Paolo Roberto, kostprofet
Enligt ex-boxaren Paolo Roberto blir man ”slö i kolan” och riskerar ”permanenta hjärnskador” om man inte äter pasta / kolhydrater. Detta kunde man höra i morgonradio idag.
Paulo Roberto
Roberto är före detta proffsboxare och skådespelare. Roberto har också haft en kort politisk karriär, med legalisering av proffsboxning i Sverige som hjärtefråga. Numera sysselsätter han sig som programledare och författare (ett par böcker om träning och en kokbok).
Imorse satt han i studion i morgonradioprogrammet ”Äntligen Morgon”. Detta bland annat för att promota kvällens premiäravnitt av matlagningsprogrammet ”Primo Paolo” (21,00 TV4 plus), och sin kokbok.
Mix Megapol, Äntligen Morgon 21/10
Från vänster på bilden ovan:
AA Adam Alsing
PR Paolo Roberto
GF Gry Forsell
Paolo Roberto berättar till att börja med om sitt nya matlagningsprogram. Han åker i det till Italien för att laga mat med sina fastrar som ”väger runt 100 kilo”…
Här kan du lyssna på programmet. Följande stycke börjar kl 07:24:
GF … det är ju så trendigt med GI och LCHF som Adam håller på med
GF och du har sagt… du sade i DN här i helgen att ”alla GI-profeter kan högaktningsfullt dra åt helvete, dom har fuckat upp svenskarnas uppfattning om mat.”
PR Absolut, alltså kolhydrater det är ju bensinen i kroppen, alltså tankar man inte ordentligt så pallar man inte och de- den största konsumenten av kolhydrater är faktiskt hjärnan. Å- å äter man inte tillräckligt mycket kolhydrater så tänker man saktare, och det finns… slöare blir man i kolan va. Och det finns viss forskning som pekar på att man eventuellt kan få permanenta skador på hjärnan om man går för länge på sådana där lågkolhydratdieter, det är inte helt medicinskt bevisat…
AA Paolo Roberto, presenteras i samarbete med Barilla…
skratt
PR Di Cjeco (?) är den bästa pastan om man skall äta, det säger jag utan att ha fått en spänn.
AA Di Cjeco?
PR Aaa, dem är grym.
(Mer om pastan)
PR Nej men alltså, kolhydrater, att äta är den näst största njutningen i livet, alltså gör man det…
AA Näst efter?
PR Jag kan demonstrera på dig sen Adam, om du vill.
AA Slå någon, är det den största njutningen?
PR Ligga…
(och så vidare)
PR Nej men att, pastan, men om man skippar den i livet, vad blir livet värt att leva? Ett liv utan njutning är ju ett liv som inte är värt att leva. Och håller man på och trixar för mycket med maten, och maten blir ett problem så blir ju livet ett problem. Så sluta tjafsa med det där, och äter man kolhydrater så får man röra på sig och det är ju positivt att man behöver röra på sig, det är ju bra att röra på sig. Jag menar man botar alla välfärdssjukdomar genom att röra på sig…
Kommentar
Man vet inte vad man skall börja. Paolo Roberto säger att man blir ”slöare i kolan” och hotar med möjliga hjärnskador om man inte äter hans älskade pasta.
Men proffsboxning, det är ofarligt?
Ironin blir nästan för skarp, till och med för mig.
Vad Roberto rabblar upp här är en gammal myt – att hjärnan går ”långsammare” utan kolhydrater. Faktum är att hjärnan efter en omställningsperiod på några dagar drivs utmärkt på ketonkroppar som bildas av fett. Detta drar naturligtvis upp fettförbränningen rejält, och är utmärkt om man vill gå ner i vikt. Under ett par dagar kan man möjligen känna sig tröggtänkt, men inte sedan.
Det där om ”viss forskning” som eventuellt visat risk för ”permanenta hjärnskador” har jag aldrig hört talas om. Låter som ren skrämselpropaganda för mig. Någon som vet vad Roberto pratade om?
Jag tror Roberto har rätt på detta viset: är man frisk, smal och rör sig tillräckligt så kan man vanligen äta en del pasta utan problem. Särskilt om man har tillräckligt med protein och fett till. Men de som har svårt att gå ner i vikt eller vill ha bättre kontroll på blodsockret, de tjänar mycket på att skippa pastan. Och då skall det självklart vara upp till dem hur de vill göra.
Om de inte vill kompensera med någon timmes träning varje dag så får Roberto helt enkelt sälja sin kokbok till andra.
Läs mer
Vill du testa LCHF-kost som Adam Alsing? LCHF / Lågkolhydratkost för nybörjare
Här kan du läsa om ”Primo Paulo”, som har premiär på TV4+ ikväll 21,00
Här finns Robertos nya bok: Mina fastrars mat : menyer från Maddaloni
Min policy är att äta ungefär 20E% kolhydrater, 30E% protein och 50E% fett som grund. Det funkar _för mig_. Tränar jag mycket äter jag utan skam mer kolhydrater. Rätt enkelt.
Så vore jag (ex-)proffsboxare skulle jag säkert också smälla i mig pasta, men jag skulle inte råda andra att göra det.
Många andra som ger dåliga kostråd i stil med "äsch, man ska inte tänka på vad man äter!" är ju för övrigt såna som aldrig haft viktproblem...
Har själv ätit LCHF i 10 månader och känner mig absolut inte "dummmare eller slöare i kolan", snarare tvärtom. Har aldrig mått bättre!
Tror faktiskt att man snarare blir lite "slö i kolan" av för mycket pasta.
Jag har gått ner ca 17,5 kg på dessa 10 månader, och har ett blodtryck som nästan är på gränsen till alldeles för lågt, 115/75.
Jag har minst 20 kg kvar att gå ner, men har inte bråttom. Bättre att det går sakta så kroppen hinner ställa om sig och allt överflödsskinn också hinner med att krympa 😉
/Eva
Italienskt påbrå förespråkar ju pasta, okej de kanske mår bra av det i Italien, men i Sverige är det lika fel som potatis.
Om jag skall gå till mig själv så mår jag bäst när jag får äta lite ris, en dl kanske.
Känner av mitt blodsocker direkt när jag äter potatis och pasta.
Förstår samtidigt PR måttå att äta pasta! Han är ju "j" aggressiv!!
Med åldern och orken kommer han också till avslut och kommer förstå att LCHF gör honom gott efter infarkten.
För mig får han finnas. För mig är det lika viktigt att inte kategorisera om mitt som jag tycker att han gör om sitt...
Glömde de helt bort kolhydraterna!!!! Se länken för mer:
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?programid=406&ny...
De gamla vanliga dumheterna, inga orsakssamband i sådana studier.
Irriterande att de överhuvudtaget inte verkar ha tittat på socker eller raffinerade kolhydrater?? Men eftersom det var en studie över hela världen gissar jag att de som åt mer likt den "västerländska dieten" också fick i sig mer sådant.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/7680283.stm
http://circ.ahajournals.org/cgi/content/abstract/CIRCULATIONAHA.107.7...
Behöver och behöver, det var väl just det som var min tanke att friska människor som klarar lite kolhydrater kan fortsätta att njuta av alla fantastiska maträtter som innehåller sådant, och kanske kan göra det på ett nyttigare sätt om de får goda rekommendationer. Lite kul måste man få ha, och det finns ju även annat än mat som påverkar hälsan, så mindre bekymmer över maten och mer fokus på viktigare saker! (Talar om mig själv alltså) Men det är intressant och förstås viktigt att kostråden förändras och inte är felaktiga, så alla sjuka har en chans att förbättra sin situation, och därför är ju denna och liknande sidor så bra, även om det kanske blir lite smal synvinkel i bland.
Sen är det väl just detta som är problemet, det skräp som vi äter gör oss sjuka. Socker, sötningsmedel, kemiska tillsatser, spannmål. Hur blir det bättre av att vi slutar tänka på vad vi äter?
Jag tror i och för sig inte att man dör bara för att man äter pasta en gång eller en frukt i veckan...men många äter pasta och ris till varje måltid, vilket jag tror är skadligt för kroppen.
För några år sedan fick han och Gry Forsell kostråd av någon "expert" i sitt morgonprogram och de råden var rent bedrövliga. Gry som åt onyttigt vegetariskt fick massor med beröm och Adam som åt hyfsat bra - bortsett från för mycket kolhydrater - fick rådet att äta sämre. Skönt att han inte gick på det!
Denna grekiska studie undersökte hur matens sammansättning påverkade halten kroppsfett hos ungdomar. Fett är det mest energirika näringsämnet och föga överraskande gav ett högt fettintag också en högre kroppsvikt. De som åt mest kolhydrater med lågt GI i form av t ex frukt, grönsaker och baljväxter vägde minst. Ganska väntat var också att de som åt mycket sötsaker som sylt, godis, läsk etc också tenderade att väga mycket. Slutsatsen är att man bör äta lagom av alla näringsämnen och hålla sig till kolhydrater med lågt GI om man vill hålla vikten.
Raffinerade produkter och socker e den stora faran med i en kost rik på kolhydrater! potatis o och pasta ger oss bra energi med och medelhögt och lågt gi värde! både hjärnan och musklerna behöver kolhydrater för att fungera optimalt enbart hjärnan förbrukar mer än 100 gram per dag även risken för att drabbas av en infektion blir större om man äter mindre kolhydrater då kolhydrater är immunförsvarets främsta bränsle desutom bränner vi inte fett effektivt om det inte finns kolhydrater i musklerna även insulinet kommer att verka antikatabolt för våra muskler! men de gäller dock att välja rätt kolhydrater! de stora intaget av socker är problemet och inte pasta och potatis! 1-0 till paulo roberto!
Angående potatis, pasta och socker. Jag rekommenderar sidorna 25-28 i Jenny Reimers bok "Maten vi är gjorda för att äta".
Gratis nedladdning på http://www.primavi.se/maten.pdf
Vilken studie pratar du om??
Hade dom separerat fettintaget från kolhydratintaget??
Efter 4 år på kosten konstaterar jag att mina förkylningar minskat drastiskt..
Många bakterier gillar att äta kolhydrater och det gör dessutom cancerceller också
Kroppen skapar lätt den lilla glukosmängd som behövs utan externa kolhydrater.
Om så inte vore fallet borde jag ju gå omkring som en zombie nu efter alla år.
Det är precis tvärtom.
Jag tränar flera pass styrketräning varje vecka och bygger fortfarande muskler tros att jag närmar mig 50-strecket 🙂
Jag har aldrig hört talas om karnitin. Finns det någon som helst anledning till oro?, frågar jag er, som kan det här.
nej.
Paulúns referenser visar inte ens att någon fick symtom av sin "karnitinbrist", det är en väldigt teoretisk diskussion. Orden "förgiftning" och "giftigt fett" är bara skrämselpropaganda bedömer jag.
Puluns terorier går ut på att tjäna pengar och inget annat!
Kan inte folk få in det i sina skallar! Första gången jag hörde om honom blev jag misstänksam och jag har haft rätt sedan dess.
Hur det är med diabetiker vet jag inte! Men jag har ätit LCHF i 2,5 år och varit frisk från min diabetes i 1 år.
Ingen har än så länge klagat på mina blodvärden, förutom höga kolestorolvärden förstås. Men jag vet hur jag skall hantera det.
Låt mig få förklara: jag har satt mig in i alldeles för mycket hur man äter hälsosamt. Jag läser böcker och surfar om ämnet, som många andra, och har bl.a. genom Jenny Reimers förstått att det man i princip borde äta är fisk, kött och mjölkprodukter från betande djur (helst bete på höga höjder) och ägg från utegående höns. Allt varsamt tillagat och mjölkprodukterna inte homogeniserade och pastöriserade. Fisk är problematiskt med miljögifter och utfiske, ekologiskt kött för dyrt (för mig) och sådana mjölkprodukter är ytterst svåra att få tag på. Enligt dessa principer: miljövänlig, hälsosam och billig mat, blir det väldigt komplicerat för att inte säga omöjligt att äta "rätt". Därför måste man hela tiden kompromissa och göra svåra val, och därför kan kost-biten i livet bli stressande och ta för stor plats. Skönt då, att slappna av lite och inse att det finns viktigare frågor i livet och att kontrasten är så enorm mot hur de fattigaste i världen lever. De har kanske inget annat val än att äta potatis hela vintern.
Visst är det kul med LCHF! Smör är gott! Men jag njuter oxå av en skiva rostat hemgjort surdegsbröd med en fin getmese, eller en lasagne gjord med en bolognese som kokat halva dagen, massor av ostsås och parmesan, eller mammas mazarinkaka! Och visst finns det många friska gamlingar som ätit kolhydrater hela livet? Det kanske är en risk man tar, vad vet jag, man kanske inte kan veta om man hör till dem som tål kolhydrater i längden eller inte? Men varför måste kosthållningen vara perfekt när man inte gör andra saker perfekt heller? Som att alltid andas bra, inte spänna sig, inte stressa, inte tänka negativt, vara närvarande i nuet, njuta av guldkornen i vardagen, vara en god medmänniska, o.s.v.
Det var mina tankar för idag!
Förr gav man vasslen till grisarna för att de skulle bli feta och fina, så gör man fortfarande med grisarna som skall bli Parmaskinka, de får vasslen från tillverkningen av parmesanost. Det känns på smaken.
Tankar i världsklass!
Kenneth, javisst är mesosten söt, den är ibland mitt lördagsgodis!
Jag är -helt- övertygad om att du kan få ut många många flera guldkorn i vardagen om du mår bra, och får dina medmänniskor att må bra. För att må bra bör man äta rätt (så som vi människor är MENADE att äta), tänka positivt (arbeta för att uppnå sina drömmar och mål), träna i olika former (det som man själv trivs bäst med), kunna fara ut ur "nuet" då och då o vara lite galen, samt ägna kvalitetstid åt de man bryr sig om.
Jag vet inte hur du definerar ordet "perfekt" Ellan, men för mig är det att inte vara helt fläckfri. Men struntar man i att jobba för att vara så hälsosam som möjligt, så tror jag att man missar väldigt många guldkorn i livet, på ett eller annat sätt.
Och till Andreas, vår aldeles egna kostdoktor, vill jag bara säga:
Tack för denna fantastiska blogg du skapat, tack för att du är denna pionjär du är, som verkligen brinner i frågan och sopar vägen för oss andra som inte har orken eller vet hur man ska skilja fakta från propaganda. Jag lär mig verkligen härifrån varje dag. TACK!
LCHF-kost är enkelt - "man behöver inte vara bra för att börja, men man måste börja för att bli bra". Ett steg i taget räcker för att komma igång. Ta ett steg till för att fortsätta utvecklas.
Att leva på LCHF får inte bli någon stress, jagande av nyttiga livsmedel och sedan glömmer vi bort att leva här och nu. Vi måste vara tidsmedvetna och se oss omkring!
När en sådan som Paulo R. irriterar mig med sina kolhydrater reagerar jag på sättet han framför sina konster - aggressivt - Det får mig att tänka att han döljer något.
När Paulun propagerar och kommer med falska inlägg om sin kosts förträfflighet och folk går på det och jojobantar eller ingen viktnedgång alls då reagerar jag.
När vissa LCHF:are påstår saker och är helt insnöade på sin kost och glömmer att njuta av stunden - här och nu! Med andra som inte äter LCHF - Då går det för långt.
Man kan tycka vad man vill om Paolo Roberto. Han kan komma med de mest idiotiska uttalanden och har helt klart fått för många snytingar i kolan, men han påpekar ofta något som är nog så viktigt för hälsan som kosten d.v.s. det sociala. Har själv funderat en del på det. Hur social blir man av LCHF-kost? Vad anser ni andra? Hur är det att leva med en LCHF-fanatiker om man inte själv är det? Vad bjuder man på när någon kommer på besök och hur hanterar man de situationer som oundvikligen uppstår när man blir bjuden på mat?
Det är märkligt att många av trådarna här slutar i en oändlig diskussion om vad vi är "skapta för att äta". Finns det verkligen belägg för att vi inte har anpassat oss till större delen av den typ av råvaror som finns tillgängliga idag? Om inte, då skulle vi väl gå barfota också.
Köpte Paulun's senaste bok häromdagen. Har inte läst allt än, men kan redan konstatera att man får en bra mycket bättre helhetssyn på livet än om man enbart snöar in på LCHF. Däremot anser jag att många av tankegångarna i LCHF är mycket bra. Väntar på Kostdoktorns recension av boken i sin helhet.
"Hur social blir man av LCHF-kost?" Precis så social som man själv vill. Jag förstår inte hela grejen med påståenden om att man blir ett osocialt väsen, bara för att man inte äter kolhydrater. Förklara gärna!
"Vad bjuder man på när någon kommer på besök?" Det finns hur mycket som helst all välja bland! Ex. fläskstek med beanaisesås utan E-ämnen (hellst hemmagjord) och en sallad till det med olivolja. En god omelett med någon krämig fyllning i (finns oändligt många olika varianter). Hamburgare med en fet ost på, istället för cheddar som innehåller mycket kolhydrater samt E-ämnen, inbäddad i ett eller två isbergssalladsblad (istället för brödet) med dressing, tomat, lök och gurka. Ja, det finns hur mycket som hellst att bjuda på, om man vill se möjligheterna istället för hinder.
"Hur hanterar man de situationer som oundvikligen uppstår när man blir bjuden på mat?" Denna är riktigt enkel - man talar med den som bjudit in dig i förväg (antagligen gör du det redan, annars skulle väl personen i fråga inte bjuda på middag?) och talar om vad du äter för sorts kost, såklart. Skulle du inte gjort det om du var ex. allergisk mot något? Detta är inte något ovanligt fenomen alls, inför en middagsbjudning! Jag har aldrig stött på att värden/värdinnan tagit illa vid sig eller blivit förbannad eller något sådant alls, utan snarare att de blir nyfikna och tycker det är kul.
LCHF är enkelt, om man själv tillåter det att vara så.
Om omgivningen vill hjälpa till eller inte, det beror väl på om man har ÄKTA vänner eller inte. 😉