Nybörjarlänkar igen

Dags för tre nya blogglänkar från personer som testat LCHF-kost!

Klicka på rubrikerna för att läsa hela inläggen.

Njutmat enligt Mikkan: So far so good

Nu har jag varit LCHF:are i 4 veckor. Mina svärföräldrar i 3 och min make i 2. Allt blir verkligen mycket lättare när man är fler som stöttar varann, och att vara ense om vilken mat man skall laga hemma är ju ett fett plus (no pun intended).

Jag känner att det fungerar hur bra som helst. Min mage är inte längre uppblåst, jag känner mig aldrig uppkörd och stress sätter sig inte i magen på samma sätt som innan. Frukost går snabbt och lätt och jag har mycket större aptit på det jag äter nu. Yoghurt och müsli var jobbigt att få i sig innan, men mina stekta ägg och min hallonsmoothie på turkisk yoghurt och grädde är hur len som helst.

Jag behöver inga mellanmål längre, och blir inget tokigt blodsockermonster om det drar ut lite på tiden med middag eller lunch. Självklart blir jag hungrig, men det är stor skillnad i känslan av hur akut det är, hur humöret och känslorna påverkas.

Precis som många andra vittnat om, så äter jag mindre mat, 2-3 mål om dagen, jämfört med 5-6 om dagen. Det beror på att jag är mätt längre feter måltider, och då blir också alla mina initiala funderingar om vad man skall ersätta den smidiga mellanmålsmackan med. det behövs så sällan, helt enkelt.

Till på köpet har jag dessutom gått ned 4,5 kg, vilket känns superhärligt. Jag är alltid vaksam på viktnedgång och mina känslor kring detta, eftersom jag har ett förflutet som anorektiker och bulimiker. är rädd att man aldrig kan bli kvitt det där fröet man har inombords, och jag vill inte bereda vägen för att någon form av osund viktfokusering skall uppstå igen, så därför kommer jag bara väga mig ibland och ta eventuell nedgång som positiv. Tror det är nödvändigt för att detta verligen skall fortsätta vara ett livsstilsval med långt tidsperspektiv, för många kan den snabba viktnedgången säkert bidra till att man går in i diettänket och kör på hårdare i nedskärandet av kolisar. det är ingen modell för just mig, jag vill lära mig äta nu som jag planerar att äta resten av livet (oavsett vad enstaka nyhetsinslag säger).

Högerkonspiration: Bortfall

Trogna läsare av den här bloggen minns kanske att jag började med LCHF strax före jul. I början märkte jag inte så stor skillnad, men det dröjde inte särskilt länge innan byxorna passade märkbart bättre än förut! Jag var tvungen att köpa en våg för att kunna följa nedgången (eller bristen därpå) – resultatet synes ovan. På grund av, öh, “lokala avvikelser” är viktkurvan inte särskilt kurvartad, men den nedåtgående trenden syns tydligt. Med tanke på att jag vägde drygt 104 kilo i mitten av januari vågar jag knappt tänka på vad jag måste ha vägt när jag började LCHF:a i mitten av december. Kanske var det faktiskt på tiden att jag började med lite nyttigare kost?!

Min brorsa, som pluggar något som har med idrott att göra (jag har glömt vad) och därför Kan Sånt Där Med Hälsa, har sagt till mig att jag borde väga någonstans kring 80-85 kilo. Fair enough, dit är det inte sådär otroligt långt kvar. Frågan är väl om jag kan börja käka pannkakor och glass igen när jag kommer dit, eller om jag måste fortsätta köra stenhårt på LCHF för att hålla vikten? Klart värt det i sådant fall. Under den ovan dokumenterade viktnedgången har jag festat på sådana saker som Chicken Royal, massor av rejäla köttstycken med smaskig sås och lyxiga sallader. Fyller man inte magen med en massa basmat får man ju plats med så mycket mer av det goda!

Notervärt i sammanhanget är att jag inte följt LCHF särskilt slaviskt. Jag dricker exempelvis fortfarande mängder av öl (eftersom öl är gott!), likaså en del sockerhaltiga drycker, och kan inte hålla mig från en godisbit då och då. Den huvudsakliga skillnaden jag gjort i min kost är att eliminera de stora källorna till kolhydrater – alla rätter med stora inslag av ris, potatis, spannmål eller majs har gått bort. Mycket mer noga än så har jag inte orkat bry mig om att vara – en del chips och även en pizza då och då har slunkit ned (äter man inte kanterna är det väl ok, eller?) Ändå har resultaten inte låtit vänta på sig. Frågan är väl hur mycket snabbare viktnedgången skulle vara om jag följde LCHF slaviskt och inte unnade mig den minsta godisbit; men hur länge orkar man med en kosthållning som inte ger något utrymme för fusk alls?

Saras Scrapblogg och livet runtikring: Vill ni se en platå?

(Inte riktigt nybörjare efter ett helt år. Fler bilder och hela blogginlägget via länken ovan)

Jag har sagt förr att platån nog gett med sej, när jag varit under 102, men inte förrän nu när viktminskningen så här tydligt satt fart igen vågar jag säga att platån verkligen verkligen släppt.

Det är väldigt tydligt att LCHF är en hormonstyrd viktminskningsmetod också, för där jag har det värsta ”flimret” hade jag även störningar i menscykeln (utebliven mens i november), som nu är tillrättade igen.

Imorse fick jag min belöning – vågen visade BARA 9or!! Jag är på tvåsiffrigt! *Hoppar och skuttar av glädje och lättnad!*
Nu hoppas jag min kurva ska fortsätta lika snyggt neråt iallafall 10 kilo till innan jag stannar på nästa platå. För platåer räknar jag med – de behöver kroppen för att ladda om och vänja sej, och min hjärna också för den delen.

12 kilo på ett år är en perfekt viktminsknings-takt för hållbar vikt tror jag.

…

Jag rekommenderar inte LCHF till alla, även om säkert många mår bra av det. Däremot rekommenderar jag det till oss som är rejält överviktiga och ”har försökt allt”, eftersom hälsovinsterna är så tydliga direkt. Jag läste en inne på GIviktkoll som bara tappat 5 kilon, men redan hade blivit av med spökande knän, värkande leder och oförklarliga eksem under fötterna, som sjukvården inte klarat att diagnostisera. Hon satte ord på mina egna tankar och känslor. Sömnen blir bättre och oförklarlig småvärk här och där försvinner när blodsockerkruvan inte svänger och ger ständig belastning på hela systemet med sitt på och av. Jag såg att en av mina besökare inte led av svängande blodsocker och påpekade att det är individuellt. Självklart är det det! Man tar till sej om man vill och känner igen sej – gör man inte det, behöver man inte försvara sej – vi är alla olika. Jag känner ofta igen mej i andras berättelser, så jag misstänker att någon känner igen sig i min historia och kanske blir inspirerad.

Ett par aber som är viktiga att känna till:
Har du jojo-bantat eller kaloribantat mycket och är ”fettskrämd” tar det tid innan kroppen hänger med på att bränna fett. Den är van att lagra allt den får efter år av fettsnål kost. Du går kanske inte ner ett hekto eller centimeter på flera månader. Tillräckligt för att tjura ur och säga att det inte funkar om man bara har fokus på siffrorna på vågen. Känn efter hur du mår och fundera på om det inte trots allt är värt att köra på ett tag till – det kan ju funka.

Flåset KAN ta tid att få upp. Jag gick mina morgonpromenader hela våren 2008 och undrade när jag skulle känna mej så där stark och konditionsfylld som jag gjort tidigare gånger jag tagit tag i promenerandet. Det tog mej cirka 3 månader innan jag kände att jag kunde ”ösa på” utan att känna mej svag. Jag var inte på något vis utmattad eller genomsvett innan, men det kändes som om man gick i sirap och kroppen inte riktigt svarade. Det kan ta tid för hjärnan att acceptera att den ska jobba med annat bränsle än den snabba glukosen du sätter i dej med kolhydraterna.

Låt inte detta skrämma er, utan se det bara som information och förklaring till varför det kanske inte funkar som mirakelkur eller tappa kilon med rekordfart-metod.

Mer

Nybörjarlänkar 1 Anettes och Davids blogg / Huskorsets hemliga liv / Jenny bloggar

Nybörjarlänkar 2 Blog.frisörska.se / Tappa fett utan svett / Vill ha allt / Puppe! Helt enkelt

Stora skrytartråden

LCHF / Lågkolhydratkost för nybörjare

Allt om viktnedgång