Hellenius ”Smarta val”: vetenskap eller önsketänkande?
i Mai-Lis Hellénius Mai-Lis Hellenius satt i Gomorron Sverige igår och pratade om den nya boken ”Smarta val”. Jag har inte läst boken och den innehåller säkert en del bra saker. Men jag blir mörkrädd av argumenten i TV. Vart tog vetenskapen vägen?
Från svaga till inga bevis
Jag tycker att Hellenius är charmig och att jag är helt övertygad om att hon bara vill väl. Hon har dock länge demonstrerat en märklig övertro på vad små osäkra observationsstudier kan bevisa, exempelvis angående fett och lågkolhydratkost (se ”Uppsalastudien”). Och nu verkar vi vara nere på rena anekdoter och skrivbordsteorier.
Patienter har lämnat ”små lappar” om tips som hjälpt dem att exempelvis sänka kolesterolet, och dessa tips är enligt vad som berättas en grund till boken. Inget ont med praktiska tips förstås, men det är ju bara rena anekdoter. Bevisvärdet hos sådana brukar vanligen viftas bort av professorer.
Mot slutet av programmet kommer ännu mer häpnadsväckande resonemang. Eftersom det går åt lite mer kalorier när man står upp påstår Hellenius att man går ner tio kilo på ett år om man står istället för att sitta ner. En ren skrivbordsteori, precis sådant som fundamentalistisk kaloriräkning leder till. Interventionsstudier visar att kroppen inte fungerar så simpelt.
Det krävs enligt välgjorda studier hård och långvarig (>1timme/dag) träning för att överhuvudtaget få någon säker effekt på vikten. Man rasar knappast i vikt av att stå istället för att sitta, hur praktiskt det än hade varit.
Från små observationsstudier är vi nu nere på inga studier. Bara anekdoter och önsketänkande. Var är vetenskapen?
Mer
Ännu en professor: dags att sätta punkt!
Inlägg om kost och träning
64 kommentarer
"har aldrig förr sett denna reaktion på en kost (nu är jag ingen expert )"
Finns liknande historier om t.ex. raw food eller annan vegetarisk kosthållning som jag läst i alla fall. Och det är alltid intressant att läsa om. Men samma typ av fantastiska anekdoter förekommer hursomhelst för många olika typer av kost.
Förlåt, men jag kan inte sluta skratta. Hon låter som en gammal dagisfröken. Pjataj nästan bebisspjåk. Kan INTE ta henne på allvar.
Fast det är ju ganska sorgligt.
Nä, upp och hoppa! Vilken tur att vi inte rasar ihop när vi ställer oss upp, hur skulle det se ut?
Man kan inte tänka sådär. Vi gräver alla där vi står. Om man skulle jämföra LCHF:are som grupp med t ex högkolhydratare som sportutövare, så är vi som grupp mycket sjukligare fastän vi äter mindre kolhydrater. Det beror på att vi blivit sjuka/feta innan vi hittade LCHF som hjälper oss mot ett friskare liv med tiptop blir vi säkert inte som grupp, utan bara mycket bättre än innan. De som inte tål ett elitidrottarliv slutar elitidrotta, så det är friskusar som finns i den gruppen. Jag vet inte vad som händer en forskare i kostrelaterade yrken om denne blir fet och får diabetes. Blir man utskrattad av sina kollegor? Tvingas man till ett nytt yrkesval? Blir man sjukskriven av en inre kognitiv dissonans?
Det finns så mycket som inverkar på hur feta vi blir, hur rynkiga, hur korta, tunnåriga, kassa tänder etc så man kan bara inte jämföra LCHF:are mot andra rakt av. Det finns för många faktorer som vi inte kan styra och som vi inte vet om...
Vi som har blivit sjuka och överviktiga pga av att ha länge ätit kost som var skadlig för oss bär ju spår av det i våra kroppar.
Men Rosengren och Hellenius är ju experter!!!
Jag har ätit lågkolhydratkost i 7 år (efter dr Kwasniewskis rekommendationer) som innebär mycket äggulor, lever, benmärg och kolagenrikt kött.
Praktiskt taget har rynkbildningen avstannat hos mig och jag börjar närma mig pensionsåldern med starka muskler, orkar bära in ett ton pellets på 40 min utan att få träningsvärk. Min egen hälsoförbättring förstärker bara min vilja att fortsätta äta så.
När jag ser människor som lider på samma sätt som jag gjorde för 7 år sedan, grips jag av medkänsla med dem och försöker tipsa dem att de själva kan förändra sin kost och återvinna livslusten. Och jag har lyckats påverka rätt många. De tror mig för de ser att jag verkar både frisk och stark.
http://www.expressen.se/halsa/1.2352961/hur-sanker-jag-blodsockret?
Men att kommentera personers utseende tillför inte sakdebatten ett enda dugg och är oklokt eftersom det skadar LCHF. Det kan väl knappast vara avsikten ;) och att det är en kvinna som blir föremål för utseendegranskning har förståss inte alls med saken att göra ...
Att insinuera att kvinnor som är rynkiga i sina medelåldersår minsann har orsakat eller dragit på sig det själva sänker diskussionen och som vanligt, varför detta utseendefixerade dömande som vi kvinnor så ofta hänger oss åt (generellt draget över en kam)? Nä, det hör inte hemma i en "community" som jag tycker förespråkar hälsa framför smalhet och andra kosmetiska saker.
Maj-Lis Hellénius nämner två nya stora studier med 130000 deltagare på "strikt LCHF-diet" som man följt under tjugo år. Nån som har koll på det? Om det är sant väger de ju tyngre än de tidigare "små observationsstudier" som Andreas E brukar såga.
http://www.fathead-movie.com/index.php/2010/09/09/the-atkins-study-ah...