika faktiskt har haft. Vilket inte hindrar att jag i min balanserade beskrivning tagit upp all upptänklig kritik (i de två trådarna) av Annika som rimligen finns: hennes olika bottennapp, hur det gick dåligt i The Battle of Annikas, hur hon klantat sig på sin blogg, hur hon p.g.a. av alltför stor vrede mot etablissemanget vid flera tillfällen klämt i med alltför grova formuleringar, osv. Men Annika-hatarna är omättliga, och mycket mycket känsliga. Om de inte tillåts såga Annika med fotknölarna utan invändningar, blir de personligt sårade och jätteledsna, och sen ägnar de inlägg efter inlägg om att gråta ut om det.
Om man själv är extremist uppfattas en balanserad beskrivning som extremistisk såklart. Annika-hatarna är så väldigt rabiata att de inte tål att någon avbryter dem, det minsta, i de kaskader de häver ur sig när de spyr galla över Annika. När en vän av ordning hejdar dem i deras mob-beteende och framställer en balanserad bild, blir de alldeles förtvivlade och sen kommer alla dessa inlägg där de skall gråta ut. Mot bakgrund av deras extrema Annika-hat framstår såklart varje balanserad Annika-bild som ett hysteriskt hyllande. En balanserad Annika-bild skär i dem, och det gör ont, och de blir personligt sårade.
Det är naturligtvis jättesynd om dessa Annika-hatare, och att det kommer en ful typ som jag och stör dem i deras mobbande. Jag förstår att de känner sig personligt påhoppade och jätteledsna när de inte bara ostört för ösa på med sitt hat över sitt mobbingobjekt. Vi kan alla gråta en skvätt över den tragedi de utsatts för. Men jag vill bara fråga: har de själva någonsin frågat sig hur Annika känner sig? Det finns något som heter den gyllene regeln, om de nu tycker så väldigt synd om sig själva, har de då någonsin funderat över att Annika också är en människa med mänskliga känslor? Eller känner de sig personligt påhoppade om man påpekar det? Skall det någonsin bli ett slut på klagovisorna från dessa "stackars" mobbare?
Och du har fortfarande inte fattat att detta inte handlar om Annika.
Visst är det här en sketen liten omröstning, helt rätt. Inte ens 2000 stycken har röstat. De upprörda känslorna har ingenting med det att göra. De har istället allt att göra med det faktiskt väldigt hatiska Annika-drev som finns. Damen i fråga väcker känslor som ingen annan. Om inte annat skulle hon kunna vinna pris för det.
man måste få ifrågasätta att priset går till AD utan att anklagas för att vara hatisk och en del av ett drev. Du buntar ihop människor och drar dem över en kam. Det är inte ett särskilt trevligt sätt att debattera.
För övrigt håller jag helt med kattmoster om att det är synd att priset går till någon som är så drivande inom rörelsen. Det gör att priset inte kommer att tas på allvar, ungefär som om VoF:s folkbildningspris skulle gå till någon i deras egen styrelse eller om Nobelpriset i litteratur skulle tillfalla Peter Englund.
Det finns både fördelar och nackdelar med att inte nämna några namn. Inlägg #203 syftade inte på dig. Därmed blir även inlägg #204 irrelevant.
Som jag påpekade i inlägg #207 så finns det både fördelar och nackdelar med att inte nämna några namn. Jag syftade inte på dig heller.
Men varför är ni så snabba att ta åt er?
att du inte nämner namn förändrar inte att du buntar ihop folk. Du påstår att det här finns ett drev och hat mot Annika för att utmärkelsen ifrågasätts. Sen försöker du svära dig fri från att ha riktat några anklagelser genom att hänvisa till att du inte nämnt några namn.
Men nämn några namn då, snälla? Jag vill att du redogöra för vilka som hatar Annika och vilka som utgör ett drev. Annars blir det alltför lösa anklagelser från din sida.
(Kan du inte nämna några namn finns det inget drev.)
Precis som Lasse P påpekade är detta en liten skitomröstning (och utmärkelsen ifrågasätts inte, den är inte ens utdelad!)
Drevet mot Annika finns i media. Dvs i vanliga media, dvs. i M-E-D-I-A! Och runtom på diverse bloggar.
(Kan du inte nämna några namn finns det inget drev.)
Wow, tungt argument! Ja, då finns det väl inget drev mot Annika då :-)
Jag tror de flesta av oss känner till att det finns en värld utanför detta kommentarsfält. Vet inte vem du menar inte förstår detta. Återigen, ska du rikta anklagelser kan du gärna specifera vem du riktar dem mot. Annars blir det litet luddigt.
1. Det är meningen att det skall vara lite luddigt.
2. Jag har uttryckligen specificerat att jag inte syftade på dig.
3. Varför tar du fortfarande åt dig?
Oavsett vem du riktar anklagelser mot gillar jag inte luddiga och svepande anklagelser. Jag kan försäkra dig att jag inte är särskilt brydd över huruvida du specifikt anklagar mig för något eller inte. Detta skulle nämligen inte bekomma mig.
Vilket alltså var fel, vilket jag redan svarat på i inlägg #210.
Annika-drevet är allomfattande.
Din argumentation går ut på att antingen finns det bara här och ingen annan stans.
Eller bara någon annan stans och inte här.
Men nu är det alltså nationellt allomfattande. Kostdoktorns blogg är en del av denna nationella sfär. Alltså finns det även här. Skall det vara så krångligt?
Jag förstår inte ens vad du pratar om, och troligen ingen annan heller.
Gonatt!
Du är förvirrad. Jag har inte pratat om hat mot mig utan om hat mot Annika. Annika-drevet handlar inte om Erik, okej? (Hörs inte det på namnet?) 99.99% av svenska folket vet inte ens vem jag är, okej??!!!
Jag blir tokig!!
Drevet. Arga. På. Lilla dig.
Jag ber dig förtydliga vad som utgör drevet här på bloggen. Du påstår då att drevet är M-E-D-I-A. Jag ber dig peka på exempel på när media visat sin ilska gentemot dig. Du svarar med att kalla mig förvirrad.
End of discussion från min sida.
Skall det här verkligen behöva vara så krångligt? Hur länge skall du orka tjata om denna icke-fråga som du konstruerat ur din egna missförstånd, eller vad det nu är?
Att det funnits ett drev i media håller jag med om. Men det har inget med diskussionen här att göra.
Nej, och jag skriver inte heller att han påstått att drevet är riktat mot honom. Däremot vänder jag mig mot att han förnekar att han påstått att det finns här.
"Vem är lilla mig"? Trodde det var mest kvinnor som använde sig av denna teknik. Det finns inget hat gentemot Annika Dahlqvist, men en massa j-a maktspråk i ditt sätt att skriva. Maktspråk, där det närmast finns ett tvång att vara s.k. LCHF-mainstream = Se åt andra hållet när Annika gör språkliga och vetenskapliga klavertramp.
Det finns inget hat gentemot Annika Dahlqvist
Nähä?
Nä, nu har jag redan haft en tjafsvända med Jonas. Helt poänglöst! Så nu skall du inte lura in mig på en ny sådan omgång meningslös ping-pong med dig. Jag tycker att det jag skriver blir skit i dessa vändor med idiot-ping-pong. Jag hade redan skrivit ett svar (men jag raderade det). Allt detta blir för lågt för en människa med den minsta värdighet. Jag sparar mitt krut till mina längre utläggningar och analyser, som vi ju vet får vissas huvuden att explodera. Det blir både roligare och trevligare så.
PS. Finns det verkligen ingen Annika-kritiker som kan visa prov på en sympatisk personlighet, som inte är full av gift, trångsynt och småaktig?
Jag är kritisk till Annika, men tycker att mycket av det hon fått utstå är väl magstarkt och säkert väldigt kämpigt för henne privat att hantera. Hon har sagt att hon hämtat sig från den senaste omgången, och det får vi hoppas för hon gör mycket gott med sina föreläsningar och bokskrivande tex.
Jag tycker det är trångsynt och småaktigt att anta att en kritiker är osympatisk.
Jag håller med dig i allt du skriver, och jag ser även misstaget i min egen formulering, för jag är ju även själv en Annika-kritiker precis som du, och på samma sätt som du. Det är reglerna i detta forum som gör att jag tenderar mot eufemismer. I inlägg #230 där jag skrev "Annika-kritiker" menade jag "Annika-hatare". Du själv är finfin och balanserad.
Om jag skulle ha gjort det skulle jag väl ha skrivit "ät som jag eller dö".
Det enda i den vägen jag kan komma på är att jag i TV duellen med Annika ? sa något om att de som åt enligt hennes (etablissemangets) kostråd kunde dö en förtidig död, men de som följde mina råd hade större chans till hälsa och liv. Jag uttryckte mig väl mera drastiskt i stundens ingivelse, Programledaren hade inlett frågan med: "Det verkar som att det gäller liv eller död"
http://www.kostdoktorn.se/gomorron-sverige
Den som anklagar mig för dålig källhänvisning borde väl iaktta bättre citering själv.
Och sen sa han: "Äta gör man, ändå dör man."
för tydlighetens skull vill jag fråga om det är ok att skriva exempelvis:
"PS. Finns det verkligen ingen Annika-kritiker som kan visa prov på en sympatisk personlighet, som inte är full av gift, trångsynt och småaktig?"
"F.ö. antog jag inte att de jag syftade på skulle vara osympatiska, utan de hade verkligen i praktiken visat prov på det."
I mina ögon är det angrepp över gränsen. Jag köper inte att det är ok för att han avstår från att nämna namn. Det är ju snarare ett sätt att ytterligare förringa.
Att anklaga andra för att hata är ju också ett gift. Jag tycker inte det är ok.
Otrevligt skrivet, jag håller med. Men det säger kanske mest om den som skrev det. Jag tycker vi skall försöka hålla nivån högre framöver.
I slutet på sommaren -09 kände jag så här: ”Jag äcklas av de otidigheter som skrivs om och till Annika. I samma mening som vissa signaturer kräver att hon skall tänka på vad hon säger, tillåter man sig själv att vräka ur sig mångdubbelt värre. Om man nu tycker att Annika har skadat LCHF konceptet, så kanske man kunde fundera över hur man själv i samma situation skulle ha mått idag, imorgon … och hur man kan stötta i stället för att sälla sig till åskådarna i den skränande folkmassa, som i ett annat tidevarv hade slagits om parkettplatserna vid häxbränning.
Efterspelet skrämmer mig ofantligt mycket mer än de uttalanden Annika har gjort”.
Det där är en mycket träffande formulering av dig, långt innan jag själv ens hade uppmärksammat fenomenet.
Din röst behövs också!
Efterspelet skrämmer mig ofantligt mycket mer än de uttalanden Annika har gjort
Ja sannerligen!
Särskilt viktigt just nu när det är lätt att känna sig skakad av alla otäcka påhopp på Annika efter hennes seger.
Hursomhelst, min teori varför hatet mot en så uppenbar folkets tjänare är så starkt: Annika ifrågasätter för det första auktoriteter, vilka många har som rättesnören och därmed utmanar deras grundläggande värderingar. Å andra sidan utmanar hon många människor vardagsvanor och ljusglimtar i vardagen, en stor stark, smaskig läsk och juice, pasta, en liten bulle, kaka eller godis här och där. Annikas uttalanden sett genom dagspressfiltret blir för dessa människor som ett personligt ifrågasättande av deras tillvaro.
Det är känslomässigt, inte rationellt. Mycket svår mark att beträda, men ett makalöst jobb hittills !!!
Bra poänger. En annan drivkraft skulle jag säga är det faktum att många har hamnat i en mycket pinsam situation, där de har haft fullständigt käpprätt fel i decennier, och nu till sist inser det. Och många av dessa har använt sin auktoritet för att dunka vansinnesidéerna ner i halsen på folk -- fruktansvärt pinsamt. (Jag talar om den stora världen nu, bortanför Andreas' blogg och mammas gata). Heder och fair play har låg prioritet för människor jämfört med målet att inte framstå som en fullständig jubelidiot. Och det är många som har hamnat i det klistret och nu vill sopa sitt tidigare kapitala misslyckande under mattan.
Anti-Annika-drevet kommer då som en räddande ängel för dem. Genom att delta i mobben och skrika ut sina känslor blir det som en besvärjelse som skyler över och omedelbart flyttar fokus från deras eget monumentala misslyckande. Och ännu bättre: udden får riktas mot just Annika, som ju var den som hade förstört för dem från första början. En välgörande gruppterapi, och man slipper hantera jobbiga frågor om sig själv.
Precis som man sopar sina egna monumentala och mycket pinsamma misslyckanden under mattan, så låtsas man inte om hur någon har bytt ut vattnet i hela akvariet där man simmar runt. Dessa människor vill helst inte prata om hur Annika är värd credit för sin fullständigt banbrytande insats under 2009. Dels sätter det ju fokus på just det de vill sopa under mattan, dels tar det ju fokus ifrån det som är balsamen för deras själ och deras räddningsplanka: att spy galla över Annika. Man nämner att man är sympatiskt inställd LCHF (de 90+% som har Annika att tacka för att de alls känner till det, nämner dock inte det), som om det var världens självklarhet (don't mention the past!), och sen öser man på med smutskastning av Annika, utan att bry sig om om det är särskilt logiskt sammanhängande. Den magiska effekten av denna typ av besvärjelse är inte alls avhängig av att smutskastningen hänger logiskt samman.
"Drev" och "hat" är inte lite starka ord. Visst är man fri att uppfatta det på så sätt men om varenda känd person som i media får delar av sina uttalanden snedvridna (och samtidigt förekommer i massa positiva artiklar som Annika D gör, typ om recept, om hennes "metod", positiva LCHF-berättelser etc.) så skulle man ju kunna hävda ett drev mot halva Sverige.
Det är lite som hatet mot Anna Skipper på träningsforum. Man är djupt intresserad av en sak och tror att alla andra tar saker och ting på lika stort allvar. Men för den som oroar sig över ett "allmänt hat" kan ju lugna sig och ta ett litet djupt andetag.
Hon är det kändaste ansiktet utåt men knappast någon nationell superkändis. Och ingen utanför LCHF-kretsen har antagligen glömt alternativt aldrig ens uppmärksammat VoF's helt obetydliga pris.
Doc om Annika Dahkvist: "Älska henne eller hata henne. Annika Dahlqvist är Årets hälsofrämjare 2009".
Lika komiskt fortfarande ;)
Det är naturligtvis så (det vet ju alla redan från skolgården) att ett sätt att göra mobbingen ännu mer effektiv är att förneka att den alls förkommer, och förlöjliga sådana påståenden.
Välkommen till verkligheten Nicklas!
Visst sjutton är Annika "svergiekändis"!
Ja det är hon definitivt. Har jag påstått något annat?
Tack Doc och Annika för Ert fantastiska arbete :)