LCHF och bipolär sjukdom
i Bipolär sjukdom 
Strikt LCHF-mat har länge använts framgångsrikt som behandling vid epilepsi (särskilt hos barn men även hos vuxna). Det finns inga tvivel om den positiva effekten, som bevisats i studie efter studie.
Möjligen kan liknande ketogen kost ha positiva effekter vid andra hjärnsjukdomar. Det är något som det diskuteras och forskas kring bland annat vid Alzheimers sjukdom. Många upplever också en tydlig förbättring vid migrän. Det finns till och med enstaka fallrapporter om dramatiska effekter vid schizofreni!
En läsare hörde nu av sig med en spännande historia om bipolär sjukdom:
Mejlet
Hej!
Jag har tidigare skrivit till dig om bipolaritet och ev effekt av lchf. Jag är själv bipolär och har faktiskt kunnat sluta med litium, lamotrigin, seroquel, sömntabletter, sobril mm sedan jag satt mig själv (läkaren upprörd och arg) på lchf, vitaminD, magnesium (fäster på samma receptorer som litium), omega3 (finns studier på bipolära som visar mycket goda resultat med omega3-tillskott). Strikt glutenfritt då det finns studier även på detta. Ok – jag vet att jag inte kan hitta exakt vad som ger resultat eller vilken kombination när jag kör allt samtidigt. Men så dåligt som jag mådde av alla mediciner och så många skov jag hade per år så bryr jag mig inte.
Jag är nu helt frisk! Inga mediciner och inga skov på över ett halvår (mina skov har annars gått i ett, måååånga varje år). Jag har inte mått så här bra på 10 år!!!
Jag började med lchf (trots skolad till med.kand och med bara några poäng kvar på dietist) eftersom jag tänkte att epileptiker hjälps av ketoner och bipolära av epilepsimedicin.
Och titta vad jag hittade idag!!!!!Neurocase: The ketogenic diet for type II bipolar disorder
Ha det gott! Glada, friska hälsningar från
Åsa
Kommentar
Grattis till framgångarna Åsa!
Liknande historier måste förstås tas med en stor nypa salt. Det går inte att veta säkert att LCHF haft något med förbättringen att göra, än mindre kan man veta om samma sak skulle hända andra.
Dock tycker jag resonemanget är logiskt. LCHF hjälper vid epilepsi, och personer med bipolär sjukdom behandlas ofta framgångsrikt med epilepsimedicin.
Den nya vetenskapliga rapporten Åsa hänvisar till diskuterar tankarna bakom i mer detalj och rapporterar om två ytterligare personer som framgångsrikt behandlat sin bipolära sjukdom med strikt LCHF-kost.
Eftersom mediciner mot bipolär sjukdom inte sällan ger besvärande biverkningar (som viktökning och lätt minskad mental skärpa) så vore det ju fantastiskt om vissa kunde klara sig med kostbehandling. Eller åtminstone minska sitt medicinbehov på så sätt.
Vad tror du?
Mer
Berättelser om effekten av LCHF vid olika sjukdomar på forumet
Alla runt mig - familj, arbetskamrater, vänner är samstämmiga. De är mina bästa vittnen - särskilt man och barn som verkligen sett mående på olika sätt när det gäller mig.
En del kommer säga att det är oansvarigt att sluta medicinera men i mitt fall mådde jag aldrig bra av medicinerna - skoven var i ett oavsett. Jag säger dock inte att andra ska göra samma sak men för mig är det den rätta vägen - just nu!
Jag har precis samma erfarenhet som Åsa. jag har skrivit då och då om det på nätet men inte fått så mycket respons.
Jag var bipolär av värsta sort, jag hade också fullt ut blommande psykoser och låg tvångsinlagd på psyket månader i sträck.
Innan jag fick mina första manier var jag kroniskt deprimerad och led av mycket svår PMS. De depressioner jag fick efter mina manier var av ett helt annat slag, det finns inte ord att beskriva det mörkret. Det enda jag kan komma på är total förvirring, totalt mörker och total ensamhet. Jag kopplar dessa mörka tillstånd till de mediciner jag fick men ingen lyssnar ju på en bipolär vad jag lärt mig iaf. Förlåt om jag lät bitter! Tro mig, idag är jag mer glad än bitter men sorgen är stor över alla förlorade år, relationer, jobb och utbildningar.
Att vara bipolär med manier är fruktansvärt. Att läsa en kommentar om att man skulle vara manisk för att man kastar sig hängivet in i en diet för att om möjligt få må bättre är kränkande. Att då och då få höra att man inte har självinsikt, fast man varit helt fri från skov i 2år är också kränkande.
Att våga göra och ha ork till att göra de förändringar som krävs för att bli frisk är inte maniskt utan det är att vara målmedveten och modig. Den misstänksamhet man kan möta är inte rolig och rädslan och känslan för att andra bara väntar på ett skov är också ganska jobbig.
När jag började med LCHF för ett antal år sedan var det för att bli av med återkommande öroninflammationer. Efter 2 veckor strikt LCHF upplevde jag ett sett att må jag aldrig varit med om. Jag kände mig i balans på nåt märkligt sett och jag började leka med tanken att slippa de mediciner som jag fick svåra biverkningar av.
Jag läste på och provade allt jag kom över. Precis som Åsa skriver så var magnesium och glutenfritt två pusselbitar som blev avgörande för att jag skulle känna mig helt frisk. Jag fick nåt återfall efter min första tid med strikt LCHFdiet. Det var i samband med att jag började fuska lite och det gjorde jag alltid med bröd. När jag sen förstod sambandet mellan gluten och psykisk sjukdom tack vare en blogg och mina egna erfarenhet så är jag helt glutenfritt. Samtidigt som jag började med strikt glutenfritt tog jag stora mängder magnesium och under ca 3 veckor lyftes jag en depression på ett sett jag aldrig upplevt tidigare.
Idag har jag inte haft ett skov på 2 år, ingen PMS och jag befinner mig inte i en dimma längre. För mig är det ett mirakel. Mina läkare sa att jag aldrig skulle bli frisk och förmodligen åka i och ut på psyket med jämna mellanrum. Det knäckte mig, för att vandra mellan det mörkret och total galenskap är inget liv och jag försökte ta livet av mig då men blev tvångsinlagd igen. Tack och lov för den gången.
Det som gör mig så sorgsen är den totala okunskapen om hur kosten påverkar en som är psykiskt sjuk. Jag är helt frisk idag och jobbar 100%, har gjort det i 2 år. INGEN trodde det och jag fick göra min alternativa resa på helt egna ben där ingen trodde på mig utan några få, min syster och sambo tex. Jag är så evigt tacksam för dem för jag hade inte vågat sluta med medicinerna annars. Jag är inte emot mediciner av princip men mediciner som gör dig personlighetsfärändrad och med en massa andra biverkningar vill jag helst inte äta.
Att vården är så ickehelande är så synd för det här är en hemsk sjukdom som man inte behöver ha.
Det var bl.a. kopplingen med ketogen kost för epileptiker som fick mig att tro på det här på riktigt också att blodsockret skulle hållas på en jämn nivå så inte humöret åkte upp och ner hela tiden.
Tack Åsa och kostdoktorn för att ni skriver om det här så kanske fler kan få hjälp till ett normalt liv igen.