Gastric bypass. Livsfarligt?

Gastric Bypass

På seminariet i Karlstad i slutet av augusti talade jag med en kvinna som planerade en viktoperation. Jag föreslog naturligtvis att testa lågkolhydratkost en period först, men hon hade redan bestämt sig.

Nu är hon död. Hennes stora kroppspulsåder brast vid operationen. Och hon är långt ifrån ensam.

Livsfarliga operationer

NWT: Kvinna avled av viktminskningsoperation

Det dör svenskar av de här operationerna var och varannan vecka. Enligt artikeln är dödligheten i samband med gastric bypass ca 0,5% i Sverige. Men det känns ofrånkomligen värre när det är någon man träffat.

Det talas om att 10 – 15 000 svenskar behöver operationen. Årligen. Det skulle innebära att sjuttiofem svenskar skulle dö om året. Ofta relativt unga. Vid Estoniakatastrofen dog 500 svenskar. Var sjunde år kan fler svenskar ha dött av sin fetmaoperation.

”Jag hade hellre varit överviktig”

Många ser magoperationer som den bästa lösningen på fetma. Men det går inte sällan snett, även om man hör till de 99,5% som överlever. Jag har naturligtvis mött personer som varit nöjda efter sin operation också. Men skrämmande många har svåra besvär. Här är ett exempel från gårdagen:

Gefle Dagblad: Hon blev sjuk efter operationen

”Oskuret är bäst”, sägs det.

Problemet

Det är farligt att vara extremt överviktig också. I längden kan det vara ännu farligare än att opereras. Så operationerna är inte det största problemet.

Det största problemet är att det finns ett så stort behov, efter 20 år med sockrade lightprodukter i affärerna. Jag ser alla dessa gastric bypass-operationer som det tydligaste tecknet på det totala misslyckandet för fett- och kalorisnål västerländsk kost.

Vi har blivit feta på fettfri Coca-cola, och annat fettsnålt skräp.

Lösningen?

Vi får försöka se till att färre personer behöver av de här riskabla operationerna. Mer smör och mindre bröd har ingen dött av.

Vad säger du?

Mer

Svår näringsbrist efter fetmakirurgi
Örebro fetast – operationer lösningen?
Alkoholism efter fetmaoperation
Förlamad efter viktoperation
Magoperationens baksida
”Fetmaoperationer väntas öka kraftigt”
Hjärnkirurgi nya behandlingen mot fetma

Allt om viktnedgång

Svårt gå ner i vikt?

Att rädda någon

Vill du ge någon en chans att undgå samma öde som kvinnan i Karlstad? Om man googlar ”Gastric bypass” får man en lite väl positiv bild idag. Om du länkar till det här inlägget kan det hamna högt vid sökning. Kanske inser då fler nackdelarna.

1 2 3 4 5

258 kommentarer

  1. B-A
    Daniel: "För motsatsen (dvs att vår vikt inte påverkas av något annat än mängden energi vi proppar i oss), Jacob, är ju att allt "förbränns" på samma sätt i kroppen. Ungefär som att en bil skulle gå fortare för att den får bränsle med mer energi i sig, alldeles oavsett hur motorn är inställd. Det faller på sin egen orimlighet, tycker jag, oavsett dina studier Jacob."

    Detta är inräknat i energitätheten hos makronutrienterna. Dessutom är kroppen mycket effektiv i sin metabolism. Det kommer t.ex. inte att gå åt stora mängder energi till glukoneogenes vid LCHF som vissa tror, det är försumbara mängder i sammanhanget.

  2. Daniel
    B-A: Förstår dig rätt om jag säger att bajs är bajs oavsett vad man stoppar i sig, så länge energiinnehållet i födan är lika? Dvs att energiinnehållet i avföringen ej varierar med födan. Eller samvarierar med någon av de andra parametrarna på så sätt att ingen skillnad uppstår? Verkar ofantligt raffinerat om det ligger till så.
  3. B-A: när det gäller bränsle till bilen är det ju faktiskt skillnad. Min gamla SAAB går betydligt bättre på 98 oktan än på 95. Det kanske är likadant för gamla tanter? ;)
  4. B-A
    Som sagt, man tar hänsyn till upptag samt hur makronutrienterna metaboliseras osv.
    Det mesta protein som vi får i oss ger över 5 kcal vid förbränning, men bara cirka 4 kcal när vi äter dem.
  5. B-A,
    det går möjligen att räkna så på en fullt frisk människa som äter "lagom av allt" och undviker större mängder socker, och om man bara snackar vikt. Jag menar att det handlar om så mycket mer. Att äta en föda som metabolt fungerar bättre och potentiellt ger färre skador på sikt, till exempel. Då blir strikt kaloriräkning ointressant.
  6. Trance
    Tant Grön:

    Vad Mikael försöker säga är att den siffran du kommit fram till är en grov uppskattning som ej behöver stämma alls. Du kan inte med sådana enkla metoder komma fram till hur mycket energi du gör av med.

    Det bästa sättet man kan göra själv är helt enkelt att titta exakt hur mycket man äter och se om vikten är stabil. Då får man ut hur mycket man gör av med.

  7. Trance: Ah, ni menar så, då förstår jag. Men när jag började räkna på hur mkt kalorier jag fick i mig per dag, hamnade jag på runt 1200/dag. Kan man göra av med mindre än så på en dag, när snittberäkningen ligger på ca 1800? Även om man är inaktiv (eller aktiv utan motion kanske jag ska säja).

    Minns ju när jag gick i VV att när man låg över en viss vikt skulle man äta mer eftersom man då förbrukar mer kalorier.

  8. B-A
    Mats:"det går möjligen att räkna så på en fullt frisk människa som äter "lagom av allt" och undviker större mängder socker, och om man bara snackar vikt."

    Vad menar du?

    "Att äta en föda som metabolt fungerar bättre och potentiellt ger färre skador på sikt, till exempel. Då blir strikt kaloriräkning ointressant."

    Kalorierna är alltid intressant. Alla hälsoparametrar försämras vid överätning, oavsett vad du äter. Äter du en kalorireducerad kost däremot spelar det däremot inte lika stor roll vad kosten består av med avseende på hälsan.

  9. Tant Grön,

    Det VV säger kan du hiva ut. Deras poängsystem bestraffar fett mer per kalori än kolhydrater, t.ex. Energiförbrukning är förvisso relaterat till vikt, men det kommer aldrig att stämma på individnivå.

    1200 kcal under en dag säger inte heller så mycket. Du måste räkna över någon/några veckor för att få en riktig siffra.

  10. Daniel
    B-A. Hänger fortfarande inte med: kroppen är alltså så pass förutsägbar att precis samma energifördelning sker vid intag av en viss mängd energi oavsett form? Spill till exempelvis avföring ligger konstant? Eller avföring + värme eller vad nu som räknas som de vanligaste?
  11. Mikael: Jag HAR räknat över tid :) 1200 kcal/dag är på ett ungefär - en del dagar ngt under, en del dagar ngt över.

    Att VV beräknar allt intag med points vet jag ju, men det var ju ändå så att för den som låg över en viss vikt skulle äta mer dvs mer kalorier. Och det funkade ju vad gäller viktnedgången.

    Men varken Trance eller du kan alltså ge en vettig förklaring på varför man inte går ner i vikt fast kaloriintaget rimligtvis ligger under förbrukningen?

  12. Tant Grön,
    Det kanske är bättre att lyssna på Skaldeman? Har du svårt att gå ner i vikt så öka mängden fett i stället! Så länge du ligger på kaloriunderskott kommer din kropp att tro att det är dåliga tider och inte finns tillräckligt med mat, alltså kommer den att fortsätta försöka hålla i reserverna. Ju mer man jojobantat eller "hållit igen" tidigare under livet desto svårare är det att övertyga kroppen om att det inte blir svält snart igen.
  13. Tant Grön,

    Har du då provat att äta antingen mindre energi än 1200 kcal/dag (där du var viktstabil) och/eller röra dig mer? Vad hände efter 2-3 veckor?

  14. Kenneth: Jag har även gjort det och direkt flög ett antal cm runt om på kroppen, men sen har jag stått still. Då testade jag att ÖKA mängden mat, men då ramlade några cm tillbaka. Sen gick jag tillbaka till tidigare intag och nu händer ingenting!

    Jag har som sagt hållit på med LCHF över 1½ år nu så jag är helt anpassad till "fettdrift". Du kan kolla på min lchf-blogg där jag har redovisat vad jag äter under en period. Grädden kan vara en bov men det blir normalt inte mer än i kaffet (grädde med hallon blir inte så ofta som det kan verka på bloggen, det var tillfälligt för att öka på mängden kcal). Annars är det lite kh som hamnar i min mage!

  15. Mikael: Jag har rört mig mer tidigare, men ändå inte gått ner i vikt mer än några enstaka kilon. Inte funkade det med VV heller i längden eftersom jag blev helt rabiat när det gällde mat, efter ett tag :)

    Viktstabil är jag, men jag går inte NER i vikt. Mindre än vad jag äter nu är inte ett alternativ - då mår jag dåligt!

  16. B-A,
    om du tror att nutrientfördelningen inte har någon betydelse för hälsan så önskar jag dig lycka till med den kost du väljer. Jag har en annan åsikt, men tänker inte försöka övertyga dig.
  17. B-A
    Daniel: Nej, det menar jag inte.

    Mats: Njae, jag menade att det vid överätning spelar större roll vad man äter, samt att kaloriintaget i största grad är viktigt för hälsan. Jag tror inte att makrofördelningen är obetydlig för HÄLSAN men att fett/kolhydrat fördelningen vid viktförändringar inte har någon stor betydelse.

  18. Vildhonung
    Jacob
    Varför skulle jag ha någon studie när ingen annan har det? Jag har inte alls ifrågasatt energilagarna på den nivån som du hela tiden påstår, men jag har sagt att det är ett trubbigt verktyg för oss som är insulinresistenta och som verkar fungera på ett annat sätt än andra med väl fungerande metabolism. Vi blir inte tjocka av någon mystisk anledning utan för att vi förbränner väldigt mycket mindre energi än de defaultuträkningar som amatörer har tillgång till.

    Jag har nu gått ned 5 kg (6 cm mindre midjemått) med LCHF och det var mitt mål, då jag aldrig i medicinsk mening varit överviktig. Jag har idag enligt mätkriterierna en utmärkt hälsa (även om sköldkörteln inte riktigt fungerar optimalt fast i den övre delen av normalvärdet). Däremot finns det ingen tillfredsställande förklaring till varför jag lyckades gå ned på detta sätt, men inte på det traditionella kaloriräknande sättet. Då nutrition inte är min profession (och inte Jacobs heller) så får vi lämna åt andra att försöka förklara det.

    Jag kunde sluta räkna kalorier och äta ost så jag är nöjd. Frågan är ju dock hur det kan vara så enkelt. Det jag har velat ifrågasätta är alla förenklade råd av typen. Ät mindre än du gör av med. Så enkelt är det inte att komma fram till vad man gör av med. Och uppenbarligen har fördelningen av makronutrienter betydelse när det gäller sådana variabler som ni brukar kalla självdisciplin och självuppskattning av ätande eftersom alla påstås under- resp. överskatta sitta ätande.

    Att intressera sig för hur vanliga patienter upplever att deras förbränning går ned med åldern och med ett stressigt liv borde ju vara högintressant för någon med Jacobs profession. Istället vill han precis som Trance hellre slå ned på människors subjektiva berättelser. Min är bara ett exempel. Det finns många som jag. Vi är många som kämpar på. Att gå upp i vikt handlar inte om dålig karaktär.

    Efter 35 händer något. Jag märkte att jag började gå upp långsamt och gjorde gradvisa förändringar under de 3-4 följande åren utan större efffekt:

    1. Slutar ta fikabröd när det bjuds på jobbet.
    2. Sluta äta bröd till måltiderna (blev sedan glutenintolerant)
    3. Slutar att ta om av mat även om den är god.
    4. Ersätter mjölk och lättöl till maten med vatten.
    5. Börja lägga upp maten enligt tallriksmodellen
    6. Ersätter frukostens 2 mackor med fruktsallad/nutrilett/proteindrink
    7. Slutar med frukt och juice.
    8. Motionerar hög och lågintensivt varje dag.
    9. Börjar med LCHF.

    Tänkbara problem i övrigt: Att jag åt för många bananer (mixade i proteindrinkarna), att jag ibland tog två tacoskal istället för bara 1 eller att jag åt nötter ibland till mellanmål? Svårt att hålla ordning på om min förbrukning sjönk från 2000 kcl till 1650 trots att jag tränade mer? Muskelmassan sjönk pga ålder? Eller var det min insulinresistens som ökade i kapp med mitt midjemått?

    Undrar hur överviktig jag skulle ha varit om jag inte gjort förändringarna ovan?

    Nu har jag dock hittat ett sätt att äta som känns bra. Hur och varför det fungerar vet jag inte. Det får andra lösa.

    Nu återgår jag till att leva och forska om det jag kan.

  19. Collden
    B-A

    Kalorierna är alltid intressant. Alla hälsoparametrar försämras vid överätning, oavsett vad du äter.

    Kollat in skillnaderna i hälsoparametrar i denna studie?
    http://www.nutritionandmetabolism.com/content/pdf/1743-7075-6-37.pdf

  20. B-A
    Collden: Får jag ändra det jag sa en aning? =)
    Jag syftade på kronisk överätning.

    Kanske hade man sett andra värden om man gjort mätningar på levern också? Tar det inte längre tid innan man kan påvisa skillnader i muskelvävnad? Vad tror du?

  21. Colldén
    B-A

    Hmm, i denna studie var det väl om något just i muskelvävnaden man kunde påvisa någon skillnad i insulinfunktion, om än med indirekta markörer. In vivo såg man ju ingen skillnad i glukostolerans. Vad jag tyckte var intressant var dock att medan överätning på högkolhydrat-kosten föga oväntat försämrade fasteinsulinet och höjde triglyceriderna kraftigt, så såg man ingen signifikant försämring av dessa parametrar hos dem som överåt på högfett-kosten (tvärtom något sänkta triglyceridnivåer).

    Synd att inte studien varade längre och att de inte även mätte hur blodfetterna påverkades. Ett problem som uppstår vid kronisk överätning är ju dock att särskilja effekterna av kosten i sig från den förändrade kroppskonstitutionen, och det återstår ju att se om det faktiskt går att bli tjock på en HF-kost ;)

  22. Jag har egentligen slutat att kommentera kalorier, eftersom det är en meningslös verksamhet. Men jag ska ändå skriva några rader. Många “LCHF-ätare” har ju kommit till under de senaste åren och de vet kanske inte vad vi diskuterade i början på 2000-talet.

    Låt mig ge en bakgrund
    Den här tråden är en spegelbild av de tidiga diskussioner jag var inblandad i våren 2002. Då hade jag upptäckt att jag gick ner i vikt vid ett ökat kaloriintag, under förutsättning att jag minimerade kolhydraterna och ersatte dem med fett. Jag fick höra av människor som läst näringslära att jag hade fel, att fördelningen av makronutrienter inte spelade någon roll, att det inte var möjligt att gå ner som jag gjorde, att jag bara drev ut vatten, att jag ljög, att det stred mot termodynamikens lagar, att jag skulle gå upp i vikt igen, eller att jag hur som helst skulle bli allvarligt sjuk.

    Men jag fortsatte att äta på samma sätt, fortsatte att gå ner, och jag blev bara friskare. Hösten 2004 vägde jag 76 kg, då klagade min fru. Idag väger jag 8 kg mer men kan ändå glädja mig åt en viktnedgång på ca 65 kg.

    Min huvudmetod under den snabba viktnedgången var att äta tre delar kött och en del fett. Inledningsvis var den enda drycken vatten. Räknar man om detta till energiintag via munnen blir det ca 20 E% protein, ca 75-80 E% fett och några enstaka E% kolhydrater. Att fördelningen ser ut på det sättet beror på att jag huvudsakligen valde feta köttdetaljer. Jag upptäckte snabbt att lövbiff och oxfilé inte var en optimal bantningsmat, åtminstone inte långsiktigt, men att fläskfärs var ett klockrent val.

    Men samtidigt som jag åt fler kalorier än tidigare brände jag varje dag ca 1000 kcal lagrat fett. I snitt. Ibland brände jag betydligt mer, ibland ingenting. Dessa fettkalorier måste också räknas in, även om nästan inga gör det. Vi äter nämligen från två ställen, via munnen och från våra lager. Det innebär att jag i praktiken hämtade hela mitt energibehov från fett (dietfett samt kroppsfett). Det ganska sparsamma proteinet användes inte som energigivare och kolhydraterna var försumbara.

    Hur får man då ihop detta med de kaloridiskussioner som då förekom, och som än idag förekommer? Äter man fler kalorier så ska man ju inte gå ner. Svar: Man får inte ihop det. Det är något grundläggande fel i resonemanget.

    När man inte får ihop kalorihypotesen med den iakttagbara verkligheten måste man göra någonting. Flertalet väljer att förneka verkligheten, och hänvisa till mätfel, men en och annan väljer att tro på verkligheten och formulera en ny hypotes. Jag har valt att formulera hypotesen att vår vikt är hormonellt reglerad. Då stämmer plötsligt mina iakttagelser av verkligheten. Då kan jag förklara min egen viktresa, mina tusentals elevers viktresor, och varför alla däggdjur runt omkring hos håller vikten, så länge som de äter den mat de är avsedda att äta.

    Sten Sture

  23. Daniel
    Underbart, Sten.
  24. B-A
    Jag har egentligen slutat kommentera anekdoter, eftersom det är en meningslös verksamhet.

    Det finns fortfarande ingen annan förklaring till din viktnedgång än att du med LCHF lyckades få en negativ energibalans. Det du påstår, att du genom att äta MER även tappat vikt snabbare, har aldrig kunnat observeras i en kontrollerad miljö. Du har ju inte ens velat förklara för mig hur denna metabola fördel skulle gå till? Vad är det som händer i kroppen? Vart tar energin/maten vägen? Jag har, trots att jag frågat ett flertal gånger, inte fått något svar.

  25. Anna Delin
    SLV har omformulerat sig något vad gäller rådet om fullkorn. Läs mer på SvD:

    http://www.svd.se/mathalsa/mathalsa/artikel_3658455.svd

    "välj i första hand fullkorn när du äter pasta, ris, bröd, flingor och gryn".

    Livsmedelsverkets förslag till rekommendation är att man ska äta mellan 70 och 90 gram fullkorn per dag.

    Om man tolkar "fullkorn" som kokt fullkornsris (bara för att ta ett exempel) så motsvarar detta råd mellan 20 och 26 gram (smältbara) kolhydrater om dagen (fineli.fi). Jag antar att man får ungefär samma siffror med de andra uppräknade livsmedlen. Detta är lite intressant, för hur ska man få i sig resten av alla kolhydrater de rekommenderar att man stoppar i sig?
    Anta att man äter grönsaker/rotfrukter utom potatis för att komma upp i, säg, 100 gram kolhydrater om dagen, förutom den rekommenderade mängden fullkorn. 75 gram kolhydrater intaget i form av tomater motsvarar 2.1 kg tomater (tomat innehåller 3.5 g kolhydrater per 100 g). Morot: 75 g kolhydrater motsvarar 1.3 kg morötter.

  26. lasse
    Med risk för att verka påträngande så vill jag ändå uppmärksamma denna fantastiska länk som jag helt missat...jag menar, den är inte så lite relevant i dessa dagar...ignorera den om ni vill.... http://www.youtube.com/watch?v=weed-S5dbKg

    Vänligast
    L

  27. B-A #174,
    har det någonsin gjorts en studie där överviktiga överätit (säg 3000+ kalorier dagligen) av strikt lågkolhydratkost i en kontrollerad miljö?

    Mig veterligen har det aldrig skett. Gary Taubes har argumenterat för att en sådan studie borde göras (med en kontrollgrupp som äter mer kolhydrater men samma energimängd).

    Min poäng är: om det aldrig studerats, hur vet du att man inte kan gå ner i vikt så?

  28. Trance
    I så fall borde väl alla överviktiga som undviker kolhydrater gå ner i vikt tills de är normalviktiga?
  29. JAUS
    Sten Stures hypotes om hormoniell viktreglering låter mycket trolig i mina öron då jag fått mer normala testosteronvärden (15) istället för de låga värden jag hade tidigare (10).
  30. B-A #174,

    som du kanske har noterat använder jag inte din begreppsapparat. Jag menar att jag var i energibalans under min viktnedgång och att jag är i energibalans nu. Skillnaden är bara att jag ändrat fördelningen på det jag äter från mina lager och det jag äter via munnen.

    Hur man ska förklara min viktnedgång med din terminologi vet jag inte. Jag kanske helt enkelt skruvade på termostaten?

    /SSS

  31. JAUS
    Vill bara lägga till att även lutripin har ökat från låga 1,1 till mer normala 1,5. Follitropinet har också ökat från 0,6 till 0,9 men det är fortfarande en bit kvar till 1,4 som är nederkant för normalintervallet.
  32. Trance #178,
    trasig logik där.

    Naturligtvis hävdar jag inte att det fungerar 100% perfekt och enkelt för alla som testar.

    Det jag hävdar är att det verkar ha fungerat för många, och mig veterligen har inga studier genomförts som testat det.

  33. JAUS
    Ojdå, lutropin ska det stavas.
  34. Trance
    Doc:

    Men ni pratar om en klar biologisk mekanism här och inte något som är styrt av beteende. Om det skulle fungera att man kan överäta fett till stor grad och ändå gå ner i vikt tills man når normalvikt så skulle det fungera för alla, eller hur? Eller vad skulle förhindra det för vissa?

  35. Colldén
    Det finns flera delmekanismer i kroppens fettmetabolism, deras relativa aktivitet och känslighet varierar nog mellan populationer och individer. Att döma av den starka associationen mellan insulinresistens och fetma är det nog dock för de flesta överviktiga antagligen insulinfunktionen som bryter ihop, och lösningen för de flesta därmed att minimera insulinutsöndring från kosten.
  36. JAUS
    Man kan även gå upp i vikt av stress. Men det är ju även då ett hormon står för viktökningen (kortisol).
  37. Trance
    JAUS:

    På grund av att man äter mer. Det går utmärkt att öka på kortisolnivåerna rätt rejält utan att gå upp i vikt.

  38. Det där med kortisol kan nog stämma för min del. Har haft en lång tid av stress pga arbetslöshet och annat. Tidigare var det stressigt med tre barn med allt vad det innebär när man jobbar och ska hinna tusen saker. Även om jag tycker att jag inte blir så lätt stressad kan väl kroppen stressa ändå?

    Kan barnafödande ha nån inverkan tro? Efter tredje barnet märkte jag en stor skillnad när det gällde vikten dvs när det gällde att gå ner i vikt. Kilona satte sig som berg på kroppen, bildlikt talat. Eller kan det ha att göra med att man får mer att göra och inte hinner med sig på samma vis som tidigare? Stress alltså. Fast på den tiden åt jag ju enl SLV's kostråd, vilket förklarar en del - samtidigt var jag mer aktiv; men om stress bidrar till att kortisolet ökar i kroppen kanske det inte spelar nån roll?

    http://blogg.passagen.se/gi-anna/entry/sv%C3%A5rt_att_g%C3%A5_ner_i1

    Funderar också om det här funkar olika hos män och kvinnor dvs hormonpåverkan.

  39. Vildhonung
    Trance
    Inte om vi på något sätt liknar råttor...
  40. Trance #178, 184,
    vad försöker du säga egentligen? Att om det inte fungerar perfekt för alla så fungerar det inte alls för någon? Du hör säkert själv hur felaktigt det resonemanget är.
  41. Kattmoster
    # 174

    Men B-A, nog har SSS (och andra) förklarat detta ett antal gånger. Att du inte vill ta till dig detta är en annan sak. Förklarat har de gjort. De har ställt upp hypoteser om hur det kan hänga ihop när nu kalorihypotesen visat sig inte stämma. Längre än så kan de inte komma. De kan inte göra de studier du kräver. Att några studier som stöder SSS:s hypotes inte finns är verkligen inte konstigt eftersom någon studie av hans kost veterligen aldrig gjorts. Gör en studie av SSS-kost i kontrollerad miljö och du kommer att få se en omvälvning av hela kostparadigmet.

    I väntan på det säger jag att för mig är det viktiga hur jag mår och vad min kropp säger i saken, inte vad dagens bristfälliga studier till äventyrs säger eller inte säger.

  42. Det är stor skillnad på normalviktiga, viktstabila indvider och sådana som har lätt för att gå upp i vikt. Man ägnade mycket forskning åt detta från ca 1870 och en bit in på 1950-talet. Kontentan är att människor fungerar väldigt olika. Jag skrev kort om ett par sådana försök i min första bok:

    Ett lättförståeligt försök utfördes i mitten av 1950-talet av professor Sir Charles Dodds. Han lyckades förmå människor som hållit sin vikt i många år att äta dubbla eller t o m tredubbla portioner av all mat. De borde ha gått upp massvis i vikt, men den viktökningen uteblev.

    När han utförde samma experiment med människor som hade svårt att hålla vikten, så blev resultatet en omedelbar viktuppgång. Charles Dodds visade alltså att feta och smala människor bränner maten på olika sätt.

    Upp i vikt på 1000 kalorier!
    Vid ungefär samma tid gjorde professor Alan Kekwick och Gaston Pawan, MD, vid Middlesex Hospital i London, liknande försök. De lät fyra grupper av personer äta var sin typ av kalorisnål diet. Dieterna var ganska extrema. Den första innehöll 90 procent fett, den andra 90 procent protein och den tredje 90 procent kolhydrater. Den fjärde dieten var lika kalorisnål, men följde i övrigt normala kostrekommendationer.

    Gruppen som åt 90 procent fett gick ner mest i vikt. Helt naturligt för den som läst den här boken, eftersom den gruppen triggade sin fettförbränning. På den kolhydratstinna kosten gick flera av försökspersonerna upp i vikt på enbart 1.000 kcal. Helt naturligt, det med, eftersom de ständigt tryckte på fettlagringsknappen.

    Sten Sture

    PS
    Inte oväntat har dessa försök klassats som mätfel. De gav ju "fel" resultat.

  43. Sten Sture: Jamen det här styrker mig i min tanke att äta så att jag är nöjd och strunta i att räkna kalorier! Jag gjorde en test, men tänker inte fortsätta. Det är alldeles för stressande och jag blir enbart matfixerad.

    Har även testat fakirmodellen, men det blir för tråkigt - jag orkar inte och jag blev nästan äcklad efter ett tag. Eftersom jag inte vill sabba min positiva inställning till LCHF som en diet för livet, tänker jag göra som jag har gjort hela tiden (tills för ett tag sen): äta och må bra!

    Om jag tappar vikt på kuppen får jag se det som en bonus.

  44. B-A
    Jo jag vet vad du talar om skaldeman. Tyvärr är det en enorm feltolkning av resultatet att de gick upp i vikt på 1000 kcal. Jag citerar direkt från studien: "Many of these patients had inadequate personalities. At worst they would cheat and lie, obtaining food from visitors, from trolleys touring the wards, and from neighboring patients. (Some required almost complete isolation). A few found the diet so trying they could not eat the whole of their meals. When this happened, the rejected part was weighed, and the equivalent calories and foodstuffs were added to a meal later in the day. A considerable number of failures in discipline were discarded."

    Man hade ingen kontroll över hur mycket eller vilken mat som patienterna åt. Patienterna stal och gömde mat under studiens gång. Det enda studien visar är att folk generellt är dåliga på att följa dieter.

    Angående studien av Charles Dodds får du gärna ge mig en referens. Jag tror jag kan få tag på den utan problem trots att den är gammal, bara jag får veta vad den heter.

    Fettlagringsknappen...? Det är långt ifrån så enkelt som att insulin innebär en positiv fettbalans som du verkar tro. Du kan inte isolera en metabol process i kroppen, det är många faktorer som samverkar.

  45. Trance
    Doc:

    Nej, vad ni påstår är (i alla fall de mer "extrema"):

    Kroppen lagrar inte in fett om man utesluter kolhydrater (i alla fall inte över någon normalnivå). Kalorier spelar ingen roll utan kroppen ställer själv in sig på den vikt som passar den.

    För att de två skall stämma så kan man ju inte ha någon som det helt plötsligt inte stämmer för. Då faller ju allt, eller hur?

  46. B-A,
    om det var så många som fuskade i studien, borde inte viktnedgången bli densamma i alla grupper? Nu gick fettgruppen ned mest i vikt. Om ditt resonemang stämmer så blir ju ändå slutsatsen att "fettdieten" var bäst, fast det enligt ditt resonemang beror på att de andra åt fler kalorier. Få se, vad är det nu vi har skrivit hundratals gånger på detta forum? Jovisst ja, att en fettrik kost ger bättre mättnad och en normaliserad metabolism. Och därmed viktnedgång ;-)
  47. B-A,

    apropå Dodds. Jag har tänkt att läsa hans efterlämnade papper flera gånger, men är så sällan i England. Du kan få göra det åt mig. Här är ett gammalt inlägg i ämnet:

    1. What Makes A Fat Man Fat?
    PEOPLE CAN be divided into two groups according to the way they deal with the excess food...

    In 1950 at the Royal Society of Medicine in London, Professor Sir Charles Dodds, who is in charge
    of the Courtauld Institute of Biochemistry at the Middlesex Hospital, described an experiment he
    had carried out.
    He took people whose weights had been constant for many years and persuaded them to eat double
    or treble their normal amount of food. They did not put on weight.
    He showed that this was not due to a failure to digest or assimilate the extra food and suggested that
    they responded to overeating by increasing their metabolic rate (rate of food using) and thus burned
    up the extra calories.
    He then over-fed people whose weights had not remained constant in the past and found that they
    showed no increase in metabolism but became fat.
    So two people of the same size, doing the same work and eating the same food will react quite
    differently when they overeat. One will stay the same weight and the other will gain.
    We all know that this is true even without scientific proof and yet the fact has not been taken into
    account or explained by any of the experts who write popular books and articles about slimming.
    They write as though fat people and thin people deal with food in the same way."

    Men även på den tiden fanns samma typ av ignoranter som idag. Jag citerar fortsättningen:

    Here is the medical
    correspondent of The Times (11 th March, 1957) on the subject:
    "It is no use saying as so many women do 'But I eat practically nothing.' The only answer to this is:
    No matter how little you imagine you eat, if you wish to lose weight you must eat less. Your
    reserves of fat are then called on to provide the necessary energy, and you lose weight."
    The doctor who wrote these rather heartless words may fairly he taken as representative of medical
    opinion today."

    Författaren bakom citaten är den välkände brittiske läkaren Richard Mackarness, MB, BS, DPM, han som drev Storbritanniens första överviktsklinik. Hans bok är en av alla tiders mest sålda bantningsbiblar och finns för fri nerladdning på nätet.

    Jag vill minnas att hans bok gick ut i 23 upplagor. Dagens läkare och dietister vet inte ens om att den finns...

    Om Dodds papper

    DODDS, Sir Edward Charles (1899-1973)

    IDENTITY STATEMENT

    Reference code(s): GB 0113 MS-DODDS

    Held at: Royal College of Physicians

    Title: DODDS, Sir Edward Charles (1899-1973)

    Date(s): 1925 - 1973

    Level of description: Collection (fonds)

    Extent: 18 files

    Name of creator(s): Dodds | Sir | Edward Charles | 1899-1973 | Knight | biochemist

    CONTEXT

    Administrative/Biographical history: Charles Dodds (1899 - 1973) was Professor of Biochemistry at the Middlesex Hospital 1925 - 1965, director of the Courtauld Institute of Biochemistry 1928 - 1965 and President of the Royal College of Physicians 1962 - 1966. Accounts of his life and works are given in MS3120, Munk's Roll vol.VI pp.151-3, and Anon., "Sir Charles Dodds: a pioneer in medicine and biochemistry", in New Scientist vol 6 (1959) pp.234-5.

    CONTENT

    Scope and content/abstract: Papers of Sir Edward Dodds, relating in part to his professional life and in part to his historical and other outside interests. They include notes and correspondence about the illnesses of King George V and his daughter Princess Mary as well as biographical material about Dodds himself.

    ACCESS AND USE

    Language/scripts of material: English.

    System of arrangement:

    Conditions governing access: Unrestricted

    Conditions governing reproduction: All requests should be referred to the Archivist.

    Finding aids:

    ARCHIVAL INFORMATION

    Archival history:

    Immediate source of acquisition:

    ALLIED MATERIALS

    Related material: Wellcome Library holds correspondence of Dodds with Sir Ernest Chain; Royal Society holds correspondence with Sir Robert Robinson. See National Register of Archives.

    DESCRIPTION NOTES

    Archivist's note: Compiled by Geoffrey Yeo.

    Date(s) of descriptions: Compiled 8 Jul 1999; modified 15 Jul 1999, 10 Jan 2002.

    INDEX ENTRIES
    Subjects
    Biochemistry Biology

    Personal names
    George V | 1865-1936 | King of Great Britain and Ireland Victoria Alexandra Alice Mary | 1897-1965 | Princess Royal | Countess of Harewood x Harewood | Countess of

    Corporate names
    Middlesex Hospital

  48. Vildhonung
    Trance
    Jag vet inte, men hypotetiskt kanske det stämmer för dem som utvecklat insulinresistens.
  49. Trance,
    Ok. Världen är svart och vit för dig, uppenbarligen.
  50. Några sista rader om matmängd. För att inte slösa tid citerar jag direkt ur mina böcker:

    Blake F Donaldson (världens kanske skickligaste bantningsläkare) föreslog sina patienter ett kvarts kilo kött per mål

    "Men hur mycket skulle patienterna äta för att gå ner i vikt? Vissa kan ju äta nästan hur mycket som helst, andra lyckas bättre på en mer moderat kost. Donaldson fann ut att minimiportionen var ett halvt pound kött (ett kvarts kilo) per mål, och att man skulle äta tre måltider per dag. Det var vad kroppen behövde för att kunna reparera sig. Med det receptet plockade han varje år bort tonvis med fett från sina patienter, till skillnad från övriga kliniker som lyckades lika illa som dagens bantningsläkare.

    Ville patienterna äta mer så var det tillåtet. Det är tänkbart, sa Donaldson, att det finns en övre gräns för köttintag där man inte längre går ner i vikt, men jag har aldrig sett någon sådan gräns"

    Pennington och Mackarness
    Två kända namn från mitten på 1900-talet är den amerikanske läkaren Alfred Pennington och hans engelska kollega Richard Mackarness. Jag har bara sett några få texter av Pennington och av dem framgår att han tillämpade samma idéer som Banting och Donaldson, och att han gjorde det med stor framgång.

    Penningtons berömmelse började med ett uppdrag för den amerikanska kemijätten duPont. Där tyckte man att direktörerna blivit för feta och bad Pennington om en åtgärdsplan. Pennington tog sig an uppdraget med stor ambition och gick igenom hela den vetenskapliga litteraturen. Till slut fann han att de gamla bantningsfilosoferna hade rätt.

    Tjugo överviktiga tjänstemän på duPont ingick i försöket. De fick äta så mycket de ville, så länge som de höll sig till fett och protein. Fördelningen var en del fett och tre delar protein, precis som hos Stefansson och Donaldson. I genomsnitt åt deltagarna 3.000 kalorier om dagen. Uppenbarligen åt de sig mätta.

    Resultatet överträffade alla förväntningar. Samtliga gick ner kraftigt i vikt, från några kilo till 25 kilo. Den genomsnittliga viktminskningen var tio kilo på drygt tre månader. Deltagarna mådde bra, var aldrig hungriga och många rapporterade ökad energi och effektivitet. De som hade högt blodtryck när försöket inleddes kunde glädja sig åt att trycket normaliserades i takt med viktminskningen.

    Min kommentar:
    Vår kost har gamla anor. Våra föregångare var lika framgångsrika som vi. Receptet var ungefär detsamma. Det är möjligt att vår metod inte borde fungera, enligt det som vetenskapen vet, men metoden fungerar alldeles utmärkt i praktiken. Och det är väl ändå det viktigaste?

    /SSS

1 2 3 4 5

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg