Ny chans få Matrevolutionen billigt
16 mars 2011 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Om Diet Doctor
i Om Diet Doctor CDON satte under några få dagar priset 99:- på Matrevolutionen under bokrean, nästan halva priset. Själv beställde jag en hel hög. Och nu är de lika billiga igen!
Passa på exempelvis om du vill ha en eller flera böcker att ge bort, snart lär priset vara tillbaka på ordinarie 159:- igen.
Uppdatering 17/3: Rean slut igen, efter en dag.
91 kommentarer
Visst måste man vara tydlig med vad LCHF är men kosten har ett syfte och vi måste vara öppna för nya vetenskapliga rön.
Way to go girl! Du kommer att våga - känner det på mig. :)
Sockertanter är min benämning på de damer som själva säger sig lida av sockerberoende och som man i olika inlägg kan läsa mellan raderna verkligen letar argument för att stoppa i sig sockerprodukter (odefinierat och här slarvigt använt begrepp) av olika slag för att stilla sitt sötsug.
Dessa sockertanter blir allt annat än hjälpta av att LCHF-rörelsens frontfigurer börjar liberalisera kosten och skapa fler argument för avvikelser. På Annikas sajt ifrågasätts nu också uppdelningen av grönsaker i ovanjord- och underjordgrönsaker. Det är nu ett arv från Atkins som vi inte ska bry oss om!
Och så undrar Annika varför jag inte skriver på hennes sajt istället för att klaga på henne här hos Kostdoktorn. Det är mycket enkelt. Min erfarenhet sedan många år av att skriva på Annikas blogg om något som går emot Annikas uppfattningar, är att man löper stor risk att bli cencurerad. Eftersom det hänt mig mer än en gång, undviker jag att kommentera där. Så enkelt var det med det.
Rotfrukter är till skillnad mot spannmål en del av den ursprungliga naturliga mänskliga födan. Alla samlare och jägare som bor i klimat där ätliga rotfrukter växer äter dem. Så här skrev jag på Annikas blogg i morotsfrågan:
Jag har länge tyckt att LCHF:s generalisering om grönsaker ovan jord respektive under jord är missvisande. Den är ett arv från Atkins utan relevans. Den enda underjordsgrönsak som är ett reellt problem är potatisen. Rättika och rädisa är utmäkta LCHF och ligger lägre i KH än många ovanjordsgrönsaker. Även majrova och kålrot ligger under 5 g KH/100g.
Morot, rödbetor, rotselleri ligger mellan 5-10 g KH men är ingen problem för de allra flesta i de mindre mängder vi äter dem.
Värt att veta o moroten. När den kokas länge omvandlas en del fibrer till ren fruktos. Det är därför kokt morot smakar sött.
Jordärtskockan är precis som potatisen en rotknöl och ligger lika högt i KH. Jag har tidigare därför avrått från den men nu fått lära mig att en stor del av kolisarna är inulin som inte höjer blodsockret. Därför rekommenderades faktiskt jordärtskockor till diabeteiker i en kokbok från 1925 som jag skrivit om här:
http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/5756/-Sockerdiet-di...
Hur mycket kolhydrater man tål är ju olika för olika personer, olika även för den friska eller överviktiga gruppen så var och en måste ju själv hitta den nivå de kan leva med.
Min sambo t.ex. gick ner 10 kilo på ett halvår och har hållt den vikten sen dess trots att hon varje dag ätit en banan och ett par finncrisp, vaniljyoghurt med lite hallon till varje frukost.
Själv har jag också gått ner 10 kg men det tog ca 1 ½ år med betydligt striktare kost. Om nu blodsockret inte påverkas av rå morot, alltså att kroppen inte tar upp kolhydraterna ur moroten, varför skulle vi då behöva undvika den?
Rotknölar har under lång tid varit jägare/samlares "nödföda", som komplement till jakten. De rötter man grävde upp var förmodligen ofta fiberrikare och "träigare" än de rotfrukter man håller i trädgårdslanden, men jag menar att en god rotsakslåda utan potatis mycket väl kan ingå i en liberal LCHF-kost som ersättning för just potatis.
De som har behov av att äta en ännu striktare LCHF-kost (t. ex. om man inte lyckas få fart på viktnedgången eller är sockerberoende) är naturligtvis fria att göra det.
Ju fler vitamin- och mineralrika livsmedel vi kan äta och ändå hålla blodsockret stabilt desto bättre. Underbart också att kunna variera kosten än mer samt att desarmera dem som är rädda att LCHF ger vitaminbrist, i synnerhet C-vitamin.
M.A. Crawford har rätt övertygande visat att människan behövde den marina miljön och de marina fetterna (omega3) för att utveckla sin stora hjärna.
http://www.fabresearch.org/550
När nu många människor äter fettsnål, kolhydratrik kost och där just de marina fetterna minimerats till förmån för omega6, kan man befara att människornas intelligensutveckling avstannar och går bakåt...
Min nya chef får en, vi kom in på kost under intervjun så...
Jag jobbar i Norge men behöver ett ex i Sverige också...
Så lägger jag en i reserv om/då tillfället dyker upp...
Håller Annika Dahlqvist, Kostdoktorn, Sten Sture, Frank Nilsson, Per Wikholm med flera med Sofie Hexeberg om detta?
Och i så fall, är det då inte som Hälsofreak skriver i #43: "Det vore mer ekonomiskt (och miljömässigt försvarbart) att äta dessa kolhydrater som morötter än att låta kroppen tillverka kolhydraterna från kött eller fett."
Är det inte tvärtom alldeles utmärkt att man som frontfigur i LCHF i motsats till många andra kostrådgivare har modet att öppet ompröva teorier?
Dessutom kan det kanske vara så att den kolhydratkänslige blir mindre känslig när systemet inte i stora doser oavbrutet utsätts för det som man inte tål. Det är ju i så fall något att glädja sig och inte förfasa sig över :)
Jag tror lägre nivå enbart har psykologisk betydelse. Det är tydligen viktigt att trumma in budskapet LITE kolhydrater och det erbjuder också en buffert mot överätning av desamma. Plus att det kanske hjälper personer med sockersug att bli av med det (brasklapp).
Något som ständigt ignoreras är också att flera "gurus" med lång klinisk erfarenhet av lågkolhydrat varnar för att gå för lågt. Tanken är att det medför förhöjd nivå av katabola hormoner, vilket på kort sikt får en att känna sig superpigg, men eftersom det får hjulen att snurra fortare inte är fördelaktigt på lång sigt. Som Schwartzbein utrycker det går åldrandet fortare och det kan även medföra akuta problem. Detta ihop med att flera andra framhåller att man inte vinner något på att gå lägre än denna nivå gör att det för mig känns tämligen ointressant att göra det. De som menar att man bör göra det har sällan några verkliga argumet för det eller argumenten gäller inte mig (sockersug).
Vem är jag att avgöra vad som är sant? Men jag tycker man ska ha ett öppet sinnelag och ta till sig allt som kan innebära en långsiktigt bättre hälsa och försöka bedöma sanningshalten i det så gott man kan. Vilka mer eller mindre godtyckliga regler det bryter mot eller vem det trampar på tårna bekymrar mig föga. Så egoistisk är jag. :-)
Den helgonförklaraade Stefanson drog förresten samma slutsats som Schwarzbein. Lite lustigt att just han förs fram som argument för nocarb.
http://www.biblelife.org/stefansson3.htm
Nu har jag inte läst Hexebergs bok men som du beskriver den håller jag i princip med. Jag tror att det för de allra flesta räcker med att dra ned på kolhydraterna och undvika allt socker och spannmålsprodukter. För några med diabetes, metabolt syndrom och svårbehandlad epilepsi kan det vara viktigt att vara väldigt strikt och hålla sig kring 20 g/KH per dag. Även om kroppen själv producerar något mer KH än så, så sker det på ett kontrollerat sätt som inte ger lika kraftiga blodsockerhöjningar.
Så visst, de flesta kan säkert äta 30-40 g kolhydrater och slippa slöseriet med att behöva producera dem själva istället. Men välj då kolhydrater som är långsamma - typ råa morötter - istället för snabba kolhydrater som spannmål som ger ett stark insulinsvar och blodsockersvar.
Sen en liten komplettering om jordärtskockor som jag verkligen älskar med smält smör. De har (åtminstone för mig) biverkningen att de är gasbildande.
Jag citerar från sidan 194, 5-6 raden nerifrån; "Du kan äta noll gram kolhydrater om dagen hur länge du vill. Din hjärna kommer ändå att fungera"
Jag måste bara få klämma in ett citat från sidan 195 också;
"Det finns en fördel med missuppfattningen att 'hjärnan behöver kolhydrater'. Om någon säger så vet du att personen inte har någon koll på lågkolhydratkost. Du kan då bortse från annat personen säger i ämnet."
Så, de övertygande bevisen för VARFÖR vi måste stoppa i oss en massa icke-essentiella kolhydrater, var hittar vi dem?
Är det biblelife.org man ska söka på eller?
verkligen intressant!
Du skriver att "flera "gurus" med lång klinisk erfarenhet av lågkolhydrat varnar för att gå för lågt." Vilka kan du nämna?
Jag skulle önska en öppen debatt utan låsta positioner om detta där nyckelpersoner inom LCHF kan redovisa på vad man stödjer åsikten om att kh-intag alltid ska minimeras.
Grundas det enbart på att suget inte ska triggas eller finns det hälsofördelar? Ett speedat åldrande är ju inget som någon önskar sig...
http://www.guardian.co.uk/theguardian/2010/nov/30/wolfgang-lutz-obituary
tack. Kwasniewski är ju ett namn jag hört talas om många gånger men inte läst något av.
LCHF-magasinet hade ett bra reportage om Wolfgang Lutz i nr 4-2010. Det framgick inte något om att han förespråkade en lägsta kolhydratgräns, däremot att han som ett experiment på sig själv levde helt utan kolhydrater i 4 år. Han dog strax efter den intervjun, 97 år gammal. Han hade då ätit lågkolhydratkost sedan 50-talet.
Hans bok "Bedre uten bröd" kanske kan kasta ljus över hans ståndpunkt i detta.
Hur som rekommenderar han 72 g kolhydrater. Att det är just den konstiga siffran beror bara på att de i Tyskland har ett underligt mått de kallar för "brödenheter", ett sätt att skatta givor av kolhydrater antar jag. Han säger ivf att enligt hans erfarenhet vinner man inget på att gå lägre. Läste någonstand om att han experimenterat med riktigt låga nivåer i början och det hade inte fallit ut väl. Ska se om jag har antecknat det nånstans, det var rätt intressant.
Hos Kwasniewski är kolhydraterna proportionella till mängden protein som är proportionell till hur stor man är. Men det finns en lägsta nivå som alla ska äta, hur små de än är, och det är 50 g (vilket kan minskas något med tiden).
det låter inte som samme man som testat kolhydratfritt i 4 år?!
Är tyvärr inte värst bra på tyska...
Nämner någon av dem vilken typ av kolhydrater som är att föredra om man nu ska äta minst 50 g/dag och spelar det nån roll när man äter dem? (Instinktivt känns det som att långsamma kolhydrater jämt fördelat över dagen vore bäst?)
Vad säger dom om frukt/fruktos?
Nej, när man äter dem spelar nog ingen roll. Utom att dr K har ett knep om man har svårt att gå ner och det är att inta större delen av kolhydraterna innan man lägger sig och då utan fett och protein till. Kunde aldrig förmå mig till att prova.
Minns inte vad Lutz säger om olika kolhydrater, men dr K är mycket bestämd på den punkten. Fruktos är den värsta sorten och stärkelse den bästa. d.v.s. den minst skadliga. Man ska alltså företrädesvis äta stärkelse, potatis rekommenderas. Små mängder mjöl förekommer också i surrogatbröd och liknande. Men allt är tillåtet i små mängder. I hans recept på glass används socker. Vill man dricka en öl ibland får man göra det bara man räknar med den o.s.v. Den värsta frukten anser han f.ö. vara äpple, en frukt som han verkar hata speciellt intensivt. :-D
GI tror jag personligen helt saknar betydelse på så här låga kolhydratnivåer. Räknar man ut GL så blir det nästan noll och ingenting oavsett varifrån kolhydraterna kommer.
"GI tror jag personligen helt saknar betydelse på så här låga kolhydratnivåer. Räknar man ut GL så blir det nästan noll och ingenting oavsett varifrån kolhydraterna kommer."
Och ett gammalt äppelträd, eller två, stryker nog med i vårröjningen. ;)
Har du tid och energi så gör cider på dem. Det är den brygd jag försökt mig på som blivit mest lyckad, helt underbart god. Och helt kolhydratfri, allt jäser ju bort. Att göra 25 liter must med en liten råsaftcentrifug var ingen lek, men hade jag fortfarance äpplen skulle jag göra det och ännu mera. ;-)
Det var ju lite kul att äpplet dissas så, är det inte världens nyttigaste livsmedel ;-) Blev väldigt sugen på äppelmust nu... En frisk osötad variant låter hur läskande som helst.
Mr Kwasniewski verkar helt klart läsvärd!
K är lite småjobbig på så sätt att han inte så ofta förklarar utan bara säger hur det är. Punkt. Det beror nog på att han från början behandlade patienter personligen och den första boken fick de som en liten kom-ihåg-guide när de lämnade kliniken, innan den gavs ut alltså. Den senare boken är mer flumfilosofisk.... Det är de enda två böcker som finns på engelska, men på polska finns en hel hög.