Ny LCHF-kokbok. Eller?
Ulrika Davidsson, kostrådgivare som skrivit massor av GI-kokböcker med Ola Lauritzon, kommer snart med en LCHF-kokbok.
Men är det LCHF? På omslaget ses bara mängder av grönsaker med ett par rädda laxbitar. Är Davidsson fettskrämd undrar jag? Det blir intressant att se det slutliga resultatet. Du kan följa utvecklingen, kommentera och få recept via bokens Facebook-sida.
Tidigare av Davidsson: GI Gourmet (nästan som LCHF)
268 kommentarer
Dr Dahlqvist, Kostdoktorn och alla andra kan ju inte säga exakt vad var och en ska äta, lite måste man väl bidra med själv också. Detta då i form av självexperiment som går ut på att se vad som funkar, vad som inte funkar och vad som är ett långsiktigt sätt att äta för en själv ....
Det är just detta som du beskriver nedan -- som människor sällan kan. "bara sluta".
Förstår man inte att för vissa, så går det inte att sluta förrän fatet/paketet är tomt och magen så överfylld att kräkning är nära - antingen spontan eller farmprovocerad, då blir diskussionen lätt stympad.
"Jag tycker man får ha respekt för att människor kan tänka själva, om någon finner att de inte kan begränsa sitt intag av finncrisp (eller whatever) till rimliga mängder, så är det väl bara att sluta? Många glömmer att det är en dosfråga."
De som visar sig vara sockerberoende kan sedan gå vidare från mitt kostprogram till SSS, och sedan vidare till KBT, sockerberoendeterapeuter mm.
En del av dessa är utan tvekan "begivna" på socker/kolhydrater: Jag tror inte att en terapi mot sockersug fungerar fullt ut, om man inte minskar på kolhydraterna först eller samtigt med terapin. Att tro att det bara är en störning i mekanismen känsla --> äta är alltför freudiansk. Inte logiskt.
Det finns ganska många av oss som ätit lågkolhydrat långt innan begreppet LCHF (av Mats Forsenberg, inte myntat i amerikansk eller engelsk litteratur) också långt innan Annika stäldde sig på barrikaderna. Den frågan har funnits i nån tråd på KIF, så du får väl leta där om du är nyfiken.
I Kostguide för LCHF klargörs tydligt vilka födoämnen som är att föredra för viktnedgång.
Jag åt också Finn Crisp eller en tunn skiva äkta surdegsbröd under en övergångsperiod, men max en om dagen. När jag sen upptäckte att jag mår ännu bättre helt utan gluten, så var det inte svårt att ta bort det brödet.
Det är en enorm skillnad i mitt matintag idag, jämfört med innan föreläsningen med dig för 1½ år sen.
Tack för att du öppnade mina och många andras ögon.
Sen att jag utvecklat ett eget sätt att se på min mat, är väl bara en naturligt steg på vägen mot en bättre hälsa.
Vi är ju alla tänkande varelser med ansvar för våra egna kroppar.
Jag undrar om det är typiskt: Att de mest högljudda kritikerna inte själva är aktiva i arbetet? Hur är det med Kattmoster, tycker du att det går bra att gå ut till allmänheten i stort med strikt LCHF-budskap?
Ju längre jag håller på att läsa in mig på lågkolhydratkost, dess effekter och mekanismer, desto mer förstår jag hur invecklat det kan bli.
Jag undviker i det längsta att ge råd till folk omkring mig, eftersom korta generaliseringar kan feltolkas och ev. göra mer skada än nytta. De jag ger råd till är så nära att jag kan svara på frågor och följa upp.
För egen del räknar jag inte kolhydrater längre, däremot har jag infört en nolltolerans mot alla spannmål. Kanske är det den positiva effekten av det som alla vLCHF-ätare känner av? (dvs om man siktar på 0g så äter man naturligtvis inget spannmål)
1) avstå.
2) reda ut under vilka förhållanden man inte kan begränsa sitt intag av kolhydrater.
Personligen tycker jag livet är mycket enklare och roligare om man kan ansluta sig till 2), både när det gäller kolhydrater och alkohol.
Det är inget konstigt att folk blir skrämda av vLCHF men inte av Annikas diet. Det är ju en himmelsvid skillnad och Annikas är ju mycket mer tillåtande och därmed kanske roligare. Men - det diskussionen handlar om är inte det utan om alla som tror att de provar LCHF och misslyckas och sedan sprider detta om LCHF.
"Tycker det är mycket bra att Dr Dahlkvist "springer hem till sig och gnäller", det gör att debatten kan breddas och alla åsikter kan ventileras utan div påhopp. Finns ju inget monopol på diskussionen och när den dessutom nu plösligt rör just henne så får hon väl ta detta vart hon vill."
Det tycker du. Att hon använder en namngiven debattörs inlägg på sin egen sida där kommentarerna inte kan bemötas utan hennes godkännande. Och det utan att ens tala om här vad hon gjort. Nej du. Så gör man inte. Det är dålig netikett.
Du säger ju själv att tanken är att man kan äta t ex 1 eller 2 finn crisp och att du tänker dig ungefär 20-30 gram kolhydrater per dag. Tycker inte du själv då att det är tråkigt om många missförstår? Att de tror att 4-5 finn crisp och mjölk som måltidsdryck betyder att de fortfarande är "riktigt strikta" och att ju mer grädde de tillsätter i maten desto bättre äter de och att de kan lägga till "fusk" ovanpå det och fortfarande nå t ex viktminsknings resultat.
Allt är här i världen inte personliga påhopp på dig, tänk tanken en liten stund att det kanske finns de som vill att du inte ska bli missförstådd i onödan. Men om du behandlar de som försöker komma med konstruktiv kritik för förbättring av något för att undvika missförstånd som om de hoppar på dig och ska "slå tillbaka", då är det inte troligt de försöker igen, då är det mer troligt det istället sprids förlöjligande kritik bakom ryggen som istället bara motarbetar.
*Vore* jag aktiv att "missionera" eller vad man vill kalla det skulle jag vara *betydligt* mer kritisk och förbannad över sådant som missförstås och får för många att misslyckas helt i onödan över missförstånd. Nu gör det mig bara ledsen för deras skull.
Det är klart att det är lättare att gå ut med ett lättköpt budskap. Det är dock inte det diskussionen handlar om utan att så många luras att tro att de äter LCHF när de inte gör det. Fia har beskrivit detta mycket bra.
Jag förstår önskan om att alla ska äta LCHF men den får aldrig leda till att man breddar kosten så in i vassen att den inte längre är LCHF (vi är inte där men jag ser varåt det börjar barka). Då har man inte vunnit någonting. Tvärtom har man förlorat. Och de som förlorat allra mest är de som faktiskt var beredda att äta LCHF men aldrig får veta vad det är. Och detta bara för att vi i vår iver att sprida kosten gör den hur liberal som helst. Därför måste vi vara vaksamma mot tendenser att dra iväg med LCHF. Vi måste också vara tydliga med vilka olika varianter som finns och tydliga med att många människor gör bäst i att låta bli t.ex. bröd, mjölkprodukter som är magrare än fullfet creme fraiche, frukt och grönsaker.
http://www.oasverige.org/
Instämmer helt.
Måste vi inte låta människor få vakna, prova, lära sig, ifrågasätta och växa med kunskapen så som vi själva gjort? De behöver kanske inte förses med den "rena sanningen" (vilken den nu än är) på silversked - utan kan klara av lite motstridiga budskap och tolkningar. Vissa försöker, misslyckas och ger upp, andra misslyckas men söker felkällan, andra lyckas meddetsamma.
Till syvende och sist måste människor ta eget ansvar, både för sin kropp och för sin kunskap om den. Och i det långa loppet hyser jag en ganska stor tilltro till människors vilja, nyfikenhet och tänkande förmåga.
När det kommer nya uttalanden från andra håll kommer människor att gå till våra bloggar för att se vad vi tycker om det.
LCHF: För mig som är frisk
LCHF: För mig som är fet
LCHF: För mig som är sjuk
Mer än tre grupper är bara förvirrande om man vänder sig till den stora massan.
Så - haffa Skaldeman, Andreas m fl och skriv ihop de 1-2 A4-sidor som behövs för att förklara det hela och bli den naturliga förlängningen av dina korta kostråd. Och inkludera även vad som händer om man "stretchar" kostråden åt olika håll. För som någon skrev tidigare - de flesta som börjar med LCHF börjar samtidigt en kunskapsresa där man succesivt lär sig mera, både på makronivå men även kring sin egen kropp och dess olika signaler. Med ökat välbefinnande ökar också intresset att lära mer.
Men du är välkommen att komma tilll min blogg också och diskutera. Om jag modererar bort dina kommentarer så kan du ju alltid gå till Kostdoktorn och klaga.
I min senaste bok: "Doktor Dahlqvists LCHF..." har jag försökt teckna ner det viktigaste från mitt LCHF-budskap.
Doc har ju massor med information om LCHF-tänket på sin blogg, så han behöver nog inte något samarbete med mig om det. Han kommer också med sin bok om ett halvår.
Skaldeman har sina böcker och LCHF-magasinet och hänvisar till dem.
Att livsmedelsindustrin ohämmat tutar i socker eller andra sötningsmedel i snart när all mat är självklart både bedrägligt och ansvarslöst och jag håller med dig om att detta förfaringssätt ska motas med alla medel. Sedan står jag fast vid att beroende eller inte, var och en måste ta eget ansvar - till exempel genom att be om hjälp, vare sig det handlar om att fysiskt bryta ett beroende eller öka på kunskapen.
Jag upplever också att allt fler, för att inte säga ganska många, vanliga människor börjat få upp ögonen för sockerberoendet. Jag möter inte alls lika många "förnekare" idag som för några år sedan, tack och lov. Så där tror jag (också) att vi är på rätt väg, även om man kunde önska att det gick fortare...
Fast det kanske är bara jag som inte förstår hur ni menar.
Sårry, inlägget är OT som 17, fritt fram att radera isåf ;)
Fullkomligt otroligt att du blir påhoppad på detta sätt! Jag hittade din bloggbok på biblioteket i juli 2008, tänkte jag kan väl pröva, och till min stora häpnad rasade kilona snabbt. Då åt jag på kvällarna gorgonzola på Finn crisp, tills jag tänkte själv ( ja, Fia mfl, jag tror att vi är många som kan tänka själva ), det är ostarna jag vill ha och de går precis lika bra att äta utan crispen, de 20-30 kolisarna jag sparade kunde jag tex ibland äta litet potatis. Jag behövde crispen i början innan jag fann "my way". Första 10 kilona rasade ganska snabbt, de sista 10 har tagit betydligt längre tid, men jag har inte "avstått" utan mått bra. Hade inte klarat detta utan AD:s kostprogram, de flesta som skriver på KiF och är besvikna har ju möjlighet att gå in på AD:s och doc:s bloggar och läsa kloka råd.
GvDBuske, om jag fortsatt med mina kvällscrispar, mot vem eller vilka hade jag visat SOLIDARITET genom att avstå dessa crispar. Trist att modeordet solidaritet smyger sig in i LCHF-debatten (eller ickedebatten), väntar bara på att någon känner sig kränkt.
Smörälskare
Eller att det är ett (lol?) påhopp på Annika? hur paranoid får man vara.
Annika har ju skrivit vad hon menar, jag har påpekat att det verkar vara (alltför) många som nybörjare fattat fel och blivit besvikna. Hade de förstått vad som var avsikten så hade det inte blivit så tokigt.
Men visst visst, det vore ju förskräckligt att förtydliga något, eller ens antyda att det kanske skulle kunna behövas - det är ju ett påhopp på Annika och korståg av kolhydratsskräck sekten som vill att alla ska äta nollkolhydrater ^^ absolut *roll eyes* geeze
I vilket fall nog för mig, det är inte mitt problem lyckligtvis :)
GvDB #188, Hur ska vi undanhålla de sockerberoende informationen om att det finns liberalare varianter av LCHF?
Den synnerligen angelägna diskussionen landar tyvärr alltid i detta. Frågan får inte ens väckas för då är det genast ett påhopp på Annika. Sakliga argument upplevs som kränkningar. Och folk som inte ens bemödar sig om att läsa vad som verkligen skrivs hejar på. Man blir trött.
Resonerar man så, så har man SLV-idéerna i bakhuvudet. Endast med SLVs ca
375 gram kh/dygn, så blir 100 gram/dygn i relation till dessa ca 60E% en slags lågkolhydrat.