Fet? Flyg en, betala för två
22 januari 2010 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Viktnedgång
i Viktnedgång 
Air France tar nu i med hårdhandskarna mot överviktiga.
Aftonbladet: Feta tvingas betala dubbelt
Jag skall själv flyga med just Air France till Florida om sex veckor, för att vara med på en Low-Carb Cruise till Bahamas. Tråkigt va? ;)
Som tur är behöver jag knappt ens en hel stol i bredd. Men jag hoppas Air France inte börjar ta extra betalt av oss två meter långa också!
Rapporter från kryssningen 6-11 mars och en veckas efterföljande biltripp genom fetmaepidemins epicentrum (den amerikanska södern) kommer naturligtvis här på Kostdoktorn.se.
Mer
Matrapporter från tidigare resor, bland annat USAs västkust -08.
Tack till Lars-Erik Litsfeldt för bilden
Men man har ju hamnat brevid väldigt stora personer ibland och det är fanken inte roligt, för någon.
Det blir ju dock lite märkligt med vikten på baggaget och den straffavgiften.
En tjej på 60 kg som har baggage på 50 kg ligger fortfarande totalt sett under mig i vikt, men kommer få pröjsa massor i straff ändå. Kanske borde man ta totalvikten i stället?
Vad gäller kryssning i karibien så väljer jag hellre: http://www.70000tons.com/home.htm :D
Jag tycker att medmänskligheten kräver att man inte driver den individuella prissättningen för långt. Fetma är en sjukdom/funktionshinder och samhället bör kräva vissa anpassningar av flygplanens inredning för feta såväl som för rullstolsburna, exempelvis några extra breda säten som Kamelen skriver här ovan. Det får vi andra vara med och betala för på våra biljetter, det är ju ett kollektivt färdmedel.
Om man nu behöver två stolar så ska man naturligtvis betala för sig. Inget konstigt med det.
Du borde få jobb på Transportstyrelsen! Eller hellre nån tankesmedja som kretsar ikring transportfrågor. :-)
Dessutom luktar han troligen så man får astmaanfall.
Varför skall alltid mannen på gatan få på skallen och få det sämsta.
Kvinnor, invandrare, kriminella, feta och fyllon går före.
Varför?
Aha det är därför alla videointervjuer är från fågelperspektiv. =)
Menar du att du känner dig förfördelad av tanken att människor som inte fötts med dina privilegier backas upp av ett solidariskt samhälle? Hur ska du skilja ut människor som genuint inte kan rå för sin fetma eller sitt funktionshinder? Eller ska vi skippa det steget och titta på behovet snarare än orsaken?
Ska vi vägra envetna rökare syrgastuber och sjukhusvård för problem relaterade till rökningen? Ska vi vägra trafikskadade motorcyclister rullstolar? Att köra motorcykel är trots allt ett riskbeteende.
Oavsett hur perfekt du själv upplever dig, så finns det alltid lägen i samhället där dina naturliga egenskaper kommer till korta. Om inte annat blir du gammal en dag. Vill du att vi andra backar upp dig då?
Mannen på gatan säger du? Vad gör honom så jävla behövande att han missunnar alla andra allting?
Om han är så jävla behövande - och det är han ju uppenbarligen eftersom han gnäller som en treåring som vill ha syrrans klubba när hans egna jättepåse är slut - ja, då tillhör han ju definitivt dem vars hand är anklagande utsträckt.
Antingen är vi ett samhälle, eller så är vi det inte. Vi kan diskutera var gränserna bör gå nånstans, men i slutänden är det så enkelt som så. Vi är ett samhälle. Vill du inte vara del av ett samhälle är det bara att skönstaxera sig och försvinna upp i någon av norrlands spökstäder, squatta i ett tomt hus - utan el, värme eller vatten - och leva på lingon. Men du använder fan inte den infrastruktur vi byggt upp tillsammans.
Själv föredrar jag att bo i ett samhälle, med dess brister. I det ingår försörja folk som tillskriver samhället alla möjliga mörka avsikter och skriker högt att vetenskapen är ond, men som inte har några problem att smälla sin elallergisjukpension på saker som vetenskapen och samhället gett dem. (Med mindre än att någon av oss är data-telepatisk så skriver vi alla detta på datorer (ett resultat av vetenskap), drivna av el (mer vetenskap) från ett elnät och på ett nätverk (ingenjörskonst och vetenskap) som byggdes upp av samhället. Passar det inte galoscherna är det bara att koppla av, koppla ur och hoppa av.
Jag hoppas verkligen du inte har den människosynen i verkliga livet och att det bara var ett sjukt otrevligt "internetkrigaruttalande". Kan vederbörande få plats i en stol finns inget att klaga på för den bredvid.
Kommentaren om lukten är för låg för att ens bemöta.
Med "Mannen på gatan", avser du då uteliggarna?
Jag kan se att det är en fara att sitta på det sättet som han gör i kabinen. Han kan inte spänna fast sig, han trycker till grannen också och gör hans resa ganska oangenäm, dessutom stoppar han ju upp passagen i gången. Jag skulle nog bli ganska upprörd om jag var tvungen att sitta helt snett, tilltryckt som mannen på bilden som sitter jämte gör, om jag skulle flyga och hamnade jämte någon om var så bred. denna smala man har ju också betalat, säkert mycket pengar för sin biljett!
Självfallet är det hur synd som helst om den feta mannen på bilden. Han har säkert inte bett om att få se ut så där utan blivit sådan utav de tokiga kostråd som har sköljt över västerlandet. Men hur som helst gäller det hänsyn från båda sidor. Stolarna i flygplan i ekonomi klass är trånga, smala och med dåligt benutrymme. Trots allt så går de flesta människors rumpor ner i stolarna än så länge och förhoppningsvis om våra myndigheter blir smartare och börjar att inse att det inte är fettet i maten som är farligt utan sockret, så kanske folk blir friskare och än fler rumpor passar i flygstolarna!
Elegant;)
Jessica!
Flygbolag är knappast några samhällsinstitutioner som får stora statliga bidrag för att hålla en psykosocialbalans i samhället, utan skall vara vinstdrivande företag. De är bara intresserade över hur stora vinster de får per flygresa och känner inget sammhällerligt ansvar på annat sätt.
Det är väl klart att vi som betalar skatt till skola, vård och omsorg önskar att alla i samhället skall få del av den infrastruktur som vi med skattepengar lyckats att bygga upp och vi skall också vara rädd om den! Men det har ju ingenting med flygresor att göra. Handikappade får tex. betala en andra plats för sin assistent på resan - utan rabatter oavsett om det är med flyg, buss, båt eller tåg de reser. Varför skall då inte feta göra det?
Det är synd om alla som är sjuka, javisst och feta är mer paria än andra grupper i samhället och det är sorgligt och fel. Men när det kommer till flygresor är det en produkt vi köper. Ibland räcker det inte med en meter tyg för att sy en kjol, ibland behövs det två och då får man betala för det!
De överviktiga måste ge igen - genom sina föreningar - med villkor för dubbla priser på flyget. De ska ges rätt till särskilt bekväma platser inte bara till dubbla säten. Det är säkert orealistiskt men än sen.
Vill andra sitta där får de också betala dubbla priser. Vidare ska rätt till LCHF-kost ombord införas.
Jag har själv astma och de enda gångerna jag får ett "anfall" av någons lukt är när de använt alldeles för mycket parfym eller rakvatten, inte av att någon "luktar" (altså svett).
Du verkar inte ha någon empati för dina medmänniskor.
Om frågan är allvarligt menad: arbeta på dina sociala färdigheter (EQ) och din stavning så lär det gå bättre för dig. Att bara skylla på andra tror jag inte hjälper.
Repliken till Lennart gäller främst hans griniga kverulerande att alla "utkantsgrupper" minsann får mer än han - den självutnämnde mannen på gatan.
Dessutom: infrastrukturen vi har, har byggts upp av gemensamma medel. Det är inte SAS, BA, Quantas eller Lufthäxa som byggt flygplatserna, utbildat flygledarna, byggt vägarna eller elnätet. Företag existerar inte i vacuum, det vi byggt gemensamt är förutsättningar för att de ska kunna verka.
Jag vet att det är svårt att föreställa sig nuförtiden, eftersom allt vi betalade tillsammans såldes ut och avreglerades.
När jag var assistent betalades min resplats ur assistenspengen. Det var bland annat det den var till för. Detsamma gällde konsertbiljetter och eventuella övernattningar. Så vad gäller det har du inte fått fullständig information.
Vi var på resa till Canada och ni förstår att vi blev förvånade när vi blev uppgraderade till första klass tåg eftersom jag hade rullstol. Min make åkte helt gratis de två dagarna vi for över Klippiga Bergen. Dessutom ingick all mat och all genuin vänlighet.
I länder som varit i krig har man generellt sett en annan attityd till rullstolsburna, tycker jag mig ha märkt.
Numera behöver jag som tur är inte använda rullstol och klarar det mesta som en "vanlig" människa kan göra, men jag kommer väl ihåg hur jag ibland blev bemött. När jag skulle köpa skor och min make körde rullstolen, frågade expediten: Vad skall hon ha?
Jag svarade: Du måste prata med mig eftersom min make är dövstum.
Hennes min var obetalbar.
Jag har också märkt skillnad i bemötande efter att ha gått ner kraftigt i vikt (med lågkolhydratkost).
Det känns precis som vår son sa när vi kom till Europa på semster då vi bodde i Afrika. Han var 11 år och ropade glädjestrålande: Mamma, mamma - det är ingen som tittar på mig.
I Afrika tittade man naturligtvis efter en liten blond kille.
Helena Hesselmark
diabetiker typ 0
Det beror kanske lite på vad man har för handikapp också. Jag har varit ledsagare åt personer som haft stroke och de har fått betala rubbet för mig utan några rabatter. Bland annat flög jag med en av dessa personer till Gotland på en kort semester. Det är många år sedan och han fick som sagt betala allt extra!
Dessutom betalar flygbolagen i sin tur för att få använda flygplatserna. Så nu hoppas jag har svarat på din fråga också, med all respekt för dina åsikter.
Instämmer helt i ditt inlägg!
Skall man betala extra för större säten skall de också vara funktionella och bekväma. Det kanske till och med skall gå att lägga upp benen, eftersom tunga ben gärna blir extra svullna efter några timmars flygning. Bättre utrymmen för armar och kanske tillåtelse att ta med några kilo mer i handbaggage - större folk= större handbaggage - till en stor kropp behövs en större extra tröja osv. Klart är att dessa större platser skall vara bra! Skall någon annan som inte har det handikappet sitta på en sådan stol gäller samma dyrare priser för dem...så klart!
Wow!
Tänk er en invandrad, tjock kvinna som gärna tar sig ett glas. Plötsligt har hon fått nog och ger sin man (som förresten råkar heta Lennart) en välförtjänt smäll på skallen. Hur skulle det se ut? Vojne, vojne.
är inte bilden fejkad? Killen är ju inte bara stor, han är så oerhört mycket längre än alla andra.
Enligt min mening kan man gärna ta betalt per kilo - men då gäller det ALLA. Invägning tillsammans med bagaget. Enklare kan det inte bli och det intressanta för piloten är hur mycket lasten väger, inte vad den består av. Självklart ingår då också ordentliga stolar även för tjockisar!
"Jag svarade: Du måste prata med mig eftersom min make är dövstum."
Bra, Helena! :-D
Apropå din sons upplevelse är det väldigt sorgligt hur kulturen, dvs. hur vi fått lära oss att se människor, ska styra så. Ett av mina fina minnen är när jag, som vägde över 100 kg, upptäckte att två män av sydländsk härkomst fullkomligt lyste av beundran när de såg på mig. Det var jag inte bortskämd med. Sedan insåg jag hur det är: skönheten sitter i betraktarens öga. Pröva får ni se. Titta på den som ni spontant tycker är ful; visst finns där något som är vackert. Titta extra mycket på det och snart ska ni se att hela människan plötsligt är vacker!
http://www.economist.com/world/unitedstates/displayStory.cfm?story_id...
visst säger det en del? Tyvärr är konfidensintervallen rätt vida i den undersökning de hänvisar till, så till och med den begränsade optimismen kan vara tidigt ute.
En ny gallundersökning i slutet av -09 pekade på att USAs vikt fortsatte uppåt med samma hastighet.
Det var kul och intressant med både dina tankar och bilder från förra USA-resan.
Mycket tänkvärt! Det gäller förmodligen inte endast en människas yttre utan även vad hon säger och gör. Vi borde betrakta och lyssna extra noga på den vi (för) dömer.
Däremot bemöter du min erfarenhet av att som assistent få resor gjorda med brukaren betalda av assistanspengen med att som motvikt berätta hur den du assisterat betalat dina biljetter utan att redogöra för hur du vet att det var privata pengar och inte assistanspeng (även om du påpekar att det var länge sen, varpå jag undrar: hur länge sen? Före eller efter LAS?).
Det var alltså inte en fråga, utan ett påstående men jag kan förstå att begreppen kan verka förvirrande. Ett tips är att hålla utkik efter skiljetecken. Saker som slutar "?" brukar vara en fråga.
Men tack för att du än en gång ger mig möjlighet att påpeka att halmgubbar inte är hållbara argument.
En halmgubbe är när du inte klarar av att bemöta ett argument, och därför uppfinner ett som är mycket lättare att bemöta åt din motståndare. Ungefär som att i ett regelrätt slagsmål göra sig en halmdocka av sin motståndare och puckla på den istället, varpå man utropar sig till "vinnare".
- Att argumentation i slutänden borde handla om att försöka ta sig närmare sanningen, snarare än att "vinna" är en helt annan fråga. Jag är faktiskt inte ens säker på vad i mitt originalinlägg det är du har retat upp dig på eftersom du inte bemöter en enda sak jag sagt.
I princip handlar det om att jag anser att man som del i ett samhälle bidrar efter förmåga, och får efter behov. (Alltså inte önskemål, utan behov - två olika saker). Om man inte anser det är min fråga - vad är då poängen med att tillhöra ett samhälle? I Sverige lär det ju knappast vara militärt skydd, i alla fall? Jag kan respektera - om än inte hålla med - om du är anarkist. Men klargör isåfall detta, för just nu verkar du förespråka inget särskilt alls, utom kontrarianism.
mvh
Jessica