Freud, kniven eller LCHF?

psychoanalysisKrönika om fetmaoperationer i Metro: Man kan inte operera bort sorg eller längtan

Tyvärr tror jag att feta bara undantagsvis blir smala av psykologhjälp i sig. Fetma är inte en psykisk sjukdom. Fetma är ofta resultatet av för mycket insulin, kroppens fettlagrande hormon. Västerländsk mat (socker och vitt mjöl) är ett bra sätt att höja sitt insulin.

Ett överdrivet psykologiserande av fetma är snubblande nära fördomar, förklädda till snällhet.

Tidigare om fetmaoperationer

Hjärnkirurgi nya behandlingen mot fetma

Alkoholism efter fetmaoperation

1 2

60 kommentarer

  1. ekonomen
    Jag skulle väl säga att det inte finns någon hård barriär mellan fysiologi och psykologi.

    Orsak: D-vitaminbrist (fysiologi) -> Effekt: Trötthet, "seghet". (psykologi)

    Orsak: Socker / Snabba kolhydrater (fysiologi) -> Effekt: Aptitstörning/blodsockerrubbning/fettinlagring -> Hunger / "Sug" (psykologi)

    Problemet är inte att man uppmärksammar de psykologiska symptomen - det är att man ignorerar att de psykologiska problemen har underliggande fysiologiska orsaker.

  2. ekonomen,
    Jag håller med till 100%.
  3. ekonomen
    Sedan tycker jag inte att man ska avfärda hypotesen att kausalitetskedjan kan starta på det mer sociala eller psykologiska planet också. T.ex. är det inte orimligt att kedjan kan gå:

    Stressigt på jobbet -> "Självmedicinering" med glass / socker / chips -> Effekt: Aptitstörning/blodsockerrubbning/fettinlagring - > Hunger / "Sug" -> Överätande -> Fetma

  4. Din åsikt om serotonin och dess påverkan? Jag tror det påverkar en hel del oxå...

    Jag tycker se, precis som du säger: Stress, känslor -> självmedicinering -> tröstäta -> fetma... hos överviktiga. Men inte samma mönster hos 'smalisar' - där är det oftast då tvärtom, äter inte alls... Jag tror då att det är serotonin som spelar in...

    Intressant att höra din åsikt ekonomen - bra svar du har ovan! (Också lärde jag mig att göra pilar med ;) )

  5. Vad bra du fick till det ekonomen!

    Ibland blir man så förfärligt less på att det ska psykologiseras till förbannelse och alltså börjas där och ofta också slutas, när man ska försöka "hjälpa" utan hänsyn till matens innehåll, näringsmässiga brister och mättnadskänslor. Värst är detta när de tgäller feta eller bara överviktiga barn.

    Dina "pilrader" ska jag skriva ut och sprida (om det är OK för dig).

  6. ekonomen #3,
    Det är inte helt orimligt, men en liten aning krystat. Det finns många skäl att äta glass, och stress på jobbet drabbas vi alla av ibland.

    Det lär finnas effektivare interventioner mot glassätande än att diskutera sina känslor och uppväxt hos en psykolog! :)

  7. Lund
    Akut stress ger i första hand stresshormoner, till vilket inte serotonin räknas.

    Så akut stress ger motsvarande hormonreaktion som ett fysiskt trauma, dito ett kraftigt psykiskt. Adrenalin, noradrenalin och cortisol är fysiologiskt korrekt respons på detta. Man kan komprimera det hela till fight, fright och flight.

    Hur en enskild individ reagerar på olika stressorer är individuellt. Därför tycker jag inte att man ska låta sig förledas att tro på alltför enkla orsakssamband. Det är så man hittar sina egna -- och andras fördomar. Det finns som jag ser det alldeles för mycket fördomar om hur överviktiga människor blivit just överviktiga.

    Jfr -- när man öppnar dören, så står det en rasande sabeltandad tiger utanför och vill ha en till sin middag. Vilket kommer först? känsla eller hormonreaktion? tanke eller handling -- springer/klättar upp i ett träd? eller ingenting, man fryser till total handlingsförlamning? eller svimmar - spelar död?.

    Få vet sin egen reaktion innan de varit där. Men väldigt många överskattar sin "psykiska styrka" och tycker en massa om andras förmodade brister i densamma.

  8. patrik
    #1, 3 bra skrivet ... stressen på jobbet kan säkert leda in i blodsockerrubbningar, då man tenderar att jobba på utan att avbryta för rast och riskerar att välja mindre bra mat i brådskan.
  9. HelenaB
    Orskaken till matmissbruk är definitivt mer fysiskt än vad man kan ledas till att tro om man läser krönikan. Men man kan inte bortse från att en stor komponent faktiskt är
    mental. Precis som i allt annat är vi alla väldigt olika och en del av oss skulle säkert behöva även terapi av olika slag. Själv insåg jag i september 2008 när jag började äta LCHF att jag inte led av dålig karaktär, men eftersom jag drabbas av återkommande återfall i tidigare olyckliga ätvanor ser jag att det även är andra mekanismer med i spelet. Jag har funderat kring detta och kan för egen del konstatera att få lära mig stresshantering av annat slag än kolhydrater i mängd skulle vara gynnsamt för mig. Andra kan behöva någon annan typ.
    Jag blir tokig på de marodörer som så präktigt talar om för alla med viktproblem att "det är bara att äta lite mindre, och röra lite mer på sig". Det vore lika illa med uttalanden som att "det är bara att äta LCHF så löser sig allt. Så, även om LCHF är en stor del av lösningen så är det inte hela lösningen för alla och vi måste vara försiktiga med att inte idiotförklara alla som inte lyckas bli av med viktproblemen med LCHF enbart.
  10. Lund
    Jag är inte säker på att ordet "matmissbruk" är ett lyckat val

    Om en människa förlorar mättnadskänslan pga ett stort kolhydratätande, brist på fett och alldeles för lite protein...med konsekvensen ständig insulininsöndring, snabb tömning av magsäcken, ett kraftigt svängande blodsocker och ett ideligt småätande för att försöka hålla blodsockret. En oemotståndlig drift att fylla på med mera socker

    ....vad är då det? är det ett matmissbruk? det tycker inte jag.

    HelenaB har en poäng, den person som äter som jag beskrivit ovan, den får lätt för sig att den har "dålig karaktär". Vilket inte är med sanningen överensstämmande.

  11. Kristina
    Visst kan djupa psykologiska processer vara grundorsaken till fetma också! Varför förneka det? Eller missförstår jag er?

    Att äta kan vara ett sätt att trösta sig själv - men det kan också vara ett sätt att straffa sig själv.
    Personen bantar ned sig - men när problemen uppstår, så används samma inövade metod igen...

    Det kan också handla om att testa ex.vis den nya partnerns kärlek. "Älskar du mig även om jag är fet och pluffsig?" Naturligtvis är det inte så att det sker på ett medvetet plan. Men det förekommer inte desto mindre!

    Inte förrän individen görs medveten om de inövade strategierna och själv inser vad Han/hon gör. Inte förrän han/hon jobbar med det på ett psykologiskt/mentalt plan kommer han/hon välja andra metoder/strategier när situationerna uppstår igen.

  12. Lund
    Kristina, nu talar du om sällsynta fåglar. Dessutom så är det bara teorier, det där med omedvetna plan. Det finns ingen evidens vad gäller Freud.
  13. Lund
    Kristina, nu talar du om sällsynta fåglar. Dessutom så är det bara teorier, det där med omedvetna plan. Det finns ingen evidens vad gäller Freuds teorier.
  14. Aniara
    Nu måste jag bara påpeka att psykologhjälp kan vara alldeles fantastiskt bra för viktnedgång om man använder KBT för att genomföra beteendeförändringar. Att grubbla över sin barndom kanske är mindre konstruktivt, även om det kan visa sig att en del av de tanke/beteendekedjor man har och som gör att man inte kan låta bli att äta saker man egentligen inte vill äta, grundades på något sätt i barndomen. Men det är här och nu man måste förstå vad man gör, vad konsekvenserna av ens beteende blir, varför man gör det, och hur man ska göra för att ändra på det. KBT och LCHF tror jag är en perfekt kombination!
  15. Lund
    KBT- är inte nödvändigtvis hjälp från en psykolog. Det är många yrkesgrupper som har steg 1 och 2 i KBT.

    Men det är viktigt att komma ihåg att man inte kan hävda att alla med övervikt har psykiska problem. Överviktiga har inte mera patoligi i psyket än normalviktiga. Däremot har anorektiker betydligt med psykisk patologi än ovan nämnda.

  16. Kristina
    Lund: Jag är inte någon Freudian... Tror inte heller på att älta det som en gång varit. Men som beteendevetare är jag övertygad om att känslolivet är en (för många - inte alla) grund till fetman... Skillnaden är väl att jag nöjer med i mötet med en medmänniska att konstatera att det är så det är... Freudianerna vill älta "varför" det är.

    Jag tror det räcker om du får hjälp att se vilka strategier du väljer i olika situationer. Finns det tex. ett mönster här? Varje gång du träffar en ny man/kvinna ökar du i vikt... Varför? Kan du välja andra strategier?

    Men visst är det så att om en person äter för att han/hon mår dåligt i djupet av sitt hjärta... då handlar det inte om att äta ost i stället för chips, även om det också fungerar. Smärtan i hjärtat finns ju trots allt ändå kvar... Eller?

  17. Björne
    Problemet med dom som gör operationen tror jag mycket är att det är en "Quick-fix" för dom. Dom har ju inte tid eller ork att träna.
    Sen är dom oftast duktiga i början och äter ok mat, men sen när man varit duktig ett tag så får man ju unna sig något gott. Då märker dom att dom går ner även om dom åt det där goda (onyttiga), och börjar äta mer och mer onyttigt, för dom går ju ner ändå.
    Så problemet är att magen töjs ut om man trycker i sig mat. Och har man inte fått bättre matvanor så går det ju som det går.
    Har en gammal jobbarkompis som gjorde en bypass, och han sa till mig att ALDRIG göra det. Det var inget jag hade planerat, men det är ändå gott att höra från en som varit med om det.
  18. Lund #10 oktober 27, 2010 klockan 12:26

    "Jag är inte säker på att ordet "matmissbruk" är ett lyckat val

    Om en människa förlorar mättnadskänslan pga ett stort kolhydratätande, brist på fett och alldeles för lite protein...med konsekvensen ständig insulininsöndring, snabb tömning av magsäcken, ett kraftigt svängande blodsocker och ett ideligt småätande för att försöka hålla blodsockret. En oemotståndlig drift att fylla på med mera socker

    ....vad är då det? är det ett matmissbruk? det tycker inte jag."

    Exakt så har jag levt under många år! Pga långvarig sömnbrist, bl a. Som lett till stort intag av kolhydrater, gärna i olika former av socker, då det gett en kick att orka en halvtimme till på jobbet på eftermiddagen. Ca 14-14:30 satte stora koman in, varje dag. Den "botades" med en kopp automatchoklad och sockerveteskorpor, eller kaffe och liten chokladbit, eller större chokladbit, flera gånger under eftermiddagen fram till jag slutar kl 17.

    Sen knappt ett halvår har jag kört vLCHF (eller stikt LCHF n'stan noll kolisar), vilket har lett till att jag pl;tsligt b;rjat sova, vilket lett till att jag faktiskt b;rjar bli piggare p[ eftermiddagarna. Inga kolisar under efter ett antal veckor gjort att jag inte l'ngre 'r st'ndigt sugen (p[ s;tt), vilket nu har gjort att jag b;rjar f[ lite kvalit=e p[ mitt liv.

    Urs'kta mitt tangentbord som pl;tsligt inte l'ngre vill som jag vill...! Hoppas ni kan gissa vad det ska st[!

  19. HelenaB
    Nej alla överviktiga har inte psykiska problem verkligen inte. Jag håller dock med Kristina om att många - inte alla har problem som se försöker lösa med att äta.
    En sätt att närma sig problemet kan vara att man först ser till att den som behöver hjälp med vikt eller annat kostrelaterat hälsoproblem får lära sig bra matvanor (LCHF). När det är etablerat kan man gå vidare och se vilka problem kvarstår. Jag tror att väldigt många skulle bli hjälpta enbart av detta, men att många också märker efter ett tag att det finns andra problem kvar som man tidigare självmedicinerat med att äta.
    Problemen i var de än står att hitta, barndom, äktenskap, jobb mm kan var hur komplexa som helst. Det innebär inte att lösningarna inte kan vara enkla, men jag tror att de måste vara lika individuella som problemen och personen.
  20. Lund
    Slottsfrun, när du nu ändrar kosten, ser till att bota näringsbristen och äter så att du känner mättnad, har du då ett behov av psykoterapi? eller anna psykiatrisk behandling?

    Det är det som är poängen, ett missbruk är i sin natur sådant att det kräver en behandling, i allmänhet. Så när du lägger om kosten, med positiv effekt på de problem du hade tidigare, så visar och bevisar du att allt inte är "psykiskt".

    Detta är i mycket en diskussion om hönan och ägget, men jag vägrar att lasta alla med övervikt för matmissbruk, psykopatologi, ännu ej upptäckt störd barndom etc.

  21. Lund
    Det är intressant just det märkliga att somliga med grav sömnstörning börjar sova, när de nollar kolhydraterna. Du är inte ensam om att upptäcka detta.
  22. Kristina
    Lund: Jag är helt med dig där: ALLA med övervikt har INTE de problemen - men jag vägrar att säga att INTE NÅGON har det.. Och den som har det måste få hjälp med det också - annars kommer självmedicineringen att fortsätta. Även LCHF går att överäta...
  23. Lund
    HelenaB

    Jag vill varna för att "löst" formulera att "många" har psykopatologi som orsak till sin övervikt. Det finns inga studier som anger några procenttal. Men det finns väldigt många fördomsfulla människor som njuter av att hävda det. Man är så duktig i sina påståenden så att det oftast låter som om det är ett nästan 100%-igt rakt orsakssamband.

    Grav övervikt kan ge psykiska problem, det är inte samma sak som att psykiska problem leder till övervikt. Däremot ger många psykiatriska läkemedel just övervikt. Alla tröstäter inte. Alla äter inte för att döva ångest. Alla överviktiga har inte depression och eller ångest.

  24. Lund
    Obs, jag säger inte att det inte finns människor som äter för att minska ångest, nedstämdhet, ensamhetskänslor.

    Jag säger att vi alla ska vara försiktiga med hur vi uttrycker oss, så att det vi säger inte tolkas som så att all övervikt=psykiska problem eller psykiska problem=övervikt.
    Oförmåga att hantera psykisk stress=övervikt...

  25. HelenaB
    Lund
    OK jag säger så här då: Det finns de som upptäcker att goda matvanor inte löser deras problem. Det finns också människor som upptäcker att goda matvanor löser deras problem.
    De vars problem inte löses med goda matvanor kanske kan bli hjälpta med t ex terapi av något slag som är anpassat för den det är avsett att hjälpa.
    Det är i alla fall andemeningen i mina tidigare inlägg, inte att dra likhetstecken.
    Alla friska är per definition inte smala och alla som lider av övervikt är inte stressade och så vidare. Det kan vi vara helt eniga om.
  26. Björn
    Det är lätt att överförenkla åt båda hållen. Självklart är övervikten rent objektivt ett resultat av för stort energiintag under lång tid men psykologiska aspekter kan ofta vara en drivkraft att äta så mycket, eller snarare att individens psykologiska tillstånd kan göra att denne har svårt att "säga nej" till saker som en psykologiskt mer välmående kan säga nej till. Maten (framför allt starkt söt mat/godis/bakverk men för många också fet mat) blir för många en drog för att döva stress, oro, ångest, sömnbrist och andra negativt laddade känslor. Jag tror inte att det kanske handlar så mycket om "karaktär" men psykologiska aspekter i samverkan med belöningsmekanismer vid matintag är helt klart en stor del i problematiken. Min erfarenhet efter att ha suttit öga mot öga med hundratals överviktiga de senaste fem åren för att hjälpa dem med kostomläggning är att det verkar finnas någon form av psykologiskt gränsintervall viktmässigt. 5-10-15 kg lägger många på sig av vanligt okynnesätande, för lite motion, bristande motivation och ren okunskap och dessa individers övervikt åtgärdas oftast ganska lätt med information, motivation och kunskap om vad som är vad och varför. Bland de individer jag mött som varit större; 25-30-40-50 kg övervikt så är det slående hur många som har bakomliggande lite tyngre psykologiska besvär, depressioner, problem med självbilden osv. Många av dessa får också psykolgiska besvär efter en viktminskning då självbilden ibland inte stämmer med personen i spegeln
  27. Fetma är ofta resultatet av för mycket insulin, kroppens fettlagrande hormon. Västerländsk mat (socker och vitt mjöl) är ett bra sätt att höja sitt insulin.

