Fördomar på Facebook
26 oktober 2014 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Kaloriräkning
i Kaloriräkning 
Det negativa: Fördomarna mot personer med viktproblem är ingrodda och bristen på verklig kunskap stor.
Det positiva: Det finns gott om viktigt jobb kvar att göra för att sprida upplysning i Sverige och världen.
Tidigare
En kalori är inte en kalori – inte ens nästan
”Det absolut, helt utan tvekan, bästa beslutet jag har tagit”
Nakna fördomar mot överviktiga i kändisintervju
”Till slut uppfyllde jag löftet jag gav mamma”
Läkare: ”Inga tjocka i Auschwitz”
Hur Therese Olofsson gick ner 130 kilo med LCHF
Varför blint kaloritroende är hjärntvättade
”Om jag kan göra detta kan du”
”Jag skulle ha trott på mormor istället för att lyssna på experter”
Vad kan det finnas för förklaring till ovanstående märkliga forskningsresultat?
Strålande tider för oss i kostrådgivarbranschen - marknaden är närmast oändlig!
Facebook är inte en bok, btw, så det räknas inte, döh.
Nu äter jag de grönsaker jag älskar, och jag behöver inte längre tveka att äta det smör jag alltid har tyckt varit överlägset margarin. Min mage gör inte längre något väsen av sig.
Ergo, jag äter precis den mat jag vill ha, och jag njuter verkligen av den.
Och jag skulle nog tvärtom vilja säga att de allra flesta böcker har nog stött detta koncept genom åren och att det först på senare år det börjat komma litteratur som går emot och att det istället är just på internet man har hittat den mesta moderna informationen.
Jag tror dessutom att lite mer ödmjukhet och vänlighet i debatten gynnar oss alla.
”Vanlig mat” leder till vanlig ohälsa
http://www.aftonbladet.se/debatt/article19748454.ab
När jag passerade 40 började min vikt stadigt att öka. Det handlade om ca ett till två kilo per år. Samtidigt dök hemska blodsockerdippar upp efter nästan varje måltid. Gasighet, uppblåsthet, törst!
Jag hade förståss överätit! Ett till två kilo per år blir ca ett till två gr överättning per måltid. Shit att jag inte lade märke till detta uppenbara som alla andra, åtminstone de yngre, tydligen har stenkoll på varje måltid och varje dag då de kan hålla sin vikt. Kalorier in - kalorier ut. Givetvis, så är det!
Fast jag ändå inte låta bli att undra varför mina problem så plötsligt och så elegant försvann med LCHF och mina symptom (ovan beskrivna och andra) så väl överensstämde med insulinresistens?
Sedan den dagen jag började med LCHF behöver jag inte tänka på dessa gram. Jag kan överäta så ofta jag vill och går ändå inte upp i vikt. Jag är nog unik, för kalorier in - kalorier ut måste ju vara rätt. Alla, både några som säger sig ha läst på och framför allt de som inte läst på säger ju att det är så.
Citat ovan via JAVO. Tack!
Jag kostar på mig lyxen (en ibland dyrbar sådan) att "idiotförklara", d.v.s. starkt kritisera de som inte gör så gott de kan. Alla kan höja sin IQ och sin bildning, oavsett utgångsläge. Det är lättare än somliga tror. Men att till exempel totalblunda (som de 3 aporna, som vägrar lyssna, se, eller diskutera saken) för en intensiv debatt som pågått i snart ett decennium, det är helt enkelt inte acceptabelt eller sunt, oavsett ämne. Många har kanske inte (via normal mediekonsumtion, d.v.s. att läsa artiklar i dagstidningar, kvällstidningar, hälsotidningar) uppfattat i detalj hur LCHF fungerar, men hur många har inte uppfattat att det här med fett (och socker, dess skadlighet) är åtminstone högst kontroversiellt? När något är kontroversiellt så tar man reda på vad det är fråga om. Att bara vara ett ogenomtänkt eko av vad en trendsättare eller auktoritet säger duger inte, oavsett kosthållning eller politik. Här är själva kärnan till den utbredda ohälsan idag. Det här är viktigt.
I övrigt om mer ödmjukhet i debatten - jotack, gärna för mig - i kombination med en och annan i affekt välplacerad r@vspark. Tyvärr så är det vad som krävs i vissa fall, då alla faktiskt inte är mottagliga för vänlighet, artighet, saklighet och utbildning, om nu det skulle vara en nyhet för någon. Don efter person säger jag. Allt som uppmärksammar problemet är bra. Det är nog inte bara jag som är arg och upprörd.
http://abc7news.com/health/non-drug-treatment-may-reverse-alzheimers/...
Skillnaden är att de blir inte feta trots att de är lata.
Det innebär m a o att av icke LCHF:are är andelen feta ännu högre än de genomsnittssiffror som nämnts tidigare i tråden.
Så frågan är om det är min röv det var fel på.
Ännu roligare är det nu då min motivation till att lyfta på röven åter finns för nu har jag inte ont i benen längre.
Så ja nog är det att jag är lat och inte lyfter på röven som är problemet. Problemet för dig som är fördomsfull och svart av avundsjuka.
Jag själv tillhörde dessa personer för 2 år sedan och jag tror inte det är mitt IQ som plötsligt höjts, däremot min kunskap och mitt medvetande.
ibland är det genetiskt och ibland är delarna i kroppen fel hopkopplade, så tarmarna inte tar upp det de ska för att de är felprogrammerade (dvs genetiskt)
då hjälper det inte hur mycket man än tränar och försöker äta rätt, då delar av ens egna kropp motverkar det man stoppar i sig....
"Anklaga"? Det har du allt missförstått, jag "anklagar", d.v.s. de som beter sig illa, de som artigheten inte biter på. Handlar inte om låg IQ? Klart att det handlar om det. Det är så gott som samma sak. Ju mer kunskap och ju mer medvetenhet, desto högre IQ. Alla kan välja att bli mer medvetna och mer kunniga. I någon mån så kan man faktiskt välja en högre IQ än den man dras med i detta nu. Du kan öka din IQ inom ditt reaktionsområde, d.v.s. det individuella spannets gränser för en persons IQ. Alla kan öka sin IQ, genom ökad kunskap, mer medvetenhet, och - bättre nutrition! Läs om Flynn-effekten. Och du - låg IQ är inget att skämmas (eller "anklaga" någon, eller påstå att man anklagar någon) för! Det är däremot elaka fördomar, orsakade av dessa strutsar och deras pinsamma ovilja att se, höra, eller diskutera. Även en person med en IQ på 75 kan vara kunnig, medveten, nyfiken, intresserad och väl utvecklad inom SITT reaktionsområde. D.v.s. den gör så gott den kan. Min kritik är mot de som inte gör det. Den som lutar sig tillbaka och inte VILL bli smartare. Det är dumt.
Vi kan i alla fall vara överens om att det är för j-igt att alltför många personer som på olika sätt har makten att påverka vad vi äter eller inte, av olika anledningar väljer att inte ta till sig av modern forskning och därmed bidrar till att friska människor blir sjuka och sjuka människor blir ännu sjukare.
Hör jag någon som räknar kalorier brukar jag fråga om de har undersökt något om hur olika typer av mat påverkar kroppen, så att man går upp eller ner. En reaktion på en sådan fråga är antingen att de inte frågar vad jag menar eller så ber de mig förklara. De som inte frågar, de struntar jag så klart i för det spelar nog inte så stor roll vad jag säger till en sådan person för de har redan bildat sig en uppfattning som är otroligt svår att ändra på.
Under veckan som har gått har jag varit på en resa och träffat många människor som vräker i sig socker. Vid lämpligt tillfälle har jag nämnt hur dåligt socker är. Svaret på ett sådant påstående är att alla då säger att de inte äter så mycket socker och undviker att tillsätta socker så mycket de kan. Med andra ord är medvetandet om hur mycket socker alla produkter i stort innehåller är väldigt låg.