Nu har Per Wikholm kommit med en lång ”tredje ståndpunkt” i kriget om den superstrikta LCHF-kosten.
Är superstrikt LCHF jättefarligt eller den ultimata hälsokosten? Ingetdera säger Wikholm:
Kriget om Skaldemans LCHF – en tredje ståndpunkt
Bitvis underhållande läsning. Debatten fortsätter (med mig) i kommentarerna.
2 000 LCHF-are väljer att köra superstrikt!
Nu nästan 4 000 i SkaldemansLCHF på Facebook (över 5000 nu)
Tommy Runessons försvarstal för strikt LCHF
"Känner att jag också måste ge min syn på den pågående diskussionen om olika "läger" inom LCHF. Det pågår för övrigt inget krig utan en diskussion. Att det finns skitstövlar som går in på människors bloggar och hotar dem för att de uttrycker sin åsikt är förkastligt, det hoppas jag ni alla håller med om.
Det jag främst vänder mig emot är inte hur människor väljer att äta, det struntar jag fullkomligt i tills de börjar fråga om råd. Då ger jag min syn på frågan de ställer och ibland måste man gå in och lugna ner någon som stressar eller peppa någon som tappat modet. Inget konstigt med det. Eller?
För nog är vi med i grupper på sociala media för att vi vill ha kontakt med andra människor? Nog ställer vi frågor för att vi vill ha svar som vi sedan kan tänka över och bilda oss en egen uppfattning om? Visst är vi med för att vi vill hjälpa andra att må bra och lyckas för att det hjälper oss själva och ger oss den där härliga lilla ego-kicken när vi känner oss bra på något? Så är det iallafall för mig.
Nej, det jag vänder mig emot är hur människor blir rådda att gå till det mest strikta genast, right out of the box. Jag tycker inte det är okej att råda nybörjare till superstrikt, mejeri- och grönsaksfritt!
Varför?
Dels därför att jag tror de flesta är överviktiga på grund av en felaktig inställning till mat. Man kanske har jojo-bantat, svultit, överätit, frossat, laborerat och testat sin kropp sjuk. Att då börja LCHF och få rådet att just laborera, räkna, mäta, krångla och utesluta klingar falskt då LCHF för mig handlar om att äta naturlig mat och få ett avslappnat ätbeteende!
Det finns säkert jättemånga som känner sig hur avslappnade som helst när de sitter med en våg i ena näven och LifeSum-appen i den andra men många andra stressar upp sig och börjar jaga kolhydrater som man förr jagade kalorier. Det är sorgligt!
Istället för fettskrämd blir man kolhydratsskrämd - vad är meningen med det? Var är livsglädjen i det?
Jag tror också att sådan attityd skrämmer bort människor från LCHF. Istället för att vara en enkel metod för att gå ner i fett och bli frisk (Njutmetoden, som Eenfeldt kallat den) så blir det enklare att äta pulverdieter. Det känns inte okej.
Så snälla, jag bryr mig inte om hur du äter, jag stöttar till och med helhjärtat ditt val att nolla eller UFO:a eller vad du vill - men låt nybörjarna känna efter på en normal nivå först innan de ska räkna och äta mejerifritt! Låt dem få lära känna LCHF som något trevligt och njutbart innan de ska plåga sig själva, råd dem att ge det iallafall en månad för att vänja kroppen och se om det räcker så. Snälla!
Och till sist: Skaldeman anser det vara ett misslyckande att gå ner mer än ett kg i veckan. Ett halvt ungefär, tycker han är en lagom och hälsosam nivå. Ska vi nu följa Skaldeman så tycker jag vi ska följa honom."
Sen så betyder ju inte liberal alltid bakverk och subistut. Kan lika gärna vara morötter, rödbeta, och mejeriprodukter. Någon enstaka potatis.(jag vet, nej potatis ingår inte i LCHF:-) )
Lagom är kanske 100-150 cl vatten/dag.
Kanske är det samma siffror för kolhydrater.
100-150 g/dag är lagom.
Och jag håller med Anna Sandell. Folk får äta precis hur liberalt eller hur strikt de vill, det jag tycker är viktigt är att var och en som börjar med LCHF ger sig själva chansen att hitta sin egen variant av LCHF, den variant som är ultimat för just den individen. Inte kopiera någon annans sätt att äta (vare sig liberalt eller superstrikt) från start. Har någon själv kommit fram till att den behöver äta strikt, fine! 🙂 När min LCHF-blogg var aktiv var en av de allra vanligaste frågorna jag fick "Kan du inte skriva ner exakt hur du äter? Mängd, vikt, hur ofta...?" och det oroade mig, för det ligger ju en bedräglig trygghet i genvägen att ta över någon annans ätande och tro att det som är optimalt för en person också är det för en annan. Jag har sett folk som fått tipset att fettbomba må dåligt av kosten och då fått pepp i stil med "sluta inte, ät ÄNNU mer fett, håll ut!" och det låter i mina ögon väldigt långt från "lär känna din egen kropp".
Jag brukade för övrigt föreslå att börja "normalstrikt" runt 20 gram kh per dag och sen testa sig fram i långsam takt, jag tänkte (och tänker fortfarande) att ju fler saker som man faktiskt KAN äta ju bättre - större variation ger roligare mat, en större bredd av näringsämnen och kanske en större chans att orka hålla i kosten en lång tid utan att ledsna eller uppleva att man går miste om så mycket.
Om man mår bra av att äta mejerier och uppnår de resultat man önskar sig så är det helt onödigt att plocka bort dem. Det är inte okej att säga till nybörjare, som redan förmodligen är osäker på kosten och tror det kommer bli svårt att hitta på recept, att ta bort mejerier från start. Det enda man uppnår då är att de tycker det är ännu krångligare och så ger de upp. Vem vinner på det?
Om man inte får resultat efter ett par månader på normal LCHF - DÅ kan det vara läge att strikta upp sitt intag av både det ena och det andra. Men varför laborera och krångla innan dess?
Min önskan vore att det stod i gruppens beskrivning att man bör ha ätit LCHF på normal-nivå i minst tre månader innan man går med. Jag är inte ett dugg okej med att man uppmuntrar hets och kontroll för människor som inte först lärt sin kropp och sig själva att ha ett tryggt ätbeteende.
Målet måste väl ändå vara att hitta det som håller hela livet och till slut ägna matlagningen lika lite tankeverksamhet och möda som den som värmer upp lite makaroner och falukorv - eller?
Vad gäller mejeriprodukter finns en hel massa skrivet om det. Det är inte bara mjölksockret och proteinet som nämns utan att korna får tillväxthormon som vi får oss via mjölken, det handlar om att den processade homogeniserade mjölken ställer till skador i vår blodkärl och en del annat. Googla på det så finns en hel del att läsa. Jag tror nog att det finns en del befog för att vara försiktig med att få i sig allt för stora mängder (tyvärr för jag älskar ost 😉 ).
Jag tränade/tränar genom styrketräning, löpning, promenader, cykling ungefär 4-5 timmar i veckan + att det under sommarhalvåret blir golf
Jag har mått/mår förträffligt under hela tiden och en god vän som är läkare har under resans gång (senaste för en vecka sedan) gjort 4 totala hälsotester på mig, alla värden är bra eller mycket bra.
Inspirationen och "hjälpen" fick jag här på kostdoktorn.se, enligt min uppfattning, fantastisk, förståelig och saklig information Andreas delger.
För ungefär 3 månader sedan blev jag "mentor" till en grupp överviktiga personer i min umgängeskrets här i Helsingborg och Landskrona. Jag har rekommenderat dem Andreas bok och att läsa allt som finns här på kostdoktorn.se och med den informationen skapa sin egen variant av LCHF men hålla kvar vissa "ramar". Gruppen fungerar utmärkt, de upplever den här "liberala" varianten lätt att följa och mår bättre och går ner i vikt. Jag tror det är viktigt att de skapar en variant som håller om man är ute o reser, är bortbjuden, äter lunch på stan osv.
Vi skall inte glömma att en person som äter sig upp i vikt mycket väl kan ligga på 500-800 kh om dagen i vissa fall kanske ännu mer.
Vad jag vill säga är att vi skall ge "utrymme" för alla varianter inom LCHF, det viktigaste är nog att hitta sin egen variant som man fysiskt och psykiskt kan hålla fast vid. Det är som allting annat här i livet helt individuellt. Vem kan orka bry sig om vad metoden heter eller vad originalet säger. Det går ju ut på att bli frisk och tappa kilon och som sagt det tror jag de flesta kan göra om man håller sig inom vissa ramar.
Om man sen äter "noll" kh eller 20 eller 100 må vara upp till var och en, man skall göra det som man känner att man kan "klara av"
sorry det var kolestrol
Det är just här det alltid blir problem. Massor med folk gör som du gör här i tråden och börjar skriva "alla får såklart göra som de vill" och fortsätter sedan med att ge sin RIKTIGA definition av vad målet/LCHF/meningen EGENTLIGEN är. Underförstått för alla.
Målet måste inte alls vara att hitta något långsiktigt hållbart. I gruppen du pratar om är målet uttalat 98 dagar, vilket inte är långsiktigt alls. Målet måste inte alls vara att inte tänka på mat, jag t. ex . har inga problem med att hela tiden ha koll på vad jag äter och experimentera med mig själv för att se vad som händer.
"Det finns säkert jättemånga som känner sig hur avslappnade som helst när de sitter med en våg i ena näven och LifeSum-appen i den andra "
Uppenbarligen menar du inte det där, utan använder genomskinlig retorik för att få fram din poäng att du tycker det är fel att ha stenkoll på sitt matintag och testa och laborera med sig själv.
Alla håller inte med.
säger "lennart" som gärna sitter här och läser hela dagarna har inget att komma med men vill hemskt gärna kommentera något i allafall
Hahaha.. Har inte du heller det då Lasse?
När någon för fram att det viktiga är att individen hittar sin egen balans, är det alltid något som säger att man får göra som man vill, men sedan framför man sin egen tolkning som den rätta. Det läses in sockerfrossande i den som säger sig äta liberal LCHF (fast det kanske handlar om någon morot och en handfull bär i veckan) från striktare håll, och det varnas för näringsbrist och annat vid strikt LCHF från liberalare håll.
Det jag ser är att vi har personer som utifrån hälsovärden och välmående absolut inte kan öka på kolhydraterna i kosten. Andra berättar att de inte mår bra på strikt LCHF, och därför har lagt sig på en liberalare nivå, av skäl kopplade till hälsovärden och välmående.
Själv skulle jag önska att de här dikena inte ständigt hade behovet att "frälsa över" den andra sidan, utan kunde respektera att människor känner sina egna kroppar och utifrån det väljer en nivå som passar dem.
Kanske sisådär 50-150 g/dag är det bästa för flertalet.
Om en kille som brukar sleva i sig 300 sänker till 150 så är
det en fantastisk framgång.
Det måste finnas marginaler.
Som Lars-Erik Litsfeldt skriver i en bok, ungefär:
"Om svärmor bjuder på en hembakad bulle så
äter man den och ser glad ut, och passar på att njuta lite."
Målet måste inte alls vara att hitta något långsiktigt hållbart. I gruppen du pratar om är målet uttalat 98 dagar, vilket inte är långsiktigt alls. Målet måste inte alls vara att inte tänka på mat, jag t. ex . har inga problem med att hela tiden ha koll på vad jag äter och experimentera med mig själv för att se vad som händer."
Jag inser att jag är en aning otydlig i mina inlägg! När jag pratar om målet och vad det ju måste vara menar jag LCHF och livet som helhet, inte Skaldemans-gruppen och de 98 dagarna.
""Det finns säkert jättemånga som känner sig hur avslappnade som helst när de sitter med en våg i ena näven och LifeSum-appen i den andra "
Uppenbarligen menar du inte det där, utan använder genomskinlig retorik för att få fram din poäng att du tycker det är fel att ha stenkoll på sitt matintag och testa och laborera med sig själv."
Jag skriver också ett flertal gånger att jag stöttar ditt eget val så länge det är ditt eget val och du gjort det medvetet. Det jag inte tycker om är när man säger till nybörjare att de MÅSTE räkna eller krångla så de får bilden av att det är nödvändigt. Det är det nämligen inte, det är helt onödigt att göra det om man får de resultat man är ute efter ändå och om man inte har ett särskilt intresse för det.
När man har det särskilda intresset ÄR man säkert hur avslappnad som helst, det är inte någon retorik från min sida.
Jag är inte förespråkare för liberal LCHF eller något sådant, likaså är jag inte förespråkare för strikt eller fakir. Det enda jag förespråkar är att man slutar stressa varandra och att de råd som ges människor som är nya på kosten är avslappnade och rimliga. Det går nämligen utmärkt för många att gå ner i fett utan att räkna eller väga ett endaste gram och då ska de inte behöva göra det heller!
LCHF har alltid inneburit avslappnat ätande och befrielse från räkning för mig. Jag vill att alla nybörjare ska iallafall få chansen att känna samma sak. Det är oförståeligt för mig hur man kan debattera emot en sådan sak.
För några veckor sedan var jag på ett bröllop med ungefär 100 vuxna. Många hade inte sett mig på lång tid så det var mycket frågor kring hur jag hade lyckats gå ner så mycket i vikt. Tror jag pratade mat med alla, och en person av dessa 100 hade själv skurit ner lite på intaget av kolhydrater, resten stod som gapande abborrar när man pratade om minska på kolhydrater.
Jag har märkt en stor skillnad på reaktionen hos folk när man beskriver vad man bör äta istället för att fokusera på vad man inte bör äta. Säger man att du bör äta kött, fisk, smör osv. blir det en positivare reaktion än om man som jag i början pratade om vad man inte bör äta.
Innan bonusdottern och hennes man hade riktigt greppat vad lchf var för något bjöd de på gräddglass och trodde verkligen att det var lchf eftersom det var grädde i. När de sedan förstod att det är sockret (och mjöl etc) som måste bort tappade de helt intresset för kosten.
Så till den övriga debatten och jag reagerar på detta med ordvalet "krig". Det ända stället jag har sett ordet "krig" användas är på Mys egen blog (!) LCHFingejören och jag upptäckte detta först efter en hänvisning från Annika Dahlqvist blog. När man läser Annikas blog och kommentarerna är det ingen där som upplever något "krig" inom LCHF sfären.
Jag tycker att ämnet är alldeles för viktigt för att utsättas för något "krigsspektakel". Mina personliga favoritbloggar är: Ett sötare blod, Annika Dahlqvist, LCHF.se och Doc´s Opinion och där har jag inte sett några "krig". Tycker det är dags att lägga ner krigsretoriken och återinföra diskussion hur de olika inriktningar inom lågkolhydratkost hjälper olika människor, gärna med fokus på riktig mat!
Ett konkret exempel på det hade varit bra. Om det är det enda du är upprörd över, som har provocerat fram ett sånt långt inlägg, så antar jag att du ser det hela tiden, så flera exempel t. om. vore väldigt lätt att ta fram? Jag är fascinerad, för jag har aldrig sett någon säga det, till nybörjare eller veteran.
Kanske inte från Skaldemans-gruppen, eftersom du säger att det inte är den - som ju är specifikt inriktad på strikt LCHF - som du pratar om.
Jag forstar inte riktigt varfor du ar med i den slutna gruppen "Skaldemansgruppen" overhuvudtaget med din installning. Jag far fortfarande kanslan av att du gatt med for att "kontrollera" och smutskasta gruppen och de som diskuterar i den...? Du vet val att Skaldeman ar den som myntade begreppet fakir, och att du de facto ater "fakir" under de 98-dagar som du antagit Skaldemangruppens utmaning. (OM du nu verkligen ar med i gruppen i goda avsikter, dvs for att vara en del av utmaningen....)
Andreas kallade detta Matrevolutionen, kanske tänkte han inte då att det skulle bli en revolution med så starka känslor utan snarare att det kommer ske en snabbt omvälvande situation vilket vi nu ser båda sakerna av. Många som snabbt omvärderar tidigare lögner och de som är rätt så aggressiva i sina argument för en vettigare kost och friskare liv.
Visst blir vi förbannande när vi inser att så stor av läkarkåren fortfarande går de multinationella läkemedelsföretagens ärenden och fortfarande ordinerar diabetiker att fortsätta med kolhydrater och ballanserar med medicin, att "höga kolesterolhalter" måste medicineras med statiner. När kraftigt överviktiga ska "botas" genom att skära sönder magen utan tanke på framtida problem eller verkliga orsaken.
Jag precis som många andra här har insett vad det handlar om och det heter pengar. Stora vinster åt en stor matindustri som fyller vår mat med tillsatser och socker eller föder djuren med antibiotika och driver fram dem så de blir sjuka och läkemedelsföretag som ska dämpa skadorna av felaktig kost. Så sjukt, se fel.
Visst blir vi förbannade och kräver ändring.
Bort med GMO mat. Bort med Livsmedelsverket som inte prioriterar vår hälsa. Bort med de läkare som fortfarande är fast i gamla lögner. Bort med otjänlig föda.
Fram för de som vill att människor ska må bra.
Hade Andreas varit ledare av ett politiskt parti hade min röst hamnat på honom i höstens val. Vad spelar rött eller blått för roll om folket är sjuka!
Näring för hälsa och prestation: http://urplay.se/Produkter/183316-UR-Samtiden-Naring-for-halsa-och-pr...
klockrent, inge andra ord 🙂
"Per Wikholm är en trevlig person som jag uppskattar varmt, men han har fel när han talar om den helanimaliska kosten. Den debatten klarade vi av i Sverige ett antal år innan begreppet LCHF ens hade uppstått. Per är ursäktad för han var inte med på den tiden. Han väcker alltså en gammal och avklarad fråga som känns en smula uttjatad för mig. Men okej, en liten sammanfattning för dem som är nya i gamet:
Vill man veta hur helanimalisk kost fungerar i praktiken så är det säkrast att prova själv i praktiken. Det har jag och mängder av mina elever gjort. För en massa år sen. Det går utmärkt och man får normalt bättre hälsosvärden än på blandkost, men dieten är dyr och tidsödande och gör många människor upprörda.
Vill man veta hur mycket kolhydrater våra förfäder i Norden kunde få i sig så får man gå ut i naturen och prova själv. Det har jag gjort, med överlevnadshandboken i ena handen och spaden i den andra. För mer än tio år sedan. Svaret är att man får ihop mindre än 5 procent av energiintaget på årsbasis. Det är bara att prova för den som tvivlar. De ”livsnödvändiga” grönsakerna hade ju inte införts i Sverige på våra förfäders tid...
Vill man veta hur det går med antioxidanterna på helanimalisk kost så mäter man det, det har jag gjort många gånger. Jag hade det bästa värdet i Sverige när jag åt helanimaliskt. Ingen oxidativ stress där! Litsfeldt låg nästan lika bra till, men han åt ett äpple varje lördag, det var väl därför han kom snäppet efter mig...
Vill man veta hur jägarfolk levde och åt så läser man böcker av samtida antropologer som levde med jägarfolket i fråga. De är de enda som vet. Vilhjalmur Stefansson var både forskare och jägare och därför är hans antropologiska reseskildringar en guldgruva. Hans bok ”Snöhyddornas folk” är en bra introduktion. Utskrifterna från hans dagböcker ger detaljerade noteringar om hur de traditionella inuiterna jagade, förvarade, tillagade och åt sin traditionella kost. Svaret blir att de åt ännu mindre kolhydrater än vad våra nordiska förfäder gjorde. Kanske två energiprocent på årsbasis.
Men C-vitamin då? Det finns gott om c-vitamin i allsidig animalisk mat, men det är tveksamt om vi behöver bry oss om det. Jag har gjort några försök med att nolla C-vitaminet för att se hur lång tid det tar att få skörbjugg. Men jag har aldrig lyckats få tänderna att lossna, trots att jag uteslutit alla växtdelar och all inälvsmat i många månader.
Enligt en professor jag känner är C-vitaminets främsta effekt att ta hand om sockrets skadeverkningar! Nollar man kolhydraterna går det utmärkt att leva på fet animalisk mat. Bland fördelarna märks att man slipper mjölksyra och fria syreradikaler. Man bygger också om tarmflora och enzymsystem. När avföringen är liten och doftfri så vet du att du äter rätt. Forskningen kan inget om detta.
De tidiga polarexpeditionerna är instruktiva när det handlar om skörbjugg. Välutrustade expeditioner med fruktjuice i packningen hade problem med skörbjugg, de illa utrustade som fick jaga sig fram klarade sig bra. Se Scott och Shackleton. Franklins och Andrées deltagare försökte leva som vita män i Arktis och dog hela bunten. Nansen och Stefansson övervintrade utan problem i Arktis, men de levde som inuiter och jagade ihop födan.
Slutsatsen är att det går alldeles utmärkt att leva på helanimalisk mat. Många jägarfolk har gjort så i tusentals år. Några små folkspillror har gjort det ända in på 1900-talet. De hade en utmärkt hälsa och inga av dagens välfärdssjukdomar. Men när de fick kontakt med den vite mannen var deras saga slut.
Jag har personligen simulerat mängder av helanimaliska dieter, näringsberäknat dem och ätit dem. Jag har lärt ut samma kost till mängder av mina elever. Det är utmärkt mat som ger en överlägsen hälsa. Men man bör äta den allsidigt och välja ekologiska varianter. Den som försöker äta helanimaliskt med hjälp av snabbköpets lågprisvaror bör nog komplettera med rejäla näringstillskott.
Finns det då några skäl för dagens svenskar att äta helanimaliskt. Det tycker jag inte. Det är dyrt och besvärligt och det tar ofta ett halvår innan du verkligen kan njuta av kosten. Innan dess har de flesta gett upp. Men en mjukvariant, som Skaldemans GI-Noll!, är ganska problemfri.
Sten Sture
PS
Jag sitter just och läser i Stefanssons kostbibel ”Not by bread alone”. Där skriver han att inuiterna och norra Kanadas indianer för det mesta gav innanmaten till hundarna, med undantag av njurarna som barnen fick som godis. Först när det blev ont om mat åt de levern, därefter åt de hundarna."
Det där blir jag förbryllad över.
Är det inte innanmaten som är det viktigaste?
Man åt väl i första hand inälvor och gav hundar det
torraste köttet?
Jag läser om norrmannen Helge Ingstad som bodde större delen av sitt liv
bland amerikas ursprungsbefolkning, från indianer i Mexico till eskimåer i Alaska.
Så här skriver han:
"Vildrenen används enligt urgamla metoder. Varenda del av djuret äts utom ben och klövar. Det grova köttet, det som i civilisationen blir biffar och stekar är minst eftertraktat. Höst och vår används det i rätt hög grad till torrkött eller ges åt hundarna. För övrigt äts: hjärtat, levern, njurarna, magsäcken med sitt innehåll, tunntarmen med sitt innehåll (om den är fet), fettet kring inälvorna, margen, ryggfettet, det kött som ligger närmast ben osv. Både vuxna och barn ar mycket fortjusta i de stora vita senorna på renens underben, de påstår att de ar bra for matsmältningen. Huvudet anses som en verklig delikatess och där äts köttet, fettet bakom ögonen, hjärnan, nerverna, mulen, gommen etc."
Se också att han skriver att de var mycket förtjusta i de stora vita senorna på
renens underben och de ansågs bra för matsmältningen.
Precis som Per Wikholm skriver om att mata tarmbakterier med.
Ingstad skriver också att fettet är det viktigaste.
Fettet på feta höstdjur sparades till vintern då djuren var magrare.
Om fettet tog slut stundade bistra tider.
Se länk:
http://www.friskvardochrehabilitering.se/stenalder_nunamiuterna.html
"Känner att jag också måste ge min syn på den pågående diskussionen om olika "läger" inom LCHF. Det pågår för övrigt inget krig utan en diskussion. Att det finns skitstövlar som går in på människors bloggar och hotar dem för att de uttrycker sin åsikt är förkastligt, det hoppas jag ni alla håller med om.
Det jag främst vänder mig emot är inte hur människor väljer att äta, det struntar jag fullkomligt i tills de börjar fråga om råd. Då ger jag min syn på frågan de ställer och ibland måste man gå in och lugna ner någon som stressar eller peppa någon som tappat modet. Inget konstigt med det. Eller?
För nog är vi med i grupper på sociala media för att vi vill ha kontakt med andra människor? Nog ställer vi frågor för att vi vill ha svar som vi sedan kan tänka över och bilda oss en egen uppfattning om? Visst är vi med för att vi vill hjälpa andra att må bra och lyckas för att det hjälper oss själva och ger oss den där härliga lilla ego-kicken när vi känner oss bra på något? Så är det iallafall för mig.
Nej, det jag vänder mig emot är hur människor blir rådda att gå till det mest strikta genast, right out of the box. Jag tycker inte det är okej att råda nybörjare till superstrikt, mejeri- och grönsaksfritt!
Varför?
Dels därför att jag tror de flesta är överviktiga på grund av en felaktig inställning till mat. Man kanske har jojo-bantat, svultit, överätit, frossat, laborerat och testat sin kropp sjuk. Att då börja LCHF och få rådet att just laborera, räkna, mäta, krångla och utesluta klingar falskt då LCHF för mig handlar om att äta naturlig mat och få ett avslappnat ätbeteende!
Det finns säkert jättemånga som känner sig hur avslappnade som helst när de sitter med en våg i ena näven och LifeSum-appen i den andra men många andra stressar upp sig och börjar jaga kolhydrater som man förr jagade kalorier. Det är sorgligt!
Istället för fettskrämd blir man kolhydratsskrämd - vad är meningen med det? Var är livsglädjen i det?
Jag tror också att sådan attityd skrämmer bort människor från LCHF. Istället för att vara en enkel metod för att gå ner i fett och bli frisk (Njutmetoden, som Eenfeldt kallat den) så blir det enklare att äta pulverdieter. Det känns inte okej.
Så snälla, jag bryr mig inte om hur du äter, jag stöttar till och med helhjärtat ditt val att nolla eller UFO:a eller vad du vill - men låt nybörjarna känna efter på en normal nivå först innan de ska räkna och äta mejerifritt! Låt dem få lära känna LCHF som något trevligt och njutbart innan de ska plåga sig själva, råd dem att ge det iallafall en månad för att vänja kroppen och se om det räcker så. Snälla!
Och till sist: Skaldeman anser det vara ett misslyckande att gå ner mer än ett kg i veckan. Ett halvt ungefär, tycker han är en lagom och hälsosam nivå. Ska vi nu följa Skaldeman så tycker jag vi ska följa honom."
Jag tränade/tränar genom styrketräning, löpning, promenader, cykling ungefär 4-5 timmar i veckan + att det under sommarhalvåret blir golf
Jag har mått/mår förträffligt under hela tiden och en god vän som är läkare har under resans gång (senaste för en vecka sedan) gjort 4 totala hälsotester på mig, alla värden är bra eller mycket bra.
Inspirationen och "hjälpen" fick jag här på kostdoktorn.se, enligt min uppfattning, fantastisk, förståelig och saklig information Andreas delger.
För ungefär 3 månader sedan blev jag "mentor" till en grupp överviktiga personer i min umgängeskrets här i Helsingborg och Landskrona. Jag har rekommenderat dem Andreas bok och att läsa allt som finns här på kostdoktorn.se och med den informationen skapa sin egen variant av LCHF men hålla kvar vissa "ramar". Gruppen fungerar utmärkt, de upplever den här "liberala" varianten lätt att följa och mår bättre och går ner i vikt. Jag tror det är viktigt att de skapar en variant som håller om man är ute o reser, är bortbjuden, äter lunch på stan osv.
Vi skall inte glömma att en person som äter sig upp i vikt mycket väl kan ligga på 500-800 kh om dagen i vissa fall kanske ännu mer.
Vad jag vill säga är att vi skall ge "utrymme" för alla varianter inom LCHF, det viktigaste är nog att hitta sin egen variant som man fysiskt och psykiskt kan hålla fast vid. Det är som allting annat här i livet helt individuellt. Vem kan orka bry sig om vad metoden heter eller vad originalet säger. Det går ju ut på att bli frisk och tappa kilon och som sagt det tror jag de flesta kan göra om man håller sig inom vissa ramar.
Om man sen äter "noll" kh eller 20 eller 100 må vara upp till var och en, man skall göra det som man känner att man kan "klara av"