”Fredagsmys tar livet av oss – inte träning”
Efter ett års bloggfrånvaro har nu provokatören och triatleten Jonas Colting gjort comeback. Han bloggar igen sedan en månad tillbaka – och bjuder nu också på en debattartikel i Aftonbladet kring ortorexi.
Vissa ser överdriven träning och kostmedvetenhet – ortorexi – som ett växande problem i Sverige. Och det kan vara ett verkligt problem för enstaka personer. Men hur stort kan problemet vara? Vi svenskar är ju – liksom överallt i resten av världen – i genomsnitt fetare än någonsin.
Mer medvetenhet om riktig mat är bra – inte mindre. Och vi behöver inte ytterligare en orsak att slappna av och köpa hem (ännu) mer socker.
Bara under det senaste halvåret har vi för övrigt sett flera reklamkampanjer från sockerindustrin om hur vi måste slappna av och sluta bry oss så mycket om vad vi äter. Ortorexi-debatten passar skräpmatsindustrin som handen i handsken.
Jag håller alltså i stort sett med Colting:
Aftonbladet: Fredagsmys tar livet av oss – inte träning
Jonas Colting: DEBATTARTIKEL I AFTONBLADET. SAMT ETT SISTA INLÄGG OM ORTOREXI.
Vad tycker du om ortorexi-debatten?
Reklamkampanjer mot hälsosamt liv
Ett exempel på kampanj mot ”hälsohets” från sockerindustrin:
DN: Därför drabbas vi av Provivas ”hälsohets”-kampanj
Ytterligare ett exempel på en (rolig) reklamkampanj som förlöjligar dieter. Denna reklamkampanj visade sig vara för sockrad müsli:
The Yellowstone Diet: Grizzlybären kommer!
Mer
Fetma beror inte på för lite träning
Jag tror att det kan vara jobbigt för en del att hantera sin hälsostress men för de allra flesta som är intresserade av hälsa är det nog bara just ett intresse. Och ett ganska sunt sådant.
Jag har ju själv reagerat mot att fredagsmys har blivit förknippat med att äta chips och annat framför TV´n men om det är det man vill lyfta fram så är det nog bättre att skriva en debattartikel som fokuserar helt på det.
Det kan säkerligen kopplas ihop med psykisk ohälsa som Colting nämner.
Jag skulle dock säga att gränsen mellan anorexi/bulimi/ortorexi kan vara tunn, man kan till och med ha en kombination av dessa, enligt egen erfarenhet.
Det är hemskt att ha och man mår dåligt över sin hälsohets, dag ut och dag in.
Självfallet kan man ta även problemet med ätstörningar och ortorexi på allvar om man vill vara lite seriös.
Nog har jag sett folk som tränar sönder sig och inte lyssnar på kroppens signaler
Jag har tom sett ett par som man nog kan påstå tränat bort både jobb och familj
Är det ett stort problem?
Knappast, man kan ju bli fixerad vid vad som helst men om vi tränar för lite i Sverige kan man tvista om
I en jämförelse med andra länder i europa tränar svensken faktiskt mest men vi är ändå tjocka
Det som saknas är nog att man bör röra på sig mer i vardagen och den stora faran är långa perioder av stillasittande
Dessa kan uppenbarligen inte kompenseras ens av två timmar på cykeln alla dar i veckan
Det är de 8 timmarna på kontorsstolen och de ytterligare 4-5 i tv-soffan som tar livet av oss
Om Colting däremot vill att vi alla ska bli thriathlonatleter kan jag inte hålla med honom att det är rätt väg att gå
Kan det vara så att de som väljer svältbantning lättare blir anorektiker och de som väljer hård träning kan blir ortorektiker?
En bra fettrik kost med måttligt med kolhydrater ger resultat och intresset för motion växer eftersom man mår bättre. Eftersom hälsan förbättras i sakta mak med synliga resultat utan självplågeri i någon form så är väl risken för ortorexi/anorexi rätt liten kan jag tänka mig.
Bara för att vara tydlig: jag är mycket medveten om att det aldrig kommer att hända.
Om de bara kunde komma ut och gå lite i skogen skulle det göra mycket. Sedan kan man i långsam takt trappa upp det därifrån.
Ortorexi drabbar ett fåtal % av befolkningen, och till stor del såna som tränar mycket. Faran med ortorexi ska förstås inte bli en ursäkt för att medelsvensson ska kunna gå bananas under fredagsmyset.
Det antyddes att vederbörande knaprade diklofenak flitigt. Har någonstans läst / hört att dessa och liknande preparat misstänkts för att kunna bidra till just hjärtrytmrubbningar.
Håller med om att det inte utreddes.
Hela programmet lite slarvigt och föga seriöst. Sämst i serien.
På mitt företag jobbar i runda slängar 400 personer.
Kanske 1 tränar "i överkant", alltså såpass mycket att det sliter mer på kroppen än det ger i det långa loppet. (Kanske de återkommande skadorna och infektionerna skulle ge med sig om hen åt mindre av de "nyttiga grova vetefibrerna"? Mina egna knän slutade göra ont när jag slutade äta vete och sjuk har jag sällan blivit sen jag lade om kosten så jag vet inte om det är träningen per se som är problemet. Ju.)
Däremot finns det gott om "mjuka" människor som stödprenumererar på ett gym, unga kvinnor som har stora problem med sina graviditeter p.g.a. övervikten och allmänt dålig livsstil, folk som konstant har huvudvärk och drar på sig varenda förkylning, som äter en "balanserad" kost och "unnar sig" coka cola för att det är fredag och pizza för att det är fredag och chips för att det är lördag och godis för att de gick till gymmet igår (eller ska dit senare idag) och glass för att solen skiner och en godispåse för att det är så tråkigt väder.
Men visst. Hälsostress är inte bra och när man ser folk svettas ångestfullt över kolhydratsinnehållet i en skiva paprika eller nästan bryta ihop över att ha unnat sig lite gräddsås (beroende på vilken sida staketet de står) så är det ju ett tecken på att allt inte riktigt är som det ska. Men det är ju lite som all annan prestationsstress. Det är ju inte objektet för stressen som är den löpande punkten, det är tendensen att stressa över småsaker.
När man varnar för hälsohetsen så är det ju inte de sjuka, ortorexikerna, som påverkas. Utan det sitter folk på sina kontorsstolar och käkar muffins och säger "Nej det är inte nyttigt att träna och att tänka på vad man äter, det är omodernt nu". Därför måste man tänka på vilket som är den viktigare frågan och hur man lägger fram det i förhållande till varandra.
Det är precis som med anorexi. Att varna för att det är onyttigt att bli för mager eller äta för lite påverkar inte en enda anorektiker, men det påverkar en massa människor som lever onyttigt att fortsätta leva onyttigt. Det är klart att man ska vara medveten om att långvarig svält är extremt onyttigt, men med en befolkning där folk generellt slår över åt ena eller andra hållet så måste man tänka efter vilket som är den större faran.
Mellanmjölkens land och landet lagom är ju i verkligheten ett extremt land där vi också kan skifta från en extrem till den andra. T.ex. gick flera välfärdsstater igenom nyliberaliseringen i slutet av 80-talet eller början av 90-talet. Sverige som var den mest extrema välfärdsstaten blev då den mest extrema nyliberalismen. Eller att Sverige var ett av världens mest sexliberala länder fram till slutet av 70-talet och idag är ett av västvärldens mest sexualkonservativa länder. Så här slår det hela tiden mellan ytterligheter i Sverige samtidigt som befolkningen inte har en aning.
Ortorexi är som jag förstått det när man är sjukligt fixerad vid bäggedera, och när man mår psykiskt mycket dåligt av att tex göra avkall på uppsatta träningsmål och kostmål (ofta högt uppsatta sådana) och det är ett inte alltför vanligt problem. Stort? Ja, för de som är drabbade, men inte stort på så sätt att det är vanligt.
Vanlig träning och vanlig sund syn på kost, dvs att ha ett normalt förhållande till bäggedera, det är ingen fixering utan en lustfylld handling baserat på trivsel och välmående.
Dagens debatt om helsohets/hälsostress innefattar många gånger vanliga motionärer/träningsmänniskor som tränar tre-fyra gånger i veckan och äter LCHF eller 5:2 och som mår hur fint som helst av det.
Bara för att man tar hand om sig och tycker det är roligt att göra det, roligt att träna, roligt att vara noga med kosten så betyder det inte att det är en helsostress eller än värre - ortorexi.
Gäller att hålla isär saker och ting :)
Jag har ingen i min närhet som haft ortorexi, men har däremot upplevt både anorexi och megarexi på nära håll. Det är inget roligt kan jag säga. Jag känner flera överviktiga diabetiker som lever betydligt bättre liv.
Det är inte en fråga om att jämföra hur det drabbar i enskilda fall, utan om vad som är folkhälsoproblem och vad för effekter olika saker har. Att varna för att hälsohetsen breder ut sig och försöka motverka trender om att äta och leva nyttigt kommer inte påverka de som har nervösa störningar och störda verklighetsuppfattningar. Att säga till en anorektiker att den är hemskt mager och att man är orolig för dennes hälsa kommer att tas som en komplimang och kan förvärra saker och ting, att tjata på en anorektiker att äta mer kan öka olustkänslan kring mat osv.
Jag tittar in här varje dag och älskar att läsa om allt som skrivs. Ang. Fredagsmys så hade jag uppskattat om du berättar hur det ser ut hos dig på helgerna. Jag har två barn ( 6 och 3år) och har försökt förklarar vad ohälsosamt är samt att jag alltid försöker hålla igång med olika aktiviteter på kvällarna så att godis-stunden glöms bort. Men barn ser ju det som lite av ett straff när det inte blir något extra gott på helgerna och det är svårt att förklarar för så små barn varför jag inte vill köpa det till dem så fort det är en ledig dag eller dylikt. Att dra in tjockis-kortet i diskussionen hår bort. Det blev ett lite rörigt inlägg men jag hoppas du förstår vart jag vill komma. Tacksam för svar. Mvh
Jag tror risken att någon tar någon annans ortorexi som ursäkt för att själv äta/träna sämre är försumbar och därmed knappt lön att användas som argument i diskussionen.
Colting uttrycker sig rättframt och lite burdust stundom. Själv gillar jag det.
Han rör om i grytan och det behövs.
I stedet for å se at her er det mennesker som klarer å ta tak i livet sitt, blir friskere og reduserer faren for en for tidlig død, så ser de bare den store forskjellen og tenker ortorexi. For mange så er det ytterkanter, fra å spise mengder sukker/ kolhydrater til å nesten ikke spise noen kolhydrater, men dette er jo ikke ortorexi, det er sunn fornuft.
Allikevel så tror jeg at det er fare for at for noen vil det kunne bli til ortorexi. Det kommer helt an på hvordan man takler overgangen, og livsstilen videre. Og det kan ligge mye helsestress i å opprettholde den nye livsstilen og/ eller prøve å lese seg opp på alt som handler om mat og helse for kanskje man kan få det enda bedre.
Poängen är väl typ - Ja, ortorexi är ett problem för vissa och det måste självklart tas på allvar. Men NEJ detta är inget folkhälsoproblem som många vill få det till. Dålig mat och stillasittande ÄR däremot ett sjuhelsikes folkhälsoproblem som behöver diskuteras i mycket högre grad.
Läs vad Colting säger INNAN ni kritiserar.
Det är ju klart att om man absolut vill missförstå så går det ju bra det också ;)
7 åringen får någon form av lördagsgodis då och då. Då och då är ungefär en gång i kvartalet.
Vi har våra mys stunder med att göra saker tillsammans. Min 7 åring älskar att baka. Hon tål varken vete, mjölkprotein eller soja så all vår mat lagas från grunden. Vi använder oss av lchf och paelo recept och dt funkar super!!
Jordgubbar doppade i choklad är en stor favorit.
Frukt med vispad kokosgrädde gillas.
Vi har lyckats göra isglass av diverse frukter som också uppskattas.
Jag är en stark motståndare till sötningsmedel och föredrar att krydda med kryddor (kanel t.ex.) eller söta med frukt. Sötningsmedlet måste framställas på något sätt och jag köper inte för fem öre att den processen är särskild ren.
Saft ser jag inte som något som ens behövs introduceras. Vi har aldrig haft saft hemma. Och då föddes den äldsta innan vi ens hade upptäckt LCHF! Kalorier äts, de dricks inte. Det spelar ingen roll hur gammal man är.
Båda mina barn dricker vatten. Ibland kan de få mjölk (den som är allergisk dricker ibland mandelmjölk). På kalas frågar de efter vatten när det serveras saft.
Bara för att man inte förser barn med godis och kakor vid varje mys eller lediga dag så betyder det inte att det inte blir något mys. Sista myset vi hade då gjorde vi chokladmousse tillsammans och la på frukt paket på grillen till efterrätt.
Igår gjorde vi pizza tillsammans.
Förra helgen spelade vi Skipbo på kvällen
Man behöver inte sysselsätta barn med aktiviteter för att de ska glömma sötsakerna. VIsa dem att mys är umgänge, när man gör något tillsammans. Att måtta ingredienser till en chokladkaka, väga smör på en våg och vispa vispgrädde kan vara roligt om de små får vara med.
Min dotter har koll på att vi äter LCHF och varför. Hon såg mina utslag på benen. Hon förstår att jag väljer bort viss mat för att slippa ha ont. Man behöver aldrig spela tjockiskortet. Det är inte rätt mot barnen. Däremot kan man lära dem att viss mat innehåller vissa saker. T.ex. broccoli som innehålelr mycket järn. Var man hittar d-vitamin och vad det är bra för osv. Det kan skapa ett intresse för mat hos barnen.
Jag har 3 barn (7, 4,5 och 1 år gamla). Jag började med en synnerligen strikt LCHF sommaren 2009 (snart 5 år sedan alltså). Jag läste Skaldemans bok och levde sen under de första sex månaderna på fett (främst smör) och protein (fläsk, ko, kyckling, lamm), vad det gäller kolhydrater fick jag de främst från grädde, lök, surkål och cole slaw, dvs under 10 gram dagen. Jag var då en 33-årig man med BMI 35-36. Idag är jag drygt 30 kg lättare och ligger på 24 i BMI. De två äldsta barnen vet att godis och läsk, saft etc är ett otyg, tycker pappa och det är något som ytterst sällan (2-4ggr/år) finns i vårt hem. (Hade jag bestämt fullt utså hade det aldrig funnits där) Båda de två äldsta barnen tjatar aldrig om godis eller dylikt. De får ofta efterrätt efter lunch eller middag och då oftast i formen av frukt eller nötter. Barnen äter nästan alltid frukten i skål tillsammans med ovispad grädde. Den enda punkt som jag är överens med dietister om, dvs frukt är godis. På barnens barnkalas ger vi i "godis"påsen en leksak, torkad frukt och färsk frukt. Besökande barn klagar sällan. Ifall mina barn varit på barnkalas brukar de i princip aldrig äta upp godiset de får. De kan smaka men sen går de och slänger det, vissa bitar äter de upp förstås.
Det finns många roliga anekdoter som mina barn ådstadkommit under de här senaste fem åren, en utspelade sig bland Univeriseums ormar. Min äldsta (då 4 år gammal) utbrister väldigt högt och tydligt och pekar på en jättetjock orm (antagligen en som ätit nyligen) "Pappa, kolla vilken tjock orm, den måste ha ätit jättemycket kolhydrater!" Mellantjejen har glatt vid cirka 2,5 års ålder ropat: "Jag äter bara fett precis som pappa!" När hon endast åt fettet och svålen på mitt egenrökta bacon.
Jag skulle vilja hävda att de här två barnen har bättre kunskap om protein, fett och kolhydrater än folk (dvs vuxna) i allmänhet. Innan någon nu får ett galloperande behov att ifrågasätta vad de äter så kan jag lugna med att de äter inte fakir som mig utan äter riktigt mat lagad från grunden (till 95% ekologisk) där pasta och bröd aldrig erbjuds, men morötter, lök, tomat, potatis, etc ingår. Mina barn äter nästan aldrig mellanmål och (de äter 3 gånger om dagen) de tycks, enligt min synnerligen subjektiva uppfattning, i mycket högre utsträckning klara motgångar, eftersom mina barn inte får de extrema pendlingarna i blodsockernivå jämfört med barn som äter "nyttigt", dvs sockerbaserat med sockrade mellanmål mellan måltiderna.
Vet inte om jag kommit till pudelns kärna än, men det som jag vill få fram är att mina barn är väldigt, för sina åldrar, införstådda i vad som är bra att äta och vad som är mindre bra, samt vad som är direkt dåligt. Och när de inte få "skitmaten" och dylikt tycks de inte heller få något speciellt sug efter det.
Jag hoppas det gav dig något.
Så jag och Locman #3 har liknande syn.
Och du är hur erfaren om hur svår ångestproblematik påverkar livskvaliteten?
today from a podcast by Ray Peat:
‘Adding butter or cream slows the digestion so it isn’t such a powerful insulin stimulant, but it also reduces the chance of what’s called persorption of starch granules. [...] A potato starch granule happens to be very big. Other starches are more the size of a red blood cell, but a potato starch granule is several times fatter than that. But even these huge granules bigger than cells can get squeezed right through the wall of the intestine, enter the lymphatics and the blood system, so within 30 minutes after you eat starch without fat, you see the starch grains circulating through your blood, and if they’re big they’ll plug up your arterioles. Studies in mice showed that a high raw starch diet accelerated their aging. You can demonstrate areas of every organ that were being killed by plugging up the arteries.’
Hoppas detta inte stämmer nu när du förespråkar "potatis pulver" och "riktig mat" har tagits bort från din slogan.
Utan att själv ha ngt vetenskapligt på fötterna (så ta mitt inlägg som det är - jag TROR) så säger jag att det där verkar vara rena bull-skiten! Om tarmen vore ett sådant läckande såll skulle det flöda in bakterier i blodet ohämmat. Och dessa stärkelsepartiklar skulle vara så stora att de små kapillärerna skulle drabbas först och leda till blindhet och glomeruli i njurarna borde korka igen på nolltid, huden skulle svartna osv. Jag tror för det första att man ska vara försiktig med att föra över resultat på möss till människor, och för det andra tror jag inte ens att det är sant att potatismjöl hade den effekten på mössen - tror helt enkelt att det är ren lögn. Varför man skulle ljuga vet jag dock inte, men det kan ju vara ngn "intressent" som vill sälja mediciner för att reglera blodsockret och ogillar konkurrens. Som sagt, jag kanske är ute och cyklar både här och där i detta inlägg, men jag tror helt enkelt inte på det du "citerar" - möss har gnagt råpotatis eller andra liknande råa komplexa stärkelser sedan 5: september år 73.091 före Buddha!
De som hittar på dessa små lögner gör det under falsk flagg och sprider ut dem så effektivt de bara kan. Det kan närmast kallas för svart propaganda.
"Fredagsmys is pretty much the most holy tradition of Sweden. The word origins from two words; “fredag” and “mys”, which roughly translates to Friday and cozy. Every Friday, all Swedes drive by the supermarket to buy ingredients for taco, soda and chips. Then, they all sit down in their sofas with their families or friends and watch telly. Usually, the parents fall asleep after a few glasses of wine or beer while the kids stuff themselves with chips until they have a stomach ache."
En egendomligt surrealistisk tillvaro. Omedelbart ovanför visades en ganska fet man på en säng tillsammans med en mängd handvapen.
Förlåt, men jag flydde från Sverige för 31 år sedan. Fredagsmys verkar bekräfta att det var ett bra beslut.
Jag tror att ursprunget är en chipsreklam eller liknande.
"I like reading Ray Peat’s stuff, you know, I really do, but I think he fixates on the minutiae way too much, often using obscure animal research and extreme conditions to support his positions.
Persorption of starch occurs, but it’s totally normal. It happens with any starch, not just raw starch, and humans clear any persorbed starch from the blood within a couple hours. In infants, it’s probably a feature rather than a flaw: human milk oligosaccharides, normally valued only for their prebiotic qualities, get into the bloodstream to mop up and clear pathogens while the immune system is still in its, ahem, infancy.
Persorption may be increased in cases of leaky gut, but what’s ironic (if you take the view that persorption is evil) is that the butyrate produced as a result of consuming resistant starch and other prebiotics lowers intestinal permeability. So if anything, eating more raw potato starch will reduce problematic amounts of persorption."
Andra länder, särskilt de engelskspråkiga, har knappast anledning att slå sig för bröstet i fråga om chips- och läskkonsumtionen, eller annan skräpmat heller, emedan de leder den ligan.
Vad man äter på fredagar varierar över tid, tydligen har tacos blivit stort. Vi hade en 200 gramspåse (till sex personer) och ett stort fat med grönsaker att dippa i fet yoghurt med vitlök. Barnen fick en mugg godis vardera och en läsk som kunde fördelas över helgen. Mer godis och läsk fick de inte. Detta var under 80- och 90-talet. Numera äter vi LCHF. Men vi har fortfarande extra god mat på helgen.
Att det är en naturlig förändring att den avslappnade familjekvällen blir veckans sista arbetsdag är en annan sak. Folk i allmänhet hade nog redan flyttat lördagsgottet till fredagen när begreppet infördes. Men det som följde med begreppet var ju också att man skulle titta på TV och att det var plockmat och snacks som skulle ätas. Innan dess var det ju vanligare att man satt till bords och åt lite godare mat för att slappna av och umgås. Att äta framför TV:n betraktades som väl dekadent ända in på 90-talet. Jag minns fortfarande förvåningen när jag första gången umgicks med en familj som käkade framför TV:n, jag förstår fortfarande inte riktigt varför man skulle göra det. Jag tror också att den envägskommunikation som TV:n utgör innebär att ätandet blir mer monotont och impulsstyrt än om man umgås med människor när man äter. En ostbricka räcker t.ex. mycket längre på ett middagsbord än ett vardagsrumsbord.
Hehe, förbered dig på rysningar ;). Jag och min sambo har bott snart 3 år i nuvarande villa. 2 ggr, har vi ätit vid köksbordet hittills. Det betyder inte att ätandet blir impulsstyrt. Maten dukas fram, äts, dukas av. Det har aldrig stått nå snacks eller godis framme på detta vardagsrumsbord jag just nu sitter vid (har datorn i vardagsrummet - OCH TV:n, men TV:n är inte igång många ggr i veckan).
För övrigt, som många redan varit inne på eller snuddat vid. Det var folket som uppfann fredagsmyset. Sedan kom de kommersiella intressena och såg potential i detta redan etablerade mönster och gjorde det så groteskt de kunde (cyniskt lönsamt). Jag tror inte ens (spekulerar) att kommersen uppfann ordet "fredagsmys" i ngn brainstormande tankesmedja, utan de snappade nog upp ett ord som redan fanns lite här och där i inhemskt lokala kulturer, och lanserade det för hela folket genom reklamen.
knappast bättre av att man tuggar något?
En bra film vill jag inte distrahera bort med sidoaktiviteter.
Trippla?
Färg-TV hade inte vi förrän på 80-talet och vi var inte sist (den svartvita var ju tvungen att gå sönder först och det var en seg burk, höll nog i 25 år och gick sönder av en olycka med en blomvas). Men så är jag stark motståndare till TV. Jag har själv ingen TV längre eftersom jag tycker att den stjäl en massa tid utan att ge något tillbaka. De saker jag vill se kollar jag på datorn, då slipper man det här slötittandet som uppstår när man sitter och "zappar".
Men du ser, plockmaten kommer med begreppet. Första belägget för begreppet fredagsmys är 1994 och sedan sprids det med OLW-reklamen senare under årtiondet.
Sluta internet-ljuga, du kommer må bättre.
Moderator: Jakob, du bryter här mot forumregel nr2 som anger att du skall göra läsvärda inlägg som håller god ton och ett vårdat språk.
Använd även konsekvent samma alias i dina inlägg om du vill framstå som trovärdig.
Är det er egen ångest ni försöker springa ifrån eller vad är det frågan om? Varför räcker det inte med en halvmara? För inte ens ni tror väl det är hälsosamt att pressa kroppen i den utsträckningen?