LCHF och hetsätning

Jag fick ett mejl från en tjej som vill vara anonym:

Jag skulle bara vilja tacka dig så innerligt för att du och din bok har förändrat mitt liv. Jag led av hetsätningar i 6 år och jag har provat allt för för att bli av med det. Jag hade gett upp, jag orkade inte ens försöka mer. Jag kände mig helt deprimerad. Men för ca 2 månader sedan läste jag på Bloggkommentatorernas blogg om din bok, och bestämde mig för att testa. Sedan dess har jag varit fri från mitt matmissbruk, och det är ett mirakel! Det känns som att jag har fått ett nytt liv, att jag äntligen är fri – jag är så himla, himla tacksam.

Någon som känner igen sig?

Tidigare om beroendesjukdomar

1 2

60 kommentarer

  1. Kami
    Så härligt att det fungerar för henne! Hoppas att fler med hetsätning/matmissbruk vågar testa, det är ju ett stort steg att ta från att ha varit extrem fettskrämd till att våga sig på LCHF. Heja!
  2. Frihetskänslan känner jag tveklöst igen mig i!

    Jag satt och åt frukost i morse – turkisk yoghurt med en skvätt vispgrädde i och lite frön och nötter – och slogs av glädjen att kunna sitta och äta något så gott och mättande utan att behöva ha dåligt samvete. Utan att fundera över hur stor del av dagens kaloriintag som nu var förbrukat. Utan att kalkylera på hur många färre kalorier jag hade fått i mig om jag valt 0,5-procentig lättyoghurt istället. Och utan att blinka slog jag på en liten skvätt vispgrädde och rörde ner i yoghurten, för "då blir jag ju mätt längre".

    Det är en oerhörd frihet och lättnad just att få äta tills jag är mätt. Att inte skämmas över att jag gör det. Att inte lägga ner besticken och känna stress över att jag snart kommer att bli hungrig igen. Är jag hungrig så äter jag. Och jag går inte upp i vikt.

    Har precis haft årets tuffaste tid på jobbet, med galet mycket övertid och uppochnedvända dygn. Det brukade tidigare år resultera i en kraschad mage, ett par kilo plus på vågen, rejäla akne-utslag etc. Och i år, med LCHF, har det bara fungerat. Magen är snäll, vikten har stått stilla, ansiktet mår bra – och nu är det semester! :)

    Är det någon som behöver en dos glädje idag så har jag gott om! :)

  3. Micke1
    Halleluja!
  4. Mattias
    Jag känner igen mig fullständigt. Har ALDRIG haft sån kontroll jag har idag. Går igenom chipsgången i butiker utan att ens tänka på chips. Har ju full fokus på den goda osten eller de goda grönsakerna eller varför inte den hela kycklingen med krispigt skinn (efter att jag öst den i sitt eget fett) Dessutom har jag nått min målvikt 80kg. Det efter att ha vägt 135kg. Ett fyrfaldigt leve för riktig mat: HURRA HURRA HURRA HURRAAAAAAAAAAA!
  5. Bosse
    Ajdå, hon har inte lyssnat på Claude Marcus, det är ju jättefarligt att äta riktig mat. Mycket bättre att stympa kroppen. Varför inte ett nytt HEAD Bypass...
  6. Ja jag känner igen mig. Vet inte om det bara beror på LCHF, men jag tror det är en STOR bidragande orsak till att jag nästan är fri från bulimin. Suget efter att hetsäta, suget efter godis, glass och bröd verkar försvinna om jag äter tillräckligt med mat och tillräckligt med fett.

    Tyvärr är det väl få bulimiker som vågar äta så mkt fet mat =/. I princip alla med bulimi vill väl ner i vikt och bantar hela tiden. Jag gjorde också det. Man får höra hela tiden att för att bli frisk måste man äta ordentligt, men det är jättesvårt. Med LCHF är det inte så svårt längre. Det är inte alls lika lätt att överäta som när man äter pasta eller bröd, inte för mig iaf.

    Om man bara inser att man inte blir fet av fett, NÄR man gör det, då har man chans att bli frisk tror jag. Äter jag väldigt mkt fett så verkar det bara gå rakt igenom kroppen utan att energin tas upp, jag skiter ut det istället för att gå upp i vikt! Inte att rekommendera att äta så mkt fett förstås, men jag önskar att alla med ätstörningar vågade pröva att äta riktigt fet naturlig mat ett tag åtminstone. Jag tror det skulle ge fantastiska resultat.

    Kramar till alla er med ätstörningar. Det är förjävligt.

  7. Vill skriva också att på ätstörningsenheten jag hade kontakt med för länge sen så hade dom ingen förståelse för LCHF. Där skulle man äta en smörgås till mellanmål, det jag inte klarar av!!

    Jag fattar inte att de inte är öppna för nya tankar och idéer och blir intresserade och läser på!? Det verkar ju som det för de flesta är väldigt svårt att komma ur ätstörningar och ätstörningsenheter borde väl vilja göra allt för att deras patienter ska bli friska? Samma sak med allt inom sjukvård förstås. Psykvården är ju likadan. Kass.

    Det är så sorgligt.

  8. Sara
    Känner igen mig jättemycket! Är 24 år idag och genom i stort sett hela tonåren har jag haft problem med maten. Hetsåt och svälte mig om vartannat i vissa perioder. Har aldrig kunnat äta bara en skiva bröd utan ibland kunde jag trycka i mig tills jag mådde illa. Oftast hade jag sylt, sirap eller liknande på. Kände mig alltid som en stor uppblåst ballong förr men nu är det bättre och ändå äter jag hur mycket mat som helst jämfört med innan. Är så glad att jag hittade LCHF förra året för det har gjort att mitt förhållande till mat är bättre än det någonsin varit :) Men jag känner att så fort jag får i mig något "dåligt" så triggas jag att vilja hetsäta igen. Måste hålla koll på allt jag stoppar i mig men det är det värt.
  9. Elizabeth
    Vill även rekommendera boken "Sockerbomben", en bra bok som berättar vad som händer med vår hjärna när vi äter socker och kolhydrater.
    boken "Matrevolutionen" läste jag på ett par dagar!!! och sen ska läsa om boken "Hjärnkoll på vikten".

    Har börjat äta LCHF för några veckor sedan men känner hur kroppen mår mycket bättre. min hungerkänsla är helt annorlunda, inte den känsla av irritation och som bara ville stoppa i mig det första man såg. Nu kan jag känna igen hungerkänsla på ett annat sätt, den är sansat och sund, så jag kan i lugnt och ro fixa min mat utan problem utan irritation och bli mätt på riktigt. =D

  10. Kia
    Hej! Jag känner igen mig i alla era historier. Jag har lidit av BED (binge eating disorder) på svenska hetsätningsstörning i hela mitt vuxna liv. Jag är 35 nu. Har gått i terapi flera gånger och varit med i en studie vid Uppsala universitet för flera år sen som handlade om att bli fri från ätstörningar. INGET har hjälpt lika mycket som LCHF. Känner mig mätt nu för tiden och inte konstant hungrig så det finns ingen anledning att hetäta. Det kostar mer än det smakar så att säga.

    Tänkte även flika in att jag haft flera depressioner också som man tror kan länkas till matmissbruk. Undrar om det är någon som vet mer om det? Just nu läser jag en hel del om hormoner så jag tycker allt verkar hänga ihop. LCHF kan ju som jag förstår höja serotininhalten genom naturligt fett och proteiner vilket jag tror påverkar humöret och även anledningen till hetsätningen iaf för vissa. Men som sagt det är egna teorier har någon av er funderingar på det vore det kul att höra :)

  11. farmor kaisi anka
    Jag känner absolut igen mig! Kvantiteten fick förut ersätta Kvaliteten, därför har jag svårt ff idag med just mängden mat. Men jag jobbar på saken,
  12. Solia
    Jag har oxå en hel del erfarenhet av ätstörningar, är 33 år idag men har haft det väldigt komplicerat med maten ända sen gymnasiet. Anorexia i tidiga åren, otroligt fettskrämd, vegetarian och rädd för kött, hetsätningar som kompensation och överdriven träning som slitit på kroppen, kontroll, kontroll, kontroll... förra året gick jag en sexmånaders behandling på ätstörningsenhet och försökte äta som de ville, dvs sex mål mat om dagen, mackor, juice, frukt och till och med risifrutti som mellanmål... jag försökte men mådde inte bra av det och gick dessutom upp i vikt, blev plufsigare liksom. Jag förstår tanken som de har på ätstörningsenheten, att de vill avdramatisera ätandet, många som går där kan ju inte äta överhuvudtaget... men för mig, som inte hade några problem med att äta utan istället bara var lite för noga med vad jag åt och åt för lite så blev det jobbigt. Jag började äta mer och mer fett och mindre och mindre kolhydrater i smyg. Idag har jag inga som helst problem att äta bacon, ägg, smör, grädde, fet creme fraiche och feta ostar, men blir jag serverad eller bjuden på en stor pastaportion tex så tvekar jag (det är det som är kvar av min ätstörning). Sen vet jag att jag emellanåt äter för lite (på grund av min snedvridna syn på min egen kropp och mitt kroppsideal), vilket ibland leder till överätning, men trots detta mår jag mycket bättre.

    Jag instämmer till fullo med Matgiken i det att det är fantastiskt att kunna äta grädde och andra fullfeta alternativ utan att få dåligt samvete.

    På grund av mina ätstörningar så har jag så klart ett enormt intresse för hela kostdebatten och all den nya forskningen kring näringsläran som pågår nu, i veckan läste jag ut "Sockerbomben" och blev såklart ännu mer övertygad om att sockret är galet farligt.

  13. Anti
    Jag har försökt få bukt med min hetsätning i ca 5 år och har ätit LCHF i 2 år. Tyvärr har det inte hjälpt och jag hetsäter fortfarande - oftare än förr. Jag kan vara mätt efter en rejäl middag, men känner att något "saknas" och sen går jag lös på vad som helst. Det kan vara nötter, ost, salami, avokado (dessa grejer har jag sällan hemma numera), grönsaker eller kött och hittar jag inget bättre kan jag kränga kokosfett - och lägger inte av förrän jag är riktigt illamående. Visst, det är bättre än att kränga godis som jag gjorde förr, men det är knappast bra ändå.
  14. Majoren
    Man blir rörd av alla positiva berättelser.
    Lierre Keith beskriver i sin bok Vegomyten ingående hur kosten har en direkt koppling till depressioner och psykisk ohälsa.
  15. Jag vill också passa på att tacka dig, Andreas.

    Liksom tjejen som skrev till dig lider jag också av hetsätning.
    Jag började med LCHF i februari i år. Har haft återfall pga ångest. LCHF hjälper delvis (vad gäller hunger och välmående genom mat, men inte mot ångesten, vilket är något jag jobbar på).

    Bloggar för att få ut en del av vad jag känner (https://medhalsanifokus.wordpress.com/). Vore glad för att träffa andra i samma situation.

  16. ElinJ
    Jäpp.
    Fast om jag stressar och inte planerar så att jag har mat hemma (eller med mig till uni), då går det ofta åt skogen. Men jag tänkte på det senast igårkväll på jobbet (timvikar på gruppboende, jobbar dygnspass) och insåg att det var en av de första kvällarna jag inte gick i tankar på att tömma den gemensamma frysen på allt som fanns i glass- och brödväg etc. Visst fanns tanken, som av gammal vana, men inte så tvingande som den varit förr. Pinsamt nog måste jag erkänna att det hänt att jag gått bärsärkagång i frysen efter att brukarna lagt sig. Har till och med kräkts efteråt (överätit således) och skyllt på magkatarr (och trott på det själv t.o.m)

    Klassisk missbrukare :(

    Aldrig någonsin trodde jag att det fanns ett sätt att slippa allt det där - bara genom att skippa äta vissa saker. Herregud, om jag bara vetat det tidigare!Så mycket ångest för åtminstone maten och förmodligen vikten som jag hade kunnat sluppit när jag var mellan 20-30! Så mycket bättre självkänsla (som det var då hade jag ju "dålig karaktär" och var därmed en svag människa) jag kanske hade kunnat haft? Kanske hade jag inte heller legat på 30kg + heller?

    Nå, ingen idé att gråta över spilld mjölk, jag är själaglad att jag funnit LCHF nu! :)

    Tack Andreas för det kanonjobb du gör - du får mer än gärna skriva mer om kolhydratsberoende om andan, tiden och viljan skulle infinna sig! (Äras bör ju alla andra framträdande LCHF-profiler också såklart, men nu skriver jag ju här och har redan skrivit en mindre novell, så...)

  17. Liselott
    Apropå vegetarianism. När jag var elva år bestämde min mamma och hennes man att vi skulle bli vegetarianer. Detta var 1981. Min mammas man var oerhört noga med maten, det skulle vara så lite fett som det bara var möjligt, vi åt mängder av bönor och linser, mycket spannmål, gröt ansågs vara bra osv. Jag tyckte också det var bra, kände mig nyttig. Min mammas man var som sagt oerhört noga med att maten skulle vara, som vi trodde, nyttig, och han var ett riktigt träningsfreak, sprang maraton. Så vad händer? Vid 52 års ålder får han hjärtinfarkt och dör knall fall. Ingen fattade någonting, han som var så hälsosam. Men idag, med det jag vet nu, tänker jag att han kanske åt helt fel. Var det kosten som tog livet av honom? För mycket stress på kroppen på grund av all den hårda träningen? Går väl aldrig att säga säkert men man undrar ju. Själv var jag vegetarian ändå tills jag var trettio och trodde jag var nyttig men mådde aldrig riktigt bra av den maten. Längtade alltid efter "riktig" mat, kött od. Nu äter jag lchf sen några veckor men går och oroar mig att min tidigare mathållninng ända sen barndomen "förstört" min kropp på något sätt. Har också ända sen den tiden (elvaårsåldern) haft otroliga problem med ångest och depressioner. Kan det hänga ihop? Kan det bli bättre nu? Vad tror ni, eller är kroppen och hjärnan förstörda för alltid?
  18. Verkligen roligt att höra! Alla positiva historier inspirerar :D

    Som sockerberoende känner jag delvis igen mig i många av historierna här. Ett lugn har kommit över mig sedan jag började äta LCHF. Dock så har jag inte fått bukt med sockret, oftast så går det inte mer än någon dag förrän jag "måste" ha något. Som mest har jag klarat en vecka. Det är ett helvete och om inte LCHF hjälper, vad gör??
    Men så fort jag börjar äta t.ex. hamburgare med bröd, någon annan restaurangmat etc. eller tar lite läsk, så är det kört, då har jag triggats igång igen. Så när jag KAN hålla mig enbart till LCHF så går det väldigt bra och det är en lycka att känna att man har kontroll över sig själv. Att man kan samarbeta med sig själv istället för att motarbeta sig.

  19. Kalista
    Jag har definitivt överätit sedan tonåren. Som smal har jag tillåtits äta mat, godis och kakor. Med efterföljande skuldkänslor och magsmärtor, och så småningom lite övervikt. Men det var nog tur att jag var missnöjd med vikten - annars hade jag aldrig läst Annika D:s bok. Polletten trillade ner. Jag inser nu att kroppen fått ett lugn den inte haft tidigare. Går oberört chipshyllorna nuförtiden - men fläsksvålar sitter inte fel...
    Eftersom chips skulle trigga igång mitt beroende så låter jag bli det.

    Håller med #18, alla positiva historier inspirerar. Polletten trillar ner hela tiden!

  20. Freja
    Har haft bullemi i 10 år och och är nu helt frisk tack vare LCHF! Jag har ingen ångest efter jag ätit och behöver därför inte kräkas efter varje måltid. Och i och med att jag numera är mätt så hetsäter jag inte. Ingen överätning över huvudtaget på 8 månader!! Helt otroligt!
  21. Yoda
    Du Doc kan du inte debattera med denne Claude Marcus, vore intressant.