    Sambandet är knappast så enkelt..

    Chiu CJ, Wray LA, Beverly EA. Relationship of glucose regulation to changes in weight: a systematic review and guide to future research. Diabetes Metab Res Rev. 2010 Jul;26(5):323-35. Review.

    Although weight gain and obesity are risk factors for poor glucose regulation, the relationship, if any, of glucose regulation to changes in weight is not well understood. The purpose of this study was to conduct a systematic review of research examining the relationship of glucose regulation to changes in weight in human-based studies and to provide guidelines for future research in this area. We searched electronic databases and reference sections of relevant articles, including both diabetic and non-diabetic populations, to locate all the literature published before February 2010, and then conducted a systematic review across studies to compare the research designs and findings. The 22 studies meeting our criteria for review generally supported the relationship of glucose regulation to changes in weight. Three studies reported that poor glucose regulation is associated with weight gain; 12 studies concluded that poor glucose regulation is associated with weight loss; 5 showed complex relationships depending on age, sex, or race/ethnicity; and 2 suggested no relationship. The diverse findings may imply that the direction (negative or positive) of the relationship may depend on specific conditions.

  28. Björn
    Nej Niklas har helt rätt, att skylla allt på insulin är att överförenkla lite väl mycket. Visst insulin är viktigt och man ser exempelvis hos sprutdiabetiker att de nästan alltid ökar i vikt en hel del efter introduktionen av insulinsprutorna men insulin är bara ett av många hormoner som styr känslor av mättnad, hunger och tillfredställelse. Det är lätt att bara tala i termer om blodsockerreglering och inlagring eller frisättning av fettsyror. En kanske ännu viktigare aspekt är hur påslag eller låga nivåer av olika hormoner påverkar sug, hunger. mättnad och andra känslor relaterade till ökat eller minskat energiintag. Här har forskningen fortfarande en hel del att upptäcka men helt klart är att familjen CCK-peptider, grelin, leptin, GLP-1, insulin mfl påverkar och samverkar.
  29. Thomas H
    Att ingen ännu har refererat till professor Ingvars bok (Hjärnkoll) som nog plockat många poänger i denna diskussion.

    För många är problemet enkelt(inte alla) och de upptäcker dom när dom minskar ner på den snabba stärkelsen enligt berättelser/kommentarer ovan.

    Tydligen är det för enkelt, när nu gastric by pass tillgrips för så många.

  30. Clos de la Roche
    Tror man på det som Jon Gabriel påstår så är det absolut inget konstigt med att det psykiska påverkar hur feta vi är. Våra kroppar är inte anpassade för dagens komplicerade och hysteriska samhälle. Stress över att ens företag går dåligt och att ens äktenskap är på väg att spricka kan orsaka precis samma kemiska reaktioner i kroppen som stress över att det inte finns mat. Och då kan det för vissa personer hända att kroppen tolkar det som om det är svält på gång och drar ner omsättningen och börjar lagra in fett.

    Och då spelar det knappast någon roll om du drar ner på kolisarna eller inte. Vill kroppen förbereda sig för svält, ja då gör den det. Och det finns inget du kan göra åt det.

    Det känns lite överilat att gå ut och påstå att det psykologiska inte har mycket med fetma att göra. Då missar man något tror jag.

    Kolla gärna Jon Gabriel: http://www.gabrielmethod.com/
    Eller en intervju med honom här: http://www.gabrielmethodreview.org/

  31. Parsley
    Hillevi Wahl har haft bulimi och jag tror att hon har växt upp med alkoholiserade föräldrar. Med den bakgrunden så är det inte konstigt att hon närmar sig kostdebatten med ett "missbruksperspektiv". Jag tycker att det är intressant att hon nämner att personer som genomgått GPB-operation dels går upp i vikt igen, dels tenderar att börja missbruka något annat än mat, för att döva sin ångest. Det är ju ytterligare ett skäl för att inte genomföra GBP-operationer.

    Kunskaperna om LCHF och hur kroppen reagerar på olika livsmedel börjar sprida sig till allt fler, men gemene man besitter inte den kunskapen ännu. Det finns t ex människor som som hävdar att LCHF är ytterligare en "idiotdiet" som skapar ätstörningar eftersom kosten är extrem och innehåller en massa förbud.

  32. Lars M
    Om man stoppar i sig en massa mat som inte behövs, så är det väl matmissbruk, oavsett orsaken till överätandet?

    Alldeles för många här är alldeles för pigga på att förklara bort det egna ansvaret, det är alltid någon annans fel, SLV, insulinet, you name it.

  33. ekonomen
    Som Jacob påpekar så är sambandet troligtvis mer komplext än insulin->fetma, även om det nog finns en koppling.

    Min gissning från det jag läst så här långt är att det finns effektiva återkopplingar från insulinhöjning till aptitkontroll som gör att insulinhöjningar i sig inte leder till fetma. Det är först när återkopplingen av någon anledning inte fungerar längre som det blir problem.

  34. JAUS
    Att separera "själen" och kroppen är ett av de största misstagen i västerländsk filosofi. I öst förstår man bättre att kroppsjälen är en och samma och inte två separata ting.

    Stress, sömnbrist och psykisk ohälsa påverkar även den fysiska hälsan. Dagen samhälle passar inte människans behov särskilt bra alls. Vi stressar för mycket och vilar för lite. Motion har för stor fokus när avstressning nog för de flesta skulle vara betydligt hälsosammare.

    Det finns ingen "positiv" stress, utan endast livsnödvändig och onödig stress. Stress är en överlevnadsmekanism vid livsfara och inget man ska missbruka för att överprestera på jobbet.

  35. ekonomen
    "Alldeles för många här är alldeles för pigga på att förklara bort det egna ansvaret, det är alltid någon annans fel, SLV, insulinet, you name it."

    Ansvarstagande är bara en del av ekvationen - det handlar om att välja en korrekt handlingsväg också. Det är där som SLV et al kommer in.

    Sedan är det viktigt att komma ihåg att allt beteende är biologiskt reglerat beteende. Därför är hormoner, etc. alltid relevanta att diskutera. Men det gör inte att koncept som "eget ansvar" försvinner eller tappar sin betydelse. Bara du själv kan ändra ditt eget beteende, trots allt.

  36. Elin
    Min första reaktion än idag på LCHF om jag känenr mig nere eller olycklig är att äta en stor påse godis, den enda skillnaden är att LCHF gör att jag kan låta bli. Men impulsen är precis likadan dock är jag inte längre sugen på godis bara för att äta det. Lakrits som smak kan jag sakna men om jag äter en sådan godis så är den alldelens för söt när den väl kommer in i munnen och jag vill inte längre äta det.
  37. Miller
    Hjärnan och kroppen är en biologisk maskin. Om en bilmotor krånglar, så hjälper det inte att tala med den. Samma med människan, vi är sociala varelser men har man brist på serotonin, vitamin c, eller omega-3 så är det fel strategi att lägga sig hos psykologen 45minuter i veckan.
  38. ekonomen
    "Det finns ingen "positiv" stress, utan endast livsnödvändig och onödig stress. Stress är en överlevnadsmekanism vid livsfara och inget man ska missbruka för att överprestera på jobbet."

    Jag misstänker iofs. att många använder "positiv stress" som synonym till att vara exalterad, engagerad, etc.

  39. ekonomen
    "Hjärnan och kroppen är en biologisk maskin. Om en bilmotor krånglar, så hjälper det inte att tala med den. Samma med människan."

    Nja, tal är ett mänskligt kommunikationsinterface - inte ett bilbaserat. ;) I bilens fall kan det dock hjälpa att koppla in bilen till lämplig dator och köra en diagnos den vägen.

  40. Erik Berglund
    Kausalitetskedjan kan ju måhända börja med ett oreflekterat leverne, "ovanor" och ren bekvämlighet, d v s i första hand en fråga om soma. Vanligt "bondförstånd" eller intelligens om man så vill och lite normal vardaglig social kontakt mellan människor skulle kunna leda en till eftertanke omkring den breda vägens nackdelar. Vi har egna val att göra.
  41. JAUS
    #38 En missvisande definition av "positiv" stress, dock. Stress är aldrig bra, men ibland (ytterst sällan) nödvändig. I dagens samhälle finns allt för många stressmissbrukare (arbetsnarkomaner bl a), då är det viktigare att stressa av än att gå till ett gym och utsätta kroppen för ytterligare stress.
  42. Psykologen
    Själv föredrar jag, med dagens neurovetenskapliga rön i ryggen, att se psykologi som ett uttryck för kroppsliga processer; på samma sätt som ett blodsockerfall ger fysiologiska uttryck för hunger, så tolkas den fysiologiska responsen hunger på basis av vår inlärningshistoria och allt vi förknippat med hunger. Rätt använt kan psykologiska interventioner gå hand i hand med rena kostinterventioner. Tänk bara på vad kost innebär i termer av inlärningspsykologi - ett kostmönster man haft under hela livet för med sig en mental representation av vad "bra" mat är, t ex tallriksmodeller och kalorier och ångest över fett och hela måltidssituationen. Det man gör då, för att övergå till LCHF, är ju att på basis av nya rön gå emot sina invanda mönster och under flera veckor trotsa den ångest en sådan förändring innebär, för att på sikt få belöning och möjlighet att förändra sina mentala representationer.

    Så, jag håller med många av Er, Ni som påpekar att psykologisk kunskap i kombination med kostomläggning är det hållbara på sikt, OM det är nödvändigt. En noggrann analys av en kompetent KBT-psykolog kan vara en hjälp för de som inte lyckas implementera LCHF i sitt liv, eller som har komorbida sjukdomar (ångest, depression m m) som står i vägen för sin livsstilsförändring.

    Så slutligen, en känga till Doc:
    "Det lär finnas effektivare interventioner mot glassätande än att diskutera sina känslor och uppväxt hos en psykolog"

    Jag hade förväntat mig, av en så progressiv läkare som du, att du inte hade en föreställning om att den moderna psykologin är "ältande av känslor och uppväxt". Precis som det hänt mycket på forskningsfronten vad gäller kost, så har det hänt kopiöst mycket på fronten psykologi. Lyckade psykoterapier har som mål att hjälpa individen att så fort som möjligt kunna få bukt med de problem som söks för, och att "få ut dem ur terapirummet" så snart som möjligt för att göra livsstilsförändringen i sitt vardagliga liv.

  43. Clos de la Roche
    Jag jobbade i flera år extra på en sluten psykiatrisk avdelning med LPT-patienter varav flera var tjejer med borderline-problematik. Dessa tjejer hade alla haft katastrofala uppväxter. Och ALLA var kraftigt överviktiga. Knappast ett sammanträffande om Du frågar mig. För att sådana personer ska kunna gå med i vikt måste de först hela sina själar. LCHF lär knappast hjälpa.
  44. lassie1
    All fysisk rörelse/upplevelse har sitt upphov i det mentala....men det mentala/psykologiska färgas av förvärvade ideer och koncept.... ändra koncepten och den fysiska upplevelsen följer naturligt efter... :-)
  45. Martin
    Först vill jag hålla med om att fetma inte primärt behöver ha psykologiska orsaker. Vad vi däremot vet helt säkert är att det korrelerar med en hel del psykologisk lidande (och naturligtvis även fysiskt lidande).

    Personligen är jag av åsikten att psykologisk lidande är beklagligt och obehagligt men inte farligt. Farligt blir det först när det får inflytande på personens beteenden till exempel i form av självskadande och undvikanden av värderade aktiviteter. Så tror jag också att det är för många personer med fetma. Till följd av obehag, känslor och tankar kopplade till att vara överviktiga sätter de livet på "paus" i väntan på att gå ned i vikt. Denna grupp som jag nu beskrivit tror jag är i tjänst av psykologisk behandling.

    Vidare tänker jag att handla mat, laga mat, portionera mat och att äta mat är beteenden i kontext, vilka är mer eller mindre relevanta för fetma och fullt möjligt att påverka med hjälp av psykologisk kunskap. Dock ägnar sig inte psykologer (för det mesta inte) åt så mycket normativ rådgivning, utan mer åt att mäta och utvärdera effekten av olika beteenden och miljömodifieringar i syfte att tillsammans med klienten komma fram till långsiktigt hållbara beteendemönster.

    Tack alla som skrivit svar till detta inlägg, jag tycker det var en givande diskussion att ta del av.

  46. Miller
    #39
    men du hajjar poängen va, att om man har tankat dålig soppa får man gå över på bra kvalitetsbensin, och om oljan är slut är det bara att fylla på. Sen funkar maskinen oftast igen.
    Självklart måste man vara i någorlunda hyfsat form för att kunna göra analysen, om man är djupt deprimerad behöver man stöd - men det vore ju bra om Freudianerna kunde tänka sig att åtminstonde rekommendera multivitamin och omega 3 till sina olyckliga kunder.
  47. Lund
    #43

    Samma tankefel igen - alla "borderline" ligger inte inne med LPT, alla "borderline" är inte överviktiga, alla "borderline" har inte haft förfärlig uppväxt. Diagnosen borderline har inget med övervikt att göra. Möjligen med självdestruktivitet att göra.

    Kan du beskriva för mig hur man "helar" själen på en "borderline"...

  48. Lund
    #42 psykologen

    Dagens psykologi har en tendens att försöka finna belägg för Freuds gamla teorier i dagens neuropsykiatri. Man letar gärna bevis för avlagda Freudteorier i blodflödesmätningar etc. Någon modern psykologi existerar knappt.

    När gamla psykodynamiker, eller gamla psykodynamiska idéer appliceras på aktuell hjärnforskning får/har psykologin problem. Först när den "moderna" psykologin kan kasta ifrån sig Freud - så slipper man "ältandet av känslor och uppväxt". Sedan när har psykologin gjort det? Har änu inte hänt!

    Lyckade psykoterapier, vad är det? precisera dig, det finns så många olika varianterav terapier, varav en del är ren kvacksalveri.

    Innan det sker någon förändring inom psykologin, så måste mer än hälften av psykologerna pensioneras. Man måste också klart bestämma sig för om man tror på Freuds teorier, de är inte applicerbara på "modern" psykologi. Kom ihåg hur man blev legitimerad psykoterapeut förr...

  49. Lund
    Psykologen, varför tror du att det bara är psykologer som kan ge en god och fungerande KBT?

    Trams, var och en med en steg1-utbildning i KBT av god kvalitet kan ge KBT. (Steg2-arna sysslar knappt med att ge KBT till patienter). Det kan vara en kurator, en socionom, en sjuksköterska, en undersköterska, en skötare, en psykolog, en läkare med KBT-utbildning. Jag har säkert glömt någon yrkesgrupp som får utbilda sig i psykoterapi.

  50. lasselars
    Tror helt klart på ekonomens kedja, sen behöver det inte vara bara "stress på jobbet" det finns nog många bidragande orsaker som gör att man väljer fel. Sen rullar snöbollen snabbare och snabbare och kedjan blir självgående.
1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg