Koststrid i Läkartidningen
i Läkartidningen 
Debatten om fett- eller kolhydratrik kost till diabetiker fortsätter i veckans Läkartidningen.
Liksom i Kalla Fakta anklagas forskare som fortsätter att stöda föråldrade (?) kolhydratrika kostråd för att gå i livsmedelsindustrins ledband. Vilket besvaras lika hårt.
Starten på dagens debatt
Epidemiologer med hybris i Läkartidningen
För en månad sedan kom en debattartikel från några närningsepidemiologer som ifrågasatte om debatten kring fett- eller kolhydratrik kost var relevant överhuvud taget. Mest tenderade de att röra till debatten anser jag, se länken ovan till mitt inlägg om artikeln.
Så till dagens svar:
”Lågkolhydratkost vid diabetes och fetma är en fysiologisk och evidensbaserad metod”
Dagens första artikel är skriven av Ralf Sundberg, docent, och Karl E Arfors, professor, samt medarbetare. Som vanligt sparar de inte på krutet. Anklagelserna om korruption och ovetenskaplighet far. Och medan den första kan vara sann och den andra säkert är det, så tror jag de kunde ha tjänat på en lite mer försiktig ton.
Fast då hade artikeln å andra sidan inte varit så underhållande läsning:
I en debattartikel i LT anser Anna-Karin Lindroos och medarbetare att den i Sverige pågående diskussionen om kostens sammansättning är högljudd och märkligt livaktig i jämförelse med andra länder…
[De] tycks inte ha uppmärksammat att resultaten av allt fler kontrollerade randomiserade studier från flera länder i sak ifrågasätter dagens fettsnåla kostråd. De verkar även ha missat att dessa kostråd ofta baseras på rena felciteringar och selektiv citering och ignorerar expertgruppernas många jävskopplingar…
Härefter dras kopplingar mellan artikelförfattarens institution och livsmedelsindustrins lobbyorganisationer (tex ILSI och SNF).
Vi förmodar att dessa nätverk är irriterade över att ett antal välinitierade svenska läkare och forskare numera stör de kommersiella budskap som mot betalning kläds i vetenskaplig språkdräkt.
Att kostråden inte genomskådats tidigare kan bero på bristfällig utbildning i det medicinska yrkets grundpelare fysiologi och biokemi.
Här följer en diskussion om kolhydraternas roll för insulinstegring, viktuppgång, insulinresistens och blodfetter.
Lindroos och medarbetare menar i sitt inlägg att vi har »ståndpunkter som tyder på bristande färdigheter i att tolka nutritionsepidemiologiska studier«. De uppger bla att dylika studier har visat »klara samband mellan västerländska matmönster och ohälsa« utan att redovisa vilken eller vilka västerländska kostfaktorer de anser skyldiga. Författarna hänvisar till tre multifaktoriella studier vars resultat de tillskriver kostens inflytande, fastän andra kostoberoende variabler kan ha avgjort resultaten. Om författarna förkastar kontrollerade, randomiserade och unifaktoriella kliniska studier till fördel för epidemiologiska observationer föreslår vi att de tar en kurs i elementär vetenskaplig metodik.
Repliker
Ingen dålig slutkläm… men artikeln får inte stå oemotsagd.
Slutrepliker av de ifrågasatta författarna samt ledaren för den institution som anklagats för starka kopplingar till livsmedelsindustrin:
Brist på respekt för avvikande uppfattningar
Nutritionsforskare och livsmedelsindustrin
Tyvärr tror jag att anklagelserna om korruption inte kan bevisas, och därför blir invändningarna mot de anklagelserna rätt effektiva. Kanske vore det bättre om Sundberg och medarbetare koncentrerat sig mer på sakfrågan?
Några saker i näringsepidemiologernas slutreplik som jag vill kommentera:
Kolhydratreducerad kost kan fungera kortsiktigt för viktnedgång, men följsamheten till den kost som försökspersonerna ordinerats har sannolikt större betydelse än den faktiska kosten.
Med andra ord: vilka kostråd vi ger spelar inte så stor roll. Det viktiga är att patienterna följer råden, oavsett vilka råden är.
Logiskt?
Stor viktnedgång efter obesitaskirurgi har också dramatisk effekt på typ 2-diabetes och andra kardiovaskulära riskfaktorer trots ett fortsatt högt intag av söta livsmedel.
Med andra ord: diabetiker kan visst fortsätta att äta sötsaker. Det är bara att operera ihop magsäcken på dem, så de måste äta i små portioner resten av livet.
Varför ta till en kostförändring när det finns stor riskfylld kirurgi som hjälper?
Sammanfattning
Så här tolkar jag näringsepidemiologernas resonemang:
Dagens fettsnåla och kolhydratrika kostråd skall inte ifrågasättas. Detta trots att vi efter att de råden infördes sett en explosiv ökning av fetma och diabetes i befolkningen. Inte heller efter att man i många experimentella studier sett tydligt sämre resultat på vikt, blodsocker och blodfetter – jämfört med lågkolhydratkost. Detta kan ha berott på något fel i alla de studierna.
Inget ifrågasättande. Status quo, tack. Vidare:
Kostråd till diabetiker spelar inte så värst stor roll. Det viktiga är att de lyder vilka råd de nu får.
Och går det ändå dåligt för dem kan man ju alltid operera ihop deras magsäck.
Läs mer
Kommentar till ovanstående från Ralf Sundberg:
”Länge har etablissemanget påstått att det inte finns någon vetenskap kring lågkolhydratkost och ffa inga kontrollerade randomiserade studier. När de nu äntligen efter att vi länge påpekat att sådan vetenskap finns, och efter att av ett flertal sådana studier faktiskt ingen av dessa talar till fördel för lågfettskost svänger etablissemangets företrädare.
Vad som nu kom ut av Lindroos respons var alltså att nutritionisterna inte längre tror på kontrollerade randomiserade studier. De krumbuktar sig istället och talar om behovet att studera olika mönster i våra matvanor utan att specificera vad de menar. När vi påpekar hur fysiologin via makronutrienters skilda effekter på hormoner styr vårt ätande och fettvävens respons, svarar de att de inte förstår vad det har med saken att göra. Tydligare kan det knappast sägas hur lite de som försörjs av livsmedelsindustrin för att bedra oss förstår vad som är vetenskap”.
Tidigare från årets infekterade kostdebatt i Läkartidningen:
Rössner glömmer kosten fullständigt
Kostdoktorn vs Claude Marcus i Läkartidningen, andra ronden
Käftsmäll åt Claude Marcus i Läkartidningen
72 kommentarer
Förresten - det är ingen som ger Dig sparken eller knuffar Dig i Bankomatkön för det Du skriver här?
För det känns ju verkeligen som läget tonen, ja allting hårddras mer och mer. Vad skall motdraget bestå utav kan man ju fundera? För det är stora ekonomiska värden vi pratar om för att inte tala om prestige.....
Stämmer inte människan med kostråden tar man fram kniven och bygger om människan.
Tror jag inte - det gäller att minska på de lågfetter och No Fats där majsstärkelse används för konsistens och palatibilitet. Denna omega 6 produkt (50:1) driver upp inflammationsbeteendet gm sitt innehåll av arakidonsyra. Denna stärkelse blir också direkt med amylas omvandlat till socker. Så se upp både med socker och de snabba kh.
Tråkig mat? vad tycker du om Hollandaise. När man botaniserar i den feta maten finns många godbitar - men man måste ju vara intresserad av maten - annars faller det platt till marken.
karl
Ät din "moderna mat" du så äter jag min som håller mej frisk och hjälper mej gå ner i vikt utan att pinas av hunger.
Jag inser att du har en viktig poäng och jag kan hålla med till stora delar, men sådana svängiga formuleringar orsakar lätt lika oförsiktigt formulerade motangrepp och såndär tråkig tjafs-stämning det gärna blir i diskussionerna.
Det är riktigt, de begränsade erfarenheter som finns tyder på att de som fått magsäcken stympad efter runt 10 år tänjt ut den kvarvarande biten så att den rymmer lika mycket som den gjorde från början, och de flesta går då upp minst lika mycket som innan, förmodligen mer. Stympningen måste alltså sannolikt göras om vart tionde år för de flesta. Undrar hur många gånger man kan töja ut den innan den brister?
Hur menar du? För att jag är negativt inställd till att försöka bygga om kroppen för att passa kosten i stället för tvärtom?
... men det är ju precis detta LCHF handlar om för bövelen ... med låga insulinnivåer och lagom blodglukos _kan_ man leva på LCHF utan att lida av det.
Anna-Karin Lindroos och medarbetare tycks inte greppa detta, utan gnetar glatt vidare i Rössners hallonbåtssekt, då de ej bemödar sig med att beakta hur makronutrienterna samspelar med kroppens hormonsystem.
Fritt ur minnet: "jag klarade tre dagar, sedan blev jag alldeles deprimerad. Vilket inte är konstigt, då kolhydrater behövs för att hålla serotoninnivåerna uppe".
Avgiftning är avgiftning, socker är ändå lindrigt jämfört med (vad jag förstår) nikotin och andra starka stimulanter.
“Lågkolhydratkost vid diabetes och fetma är en fysiologisk och evidensbaserad metod”
Lindros m fl svar är märkligt. Var är etiken i vården? Varför har insulinförloppet döpts om till naturalförlopp?
Tycker sedan att det är både sorgligt och otäckt att LCHF ännu inte börjats tillämpas mer av Sjukvården. Hur många hade kunnats räddas ifrån det så kallade insulin/naturalförloppet. Exvis) Minskat antal fotamputationer.
Svenska läkare har dessutom forskat fram att just förhöjt blodsocker orsakar bensår vilket enligt studierapporten var ett stort steg framåt!
Kostkunniga läkare? Det där var väl känt sedan tidigare att LCHF = mindre blodsocker, t ex. minskar bensår, ger en bättre cirkulation!
Det är nog väldigt individuellt hur mycket viktopererade kan äta, både direkt efter op och efter flera år. Jag tippar helt fritt på att de flesta aldrig kommer upp i 5-6 dl. vid ett och samma tillfälle, men sisådär 3dl. är nog normalt efter något år eller så. Men det är mina gissningar alltså.
Det finns olika typer av viktoperationer, men vid den vanligaste som heter gastric bypass tänjs aldrig magsäcken ut igen eftersom själva stora magsäcken ligger bortkopplad vid sidan av.
Den lilla bit av övre magsäcken som finns kvar tänjs inte nämnvärt utan det som händer är snarare att det bildas en liten ficka i tarmen efter matstrupen/lilla magsäcken. Principiellt är det ju rätt att det är en töjning som sker, fast inte av magsäcken.
Med det sagt finns det andra faktorer som spelar in hur mycket och vad man äter eller kan äta som viktopererad, det är inte riktigt så rättframt att det bara och enbart är minskning av volym -> viktminskning. Men det är ett rätt så stort och komplext ämne.
du har rätt - det var inte något särskilt väl valt ord, jag ändrade lite!
Jag vill inte på något sätt angripa de som genomgått eller funderar på en viktoperation. Bara de som rekommenderar operationer vitt och brett som förstahandsbehandling. Ibland en svår balansgång tycker jag...
Bättre måste ju ändå vara att börja äta riktig människomat istället för hallonbåtar eller något annat av kostskojarnas reportoar av kemiska torrfoder.
"Dagens kostråd innehåller en onaturlig mängd lättsmälta kolhydrater. Samtidigt har de en onaturlig brist på de naturliga fetter som människan är avsedd att äta. Den som äter som myndigheterna förordar blir sjuk. Förr eller senare. Det är alltså dagens svenska kostråd som skapar dagens svenska ohälsa.
Nu opererar vetenskapsmännen bort magen på människor som äter fel slags mat. Därmed ska man hindra dem från att äta. Men det är ju inte ätandet som är problemet, utan att man äter enligt kostråden. Man borde operera in en sil som separerade bort nyckelhålsmärkt mat, bröd och margarin. Det skulle fungera mycket bättre."
Sten Sture
Tombola: Det där är inte riktigt sant. Som jag skrev i inlägget innan är det fler funktioner i t. ex. en gastric bypass än bara volymminskning, även om den är en utmärkande del.
Det kan vara bra att ta reda på mer om du vill fortsätta att uttala dig så säkert som du gör om viktoperationer. Annars kan du kanske lägga till ett "jag tror" i början av meningen.
Du är måhända inte viktopererad?
Ett filter som sorterar bort felaktiga kostråd kan vara en lösning men bättre är nog att filtrera bort kostskojarna!
Nu verkar det dock som om det råder en viss självsanering inom området.
De båda profosserna som uppträdde i Kalla Fakta har nog gjort bort sig för sista gången och ingen som såg detta program kommer någonsin att lyssna på deras korkade kostråd för har man inte fått en tankeställare efter att ha hört deras argumentering får man skylla sig själv,,,,
Den kompletta arrogans och inkompetens som dessa uppvisade på bästa sändningstid kommer troligen att ta mycket lång tid för folk att glömma och sällan har väl LCHF-rörelsen fått bättre draghjälp än i detta program!
Eller var Kenneths 160kg en följd av dåliga kostråd?
Personerna har ju ätit sig till sina problem, och då bör kosten givetvis vara i fokus för att samma överviktiga människor ska äta sig ur problemen, och återfå normal vikt.
Dessa smällfeta personer fanns överhuvudtaget inte att skåda i Sverige för några decennier sedan, innan vi gick över till att leva på kolhydrater, enligt Livsmedelsverkets hälsovådliga rekommendationer.
Sluta med kolhydrater så minskar vikten och operationerna försvinner!
Mina 160 kg var resultatet av hur det går när man försökt följa sjuka kostråd givit upp eftersom man bara fortsatt uppåt och mår sämre och sämre.
Jag lyckades komma upp i ungefär 105 kilo (179 cm), jag år endast mat, så gott som aldrig godis, drack lättmjölk och sket i smör på mackan. Mina vänner svullade donuts och chokladkakor varje lunch/rast, åt dubbla portioner mot mig, fet mjölk. Dom var smala. Dessutom gick jag 3 kilometer till/från skolan varje dag, resten åkte buss (dom bodde iofs än längre bort). Satt på motionscykel 3-4 gånger i veckan.
Givetvis förstod jag inte då, jag var övertygad om att jag var sämre, inte hade självkontroll, åt för mycket.
Anonym, du tror fetma endast drabbar inaktiva personer som överäter. Du har helt fel. Även om det givetvis bidrar ännu mer om man inte rör på sig och överäter räcker det faktiskt med att ha en (socker)störd metabolism för att lagra in ohälsosamma mängder underhudsfett. Min personliga erfarenhet bekräftar detta även om dina (stereotypa) åsikter om feta människor kommer säga dig att jag sitter här och snackar skit.
Väger idag 70-73 kilo och har gjort det (utan kalorireduktion eller hunger) i drygt 2 år. Tidigare vägde jag som sagt 105, med ständig kalorireduktion, hunger, orkeslöshet.
Kan någon påstå motsatsen?
Varför tror du att överviktiga inte motionerar?
Häng på dig 20-30 kilo vikter jämnt fördelat över kroppen och prova själv.
Varför inte träffar man så sällan överviktiga som kan säga att dom gillar att äta och att dom borde förändra sin kosthållning?
Kenneth, har en viktväst på 14kg som ger mig grymt bra träning.
Dock - med LCHF kan även vi som har såna böjelser som lättja och smak för mat äta oss mätta samtidigt som vi har det betydligt enklare att hålla en någorlunda normal vikt.
Jag gick i många år med en "viktväst" på äver 60 kg, om jag räknar 100 kg som en realistisk normalvikt. Det är inte bra för knän och höfter att försöka jogga med en sådan. I dag har jag bara en "viktväst" på 20 kg, så nu är det skönt med en lång rask promenad, men till att jogga är det långt kvar ännu, om jag vill leva några år till, helst utan reservdelar.
En gång i tiden åt jag mig fet på öl, mackor och potatis. Till slut vägde jag 106 kg vid 175 cm längd. Då började jag att banta. Det bör ha inträffat 1982-1983.
Jag bantade (svalt) i tjugo år. Under de åren gick jag upp från 106 till 146. Det hade uteslutande med hormonella faktorer att göra. Jag åt ju mindre än någonsin tidigare.
Sen började jag att äta mig ner i vikt. Stora portioner, mycket fett och lite kolhydrater. Övervikten försvann. Jag inledde alltså en hormonellt styrd viktminskning. Till slut hade jag gått ner nästan 70 kg i vikt. Och på det spåret är jag.
Nu är det 2008. Jag har varit hyfsat normalviktig i ett halvdussin år. Och jag vet att jag kan äta mig mätt livet ut utan att bli fet.
Sten Sture
Det är naturligtvis inte så enkelt att bara kalorier in-ut + motion gäller. Så naiv kan Du väl inte vara? Hormoner spelar en stor roll i metabolismen, många olika hormon är inblandade.
Jag har provat alla sätt att gå ner i vikt och visst har jag lyckats tidigare med just den diciplin du tycker att alla tjocka saknar.
Problemet har varit att det krävts enorma mängder av diciplin för att klara av att hålla mig till lågkalorikosten för suget efter fel saker har hela tiden vrålat högt inom mig. Tillslut har jag fallit och snart därefter var jag ännu lite tjockare än tidigare.
När jag till slut provade att skära ner på kolhydraterna så tystnade vrålandet och jag har utan några som helst problem under vägen gått ner nästan 52 kilo. Nu har det snart gått två år sedan den första dagen och jag är övertygad om att jag alltid kommer att äta på det här sättet. Jag har aldrig tidigare mått så bra!
Det är uppenbart att du själv inte har några problem själv med att äta kolhydrater men skulle du säga samma till en alkoholist? Att det bara beror på dicliplinen? Vad är det då som gör att vissa regaerar mer på alkolhol än andra och fastnar i ett beroende och medan andra njuter av ett par glas vin till helgen utan problem? Tror du att det till viss del kan finnas fysiska skillnader eller är bara skillnader i diciplinnivåer?
Jag tror att många av oss som äter på detta sättet känner att vi har ett beroende liknande en alkoholism när det kommer till kolhydrater.
Jag önskar verkligen att du fick gå ett par mil i mina skor då skulle du förstå skillnaden mellan det tidigare kaoset jag kände inför maten och det stilla lugn som råder nu.
Olikheter människor emellan tycker jag är något som väldigt många här missar. Kommentar efter kommentar handlar om att extrapolera egna erfarenheter och applicera dessa på andra i tron att alla andra fungerar som en själv. Tyvärr är det inte så enkelt alla gånger och går jag till mig själv så fungerar jag inte ens själv så nu när jag snart är 50 år jämfört med när jag var 30 år.
Jag är 180 cm och väger ca 105 kg, så jag har ca 25 kg övervikt (BMI >32) och har haft det i drygt 20 år. Naturligtvis har jag ätit för mycket, druckit för många öl och motionerat för lite, men det är nog inte hela sanningen. Min farfar var trådsmal, min farmor tjock, min mamma var smal, min pappa var tjock och min syster är smal. Eftersom jag rätt väl vet hur min släkt ätit och levt genom åren, är det ju svårt att komma ifrån tanken på någon sorts ämnesomsättningskomponent i det hela.
Samtidigt vet jag att det gick alldeles utmärkt i 30 års åldern att med kalorirestriktion och träning gå ner över 20 kg på 3 mån och hålla vikten i ett par år därefter. Jag är t o m ständig medlem i Viktväktarna sedan den tiden! Idag fungerar det överhuvudtaget inte om jag inte svälter mig till en gräns där jag tycker livet blir för tråkigt att leva.
Därför har jag sedan snart ett halvår provat LCHF-kost, men kan bara konstatera att mina erfarenheter inte alls överensstämmer med många andras. Jag tappar inte vikt på det sätt som beskrivs här. Det finns inte en suck i världen att jag kan peta i mig de fettmängder många som skriver här gör och samtidigt gå ner i vikt, och ja, jag har läst det som finns skrivet här och på andra ställen, inkl böcker i ämnet, men det hjälper ändå inte.
Alla vittnesmål om dessa fantastiska viktras gäller antingen i huvudsak yngre människor som är exeptionellt smällfeta eller så får vi nog acceptera att vi människor fungerar rätt olika.
Det ska alltid vara så himla synd om dom för deras övervikt kan dom inte rå för...........
Lars M, utmärkt kommentar!
"Det finns inte en suck i världen att jag kan peta i mig de fettmängder många som skriver här"
Där har du svaret på varför det inte fungerar för dig. Du är fortfarande fettskrämd.
Jag vill tacka dig för att du skrivit din bok. Jag har försökt få med min fru på att äta LCHF, men som gammal viktväktare och fd vegetarian har hon haft lite svårt att ta steget fullt ut. När jag tipsade henne om din blogg, så beställde hon boken omedelbums. GI var lite lättare för henne att acceptera fastän jag tycker att ditt sätt att äta är mer LCHF än GI. ;) Hon har gått ner en del, men framförallt har hennes hälsovärden blivit fantastiska. Tack Anna.