LCHF: Religion eller vetenskap?
3 mars 2009 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Vetenskap och hälsa
i Vetenskap och hälsa 
Riskerar LCHF-rörelsen att få för mycket av religiös ”väckelserörelse” över sig? Ett långt och intressant blogginlägg hos Fatlies tar upp ämnet: FETTRELIGIONEN
183 kommentarer
All fysisk stress (= träning) ökar kortisolutsöndringen (som höjer blodsockret). Den träning som minimerar mängden är hård och intensiv under kort tid.
För viktnedgång är det styrketräning du skall ägna dig åt, inte konditionsträning typ spinning.
Själv har jag kört LCHF i en vecka, efter att jag fick Annikas böcker i min hand. Då låg jag de två första nätterna och läste, kunde inte sluta. I samband med detta behövde kylen fyllas på och naturligast var då att köpa de naturliga produkter jag läst om.
Läst vad andra ätit, inspirerats från kokboken. Matern tilltalar mig helt enkelt. Brödet har varit svårast, så jag har tagit någon finncrips, 1-2 om dan.
För övrigt helt frisk, ja vad jag vet i alla fall. Jag har alltid hållit min idealvikt ca 57 kg trots mina 4 barn. Är 164 lång.
Förra vintern bröt jag handleden (bästa handen), då blev det nog lite för mycket gosaker är jag rädd för. Gick upp ca 6 kg och allt ligger runt magen. De vill jag ha bort, för jag tycker själv det är äckligt. "Fettbuka" brukar jag tänka.
Nu har jag märkt att magen snarare växer istället för krymper, hur kan det komma sig? Hade väl inte räknat med att kilona bara skulle ramla av mig så där på en gång, men hade väl inte heller räknat med att magen skulle bli större. Annars mår jag bra, tycker jag känner mig piggare också.
Kan någon förklara detta för mig
Jag tror att Sten Sture Superman beskriver en sån kosthållning i sin bok "GI-Noll!".
(naturligtvis kan du själv välja att helt enkelt utesluta mat med mycket kolhydrater i, utan att skaffa några andra böcker. men om du behöver lite hjälp på traven kan det vara en idé)
Det korta svaret är ja.
Det något längre svaret är att 5g/100g är ett maximun ifall man behöver vara strikt, ligger alla de livsmedel man äter mycket av på den nivån kan det bli lite väl mycket. Försök hellre att hålla dig lägre än så, utom på de livsmedel du äter väldigt lite av.
Ifall man i ett teoretiskt exempel äter mat med 5% kh hela dagen riskerar man att har en ständig om än liten insulinproduktion, och den kan stoppa fettförbränningen.
Varningstecken på att du äter för lite är att du är frusen och/eller orkeslös.
Jag som aldrig har läst på förpackningar förr begriper väldigt lite. Beror väl på att jag aldrig bantat, för bantarna de verkar ju ha superkoll.
Men jag lär mig :-)
Varken smör, ägg eller kött har inga förpackningar att läsa på...
Det slog mig just nu.....kollar.... tittar på tuggummiförpackningen och inser att det får jag nog slänga. Innehåller 62,3 g kolhydrater. Kanske det är en av bovarna.
Så nog finns det de som gränsar till religiösa fanatiker...
Jodå, det kan vara.
Lala,
Jag ser inte hur du får en situation där någon ber om råd och någon svarar till att personen som frågade får skäll? Har du problem att går ned i vikt och äter bröd brukar det hjälpa just att skära ner på brödkonsumtionen.
Huruvida du lever ditt liv på nätet eller inte är för övrigt upp till dig...
Tycker det verkar vara så att alla försöker hjälpa till. Sen pratas det ju ett spåk som inte i alla fall jag känner till, men då får jag väl fråga då....och då svara de så snällt :-)
Frågar man inte så får man inget veta och jag vill veta.........
Den enda frågan som är dum är den som aldrig blir ställd...
Ingen fråga är en dum fråga ! :)
om du äter knäckebröd och inte går ner i vikt så är det väl bussigt om någon berättar för dig om sambandet mellan knäckebrödsätande och utebliven viktnedgång? Vill du inte höra talas om det sambandet så beror det kanske på att du väljer knäckebrödsskivan framför viktnedgången?
Sten Sture
- som går upp klockrent i vikt varje gång jag äter knäckebröd...
Spinning är inte det mest effektiva kanske för att gå ner i vikt. Det kan mycket väl vara det om det är högintensivt med kort vila däremellan, s.k. intervallträning. Oftast är spinningpass inte upplagda så och efter förmåga. Styrketräning är definitivt effektivt. Annars intervallträning... Jag kör ett 20 minutersprogram. Kan va cykel, crosstrainer eller vad som helt där man kan växla upp intensitet.
Tänk dig relativ intensitet där 1 är lugn promenad och 10 MAX vad du förmår.
Minut för minut i 20 minuter kör jag då på resp. intensitetsnivå. 5,5,6,7,8,9,6,7,8,9,6,7,8,9,6,7,8,9,10,5 Nivå 10 ska va så pass att man inte alla dagar når upp till den nivån... 17 minuters effektiv träning där du bränner fett timmar efteråt ! ;)
Utan att kortisolnivåerna stiger för mycket...
Man får skilja på vad man förbränner under passet och efter. Störst fettförbränning har man om man sitter still... men det är knappast effektivt för det ;) Ju högre intensitet man kommer upp i, desto större kvardröjande fettförbränningseffekt efter passet. En snabb promenad har nästan ingen sådan effekt utöver det du förbränner extra under själva promenaden.
Att ligga på hög en hög nivå under en längre period gör att kortisolnivåerna efter passet stiger såpass att det motverkar det du vill uppnå. Kort och intensivt är ledstjärnan.
http://i58.photobucket.com/albums/g262/jamientfc/cross-trainer.jpg
Tack för mycket intressant info! Har börjat fundera på kortisolets roll i det hela. Har fått för mig att magens omfång ökar i och efter en stressig period. Det verkar ju logiskt.
Men, jag magen svullnar upp kraftigt efter tex en promenad eller en skidtur.
Ibland efter ett styrketräningspass också, för att sedan vara borta dagen efter. Efter en fredagsbastu och relax är magen platt som en pannkaka på lördagsmorgonen och jag känner mig lätt. Kan kortisolet spela in här? Eller är det adrenalin?
Ska i alla fall prova mer intervallträning.
Men även de som skriver för att klaga och inte egentligen vill ha vägledning blir det viktigt att svara, eftersom de ofta påstår saker som inte stämmer om LCHF. Det finns nog många för vilka LCHF inte ger några makalösa effekter i stor viktnedgång, det tvivlar jag inte på; ibland dem som har 10 kilo eller mindre i övervikt (det kan kort och gott mest handla om en oenighet mellan personen och hans kropp om vilken som är kroppens naturliga vikt). Men inte ens i de fallen är det väl fel att försöka se om det går att fixa med vägledning? Man vet ju inte förrän man har försökt. Men när folk skriver att de blir hungriga och orkeslösa av LCHF, då kan vi sluta oss till att de gör något väldigt grundläggande fel.
Själv gör jag avvikelser från strikt LCHF, t.ex. dricker jag vin. Jag ser inte detta som skamligt eller så. Det är bara en prioritering jag gör. Jag vet att det bromsar min viktnedgång, men tycker att det är värt det. Det handlar inte om skuld och skam utan om att förstå hur "maskinen" funkar och därmed förstå konsekvenserna av de beslut man tar. Så enkelt är det.
Samma när det gäller att ge råd till andra alltså: för de skall förstå hur "maskinen" funkar och därmed förstå konsekvenserna av de beslut man tar.
Det är väldigt ofta man talar förbi varandra. Det är väldigt lätt att det blir missförstånd.
Mina ståndpunkter kan sammanfattas som:
(1) LCHF är något specifikt. Och då menar jag denna svenska LCHF som är skälet till att vi alla är här. Man skall inte tumma på definitionen av detta och bli slapphänt i hanteringen av begreppen. Nu finns det ju f.ö. ingen officiell nedskrift av denna definition, men det hindrar inte att den finns (och skulle gå att skriva ner). Precis som med Storbritanniens konstitution, världens bästa grundlag. Den är inte nedskriven. Funkar alldeles utmärkt ändå, och *finns* i allra högsta grad.
(2) LCHF är inte enda vägen. Detta var nog det första jag överhuvudtaget skrev här i "media-coachandet" av Eenfeldt. WAPF väger lika tungt för mig t.ex., och det finns andra "läror" och inspirationskällor. Det gäller att förstå dem var och en utifrån sina egna förutsättningar -- hur vägen ser ut och vart den leder. Sen kan man bättre förstå konsekvenserna av sina val, och därmed göra mer medvetna val. Att kunna LCHF är som att kunna Aikido, men det hindrar inte att man använder karatesparkar vid tillfälle ;-)
Men nu har jag tyckt mig märka, när jag hävdar ståndpunkt (1) ovan, hur andra debattörer lyckas misstolka det jag säger som att jag försökte hävda att LCHF är enda vägen. En idé som är mig främmande. Mitt enda mål, som alltid, är att ha ordning och reda bland begreppen. Först skaffar man sig en glasklar idé av vad något innebär, sen kan man börja göra avvikelser från det. Det viktiga är att man förstår vad man håller på med, och utan klara begrepp så blir aldrig förståelsen klar.
Sen får man vara beredd att använda olika begrepp beroende på vem man pratar med. För en amerikan blir det enklaste sättet att förklara mitt sätt att äta på som snittet mellan Atkins och WAPF, med extra fett på.
Mikael: Var eller hur jag lever mitt liv har du inte med att göra och var ingenting som jag berörde i mitt inlägg - var får du det ifrån? Jag uttrycker en avvikande åsikt och du förutsätter att jag är ett troll?
Sten Sture: Jag har aldrig sagt något om huruvida jag har problem med att gå ner i vikt eller inte, det är ett antagande helt från din sida. Vad jag menade var att om man tillstår att man ibland t.ex. äter knäckebröd så blir man genast påhoppad av "hardcore" LCHF:are. Precis som du gjorde nu. Du förutsatte att jag därmed också har svårt att gå ner i vikt. Det vet du ingenting om, för jag nämnde aldrig min vikt!
För att vidare förklara mig så tror jag stenhårt på LCHF!
DOCK känner jag ofta, precis som jag skrev, att vissa "hardcore" LCHF:are gärna blir väldigt drastiska, sarkastiska och ibland rent elaka i sina kommentarer till dem som ännu inte har lyckats eller av andra skäl inte kan eller vill bli lika "hardcore". Jag sa inte ens att jag i första hand talar om mig själv eller att jag skulle ha stött på dessa personer på den här bloggen! Det är bara en allmän observation jag har gjort efter att ha rört mig på forum och bloggar om LCHF under det senaste året eller så.
Alltså anser jag, med anledning av blogginlägget, att det visst finns vissa personer, som kan ge ett intryck av att LCHF är en religion, att det är något som ska frälsa oss alla från ondo och förlösa oss från våra kroppsliga plågor. En del människor klarar av att vara religiösa utan att bli otrevliga mot dem som inte har samma tro (oavsett vad den avser), men återigen vissa personer är benägna att bli extremister. Så jag kan förstå dem som hävdar att LCHF-anhängare ibland kan påminna om religiösa fanatiker.
Det var inte innehållet, utan presentationen, av åsikten.
(för övrigt kommer den där Vissa du pratar om finnas i alla sammanhang)
Jag tror du överreagerar nu. Kan du ta fram en enda kommentar där Mikael Jansson eller SSS visar religiös fanatism, om folk frågar och har problem så är det väl bra om någon kan ge svar. Om personen som har problem säger att han eller hon äter några skivor bröd, så ligger det väl i sakens natur att denna personen får rådet att undvika detta och enligt dit inlägg 179 tycker jag du själv är rätt så aggresiv mot Mikael Jansson. Jag tycker inte man skall kasta sten när man sitter i glashus, så nu simmar vi lugnt och fint:-)
Jag kan hålla med dig om att folk här, inklusive jag själv, kan begå synden att gå på autopilot och börja ge råd som är oombedda och överflödiga (vilket dock kanske ligger lite i sakens natur när man skriver på en website som denna.) Men att som du tala om att bli påhoppad, få skäll, att bli beskriven som lat och oduglig, osv., är faktiskt en överdrift (åtminstone från exemplena i denna tråd). Avtändande möjligen (the turn off is in the eye of the beholder). Religiös fanatism - verkligen inte!
Min kommentar om påhopp m.m. grundar sig på min upplevelse av LCHF (eller snarare dess anhängare) på nätet i stort. Kanske tar jag åt mig mer än jag borde ibland, det tillstår jag gärna, men jag står vid min uppfattning att vissa (en hel del faktiskt) tar sin nya religion, förlåt - kost -, på lite för stort allvar och gillar att banka den i huvudet på folk.
Adjö