Min mirakelolja

oil-in-water-1438382_1920-800×533

Här följer ett översatt inlägg av Kristie Sullivan, passionerad LCHF:are, som engagerat hjälper andra att bli friska.

Jag har spenderat en stor del av mitt liv med att undra vad det är som är fel på mig. När jag var ett barn med fetma så dagdrömde jag om en magisk olja som jag kunde lägga i mitt badvatten. Oljan skulle lösa upp fettet utan att skada min hud.

I fantasin var mina armar och ben perfekt proportionerliga, men jag behövde sänka ner hela kroppen i vattnet för att få alla fördelar med denna olja. Jag undrade om mitt badkar var tillräckligt stort. Jag var 8 år gammal.

Innan puberteten visste jag att någonting var annorlunda med mig. Jag visste att jag ALLTID var hungrig och hopplöst fet. Jag hatade det ordet. Jag var rädd för det. Det ordet har slängts efter mig i avsmak fler än en gång av vuxna och kompisar och till och med yngre barn. Jag kunde inte säga det ordet.

Jag dagdrömde mycket som barn. Jag var ett ensambarn tills jag var 18 (det är en annan historia). Jag underhöll mig själv genom att läsa och äta och dagdrömma, och jag visste att något var fel på mig.

Personerna i böckerna jag läste var aldrig överviktiga. Ibland var det en knubbig underhuggare som var vän med huvudpersonen men den personen var aldrig huvudperson. Det tjocka barnet var alltid underhuggaren och vanligtvis smart. Bara kolla på Velma från Scooby Doo! Velma var den smarta karaktären medan Daphne var den långa smala blonda som hade en pojkvän. Hon behandlades alltid bättre av gänget än den kortare, knubbigare Velma.

Oavsett berättelse var alltid hjältinnorna söta och ibland smarta. De hade alltid fina kläder och pojkvänner. Jag hade inget av det. Så jag dagdrömde om båda. Även om jag kan erkänna att jag var ordentligt förälskad i skådespelaren Scott Baio, så började jag inte dagdrömma om pojkar förens mycket senare, men viktnedgång, den heliga graalen av lösningar som jag dagdrömde om, var en konstant fantasi.

Varje nytt viktminskningstrick gav mig hopp – bantningskuren där man bara åt vitkålssoppa, akupunktur, kalorirestriktion och promenader med min farmor. Till slut fick jag läkemedel för viktminskning utskrivna. När fetmaoperationen misslyckades – jag tappade 57 kg under de första ett och ett halvt åren, men gick därefter upp 36 kg igen – tog jag det som ett tecken på det ultimata misslyckandet. Det hade varit min ”sista chans” och jag kunde inte ens få det att fungera. Jag var hopplös.

Jag började undra huruvida vetenskapen någonsin skulle lista ut vad det var som var oåterkalleligt fel på mig. Jag höll fast vid hoppet om att min mirakelolja eller läkemedel skulle upptäckas. Jag kunde aldrig drömma om att svarat redan hade blivit upptäckt och använts för flera decennier sedan.

När jag slutligen läste Gary Taubes bok ”Varför blir vi feta” lärde han mig att min livslånga kamp med vikten inte var ett personligt misslyckande. Hans bok gav exempel på hur kolhydrater, fett och protein beter sig i kroppen. Han förklarade insulinets roll samt andra hormoner. Han gav relevanta exempel och för första gången någonsin läste jag en bok där jag var huvudpersonen! Det rörde sig inte om skönlitteratur och det var min berättelse i tryck!

Vid den tidpunkten då jag kom till slutet av boken skulle jag ha börjat jaga enhörningar om han hade förklarat att det hade gjort mig smal. Trots det faktum att denna bok är ärlig med att övervikt är ett symtom och inte den bakomliggande sjukdomen, ska vi vara ärliga. Jag ville fortfarande ”behandla” symtomet vilket innebar att jag enbart var intresserad av att gå ner i vikt.

Som tur är försökte inte Taubes sälja mig måltidsplaner, tillskott eller exogena ketoner. Taubes hade en tunn liten appendix över hur man äter lågkolhydratkost. Inget socker, ingen stärkelse. Den hade skrivits av någon läkare på Duke University, dr Eric Westman, en man jag till slut skulle träffa och lära känna.

Jag läste hans kostplan, och eftersom jag förstod att jag inte behövde jaga några enhörningar tänkte jag att jag skulle testa det. Ingen kålsoppa och inga nudlar var inblandade. Duke University låg bara en bit från mitt hem i North Carolina och var mycket respekterat både när det gällde den medicinska fakulteten och sport. Jag skulle testa det bara för att se om denna Taubes faktiskt hade rätt. Han hade talat till mig genom hela boken. Hans huvudpersoner var precis som jag. Jag ville se om denna berättelse kunde ge mig ett lyckligt slut.

Efter fyra decennier av drömmande och kamp, fann jag min mirakelolja. Mina mirakeloljor. De finns i smör och baconflott och ghee och majonnäs. Det är den utsökta smaken av stekta kycklingvingar och ugnsrostat sidfläsk. De kanske inte gjorde mig så perfekt proportionerlig som jag hade velat, men denna berättelse, med alla dess intriger, leder mig mot ett mycket lyckligare slut!


Kristie Sullivan

Mer

LCHF för nybörjare

Ketogen kost för nybörjare

Tidigare med Kristie

Att bemästra vågorna med ketos

Ljudet av tystnad

Hur en muffins kan innebära frihet

Grunderna i LCHF

Viktnedgång

Framgångshistorier

Om Kristie

Kristie Sullivan har gått från att ha lidit av fetma under den största delen av sitt liv, till att numera passionerat hjälpa andra att få uppleva fördelarna med att eliminera socker, spannmål och stärkelse från kosten. Hon fokuserar på att äta riktig mat som alla i familjen tycker om.

Du kan lära dig mer om henne på hennes YouTube-kanal, Cooking Keto with Kristie. Hon har också publicerat en kokbok, Journey to Health: A Journey Worth Taking som hjälper andra att upptäcka hur utsökt och hälsosam en livsstil med LCHF kan vara. Hoppa på hennes LCHF-resa (som flera tusentals andra) genom att gå med i hennes stängda Facebook-grupp, “Low Carb Journey to Health (Cooking Keto with Kristie)”.

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg