Magoperationens baksida

Aftonbladet berättar idag om Beatrice Renner som nu är 57 kilo lättare efter en viktoperation. Artikeln visar verkligen både på metodens fördel och baksida…

beapuff440_761669w

Nog är hon en imponerande kvinna, likväl som resultatet ett år efter magoperationen. Men artikeln visar som sagt även nackdelarna med en viktoperation. Detta hände efter operationen:

Jag fick lunginflammation samt var och vätska i lungorna plus blodförgiftning.

En normal gastric bypass-operation utan komplikationer innebär tre dagar på sjukhus, Beatrice fick stanna i fem veckor, eftersom läget blev allvarligt.

Hon har fått ändra sina matvanor rejält efter magsäcksoperationen. Eftersom magsäcken är kraftigt krympt kan hon inte stoppa i sig mat okontrollerat längre. Kroppen säger ifrån direkt. Antingen med en kräkning eller som en tarmtömning. Om hon måste gå på toaletten så måste det ske nu, på momangen.

– Skräcken att bajsa på mig i offentlighet är stor. Det finns liksom inte i universum att jag någonsin skulle utsätta mig för det. Jag måste också äta långsammare. Äter jag för snabbt kan kräkreflexen komma igång.

Mer problem:

Som om inte det räckte fick hon stora besvär med hängande hud, efter den snabba viktnedgången. Det kunde inte landstinget fixa åt henne. Lösningen blev en privat plastikoperation, á 80,000 kr. Och då återstår ändå lös hud på armar och ben…

Man skall också tänka på att majoriteten av de som viktopererar sig aldrig kommer ner till normalvikt, trots operationen. Många ligger till och med kvar ovanför BMI 30/fetma-gränsen…

Jag är full av beundran för alla som trots allt står ut med alla de besvär som finns med viktoperationer. Och det är utmärkt med de som är nöjda efteråt. Men jag kan inte låta bli att tro att det i flertalet fall finns ett bättre, naturligare och säkrare sätt.

Jag har träffat ett antal personer som haft betydligt mer besvär än ovanstående efter en magoperation, och mindre effekt på vikten…

Läs mer

Här finns artikeln: Aftonbladet: ”Jag opererade bort halva mig”

Beatrice Renners blogg Beautycode

Allt om viktnedgång

Svårt gå ner i vikt?

“Fetmaoperationer väntas öka kraftigt”

Anekdotiska bevis – personer som gått ner mycket i vikt på LCHF-kost berättar

1 2

62 kommentarer

  1. Min första reaktion: Var det inte hon som var med i Tjockholmen? (Kanal 5:s bantningsprogram som sändes för några år sedan)
  2. Jodå. Hon säger sig ha gått ner 15 kilo då, men:

    "alla vi som gick ner i teveprogrammet Tjockholmen gick upp i vikt igen efter programmets slut"

    Det gör ju i stort sett alla som bantar med fett- och kalorisnål kost så...

  3. "Jag är full av beundran för alla som trots allt står ut med alla de besvär som finns med viktoperationer"

    Vad har man för val när man väl är stympad?

  4. Ja eller gå in i det med öppna ögon då.

    Sen tycker jag ordet "stympad" är olämpligt. Rent tekniskt kanske det kan vara korrekt, men jag tror knappast att någon uppskattar att kallas för det!

  5. Susanna K
    Jag frågar mig hur vården kan fortsätta att rekommendera denna utväg och blunda för en metod som heter LCHF! Med så svåra biverkningar frågar jag mig om det inte är bättre att vara överviktig trots allt. Finns det någon som provat LCHF och misslyckats med att gå ned i vikt? Å andra sidan, även om man inte går ned i vikt måste det ändå vara en betydande hälsovinst att gå över till LCHF!
    Hur många har så att säga provat "allt" (läs alla metoder som inte fungerar) utom LCHF och gör en operation till slut?
    Dessutom, blir inte patienterna upplysta om att det kan bli aktuellt med operationer av hudöverskott som måste bekostas på egen hand?
  6. ja ska oxå i mars/april göra en operation
    precis som Beatrice, visst, det är klart att det finns
    negativa sidor, men det gör det väl oftast på allt?
    Jag ser denna operation som min sista, enda utväg.
    Genom att jojjobanta hela livet, orkar man inte tillslut.
    Jag & många andra är glada över att få denna chansen
    till ett bättre liv. Inte bara för kroppen, utan även för
    själen för endel.
  7. J,
    Läs igenom vad andra besökare här och hos Annika Dahlqvists blogg rapporterar innan du bestämmer dig!

    LCHF har hjälpt den absoluta majoriteten av alla som provat, det är inte en bantningsmetod utan ett sätt att leva gott resten av livet.

    Misslyckas det är ingen skada skedd, men operationen kan du inte ångra när den väl är gjord!

  8. J,

    Har du gett LCHF ett försök? Du hinner det innan mars/april. Det kan nog knappast skada (och gör det det löser du det ju ändå med den operationen, eller hur?).

    Se http://kolhydrater.ifokus.se för mer info

  9. läsare
    Det är nog första gången som en stor tidning tar upp nackdelarna med fetmaoperationerna. Min undran är om den som står i begrepp att utsätta sig för detta tillfrågas om man också prövat LCHF modellen innan ingreppet sker.
    Men det verkligt läskiga var att läsa Docs uppgift att
    majoriteten efter en fetmaoperation inte kommer ned till normalvikt.
    Detta trodde jag var tabu att ens tänka på. Varför då all PR för operation som säkra vägen till normalvikt?
  10. Även i den största svenska studien, med säkert utmärkta kirurger och uppföljning, gick personerna bara ner till runt 30 i BMI i snitt (på gränsen till fetma) åren efter operationen. Därefter gick de åter upp lite i snitt:

    http://content.nejm.org/cgi/reprint/357/8/741.pdf

    Fast de hade ett snitt på drygt 40 i BMI innan, så nog gick de ner en hel del, om än mer sällan till normalvikt.

  11. Tina Eriksson
    Bra jobbat Beatrice! Jag har själv gjort en Gastric bypass för 4 år sen, jag mår bara bra nu. Jag stannade bara 3 dagar på sjukhuset.Hade väl turen med mig, inga komplikationer.Jag har lyckats med att minska 60 kg i vikt och håller den vikten än i dag. Jag hade innan min operation svårt att gå, ont i ryggen,mina fötter ska vi bara inte prata om. Hade sådan värk att varje steg var en plåga. Så jag kände att det var sista utvägen för mig. Jag har precis som dom flesta överviktiga jojobantat,så om man lyckas gå ner några kilon så gick jag upp det dubbla sen. Så stå på er tjejer o killar som vill operera sig. Jag kan bara önska alla lycka till!!!
  12. Thomas H
    Vad gäller övervikt så är behandlingstankegången densamma som man haft för Diabetes Mellitus(sockersjuka) patienter de senaste 30-40 åren!

    Dvs. Ingen koständring utan ät som vanligt så håller vi blodsockerkontroll med insulin och kan man nu inte gå ner i vikt på fettsnål, kolhydratrik mat så finns möjligheten att operera!

    Så här borde det vara:
    Under något års tid med hjälp från sjukvården testas och prövas LCHF-kost och är inte viktnedgång möjlig, så finns då magkirurgimöjligheten.
    Är sockerbehovet den största "boven" så skall givetsvis sjukvården hjälpa till med den behandlingen!
    Nya effektiva överviktsenheter behöver skapas på många av våra sjukhus!
    Dom som finns nu har ju erkänt att det inte fungerat under 25 års testande. Deras jojo-bantningsmodeller som används förvärrar bara överviktsproblematiken och förstör patienternas metabolism!

    Ny strategi behövs(LCHF) och inte i första hand fler operationer!!!!

  13. Therese
    Finns en massa som inte lyckas med LCHF såklart.
  14. Therese
    Studier som har gjorts på Atkins visar ju en ganska så modest viktnedång även för denna kost efter mer än 12 mån.
  15. gunilla
    Alla metoder passar inte alla människor, men nån passar förhoppningsvis någon. LCHF till en del, viktväktarna till andra och operation till den tredje... Det kan ju faktiskt vara så att man har försökt ALLT, inkl LCHF och då kanske bara operation återstår.
  16. gunilla,

    Det kan också vara så att man /inte/ försökt LCHF, som jag misstänker är fallet för de flesta som utför en operation. Det enda man har fått föreslagit är fettsnåla dieter (eftersom man blir fet av fett).

    Jag vägrar att tro att det kan leda till skada att prova på LCHF.

  17. Det enda skälet jag hört talas om för någon att inte "lyckas" med LCHF har varit sociala, alltså att omgivningen inte hjäper till utan i stället gör allt för att man skall misslyckas.

    Att inte LCHF skulle vara rätt metod för någon individ har jag svårt att tänka mig, med tanke på att den är så nära den kost människan levt gott på i tio tusen generationer eller mer.

  18. Therese,
    "Studier som har gjorts på Atkins visar ju en ganska så modest viktnedgång även för denna kost efter mer än 12 mån."

    Man får hålla isär olika sorters studier. De du talar om är randomiserade jämförande studier avsedda för att se vilken av olika kostmodeller som är bäst. Där har Atkins vanligen vunnit.

    Viktnedgången i sådana studier begränsas av att den är ett snitt av alla som slumpats in i en viss grupp. Med andra ord: alla är säkert inte motiverade att använda den metod de slumpas till, och då blir medelviktnedgången lägre.

    Nu när det börjar bli allt mer klarlagt att lågkolhydratkost är bäst kommer vi förhoppningsvis att få se studier bättre anpassade för att se vad en vanlig viktnedgång hamnar på hos motiverade personer.

    Jag skulle inte bli förvånad om det liksom i denna (-25,9 kilo på ett år i snitt) hamnar på runt 0,5 kilo per vecka om deltagarna är motiverade.

  19. Thomas H
    Gunilla säger:
    "Alla metoder passar inte alla människor, men nån passar förhoppningsvis någon."
    Det kan jag hålla med om, men när nu prognoser från "kostexperter" säger att behovet är 10 000 st magkirurgiska operationer om året, så har jag väldigt svårt att tro att det är sant!

    Varför? Jo samtidigt fortsätter då "kostexperter" på våra överviktskliniker med samma viktminskningskost år efter år utan bra resultat! Fettsnålt och med mycket kolhydrater.

    Sanslöst! Metoden borde ju nu efter 25 års testande vara både Vetenskapligt och Beprövad Erfarenhetsmässigt underkänd som viktminskningsmetod för överviktiga!

  20. Jag tycker fortfarande magoperationen mest påminner om antabus snarare än något annat.

    Mina åsikter, sammanfattning i punkter:

    * Vare sig jag - eller någon annan för den delen - kan på allvar kritisera den personliga process som föregått en operation.
    * Jag anser att avsikten måste vara att så långt det är möjligt ha prövat energibalanserad-/ hormonell-/och medicinsk diet samt kognitiv terapi innan beslut om operation.
    * Är däremot patienten fullständigt inställd på operationen som enda lösningen, så är det faktiskt bara slöseri med tid och ännu större risk med patientens hälsa att avvakta ytterligare. Det är sannolikt omöjligt att få någon som ställt in sig på operation att få resultat med någon annan diet/behandling.
    * Ju mer accepterat och vanligt detta ingrepp blir, desto naturligare kommer det bli för människor med fetma att dessvärre ganska snabbt enbart fokusera på operation."

    //Zac

  21. Om man konsekvent äter fel slags mat så dör man i förtid. En del av dem som dör i förtid är dessutom feta. Vill man absolut fortsätta att äta fel slags mat så kan man naturligtvis amputera matsmältningen. Det är en logisk lösning. Men om man bara vill gå ner i vikt så är det nog enklare att byta matvanor.

    Sten Sture

  22. Anita
    Jag har mina egna funderingar om Magoperationer och de är mycket negativa. Det fungerar säkert mycket bra för många men jag har en bekant som opererade sig för många års sedan och som jag upplever det haft det mycket besvärligt. Själva operationen har gjorts om 3 ggr.Operationer för att det kommit in sjukhussjukebakterier i såren/ärren, överhäng som opererats bort. En "matmamma" som sitter och petar i maten och är tvungen att välja bort god vällagad mat och periodvis bara kunnat äta pureer. Denna person har mellan varje operation även gått upp många kilo även om ökningen varit mindre än ursprunget.
  23. Problemet med dessa operationer är ju att de tvingar en till att fortsätta med en bantningsmetod som ju redan visat sig inte fungerar eftersom den förutsätter att vi kan sätta oss över något av det mest grundläggande i våra instinkter, överlevnadsinstinkten.

    Jag talade med en kvinna som genomgått en mest drastiska formen, hela magsäcken är borta, och hon kan utan problem vräka i sig stora mängder lösgodis men väldigt lite fett eller protein.

  24. Ellen
    Susanna K och Kenneth Ekdal

    "Det enda skälet jag hört talas om för någon att inte “lyckas” med LCHF har varit sociala, alltså att omgivningen inte hjäper till utan i stället gör allt för att man skall misslyckas."

    Jag är en av dem som inte gått ner i vikt med LCHF. Vad jag hört är det ca en tredjedel som inte går ner. Jag har ätit väldigt strikt i ca 8 månader och tom fakirat enl SSSs metod en period utan resultat. Jag har å andra sidan ätit mig mätt utan att gå upp i vikt och mår på det hela bättre än tidigare när jag halvsvalt. Omgivningen har alls inte varit något problem för mig, tvärt om.

    Av naturliga skäl hörs inte vi som inte går ner i vikt lika mycket som alla som är sååå duktiga och lyckas. "-Hon gick inte ner i vikt med LCHF" gör ju intga löpsedlar direkt. Vi får ofta höra att vi gör fel, smygäter pizza och många andra dumheter. Det gör att vi drar oss tillbaka och antingen fortsätter i det tysta med LCHF, som jag, eller tröttnar och återgår till tidigare matvanor eller provar en annan metod.

    LCHF som livsstil, JA. LCHF som bantningsmetod NEJ, inte för alla. Inte utan att samtidigt kaloribanta i så fall. Svälta sig på LCHF?

  25. Björn
    min mammas frisörska gjorde en sådan här operation, och när hon var med på styvfars 60-årskalas fick hon sitta med en burk barnmat, medan vi andra åt och drack det som bjöds, nu vet jag inte hennes bantningshistoria, men säkert har hon försökt med det mesta, för den här operationen är väl the end of the line, vad jag förstått.

    rent näringsmässigt måste det vara konstigt att banta på det här viset, för även om man har ett fettlager att ta av, måste väl även muskelproteinerna åka på bra med stryk med den här metoden, eller?

  26. Jag tror att om man inte minskar i vikt fast man äter LCHF, finns en mental eller annan blokering. Denna blokering hindrar kroppen att tillgodogöra sig den nya och plötsligt ökade fettintag och minskade kolhydratintaget.
    Vad det kan vara för blockering är något man måste undersöka hos individen. Något för experterna inom LCHF att undersöka.
    Några ideer har jag dock.
    En i grunden fel inställning till animaliska fetter-Mentalt
    För låg saltkonsumtion-fysiskt
    Allmän fettskräck-mental
    Dricker för lite vatten-fysiskt
    Förgiftningar - mediciner, syntetiska näringsämnen mm.
    För drastisk förändrin av kolhydratintget elelr fetter.
    Orsakerna kan vara många fler hos samma individ.
    Hos några patienter jag rekomenderat LCHF vid viktnedgång, ändrar jag till att "ät kolhydrater som vanligt men ta bort de onyttiga sockerarterna"
    Minska succesivt sedan intaget av dessa kolhydrater och ersätt med mer proteiner och fett. Obs under tiden skall man äta mer animaliskt fett!
  27. För mig tog det nästan 1,5 år innan det började rucka på riktigt förutom det lilla i starten. Misstänker att det är en väldans komplicerad mekanism det här - kroppen :-) och att det inte funkar på nolltid för alla, det är ju säkert. Sedan är inte allting i kroppen tillnärmelsevis kartlagt hur det egentligen funkar så man får helt enkelt pröva sig fram. Det psykiska hyssjar man ju åt i dagens sjukvård, men min misstanke är att man också bör ta hänsyn till faktorer harmoni - glädje - jämnvikt, trivsel mm. Det hänger ihop med en trygg kropp.
  28. Stefan
    Individens gener spelar roll i sammanhanget..

    "Tbc1d1 gene causes increased fat uptake in skeletal muscle and, at the same time, boosts fat oxidation. On the other hand, glucose uptake of muscles is reduced. “This shows that the normal Tbc1d1 gene has a very important function in fat and glucose metabolism and therefore plays an essential role in regulation of energy metabolism“, explains Hadi Al-Hasani.

    “Not only how much food we eat but also how our body uses it is decisive for development of obesity and diabetes“, says Hans-Georg Joost, Scientific Director of DIfE. When the relation between glucose and fat oxidation shifts so that the muscles use more fat and less glucose as a source of energy, this is energetically less efficient. As a result, the body stores less fat. This lowers the risk for obesity and consequently also for diabetes.

    Källa: http://www.sciencedaily.com/releases/2008/10/081019184802.htm

  29. lycklig
    jag har heller inte gått ner särskilt mycket på LCHF men det stör mig inte alls eftersom denna livsstil känns som en lång läkande process efter alla år av
    mycket stress alkohol och övervikt. Jag väger fortfarande för mycket men jag tror att jag kommer att kunna bli av med kilona för att jag upplever att jag är sams med mig själv på ett helt nytt sätt kanske första gången rentav.
    Jag har en ny glädje i mig.
    Jag har hållit på i 8 månader och känner att min kropp börjar tro på framtiden. En otrolig upplevelse.
  30. Tjockis
    Jag har många gånger funderat på operation, men jag vågar inte utsätta mig för det, en person i min närhet har gjort det och det var hemskt att se hur jobbigt det var. Och frågan är väl om man egentligen inte lika gärna skulle kunna svälta sig? Det blir ju nästan samma effekt. Ämnesomsättningen borde väl stanna av på samma sätt, så att det är ganska lätt att gå upp igen efteråt? Egentligen är det ju förhållandevis lätt att gå ner i vikt, jag har gjort det med Viktväktarna många gånger. Problemet är väl att jag aldrig lagt av med socker och tröstätit i stället för att ta itu med saker. Så i stället för att gå den stora omvägen borde det ju vara bättre att ta tag i det riktiga problemet, varför man äter. Både fysiska och psykiska "behov" spelar säkert roll där. Och det är himla svårt att bemästra på egen hand! Därför vore det ju kanon om vården i stället för att operera bort ett problem till hälften, kunde komma på ett sätt att hjälpa på alla plan i stället. För jag kan tänka mig att det psykiska behovet av att sitta och äta finns kvar även om man inte kan. Jag känner själv att jag egentligen inte har så stort sockersug nu med lchf, men jag saknar tröstätningen för jag vet inte vad jag ska göra i stället. Och då kommer återfallen med jämna mellanrum.
  31. Tjockis,

    Dags att skaffa dig en hobby eller två?

  32. Tjockis - Meditation eller Yoga är det jag brukar rekomendera!
    Hitta på egna recept, promenera, läsa, blogga osv.
    Det finns massor att göra istället för att tröstäta som är en ersättning för något man saknar i livet, ta reda på vad?
    Öppna första bok du ser, läs vad står där?
    Gå till bibban och öppna första tidningen du ser - läs.
    Osv - Lycka till! Allting löser sig med rätt inställning! Titta på mig!
  33. Tjockis
    Det var inte riktigt så jag menade, att jag har för lite sysslor, jag uttryckte mig kanske fel. Menade att det sällan finns något annat att göra som är lika effektivt när man mår dåligt eller är stressad. Men självklart, det gäller ju att hitta de små saker i livet som får en att må bra överlag, då kanske man slipper det där.
  34. Motion är för mig bästa sättet att motverka stress och annat. Det kan vara lite motigt att tvinga sig ut att gå/cykla/styrketräna/vaddetnuär, men när man vet att man blir bättre av det brukar det lyckas.
  35. Susanna K
    Vi får inte glömma bort att människor är olika skapta! Dagens måttstock vill gärna säga att vi ska vara smala. Är det så att man inte lyckas gå ned i vikt hur man än bär sig åt så är det bara att inse att man är som man är. En stor del av befolkningen idag är allt för fixerade vid ett idealutseende! Vi människor har olika kroppstyper och det kommer att förbli så oavsett vilka ideal som förespråkas för dagen. Vilken rätt har andra människor att uttala sig om någon har rätt typ av utseende på kroppen? Det enda rätta är att äta rätt kost som är bra för kroppen och må bra. Att vara överviktig och äta fel kost är med all säkerhet förödande för hälsan. Att vara överviktig och äta rätt kost måste vara ett bra mycket bättre alternativ. En människa har bara ett liv och vill helst njuta av detta liv, ska man då behöva bekymra sig över det egna utseendet bara för några bestämt sig för att vi ska se ut på ett särskilt sätt?
    Att notera, en till synes perfekt kropp enligt dagens måttstock är ingalunda en garanti för en god hälsa!!!
  36. LenaK
    Yes, Susanna K! Precis så brukar vi resonera. Speciellt din slutkläm där! Slanka och sunda, "perfekt ätande" (läs frukt och grönsaker samt fullkorn) behöver inte alls vara så friska som man tror. En god vän till familjen som alltid varit slank och kunnat äta allt och hur mycket som helst utan att gå upp i vikt hade haft en dold hjärtinfarkt. Senast vi var där på besök hade dom Becel på frukostbordet. Ser det som min uppgift att mjukt öppna ögonen på den familjen.
  37. Tjockis - "Mår dåligt eller är stressad" Tyder på näringsbrist?
    Kolla din vitamin och mineralstatus!
  38. Tjockis
    Susanna K, håller med till 110 %!

    KG Holmsten, nej jag vet vad det beror på, -tyvärr skulle jag vilja säga, vore enklare om det gick att åtgärda med rätt mat!

  39. Ellen, du är inte ensam. Du har rätt i det du säger och det är bra att du säger det. Jag går inte heller ner. Ska sanningen fram så är det inte särskilt många kvinnor jag har kontakt med som nått sin målvikt även om många gått ner, en del mycket och en del bara lite. Kön och ålder verkar spela in en hel del, tycker jag.

    Kennneth du var ju på KiF förr när jag brukade hänga där. Där var ju massor med människor som inte gick ner nämnvärt. Du kan väl inte mena att det för alla dem berodde på socialt tryck? Jag kan i så fall erbjuda mig själv som exempel på någon som inte går ner och inte är utsatt för sabotage från omgivningen. Så nu har du hört talas om en i varje fall.

    Låt mig citera Lutz och Allan som har en lite ödmjukare inställning. ;-)

    _______________[QUOTE]_______________

    It has become apparent in the course of more than forty years of experience with the low-carbohydrate diet that only some overweight adults attain an ideal figure within a reasonable period of time; men with a middle paunch and slender extremities usually fare best.

    Feminine (pear-shaped) and masculine (apple-shaped) types of obesity can be observed in both sexes. The feminine type is fat below the waist, with broad hips, fat legs, and a girdle of fat around the abdomen. The masculine type is fat above, with a large and protuberant belly but relatively slender hips and extremities. The more pear-shaped an individual, the more difficult it is to lose weight, and in women, unfortunately, the approach of menopause makes it even harder. It is an invariable rule that the further the fat extends beyond the abdomen, the greater the difficulties in combating it by dietary measures. Some women even gain weight at the beginning of the diet, although usually just a little.

    It would be dishonest to claim that everyone can attain his or her ideal weight on a low-carbohydrate diet. We also freely admit that we do not as yet know why one overweight individual responds to carbohydrate restriction when another does not. [...] It seems the best way to help people is to get them to adopt a low-carbohydrate nutritional program at an early age, thus eliminating the difficulties that arise in changing one's physiology after puberty.

    ____________________________________

  40. hemul,
    Jag har aldrig varit inloggad på KiF, däremot har jag läst en hel del av vad som skrivits där. Det finns en mycket seriös kärna där, men också en stor bredd mellan tro och vetande. Anledningen till att jag aldrig blev medlem var att jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag hade känt mig tvungen att skriva en massa i trådar om ämnen som har väldigt lite med mitt intresseområde att göra.

    Men jag fick intrycket att där fanns många missuppfattningar som ingen rättade till utan som i stället fick sprida sig, som t.ex. att vegetabilisk olja skulle kunna användas som tillskott av omega-3 vilket är en mycket allvarlig missuppfattning.
    Där fanns även många som jag uppfattade försökte använda LCHF som en kort bantningskur och gav upp när de inte gått ner 10 kg på två veckor.

    Däremot är jag fullt medveten om att det finns flera möjliga skäl till att man inte går ner i vikt, t.ex. ifall man har inflammation och stress i kroppen då kroppen producerar tillräckligt med glukos för att hålla igång insulinet och därmed stoppa fettförbränningen. Då är det enda som hjälper att först bli av med stress och inflammation, vilket bl.a. innabär att man måste undvika allt som bildar arakidonsyra, d.v.s. bl.a. all vegetabilisk olja. Det finns också ofta sjukdomar bakom som måste få läka ut, man behöver alltså ställa om kroppen till reparations- och återhämtningsläge, vilket kräver att fettsyrorna EPA och DHA måste tillåtas dominera.

    Den fetma som bildas när stresshormoner dominerar är mycket karaktäristisk, de flesta har väl sett hur man ser ut när man behandlats med kortison?
    Stresshormonerna förstärker varandra, ökar arakidonsyran så ökar även kortisolet och det är detta som startar upp glukostproduktionen i levern, sjukdomar som orsakar högt kortisol får som symptom något som kallas månansikte, alltså ett runt plufsigt ansikte.

    Något samband mellan fetmans placering och möjligheten till snabb viktnedgång med LCHF finns alltså verkligen, däremot tror jag inte att det har så mycket med gener att göra. Möjligen skulle det kunna finnas en liten skillnad mellan kön, men det finns ju många exempel på kvinnor som gått ner mycket med LCHF, så inte heller det sambandet är särskilt tydligt.

  41. Ursäkta mitt misstag! Jag var bombis på att jag pratat med dig på KiF. Undrar vem jag förväxlar dig med. Kanske finns det en Kenneth till.

    Det är ju inte frågan om att det inte finns kvinnor det funkar för, för det gör det ju, mer att det inte funkar så himla bra alla gånger. De kvinnorna, och männen, finns också. Du har säkert inte lagt märke till dem eftersom de, som Ellen skriver, inte tas riktigt på allvar och försvinner snabbt i dimmorna igen.

    Jag tycker lite större öppenhet och ödmjukhet i diskussionerna skulle vara positivt. Det är farligt att tro att man sitter inne med den absoluta sanningen.

    Det här med omega-3 är kanske en annan diskussion.

  42. När jag förklarar hur LCHF fungerar vill jag ju inte i första hand tala om att så och så många fungerar det inte för. Det är ju också så att det på KiF är en försvinnande liten andel det inte fungerar för, men det är ju främst de som har frågor så det är dem man ser.

    Räkna hur många du ser som det inte funkar för, dela sedan det med antalet medlemmar, så får du en lite annan siffra. :-)

    Det är alltså lite onödigt att göra någon osäker vid deras första kontakt med något som för det stora flertalet kommer att bli en vändpunkt i livet! Det kan skrämma bort många!

  43. Kent
    Kenneth, har du eller någon annan statistik på hur många som prövat LCHF?
    Har du i så fall statistik på hur många som "lyckas"?
    Med tanke på att att denna sajt och flera uppenbarligen är för dom som "lyckas" så får du knappast ett objektivt underlag för hur sanningen är.
  44. Janne
    Angående arakidonsyra (Rätt ska vara rätt)
    Ett annat sätt att minska inflammation skulle kunna vara att minska mängden arakidonsyra, alltså det ämne som omvandlas till prostaglandiner. Detta ämne finns naturligt i våra kroppar, men också i alla andra animaliska produkter. Däremot finns det inte i växter. Detta innebär att när vi äter mat av animaliskt ursprung får vi ett tillskott av arakidonsyra, och sådan mat bör därför bidra till den inflammatoriska reaktion som många reumatiker känner av när de äter bland annat kött.

    http://www.netdoktor.se/?_PageId=431&AreaId=8

  45. Kent,
    På KiF är det ett mindre antal entusiaster som hjälper de som har problem på ett eller annat sätt, förutom entusiasterna är det väldigt få av de som lyckats som syns, men de som har problem syns desto mer.

    Sajten är väl snart uppe i 6000 medlemmar? Hur många av dem skriver något?
    Det är väl alltså rimligt att anta att antalet som misslyckats en väldigt liten andel jämfört dem dem som lyckats?

    Janne,
    Arakidonsyra är den huvudsakliga slutprodukten av omega-6, och även av vegetabilisk omega-3.

    Vegetabilisk omega-3 kan vi bara i mycket begränsad omfattning omvandla till EPA eller DHA, och dä genom att göra slut på den lilla mängd av det enzym vi behöver för att göra om EPA till DHA eftersom DHA har mycket svårt att passera blod-hjärn-barriären. Resten av vegatablilisk omega-3 blir i stället hos oss arakidonsyra.

    Kor och andra gräsätare är däremot mycket bra på att förlänga vegetabilisk omega-3 till EPA och DHA, liksom höns och vissa växtätande plankton som ätas av fet havsfisk.

  46. Freja
    Angående KIF, jag tycker det är precis tvärtom - det är mest klagomål och problem, så de nya som kommer dit får en uppfattning om att det är en diet som inte funkar alls.

    Vissa har inte så mycket övervikt men tror att dom ska "rasa i vikt" ändå, och så funkar det ju inte.

    Vissa har ätit fettsnålt och bantat mycket, dom kommer troligen att ha stora problem att gå ner i vikt även fast dom har en stor övervikt.

    Vissa måste förändra och prova sig fram väldigt länge innan dom kommer fram till hur dom ska äta, och det är långtifrån alla som har det tålamodet. Hur ska man då veta om LCHF är rätt eller fel för dom?

    Så visst finns det grupper som LCHF inte funkar direkt för, det är helt uppenbart.

    Sen är det fortfarande så att LCHF inte är en "snabb-bantningsdiet", det kanske tar flera månader innan nånting händer men det vet man ju inte förräns man provat. Kan man då säga efter en vecka att det inte var en bra metod?

  47. Kent
    Kenneth, angående arakidonsyra. Om det är en fettsyra som man skall undvika, hur gör då du och alla LCHF:are eftersom den finns i alla animaliska produkter?
    Virrigt värre tycker jag........
  48. Vi får ett /överskott/ av arakidonsyra, det är det som är problemet med vegetabiliskt fett.

    Åtminstone om man vill tro http://blogg.passagen.se/matfrisk/entry/smärtlindrande_den_logiska_v...

  49. Kent,
    Arakidonsyra kan vi tillverka hur stora mängder av som helst ifall vi har råvaran till det, den mängd vi får från kött är alltså väldigt liten i sammanhanget, det som ökar vår arakidonsyra mest är all omega-6 och all vegetabilisk omega-3 vi får i oss. När vi gjort oss av med den källan är det kanske dags att titta på vilket kött man skall undvika, eftersom det är ett stresshormon så påverkas halten av stress och kost, alltså bör man i första hand äta kött från djur som fötts upp på sin arts normala kost och som fötts upp och slaktats med ett minimum av stress.

    Ett djur som fötts upp på det sättet har en bra balans mellan stresshormon och återhämtningshormon, det är den balansen vi bör sträva efter.

    Med en sådan uppfödning mår djuren så bra som möjligt och vi får bästa möjliga mat vilket gynnar både oss och djuren.

    Vi bör inte sträva efter att få bort arakidonsyran helt, utan att få en balans mellan den och återhämtningshormonerna. Vi behöver fortfarande arakidonsyra för att immunförsvaret skall fungera.

  50. Kent
    När man googlar på det så finns den i tillskottsform, främst för kroppsbyggare.
    Vad vill dom uppnå med det?
1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg