”Fredagsmys tar livet av oss – inte träning”

Träning

Efter ett års bloggfrånvaro har nu provokatören och triatleten Jonas Colting gjort comeback. Han bloggar igen sedan en månad tillbaka – och bjuder nu också på en debattartikel i Aftonbladet kring ortorexi.

Vissa ser överdriven träning och kostmedvetenhet – ortorexi – som ett växande problem i Sverige. Och det kan vara ett verkligt problem för enstaka personer. Men hur stort kan problemet vara? Vi svenskar är ju – liksom överallt i resten av världen – i genomsnitt fetare än någonsin.

Mer medvetenhet om riktig mat är bra – inte mindre. Och vi behöver inte ytterligare en orsak att slappna av och köpa hem (ännu) mer socker.

Bara under det senaste halvåret har vi för övrigt sett flera reklamkampanjer från sockerindustrin om hur vi måste slappna av och sluta bry oss så mycket om vad vi äter. Ortorexi-debatten passar skräpmatsindustrin som handen i handsken.

Jag håller alltså i stort sett med Colting:

Aftonbladet: Fredagsmys tar livet av oss – inte träning

Jonas Colting: DEBATTARTIKEL I AFTONBLADET. SAMT ETT SISTA INLÄGG OM ORTOREXI.

Vad tycker du om ortorexi-debatten?

Reklamkampanjer mot hälsosamt liv

Ett exempel på kampanj mot ”hälsohets” från sockerindustrin:

DN: Därför drabbas vi av Provivas ”hälsohets”-kampanj

Ytterligare ett exempel på en (rolig) reklamkampanj som förlöjligar dieter. Denna reklamkampanj visade sig vara för sockrad müsli:

The Yellowstone Diet: Grizzlybären kommer!

Mer

Fetma beror inte på för lite träning

Gymnasieelever tvingas lära sig att äta mycket mjölmat

Fyra enkla råd för ett friskare och smalare liv

54 Kommentarer

Toppkommentarer

  1. Björn
    Det märks tydligt att flera här inne inte ens har läst Coltings artikel (eller blogginlägg). Snälla gör det först så slipper vi kanske en del onödiga kommentarer.
    Poängen är väl typ - Ja, ortorexi är ett problem för vissa och det måste självklart tas på allvar. Men NEJ detta är inget folkhälsoproblem som många vill få det till. Dålig mat och stillasittande ÄR däremot ett sjuhelsikes folkhälsoproblem som behöver diskuteras i mycket högre grad.
    Läs vad Colting säger INNAN ni kritiserar.
    Svar: #25, #29
    Läs vidare →
  2. Aleksandra
    Jag har en 7 åring och en som fyller 3 år snart.
    7 åringen får någon form av lördagsgodis då och då. Då och då är ungefär en gång i kvartalet.
    Vi har våra mys stunder med att göra saker tillsammans. Min 7 åring älskar att baka. Hon tål varken vete, mjölkprotein eller soja så all vår mat lagas från grunden. Vi använder oss av lchf och paelo recept och dt funkar super!!

    Jordgubbar doppade i choklad är en stor favorit.
    Frukt med vispad kokosgrädde gillas.
    Vi har lyckats göra isglass av diverse frukter som också uppskattas.

    Jag är en stark motståndare till sötningsmedel och föredrar att krydda med kryddor (kanel t.ex.) eller söta med frukt. Sötningsmedlet måste framställas på något sätt och jag köper inte för fem öre att den processen är särskild ren.

    Saft ser jag inte som något som ens behövs introduceras. Vi har aldrig haft saft hemma. Och då föddes den äldsta innan vi ens hade upptäckt LCHF! Kalorier äts, de dricks inte. Det spelar ingen roll hur gammal man är.

    Båda mina barn dricker vatten. Ibland kan de få mjölk (den som är allergisk dricker ibland mandelmjölk). På kalas frågar de efter vatten när det serveras saft.

    Bara för att man inte förser barn med godis och kakor vid varje mys eller lediga dag så betyder det inte att det inte blir något mys. Sista myset vi hade då gjorde vi chokladmousse tillsammans och la på frukt paket på grillen till efterrätt.
    Igår gjorde vi pizza tillsammans.
    Förra helgen spelade vi Skipbo på kvällen

    Man behöver inte sysselsätta barn med aktiviteter för att de ska glömma sötsakerna. VIsa dem att mys är umgänge, när man gör något tillsammans. Att måtta ingredienser till en chokladkaka, väga smör på en våg och vispa vispgrädde kan vara roligt om de små får vara med.

    Min dotter har koll på att vi äter LCHF och varför. Hon såg mina utslag på benen. Hon förstår att jag väljer bort viss mat för att slippa ha ont. Man behöver aldrig spela tjockiskortet. Det är inte rätt mot barnen. Däremot kan man lära dem att viss mat innehåller vissa saker. T.ex. broccoli som innehålelr mycket järn. Var man hittar d-vitamin och vad det är bra för osv. Det kan skapa ett intresse för mat hos barnen.

    Svar: #51
    Läs vidare →

Alla kommentarer

  1. Kareng
    Ortorexi - ett annat ord för hälsostress :). Ordet verkar vara helt rätt i tiden i alla fall. Och ett fenomen som media har nappat stort på. Ord och åkommor kommer och går. Vissa saker består - det är bra att äta nyttigt och att röra på sig.

    Jag tror att det kan vara jobbigt för en del att hantera sin hälsostress men för de allra flesta som är intresserade av hälsa är det nog bara just ett intresse. Och ett ganska sunt sådant.

  2. Maria Jonsson
    Jag läste kommentarerna till Coltings debattartikel och åsikter finns det helt klart. Man kanske inte skall blanda ihop dom två olika problemen eller ställa dom mot varandra.

    Jag har ju själv reagerat mot att fredagsmys har blivit förknippat med att äta chips och annat framför TV´n men om det är det man vill lyfta fram så är det nog bättre att skriva en debattartikel som fokuserar helt på det.

  3. locman
    Har själv lidit av ortorexi och jag gör det än idag till en viss mån, även om det har blivit bättre. Går att jämföra med andra ätstörningar. Ångest, stress, svårt att tänka på annat än mat och träning konstant, och en skev självbild är vad man får. I alla fall jag.

    Det kan säkerligen kopplas ihop med psykisk ohälsa som Colting nämner.
    Jag skulle dock säga att gränsen mellan anorexi/bulimi/ortorexi kan vara tunn, man kan till och med ha en kombination av dessa, enligt egen erfarenhet.

    Det är hemskt att ha och man mår dåligt över sin hälsohets, dag ut och dag in.

  4. Mikael
    Psykisk inre press och stress är, som du skriver, problem på individuell nivå. Vi har väl alla saker som får oss att känna dåligt samvete - att vi tränar för lite, äter fel, jobbar för lite/mycket, är för lite med våra barn, inte utvecklar oss mer etc. Att hantera livets krav och besvikelser är en större fråga och har inte specifikt med träning att göra. Det kan finnas på många områden. "Ortorexi" blir väl bara ett problem när viljan att träna blir ett hinder i vardagen (precis som med t.ex. alkohol och spel), dvs. tränandet, eller det dåliga samvetet, gör att vi inte kan leva normalt, inte kan arbeta eller inte kan umgås med familjen. Eller om träningen leder till fysisk skada - som i "helt sjukt", där den påstods ha lett till hjärtinfarkt (vilket inte utreddes tillräckligt, tycker jag) eller en fotskada som gradvis förvärras.
    Svar: #11
  5. A F - ursprungsliv.nu
    Detta sätt att säga att ortorexi är ett mindre problem än övervikt, och att vi därför ska strunta i att diskutera det är naturligtvis helt koko. Det är som att säga att vi inte ska diskutera vad som är hälsosam mat, för att miljöproblemen och problemen med fattiga och svältande i världen är större och viktigare problem.

    Självfallet kan man ta även problemet med ätstörningar och ortorexi på allvar om man vill vara lite seriös.

    Svar: #14
  6. dufva
    Visst finns dom ortorektikerna.

    Nog har jag sett folk som tränar sönder sig och inte lyssnar på kroppens signaler
    Jag har tom sett ett par som man nog kan påstå tränat bort både jobb och familj
    Är det ett stort problem?

    Knappast, man kan ju bli fixerad vid vad som helst men om vi tränar för lite i Sverige kan man tvista om

    I en jämförelse med andra länder i europa tränar svensken faktiskt mest men vi är ändå tjocka

    Det som saknas är nog att man bör röra på sig mer i vardagen och den stora faran är långa perioder av stillasittande

    Dessa kan uppenbarligen inte kompenseras ens av två timmar på cykeln alla dar i veckan
    Det är de 8 timmarna på kontorsstolen och de ytterligare 4-5 i tv-soffan som tar livet av oss

    Om Colting däremot vill att vi alla ska bli thriathlonatleter kan jag inte hålla med honom att det är rätt väg att gå

  7. Snusmumrik
    Om man exempelvis använt metoden äta mindre och springa mer så får man oftast inte så bra resultat. Har man inte lärt sig någon annan metod och lyckats dåligt så kanske man inbillar sig att man är slö, lat och glupsk. Tar nya tag och försöker då ännu hårdare antingen med träning eller svält för att få resultat.

    Kan det vara så att de som väljer svältbantning lättare blir anorektiker och de som väljer hård träning kan blir ortorektiker?

    En bra fettrik kost med måttligt med kolhydrater ger resultat och intresset för motion växer eftersom man mår bättre. Eftersom hälsan förbättras i sakta mak med synliga resultat utan självplågeri i någon form så är väl risken för ortorexi/anorexi rätt liten kan jag tänka mig.

  8. SGK
    Det här är säkert en mycket komplex fråga. Men om kommentaren "Hur svårt kan det vara, ät mindre, spring mer" skulle försvinna från jordens yta tror jag mycket skulle vara vunnet.

    Bara för att vara tydlig: jag är mycket medveten om att det aldrig kommer att hända.

  9. Linnea
    Känns som att lchf sakta men säkert smyger sig in i morgontv:n. I Malou Efter 10 visade dom just exempel på olika hälsosamma middagar, förvisso var dom fettsnåla (trots att några läkare tidigare i programmet rekommenderat mer fettrik mat), men det var inte ett spår av bröd eller pasta på tallrikarna, det mest kolhydratrika i middagarna de rekommenderade var morötter! Det går framåt! 😀
  10. Axel
    Det är lugnande att se att löptrenden inte minst tycks fortsätta. Fortfarande är det ju dock så att det finns ett annat segment av befolkningen som knappt rör sig alls, vilket är alarmerande. Min hypotes är att de som inte tränar antingen jobbar extremt mycket eller har dåliga erfarenheter ifrån skolgympan.
    Om de bara kunde komma ut och gå lite i skogen skulle det göra mycket. Sedan kan man i långsam takt trappa upp det därifrån.

    Ortorexi drabbar ett fåtal % av befolkningen, och till stor del såna som tränar mycket. Faran med ortorexi ska förstås inte bli en ursäkt för att medelsvensson ska kunna gå bananas under fredagsmyset.

  11. spanstind
    Tror knappast att någon får hjärtinfarkt av träning, i själva verket hade den måhända kommit tidigare utan träning. Att träna hårt med infektion i kroppen kan ju förvisso leda till hjärtmuskelinflammation ( inte infarkt ) vilket i sin tur kan orsaka arytmier. I värsta fall kammarflimmer och då är det godnatt om man inte befinner sig i närheten av en defillibrator.
    Det antyddes att vederbörande knaprade diklofenak flitigt. Har någonstans läst / hört att dessa och liknande preparat misstänkts för att kunna bidra till just hjärtrytmrubbningar.
    Håller med om att det inte utreddes.
    Hela programmet lite slarvigt och föga seriöst. Sämst i serien.
  12. Tuva
    Jag håller med honom. Att ortorexi skulle vara ett stort och allvarligt problem för folkhälsan är så dumt att det isar i tänderna.

    På mitt företag jobbar i runda slängar 400 personer.
    Kanske 1 tränar "i överkant", alltså såpass mycket att det sliter mer på kroppen än det ger i det långa loppet. (Kanske de återkommande skadorna och infektionerna skulle ge med sig om hen åt mindre av de "nyttiga grova vetefibrerna"? Mina egna knän slutade göra ont när jag slutade äta vete och sjuk har jag sällan blivit sen jag lade om kosten så jag vet inte om det är träningen per se som är problemet. Ju.)

    Däremot finns det gott om "mjuka" människor som stödprenumererar på ett gym, unga kvinnor som har stora problem med sina graviditeter p.g.a. övervikten och allmänt dålig livsstil, folk som konstant har huvudvärk och drar på sig varenda förkylning, som äter en "balanserad" kost och "unnar sig" coka cola för att det är fredag och pizza för att det är fredag och chips för att det är lördag och godis för att de gick till gymmet igår (eller ska dit senare idag) och glass för att solen skiner och en godispåse för att det är så tråkigt väder.

    Men visst. Hälsostress är inte bra och när man ser folk svettas ångestfullt över kolhydratsinnehållet i en skiva paprika eller nästan bryta ihop över att ha unnat sig lite gräddsås (beroende på vilken sida staketet de står) så är det ju ett tecken på att allt inte riktigt är som det ska. Men det är ju lite som all annan prestationsstress. Det är ju inte objektet för stressen som är den löpande punkten, det är tendensen att stressa över småsaker.

  13. Carina
    Hellre lider jag väl av ortorexi än övervikt, diabetes och högt blodtryck!!
    Svar: #16, #30, #31
  14. MJ
    Man kan ju diskutera båda frågorna. Problemet, särskilt i Sverige, är att folk har en tendens att slå över som en extra snabb hegeliansk pendel.
    När man varnar för hälsohetsen så är det ju inte de sjuka, ortorexikerna, som påverkas. Utan det sitter folk på sina kontorsstolar och käkar muffins och säger "Nej det är inte nyttigt att träna och att tänka på vad man äter, det är omodernt nu". Därför måste man tänka på vilket som är den viktigare frågan och hur man lägger fram det i förhållande till varandra.
    Det är precis som med anorexi. Att varna för att det är onyttigt att bli för mager eller äta för lite påverkar inte en enda anorektiker, men det påverkar en massa människor som lever onyttigt att fortsätta leva onyttigt. Det är klart att man ska vara medveten om att långvarig svält är extremt onyttigt, men med en befolkning där folk generellt slår över åt ena eller andra hållet så måste man tänka efter vilket som är den större faran.

    Mellanmjölkens land och landet lagom är ju i verkligheten ett extremt land där vi också kan skifta från en extrem till den andra. T.ex. gick flera välfärdsstater igenom nyliberaliseringen i slutet av 80-talet eller början av 90-talet. Sverige som var den mest extrema välfärdsstaten blev då den mest extrema nyliberalismen. Eller att Sverige var ett av världens mest sexliberala länder fram till slutet av 70-talet och idag är ett av västvärldens mest sexualkonservativa länder. Så här slår det hela tiden mellan ytterligheter i Sverige samtidigt som befolkningen inte har en aning.

  15. Maria
    Bara vi kommer ihåg att inte blanda ihop ortorexi med vanlig träning och vanlig sund syn på kost.

    Ortorexi är som jag förstått det när man är sjukligt fixerad vid bäggedera, och när man mår psykiskt mycket dåligt av att tex göra avkall på uppsatta träningsmål och kostmål (ofta högt uppsatta sådana) och det är ett inte alltför vanligt problem. Stort? Ja, för de som är drabbade, men inte stort på så sätt att det är vanligt.

    Vanlig träning och vanlig sund syn på kost, dvs att ha ett normalt förhållande till bäggedera, det är ingen fixering utan en lustfylld handling baserat på trivsel och välmående.

    Dagens debatt om helsohets/hälsostress innefattar många gånger vanliga motionärer/träningsmänniskor som tränar tre-fyra gånger i veckan och äter LCHF eller 5:2 och som mår hur fint som helst av det.

    Bara för att man tar hand om sig och tycker det är roligt att göra det, roligt att träna, roligt att vara noga med kosten så betyder det inte att det är en helsostress eller än värre - ortorexi.

    Gäller att hålla isär saker och ting 🙂

  16. MJ
    Kan du verkligen uttala dig om det?
    Jag har ingen i min närhet som haft ortorexi, men har däremot upplevt både anorexi och megarexi på nära håll. Det är inget roligt kan jag säga. Jag känner flera överviktiga diabetiker som lever betydligt bättre liv.

    Det är inte en fråga om att jämföra hur det drabbar i enskilda fall, utan om vad som är folkhälsoproblem och vad för effekter olika saker har. Att varna för att hälsohetsen breder ut sig och försöka motverka trender om att äta och leva nyttigt kommer inte påverka de som har nervösa störningar och störda verklighetsuppfattningar. Att säga till en anorektiker att den är hemskt mager och att man är orolig för dennes hälsa kommer att tas som en komplimang och kan förvärra saker och ting, att tjata på en anorektiker att äta mer kan öka olustkänslan kring mat osv.

  17. Annie
    Hej.
    Jag tittar in här varje dag och älskar att läsa om allt som skrivs. Ang. Fredagsmys så hade jag uppskattat om du berättar hur det ser ut hos dig på helgerna. Jag har två barn ( 6 och 3år) och har försökt förklarar vad ohälsosamt är samt att jag alltid försöker hålla igång med olika aktiviteter på kvällarna så att godis-stunden glöms bort. Men barn ser ju det som lite av ett straff när det inte blir något extra gott på helgerna och det är svårt att förklarar för så små barn varför jag inte vill köpa det till dem så fort det är en ledig dag eller dylikt. Att dra in tjockis-kortet i diskussionen hår bort. Det blev ett lite rörigt inlägg men jag hoppas du förstår vart jag vill komma. Tacksam för svar. Mvh
    Svar: #26, #27
  18. Malin
    Jag tycker att det är oförskämt att så lättvindigt vifta bort de problem som de dom lider av ortorexi har genom att peka på att det finns många fler personer med ett helt annat problem. Det är vanskligt att jämföra problem/lidande och det bör undvikas in i det längsta. Ortorexi är allvar för vissa personer, ta det på allvar lika mycket som ni gör med fel mat och för lite träning!

    Jag tror risken att någon tar någon annans ortorexi som ursäkt för att själv äta/träna sämre är försumbar och därmed knappt lön att användas som argument i diskussionen.

    Svar: #20
  19. Annie
    Som ett tillägg till min förra kommentar. En bra saft till barn? Funlight har kommit med stevia, funkar det?
    Svar: #21
  20. MJ
    Det var lite det jag skrev ovan till Carina, men om du vänder dig mot Coltings debatt så missar du målet. Han vänder sig ju emot missbruket av ortorexi som en förevändning för att folk inte ska tänka på sin hälsa. På samma sätt som bantande tonårstjejer skuldbeläggs med anorexiparanoia och styrketränande killar skuldbelägger med megarexiparanoia. Det hjälper ingen sjuk men kan stjälpa de som gör rätt för sin hälsa.
    Svar: #22
  21. MJ
    Saft på svartvinbärsblad och sötflockel (Stevia) funkar bra att göra själv. En plastkasse svartvinbärsblad och tre liter sötflockel är ungefär lagom till tio liter saft. Tvätta bladen i kallt vatten och lägg dem sedan i varmt vatten (nästan kokande) över natten, klart.
  22. Spanstind
    Håller med. Vissa missar poängen och läser bibeln som fan själv.
    Colting uttrycker sig rättframt och lite burdust stundom. Själv gillar jag det.
    Han rör om i grytan och det behövs.
  23. Carrie-on
    Mange av oss har levd et usunt liv lenge, og helsen har vært deretter. Når man endelig klarer å gå fra et kosthold fullt av sukker/ kolhydrater og til mat som er bra for vår egen kropp, så får de fleste det mye bedre. Og da gjør man det man kan for å fortsette å ha det bra (man fortsetter med maten som er bra for kroppen og stopper å innta sukker- og kolhydratbombene). Slik jeg ser det er at da kommer ofte Janteloven inn (vet ikke om dere kaller det janteloven i Sverige), og noen mennesker rundt deg vil tenke og noen si: "Hvem tror du at du er? Her har du trykket i deg usunn mat i alle år og nå kan du plutselig ikke spise noe av det? Tror du at du er bedre enn oss? Er du blitt ortorektiker eller?"

    I stedet for å se at her er det mennesker som klarer å ta tak i livet sitt, blir friskere og reduserer faren for en for tidlig død, så ser de bare den store forskjellen og tenker ortorexi. For mange så er det ytterkanter, fra å spise mengder sukker/ kolhydrater til å nesten ikke spise noen kolhydrater, men dette er jo ikke ortorexi, det er sunn fornuft.

    Allikevel så tror jeg at det er fare for at for noen vil det kunne bli til ortorexi. Det kommer helt an på hvordan man takler overgangen, og livsstilen videre. Og det kan ligge mye helsestress i å opprettholde den nye livsstilen og/ eller prøve å lese seg opp på alt som handler om mat og helse for kanskje man kan få det enda bedre.

  24. Björn
    Det märks tydligt att flera här inne inte ens har läst Coltings artikel (eller blogginlägg). Snälla gör det först så slipper vi kanske en del onödiga kommentarer.
    Poängen är väl typ - Ja, ortorexi är ett problem för vissa och det måste självklart tas på allvar. Men NEJ detta är inget folkhälsoproblem som många vill få det till. Dålig mat och stillasittande ÄR däremot ett sjuhelsikes folkhälsoproblem som behöver diskuteras i mycket högre grad.
    Läs vad Colting säger INNAN ni kritiserar.
    Svar: #25, #29
  25. Karin S
    Bra rutet Björn....känns nästan som om en del läser Coltings artikel som fan läser bibeln.
    Det är ju klart att om man absolut vill missförstå så går det ju bra det också 😉
  26. Aleksandra
    Jag har en 7 åring och en som fyller 3 år snart.
    7 åringen får någon form av lördagsgodis då och då. Då och då är ungefär en gång i kvartalet.
    Vi har våra mys stunder med att göra saker tillsammans. Min 7 åring älskar att baka. Hon tål varken vete, mjölkprotein eller soja så all vår mat lagas från grunden. Vi använder oss av lchf och paelo recept och dt funkar super!!

    Jordgubbar doppade i choklad är en stor favorit.
    Frukt med vispad kokosgrädde gillas.
    Vi har lyckats göra isglass av diverse frukter som också uppskattas.

    Jag är en stark motståndare till sötningsmedel och föredrar att krydda med kryddor (kanel t.ex.) eller söta med frukt. Sötningsmedlet måste framställas på något sätt och jag köper inte för fem öre att den processen är särskild ren.

    Saft ser jag inte som något som ens behövs introduceras. Vi har aldrig haft saft hemma. Och då föddes den äldsta innan vi ens hade upptäckt LCHF! Kalorier äts, de dricks inte. Det spelar ingen roll hur gammal man är.

    Båda mina barn dricker vatten. Ibland kan de få mjölk (den som är allergisk dricker ibland mandelmjölk). På kalas frågar de efter vatten när det serveras saft.

    Bara för att man inte förser barn med godis och kakor vid varje mys eller lediga dag så betyder det inte att det inte blir något mys. Sista myset vi hade då gjorde vi chokladmousse tillsammans och la på frukt paket på grillen till efterrätt.
    Igår gjorde vi pizza tillsammans.
    Förra helgen spelade vi Skipbo på kvällen

    Man behöver inte sysselsätta barn med aktiviteter för att de ska glömma sötsakerna. VIsa dem att mys är umgänge, när man gör något tillsammans. Att måtta ingredienser till en chokladkaka, väga smör på en våg och vispa vispgrädde kan vara roligt om de små får vara med.

    Min dotter har koll på att vi äter LCHF och varför. Hon såg mina utslag på benen. Hon förstår att jag väljer bort viss mat för att slippa ha ont. Man behöver aldrig spela tjockiskortet. Det är inte rätt mot barnen. Däremot kan man lära dem att viss mat innehåller vissa saker. T.ex. broccoli som innehålelr mycket järn. Var man hittar d-vitamin och vad det är bra för osv. Det kan skapa ett intresse för mat hos barnen.

    Svar: #51
  27. Biokemisten
    Frågan var inte ställd till mig men jag kände mig manad att svara. Svaret blir lite långt.

    Jag har 3 barn (7, 4,5 och 1 år gamla). Jag började med en synnerligen strikt LCHF sommaren 2009 (snart 5 år sedan alltså). Jag läste Skaldemans bok och levde sen under de första sex månaderna på fett (främst smör) och protein (fläsk, ko, kyckling, lamm), vad det gäller kolhydrater fick jag de främst från grädde, lök, surkål och cole slaw, dvs under 10 gram dagen. Jag var då en 33-årig man med BMI 35-36. Idag är jag drygt 30 kg lättare och ligger på 24 i BMI. De två äldsta barnen vet att godis och läsk, saft etc är ett otyg, tycker pappa och det är något som ytterst sällan (2-4ggr/år) finns i vårt hem. (Hade jag bestämt fullt utså hade det aldrig funnits där) Båda de två äldsta barnen tjatar aldrig om godis eller dylikt. De får ofta efterrätt efter lunch eller middag och då oftast i formen av frukt eller nötter. Barnen äter nästan alltid frukten i skål tillsammans med ovispad grädde. Den enda punkt som jag är överens med dietister om, dvs frukt är godis. På barnens barnkalas ger vi i "godis"påsen en leksak, torkad frukt och färsk frukt. Besökande barn klagar sällan. Ifall mina barn varit på barnkalas brukar de i princip aldrig äta upp godiset de får. De kan smaka men sen går de och slänger det, vissa bitar äter de upp förstås.

    Det finns många roliga anekdoter som mina barn ådstadkommit under de här senaste fem åren, en utspelade sig bland Univeriseums ormar. Min äldsta (då 4 år gammal) utbrister väldigt högt och tydligt och pekar på en jättetjock orm (antagligen en som ätit nyligen) "Pappa, kolla vilken tjock orm, den måste ha ätit jättemycket kolhydrater!" Mellantjejen har glatt vid cirka 2,5 års ålder ropat: "Jag äter bara fett precis som pappa!" När hon endast åt fettet och svålen på mitt egenrökta bacon.

    Jag skulle vilja hävda att de här två barnen har bättre kunskap om protein, fett och kolhydrater än folk (dvs vuxna) i allmänhet. Innan någon nu får ett galloperande behov att ifrågasätta vad de äter så kan jag lugna med att de äter inte fakir som mig utan äter riktigt mat lagad från grunden (till 95% ekologisk) där pasta och bröd aldrig erbjuds, men morötter, lök, tomat, potatis, etc ingår. Mina barn äter nästan aldrig mellanmål och (de äter 3 gånger om dagen) de tycks, enligt min synnerligen subjektiva uppfattning, i mycket högre utsträckning klara motgångar, eftersom mina barn inte får de extrema pendlingarna i blodsockernivå jämfört med barn som äter "nyttigt", dvs sockerbaserat med sockrade mellanmål mellan måltiderna.

    Vet inte om jag kommit till pudelns kärna än, men det som jag vill få fram är att mina barn är väldigt, för sina åldrar, införstådda i vad som är bra att äta och vad som är mindre bra, samt vad som är direkt dåligt. Och när de inte få "skitmaten" och dylikt tycks de inte heller få något speciellt sug efter det.

    Jag hoppas det gav dig något.

  28. Rjouminna
    Jag får ibland ångest av att försöka navigera kring all skräpmat som jag utsätts för överallt. Om all mat var ekologisk, möjligast närproducerad, utan tillsatsämnen, spannmåls- och sockerfri och fullfet skulle jag bara äta och vara glad. Nu är det en kamp. Rolig kamp som oftast. Men ibland blir det för mycket optimerande och jag blir riktigt trött på att vara så noga med allt. Men är då problemet hos mig? Skulle vara skönt att åka på en resa till en LCHF/paleo-ö med likasinnade. Äta gott och ha roligt. Kanske simma och klättra i berg, spela boll. Och allt utan att diskutera vad som är bra mat.
  29. Tomtefar
    Jag har läst hans insändare och blogginlägg. Jag har dock inte sett ursprungsmaterialet som han kritiserar, så jag kan därför inte uttala mig om han överreagerar eller ej - båda problemen förtjänar tas på allvar. MEN det finns en sak jag kan säga visar viss okunskap hos Colting. I bloggen poängterar han starkt att anorexi och ortorexi inte är samma sak (ett konstaterande utan vidare utveckling av detta faktum). Det är i och för sig sant, men skriver man det på så vis så har man små erfarenheter kring hur dessa områden kan överlappa varandra. Man kan gå från ena till det andra eller tvärtom, och många ggr ligger folk i en gråzon där man inte kan säga vilken av diagnoserna som är rätt - det bästa är då ofta att sätta båda diagnoserna. Ska man hårddra det så kan man säga att OCD ligger som bas till de flesta diagnoser så länge det inte är fysiskt neurologiska skador, och OCD ger upphov till symtomdiagnoser, vilka kan transformeras till olika diagnoser så länge grundångesten finns kvar.

    Så jag och Locman #3 har liknande syn.

  30. Tomtefar

    Hellre lider jag väl av ortorexi än övervikt, diabetes och högt blodtryck!!

    Och du är hur erfaren om hur svår ångestproblematik påverkar livskvaliteten?

  31. Cattis
    Vilken obota idiotisk kommentar, för den som lider av ortorexi är vardagen ett rent helvete och de flesta många mår väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt. Ortorexi är lika allvarligt som anorexi och bulimi, vill du hellre ha det också?
  32. Kristina
    "Fredagsmys" ett koncept påhittat av skräpmatsproducenterna för att prångla ut skitmat till lättköpta konsumenter-hur många som helst har gått på den niten. Finns det verkligen ett behov av "fredagsmys"? När jag var ung fanns inget sånt begrepp,man umgicks på andra sätt utan att stoppa en massa onyttigt/mat i munnen hela tiden. Det är mest synd om alla barn och ungdomar som växer upp med eländet.
  33. Ove
    När jag läser alla grälsjuka och ogenerösa kommentar där det viktigaste verkar vara att platta till och övertrumfa varandra kan jag lite uppgivet känna; varför kämpa så hårt för ett långt och friskt liv om man ändå inte klarar av att fylla det med något av värde..?
    Svar: #36
  34. karin
    Detta hittade jag från Marks blogg angående potatis mjöl,

    today from a podcast by Ray Peat:

    ‘Adding butter or cream slows the digestion so it isn’t such a powerful insulin stimulant, but it also reduces the chance of what’s called persorption of starch granules. [...] A potato starch granule happens to be very big. Other starches are more the size of a red blood cell, but a potato starch granule is several times fatter than that. But even these huge granules bigger than cells can get squeezed right through the wall of the intestine, enter the lymphatics and the blood system, so within 30 minutes after you eat starch without fat, you see the starch grains circulating through your blood, and if they’re big they’ll plug up your arterioles. Studies in mice showed that a high raw starch diet accelerated their aging. You can demonstrate areas of every organ that were being killed by plugging up the arteries.’

    Hoppas detta inte stämmer nu när du förespråkar "potatis pulver" och "riktig mat" har tagits bort från din slogan.

    Svar: #35, #41, #42
  35. Tomtefar
    INLÄGG NR 35 IDAG 04:31!

    Utan att själv ha ngt vetenskapligt på fötterna (så ta mitt inlägg som det är - jag TROR) så säger jag att det där verkar vara rena bull-skiten! Om tarmen vore ett sådant läckande såll skulle det flöda in bakterier i blodet ohämmat. Och dessa stärkelsepartiklar skulle vara så stora att de små kapillärerna skulle drabbas först och leda till blindhet och glomeruli i njurarna borde korka igen på nolltid, huden skulle svartna osv. Jag tror för det första att man ska vara försiktig med att föra över resultat på möss till människor, och för det andra tror jag inte ens att det är sant att potatismjöl hade den effekten på mössen - tror helt enkelt att det är ren lögn. Varför man skulle ljuga vet jag dock inte, men det kan ju vara ngn "intressent" som vill sälja mediciner för att reglera blodsockret och ogillar konkurrens. Som sagt, jag kanske är ute och cyklar både här och där i detta inlägg, men jag tror helt enkelt inte på det du "citerar" - möss har gnagt råpotatis eller andra liknande råa komplexa stärkelser sedan 5: september år 73.091 före Buddha!

    Svar: #37
  36. Cattis
    Så är det alltid här bland kommentarerna.
  37. Snusmumrik
    Vem som står bakom lögnerna kan man gissa sig till. I Sverige har alla diabetiker sedan 1955 fått kostnadsfritt insulin. Det skapade en intressant och lönsam marknad för läkemedelsindustrin. Allt som hotar intäkterna i form av bra kost och små tillskott som ökar insulinkänsligheten eller minskar behovet av insulin bekämpas med alla medel.

    De som hittar på dessa små lögner gör det under falsk flagg och sprider ut dem så effektivt de bara kan. Det kan närmast kallas för svart propaganda.

  38. piltson
    Jag visste inte vad "fredagsmys" kunde vara så jag gjorde en sökning och erhöll följande definition:

    "Fredagsmys is pretty much the most holy tradition of Sweden. The word origins from two words; “fredag” and “mys”, which roughly translates to Friday and cozy. Every Friday, all Swedes drive by the supermarket to buy ingredients for taco, soda and chips. Then, they all sit down in their sofas with their families or friends and watch telly. Usually, the parents fall asleep after a few glasses of wine or beer while the kids stuff themselves with chips until they have a stomach ache."

    En egendomligt surrealistisk tillvaro. Omedelbart ovanför visades en ganska fet man på en säng tillsammans med en mängd handvapen.

    Förlåt, men jag flydde från Sverige för 31 år sedan. Fredagsmys verkar bekräfta att det var ett bra beslut.

    Svar: #39, #40
  39. MJ
    Fredagsmys är en väldig sen uppfinning. Jag har aldrig stött på det i min familj. En släkting i Stockholm med barn födda det här århundradet har däremot fredagsmys som stående programpunkt (fast med frukt och nötter) och det verkar normalt för barn i den åldern.
    Jag tror att ursprunget är en chipsreklam eller liknande.
  40. neoLITE
    Piltson, låt inte just oro över fredagsmys avhålla dig från återvändande till fäderneslandet. Precis som MJ skriver så kan man mysa på fredagar allt efter eget behag, en burk sardiner kanske - eller helt avstå myset och göra något annat...
  41. Magnus Svan
    Noterade att du förmodligen råkade slinta med musen så att du inte fick med Mark Sissons svar, Vilket du självklart egentligen hade tänkt för att kunna ställa frågan objektivt, så här kommer det:

    "I like reading Ray Peat’s stuff, you know, I really do, but I think he fixates on the minutiae way too much, often using obscure animal research and extreme conditions to support his positions.

    Persorption of starch occurs, but it’s totally normal. It happens with any starch, not just raw starch, and humans clear any persorbed starch from the blood within a couple hours. In infants, it’s probably a feature rather than a flaw: human milk oligosaccharides, normally valued only for their prebiotic qualities, get into the bloodstream to mop up and clear pathogens while the immune system is still in its, ahem, infancy.

    Persorption may be increased in cases of leaky gut, but what’s ironic (if you take the view that persorption is evil) is that the butyrate produced as a result of consuming resistant starch and other prebiotics lowers intestinal permeability. So if anything, eating more raw potato starch will reduce problematic amounts of persorption."

  42. Ann Kristin
    På vilket sätt skulle inte potatismjöl vara "riktig mat"? Det är råriven potatis där stärkelsen sjunker till botten och tas vara på. Du kan göra det själv med en rå potatis. Om man sedan så önskar kan man kolla vad som händer med blodsockret. Jag har ätit potatismjöl i kallt vatten i några månader, och blodsockret sjunker. Men du är ju en av dessa gökar som härjar här inne av oklar anledning. Inte är det av omtanke om oss diabetiker eller andra metabolt sjuka.
  43. Ann Kristin
    För övrigt utvecklades "fredagsmys" sakta fram efter att vi fick lediga lördagar, då man hade lördagsgodis/dessert och extra god mat. Det var familjekväll med lite roligare TV-program, t ex en halvtimme familjen Flinta och Hylands hörna. När fredagen blev familjekväll och lördagskvällen partykväll, förflyttades samvaron och TV-programmen till fredagen. Det är lite barnvänligare program och man tar hänsyn till vad barnen gillar. De flesta familjer äter troligen middag ihop och något lär man ju äta.

    Andra länder, särskilt de engelskspråkiga, har knappast anledning att slå sig för bröstet i fråga om chips- och läskkonsumtionen, eller annan skräpmat heller, emedan de leder den ligan.

    Vad man äter på fredagar varierar över tid, tydligen har tacos blivit stort. Vi hade en 200 gramspåse (till sex personer) och ett stort fat med grönsaker att dippa i fet yoghurt med vitlök. Barnen fick en mugg godis vardera och en läsk som kunde fördelas över helgen. Mer godis och läsk fick de inte. Detta var under 80- och 90-talet. Numera äter vi LCHF. Men vi har fortfarande extra god mat på helgen.

    Svar: #44
  44. MJ
    Det måste ha gått väldigt långsamt då med tanke på att lördagarna blev generellt lediga dagar på 60-talet medan begreppet fredagsmys nämns för första gången 1994. Det populariserades sedan av OLW i en reklamfilm.
    Att det är en naturlig förändring att den avslappnade familjekvällen blir veckans sista arbetsdag är en annan sak. Folk i allmänhet hade nog redan flyttat lördagsgottet till fredagen när begreppet infördes. Men det som följde med begreppet var ju också att man skulle titta på TV och att det var plockmat och snacks som skulle ätas. Innan dess var det ju vanligare att man satt till bords och åt lite godare mat för att slappna av och umgås. Att äta framför TV:n betraktades som väl dekadent ända in på 90-talet. Jag minns fortfarande förvåningen när jag första gången umgicks med en familj som käkade framför TV:n, jag förstår fortfarande inte riktigt varför man skulle göra det. Jag tror också att den envägskommunikation som TV:n utgör innebär att ätandet blir mer monotont och impulsstyrt än om man umgås med människor när man äter. En ostbricka räcker t.ex. mycket längre på ett middagsbord än ett vardagsrumsbord.
    Svar: #45, #46
  45. Tomtefar

    Jag minns fortfarande förvåningen när jag första gången umgicks med en familj som käkade framför TV:n, jag förstår fortfarande inte riktigt varför man skulle göra det. Jag tror också att den envägskommunikation som TV:n utgör innebär att ätandet blir mer monotont och impulsstyrt än om man umgås med människor när man äter. En ostbricka räcker t.ex. mycket längre på ett middagsbord än ett vardagsrumsbord.

    Hehe, förbered dig på rysningar ;). Jag och min sambo har bott snart 3 år i nuvarande villa. 2 ggr, har vi ätit vid köksbordet hittills. Det betyder inte att ätandet blir impulsstyrt. Maten dukas fram, äts, dukas av. Det har aldrig stått nå snacks eller godis framme på detta vardagsrumsbord jag just nu sitter vid (har datorn i vardagsrummet - OCH TV:n, men TV:n är inte igång många ggr i veckan).

    För övrigt, som många redan varit inne på eller snuddat vid. Det var folket som uppfann fredagsmyset. Sedan kom de kommersiella intressena och såg potential i detta redan etablerade mönster och gjorde det så groteskt de kunde (cyniskt lönsamt). Jag tror inte ens (spekulerar) att kommersen uppfann ordet "fredagsmys" i ngn brainstormande tankesmedja, utan de snappade nog upp ett ord som redan fanns lite här och där i inhemskt lokala kulturer, och lanserade det för hela folket genom reklamen.

  46. Ann Kristin
    Att äta framför TV:n fanns ju långt innan ordet uppfanns. På 60-talet var det kvällsfika med kaffe, te och bullar. På 70-talet blev TV-middag populärt, i alla fall där jag umgicks. Då fick vi också färgTV och två kanaler (1969), så det blev allt svårare att slita familjen från TV:n. Redan då sa vi att vi skulle "mysa" framför TV:n. Pizza var vanligt på fredagar på 1980-talet, fortfarande i mina kretsar. Mat som var lätt att äta utan att spilla alltför mycket. Plockmaten kom senare, på 1990-talet.
    Svar: #49
  47. spanstind
    Att äta framför tv-n är ett otyg i mitt tycke. Ungefär som ett försök att dubblera belöningsmekanismerna. Och varför popcorn & godis på bio? En dålig film blir
    knappast bättre av att man tuggar något?
    En bra film vill jag inte distrahera bort med sidoaktiviteter.
    Svar: #48
  48. ks
    George Costanza food,tv,& sex http://www.youtube.com/watch?v=S449KdjPKrY

    Trippla?

  49. MJ
    Jo det är klart att det fanns, men det var knappast utbrett. TV-middag användes ju som ett avskräckande amerikanskt exempel på dekadens ända in på 80-talet. Att vardagsrumsbord har en höjd och utformning som inte medger bekväm äthöjd (så är det väl iaf fortfarande?) beror ju på att de användes till att lägga tidningar och askfat på och inte till tallrikar.

    Färg-TV hade inte vi förrän på 80-talet och vi var inte sist (den svartvita var ju tvungen att gå sönder först och det var en seg burk, höll nog i 25 år och gick sönder av en olycka med en blomvas). Men så är jag stark motståndare till TV. Jag har själv ingen TV längre eftersom jag tycker att den stjäl en massa tid utan att ge något tillbaka. De saker jag vill se kollar jag på datorn, då slipper man det här slötittandet som uppstår när man sitter och "zappar".

    Men du ser, plockmaten kommer med begreppet. Första belägget för begreppet fredagsmys är 1994 och sedan sprids det med OLW-reklamen senare under årtiondet.

  50. Gäst
    Är fredagsmys farligt? Svt Debatt ikväll torsdag 1/5.
  51. Jakob
    Haha, vilket über-människa du är, den perfekta kostdoktor-föräldern.

    Sluta internet-ljuga, du kommer må bättre.

    Moderator: Jakob, du bryter här mot forumregel nr2 som anger att du skall göra läsvärda inlägg som håller god ton och ett vårdat språk.
    Använd även konsekvent samma alias i dina inlägg om du vill framstå som trovärdig.

  52. Anders
    Vi lever i fundamentalisternas och dogmatikernas tidsålder, där allt är polariserat antingen svart eller vitt efter ofta ganska godtyckliga men enkla listor. Håller man inte med helt så är man antingen en fiende eller inte tillräckligt påläst. Och det är de mest extrema som hörs och skriker mest på nätet. Själv försöker jag hitta en balans i tillvaron när det gäller det mesta. För att ta motion som exempel vad är det ni amatörer, men extremmotionärer egentligen försöker bevisa och för vem, med att träna 20+ timmar i veckan för att genomföra ett tiomilalopp eller liknande...

    Är det er egen ångest ni försöker springa ifrån eller vad är det frågan om? Varför räcker det inte med en halvmara? För inte ens ni tror väl det är hälsosamt att pressa kroppen i den utsträckningen?

  53. jre
    När jag var liten parvel på 80-talet var fredagsmys okänt. Mys med familjen var istället en skidtur på vintern med obligatorisk korvgrillning på lördagar eller söndagar, på sensommaren eller hösten var det bärplockning. Kan inte komma ihåg att familjen satt framför tv:n med stora chips o godisskålar på kvällarna...
  54. Mattias Pettersson
    I min yrkesroll ser jag denna påstådda ortorexi varje dag. Den finns absolut, men de flesta som tränar för mycket gör det för att de läst tidningar med artiklar om träningsnarkomaner och sedan har de kopierat ett i grunden maniskt beteende. Efter en stunds resonerande med dem börjar de träna/motionera mindre och vila lite mer. De är alltså inte drabbade av ortorexi. De har bara blivit lurade att tro att ju mer man tränar ju bättre är det. Någon enstaka människa kan sägas lida av ortorexi, vilket innebär att de bara inte KAN sluta träna en och flera gånger om dagen ens när de vet att det inte är bra för deras kroppar. Överträning är vanligt. Ortorexi är det inte.

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg