Ingen mer Doc
22 mars 2014 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Om Diet Doctor
i Om Diet Doctor Det är dags att säga hejdå till Doc. När jag började diskutera lågkolhydratkost på nätet 2005-2006 så kallade jag mig Doc. Det har sedan hängt med, även om jag ”kom ut” med en frågelåda under eget namn hos Kolhydrater iFokus i februari 2007 och sedan med den här bloggen i december 2007.
Nu är det dags att avsluta traditionen att använda ”Doc” som signatur i kommentarerna. Den har levt kvar på övertid och kan verka förvirrande för nya läsare. Från och med idag planerar jag bara att svara som Andreas Eenfeldt.
Om du också funderar på att byta till ditt egna namn när du kommenterar – exempelvis för ökad öppenhet och trovärdighet – så vill jag gärna uppmuntra det.
Med en registrering tänker åtminstone de flesta på att inte skriva vad som helst.
I mitt fall är jag egen företagare och arbetar inom hälsa och personlig utveckling. Så, jag vill inte bli beskylld för att vilja dra kunder till min verksamhet och göra smygreklam. Dessutom har jag tystnadsplikt kring mycket av det jag arbetar med och för att kunna diskutera fritt och ge exempel ur min vardag tycker jag det är praktiskt med ett alias.
Dessa människor har inga moraliska regler och kan tillåta sig vilket knep som helst. Hur ruttet och orättvist det än är. De är så skickliga att de gör bort motståndaren fullständigt.
Därför är det bara Doc och hans närmaste som vet vem jag är. I övrigt är jag en fri spirit med rätt att göra bort mig hur mycket som helst om det krävs.
Väldigt jobbigt att slåss mot multinationella under eget namn. Ångestframkallande faktiskt. Däremot är det efterlängtat att Andreas dubbel e går ut som den person och superstjärna han faktiskt ÄR.
Den världsomvälvande LCHF-rörelsen behöver inte anlita konsulter och strateger för att föra vidare budskapet. Sanningen går på egna ben och jag tänker ägna resten av mitt liv till att krossa Midgårdsormen.
Där är programmet. Där ska man äta socker om man ska idrotta som barn. Ett program som kanske Eenfeldt vill kommentera.
Alltså... du får ju inte lov att skrämmas så där! ;-)
Varför kan jag inte riktigt precisera men det känns rätt.
Jag har en fråga som jag måste fråga dig. Jag satt och tänkte på olika argumenter man skulle kunna säga till de icke lchfare, men ... det var en mening som jag snubblade på.
Om vi nu var jägare och samlare förut och åt friska maten, varför dog vi då på 25-30 årsåldern?
Det var ett tuffare liv förr. Och det fanns inga sjukhus eller några moderna mediciner. Ett benbrott eller infekterat sår kunde enkelt innebära döden.
De som överlevde sådant blev inte sällan ungefär lika gamla som vi blir idag. Detta vanligen utan de sjukdomar (fetma, diabetes, hjärtsjukdom, slaganfall, cancer etc.) som ses som normala idag.
Sedan jag engagerade mig i kost & hälsa-debatten har jag hela tiden överallt uppträtt med fullt namn och bild, vilket jag tycker känns bäst. Dessa diskussioner är viktiga och på riktigt, precis som om vi mötts i "verkliga livet".
De var dessutom kärnfriska intill några dagar före döden. Folksjukdomar saknades helt.
Själv kan jag stå för vem jag är och vad jag tror på IRL (åtminstone för det mesta när jag känner mig stark), och jag har berättat för mina vänner och min omgivning att mitt alias är "busmamman" i diskussioner på här eller på andra ställen på nätet, om de är intresserade av mina åsikter, för jag skulle aldrig skriva saker som jag inte kan stå för IRL.
Men jag vill inte riskera att någon anonym person på nätet tror sig känna mig för att jag skriver ut mitt eget namn. Där går min gräns.
Vadå, alla tror väl på tomten? ;) ;)
Själv har jag valt att så med mitt riktiga namn här från första början. Jag väljer från forum till forum om jag ska ha mitt riktiga namn eller signatur, och här kändes det som att detta kan jag stå för, även för de som snubblar in via Google.
Det där måste ha varit en "autofail" på mobilen/surfplattan. :-)
Själv kan jag ändå inte skriva under eget namn. Jag har istället bytt alias till ett mera anonymt. Detta trots att jag här skriver bara sånt jag står för. Men jag vill kunna nörda in mig helt ljuvligt i lchf-världen. Skriva så ofta jag vill och så engagerat jag vill. Utan att människor utanför den här sfären upplever att lchf är det enda jag tänker på. (Det är förvisso nästan sant).
Jag har själv en rätt populär blogg om något helt annat. Där använder jag mitt riktiga namn och jag är en rätt offentlig person via den. Jag har ibland föreläsningar och jag har förekommit i TV. Det gör att jag samtidigt måste skydda mig och min familj från "dårar". Inte alls i samma klass som kändisar. Kändis är jag inte. Men ändå.
Det påminner mig om det starka klassamhället som jag växte upp i på 50- och 60-talet! Då skulle man akta sig för att inte nämna titeln framför någon med en "gedigen ställning" i samhället.
De som inte hade någon sådan ställning valde att inte sätta titeln framför sitt namn.
För mig skulle en titel väcka obehagskänslor framför Andreas Enfeldt. Det funkar så bra utan. Alla vet att Andreas är läkare. Är någon mer intresserad av Andreas utbildning så går det bra att googla på det. Det kommer säkkert ockskå att framstå vilken utbildning Andreas har i olika blogginlägg.
Det roliga var att jag saknade mina kommentarer, ingen säger det jag säger och jag känner att min röst behövs även om den ibland är onyanserad eller påverkad av min privata situation.
Därför anammar jag min nu döde väns livsfilosofi: Varför vill du vara en högtflygande örn. Bonden rusar in efter bössan så fort han ser dig. Du ska vara en kråka som sitter på en gren i trädet bredvid, som ingen ser eller bryr sig om.
Jag måste ta bort mitt ego från den här verksamheten och kommer aldrig att bli belönad för det arbete jag gör. Ändå är det det roligaste och meningsfullaste jag gjort i mitt liv efter mina barn. Jag är revolutionären utan namn och ansikte. Vi är tusen som jag och det är vi som gör DET.
Jag gör något, jag gör skillnad, mitt ord betyder något. Jag är bara ett redskap och pappa. Jag är kråkan som sitter i ett träd nära dig.
All ära till Andreas och Annika. Jag MÅSTE ha dem bakom min rygg när jag tar striden mot trollen. De riskerar hela sin individ och person. Jag riskerar bara att avslöjas.
Alla mina vänner kallar mig Monkan! Och tänk om mitt riktiga namn stod och något troll i egenskap av förälder till något barn vars luncher jag lagar skulle förstå att det barnet får fullfeta, ekologiska och naturliga och...ja, ni förstår ju själva! ;-)