Om svårigheter att gå ner i vikt på LCHF

ketos

När jag föreläser frågar ibland någon i publiken en viss fråga. Vad är felet om man inte går ner i vikt trots strikt LCHF? Jag brukar svara att felet är att man är kvinna och över 40 år.

Det är inte så att alla kvinnor över 40 misslyckas med LCHF. Tvärtom lyckas de flesta bra. Men de som når en långsiktig viktplatå tidigare än de skulle önska är nio gånger av tio kvinnor över 40. Sannolikt har det delvis hormonella skäl, såsom att det kvinnliga könshormonet östrogen sjunker med åren. Lågt östrogen = svårare att hålla bukfetman borta. Men det finns även många andra möjligheter.

En som länge kämpat och delat med sig av sina försök på sin blogg är Margareta Lundström. Hon gick initialt ned en hel del med LCHF men inte så mycket som man kan önska. Sen har det varit segt.

Nu har Margareta tagit till det tunga artilleriet, ketonmätning med målet optimal ketos, under hela åtta månader. Resultatet ses ovan. Många knäcker sina viktplatåer på det viset (Jimmy Moore har på samma tid gått ner 30 kilo). Tyvärr gav det för Margareta bara en begränsad ytterligare viktminskning (tre kilo på åtta månader). Här är hennes berättelse:

Vägen till 65: 8 månaders ketonmätning

Brist på större viktminskning efter en rejäl period med optimal ketos (en månad eller mer) tolkar jag som att problemet som hindrar ytterligare viktminskning inte är för mycket kolhydrater eller för mycket insulin. Det är något annat.

Så vad kan det vara? Jag har skrivit en sida med hittills 14 tips för viktminskning. När inte optimal ketos räcker skulle jag föreslå att titta en extra gång på tips #8, 9, 10, 12 och 13. Om det ändå är ett mysterium kan de avslutande tre tipsen (kommer snart) möjligen ge svaret.

Vad tror du om liknande fall?

PS

Som synes i diagrammet överst tillbringas inte hela tiden i optimal ketos, men åtminstone i begynnande ketos. Det kan ge nästan lika god effekt.

1 2

94 kommentarer

  1. Det finns en parameter till som jag inte skrivit så mkt om ännu, nämligen blodsocker och därmed indirekt insulin. Den kurvan är inte med och det gör det än mer komplicerat.
    Viktnedgången fungerar när ketosen är optimal OCH fasteblodsockret är lågt.

    Problemet är bara att hålla sig där.

    Svar: #2
  2. Jag väntar nyfiket på dina fortsatta fynd.
  3. Anna
    Skulle gärna vilja veta.... Har stått still över ett år och t.o.m gått upp.
    Har inte fyllt 40 än :(
  4. Annika
    Jag har stått still i över ett år, kommer inte ner mer. Jag har pco-s vilket säkert kan vara bov i dramat. Är 37 år
  5. Oj va segt det kan va. När man nu ser det så här på papper förstår jag lite bättre hur svårt ni lite äldre kvinnor kan ha det. Bra jobbat Maggan.
  6. asdf
    Brist på träning som skapar bra hormonell balans är också ofta ett problem. Skulle säga 90% är kvinnor över 40år som inte styrketränar tungt.
    Svar: #8
  7. Ann Kristin
    Jag har det precis likadant. Efter en kortare period (4 v) med ketosmätning har jag kommit fram till att boven för mig är mjölkprotein och proportionerna fett/protein/kolhydrater och i viss mån vin, särskilt bubbelvin, fast det är torrt, vitt vin. Bäst är rödvin. På 4,5 år har jag gått ner 10 kg.

    Jag hade blodsockerfall redan som liten, samt magbesvär. Däremot höll jag vikten. Jag började med p-piller när jag var 19 och då steg vikten med 10 kg. Jag slutade, och fick ner vikten till normala 56 kg. Efter mina fyra graviditeter var det allt svårare. Första gången gick det bra, andra gången kom jag ner till 66 kg, men efter tre och fyra landade jag på över 100. Jag hade toxikos, lättare ibland och med nummer tre riktigt svår. Jag tror att det händer märkliga saker under en graviditet. Det är nog inte bara östrogen efter 40. Synd att ingen verkar vilja forska på oss.