    Om jag minns rätt så tyckte vår vän Skaldeman att han var en bra kille vad gäller lowcarb, står i boken "Ät dej ner i vikt"
    Detta har ändrats uppenbarligen, vad var det som gick fel? Hur kom det sig att han gick över till "the dark side of the force" ? Är han en Sith lord? :P

  22. Annika
    Jag känner igen mig och hoppas innerligt det ska fortsätta att gå bra! Själv är jag 56 år gammal och har levt med matmissbruk och hetsätning hela mitt liv utan att få den minsta hjälp av sjuk eller friskvård. LCHF är rena undret för mig! Jag upplever ett lugn i både kropp och själ när jag äter LCHF. Tyvärr har jag fått ett par återfall i gamla matvanor men de snarare stärker min övertygels om LCHF. Trötthet, sömnsvårigheter kom genast tillbaka och jag fick nya utslag av Lichen i munnen direkt. Kanske även den åkomman beror på kolhydrater?
    För tillfället är jag på banan igen och mår bra men vågar ta ut något i förskott.
    Lycka till alla kamrater och stort tack till doc!
  23. Carin
    Jag har också en lång historia av hetsätning bakom mig och sedan jag började med LCHF i aug -10 har det blivit betydligt bättre. Jag fick kunskap om hur jag ska äta men ångesten, demonerna och beteendet försvann inte. Jag föll dit då och då och varje gång var det tyngre att ta sig upp igen, det var ju så skönt att fly in i sockret även om jag visste hur jag skulle äta för att må bra.

    Till slut rann bägaren över och jag stängde in mig och hetsåt i över en vecka - försummade vänner, familj, jobb och inte minst mig själv. Jag tog kontakt med OA (Anonyma Överätare, http://www.oasverige.org/index.html) i min stad som en sista utväg och det är det bästa jag gjort.

    Jag har gått från att känna att jag inte "kan" och "får" äta viss mat till att jag inte "behöver" eller "vill" äta det som inte är bra för mig. Hur? Jag har börjat jobba med mig själv och titta på beteenden, självutveckling och lära nytt. Jag har fått en gemenskap av människor som är som jag och jag har fått verktyg att hantera hetsätningskänslorna när det kommer. Jag äter striktare än någonsin men har aldrig kännt mig så fri!

  24. Jag blir lättad och tycker att det är väldigt roligt att höra alla som har blivit fria från sina ätstörningar!

    Jag är i princip fri från mitt matmissbruk (som var ett resultat av flera års hetsätningar). Jag har fortfarande vanor kvar vilket gör att jag ibland överäter LCHF-vänlig mat men eftersom sådan mat inte triggar suget kan jag fortsätta som vanligt dagen efter.

    När sista biten föll på plats för ett par månader sedan hade jag en känsla av att vara lätt salongsberusad och nykär på en och samma gång, och jag blev hög på livet. Den där känslan gör att jag aldrig kommer låter mig falla tillbaka igen.

    Jag bloggar flitigt. Just nu skriver jag en serie om matmissbruk/hetsätningstörningar. Förhoppningsvis kan det hjälpa någon! Jag bloggar även om mat som är ett stort intresse för mig, och nu kan jag äntligen leva som en livsnjutare eftersom jag verkligen lärt mig njuta av mat. Kika in och inspireras!

  25. Lord Metroid
    Liselott, #17

    Har läst en del skräckhistorier från före detta veganer som har förstått att deras diet inte alls är speciellt bra för varken den mänskliga kroppen eller för den ekologiska hållbarheten.

    Det jag har lärt mig av deras berättelser är att en extrem vegetarisk föda skadar kroppen. Till exempel är soja är giftigt. Soja bör bara ätas fermenterad för att minska de gifter som finns kvar i vid tillfället för konsumption men även fermenterad soja bör inte ätas i stora mängder. De berättelser jag läst från veganer beskriver hur deras höga konsumption av soja har förstört organ så som köldkörteln och lever.

    Dessutom saknar en vegetarisk diet en del essentiella fetter och andra födomänen vilket leder till depression. En av veganerna berättade om hur hon besökte doktorn som talade om för henne att det är många i samma situation och rekommenderade henne att äta kött. Efter mycket om och men så åt hon en bit kött(vilket hon beskriver smakade himmelskt) och att hon blev av med depressionen efter ett tag av den nya dieten som innehöll animaliska fetter.

    Så om du inte har några alvarliga problem så tror jag inte du har något att oroa dig för.

  26. Ulrika
    Jag känner igen mig. Hetsätare, bulimiker, anorektiker m m har jag gått igenom samt att jag är typ 1 diabetiker sedan barnsben. Har haft typ1 i 32 år nu. Jag tror denna sjukdom skapade ätstörningsproblemen då jag alltid blivit ordinerad att äta fettsnålt och basera min kost på kolhydrater, långsamma sådana. Genomgått 2 behandlingshem åren -96 och -99. Denna kunskap om LCHF fanns inte då (kanske fanns men inget jag fick till mig). Sedan 3 år tillbaka har jag ätit LCHF. Jag är TOTALT befriad från alla tvångsmässiga tankar på mat. Allt konstgjort som vi kan stoppa i munnen (bakeleser, godis, bröd etc) luktar illa för mig idag. Detta kunde jag inte vara utan innan. Det som inte är rätt för mig luktar inte gott. Idag lever jag i total befrielse från ätstörningar. Idag är det JAG som väljer vad jag stoppar i min mun. Idag har jag ett stabilt blodsocker, jag har många diabeteskomplikationer vilka har stannat av.
    Det som vore intressant är om ngn kunde göra någon forskning på varför vi som har dragits med svåra ätstörningar där livhanken har satts på spel helt plötsligt blir fria från dem när vi äter naturlig mat.
  27. Professor Göran
    Jag har just fått hem köttlådor med gräsbetat kött från Norrbete och har precis börjat hugga in. För att hitta bra recept på köttförslimpa tog jag nyss fram Lars-Erik Litsfeldts bok "Ät fet mat" och medan kötfärslimpan med sina extra smörklickar var i ugnen började jag läsa hans slutord i boken där han gisslar Socialstyrelsen och Livsmedelsverket.

    "Socialstyrelsen säger att LCHF bara får användas för överviktiga och diabetiker. "Friska" skall äta som Livsmedelsverket säger."

    Är det inte konstigt att man blir frisk (så mycket man nu kan bli efter att ha drabbats av t.ex. diabetes och hjärtinfarkt som i min familj) av att äta sådan mat som är "förbjuden" att äta för friska. Jag tycker faktiskt att detta är mer än "sjukt" från de myndigheter vars uppgift det just är att värna om vår hälsa.

    När jag var på kalas häromdagen och hade möjlighet att välja eftersom det var ett väldigt bra smörgåsbord så kunde inte folk i omgivningen "hålla sig" utan jag blev "påhoppad" när en del "rättrogna" såg högarna av det fetaste köttet och korvarna jag lagt upp på tallriken. Som vanligt svarade jag på påhoppen genom att tala om att jag är jättesjuk och helt enkelt är tvungen att äta på detta sätt. Eftersom jag dessutom ser så oförskämt frisk ut ,inte minst efter att ha tappat 20 kg på två år, så gick luften ur "retstickorna" även vid detta tillfälle.

  28. Till #24 Jag vill tacka för att du länkar till en otroligt inspirerande blogg! Den kommer jag glatt följa :)
    Tack #23 också för länken till OA.
  29. PPersson
    Det går utmärkt att vara vegetarian och äta lchf. Det är skillnad på att vara vegetarian och vegan. Mmmm brieost.
  30. Julia
    #17 Liselott
    Jag är djupt chockad över din berättelse...
    Vilken tur att du har hittat till LCHF och kan äta kött och annan riktig mat efter alla dessa år som du levt på vegetarisk mat. Lycka till, tjejen, det blir bara bättre ska du få se!
  31. Tes
    Instämmer! Känner lugn i kroppen, mätt länge, inga blodsockerfall och dessutom GOD MAT! Ingen hetsätning längre! Tack Andreas Eenfeldt för att du delar med dig av dina kunskaper!
  32. Jaakko Från Finland
    Hej! Härligt o läsa att folket mår bra! Jag vill berätta kortafattad om min bror som fick 2-d 1.5 år sedan. Vikten var nära 190kg och längden 196. Blodsockret var när sjuksköterksan tog provet över 30. Brossan fick stanna en vecka i sängen och det pumpade in mediciner. Jag har varit LCHF över 1 år och mår bra. Brossan började i samma matkost och är idag utan insulin. Bukspottkörtel var nästan finitos (läkarens ord), men funkar normalt idag. Vikten har gåt ner 180 smörpaket (90kg). Själv har jag gått ner över 20kg,blodsockret är stabil, blodtrycket normal, inga kramper i kroppen nåmera. Tusen tack till LCHF för ett bättre liv!!

    PS. Hoppas ni förstår min svenska. inte de bästa nåmera!

  33. Aveh
    Tack för inspirerande inlägg och grattis till alla som ändrat sina liv!

    Själv höll jag min vikt (även om jag ändå vid tillfällen utan övervikt ibland, inte alltid, hade en 'dålig' relation till min vikt/kropp eller rättare sagt uppfattning om detta), ända till jag bytte ut ett missbruk - 20-30 cigg/dag - mot ett annat - mat. Lägg därtill åratal av negativ stress, och perioder av hetsätning av viss form av livsmedel och jag har fått en rejäl (snällt sagt!) övervikt. Men tack vare GI/LCHF, och Ola Lauritzson, Annika Dahlqvist, Lars-Erik Litsfeldt, Andreas Eenfeldt m.fl., har jag hittat till mat som gör mig lugn och tillfreds och som gör att det oftast går det bra men, precis som andra kommenterat här, kan jag ha 'återfall'. Det gäller nog för mig att inse att precis som jag aldrig skulle kunna fest-röka, måste jag nu inse att jag inte heller kan fest-äta, åtminstone inte ännu, men detta är så mycket svårare att acceptera, tillsammans med att det är en längre och svårare process än att sluta röka, som ändå jämförs med som lika svårt som att sluta med vissa tyngre droger, eftersom vi måste äta för att överleva!

    Jag tror att vid många former av matmissbruk, som andra också skrivit här, det till mycket stora delar handlar om beteende och att identifiera sina känslor och reaktioner vid olika händelser och situationer och vad dessa triggar igång, och lära sig hantera detta på ett annat sätt än som tidigare, med mat. Jag tror också det är mycket viktigt att byta ut ord, som Carin #23 skrev "inte kan/inte får" mot "inte behöver/inte vill" osv. Men, jag tror också det är bra att exv. ta bort ordet 'inte' - som har något av förbud över sig - och bl.a. säga; "jag får äta vad jag vill, och just nu väljer jag att äta just detta som jag vet att jag och min kropp mår bra av, och jag väljer att njuta av det" (även om man 'får' äta vad som helst jämställer jag inte 'får' med att man mår bra av att äta vad som helst, utan tvärtemot, kan man istället t.o.m. riskera sin hälsa och sitt liv om man äter vissa livsmedel osv.).

    Språk är intressant, i tyskan exv. säger man att man 'har' hunger, inte som i bl.a. svenskan att man 'är' hungrig. I det andra fallet definierar man sig med hunger/mat, medan i det första är det något man har/inte har, varför det är lättare att distansera sig från detta, tror jag!

    Bra böcker om mat, vikt och beteende är bl.a. de skrivna av Lisbeth Stahre (exv. "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi), och bland utländska exv. Marisa Peer och Paul McKenna (dessa två arbetar med beteende och hypnos och det medföljer en CD-skiva till bägges böcker). Stahre och Peer diskuterar också vad man bör och inte bör äta (även om man givetvis kan välja 'mat-regim' själv, som exv. LCHF), medan Paul McKenna fokuserar i princip enbart på beteendet (och att du kan äta vad du vill, exv. jordgubbstårta!). Hans bok är kort, snabbläst och enkel i positiv bemärkelse. Hans 4 punkter är; Ät när du är hungrig, Ät vad du vill - inte det du tror att du borde äta, Ät medvetet - njut av varje tugga, Sluta äta när du känner dig mätt. Har precis börjat sätta mig in i detta, och inte kommit till CD-skivorna än, så vet inte hur bra det är, eller rättare sagt hur bra det är för just mig - alla är vi olika!

    Nu ska jag gå ut här på sommarstället och lägga mig helnaken i solen och lapa D-vitaminer! Trevlig vår/sommar alla!

  34. Jakko #32 du skriver ju jättebra svenska! Hade du skrivit på finska hade det varit svårare att läsa :)

    Kul att höra om din bror, det är som ett mirakel att man kan bli frisk bara genom att äta rätt.

  35. Eleonora
    Jag vet precis vad du talar om! :D
  36. Jag har också blivit av med hetsätning, och dessutom slutat att räkna kalorier vilket är en enorm befrielse. Det här med att kunna äta sig mätt och nöjd på god mat, och samtidigt gå ner i vikt - bättre blir det inte!
  37. Cecilia88
    Jag har sedan tolvårsåldern varit besatt av mat; svultit, vägt, räknat, spytt, hetsätit osv.

    Nu för tiden hetsäter jag bara kolhydrater och detta händer inte alls lika ofta eftersom jag är mätt, belåten och utan sötsug för det mesta. Men ibland vräker jag i mig och spyr efteråt :( Dock händer det här inte alls i samma utsträckning som det gjorde förrut och jag är jävligt tacksam över det. Hade det inte varit för LCHF hade det varit fruktansvärt mycket värre.

  38. Lund
    Jaakko #32

    Få saker gör mig så glad som en berättelse som din.
    Underbart att höra att både du och Brorsan mår bra med denna kosten.

  39. Solblomma
    Läste i GP idag att glukos spelar en central roll i människans ämnesomsättning. Vad händer med oss som äter LCHF?
  40. Lund
    Kan du länka artikeln jag förstår inte vad och hur du menar Solblomma...
  41. Solblomma
    Lund, jag hittar inte länken, men i dagens tidning är en artikel om socker. Det står bla att glukos, fruktos och galaktos: enkla sockerarter som med sina korta molekylkedjor snabbt bryts ner till energi. Glukos är den viktigaste sockerarten, den som tas upp snabbast av kroppen, spelar en central roll i människans ämnesomsättning och är huvudleverantör till kroppens celler.
  42. Zepp
    Japp det är därför som vi har ett backupsystem, kroppen tillverkar allt glukos den behöver.. om vi inte äter något, och en del av glukosen kan ersättas av ketonkroppar som tillverkas utav fett.

    Det finns altså inga essentiella kolhydrater iomed detta.

    Det som händer om man inte äter några kolhydrater alls är att man hamnar i Ketosis och att levern tillverkar glukos via glukoneogenesen av vissa aminosyror och glyceroldelen av fettet.

  43. Anne
    Intressant läsning här. Som "Gammal" anorektiker så har det svåraste med LCHF för mig varit att få hjärnan att förstå att det är ok med fett. Att det inte är farligt. Det sitter långt inne det där med kalorsinsnålt och fettfritt. Men det tar sig.
  44. ks
    Kom även ihåg att kroppen tillverkar allt mättat fett den behöver.
  45. a
    Japp, känner helt klart igen mig.
  46. Kryddan
    Det gör jag oxå
  47. Var precis likadant för mig. Jag hets-åt kolhydrater också.. Köpte hela kassar fulla av bullar, kakor, choklad, tårta, godis, socker socker socker och ännu mer socker.. Detta tryckte jag i mig på en halvtimme, mådde bra en stund och fick sen väldig ångest - upprepade mönstret nästa dag.
    Började med GI för några år sen och det hjälpte, hetsätningar blev färre, men jag kunde inte sluta.
    Sen för lite över 2 år sen så började jag med LCHF. Har bara hetsätit kanske 5 gånger sen dess, och perioderna emellan blir bara längre och längre. LCHF har räddat min stackars kropp från total härdsmälta. Kan själv inte fatta att rätt mat kan förändra en psykologiskt.. men uppenbarligen kan den det.
  48. Zepp
    #44
    Japp du har rätt, men varför krångla till det och gå över kolhydrater med allt hormoniellt trassel, när man kan äta fettet direkt?
  49. Inspirerad
    Detta var nog den mest inspirerande tråd jag läst nånsin på Kostdoktorn.se! Har känt mig ensam tidigare - jag tyckte inte att jag hittade några inlägg om personer som lyckats med LCHF men sedan fått återfall, som jag. Och att skriva om beroendebeteenden/ätstörningar här känts som tabu. Här kom det plötsligt massor av vittnesmål om att visst förekommer återfall, men man kan komma tillbaka till LCHF ändå. Jag gör nu en ny satsning och min lärdom från min förra omgång av LCHF och återfall är att jag förutom mat och träning också ska ta ett rejält nappatag med mitt beteende - det blir LCHF+KBT denna gång. Många bokstäver, få kolhydrater, bättre liv :-). Lycka till allihop.
  50. Marita
    Lycka till Inspirerad . Härligt att läsa att du inte ger upp . Ger inspiration till oss andra. :-)
1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg