Förakt mot feta i Läkartidningen
En välkänd bantarprofessor skriver om problemen med fetma i sista numret av Läkartidningen:
Läkartidningen: Kalorier kostar
Jag kan inte se något nytänkande eller förslag på nya åtgärder. Tonen är uppgiven, fetma sägs vara svår att bota när den väl uppstått. Trots detta saknas ödmjukhet inför faktumet att dagens fett- och kalorisnåla kostråd fungerar uselt. De är sämst i test i över ett dussin nya studier av högsta klass.
Istället för nytänkande skjuts ansvaret över till andra: de feta. Dessa feta människor har vissa saker gemensamt enligt artikeln. De:
- ”förstår [inte] sitt eget bästa”
- ”medför kostnader även för andra”
- ”överskattar sin kontrollförmåga men [kan ändå inte] ta till sig den information som trots allt finns för att möjliggöra nyttigare livsstilsval”
- ”utnyttjar vårdapparaten mer än normalviktiga, i alla avseenden.”
- ”belastar samhället”
- ”saknar självkontroll”
- är vanliga ”framför allt i de lågutbildade samhällsklasserna.”
Skrämmande
Ovanstående fördomar mot feta är extremt vanliga i dagens samhälle. Men de antyder ett förakt mot feta människor som är skrämmande att läsa i Läkartidningen.
När våra åtgärder mot fetmaepidemin har misslyckats totalt i decennier, när ny forskning visar en bättre väg, då är det hög tid för nytänkande. Det räcker inte att vi läkare bara skyller ifrån oss på de drabbade.
103 kommentarer
http://www.youtube.com/watch?v=q7d5gQrpdfo
17 år gammalt reportage men det kunde varit gjort idag
Den folkupplysning som Kostdoktorn står för är hedersvärd. Förhoppningsvis kommer de människor som inte läser bloggar, eller själv har problem med övervikt, att nås av den kunskap som vi har tagit del av.
Det "Annika" beskriver är beklagligt. Jag hoppas inte att jag själv tolkas fel, möter jag någon som är lite kraftigare byggd än mig brukar jag le, säga något. Men...jag ler inte sorglustigt hånande som Enkvist utan andemeningen är "gõtt, ser lätt ut, kör på"! Men kommunikation kan vara svår ibland, Enkvists argumentaion och attityd är dock för mig glasklar, en översittare och han är inte ensam, tyvärr.
Jag har alldeles ensam tuggat mig till mina 30+ kilon i övervikt!
Att sedan SLV och andras lågfettlightråd inte är korrekta, fråntar knappast mig ansvaret från att själv ha stoppat både mat och dryck i munnen år ut och år in i full vetskap om att jag bara blir fetare och fetare.
Jag har mig veterligen aldrig skrivit att någon helt saknar eget ansvar för sin hälsa eller vikt. Världen måste väl inte nödvändigtvis vara antingen svart eller vit?
Men om dagens vanliga västerländska mat (fylld av socker och stärkelse) leder till ökad hunger hos känsliga personer, ska vi då verkligen ignorera det och bara skylla på de som äter när de är hungriga?
Jag tror du är lite fördomsfull mot överviktiga personer du också.
Ditt korståg är just kostråden och för att få så stor support för det som möjligt, så flirtar du ohämmat med alla de människor som febrilt försöker lägga skulden på någon annan för sin egen fetma. Om du försöker påskina att du inte förstår att det finns en utbildningskomponent i det, då far du dessutom med osanning.
Jag tror du missar en rätt väsentlig del av dessa kostråd, och det är att få människor följer dem. Jag har druckit lättmjölk och ätit Lätt & Lagom genom åren. I övrigt har jag i princip aldrig valt lightprodukter. Eftersom jag i bara använt lättmjölken i kaffet och nästan aldrig ätit frukost, så har mitt intag av lightprodukter genom åren varit minimalt. Men jag har blivit fetare och fetare allt eftersom.
Roa dig med att åka och storhandla en fredagskväll och titta vad folk fyller kundvagnen med, så förstår du bättre varför så många av dina patienter är överviktiga. Inte är det för att de har SLV:s kostråd som inköpslista i alla fall!
Hör ni: Livsmedelverk/helsedepartementer!
Lars M. Du och flere med kan herved legge bort oppfatningen om at overvekt er ditt ansvar alene. Och här tror jag å ha rätt :)
Mitt "korståg" som du retoriskt kallar det handlar inte om var skulden ska läggas. Det handlar om att börja använda modern vetenskap till att underlätta för personer att själva ta tag i sin hälsa och vikt. Något som borde vara en självklarhet.
En stor del av lärande går ut på att av-lära gamla misslyckade idéer. Få sådana har misslyckats mer än den att viktnedgång bara handlar om att skärpa sig, och sluta frossa och lata sig. Det fördolda moraliserandet fungerar dåligt enligt studier och göder fördomar.
SLVs kostråd är ett stort moment 22: ät mat som gör dig hungrig men ät mindre av den. Inte konstigt att hungriga människor sen fyller kundvagnarna med billiga dåliga kolhydrater. Man måste ju trots allt "äta balanserat" och "inget ska förbjudas helt"...
Jag har gått på alla bantningskurer som jag hittat under min livstid och faktiskt, gått ner i vikt med alla metoderna! Problemet är att efter en period med restriktivt matintag och stenhård koll på "suget" orkar jag inte mer utan ramlar handlöst ner i en hetsätareperiod. Ingen kan beklaga detta mer än jag själv och det är ingen som matat mig med godis, kakor och smörgåsar. Men tyvärr har alla dieter och dietister jag träffat rått mig att äta sockerlösning typ pulverdieter, eller byta ut kakor mot smörgåsar (dietist) samt förståss springa mer. Under många år har jag motionerat dagligen, en till två timmar och ätit högst 1500 kcal per dygn.. Gissa om det kräver kraft, självdiciplin och någorlunda gott omdöme att klara detta med en ständig hunger och sockersug.
Så även om jag ätit till mig min fetma, (BMI<40) så har jag lagt ner mer tid och energi på att försöka äta rätt än de flesta människor gör. Dessutom är jag idag väl påläst i kostfrågor.
En vändpunkt för mig var när jag bekantade mig med stenålderskosten som "känns" logisk och fungerade bra på mig men med dilemmat med socker i frukten. Jag förde en stenhård kamp i flera år och vägde då 20 kg mindre än idag.
När jag läste om LCHF fick jag en bit till i förståelsen av mekanismen bakom mitt hetsätande. Idag, efter knappt tre månader på LCHF mår jag förträffligt och äter tre mål mat per dag utan att drabbas av det allra minsta sug. Tyvärr har jag inte minskat så värst mycket i vikt, 3,,5 kg men det är åt rätt håll och jag mår bra. Lugn och frid i själen och jag har annat i tankarna än att hitta mat! Just det ser jag som en indikator på att jag äter mat som passar mig.
Och by the way... är jag varken sk "underklass" eller outbildad trots att jag är fet!
Den "frälsning" jag kan erfara handlar om MIG, min upplevelse relaterat till mina tidigare synnerligen plågsamma bantningsförsök. För mig är LCHF ett sätt att jobba MED min kropp mot en lägre vikt, jämfört med alla tidigare försök som varit en kamp MOT min kropp.
Om Dahlqvist har rätt borde jag (52 bast idag) vara stendöd sen länge tillbaka med tanke på vad jag äter! (sagt med glimten i ögat)
Hva i light, och karbohydratstinne produkter, får oss til å klare og ta kontroll over matinntaket? Eller ønske det?
Hvordan kan noen tro at frukt er en hjelp, nei vi vil ha alt det andre som finnes også!
Hvorfor skal vi ikke bare fylle handlekorgen (uavhengig av sosial tilhørighet). Søtt er godt. Andre usunne produkter (chips/pizza m.m.) trigger også. Tid til å lage god mat har vi slett ikke heller idag. Glem det!
Stakkars oss alle sammen. Det er umulig å ta kontroll på egen hånd. Hjelp - med forstand slik som etterhvert så många gör här och där via lchf. Vi i Norden visar kanskje til vägen nu. Känns som vi har kommit til en milepæl också = stå på.
Jag är en vits(joke) när jag handlar nu. Butiken kunne ha varit 10 kvadratmeter stor :) Og brilleindustrin burde ha utveklingsmöjligheter. Jag står der varje gång och lusläser. Skäms inte heller ;)
Inte undervurder markedskreftene. Heller ikke myndighetenes uforstand och manglende vilje til å se utover sitt eget ståsted. Lightveien har aldrig vært den rette. Den gjör oss sultne/hungriga. Mh. också til myndigheterna som har en jättejobb framför sig: Jobba tilsammans med folket och sätt folkehälsan i framsätet framföre shitmatindustrien. Rena utopien, jag vet :( - men håpet består :)
T ex skriver han att kostnaderna som feta ger upphov till drabbar även andra. Ja det håller jag med om, men det gäller för alla. Om jag som smal blir sjuk eller drabbad av annan olycka så kommer den kostnaden också att drabba även andra. Det handlar alltså inte om storleken.
Han menar på att feta föräldrar ger upphov till feta barn för att de ger fel kost och uppmuntrar ett stillasittande liv. Det kanske är sant men någonstans måste det ju dock ha börjat att smala föräldrar genererat feta barn. Jag ser många sådana exempel där föräldrarna är helt normalviktiga men barnen mulliga.
Det finns föräldrar som köper ut sprit till sina minderåriga barn också. De finns de som köper 2-hjulingscyklar till sina 2-åringar också. Hujeda mig vilka otrevliga och kostsamma konsekvenser det kan bli av dessa exempel.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är väldigt trista förutsättningar vissa barn föds med i form av mindre omdömesgilla/kunniga/engagerade/energiska föräldrar. Det gäller oavsett om föräldrarna är feta eller smala. Jag utgår faktisk från att Rössner inte tror att alla smala föräldrar är föredömen för sina barn i alla avseenden.
Det resonemanget om samhällsintervention när feta inte förstår sitt eget bästa bör ju utvidgas i så fall till att omfatta även andra företeelser.
Han uttrycker också någonstans att prevention är att föredra om det är möjligt. Ja, det tycker jag också är vettigt. Varför vänta med att ge hjälp till någon till dess att individen har blivit sjukligt fet? Vad vinner man på det annat än onödigt lidande? Sätt in alla möjlig hälp i form att beroende terapi, individanpassad kostrådgivning mm. Allt som kan behövas för att individen ska lyckas. Det måste väl i längden vara billigare?
Så tycker jag, men jag är öppen för att jag kan vara en dålig människa. På vanlig kost kan jag erkänna öppet att jag inte har någon karaktär....
Resan från större och större mängder "shitmat" (jag har högre utdanning) til lchf har varit helt fantastisk/obeskrivlig. Jag helt konkret tackar lchf och förespråkare som innehavar av denna bloggen, samt dr. Dahlquist - ja för (faktisk) livet. Slå den dere ;) Ju någon av er kan nog det :)
Bara så ni vet vem ni stångas mot.
http://nwt.se/varmland/article861766.ece
"nästan granne" med Andreas
Visst, det är två mycket bekväma uttryck. Särskilt om man inte vill ta till sig vad moderna studier visar, utan bara slappt avfärda allt som en religion och fortsätta att tänka vidare i samma ingrodda spår. ;)
Här finns annars en del att läsa.
Angående vad någon annan sagt i TV kan jag svårligen påverka den saken. Jag kan bara vara kritisk mot liknande argument, vilket jag definitivt är.
Gunnar har antagligen fördelen att maten han äter går till energi för musklerna och inte till fett som kroppen inte kommer åt. Han slår ett slag för att det är ett beteendeproblem. Jag tränade varje dag innan och jag gick ändå upp 15 kg. Jag åt tills jag var mätt. Nu äter jag fortfarande tills jag är mätt men har gått ner 18 kg. Det är rakt av kolhydraterna som gör att jag går upp i vikt.
Det är ingen som säger till Gunnar att sluta äta kolhydrater om han mår bra av det. Det vi vill är att de som inte mår bra av kolhydrater får det korrekta rådet att undvika dem, istället för att äta mer.
Av exakt samma logik som att en elitidrottare inte försvinner av att träna 3-4 timmar om dagen ska man inte bli tjock av att träna 0 timmar om dagen. Ju mer man tränar ju mer äter man och det ska vara tvärtom också.
Jag tror träning är bra för hälsan och diverse saker. Tror inte ett dugg på att det är bra för att "förbränna kalorier".
Man kan inte sluta äta om man är hungrig bara för att man har ätit sin kaloribudget för dagen..
Att på dessa grunder utropa att "Enkla lösningar på problem ska man nog passa sig för..." är väl tämligen förhastat? Den gamla vanliga "ät mindre, spring mer" metoden är ju dessutom den enklaste av alla lösningar då ingen hänsyn tas till hur kroppen metaboliserar olika näringsämnen. I stället används en simplistisk förklaringsmodell där man i princip jämställer människokroppen med en vedkamin.
Att kolhydratrik mat stimulerar frisättning av insulin, som i större mängd förhindrar fettförbränning och lagrar in överskott av näring i fettceller orsakar fetma är väl ändå en långt elegantare teori än att 20% av befolkningen inom loppet av 30 år blivit lata, glupska och troligen också korkade?
Därmed inte sagt att det finns stora variationer i hur känsliga vi är för kolhydrater på individnivå precis som det finns stora variationer i kroppslängd eller hårfärg.
Den som har turen att födas utan anlag för insulinresistens kan förmodligen även i fortsättningen äta mackor och lördagsgodis utan att gå upp i vikt Att utifrån detta dra slutsatsen denne besitter större viljestyrka än "tjockisarna" är dock naivt.
Och jo Samuel massor av LCHF bekanta/obekanta försöker ändra mina matvanor och självklart bryr jag mig inte speciellt om det men undrar lite varför. Nyligen gjorde Andreas mig uppmärksam på hur oupplyst jag är med tips på massa länkar, tack men jag mår utmärkt ändå! Det är lite kul att vara oliktänkande men att jag slår ett slag för beteendeproblem fattar jag inte riktigt. Det är suveränt att man når resultat på olika sätt, LCHF är ett, motion kan vara ett annat. Läkare Enkvist upplyser dock överviktiga om att de ser löjliga ut och många var uppgivna och förbannade efter det. Ok om man förespråkar LCHF men att få bort överviktiga från motionsspåret, varför? För att de kommer upptäcka att de springer fortare av spaghetti?
Men alla kan inte träna så mycket....
I kväll, Gödkalventrecote, bearnaise, spenat o tomat, ett glas Amarone därtill :)
Svante
Att försöka gå ner i vikt med enbart motion är dock näst intill omöjligt för den som lider av metabolt syndrom då glukosmetabolismen inte fungerar normalt. Man blir helt enkelt trött och hungrig av kolhydrater istället för full av energi.
Visst är motion nyttigt, men det är ingen patentlösning för viktminskning.
Så bra att du personligen mår bra som du äter och tränar. Självklart kan du då med gott samvete fortsätta så.
De länkarna jag förslog var inte nödvändigtvis för att ändra på dina vanor. De var snarare förslag på allmänbildning. Det är ju synd med alla som i ren okunskap avfärdar tung ny vetenskap som ett "korståg" eller "frälsning".
Korståget mot fetman startade med en artikel i Times 1984. Kolesterolhypotesen. Som snabbt muterade till Kolesterolteorin. Sen vips till den allenarådande Sanningen. Den byggde på tro, självövertygelse och mäktiga mäns egon, samt en hel del dolares. Precis som ett riktigt korståg skall vara... Vad Doc mfl talar om är motsatsen, och framför allt är det fakta och data som talar.
Korståg förknippar uppenbarligen somliga med religion, och beröringsskräcken som sätter in när någon använder religiösa uttryck om LCHF är slående.
Korståg kan däremot användas i många andra sammanhang än de historiskt religiösa, och i en modern kontext kan det helt enkelt beskriva en långvarig strid mot oliktänkande, vilket passar alldeles utmärkt in på kampen mot SLV:s kostråd.
Gunnar, militanta attityder hoppas jag verkligen inte karaktäriserar detta forum... ;-)
"En undran är skulle jag vid min ålder (52) och det "uttag" jag gör med min (rätt hårda) uthållighetsträning skulle klara en strikt LCHF-kost?"
Testa för sjutton....och delge oss resultatet istället för att spekulera, du som verkar vara en handlingens man.
Själv har jag gjort erfarenheten från hårt skogsarbete med motorsåg att jag orkar mer på LCHF än på mer kolhydratrik mat samt att återhämtningen går snabbare, men det ju mina erfarenheter det.
Ja korståg låter väldigt fel. Uppror och revolution låter bättre. Det är ju just precis det vi gör. Vi gör som vi vill och lyssnar inte längre till påbuden som kommer uppifrån.
Du kanske orkar mer för att du väger mindre.
För informations skull så skrev Enkvist en insändare i NWT där han enligt mig grovt hånade överviktiga människor som joggade. Som joggare fann jag det riktigt osmakligt och kränkande å deras vägnar, jag gick helt enkelt "igång" på det. Hoppas också att som löpare och allmänt hälsointresserad kunna utbyta åsikter här även om man som jag knaprar kolhydrater, eller är det lika med skottpengar på en? (obs skojar!)
Nä, väger 112,5 kg ren muskelmassa och har inte ändrat vikt de senaste 4 åren men det mesta i min kropp funkar bättre på kolhydratfattig kost.
( Är som Gunnar Grahn 52 bast)
Vad jämför man/Rössner med? Att feta som blir sjuka belastar sjukvårdsbudgeten är ju naturligtvis sant, men så gör även många motionärer som skadar sig, vilket är oerhört vanligt. 1110 000 fall per år. http://svt.se/2.21335/1.2329983/idrottsskador_kostar_samhallet_allt_mer
Löpare tex. får ganska ofta byta knä- eller höftled på äldre dagar vilket är mycket kostsamt för samhället.
Bilister och cyklister är med om många olyckor, de som sitter för mycket vid datorn får musarm, etc etc, överambitiösa blir sjukskrivna för utmattningsdepressioner etc. Allt vi gör påverkar hälsan. Så vad jämför Rössner med? En smal, ickerökande person som motionerar precis lagom och aldrig skadar sig i idrott, i hemmet eller trafiken? Hur många har den turen=uppfyller de kriterierna? Det är märkligt att det alltid ska handla om moral, andras moral när man pratar om vikten. Den egna moralen eller självdisciplinen är man sällan intresserad av att skärskåda.
Det blir inget roligt samhälle när vi pratar närande o tärande, först när vi är döda får vi ju saldot.....
Grahn, Jonas colting har en exrem uthållighet, han kör en Lchf light.
I flaskan när cykelturererna är längre än 6 mil, mixa en avocado häll på lite tomatjos fettet från stekt bacon vitlök olivolja salt o peppar. lite nötter i fickan
Svante
Ja, speciellt när de behandlas enligt S. Rössners och C. Marcus metoder: klinikuppehåll, organisrad gruppmotion, "stödsamtal" och operationer - oftast utan varaktigt resultat.
De som däremot tar hand om sitt problem genom koständring och får varaktig framgång blir ju avsevärt billigare för samhället.
Rössner har alltså insikt och samhällsperspektiv. Det gör det ännu svårare att förstå varför han så envist kvarhållit dessa dyrbara, oftast resultatlösa metoder.
Dessutom skulle man kanske kunna erbjuda mer vård för överviktiga med ätstörningar, som inte har bulimi. Det finns endast på ett fåtal ställen i Sverige. Det kanske är kostsamt, men i jämförelse med operationer eller värdelösa kostråd är det väl ingenting.
Vad hjälper fettavgift mot det?
(Jag blir rädd när jag läser den här artikeln)