Stämmer professor Hellénius varningar om mer hjärtsjukdom av fett?
Allt fler vetenskapliga genomgångar visar att det saknas samband mellan hjärtsjukdom och mättat fett. Det är en gammal teori som visats vara ett misstag. Men alla håller inte med.
Den som överlägset oftast hörs i svensk media förkunnande att smör ännu är farligt är professor Mai-Lis Hellénius. I ett antal artiklar på senare tid har hon påstått att risken för hjärtsjukdom har börjat öka igen i Sverige. Detta menar hon har ett samband med att svenskar på senare år äter allt mer smör igen och allt färre bryr sig om gamla lightprodukter.
Jag har fått många mejl från oroade personer som undrar om detta stämmer. Låt oss se.
Påståendena
- I en artikel publicerad i ett antal mindre tidningar nyligen, exempelvis Mariestadstidningen, sägs Hellénius påstå att ”Hjärtinfarkt och stroke har ökat igen hos unga människor efter att ha minskat i 20 år” samt att LCHF-trenden kan vara en del av förklaringen.
- I senaste numret av tidningen Allas (#25) kommer hon med alla möjliga skruvade varningar mot LCHF. Man ska bli trött, arg, leverförfettad, få sämre livskvalitet och så vidare. Dessutom sägs den positiva trenden när det gäller hjärtsjukdom vara bruten och sjukdomarna ska öka igen i vissa grupper enligt en ”färsk rapport från Socialstyrelsen”. Återigen sägs en orsak vara mättat fett.
- Till höstens Allt om Hälsan-mässa arrangeras en ”fettskola” med Hellénius. Inför den säger hon sig vilja bryta den starka svenska fettrenden och citeras så här ”Vi ser nu en ganska kraftig ökning av stroke och hjärtinfarkt hos unga män och kvinnor med kort utbildning. Forskningen visar på ett samband med ett högre intag av mättade, animaliska fetter.”
Det låter illa. Om man lyssnar på Hellénius kan man tro att ett ökat smörätande gett ett katastrofalt trendbrott med ökad hjärtsjukdom i Sverige. Det är bara ett problem. Det är inte sant.
Verkligheten
Enligt Socialstyrelsens senaste statistik så ökar inte risken för vare sig hjärtsjukdom eller stroke. Tvärtom minskar den. Och svenskar blir inte bara allt friskare, vi blir friskare i ett allt snabbare tempo.
Här är statistiken över risken att insjukna i hjärtinfarkt respektive stroke för alla vuxna svenskar mellan åren 1995 till 2011, från Socialstyrelsens senaste rapport (sid 25 och framåt):
Var är det stora trendbrottet? Det syns inget sådant över huvud taget. Det existerar inte.
Unga lågutbildade kvinnor
Det Hellénius talar om är ”unga människor”, men inte ens det räcker. Här är statistiken hon hänvisar till när det gäller hjärtsjukdom, från sid 27 i Socialstyrelsens rapport:
Klicka på bilden för förstoring
För att hitta någon ökad risk för hjärtsjukdom får man bara se på gruppen 35-44 åringar. Men inte männen utan bara kvinnorna. Och inte ens enbart kvinnor 35-44 år, utan bara de som dessutom enbart har grundskoleutbildning.
Slutligen är ökningen i denna lilla grupp (när det gäller hjärtsjukdom) inget nytt. Den har pågått åtminstone sedan mitten av 90-talet.
”Trendbrottet” bidde knappast ens en tummetott.
Tolkning
Så vad ska vi tro? Modern vetenskap visar att mättat fett är ofarligt. Och trots allt mer ökat smörätande i Sverige minskar risken för hjärtsjukdom och stroke dramatiskt. Men att risken för just lågutbildade kvinnor mellan 35-44 år ökat sedan mitten av 90-talet, det beror på att fler äter smör idag, tjugo år senare?
Det är tydligen vad Mai-Lis Hellénius vill att vi ska tro på. Du som inte ser logiken kan lugnt skratta åt de allt mer krystade smörvarningarna.
De är dock ytterligare ett exempel på att professor Hellénius upprepade fettvarningar behöver tas med en rejäl nypa salt, samt att de behöver fortsätta att granskas (tidigare exempel). Även en professor bör hålla sig till sanningen. Man har rätt till egna åsikter, men inte till egna fakta.
Vad säger du?
Mer
Karolinskas och Hellénius livsstilsmottagning betalas av Pfizer!
Känd professor i reklamfilm för Pfizer?
Fettsnål mat ger MER hjärtsjukdom i ännu en stor studie
Socialstyrelsens statistik över hjärtfriskare svenskar!
Sedan måste jag tyvärr frångå en av mina egna principer, att inte kritisera språk och ordval i kommentarer utan istället fokusera på vad författaren vill få fram. Att som du gör använda svåra ord och ett akademiska språk för att på det sättet försöka ge mer tyngd åt sina åsikter är en välkänd retorisk metod, men det förutsätter att man förstår orden och använder dem på rätt sätt (eller att de man diskuterar med inte heller förstår orden), annars är jag rädd att det har rakt motsatt effekt, som i det här fallet. Något att tänka på inför fortsatta argumentationer.
/Charlotta