  8. Ann Kristin
    Jag tror inte att det hjälper ens med hård träning. När jag åt Medelhavskost (1400 kcal/dag), powerwalkade 4 mil i veckan, tränade 3 timmar plus allt annat i vardagen gick jag ner 10 kg på 4 månader. Sedan fick jag nytt jobb och hann inte.
    Svar: #49
  9. Elisabeth
    Jag är en av " de omöjliga" Äter inte för stora portioner (räknar på Min Mat) För det mesta under 10 -12 kh. gjort så i flera år och nu har jag strl. 46-48 i kläder i stället för 40!!
    Promenera 40 min /dag +cyklar på motioncykel. Motionsdansar 1 /ggr vecka.Har fibromyalgi och artros i ett knä så några andra häftiga övningar fungerar inte.
    Har uteslutit vin, förutom vid festliga tillfällen ( dom är inte många 3 på två mån) då det blir ett glas a 15 cl....Dricker bara vatten och kaffe.
    Ketonmätning???? Som fattig pensionär har jag inte pengar till det.
    Har hitintills försökt tala med tre läkare,för mitt TSH värde varierar från 1.1-3.0 Det bara viftas bort "Ät mindre och rör dig mer."
    klimakteriet är överstökat sedan 10 år tillbaka. Någon som har några bra förslag????
  10. Ewa
    Jag är snart 42. Jag har kört LCHF endast 7 veckor. Inte minskat något i vikt, men 8 centimeter runt midjan. Jag har problem liknande pcos. De senaste åren har jag även sökt hjälp hos hälsocentralerna för att jag tror att min sköldkörtel har underproduktion, arbetar långsamt. På hälsocentralen visar blodprovet inget. Men alla symptom jag har visar på att jag har en sköldkörtel med underproduktion. Så det jag menar är att många kvinnor kan lida av detta. Sköldkörteln, binjurarna och äggstockarna hänger ihop.
    Har du en slö sköldkörtel så fungerar inte förbränningen som den ska i kroppen.
    Det är mycket synd att läkarvården inte gör något åt alla dessa som söker för dessa problem, men som ändå inte visar något i blodprovet.
    Svar: #16
  11. Samma historia här! Gick ner 20 kg ifjol, till och med Juni, och sedan har det suttit som STEN! Och jag har då 15 kg kvar att gå ner. För mej kan det vara stressrelaterat; en vardag med 5 småbarn under 6 års ålder kanske inte är så lugn och harmonisk som man hade kunnat hoppats på ;-) I övrigt har jag provat alla varianter för att rubba på platån....varit strikt, inte strikt, begränsat mängd, ätit övermycket, tränat varje dag, tränat varannan dag, inte tränat, bara styrketräning, bara konditionsträning.......whatever...inget har hjälpt!
    Men så är man ju också från Norsjö...förmodligen har man äran att få en förbannelse vilande över en; som STRAFF för vad "vi Norsjö-bor" gjort mot Sverige ;-) hihi
    Ser fram emot fler tips! :-)
  12. Haha, hur tokigt låter inte denna artikel?

    http://www.aftonbladet.se/wellness/article16258252.ab

  13. Emma
    Jag är 30 och har gått ner 17 kg med LCHF (på 1 år ungefär). Jag har 5 kilo kvar till min målvikt ca 65 kg och nu står det verkligen helt stilla! Men jag antar att min platå som har legat helt plant nu i ungefär två månader inte är speciellt lång om man jämför med andra här...? Men det är irriterande!
    Jag upplever det dessutom som att jag går upp i vikt när jag tränar! (Spinning och crosstrainter) Mina kompisar säger "Men du kanske bara förvandlar fettet till muskler nu när du går upp?" Men jag vet inte om jag tror på det där snacket om att muskler väger så markant mer.. Är det verkligen så stor skillnad?
    Vill komma loss och bli av med det sista nu!
    Svar: #17
  14. Ewa! Bra skrivet!
    Har samma problem; det visade inget på blodprovet, bara att jag låg på "gränsen", men när jag fick Levaxin fick jag ett helt nytt (vaket) liv! Behöver inte sova lunch, inte deppad/håglös och allt vad det är!!

    Andreas; vad säger du; FINNS hypo2, varför visar det inget på blodproven trots att man har alla symtom och blir bättre av levaxin, och varför isåfall är "alla" så låsta vid att värdena, som borde vara individuella, ska ligga i ett visst spann som ska gälla för alla??

  15. Eva
    En kvinna till här som har problem med några irriterande kilon. Om någon har något tips - så fram med det....
    Lite historia: Min normala vikt är 60-61 kg, 16,5% fett. Där mår jag bra! Jag har tidigare ätit lchf med lite fusk en dag i veckan. Har fungerat väldigt bra. Så blev jag gravid och slarvade då med kosten, pga total borttappad matlust. Dessvärre,tyvärr,sorgligt nog blev graviditeten avbruten i v18. Jag vägde då 66 kg. Det är nu 1,5 månad sedan.

    Sen dess har jag ätit bra mat, dvs lchf - utan fusk bortsett från något glas vitt vin. Jag tränar åter igen normalt, dvs tre-fyra ggr i veckan plus yoga varje morgon. Jag känner att kroppen är starkare och jag mår bättre. MEN vikten är fortfarande 64,5 kg och måtten är desamma som för fem veckor sedan. Varför hittar inte kroppen tillbaka till sitt normala tillstånd? Hormonerna är såklart i obalans - men för h-v, det måste ju finnas något man kan göra? Vad gör man då för att få hormonerna i balans igen? Hur hittar jag min normala kropp igen? Tips någon - gärna - tack!

    Svar: #27
  16. Ann Kristin
    Man kan mäta sköldkörtelhormon där man dygnsmäter urin, men tydligen vill inte vårdcentralen kosta på dessa tester. Jag har blodprovsmätt, men inget är fel. Jag har dock flera sköldkörtelsjuka i släkten. Jag tror också att det kan vara en förklaring.
    Svar: #21
  17. 1 kg muskler väger fortfarande lika mycket som 1 kg fett ;-)
    Fettet tar bara mer plats än vad samma vikt muskel gör!
    Svar: #18
  18. Emma
    Hehe, ja eller hur! Det är lite därför jag inte går med på deras "uppmuntrande" snack ^^
  19. Oscar P.
    Jag tror att den psykologiska faktorn kan spela in här. Jag har stött på en del personer som inte har varit nöjda med sina kroppar och kämpat hårt för att gå ner i vikt men inte lyckats. Det verkar som att stressen och det oftast lite för hårda kämpandet har omvänd effekt på viktnedgågnen.
    Sen måste man ju vara realistisk och räkna med muskelmassa och om det verkligen finns ett behov av att gå ner X antal kilo. Vi lever ju i en utseendefixerad värld.

    Hur som helst, ät bra mat och träna "hårt" max tre dagar i veckan. Träna aldrig tills ni stupar. Och börja gärna meditera. Slappna av och stressa ner.

  20. stina
    Jag är 36år har ätit lchf i snart två år, i perioder fakir, total viktminskning 14kg, det är snart 1 år sen..efter det har jag wobblat på samma kilon. (Urtrist) jag hade oxå havandeskapsförgiftning med båda mina barn, efter sista graviditeten blev det också stopp med alla hormoner, p.ga blodproppsrisk och alla kvinnor på mammas sida och flertal på pappas sida har haft bröstcancer runt 50-års åldern. Jag väger idag 124-126kg det mesta sitter på buken, men annars är jag ganska jämnt fetlagd ;)
    Sen nyår har jag både kollat kalorierna och framförallt hållit koll på fördelningen mellan fett/protein/kolisarprocenten, men inget hjälper.. Så helgen som var spårade vi ur här hemma, jag tuggade choklad som besatt..då hoppar tokvågen ner ett kilo.. ibland vet man inte vad som är rätt.
    Jag blir glad för alla som lyckas, men klart att jag funderar på varför jag inte gör det.

    Hoppas du kan hitta nått som hjälper även oss lite på traven Doc.

  21. Ewa
    Mina symptom är, har varit i flera år: Trött, både fysiskt och mentalt. Torr, tappar hår, torra ögon. Plufsig i ansiktet på armarna och framför allt magen. Tjock hals, låg kroppstemperatur. Svårt att gå ner i vikt, svårt att komma igång på morgnarna. Dålig mage, ont i lederna och stel som en 90-åring.
    Det hela började när jag slutade amma min dotter för elva år sedan. Då sökte jag för trötthet och fick diagnos: depresion. Lyckopiller utskrevs. Blir lite bättre av dem, men efter ett tag tillbaka till samma läge. Jag har själv fått suttit och tala om för dem på hälsocentralen att alla mina problem hänger ihop och har tjatat på att få göra sköldkörtel-test och test på allergi mot gluten. Inga av testerna visade något. När jag började med LCHF, så slutade det att klia i min skalle och håravfallet upphörde. Så jag tycker att det visade lite på att jag nog inte ändå tålde gluten. De övriga problemen har jag kvar och vet inte hur jag ska få någon bukt med. Jag är ju ute och promenerar om dagarna, men så fort jag ska prova på något som styrketräning, så protesterar kroppen med att inte orka. Jag får träningsvärk och smärta som sitter i upp till en vecka. Efter att den veckan har gått så börjar jag om igen med träningen, samma sak igen. Det är nästan så att jag blir sjuk av ansträngningen. Fram till 35 år hade jag en vikt på 58 kilo, vid 41 strax före jul 73 kilo jag är 1.65 lång. Det är lite frustrerande alltihopa. Det handlar om rätt hormonbalans tror jag för många, men det är ju inte det lättaste att få hjälp med det.
    Svar: #31, #48
  22. Eva
    Till asdf:
    Ett flertal undersökningar av oberoende diabetesforskare i USA och Europa visar att extrema (regelbundna) träningspass som WO, hård jogging eller tyndgdlyftning inte sänker vikten hos diabetiker. Dessutom får dessa träningsformer blodsockret att hoppa upp och ner, lågt efter passet som gör att man måste äta snabba kolhydrater. Lågintensiv träning håller vikt och blodsocker i schack. Jag äter sen hösten 2012 enligt tesen "vad jag är" och gått ner 10 kg,
    Eva (53 år, diabetiker sen 45 år)
    Svar: #43
  23. Jojomaja
    Jag var en bra bit över 40 (47) när jag fann LCHF i mars 2012. Jag har gått ned 23 kg sedan dess och det gick rätt fort i början. Jag upplever också en viss platå, men jag skyller den på att jag varit lite lat och inte tränat och att min kropp nog faktiskt börjar gilla min vikt trots att jag inte är trådsmal. Jag börjar tyvärr få lite tantkropp, och det hör väl åldern till. Vissa saker förväntar jag mig inte ska bli snygga igen, oavsett hur mycket vikt jag tappar.

    Och hur är det med träningen bland oss kvinnor 40+ egentligen? Och hur är det med bullbakandet och godisknådandet? Det är väldigt vanligt med glättiga LCHF-bilagor i kvällstidningarna som promotar alla möjliga sorters godis, bullar, tårtor och sötsaker. Hur får man det att hänga ihop med LCHF? Vilken är målgruppen? Jo, det är tanterna med sitt fikande.

    Jag tror att det är vi kvinnor över 40 som lättare faller för alla fikarecepten och därmed har svårare att gå ned i vikt. Jag tror att vi (jag) är lite lata och inte alltid tränar som vi borde. Jag tror män generellt har lättare att verkligen hålla sig till den strikta kosten, hugga in på träningen och köra på. De verkar inte leta efter genvägar, diverse fikabröd och godsaker som tidningarna vill sälja på oss utan kör mer utefter den kostplan som ursprungligen fanns för LCHF.

    Men det är vad jag tror. Alla behöver inte tycka likadant.

    Svar: #28
  24. Geell
    Tyckte nyss att jag skrev i en blogg ang detta att inte gå ned ivikt trots kostomläggning o motion. Måste varit i Anna Hallens blogg !! Redan för fem år sedan kom jag i kontakt med det som benämns Hypo 2. Det är egentlgen en skandal.. man tror att över 100 000 kvinnor kan gå utan diagnos på underfunktion, Hypotyreos eller Hypo2. Vill rekommendera en lättläst bok i ämnet "Sköldkörtelboken" av Eva Sartorius.( Kom ut 2010
    på Vulkan förlag)
    Svar: #25
  25. Ewa
    Tack för tipset! Sedan jag började äta LCHF så har jag ätit mycket vitkål och blomkål på alla sätt och vis, för att jag gillar detta. Men förra veckan började jag må skumt. Halsen kändes större och jag fick kvävningskänslor och illamående.Jag gick av en händelse in på nätet och kollade om det var något man bör undvika om man led av låg produktion i sköldkörteln. Det jag skulle undvika var KÅL! Alla sorters kål! Jag slutade äta detta och nu efter så där fem dagar är jag bättre. Så även där kan man ju se att jag borde ha någon typ av hypoteros.
    Det jag är mest besvärad över är att jag är orkeslös. Vikten må få vara som den är om jag bara blev piggare och orkade jobba upp lite styrka i den.
  26. Sigge
    För min del beror trögheten i att gå ner i vikt på att jag äter middag för sent på kvällen ... det är jag övertygad om.
  27. Jena
    Jag beklagar sorgen, Eva. Det låter som att du är tillbaka på banan matmässigt och träningsmässigt och mer än så tror jag inte du kan göra för tillfället. Du vet ju att det funkar när du är dit vanliga jag, så vore jag du så skulle jag ge det några månader. Har läst att det kan ta upp till 6 mån innan kroppen återställer sig efter ett missfall. Säkert kan stresshormoner och sorg spela in också.
  28. Ann Kristin
    Jojomaja, jag har aldrig gillat socker, desserter eller fika. Jag har alltid valt ost och rödvin före chokladdessert. Jag vet ju inte hur mycket andra lurar sig, men jag är akademiskt skolad, van vid att processa fakta och hålla mig till ett projekt. Men jag ser ofta att det är OMÖJLIGT att få folk att förstå att man inte tappar i vikt när man gör de "rätta valen".

    Troligen kommer vi att få bättre förklaringar på hur kroppens intrikata system fungerar, precis som vi har kartlagt generna. Men precis som Margareta går jag ner högts 2-3 kg på ett år med strikt mathållning.

    Och precis som Eva skrev, träning fungerar ite för alla.

  29. morgengry
    Jag är kvinna och 37.
    Jag har inte testat mig ang. sköldkörteln. Men när jag äter algtebletter för joden, då är det lättare för mig att gå ner, och jag blir piggare.

    Dessutom känner jag på mig själv att mjölkprodukter (förutom smör) har en mycket negativ effekt på mig, det ytterst lite jag kan tillåta mig äta, innan att det blir stopp eller upp på vågen!

    Ang. träning, så är jag en av dom som måste träna för att gå ner. Och det även att jag har ett rörligt jobb och cyklar alltid vart jag än ska (inom stan) Det är inte äns så att jag måste tokträna, 2x 1 tim simning i veckan räckar.

    Så träning måste göra nåt annat än att bränna kcal. För mig stabiliserar det hjärnan så jag inte överäter, och det måste säkert påverka massor med hormoner också.

    Jag tror också jag äter mer fett än en vanlig kvinna,? min mat dryper av fett! Räknade på en vanlig dag att jag ätit 82%fett = 130 g
    Då blir det 1-2 måltider, och fett-kaffe till frukost.

    Jag går då ner, även om det slinkar in en rå riven morot/rödbeta eller grantäpplekärnor. Även lite bröd! Men för mig går det inte att dricka ett glas vin eller ta en bit brie eller en bit 86% choklad. inte äns 1 ggr i månaden om jag vill gå ner.
    been there done that! :)

    Jag tror att en Paleo inspireret LCHF, med periodisk fasta OCH träning skulle göra susen för många där det sittar hårt.
    Men dom som har testat allt, har säkert testat det också. Men det funkar för mig ialf. (När jag följer det ;) )

  30. Robb Wolf skriver mycket i sin bok The Paleo Solution om hur viktigt det är att sova 8-9 timmar i ett kolsvart rum. Det kan vara värt ett försök om man redan gör allt annat rätt. Han hävdar att även alla de som säger att de mår toppen på 5-6 timmars sömn genast sover ett par timmar till om man lägger dem i ett mörkt rum. Rullgardiner står på min inköpslista härnäst.
  31. Katarina
    Vilken "stjärnsmäll" du framkallade hos mig med din beskrivning. Det var som om du skrev om mig. Jag har anat problem med sköldkörtel och gluten (något jag verkar ha blivit känsligare för ju äldre jag blir) har testat bägge sakerna och testerna säger "inga problem". Jag tillhör dem som inte går ner alls, några initiala kilon bara. Jag har dessutom pcos. Vill inte överge LCHF för jag mår bättre av ganska strikt LCHF. Har bantat ner mig förr med Viktv. men varit rabiat sugen och på hemskt humör då. Att ta kvinnors problem på allvar (över 40) måste ju löna sig i längden. Låt oss få de tester och den behandling och den diethjälp vi behöver. Sjukvården har ju pippi på att göra gastricbanding och by-pass nu. Det borde ge minst lika mkt att hjälpa dessa/oss kvinnor med detta.
    Svar: #64
  32. kajak11
    jag har inte koll på hypoteros men jag tror man använda zonterapeut till hormonella problem och det är ju medicinfritt. Hade stor glädje av detta till typ menses problem.
    Börjar att få lite förändringar i kroppen och undrar om jag skal prova igen. Annars har jag använt natur terapeut med vegatest som har haft positiv attityd till lågkolhydrat kost.
    Jag springa året om och åker lite långfärdskidor på vintern och annat på sommaren. Ja svårt åtgärder gå ner. Det är långsiktigt projekt.
    Svar: #44
  33. Olleolle
    Vad, speciellt kvinnor men även män, ofta tror är "optimal vikt" eller "min rätta vikt" och så vidare tror jag sällan överensstämmer med verkligheten.
    Om man nu överhuvudtaget kan tala om optimala eller rätta vikter.

    Tror det är naturligt och kanske rent av nyttigt att vikten oscillerar med ett utslag på några kilo över årliga perioder(eller kanske kortare).

    M.v.h
    Olle

  34. hemkunskapsläraren
    Jag är inte över 40 men jag håller med morgengry. Jag testade att vara superstrikt men det hhände ingenting. För mig släppte det när jag började köra mer mark sissons primal blueprint. Och periodisk fasta var 10 onde dag. Enligt honom så skall man inte köra ett pass träning på en timme, det blir manbara hungrigare på utan kortare pass och ta ut sig ordentligt, eller långa pass mwn då med lågt motstånd, som promenader. Lycka till
  35. hemkunskapsläraren
    Jag är heller inte superstrikt med att räkna kolhydrater. Jagväter både morot och choklad i bland men kroppen har liksom lugnat ned sig. Förut om jag fuskade kunde jag tänka, skit samma jag har redan fuskat i dag jag kan lika gärna trycka i mig mer skit, men det har försvunnit helt nu. Konstigt att min fixering kring mat har försvunnit.
    Svar: #37
  36. Carina
    Hej! Jag har käkat LCHF sedan April och har bara gått ner sisådär 4-5 kg jag har 15 kg kvar nu känns det hopplöst....jag är 53 år ( i dag ) så jag har fuskat med tårta :( jag har så många kokböcker och tidningar och lagar efter recept har verkligen fått allt fett på buken.. hatar det ,det är så svårt och få till det med träning ! Allting känns så hopplöst det hela min omgivning snackar om att jag måste lägga avoch käka så mycket fett, jag har en mycket bättre mage nu det där med keton mätningar fattar jag inte riktigt:(
  37. morgengry
    Ang träning. Så känner jag mig INTE hungrigare efter träning. Och jag äter inte mer av träning men mindre. Jag tror kanske det beror på att jag har en bra fettförbränning, och kanske alltid har haft? För jag har aldrig blevit mer hungrig av att träna.

    Och till dig Eva "22
    Så tror jag att undersökningar visar ett svängande blodsocker däför att deras fettdrift är minimal/icke fungerande.

    Och till alla er kvinnor: ÄT JOD ! alger, fisk, tabletter, tång....
    Utan jod funkar inte skölkörtelhormonerna. Och det är enklare att få tag i en levaxin och sånt.

  38. Josefin
    Jag provade LCHF i ca 8 månader(har tidigare ätit väldigt hälsosamt, dvs minimalt med socker och mindre kolhydrater än "vanlig kost" som GI), men gick inte ner.
    Jag gissar att det beror på min sköldkörtelsjukdom, jag har inte kunnat motionera pga den. muskelsvag och värk samt för hög hjärtfrekvens, är bara några av symtomen.
    Vanligast är att man går ned i vikt av Graves sjukdom, men jag gick upp i vikt.
    Förmodligen för att jag tränade en hel del innan och inte klarade det längre. Jag visste ej om att jag led av detta förrän ca ett år sedan då jag haft det i ca 3år.
    Nu opererad och medicinerad väger jag ca 15kg mer än när jag tränade.
    Jag mår fortfarande dåligt och har många symtom kvar. Har ni några råd om hur jag kan få min kropp tillbaka? Ska jag prova LCHF eller vänta tills mina hormonella värden hamnat rätt. Vad säger Doc och finns det någon med liknande erfarenheter?
    Mvh Josefin
  39. Professor Göran
    Intressanta berättelser tycker jag - mycket lärorika!

    Man kan fråga sig vad strikt LCHF egentligen är men om man utesluter allt som innhåller kolhydrater vilket även inkluderar alla typer av grönsaker så verkar det som om man också hamnar i optimal ketos och då är min egen och min frus erfarenheter som 65+are att vi har kunnat uppnå vår ungdoms idealvikter och också kan behålla dem. Margaretas kurvor pekar ju också på ett tydligt samband mellan graden av ketos och viktnedgång.

    Min egen erfarenhet, som man, bekräftar nog också detta samband när jag nu på senare tid har blivit lite mer frikostig med grönsaker som spenat och broccoli och har gått upp ungefär fyra kilo, från 75 till 79 kg, och ligger där nu ganska stabilt. För 185 cm anser jag fortfarande att detta fortfarande är idealt.

    Just nu är min hypotes att jag kan ställa in min vikt med hjälp av den mängd grönsaker jag äter. Denna hypotes kanske skulle vara värt en mer systematisk experimentell studie. Kanske först ett halvår utan grönsaker och sedan ett halvår med en liberal mängd grönsaker även om jag fortfarande trivs med min nuvarande viktuppgång utan mer som ett rent vetenskapligt experiment med sig själv som försöksperson.

    Svar: #42
  40. Henrik
    Det här kanske kan vara intressant:

    http://www.marksdailyapple.com/how-to-intermittent-fasting/#axzz2LHjM...

    Som han skriver kan man välja sin fastemetod, jag skippar frukosten varje dag och en dag i veckan även lunchen. Man fungerar förvånande bra utan mat om kroppen är van att förbränna fett. Blir lättare efter några gånger när kroppen fattat galoppen. Lycka till! :)

  41. Geell
    @ 36 josefin

    Vet ej du sett mitt inlägg ovan
    Kan varmt rekommendera !

    Sköldkörtelboken
    Eva Sartonius
    Vulkan förlag

  42. morgengry
    Göran och jag är tvärsom, jag måste äta en del grönsaker för må bra och gå ner i vikt.

    Men dock har jag också läst det med att man ska minska ner på kål om man har sköldkörtelproblem.

    I verkligheten handlar det med vikten nog om mycket mera än andelen kolhydrater och ketos.
    Sömn, stress, kärlek, träning, homoner, trauman...... m.m.

  43. Joel
    Mitt blodsocker brukar stiga något under mina simpass. Det brukar bli 1000 - 1200 m, två ggr per vecka, då jag försöker ta ut mig rejält.
  44. Ewa
    Jag har hört att många som får livastin utskrivet, blir bra till en början, men sedan sämre igen. Detta ska då tydligen bero på att binjurarna måste behandlas först och detta har oftast vanlig sjukvård inte så bra koll på. Efter som jag ens inte får någon diagnos, så är jag mest intresserad av vad jag kan göra själv för att stärka mina binjurar och min sköldkörtel. Att jag äter LCHF tror jag är bra för detta. B, D-vitaminer, magnecium och L-Tyrosin är något jag också äter för att försöka göra något åt saken själv. Har alger hemma åt dessa förr, men blev så dålig av dem så jag slutade, kanske ska prova igen. Tar gärna tips på vad jag bör äta och inte äta om någon har kännedom om detta. Är även intresserad av att få kontakt med en bra näringsterapeut eller kinesiolog i Gävle-området eller någorlunda nära i alla fall. Sedan tror jag att mjölkprodukterna även är boven i folk viktnedgång. Men då vet inte jag vad jag ska äta i stället mer än olivolja och avakado. Fattig och arbetslös är jag också, med två barn och man. Men helt klart så tror jag att det är hormonerna för många som spökar för många kvinnor när de inte lyckas gå ner i vikt med LCHF.
    Svar: #45
  45. morgengry
    Jag hade/har också stora problem med binjurerna, men jag har inte koll på hur det hänger ihop med skjolkörteln, annat än att det är nåt med stress.

    Jag hade tur att få hjälp av en som går utbildning hos Bitten. Hon hadde många förslag, men de var anpassade för det mina tester visade. Men det var inte så långt ifrån det du redan gör nu.
    Hon sägar att jag inte ska äta nån komjölksprodukt alls, förutom smör. Och ingen gluten/spannmål heller. Då de både går in och förstör hur tarmen tar upp de andra ämnene som vi behövar.
    Det är därför jag tror att en paleo-inspireret LCHF är bättre, med minimalt/ingen mjölk och spannmål. Men med grönsaker istället (kanske inte kål i stora mängder)
    Men det är ju enkelt för mig att säga, då jag älsker gröntsaker och mår bra av dom, samt tål frukt i små mängder.

    Sen är det mig själv som har märkt stor skillnad om jag äter algtabletter eller inte.

    Edit: förresten så verkar det att som att äta få mål, typ periodisk fasta, att hålla leptinet i ordning. Jag har inte alls samma känsla för att överäta när jag bara äter 1-2 mål om dan. Börjar jag med mellanmål, slutar jag aldrig... :D

  46. Eva
    Svar till Jena # 27

    Tack för stödjande ord! Ja, jag vet om att det tar tid att "bli normal", det är bara frustrerande att kroppen reagerar lite långsamt på väl beprövade knep. Men du har nog rätt, jag får nog ge det några månader. Jag har som sagt inga andra knep att ta till. D-vitamin ska jag testa också, det har jag förmodligen brist på också.

  47. Yster
    Om man läser de amerikanska bloggarna, tex Chris Kresser, så vittnar ju han om att det lossnar för många som har svårt att gå ner i vikt av strikt low carb (som LCHF) om de istället äter en måttlig lågkolhydratkost med typ 100 g kolhydrater om dagen från rotfrukter som potatis och ev. ris, inget som innehåller gluten. Kanske kan vara värt att prova?

    Om jag minns rätt skulle förklaringen kunna vara att vissa får höga kortisolnivåer på en strikt LCHF kost. Om man som på LCHF äter färre kolhydrater än kroppen behöver så gäller det ju att kroppen verkligen lyckas tillverka tillräckligt med glukos själv och det är kanske inte säkert att det funkar hos alla? Kan säkert vara individuella skillnader där.

  48. Yster
    Angående det som händer när du styrketränar. Samma sak händer mig, jag kan promenera, jogga, åka längdskidor i normaltempo (med flås men utan att ta i fullt ut) utan problem men minsta lilla styrketräning (och nu menar jag verkligen minsta lilla, jag upplever själv att jag knappt tar i) så får jag träningsvärk som är näst intill handikappande och sitter i en vecka.

    Om jag försöker träna igen hamnar jag snabbt i en ond cirkel där jag har konstant förhöjd puls och trötthet. Vad jag har googlat mig till stämmer dessa symptom med det som kallas kroniskt trötthetssymdrom, ME/CFS. Jag har läst diagnoskriterierna för ME/CFS och jag kommer inte ens i närheten av dem, så länge jag inte styrketränar mår jag ju alldeles utmärkt, men jag tänker mig att det måste ju finns grader av samma sak.

    Nåt som är typiskt är att symptomen kommer med fördröjning och så är det för mig. Mår alldeles utmärkt under själva träningen och flera timmar senare, väldigt plötsligt, kommer pulshöjningen och tröttheten.

    Tydligen så blir man sämre ju mer man gör sådana saker som ger symptomen, jag har alltså slutat styrketräna:(

    Svar: #65
  49. Toughlikeboots
    Powerwalk och "allt annat i vardagen" är inte = hård styrketräning. Hård styrketräning (med tunga tyngder), typ 1 tim/dag (eller mer som i mitt fall) är = garanterad fettförbränning.

    Tro mig, jag har sett samma människor på bandet och i roddmaskinen år ut och år in. Svettas gör de förvisso, men de blir vare sig starkare eller smalare.

    /Typ-1 diabetiker

  50. Rosa
    Jag tror brist på träning är största boven. När du tränar ökar förbränningen även när du inte tränar. Jag ser många 40+-"tanter" som mig själv på gymmet som sitter och lyfter lite halvhjärtat och lunkar lite på löpbandet. Det är ok att bli illröd i ansiktet och pusta och stånka när du är på gymmet. Det ger inget att bara småköra lite så man knappt blir armsvettig, då kan man lika gärna sitta hemma i soffan och läsa en bok.
1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg