Följ min tvillinggraviditet, del 2

Close up view of young woman and Hand is a symbol of heart over her crotch. Feminine hygiene concept.

En artikelserie för dig som kämpat i åratal för att bli gravid, till dig som inte kan kontrollera sockerintaget, till dig som lider av kroppshat.

Som PCOSare är det mer regel än undantag att mensen försvinner då och då – och jag hade inte haft mens sedan april. När jag började med LCHF 2010 hade jag bara menstruerat två gånger i mitt liv. På LCHF blev den något så när regelbunden. När jag var i slutspurten av min viktresa, och gick ner från 95 till 75 på mindre än ett år, började den dock balla ur igen. Jag misstänker att det var hypotalamus som blev panikrädd av min snabba viktnedgång och stängde fabriken, så att säga.

När jag i juni började känna mig konstig i kroppen, som om mensen skulle komma men aldrig kom, anade jag oråd. Jag gjorde ett graviditetstest som var positivt, men kunde inte tro mina ögon. Så jag tog ett till och ett till, alla positiva. Ringde mödravården och bokade in ett besök och de trodde att jag var i vecka 8-9 med tanke på mina kraftiga symtom, men på ultraljudet visade sig att jag bara var i vecka 4, då man inte såg något mer än en förstorad livmoder. Allt fick sin förklaring senare, när vi fick se två små hjärtan banka – med två barn kommer också kraftigt förhöjda hormonnivåer jämfört med en vanlig graviditet.

Jag önskar jag kunde säga att LCHF har gjort min graviditet till en enkel match – men jag har haft kraftiga graviditetssymtom som varit ganska tuffa. Nu bär jag två barn och med det kommer både kraftigare symtom men också att symtomen kommer tidigare i graviditeten, därför är det svårt att jämföra. Det jag däremot har är perfekt blodtryck, lågt blodsocker, högt järn och ferritin samt kanonfina nivåer av sköldkörtelhormon.

Under de första veckorna hade jag ett enormt sug efter fett, jag åt kokosgrädde och smör med sked! Var inte intresserad av varken kött eller grönt. Det fick sin förklaring sedan, kroppen behövde fettet för att bygga alla hormoner. Fasen slutade tyvärr ganska abrupt med ett gallstensanfall, vilket chockade mig. Jag har ätit ketogent i 10,5 år och utan problem kunnat sätta i mig 200 gram smör på en sittning, detta var något som inte tillhörde det vanliga. Det är dock ganska vanligt att gallan ballar ur i graviditeten, och jag fick helt enkelt anpassa mig till det. Illamåendet var också kraftigt i början, jag kunde inte äta min vanliga ”tunga” mat. Bort med alla biffar, grytor och feta såser – det var ett pusslande! Det är aldrig ett alternativ för mig att börja äta ”vanlig mat”, skräpmat och godis – jag fick helt enkelt pussla ihop det som fungerade. Under två månader levde jag i princip på skinka, gurka och lax. Där emellan åt jag ketobollar för att få i mig fett.

Det som var tufft var illamåendet. Jag som är van att äta två gånger per dag kände att jag inte gjorde något annat än att äta. Var tredje timme var absolut nödvändigt för att jag inte skulle ligga och kvida i illamående och huvudvärk. Fick tips av barnmorskan att ha kex på nattduksbordet som jag kunde äta innan man steg upp. Jag lydde tipset, men bytte ut kex mot ketobollar. Varje kväll plockade jag fram ett lass ketobollar ur frysen och la på nattduksbordet, perfekt om man vaknar och är illamående och som snacks innan man går upp.

Många har frågat om jag inte varit sugen på skräpmat, svaret är nej. Trots att jag är sockerberoende och har PCOS och därmed är insulinresistent så har jag inget sötsug alls. Jag har inte ätit sött eller mjölmat på över 5,5 år och därför är min hjärna inte intresserad av den typen av mat. Det finns inte heller något i godis, kakor, glass, pasta, ris och potatis som mina bebisar behöver – de får allt de vill ha genom gräsbeteskött och ekologiska grönsaker. Jag känner mig 100 procent trygg i det.

Eftersom jag gillar att mäta har jag tagit reda på hur många kalorier jag äter på en dag. Jag begränsar mig inte utan lägger in maten i en app enbart för att veta. Det landar på 1900-2200 kcal per dag och sällan över 20 gram kolhydrater. Tvillingmammor rekommenderas 2700-3000 kcal/dag, men det finns inte en chans att jag får i mig det. Hungern visar vägen. Nu, i andra trimestern, vill jag bara ha kött. Då kan jag till och med nolla kolhydraterna vissa dagar. Det är inte jag som styr, det är mitt sug och jag litar på att min kropp visar mig vad hon behöver.

Skärmavbild 2020-09-14 kl. 10.41.34

Under första trimestern gick jag ner 1 kilo, nu under andra har jag lagt på mig 6 kilo vätska. Jag hade hoppats att min kost skulle förhindra det, men jag är otroligt hormonkänslig. Jag lägger på mig 4-5 kilo vätska inför varje mens i vanliga fall, så det är därmed inte konstigt att min kropp svarar så här. Nu är jag mitt uppe i ett lymfprojekt där jag försöker hjälpa mitt lymfsystem att fungera optimalt, även under graviditet. Det blir kompressionskläder om dagarna, lymfyoga och torrborstning, och det hjälper.

Jag är väldigt tacksam för de många krämpor jag sluppit. Hittills har jag kunnat träna varje dag, jag kräks inte och har inte gått i ide. Jag sover sju timmar på natten och en timme mitt på dagen, vilket känns som en rimlig mängd. Graviditetsbesvären är jobbiga, men kanske mest för att det är ovant att kroppen reagerar som hon gör. Jag är glad och tacksam för mina fina hälsovärden, en graviditet utan cravings och att kunna genomföra den på så bra mat och träning!

Vill du följa mig från dag till dag – följ mig på instagram @MyWesterdahl.se

My Westerdahl

Tidigare

My Westerdahl: Följ min tvillinggraviditet!


Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg