Rapporter från LCHF-loppet

LCHF-loppet

Igår gick årets upplaga av LCHF-loppet av stapeln. Antalet deltagare ökade tydligen från 300 till 700! Katrin Zytomierska som ligger bakom arrangemanget menar att detta bara är ett första steg. Planer finns tydligen på bootcamps, LCHF-weekends etc.

Lyckligtvis inser allt fler att man knappast behöver en massa bröd, gröt och pasta för att kunna träna. Det är ytterligare en gammal 80-talsmyt som är på väg att självdö.

Mer om loppet:

Uppdatering: Jonas ”LCHF och träning” Bergqvist satsade hårt på loppet. Uppladdningen skedde med kolhydratfattig Paleokost + lite mer kolhydrater kvällen innan. Här är Jonas resultat.

67 kommentarer

Toppkommentarer

  1. Fortare och längre på lchf
    Anders, din kommentar visar hur otroligt lite du faktiskt vet om lchf. Kom gärna med kritik, det är bra att allt, både kaloriräknarmetoder och lågkolhydratkost och allt vad som ryms däremellan, kontrolleras, diskuteras och undersöks noga, men se till att du åtminstone vet VAD det är du kritiserar. Inlägg som dina är fullständigt omöjliga att ta på allvar, det märks på ett pinsamt tydligt sätt att din kunskap om lchf kommer från kvällstidningsrubriker och att du inte har den blekaste aning om hur det verkligen fungerar.
    Läs på och återkom med någon form av substantiell kritik så kan vi ta diskussionen på allvar.
    Svar: #8
    Läs vidare →
  2. Stefan Lindberg
    Allt detta tjafs om LCHF hit och dit... Jag undviker numera att använda förkortningen LCHF eftersom de som inte läst på ens vad det handlar om blir rabiata i min omgivning.

    Sedan till träning och tävling utan pastaladdning, bananer, vetebullar och jag vet inte vad, ni vet allt man "ska" äta innan, under och efter.

    Innan ni läser vidare så måste ni komma ihåg att jag fram till 2007 var en 100% inbiten soffpotatis. Dvs alla typer av aktiviteter som kunde generera någon typ av flås undveks på alla sätt. Idag är jag allt annat än en soffpotatis, nu är jag en synnerligen frisk 48 årig gubbe med en atletisk kropp, ni skulle sett den innan. Med innan så menar jag före LCHF, de idrotter jag började med 2007 gav inga förändringar i kroppshyddan, mer muskler ja, men inte mindre kropp.

    Till vardags är jag spinningledare på intensivnivå, en rätt krävande nivå, 2-3 ggr/vecka. Spinningledare har jag varit i ca. 6 år och dessförinnan en återkommande motionär. 2011-01 hittade jag LCHF som en lösning på högt blodtryck och en stor lekamen, inget annat. Bieffekterna var många, speciellt en noterade jag efter endast en vecka och på mitt spinningpass av typen intevall på 60 minuter.

    Var tog mjölksyran vägen? Väggen, bonken, hammaren osv, känslan av att nu viker benen sig. En vecka efter jag konverterat (då vi nu använder ord som sekt) så fick jag inte den välbekanta känslan att nu snart viker jag mig, dvs nu kommer väggen. Ni vet den som alla som tränar rätt hårt pratar om att undvika och att försöka skjuta fram. Min försvann! Eller den sköts så långt fram att jag inte har sett den mer sedan dess. Det var alltså 2011-01-23, en söndag och mitt vanliga morgonpass med mina motionärer. Kommer aldrig att glömma den dagen då jag trodde att något var fel.

    Kortfattat så var det inte så konstigt. Efter att ha studerat lite ingående om hur muskler fungerar och ämnesomsättningen samt lite andra saker kring kroppens funktioner (är också universitetsutbildad så jag kan ta till mig nya kunskaper) så insåg jag att mjölksyra är intimt kopplat till kolhydrater. Mjölksyra, som är en slaggprodukt vid förbränning av glukos, får inte genereras för snabbt, då kommer väggen. Men fettsyror som förbränns är ren energi och det bildas då ingen mjölksyra. Det kan man hitta info om i vilken litteratur som helst inom biokemi och hur kroppen fungerar.

    För att inte bli långrandig så har jag sedan dess kunnat prestera otroligt mycket mer än jag borde. Jag blir trött, ja men jag går inte in i väggen, så efter att ha fått lite enrgi som en korv eller så, så kan jag springa vidare snabbt. Efter en ordentlig uppvärmning så springer jag ifrån fler yngre än jag borde vid min ålder. Jag blir ibland rädd för mig själv men då kroppen uppenbarligen mår så bra så är det bara att öka.

    För att spä på folks sektkänsla gällande mig så springer jag dessutom i barfotaskor... Nu mår också mina fötter, ben, knän, höfter bra och jag kan springa längre, snabbare än vad jag kunnat drömma om. Det tog ett antal månader att helt röra sig i barfotaskor. Nu är andra skor som madrasser i känsla.

    Så med fettdrift och knappt nåt på fötterna så springer jag snabbare än jag borde för min ålder och snabbare går det. Jag springer oftare och längre, springer allt med barfotaskor: stockholm mara, lidingölopp, jubileumsmara, halvmara, tjurrus och en massa annat. Numera hittat till ultralopp också... med barfotaskor. 50km i terräng blev det, längtar efter att testa längre lopp. Vad laddade jag med inför alla dessa lopp, ja inte var det pasta. Äggröra ibland, korv ibland, oftast rysk yoghurt med bär och nötter. Under loppen blir det vatten och åter vatten.

    Så tycker folk att jag är knasig, visst, sektmedlem, visst, äter livsfarlig kost, visst kan de ju tro, knappt nåt på fötterna är ju hur farligt som helst, sure.

    Men svara mig då; varför skall jag äta sådant min kropp mår dåligt av, ha på fötterna sådant jag får ont i knäna/höfterna/benhinnorna av. Följa rekommendationer som baseras på att jag äter sådant min kropp mår dåligt av (kolhydratladda,träna bort mjölksyratröskeln, ...) eller använda mig av skor som ger mig problem med kroppen och tar bort all glädje i att röra på sig eftersom det enda man får är ont eller skador.

    Kan någon svara på den frågan? Är det jag som är sektmedlem eller är det alla andra som följer industrins rekommendationer i kost och annat (skor bl.a.)

    Mitt liv började om då jag förstod att undvika processade kolhydrater, det började om en gång till då jag fick tillbaka rörelseglädjen genom att helt undvika dessa sulor som alla säger att man måste ha på sina skor...

    Svar: #36, #37
    Läs vidare →
1 2

Alla kommentarer

  1. Spanstind
    Finns några orienterare på elitnivå som är LCHF:are ( hur strikt vet jag inte ).
    Tror inte att de prioriterar just detta lopp, men utifall - var glad om du ser ryggen på dem.
    Några sekunder.
    Svar: #52, #53
  2. Kalle
    Jaså det säger du. Och vad är namnen på dessa elitorienterare?
  3. Jörgen
    Vilka då? Anton Tynong har mig veterligen hoppat av LCHF och har inte gjort några resultat att tala om de senaste 3 åren (under det att hans forna landslagskompisar från 2010 plockar medaljer på VM).
  4. Sohlis
    Jag förstår inte riktigt vart du vill komma med dina inlägg?
    Att man kanske springer lite snabbare med kolhydrater? So what??

    De flesta här inne, och de flesta som sprang LCHF-loppet, har redan vunnit det högsta pris de kan vinna, nämligen fått hälsan tillbaka.

    Då spelar det inte så stor roll om man skulle springa milen någon minut snabbare eller inte med kolhydrater, man är glad att man kan springa överhuvudtaget.

    Du är naturligtvis välkommen att ställa upp nästa år, på samma sätt som det inte bara är Göteborgare som får springa Varvet, Stockholmare som får springa Maran eller nattarbetare som får springa Midnattsloppet.

    För övrigt: alla de som inte vinner de loppen de ställer upp i...är det bara för att de ätit för lite kolhydrater?

    För övrigt 2: Hur många elitidrottare känner du till som är det för hälsans skull?

    Svar: #55
  5. Kalle
    Jaså du förstår inte det?

    Då ska jag förklara det för dig.

    Så här är det:

    LCHF är ett bra sätt att gå ner i vikt, den tillåter inte att man äter skräpmat och i princip alla studier visar att man spontanreducerar kaloriintaget när man äter LCHF. När man går ner i vikt så förbättras nästan alltid hälsomarkörerna. Fint så.

    Men, då är det så här att det finns en massa människor som tror att LCHF inte bara är bra att gå ner i vikt på, utan det är någon slags gudagåva som står över allt här i världen. Kolhydrater är helt plötsligt "giftiga" och ALLA borde äta LCHF. Det går så långt som att obildade idioter tror att man kan prestera bättre inom konditionsidrott helt utan kolhydrater, vilket är helt galet. Det är en omöjlighet.

    Man väljer att bortse ifrån alla miljarder människor på det här jordklotet som äter mycket kolhydrater och håller sig friska, och tror att bara för att man själv åt sig metabolt sjuk på godis, chips, läsk och glass, så bör även trådsmala kineser sluta äta sitt ris eftersom ris är glukos och glukos är socker och socker är giftigt.

    Var bara glada om ni lyckats gå ner i vikt och må bättre, men sluta med allt hittepå runtomkring tack!

    Svar: #57, #58
  6. Anne
    Det är farsinerande med så många skeptiker. Varför inte testa själv?
    Svar: #62
  7. job
    Kalle, viktnedgång är långt ifrån den enda positiva effekten av att dra ned på kolhydraterna.
    Kolhydrater i sig är inte skadligt. Det tror jag inte det är någon som är pålåst som verkligen tror. Det är den enorma överkonsumtion av kolhydrater hos den moderna människan, som är skadlig.

    För bara 100 år sedan gick det i princip inte att konsumera kolhydrater i den mängd och takt vi gör idag. Produkterna har "förädlats" i alla led för att vara sötare och godare och i kombination med en felaktig fettskräck har vårt blodsocker nått nya höjder med katastrofala effekter.

    Detta extrema överskott på snabb energi får vårt metabola system att gå bärsärk. Förutom att bli feta kan hyperaktivitet på cellnivå leda till att immunförsvaret attackerar den egna kroppen i diverse autoimmuna sjukdomar och cancerceller växa sig starka på nolltid ...

    Kolhydrater är inte farligt. De kan t o m vara bra ibland - t e x bland idrottsmän, om man tar det för vad det är - snabb energi. När behöver man snabb energi? Jo, när man ska prestera på topp? När ska man prestera på topp? Knappast varje dag, dygnet runt av varje stillasittande svensk ...

    Om du äter kolhydratsnålt till vardags så kan du toppa din kapacitet med kolhydrater när så behövs. Men om en kolhydratsladdad kropp är normalen .. hur ska du då kunna toppa det?

    Jämför t ex med hur andra centralstimulerande ämnen, som kaffe, tobak osv, fungerar. Första gången blir effekten påtaglig. När du vant dig uteblir den och tillslut måste du ha dem för jämnan för att fungera normalt.

    Det är precis samma sak med snabba kolhydrater!

  8. Sohlis
    För de flesta räcker det med att kunna prestera bättre än sig själv.
    Och när då många gör det genom att minska på kolhydraterna och öka på fettet, så blir det självklart så att man tycker att det är jättebra!

    Själv äter jag inte LCHF för att gå ner i vikt. Har aldrig haft viktproblem, alltid BMI under 20 (om man nu skall ha BMI till något), alltid tränat mycket, och aldrig mått så bra eller presterat så bra som nu.
    Hur mycket du än tjatar om maxprestationer och elitidrottare så kommer du aldrig få mig att tro att jag presterade bättre tidigare (trots lägre ålder).

    Nu äter inte kineser bara ris, utan större delen av måltiderna består av grönsaker, proteiner och fett.
    Sedan finns det asiater som bara äter ris i massa olika former...de kallas sumobrottare...

    Hittade du någon elitidrottare som är det för hälsans skull?

    Svar: #63
  9. Kalle
    "Nu äter inte kineser bara ris, utan större delen av måltiderna består av grönsaker, proteiner och fett."

    Alltså, ni är helt otroliga. Vad får ni allt ifrån? Ska ni försöka påstå att man äter LCHF i Kina!?! På den kinesiska landsbygden äter man ris morgon, middag och kväll. End of story!

    "Hittade du någon elitidrottare som är det för hälsans skull?"

    Vad menar du? Varför ska jag hitta det? Det är en massa lirare här som påstår att man kan prestera bättre resultat i konditionsidrotter utan kolhydrater. Det är det vi diskuterar.

  10. Kalle
    Och Sumobrottare äter inte alls BARA ris. Dom äter allt möjligt i kopiösa mängder. 20.000 kalorier om dagen. Kaloriöverskott, du vet. Man blir fet av det.

    Försök äta 20.000 kalorier om dagen i form av ris. Herregud så många obildade knasbollar det finns här. Ofattbart...

    Svar: #66
  11. Sohlis
    Nä, det är hälsa vi diskuterar...och ett motionslopp.

    En del försöker också förklara att de presterar bättre nu på LCHF än de gjorde innan, medans du säger att de inte gör det...

    Jag vet inte hur många gånger du har varit i Kina, möjligen fler än mig, men de gånger jag varit där så är det inte riset som är huvuddelen av måltiden. Sedan har jag aldrig sagt att de äter LCHF...

    Nja...de äter väldigt lite fett på grund av att de blir för mätta av det och därför inte kan äta sina kopiösa mängder...men ris däremot blir man snabbt hungrig på igen!

    Börjar argumenten tryta så du måste komma med förolämpningar?

  12. Kattmoster
    Ja, Anne, och så undrar man ju varför de egentligen är här: De visar tydligt att de inte kan någonting om LCHF och att de inte heller vill lära sig något. Varför då lägga så mycken tid på en LCHF-sajt? Det är allt lite underligt.
  13. Kattmoster
    Apropå risätande så är det, som du skriver, inga mängder ris som äts. För ett antal år sedan sändes inslag av japanska tv-program i svensk tv. I ett av inslagen, som var från en japansk arbetsplats, diskuterade de deltagande kvinnorna hur mycket ris de behövde äta. En normalportion ris låg mellan 70 och 80 gram - av kokt ris, vilket innebär 17 - 20 gram kolhydrater.
  14. evah
    Med så mycket invektiv haglande så undrar man vart intelligensen tagit vägen. Klart har man aldrig haft någon så .......
  15. Jörgen
    Nå, fanns det några elitorienterare på LCHF eller inte?
  16. Ann Kristin
    Jag slår vad om att du är ett kolhydratfetto bakom en skärm, där alla kan spela Allan. Upp till bevis, grabben. Vilka lopp har du vunnit, vilken tid är din bästa och vad äter du för att lyckas. Har du en kost- och träningsblogg, ett facebookkonto, där vi andra kan ta del av din visdom. Än så länge ser jag inget av substans.
  17. Stefan Lindberg
    Så otroligt negativa en del blir... Inte konstigt att jag helst undviker att nämna "...", ni vet vad. Istället äter jag bra mat, mår som en prins och presterar mycket bättre *jämfört med mig själv* än vad jag någonsin gjort tidigare, då baserat på kolhydratladdning och madrasser till skor, nu baserat på fettdrift och tunna sulor.

    Jag har inga ambitioner att segra på 100 meter, eller att sopa mattan med konkurrensen på 1500m. Inte heller slå ett nytt rekord på Boston Marathon, även om ett mål är att kvala in till den maran. Jag tävlar mot mig själv och ingen annan. Tittar jag på min historik sedan jag gick från soffpotatis 2007 till dags dato, så ser jag en brant trend till det bättre i tider efter min övergång till "..." samt en till brant trend efter att ha skippat madrasserna till skor.

    Om det då finns belackare som inte kan acceptera att jag tävlar emot mig själv samt att jag med min ålder på 48 inte rimligen borde kunna springa ifrån en genomsnittlig 25åring, så får de väl tycka det, vi lever ju i ett fritt land. I alla fall lyckas jag med det ibland och det gör mig väldigt glad. Glad över att vara i sådan fin form och där det blir bara bättre, trots åldrandet. Det är ju klart att 3 månader efter starten med "..." så hade jag gått ned 16kg vilket underlättade totalt sett, men det minimerade inte smärtan i kroppen och hur jobbigt det var att springa. Det senare kom med avsaknaden av skor.

1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg