På den gamla goda tiden

Året är 1968.  Tore Wretman, hovtraktör och senare professor i gastronomi, lagar strömming i TV. Notera mängderna smör och grädde som går åt. Och det är inte allt!

Att äta potatis, eller inte äta potatis

Man kokar potatis till strömmingen. I slutet tillägger Wretman att den som är rädd för potatis naturligtvis kan ta grönsallad till istället. Det framgår inte vad den som är rädd för all grädde skulle göra. Tydligen fanns inte gräddskräck 1968.

Hur många fler goda måltider hade vi fått utan den onödiga fettskräcken som slog igenom på 80-talet tror du?

Mer

Njutmetoden – godare än någonsin?

LCHF-smörgåsar

Bacon Explosion

Tack till Lars-Erik Litsfeldt för tipset

1 2

103 kommentarer

  1. Erik Kilborn
    Tomtefar,

    Bortsett från allt du nämner i #44, och det var inte lite, så finns det ännu mer. Och för att föra in det på något som är mer on-topic på en kostblogg så skulle jag vilja nämna oundvikligheten av en kommande resurskris. Jag talar om peak oil, men inte bara om det. Här är en intressant föreläsning som bör ge en tankeställare för alla.

    Vad händer med en världsekonomi som växer 5% varje år 60 år i sträck? Som professor Bartlett påpekar innebär 5% per år en dubbleringstid på 14 år. Ekonomin växer alltså exponentiellt. På 60 år har storleken på ekonomin blivit 20 gånger större. Vad händer med resursutnyttjandet? Det har också vuxit exponentiellt. Men många viktiga resurser är ändliga. T.ex. olja.

    Vissa hävdar att peak oil redan inträffat. Och att vi redan befinner oss i nedförsbacken. Samtidigt som användandet av olja fortsätter att stiga. Men inte ens optimisternas prognos är någon lättnad i sammanhanget, de säger att samma sak kommer att hända om 20-25 år istället. Efter peak oil kan man hålla ut ett visst antal år, men sen blir oljan i praktiken för dyr för hur vi använder den idag. Detta kommer få omfattande konsekvenser på vårt samhälle.

    Professor Bartlett tar upp vad jag anser kommer att bli den mest omvälvande skillnaden. Så här lyder hans definition av det moderna jordbruket:
    "Modern agriculture is the use of land to convert petroleum into food"
    Konstgödsel, bekämpningsmedel, transporter osv.

    Utan tillgång till olja kommer begreppet stenålderskost att få en helt ny innebörd och signifikans. Och gräsbetande kor kommer inte längre att vara ett specialintresse för vissa mindre grupper av insiktsfulla, utan en absolut nödvändighet för att få ihop tillräckligt med mat till alla. Pressen kommer att öka på varje del av världen att bli självförsörjande. Och ett jordbruk utan olja kommer att ge betydligt mindre mat (men också bättre kvalitet).

    Så många av oss här är redan på väg åt rätt håll, även med avseende på detta.

    PS. Med anledning av ditt sista svar. Vi är huvudsakligen eniga, så jag hoppar över att svara vidare eftersom det ju faktiskt är off-topic trots allt. Tack för ett intressant meningsutbyte!

    PPS. Dollar-kollapsen kommer att komma före resurs-kollapsen, men det gör ju inte saken bättre att ha både ock att "se fram" emot.

  2. Lars M, småsill är precis som strömming. Jag köper Garant sill på Willys (ja, jag gör reklam för en bra produkt!) och den är lika liten som strömming. Slut med dåligt samvete över "strömminsflundrorna"!

    Däremot har jag ett vagt minne av att färsk storsill är lite annorlunda. Den har dock försvunnit helt från fiskdiskarna här i mellansverige. Sen skiljer det nog på de olika kvalitéerna. Fetsill och islandssill såg man väl mest som saltad även förr.

  3. Jessica
    Bland de personliga saker som jag bad att få när min mormor dog var hennes gamla hushållsalmanackor från Husmodern. Tjocka böcker med mängder av hushållstips, recept och måltidsplaneringskalender med menyförslag. Förutom att jag fick veta hur man borde börja göra visit när man flyttar till ett nytt kvarter så var det också intressant att se skillnaden mellan kalendern 1937 och den 1943.

    Trots just genomgången depression var 1937s kalender mycket lyxigare än 1943 - förstås pga krig och kuponger.

    1937 föreslogs "Fyra enkla rätter" för informell middag med vänner. 1943 föreslogs att värdinnan står för brödet och gästerna tar med pålägg.

    1937 var det fläskstekar, hembiträden och senaste mode - 1943 var det "Kan man äta grävling? - Jajamen! Men den måste ligga i blöt en vecka först. Räv är också tjänligt." (obs: EJ överdrift), tips på hur man får en vedpinne att räcka till så mycket matlagning som möjligt genom att bygga en koklåda av en tom plåtburk och gamla tidningar samt hur man syr en barnkappa av pappas pyjamasbyxor.

    Britternas ransonering var mycket snålare än den Svenska och fortsatte långt in på femtiotalet för att all produktion gick till export för att betala tillbaka USAs pengar efter kriget.

    Den sortens nödvändig och påtvingad askes kan lättast upprätthållas om "mend and make do" blir paradigm och socialt tryck. Detta skapar två saker: en stark längtan efter det förbjudna/otillgängliga och en känsla av skuld när man uppnår det. Därmed har man skapat grogrunden för en rätt komplicerad relation till mat. Det stämmer ju med att Britter är både mer fettskrämda _och_ feta än Svenskar generellt eftersom de var tvungna att avstå både mer och längre. Lägg därtill att en fattig Britt är fattig på ett sätt som fram till för ett par år sen var svårt för en Svensk att förstå. (Nu verkar det som att vi utvecklat samma sorts fattigdom, så... tack antar jag.) Den som har tjugo pund för sin veckomatbudget är helt utlämnad till vitt bröd, spaghettihoops, flingor och crisps. Den som har tio pund är utlämnad till samma varor män hälften så mycket av dem. (Cancer Research UK och Oxfam meddelar att den kalla vintern lett till en ökad försäljning av andrahands-pocketböcker - pensionärerna eldar med dem eftersom de är billigare kaminbränsle än kol eller bricketter.)

    När jag var ny här skrev jag hem att "Britterna verkar bara komma i två varianter - Mr Ben Rangel och Barbapapa." När jag bott här i ett halvår konstaterade jag att det i alla fall var tydligt var Barbapaporna kom från, jag var svindlande nära att utveckla Barba-tendenser själv. (Vilket i sin tur utlöste kaloribantningsförsök, med åtföljande viktökning som en räkning på posten)

    Filmtips: Den gamla Ealing-filmen "Passport to Pimlico" gör upp med just ransoneringen på ett ganska roligt sätt.

  4. Mini
    Åh, vilken hög mysfaktor på programmet. Jag tycker om att han säger "God afton" på slutet där.
  5. Mammeli
    # 53 Jessica, vad spännande med din mormors hushållsalmanackor, skulle vara intressant att höra om hur man gör visit som nyinflyttad!
  6. Jag blev GLAD när jag såg klippen.....Önskar att vi får liknade innehåll i dagens matlagningsprogram.....
    Blev riktigt sugen p strömming också.. :)
    Men inte är det lätt att få tag på färsk strömming idag inte om man inte känner nån som fiskar ... :(...
    nenna31
  7. birja
    Under 50-talet var det mycket populärt att åka till Norge och köpa margarin, som var billigt. Det gick bussresor dit. Man fick köpa fem kilo per person. Det var vanligt att ta med något äldre barn (12-års gräns för att få köpa) för att göra resan mera lönsam. Jag minns detta margarin med avsky. På smörgås var det vedervärdigt. Men det kanske var nyttigt. Det sades att det gjordes på tran. Kanske innehöll det Omega 3.

    En liten avvikelse från strömming/sill-diskussionen.

  8. Nån mer än jag som kollat in inbyggnadsugnen? Riktigt fräsig!

    Bor i Norge 100m från havet och här är sillarna stora och finns i tonvis. Vi äter helt klart för lite sill som matfisk. Den är god att grilla!

  9. Lars M: ingen pik från mig.
  10. Jessica
    Mammeli: de ligger nerpackade, men såvitt jag minns skulle en ny fru i kvarteret avlägga visit hos de andra fruar man kunde tänkas passa socialt med mellan dag 2 och dag 5 i det nya hemmet. De första två dagarna måste allt på plats så att man kan ta emot visit och alla förstod om man inte presenterade sig med ett hus i oordning. Att vänta mer än 5 dagar var oartigt och man riskerade att missa luckan.

    Sen skulle man utrusta sig med visitkort, (Detta måste ha varit riktat till en helt annan samhällsklass än mormors. Hon lärde känna grannkärringarna över staketet när det hängdes tvätt) och gå runt till så många som man behövde, eller kunde hinna med under visit-timmarna. (Mellan frukostavdukning och lunchlagning) Första visiten behövde man bara lämna kortet, om inte frun i huset "tog emot" och passade på att bjuda in en. Man stannade max 15 minuter, om inte en ny visit anlände medan man var där. Då stannade man fem minuter till - men "aldrig mer än tjugo minuter".

    Två till fem dagar senare vittjade man sin egen visitkortshållare i hallen och de damer vars kort hamnat däri under veckan efter det första besöket hade bestämt sig för att det gick att umgås med en. (Fast man uppmanades att inte sörja om särskilt begärliga kort inte fanns i korgen, populära damer har många att besöka och det efterlängtade kortet kunde dyka upp flera veckor senare). Därefter var det fritt fram under besökstimmarna, även om man uppmanades att inte slita ut en trevlig värdinna. Kom man förbi och hon var ute lämnade man kort.

    Visitkorten verkar ha varit lite som nutidens Facebook-petningar - ett sätt att visa att man inte glömt bort varandra bara för att man inte lyckats umgås personligen.

    Ett av mina favorittips från 1943 var ett tips från en ungkarl som kommit på ett sätt att få en burk fiskbullar att räcka en person i fem dagar. Det var många manövrer, inklusive att mosa ut dem med ägg, och den sista dagen gjorde han consommé på buljongen. :-) "Mend, and make do"

  11. Lilla Odjuret
    Helt underbar matlagningsfilm även om jag inte gillar strömming. Bullenfilmerna är inte att leka med heller. När det gäller bullenfilmerna så slog mig lite saker. Vem har en omelettpanna idag? Finns en i mitt föräldrahem. Den ser lite annorlunda ut men idén är densamma. Oxfiléfilmen visar på hur utför det gått med vår kötthantering. Hängmörat kött i helt fall. Halleluja! Sådant får man betala dyra pengar för i Östermalmshallen.

    Å sedan till köttbiten. Vilken olycka att bli ihågkommen för en köttbit. Låt mig citera: ”Denna 4 oktober 1811, min födelsedag och årsdagen för min ankomst till Jerusalem, frestar mig att påbörja berättelsen om mitt liv. Den man som idag skänker Frankrike världsherraväldet blott för att trampa det under fötterna, denne man vars geni jag beundrar och vars despotism jag avskyr, denne man omsluter mig med sitt tyranni liksom med en annan ensamhet; men om han krossar nutiden, trotsar honom det förgångna, och jag står fri i allt som har föregått hans härlighet.” Rätt stort ego m.a.o. Hade nytta av att ha läst den smakbit av boken som finns utgiven på svenska innan jag läste Jean d’Ormessons ”Gud till behag”.

    Så till margarinet och mjölken. Är uppvuxen på Milda och liknade. På smörgåsen breddes det Flora senare Lätt & Lagom och Lätta. Smör förekom någon enstaka gång. Mjölken var först skummjölk, när den sedan försvann serverades lättmjölk. Filmjölken var lättfil. Urk! Jag var alltid så fascinerad av att mjölken som man hällde i teet smakade så gott på kafé. Skummjölken kom ju senare tillbaka under det klatschiga namnet Minimjölk. Lika äckligt då.

    Det var min magra mor som styrde inköpen. Någonstans när mellanmjölken kom skedde ett lugnt uppror och mellanmjölk började drickas. Åt själv margarin när jag blev herre över mina inköp, men bestämde mig att pröva smör och insåg att det var mycket godare.

    # Jessica 53. Fin boksamling. Håll hårt i den. Komplettera med Husmoderns Etikett och god ton I & II. För ytterligare fördjupning läs Gwens bok för hemmet.

  12. Kattis
    Ari P: Ja det är han (Werner Vögeli) som inspirerade Melander och Cato till Werner & Werner!
  13. Mammeli
    Jessica, Tack för den trevliga vandringen etikett förr! Kändes nästan som om jag såg en film från 40-50-talet när jag läste den! Komplicerat att leva då kan man tycka--- eller är det tvärtom?
    Nu ska jag sluta prata etikett i sill- och strömmings-tråden!
  14. Ari P.
    Tomtefar och Kattis, jo jag kommer ihåg werner Vögeli nu det var ju så slänge sen. :D

    Werener och Werner testar LC.

    http://www.youtube.com/watch?v=18QQbf51OLk

  15. Jag har ett antal askfat med TWs monogram på. :cool:
  16. Jessica
    Mammeli, jag ska också sluta gå OT, men jag är så rysligt förtjust i de här böckerna att jag blev helt till mig av att få prata om dem. Jag tänker mig att vi alltid tar de underförstådda regler vi lever efter som självklara och inte alltid kan se hur märkliga och krångliga de kan te sig för en utomstående. De visiterande damerna tyckte nog att det hela var självklart, fast iofs - det faktum att råd om detta gavs i husmodern tyder ju på en framväxt av ett köpstarkt, men osäkert, nytt lager av medelklassen.

    Slut på OT, det var trevligt att språkas.

  17. Erik Kilborn
    Jessica,

    Tack för dina underbara kommentarer. Min absoluta favorit var sista stycket i denna, som fick mig att skratta smått hysteriskt.

    Vad skulle jag äta om jag var riktigt fattig? Ja inte en massa kolhydrater såklart. Jag skulle köpa mycket ister, för det är billigt, för det är det ingen som vill ha. Jag skulle äta lever ofta för det är exceptionellt nyttigt och dessutom billigt. Och sill såklart. Lever stekt i ister, sill stekt i ister, osv. Och skulle jag behöva något bulk, kanske linser i så fall. Lök är billigt och gott. Vitkål för c-vitamin (ister-slaw?)

    Jag antar alltså att jag vore för fattig att äta smör, grädde, ägg och ost annat än som lyx då och då. Sen kan man gå till slakterierna och se vad mer de slänger bort. Kanske kan man köpa kohjärna för en billig slant? Eller gör de korv på den också? Blod?

    Fler idéer?

    Faktum är att jag nästan skulle kunna äta såhär idag utan att tycka att jag äter särskilt dåligt. Eller låt mig säga så här: jag skulle fortfarande äta bättre än jag gjort hela mitt tidigare liv innan jag började med LCHF. Blir nästan sugen på att testa en månad för att se hur långt ner man kan pressa matkontot.

    20 pund i veckan, som Jessica hade i sitt exempel, blir 35 kronor om dan. Hur långt kommer man på det? Ja, om jag minns rätt kostar fyra strömmingsflundror c:a 10 kronor, och motsvarande mängd ungnötslever ungefär lika mycket. Så det borde kunna gå ganska bra.

  18. Jessica
    Erik: din meny förutsätter iofs att affärerna på orten för den sortens varor, eller att personen i fråga lever i närheten av en slaktare - eller har tillgång till bil. Det har sällan de människor som lever på så lite. De tenderar att bo i förorter långt från allt. I min hemstad är minimikostnaden för en bussbiljett till köpladan två pund sextio pence (och vi har billiga bussar jämfört med resten av landet). Det är inget problem för mig, men den som har tio pund att sprätta bort får antingen gå till Costcutter, där utbudet är mycket begränsat, eller lägga mer än en fjärdedel av veckobudgeten på transport (och sen försöka bära en veckas shopping på bussen eftersom en till busstur skulle göra veckosumman försvinnande liten)

    För att parafrasera Terry Pratchett - "Det är dyrt att vara fattig".

  19. Erik Kilborn
    Lever, sill, vitkål, lök och linser lär de sälja i affären även om man bor i förorten. Ister kan man beställa eller åka hem med i bussen (1-2 ggr i månaden). Verkar inte alls särskilt svårt. Konstigt hur vissa bara ser problem, där andra ser möjligheter. Transportkostnaderna på de där kolhydraterna de äter torde vara större än de blir i mitt förslag, under alla omständigheter.

    Även om det av några outgrundliga skäl vore så att man var slaviskt tvungen att bara handla allt i den livsmedelsbutik som ligger en närmast, så kan man likväl komma både bättre och billigare undan än att handla en massa flingor och pasta från kolhydratindustrin.

    Sen även om man bor i en liten lägenhet, så kan man odla en del hemma. Om inte annat örter och chili för smakglädjen. Om har man en lite bakgård (t.ex. radhus) så kan man ha höns där. Kan vara en bra idé efter dollar-kraschen också.

    "Det är dyrt att vara fattig"

    Nöden är uppfinningarnas moder.

  20. Det fnns nog överallt eller kan beställas, utom sillen då. Men varför tog du bort ägg? Industriägg kostar väl en 1:50 styck om jag minns rätt. 23 ägg står man sig nog rätt långt på.
  21. Sofia
    Erik K. # 69 "Konstigt hur vissa bara ser problem, där andra ser möjligheter".

    Just det! Optimisten och pessimiten lever i samma verklighet!

    Vilken är sann ;)

  22. Anna i Sörmland
    fantastiskt at han sägerpå slutet. -den som är rädd för potatis kan gärna prova en grönsallad till!
    det är så man tror att det är en kolhydrat psykos som pågår.
  23. Fruktis
    Kul det här. Det är min själ redig mat! Men jag är inte så säker på att Tore Wretman menar vad LCHF:arna här tror när han säger "Den som är rädd för potatis ... ". Det kan ju helt enkelt bara betyda "Den som inte gillar potatis ... ". Jag tror i alla fall inte det har med kolhydraträdsla att göra.
  24. Eva
    Jag såg den berömde kocken Antony Bourdain på tv igår, han och hans bror reste och åt sej runt i spanien och när de sitter vid ett GIGANTISKT grillborde där det grillas kött, fågel, korvar, inälvor och har beställt en andra omgång så börjar de runda av. Brodern (yngre, lätt rundad) tar av fritsen och säger något om att den som uppfann dem var inte så fel ute. Antony ( äldre och slank) säger då:
    'De finns dem som undrar hur jag kan äta så mycket som jag gör. Potatis. Al d r i g potatisen om den inte är dränkt i blod och fett. Aldrig grönsaker, och bröd endast om det är till för att suga upp det sista fettet på tallriken!'
    Undrar om han vet om att han äter lchf? :D
  25. Roger
    Fruktis!
    Det kanske låg nåt bakom det han sa om "rädd för potatisen". Jag läste i SSS bok "Ät dej ner i vikt" att han hittat en gammal kokbok från 1963 tror jag det var..och i den var det visst ett kapitel om att man skulle undvika kolhydrater som potatis om man ville gå ner i vikt. Och denna film var ju från 60 talet så det är väl mycket möjligt att dom visste det redan då men sen blev vi ju lärda att mattät fett var livsfarligt..
  26. Fruktis
    Roger
    Jo, visst "visste" man redan då att man blev tjock av kolhydrater. I min släkt sa man att man blev tjock av potatis och att den och den var "brödtjock". Men vad jag menade var att när Tore Wretman säger "den som är rädd för potatis ..." behöver det inte nödvändigtvis vara det han syftar på. Som jag sa, om man säger "om du är rädd för x" kan det helt enkelt betyda "om du vill undvika/inte gillar x".

    För övrigt är inslaget ett utmärkt exempel på traditionell kokkonst - som jag brukar propagera för här på Kostdoktorn - och Tore Wretman (http://sv.wikipedia.org/wiki/Tore_Wretman) var en utmärkt kock. Om man vill ta det här som reklam för LCHF så får man väl göra det, men traditionell kokkonst säljer sig inte till nån kostideologi.

  27. Roger
    Fruktis!
    Ja visst kan det vara så han menar..men jag tror nog hellre han skulle sagt "den som inte tycker om potatis" isf. Jag ser inte heller dom här gamla matinslagen som lchf, även om det påminner om det i vissa lägen pga allt smör och grädde som användes före fettskräcken slog klorna i oss*L*
  28. Film - 12 minutter - optimal ernæring - Jan Kwasniewski - masse fett - og litt potet!

    http://video.filmpraksis.no/optimalernaring.html

  29. Erik Kilborn
    Varför i hela friden skulle Tore Wretman säga "är rädd för" om han inte menade just det? Kungen har ju ibland haft problem med språkhanteringen och snubblat över orden. Men Wretman har såvitt jag vet aldrig visat prov på afasi eller annan språkstörning.
  30. Erik Kilborn
    Hemul,

    Ja då lägger vi till industriägg också såklart. Det gör ju inte det hela sämre :-)

    Att jag inte räknade in dem först skyller jag på att jag hade det där om "för mycket omega-6" ringande i huvudet. Men under de diskuterade omständigheterna har man ju inte råd med perfektion (i helt bokstavlig mening). Det är klart äggen skall vara med. Ägg är den mest kompletta mat som finns. Gott också.

  31. Fruktis
    Erik Kilborn och Roger,

    Angående "Den som är rädd för potatis ... ", jag tror man kan se "den som är rädd för x", "om du är rädd för x" som ett idiom, som betyder nåt i stil med "den som inte vill ha x", "den som inte gillar x". Vill minnas att jag har hört det i olika sammanhang. Det var nog vanligare förr. I vilket fall som helst ska man nog inte ta det som intäkt för att Tore Wretman antydde att potatis var dåligt på nåt sätt. Han kunde lika gärna ha sagt "Den som inte vill ha potatis/inte gillar potatis ... ". För övrigt var det väl inte en sån massa smör och grädde att det är nåt att skriva hem om (ska inte tolkas bokstavligt). Det var ju mat för flera personer.

    Erik Kilborn, du yttrar också säkert också en massa idiom och uttryck som man inte ska tolka bokstavligt, som "det är ingen ko på isen".

  32. Helge, vilken vacker film! :-D Var du med på den resan?
  33. Erik Kilborn
    Fruktus,

    Visst kan "är rädd för" vara idiom för annat än bokstavlig rädsla, men det förekommer inte i idiomatisk svenska att det skulle stå för "gillar inte". "Är rädd för" betyder p.s.s. ofta "är bekymrad över och vill undvika".

    Du verkar just bekymrad över att Tore Wretman sa just "är rädd för". Av någon anledning verkar det viktigt för dig att tvätta bort effekten av vad han egentligen sa, och med långsökta tolkningar försöka få det till att han egentligen sagt något annat.

  34. pensionär
    På den gamla goda tiden kunde faktskt "om du är rädd för" betyda "om du ogillar" :)
  35. Erik Kilborn
    Eftersom jag hellre tror på pensionärer i min omgivning, än en okänd person med obestämbar ålder, som plötsligt dyker upp under nickname "pensionär", och kommer med påstående utan något som helst stöd, får jag bara säga: ledsen men nej!

    Idiomatiska uttryck finns väl dokumenterade t.ex. på SAOB. Fritt spekulerande är ju inte värt någonting. Plocka fram evidens därifrån eller ta fram egna exempel på språkanvändning, om det ni säger skall vara värt någonting. Det är därför vi har språkvetenskap och dylika systematiska sammanställningar.

  36. Fruktis
    Tack pensionär för stödet. Erik Kilborn, språkvetenskap är ingen systematisk sammanställning. Språket är flytande och i ständig förändring.

    Hursomhelst, vilken tolkning är mest långsökt? Att "Den som är rädd för potatis ... " betyder "den som är rädd för att äta potatis eftersom det bidrar till fetma, vilket inte smör och grädde gör, ... " (så vill ju LCHF:aren tolka det), eller att det helt enkelt bara betyder "den som vill undvika potatis, av vilken anledning det nu må vara, ... ". Jag röstar på den senare.

  37. Fruktis
    Öh, jag röstar naturligtvis för att den första är mest långsökt.
  38. k s
    när jag var liten var jag rädd för storpotäten.
  39. pensionär
    Googlade utan resultat.

    Användningen av uttrycket kan ju ha varit lokalt, min värld var synnerligen begränsad på den gamla goda tiden. Vad jag minns användes uttrycket i lite olika sammanhang som ex. ”… om du är rädd för att sticka ut för mycket …” (underförstått ogillar uppmärksamhet) eller ”om du är rädd för att den blå färgen blir tråkig” (underförstått att du inte kommer att gilla den) etc.

  40. Miller
    Jag håller med pensionär, stämmer bra med språkbruket i min släkt, mestadels Stockholmare sedan några generationer tillbaks.
  41. Erik Kilborn
    Språket är flytande och i ständig förändring.

    Öh, vilket är precis varför man gör systematiska sammanställningar av denna förändring. Jag ber dig: ta en titt i SAOB! Den finns på nätet. Poängen med SAOB är att man inte kan kasta ur sig ogrundade påstående om att förr betydde det si eller så när man sade X. Det hela finns noggrant dokumenterat. Bra va? V.g. gå in och läs.

    "den som vill undvika potatis, av vilken anledning det nu må vara, ... "

    Ja den som är rädd för något undviker det. Det ligger implicit i begreppet. Och anledning gavs inte heller av Herr Wretman, det har heller ingen påstått. Det är istället du som envisas med att hävda att anledningen skulle vara att man inte gillar potatis (inte tycker om smaken) . Något som du plockar fritt ur ditt huvud och i samma ögonblick höjer till högsta sanning.

    Men "rädd för" signalerar tvärtom tydligt att det inte är frågan en smakfråga, utan att det är något som bekymrar en. F.ö. har inte heller Herr Wretman, med det han har sagt, antytt att han tycker att potatis är dåligt på något sätt (en annan sak som du blandar ihop).

    Nä, nu får du ta och skriva brev till Lars-Gunnar Andersson istället med dina teorier. Vi kommer inte längre här.

  42. Erik Kilborn
    Pensionär #89,

    Båda exemplen du anger handlar om att man bekymrar som om något, inte att man inte gillar det. Hur är det med språkkänslan? Det är tvärtom om den som kanske gillar uppmärksamhet som kan tänkas bekymra sig om att sticka ut för mycket. Etc.

    Kanske kunde Tore Wretman ha sagt "om du är rädd att vanligt kokt potatis skulle verka lite tråkigt, kan du...". Men nu sa han alltså inte det. Men tydligen finns det alltså ingen ände på spekulationerna....

  43. JAUS
    Jag tror inte han syftar på att det är av smakskäl som bör undvika potatisen eftersom han föreslår pressad potatis och bakad potatis först som alternativ, innan han nämner grönsalladen. Om det bara var ett smakalternativ så hade han inte behövt lägga till "den som är rädd för" eftersom han redan listade olika alternativ till kokt potatis.
  44. Miller
    Not: Mina släktingar i Blekinge äter inte potatis till sillen. Ingen aning om det är typiskt för regionen eller bara dem.
  45. JAUS
    Potatisen är ju ganska ny i Sverige innan den kom hit åt man rovor och andra rotfrukter.
  46. kristofer
    Lite förvånad över en del kängor mot dagens matprogram här... Nu vet jag ju inte vilka som åsyftas, men de jag brukar titta på (Vad blir det för mat, Nigella etc) brukar inte direkt vara rädda för smör och grädde...
  47. pensionär
    Erik # 92

    Det finns säkert bättre exempel. Jag kände bara igen mig i # 81´, vilket på intet sätt betyder att jag att tror att TW skall tolkas så i aktuellt teveinslag. Han kanske syftade på diabetiker. På den gamla goda tiden visste man ju att diabetiker skulle vara "rädd för" kolhydrater.

  48. En amerikan allafall som fattat det här med fett: http://www.youtube.com/watch?v=Xz9yHgBFZos

    Tittar dagligen på viktminsknings/kostvideor på YouTube (lätt sett 5000 st totalt) och det är ytterst ytterst sällsynt att någon INTE är fettskrämd. Allt är är low fat osv, ofta från precis samma personer som har svårt att gå ner i vikt. Att hoppa över måltider sen äta massa lättyoghurt (med massa socker) och bröd med margarin är standard och sen undrar de varför de inte går ner i vikt på det.

  49. Erik Kilborn
    Käre pensionär,

    Jag kände bara igen mig i #81

    Fast du kan inte förstå #81 om du inte först läser #73. Och då tvivlar jag på att du håller med Fruktis.

    Dina exempel från #89 ger faktiskt inte stöd åt Fruktis tes. Fruktis spekulerade om en gammaldags användning av uttrycket som knappt skulle finnas längre. Dina exempel i #89 är utmärkt normal idiomatisk svenska idag.

    Dina exempel visar också på töjbarheten hos ordet "gilla". Jag tror om man vill kan man omformulera varje korrekt användning av "är rädd för" m.h.a. ordet "gilla". Man kan göra det till en lek, t.ex. "Om du är rädd för potatis..." = "Om du inte gillar potatis för att det gör dig tjock...".

    Men nu menade alltså Fruktis i #73 gillar = tycker smakar gott. Och då får vi hålla oss till det. Orden som används, och deras töjbarhet, är inte det viktiga, utan innehållet i det som sagts.

    Om vi alltså röjer bort de dimridåer som ords töjbarhet skapar i en sån här diskussion finns det alltså bara två tolkningar av TW's "är rädd för" som framförts.

    1. Den att man är bekymrad över något. Skälet anges inte av TW, så vi kan bara spekulera. Givet vad vi vet om "den gamla goda tiden" så tror jag din tolkning, att han syftade på diabetiker, är den mest troliga.

    2. Fruktis tolkning att "är rädd för" betyder att man inte gillar smaken på potatis. Fruktis menar att detta är den överlägset mest troliga tolkningen, i enlighet med någon sorts gammaldags (numera utdöd?) idiomatisk användning av "är rädd för" (som jag ärligt talat aldrig hört talas om). Tvärtom, säger mig min språkkänsla att tolkningen "är rädd för" = "tycker inte smakar gott" är mer eller mindre omöjlig och, skulle jag säga, alltid har varit det.

  50. pensionär
    Nu har jag läst # 73 ordentligt. Givetvis kan TW ha haft personer som inte tål potatis i åtanke. Det är möjligt, t.o.m. troligt, att ”haken” i den här ordväxlingen sitter i ordet ”gilla”. För övrigt får jag passa på att tacka dig Erik för ditt engagemang i denna lilla "tvist" samt många tidigare intressanta och tankeväckande inlägg.

    Apropå diabetes, är det inte dags att någon efter kostomläggning numera insulinfri person (diabetiker 0) får ett eget matprogram i SVT ;)

  51. Erik Kilborn
    Tack själv, pensionär.

    PS. Äntligen fattar jag det där med diabetiker typ 0.

  52. foie gras
    men hur var det innan fettskrämdheten slog ned, var inte generöst användande av smör och grädde tecken på att ha det gott ställt?

    Läser man kungliga recept (exempelvis de som Gustav V:s obetalbare köksmästare monsieur Arbin serverar) så används smör och grädde med
    ett för oss så hisnande generöst handlag fram till majestätets sista år - 1950 - att man inser att recepten också fungerar som markering av en sant kunglig standard. I den kungliga familjen var för övrigt ingen överviktig. Däremot monsieur Arbin själv.
    Som barn frågade jag min salig farmor -död l953- vad hon tyckte var allra godast
    och jag har aldrig glömt att hon utan minsta tvekan svarade: "vispgrädde".
    Det var för henne höjden av lyx.

  53. Fruktis
    För att återvända till "Den som är rädd för potatis ... " (jag vet, det är länge sedan, men ... ), som säger Tore Wretman i slutet, nu vet jag exakt hur man ska tolka det, och det har ingenting med rädsla för kolhydrater att göra. Om man om någon säger att "Han är rädd för fett/potatis/bröd/socker etc." så är det ett en aning retsamt sätt att säga att han undviker något SOM OM HAN VORE RÄDD FÖR DET. Skälet till att han undviker det kvittar. Uttrycket innebär att man ironiserar över någons beteende eftersom det ses som en aning fjolligt, löjligt, avvikande, etc. Så har uttrycket i alla fall använts under min uppväxt och det används så fortfarande även om Erik Kilborn och andra inte känner igen det.
1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg