Kärlek och demens

puss

Läser om en ny studie från KI, som visar att personer som levt i parrelationer har mindre risk att drabbas av demens. Som vanligt kunde man önska sig mer genomtänkta slutsatser.

Nyheten rapporteras i diverse media: Aftonbladet, DM och Sydsvenskan.

Nog är det trevligt att tänka sig att kärlek i sig är bra för hälsan. Men som alltid med epidemiologiska studier inställer sig frågan om det är ett orsakssamband eller ett annat slags samband. Jag kan tänka mig många andra (mer?) troliga orsaker till det hela.

Hönan eller ägget?

Man kan tyvärr tänka sig att överviktiga och sjuka personer kan ha svårare att hitta en partner. Likväl som de har välkänt ökad risk för demens. Med andra ord: får personer som lever i parrelationer ett skydd av det, eller var de bara friskare från början?

Andra möjligheter

Det är även troligt att personer som är singlar lever ohälsosammare liv – äter sämre och röker mer osv. Att stå och laga mat hemma till sig själv är knappast min favoritsysselsättning, det blir roligare däremot när man har någon annan att laga till. Eller någon som lagar åt en! 😉

Därmed kan man tänka sig att singlar äter mer snabbmat etc, och spenderar mer tid i soffan framför tv:n. Och mindre tid för trevliga motionsaktiviteter med partnern. Som promenader, eller… ni vet.

Vad göra?

Det finns ett flertal studier som tyder på att demens kan vara relaterat till vår västerländska livsstil. Till exempel att risken för demens är ökad med dåliga blodfetter och diabetes, samt ökad vid bukfetma. Det finns därmed mycket som tyder på att demens liksom metabolt syndrom blir vanligare av en modern kost som människan är dåligt anpassad till.

Jag skulle inte bli förvånad om LCHF-kost minskar risken att drabbas, då den ofta har god effekt mot samtliga dessa faktorer. Blir man sen friskare och smalare är det inte omöjligt att kärlekslivet också förbättras…

20 Kommentarer

  1. Lena
    Ja, visst är det knepigt med alla tänkbara orsakssammanhang som "vanligt folk" aldrig får ta del av!
    På tal om detta - känner du till någon slags studie som gjorts om vad som hjälpt barn och ungdomar med övervikt? På ett av våra universitetssjukhus skall man starta ett överviktsprogram för barn. Man har där, enligt hörsägen, tydligen genomfört en studie som visat att lågkaloridiet med låg andel fett (lättmjölk, Lätta & nyckelhål) etc är bäst. Man kommer att tala med barnen (och deras föräldrar) i termer av att barnen är allergiska mot kalorier, inte kan hjälpa detta, men därför måste begränsa kaloriintaget. Och titta mindre på tv & sitta kortare tid vid datorn & ut springa, säkert.
    Jag blir så arg, men vet inte hur jag kan agera. Man måste ha något på fötter, som gäller just barns övervikt och den store auktoriteten Marcus är ju farlig. Så - kan du hjälpa mig?
  2. Lena,
    dumheter, varför skulle barn reagera så mycket annorlunda än vuxna där lågkolhydratkost gång på gång visar sig vara effektivare? Och där fettsnål kost till och med visar sig vara sämst i test?

    Om någon skulle tvivla kan du ju visa denna studien

    Överviktiga barn i nedre tonåren gick ner mer än dubbelt så mycket under 12 veckor på lågkolhydratkost jämfört med fettsnål kost.

  3. Lena
    Många tack för batteriet av argument! 😉
  4. Thomas H
    Visst har dom en poäng i framtaget forskningsresultat. Det ligger säkerligen något i det, men samtidigt glömmer dom den viktigaste faktorn som just du påpekar, Doc. (I dom tre tidningsartiklarna står ju inte heller något om kostens påverkan!)

    Det är väl bara ett halvt år sedan det kom en studie om att högre blodsocker ökar risken för demens/Alzheimer, trots att nu vissa säger att vår hjärna måste ha kolhydrater för att fungera optimalt! Möjligen gällde det bara för råttor?

    Doc - Bra analys och utvärdering. Bättre än den som nu refererades i tidningarna!

  5. Lena!
    Det är nog Claude Marcus STOPP-projekt bland skolor i Sotor-stockholm de refererar till. Det var ett lyckat projekt (kanske det enda i Clådans liv) men huvudsakligen så minskade man på hårt på sockerintaget - men eftersom ckådan tror som han tror så bytes även standardmjölk ut mot lättmjök. och givetvis blir slutsatsen då enligt Claudiansk logik att lågfettsdieten är bevisad.

    Andreas!
    Tycker inte att detta med att singlar skulle löpa större risk för demens verkar så osannolikt. Det är väl belagt att singlar och frånsklida har generellt större ohälsa och dödlighet i en rad sjukdomar.

  6. Per,
    jag tvivlar inte alls på sambandet. Däremot tror jag orsakerna är många, enligt ovan tex.
  7. Tombola
    Hur är förhållandet mellan män & kvinnor - skulle tro att kvinnorna klarar sig betydligt bättre i alla avseenden även om de lever ensamma?
  8. Karin20
    Intressant tycker jag, och det finns mera "hönan och ägget" i detta.

    Min mamma avled vid dryga 80 år i Alzheimer efter att ha varit änka i 20 år. Någon gång i början av sjukdomstiden började hon glömma att äta överhuvudtaget vissa dagar. Kanske för att det var så himla tråkigt att bara laga mat åt sig själv och kanske för att just den tanken helt enkelt var helt borta just då pga just den sjukdom som inte riktigt hade konstaterats. Och det ena gav väl det andra.

    Och Tombola, jo kvinnorna klarar sig förmodligen bättre om de inte blir dementa. Rökningen och alkoholen är ju inte lika vanlig i den generationens ålder, än så länge. Men ...

    Jag tror att det är fler kvinnor än män "på hemmet". Männen har gått åt tidigare och inte i demenssjukdomar. Men jag vet inte säkert.

  9. Kattmoster
    Det lär vara så att gifta män lever längre än ogifta män medan det är tvärtom för kvinnor. Undrar hur det kommer sig. 😉
  10. Anhörig till äldre
    Inom äldrevården är man snabb med etiketten dement. Många läkemedel har som biverkan demensliknande symptom! För att inte tala om den usla maten, som får flertalet äldre att bli undernärda och förvirrade. Personalomsättningen är en annan faktor, folk från all världens länder arbetar inom äldrevården. Från den ena dagen till den andra är personalstyrkan ny eller nästan ny.

    Det värsta av allt finns i Apo-dos-påsarna!

  11. Kvinnlig 40-talist
    Väldigt ofta läser man ju om anhörigvårdare som vårdar en dement partner i hemmet! Då räcker inte kärleken till efter ett tag.
  12. Gifta män lever inte längre - det bara känns så! 😉
  13. Eva
    Tombola, exakt vad jag tänkte - är det skillnad på män och kvinnor? (Alltså i frågan om demens, de andra skillnaderna känner jag till 🙂 )

    Man kan bara se på min generation, jag är född -61, så vi börjar närma oss 50. Männen som är skilda eller aldrig gift sig är ganska överviktiga, medan kvinnorna är smala. Däremot tycker jag att gifta män och kvinnor liknar varandra, båda har lite "trivselvikt" men inga direkta överviktsproblem.
    Sen har man motsatsen, de gifta par som är ohyggligt sportiga och trådsmala, som vandrar i bergen och seglar och cyklar och ...pust, man blir rent trött av att bara höra på dem.

  14. Dr Michael Eades skriver på sin blogg om ytterligare en liten, kort (8 veckor) men naggande god randomiserad studie mellan lågkolhydrat och lågfett som visar på bättre blodlipid-profil hos lågkolhydratgruppen. En signifikant förbättring (färre) av små, täta LDL-partiklar noteras hos LC-gruppen (-46 %) medan LF-gruppen försämrades (+36 %).

    Flera förändringar med fördel LC noterades (triglycerider och c-reaktivt protein) dock ej signifikanta. Studein bekräftar med andra ord det som noterades i den israeliska studien. Argumenten för att SLV-kosten är ofarlig blir allt ihåligare.

    Länk till studien:
    http://www.scribd.com/doc/4482999/Lipid-changes-with-LC-diet-vs-LF-diet

    Länk till Eades blogg:
    http://www.proteinpower.com/drmike/lipid-hypothesis/low-carb-diet-imp...

  15. Tombola
    Snart får vi ha en sådan här skylt bak på bilen,,,

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3033095.ab

  16. Inte vi LCHF-ätare va?
  17. Marie
    "Kärlek och demens."

    Hm, vadå kärlek? I DM och Sydsvenskan står inget om att det är just kärleken, utan den sociala stimulans man får av att leva i en parrelation. Det där med kärlek är ju bara Aftonbladets tolkning och därmed inte så mycket att bry sig om. 😉

  18. Och det där om den sociala stimulansen är DM´s och Sydsvenskans tolkning. Inte nödvändigtvis mer sann, enligt ovan. 😉
  19. F.d. anhörig
    Anhörig till äldre.

    Du har alldeles rätt - många mediciner kan ge demensliknande symptom inkl. förvirring.

    Hur är det möjligt att äldre kan ordineras det ena läkemedlet efter det andra - uppåt 15-20 st - utan att någon i hela vårdkedjan reagerar och tar ansvar för utsättning av det som inte behövs och under ordnade former??

    Nej, det är enklare att sätta in ytterligare förevirringsframkallande läkemedel som t.ex. den starkaste formen av psykofarmaka (Haldol, Risperdal, Zyprexa och andra neuroleptika).

    Det finns många läkemedel som kan ge minnespåverkan och förvirring - bl.a. vissa antibiotika, vattendrivande, digitalis, NSAID (anti-inflammatoriska läkemedel) och kolesterolsänkande mediciner, s.k. statiner.

    Det finns bl.a. en bok som heter Lipitor - thief of memory (Duane Graveline).

    Lipitor är världens mest sålda läkemedel - en kolesterolsänkare.

    Gå gärna in på http://www.mediations.com
    På första sidan står - drugs with most reported side effects - en lista med 10 mediciner. På plats nr 5 återfinns Lipitor. Klicka på den raden och läs de sorgliga patientberättelserna.

    Jag har dessutom läst Bitter Pills (Stephen Fried) som handlar om antibiotikagruppen kinoloner (Ciproxin, Ciprofloxacin, Levofloxacin etc). Författarens unga hustru fick två tabletter av den här typen och hamnade på psykakuten med väldigt besvärliga och långvariga problem.

    Hänvisar återigen till http://www.medications.com och listan. På plats nr 2 återfinns kinolonen Levaquin (om jag förstått rätt kallas den Tavanic och ämnet Levofloxacin i Sverige). Klicka på namnet och läs berättelserna.

    Jag vet vad jag talar om.

    Jag har sett det på nära håll - min gamla pappa och en mycket nära vän var med allra största sannolikhet förvirrade på grund av sin mångaåriga och rikliga medicinering (utan uppföljning).

    Min pappa var 95, hade haft en infektion som till att börja med hade tolkats som överansträngning.

    När så min pappa vistades en vecka på ett äldreboende för s.k. avlastning (vilket skämt!) drogades han ned med Mallorol och Aricept förutom alla de andra medicinerna.

    Kom hem som ett vrak och hade dessutom fått blåmärken i ansiktet. Jag tror att han hade slagit sig i sänggaveln.

    När detta hände hösten 2003 sökte jag information på Internet och upptäckte att Mallorol var en s.k. neuroleptika (=psykosmedicin). Den var redan indragen i England eftersom den kunde förorsaka allvarliga hjärtrytmrubbningar/plötslig hjärtdöd bl.a. (min pappa hade pacemaker).

    I Sverige fick Mallorol fortsätta att säljas ett år till och när den slutligen drogs in var det väldigt tyst.

    Nu skall man inte tro att den här typen av medicinering upphört. Det är bara det att medicinerna har andra namn som Risperdal, Haldol, Zyprexa mfl.

    När min mamma berättade för distriktssköterskan att jag hade hittat den här information om Mallorol lät hon hälsa till mig att man skulle inte tro på det som stod på Internet!

    Det finns en väldigt bra berättelse skriven av en geriatrikern Arne Sjöberg. Den handlar om Eulalia Isaksson och hennes sista tid i livet och hur fel den blev därför att ingen i hela vårdkedjan ifrågasatte om det som stod i journalen verkligen var rätt.

    Hon var en patient förvirrad av lårbensbrott, sjukhusvistelse, operation och mediciner. I hennes journal började det ganska snart stå - troligen dement - dement. Sedan började man raskt medicinera henne men liknande preparat som min pappa fick.

    Det är en mycket sorlig historia som alla borde läsa.

    Googlar man på Eulalia Isaksson tror jag att berättelsen finns på ett ställe. Det är någon som har gjort en avskrift. Annars återfinns den i ett äldre nummer av Tidningen Äldreomsorg (förm. 2005 eller 2006).

    Många äldre utsätts för ren vanvård - en tyst katastrof som pågår varje dag - år ut och år in.

    Skall vi verkligen tillåta det här?

    Jag vill uppmuntra anhöriga/närstående att hjälpa till.

    Läs på om sjukdomar och läkemedel, sök information på nätet, be att få se läkemedelsförteckning samt boka samtal med läkare och sjuksköterska. Våga ställa frågor och ha synpunkter.

    Det är också bra att föra dagbok för att komma ihåg, och för sin egen hälsa, samt för att dela med av sina erfarenheter till andra.

    Det kan också vara bra om man skulle bli tvugen att anmäla något - då har man dagboken som stöd för minnet.

    Ja, jag brukar gå så långt så att jag säger - ta med Dig en kamera.

    Dessutom vill jag råda anhöriga/närstående att komma på besök olika veckodagar och vid olika tidpunkter. Framför Dina åsikter - var inte rädd.

  20. F.d. anhörig
    Upptäckte just att jag hade stavat fel på ett ställe.

    Patientberättelserna finns på - http://www.medications.com - och inget annat.

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg