Inte ett ord om lågkolhydratkost?

SOD

Jag åker nu till Stockholm för två dagars konferens för sjukvårdspersonal om ”modern fetmabehandling”. Jag kan inte se att kostbehandling finns med på programmet alls. Vi får se om ordet ”lågkolhydratkost” nämns. Det kanske får bli av mig då? Uppdaterad med kommentarer till dagen.

Programmet

Torsdagen den 20 maj
från 08.00 Registrering

09.00 – 09.10 Välkommen. Anders Thorell

09.10 – 10.00 Reykjalundurmodellen – Samordning av beteendeterapi och kirurgisk behandling mot fetma. Ludvig Gudmundsson, Island

DSC_0418

Oerhört konventionellt. Kostmässigt verkar det handla enbart om kaloriräkning, han sade specifikt att modellen inte gav några råd om vad man borde äta, det fick man välja helt själv.

Vad det handlar om är ett långt (treårigt) program för hälsosamt liv före och efter överviktskirurgi. Mycket seriöst och krävande verkar det som. Obligatoriskt rökstopp innan kirurgi bland annat. De som tar sig genom programmet (inkl kirurgi) går ner väldigt mycket första åren.

Föreläsaren är förkyld. Kanske har han feber för han pratar väldigt långsamt och entonigt. Han piggnar bara till när han ibland, slumpmässigt under föreläsningen, visar oss bilder på vulkanutbrott. Smart: det verkar hålla publiken vaken. Övriga slides är enbart mångordiga ljusblå bulletpoints på vit bakgrund. Han skriver enbart med stora bokstäver (sant).

10.00 – 10.30 Kaffe med utställningsbesök

10.30 – 11.15 Ghrelin, a gut-brain signal that induces hunger: impact on brain circuits controlling energy balance, reward and mood. Suzanne L Dickson, Göteborg

DSC_0421

Urcharmig engelsk accent, bra talare. Pluspoäng för att hon har en Mac.

Minuspoäng för prat om psykologiska skäl till ätande. Varför bryr sig ingen om hur fettlagret regleras, när fetma är en sjukdom där den regleringen är störd? Fettcellerna tolkas alltid som helt passiva (helt felaktigt). Istället pratas det om energibalans, och hur aptiten styrs i hjärnan (extremt komplicerat).

Föreläsningen handlar om hur hormonet ghrelin påverkar aptiten i teorin och i råttor. ghrelin verkar ge ökad aptit och minskad fettförbränning, dvs viktuppgång. Men feta har ovanligt låga nivåer av ghrelin, så någon koppling till vanlig mänsklig fetma är väl därmed långsökt.

Ghrelin verkar dessutom ha med belöningssystemet (och motivation) att göra hos råttor.

11.15 – 12.00 Vikten av vikten under graviditet och förlossning. Marie Blomberg, Linköpings

Bra erfaren föreläsare.

Andelen feta mammor har stigit från runt 6% till runt 13% under sista två decennierna. Värst i norra Sverige: ca 20%. Fetma ger förstås ökad risk för graviditetskomplikationer.

Mycket om studier på hur olika risker ökar vid fetma. Inget om vad man gör åt själva fetman? Man bör undvika att gå upp för mycket i vikt under graviditeten säger hon. Inget enda ord om hur.

Hennes mest ”kontroversiella” budskap var att det inte är farligt för feta mammor att inte gå upp i vikt under graviditeten.

12.00 – 13.30 Lunch samt utställningsbesök

13.30 – 14.15 Metabol risk och viktökning hos psykiskt sjuka – vem gör vad? Dan Gothefors, Katrineholm

Övervikt, diabetes, hypertoni, metabol störning vanligt hos psykiskt sjuka ex schizofrena. Ofta obehandlad, odiagnosticerad. Många dör tidigt i hjärt-kärlsjukdom.

Föreläsaren argumenterar för att psykiatrin har ett ansvar för att följa sådana riskfaktorer hos sina patienter. Detta även då många psykiatriska mediciner ger stor viktuppgång. Ex Zyprexa, en vanlig medicin mot schizofreni, ger ofta 10-12 kilo viktuppgång första året, det mesta första månaderna.

14.15 – 14.45 Prioriteringar och patientselektion. Marie Portström, Eskilstuna, Joanna Uddén, Anders Thörne

Om vilka patienter som skall prioriteras för behandling av fetma (gamla, kroniskt sjuka etc). Uppföljning av behandlingseffekt i register.

Fulast hittills när det gäller skyllande på patienter för ev misslyckanden. Det pratades om äldre som ”testat allt” men finner det ”omöjligt att gå ner”. Det är ”fel på vågen”, det är ”kalorier i luften”. Samt om personer som tror att ”allt löser sig om de går ner i vikt”: ”maken blir trogen och katten blir snäll”. Sådant lämnar en mycket otrevlig eftersmak, särskilt från någon som jobbar professionellt med att hjälpa feta att gå ner. Möjligen kan det delvis förklaras med frustration över dåliga resultat? Personen hade ett och annat stavfel på sina slides, inklusive i titeln på den första.

Ännu inte ett ord om hur man bör äta för bäst viktnedgång.

14.45 – 15.15 Kaffe med utställningsbesök

15.15 – 15.45 Vertikala och horisontella prioriteringar. Ingmar Näslund, Örebro

DSC_0429

Resurserna räcker inte till för fetmakirurgi åt alla. Alltså behöver vi prioritera de som behöver det mest. ”Ransonera.” Genomgång av olika sätt att göra detta.

En viktig fråga han lyfter i slutet är kvalitet. Fetmakirurgin har tredubblats på några få år, till i år preliminärt 7 300 operationer. Om inte kvalitén hänger med, menar han, väntar en mycket kraftig backlash.

15.45 – 16.15 Hälsoekonomiska aspekter av viktreduktion. Martin Neovius, Karolinska Institutet, Stockholm

DSC_0427

Ung hotshot, som forskat med bland andra Stephan Rössner på överviktsenheten, och som enligt introduktionen kommer att bli ”professor innan 40”. Har doktorerat på ämnet unga med övervikt, är tidigare fallskärmsjägare och civilekonom.

Föreläsning om hur lönsam fetmabehandling är rent hälsoekonomiskt. Fokus på läkemedel och kirurgi, annat finns tydligen inte mycket vetenskap på.

16.15 – 17.00 Paneldebatt: ”Prioriteringar och patientselektion”

Sammanfattning

Som vanligt: ett fokus på diagnosticerande, piller och kirurgi. Idag var huvudtemat hur man skall välja och prioritera bland de patienter som kan komma ifråga för den enda verkligt effektiva fetmabehandlingen man tror sig ha: fetmakirurgi.

Ansvaret för prevention läggs i övrigt på patienten. Läkaren verkar få nöja sig med att säga ”du har högt BMI, har du funderat på att göra något åt det?” Hur det skall gå till nämns inte, för det vet inte läkaren. Inte på mer än Aftonbladet-nivå: ät mindre, spring mer. Något som studier visar har obetydlig långtidseffekt i snitt.

L-ordet nämndes aldrig på scenen. Att minst 9 randomiserade kontrollerade studier under 2000-talet visat signifikant bättre viktnedgång av lågkolhydratkost (ingen har visat motsatsen) känner man inte till. Det hamnade något utanför temat för dagen, men hade ändå varit intressant att ta upp. Tyvärr fick jag inte något bra tillfälle att ta upp det inför alla.

Men när man pratar med enstaka personer är de inte alls ointresserade, och allt mindre fettskrämda eller skeptiska till lågkolhydratkost generellt sett. Däremot verkar de alltid ha invändningar mot den debatt som skett via löpsedlarna. Men vad skall man vänta sig av kvällstidningarna?

Det är hög tid för kostdebatten att tas på vetenskapligt allvar. Fetmakirurgi kan inte lösa överviktsproblemet, inte ens i närheten. Den kan bara (i bästa fall) dölja problemet hos en liten prioriterad och selekterad patientgrupp. Vi behöver mycket högre ambitioner.

Mer

Vetenskapliga studier på mat, hälsa och vikt

Fler sorterbara inlägg om viktnedgång

1 2

75 Kommentarer

  1. under hundra.

    jaså? är vi smalare för att vi är singlar? nu tappar jag nästan balansen för skrattar så högt.
    Blir man alltså fet av att gifta sig? Eller var det utbudet eller singelskapet som kommenterades? Och, VAR i sverige är det man får det breda LC-utbudet? Inlägget jag kommenterade menade ju på att man inte ens kan diskutera frågan i huvudstaden på grund av hans grymma koll på matställen. Alltså bör man diskutera nån annanstans? eller? Där det finns mindre kolhydrater?

    Jag kan säga att det inte är några som helst problem att beställa lc mat i sthlm. det är hur stort som helst. Men singlarna (som ju är smala automatiskt) kan få potatis också. När jag går ut o käkar (rätt ofta) ber jag bara om sallad till köttet/fisken och även på en sylta så fixas det alltid. Rena pastaställen existerar knappt i den här staden. Det finns ofta GI-alternativ på lunchmenyer och asiatisk mat är utmärkt om man låter bli riset. Alla mål måste ju inte drypa av grädde. elleR?

  2. "Blir man alltså fet av att gifta sig?"

    Du drar fel slutsats att inte vara singel är samma som att gifta sig. Det är allmänt känt att nya par ofta går upp ett par kilo pga alla mysiga hemmakvällar osv. Singlar är ju ofta medvetet smalare för att lättare hitta en partner, det ligger i människans natur. När man sedan hittar en som gillar en för ens innre så spelar ju inte det yttre längre lika stor roll och då går man upp. Men så långt tänkte du förmodligen inte, istället drar du snabba felaktiga slutsatser och hostar upp någon spydig kommentar utan att tänka till.

  3. "Kolla in den här tomten:"

    Jag tänkte direkt "KÖPT" och sedan såg jag "Tidigare chefredaktör för facktidningarna Fri köpenskap och Fast food.".

    Håller dock med om vissa delar att koldioxidutsläppen och tjafset om miljön är överdrivet. Världen förändras inte för att man är "miljösmart" eller något annat fint ord någon som vill tjäna mer pengar hittat på. Det enda kapitalisterna vill göra är att få oss att känna skuld när vi inte handlar deras dyra produkter.

    Hela miljödebbaten är vriden och onyanserad pga att de som hävdar motsatsen inte ges mycket utrymme alls. Men folk "vet" ju att miljön är dålig, för det har de ju läst i tidningen minsann! Noll i kritiskt tänkande. Precis som med svininfluensan, kärnkraften, terrorismen osv. Det är bara trams allt ihop. Ju tidigare man inser det ju mer kan man skratta åt folk som går på allt.

    Hur många tog sprutan för svininfuensan helt i onödan? Hur många Svenskar dog i svinunfluensan? Hur många dog i cancer under samma tid i Sverige? Var borde vi lagt pengarna?

  4. allvarlig.

    allmänt känt? tjenare. själv rasade jag i vikt av stadigt förhållande och att bli förälder.

    antalet öl och mastiga långsittningar på krogen eliminerades. Att folk blir passiva när de kärar ner sig i början och ligger hemma o käkar chips är en sak. Men att det på något vis skulle förklara storstädernas bättre hälsa är struntprat.

    och "ett par kilo" har väl inget med hälsa att göra?

  5. Emma
    Doc #30 - tror att detta är helt rätt tänkt. Det är alltid bra att lära känna terrängen, då är det lättare att planera en smart motoffensiv. 😀
  6. Viktor:

    Du har hekt rätt i det där med lowcarb i Sthlm. För mig är det helt orimligt hur man inte kan hitta det. Har man bara minsta lilla minimumnivå av fantasi så är det ju lätt fixat. Finns inte en enda rätt på menyn utan stärkelsekällor kan man ju bara be om att få riset/potatisen separat och skita i att äta det.

    Sedan finns ju på alla hyfsat bra restaurangen alltid möjlighet till någon form av kött med sallad t.ex. Sist men inte minst rekommenderar jag picknick i en fin park om vädret tillåter. Då kan man köpa på sig korv, ost, skonka och andra godsaker och äta. Jag föredrar klart picknick före resturang.

    Angående landsbygd/storstad och övervikt så finns tydliga skillnader i utbildningsnivå i befolkningen. I storstäder finns mer av de människorna som ofta ligger i den "positiva" statistiken avseende fysisk hälsa. Dessutom rör man sig mer i en storstad än att bo lång ute på landet och tvingas ta bilen till alla ställen.

  7. Håller med: Klart man blir mager till utmärglad om man jagar "fitta" brudar. Önskar man lite kraftigare myspys-hemma-i-soffan-modeller går det bra ragga i närheten av Ahmeds pizzeria/frisör runt hörnet eller plockgodishörnan på Hemköp. Den grupp "inte homosexuella" som tränar på gym har ju initial anledning. Som de sedan totalt glömmer bort och faller i djup förälskelse i sin egen uppenbarelse. 😉
  8. "Den grupp "inte homosexuella" som tränar på gym har ju initial anledning."

    Ja de vill öka sin styrka och muskelmassa, förebygga skador, förbättra sin idrottsliga prestationsförmåga etc. Men det är förvisso inget som styrs av sexuell läggning. Tror du inte det finns seriöst idrottande homosexuella?

    Men det är inget jag ska tjafsa om, du gillar att provocera för provokationen skull och jag ska inte ta glädjen ifrån dig.

  9. Lund
    GvDB

    De "fitta" brudarna är också ganska utmärglade i sin jakt på den "fittaste" kroppen.
    Om de fixar en lika "pitt" (Tänkter på Brad Pitt) , förlåt menar ""fitt" man, klarar de att beundra mera än den egna kroppen? Det riskerar att bli en synnerligen narcissistisk relation. Man kan ha varannan vecka min tur/din tur, precis som delad vårdnad om barn, delad vårdnad om "boddi".

  10. Lund
    Nicklas, det är inte provokation, det där med att leka med ord. GvDB är en ordkonstnär som borde skriva kåserier.

    Det är ganska vanligt att min homosexuella vänner skojar om just "fåfänga", av någon anledning finner jag mer självkritik hos dem än de som kallar sig strighta.
    Parodin i detta fallet är väl mest 1, jakten på den perfekta partnern 2, jakten på den perfekta kroppen 3, när man väl har båda, så changerar man tillsammans i soffan med tv och chips.

  11. Lund:

    Hehe, ja då kanske jag missuppfattade. 😀 Det beror väl på vilka kretsar man umgås i antar jag. För i de kretsar jag "rör mig" och de jag diskuterar med så är fårängan mer en välkommen effekt av träningen, inte målet i sig.

    Man älskar att träna och pressa kroppen, prestera bättre, hålla sig frisk och skadefri osv. Att man på köpet kan få en snyggare kropp är ju inte fel.

  12. Erik Berglund #50

    Det har pågått olika idédiskussioner lite här och där om hur detta "LCHF rf" skulle kunna se ut.
    Det finns ett stort behov av en alternativ diabetikerförening - det håller jag med om!
    Jag har i övrigt inte sett något exempel på en genomtänkt strategi för hur hela denna spretiga rörelse ska samlas under "en hatt".

    Vi har KiF som spretar och bygger på stor idealitet och på att hjälpas åt med att hjälpa varandra.

    Vi har dehär två stora proffsbloggarna, som har sina olika profiler, där bloggskribenternas och till stor del kommentatorernas stilar är väldigt olika och till viss del också oförenliga (och det är bra!).
    Vi har flera olika matuppror på olika håll i landet, varav Camillas förstås spelar i en klass för sig.
    Vi har en uppsjö av bloggar, där de som skriver i sitt eget namn har större chans att nå ut IRL (får jag för mig men har förstås inga bevis).
    Vi har LCHF.se, som är en hybrid av idealitet och företagsamhet och lobbyverksamhet.
    Vi har Anna Hallén, som snart kommer ut med sin bok på ett annat förlag än de flesta stora LCHF-böckerna (precis som Andreas bok) och Annas blogg växer stadigt.
    Vi har MF Hälsoutbildningar (både Anna och Andreas är oerhört viktiga för den utbildningen) som hela tiden fyller på marknaden med nya LCHF-inriktade kostrådgivare som lör sig sila konceptet genom sig själva och föra det vidare.

    Jag är långtifrån anarkist och hyllar inte kaos och oreda, men under de dryga två år som jag följt bloggar, varit med på KiF och gått på kurs hos MFHälsoutbildningar och lyssnat på Annika Dahlqvist, Doc. Litsfeldt, SSS mfl ett antal gånger har ju jag liksom otroligt många flera, sett hur det har svängt i media och även bland de gängse proffsen.
    Jag glömmer inte heller LCHF-magasinet som precis värkts fram och som kan bli hur viktigt som helst, som spridare av dehär världsförändrande idéerna till väntrum och kliniker. Att de som står bakom LCHF-magasinet (liksom övriga uppräknade personer och sammanhang) redan förändrat världen är ju bortom allt tvivel.

    Ex hos # 47 ekonomen, på hur även den tunga fettskrämda superthinktanke(r)n vänder, är väldigt målande.

    Detta borde ju egentligen skrivas på Kostdoktorns forum, inser jag, så jag slutar mitt i och frågar bara hur du tänker dig att den rörelse, som skulle formaliseras ur denna fantastiska, brokiga skara läkare, forskare, entreprenörer, kunskapare, vetare, bättre vetare, "elever" och amatörer - med tillgång till helt olika fora, olika medialt inflytande och med olika organisationsvana/-intresse och olika grad av behov av "allt ljus på mig" (ingen liten faktor bland sådana som upplever sig ha häng på sin egen "vises sten" eller bland oss som tagit hälsan och livet tillbaka helt på eget bevåg och i trots mot de proffs vi tvingats stå emot på våra vårdcentraler.

    Vilka av oss ska ingå i en och samma förening och av vem ska den styras?

  13. Ha ha ha Nicklas, Nicklas! #58: "Seriöst idrottande homosexuella"? 😉 Trodde jag, med ålderns rätt, var den lite mer fördomsfulle i gänget. Fler än du någonsin kan se och uppfatta, tror jag. En blyg och trånande blick i era bronserade spegelväggar, kanske räcker? Alla gaypersoner är inte utlevande fjollor som nyligen kommit utrusande ur garderober. Du får nog fortsättningsvis spänna "kroppens största muskelgrupp" när du böjer dig efter tvålen.
  14. Mollalena#62: Jäkla tur du slutade "mitt i". Annars vet jag inte om jag orkat läsa allt. Mitt ADHD, vet du 🙂 Du har alltså funderat lite kring riksomfattande organisationer? Omstrukturerat dina tankebanor lite sen sist... om jag uppfattar det rätt? Jag är lite ambivalent. Tror att vi kan stöta på mer motstånd och förtal om vi blir större och organiserade. Samtidigt som vi har större möjlighet att bemöta eventuella påhopp om vi just är en organiserad konsumentgrupp med språkrör. Det är ju heller inte riktigt bra att växa helt okontrollerat på internet. Kanske är dags för huvudorganisation med starka lokala föreningar (förgreningar)?
  15. Lund
    Nicklas och GvDB, helt klart finns här olika generationer som skriver. Men ännu fler inriktningar vad gäller kärlek. Det finns numera så många varianter att det snart inte går att hålla reda på och då ökar risken för missförstånd.

    En trånande blick i bronsspegeln? när man nått mogen lagom ålder, så kan man beundra en vacker kropp oavsett kön. GvDB, tänk på att i din ålder tar du sannolikt inte illa upp om någon tror du är gay, hetero, otrogen typ eller vad som helst. En 20-åring kanske tycker det är genant.

    De "seriöst tränande homosexuella" är öppna med sin sexualitet, enligt min erfarenhet. Några "fjollor" känner jag inte längre, de har flyttat till Stockholm.

  16. ekonomen
    Problemet med att bygga en organisation med empiriska antaganden till och med i namnet och stadgarna är att den intellektuella flexibiliteten blir ungefär noll.

    Bättre att grunda en egen organisation med generella mål - hellre "Kostrådgivarnas riksorganisation", etc. än "LCHF-organisationen", med andra ord.

  17. Lund: Du har så rätt! Men i utpräglade och mansdominerade lagsporter måste nog tyvärr de flesta dölja sin "avvikande" agenda. Själv blir jag ju jätteglad om någon kräsen gayperson tittar åt mitt håll. Som svältfödd är man upprymd av att ens bli påtänkt i något sammanhang och slippa sitta på avbytarbänken 🙂
  18. GvB
    Kanske dags att de som längtar efter (och tror på) formalia och valda ombud och struktur, ser till att formulera lite konkreta planer, på ett forum typ Kostdoktorns (kanske det finns där redan måste kolla). Jag beklagar att jag blev så mångordig och hakade på en detalj i en kommentar.
    Antar att du är en av få som orkade igenom allt.
    Jag kan inte se annat än att det dröms om ett LCHF-LO i stugorna och det känns för mig passé i denna form av bildningsrörelse?
    Det finns en del frågor i det jag skrivit överlångt om. Innan någon svarar på dem ska jag nog lägga ner mitt skrivande i organisationsfrågan.
    Tack och lycka till!
  19. Ekonomen #66: "Empiriska antaganden" Måste vi uppge det? Måste vi ha stadgar? Det räcker väl med " Paleolitisk kost för intellektuella - nu även med flexibilitet och lämpad för grottmänniskor". Eller hur?
  20. Mollalena#68: En tanke som slog mig var att vi kanske kunde starta studiecirklar. Förr fick man bidrag efter antal deltagare. I samband med detta kunde man bygga organisation på olika nivåer. Vet sedan förr att man kunde hyra skolundervisningskök(som står tomma på kvällar) för en billig penning. Då kunde man slå två flugor i en smäll. Fixa middagen och bilda organisation.
  21. Lund
    GvDB #67

    Puss I wanna make a super-sonic-man out of you

    http://www.youtube.com/watch?v=HgzGwKwLmgM&feature=channel

  22. Lund: Puss? Nu skall vi inte dra för stora växlar av att jag tillfälligtvis är bänkad under pågående match. Man går ju relativt motvilligt över och blir rokie i "bortalaget";)
  23. Lund
    Du förtjänar verkligen en puss! så många sköna skratt. Du borde verkligen skriva kåserier eller krönikor och dela med dig av dina spetsfundigheter.
  24. GvB

    Har egentligen ingen aning om vilka detta "vi" är. Fast jag använt det själv - i mitt fall försökte jag få fram att det inte finns något enhetligt vi, utan många olika LCHF-inriktningar och -ambitioner och personliga bevekelsegrunder..

    Studiecirklarna blommar redan på många håll och är inte något dåligt komplement till proffsens missionsturnéer. Och jag är ett stort fan av studiecirkelformen. Den som inte vill ha ämnet som jobb men ändå sprida sin version av LCHF-budskapet har alla möjligheter att nå ut genom studieförbunden - vill man försörja sig som cirkellledare får man ligga i.

    Den som vill försörja sig på sin kunskap (som deltids- eller heltidsjobb) - och som hoppeligen har mera på fötterna än den nyfrälsta amatören har - kan ju köra kurser i egen regi eller ihop med andra proffs med liknande inriktning.

    Om det sedan finns ett hugat "vi" eller "man", som vill organisera och "leda" någon av de olika kategorierna, i den ena eller andra riktningen, så bör ju den skaffa sig stöd bland dem just denna "vi" eller "man" vill ena.

    Fridens och fröjdens!

  25. Erik Berglund
    Mollalena, tack för redovisningen #62. Jag hade nog ingen riktig bild. Mycket har växt fram successivt under rätt lång tid förstår jag. Vilket som är rätt av "man" eller "vi" kan diskuteras. "Vi" tycks mera sympatiskt och varför kan "vi" inte få känna oss som en del av en brokig skara. Det har ju med identifikation att göra och den är värdefull. Befinner man sig i "ensamt läge" i diskussionen med (mot) en tvär sjukvård är nog identifikationen ett viktigt stöd. Ensamheten blir nog lite mindre.

    Alla dessa olika innovatörer och läsare ökar våra gemensamma kunskaper och antalet människor som under tiden får ett eller flera aha. Det kan nog vara så att det hela kommer att lösa sig: "Vi" är med i något som kan kallas "växande". Känns bra tycker jag.

1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg