Fler norrmän vaknar upp ur fettskräcken
i Matrevolution i Norge 
I Sverige börjar lågkolhydratkost bli stort nu. Finland verkar vara på gång, något år efter. Blir det Norge nästa?
Jag har just hittat en helt nystartad norsk lågkolhydratblogg som ser lovande ut: Matfetts blogg
Intressant nog lade denne herr Matfett (vem är han?) in en länk mig härom dagen och över trehundra nya besökare dök upp här. Så hans blogg verkar redan vara populär. Titta gärna förbi och peppa honom
Tillägg:
I kommentarerna menar en del att Norge ligger före Finland, och att det hänt en hel del redan. Det är möjligt även om jag tvivlar.
Som tur är finns bara vinnare i den här tävlingen, så länge det går åt rätt håll.
Norskt tips: forumet Lavkarbo.no
Mer
Dr Dahlqvist på finska
Iatrogen diabetesepidemi i Finland?
LCHF i Finland
Norsk partiledare äter lågkolhydratkost
Hotet mot mänskligheten: Norska ren-fisar
Vad jag förstår är dessutom etablissamanget i Norge på väg att öppna upp för framgångsrikare kostbehandling inom diabetesvården, något som lyser med frånvaro i Sverige...
Din brist på utblickar är skrämmande.
Inte det ?
L: Fedon Lindberg er en pioner i norge for kosthold, det er det ingen tvil om, men han er ikke lchf, han er mer middelhavs-kost/lav-gi kost. Dette ser jeg forsåvidt ingen problemer med, men jeg sverger til lchf og de helse og vekt gevinster det har gitt meg på svært kort tid.
Hon sågade A D helt. Det finns inte några som helst belägg för positiva resultat av LCHF. Tvärtom, hjärnan får inte nog enerigi och blir slö, musklerna minskar och blir svaga, man orkar mindre. Visserligen KAN man gå ner i vikt men skinnet blir sladdrigt och löst. Detta är alltså inte privatåsikter utan vad som lärs ut av expert på kurs.
När Eva frågade vad det beror på att folk som följer Livsmedelsverkets kostrekommendationer blir feta, var svaret enkelt och klart; Blir dom feta föjer dom inte kostråden. Med andra ord: Då får dom skulla sej själva.
Dietisten hade alla taggar ute så att fortsätta fråga var meningslöst.
Som en jämförelse med detta träffade vi en bekant för ett en vecka sedan. Hon har fått diabetes och blev hänvisad till dietist som i sin tur rekommenderade i stort sett ren LCHF-kost, så det rör på sej bland experterna!
Jag har surfat runt en hel del i sommar för att se hur det ligger till i andra länder. Har länkar på min sida till 3 intressanta sidor i USA och en i Australien.
Den mest informativa och lättlästa är Clark and Nina's Lowcarb Lifestyle. De har ätit lågkolhydrat-högfettkost i många år nu och mår väldigt bra av det. Nina hade problem med hjärta, svamp, trötthet och en rad andra symptom. Hon blev frisk efter övergång till LCHF.
I Tyskland är det också på gång, i Canada, England, Nya Zeeland och Syd-Afrika redan stort.
Många Dietister är tyvärr fortfarande alldeles för fettskrämda, tråkigt för deras patienter.
Men det blir nog en ändring snart, när de börjar se hur många som blir bättre, när de trotsar dietisten och går sin egen väg.
Intressant exempel på hur det kan gå till och fungerar nu mera! Tycker att dietisten som rekommenderade LCHF-kost vid sockersjuka är kreativ och mottaglig för beprövad erfarenhet samt sunt förnuft!
Hon går tom. ett steg längre än den ssk. som bloggar i DM och som skrev ett inlägg med rubrik - "Men vad nu då?" Hon arbetar på medicinen i Helsingborg och hade noterat att ett flertal patienter slapp sin blodtrycksmedicin när dom nu åt tvärtemot sjukvårdens kostråd.
Hon använder numera själv kosten med bra resultat och detsamma gjorde tydligen en läkare på avdelningen.
Hon råder inte patienter att äta LCHF, men säger sen å andra sidan att dom inte får äta sådär (LCHF)....
Visst rör det på sig.... och det hade rört på sig ännu mer om nu dietistledningen också använt sunt förnuft... eller så är dom för mycket involverade i SNF, mm. (dvs Livsmedelsindustrin).
http://fede-tider.blogspot.com/
Så det har redan kommit dit med :)
Historien har en rekke eksempler på at ting tar tid, men også at enkeltpersoner kan bidra til store endringer/paradigmeskifter. Dette var et viktig tema i min avhandling til dr.philos., som også diskuterte endringene i utviklingen av medisinske kunnskaper fra tidenes morgen. En av flere konklusjoner var her at ”Ernæringsmedisinen er på frammarsj i Vesten”, men også at ”skolemedisinen avviste bruken av mat som medisin av minst tre grunner:
Først fordi forestillingen om mat som medisin utfordrer de grunnleggende premissene i den teknifiserte, atomistiske skolemedisinen som den medisinske profesjonen forvaltet. Medisinske diagnoser og medisinsk teknologi var uforståelig for mange, mens ernæring per definisjon er holistisk og nært. Det var heller ikke mulig å drive vitenskapelig forskning med mat etter den ’gullstandarden’ som brukes innen moderne medisinsk forskning: det dobbeltblinde, placebokontrollerte forsøket.
For det andre: Skolemedisinsk forskning finansieres i stor grad av farmasøytisk industri. Patentlovgivningen ga grunnlag for framveksten av legemiddelmonopoler, og myndighetene subsidierte pasientenes medisinutgifter over skatteseddelen. Politikerne lovfestet at alle stoffer som kan brukes til å forebygge, behandle eller lindre sykdom, eller som påvirker fysiologiske prosesser i kroppen, er legemidler. Det er forbudt å reklamere med at andre stoffer har slike virkninger, selv om de beviselig har det.
MARG:
Og den tredje grunnen…
DVP:
..er at det fra et økonomisk synspunkt er ønskelig å bearbeide råvarer mest mulig. Mat skiller seg imidlertid fundamentalt fra f. eks. malmer ved at bearbeiding gjør den mindre nyttig, i dette tilfellet for organismen. Matvarebearbeiding bidrar til økonomisk vekst og omfordeler inntekter fra dem som blir syke av mat til dem som ødelegger den og til de aktørene som behandler konsekvensene av feilernæring.
Konflikten mellom dem som oppfatter mat som råvare, og dem som ser på mat som medisin, har en parallell i det skillet Arne Næss på 1970-tallet postulerte mellom en ”grunn” naturforståelse og en ”dypøkologisk” tankegang. Konsekvensen av et slikt standpunkt vil være å vende tilbake til et kosthold som er tilpasset våre gener (steinalderdiett), frambrakt gjennom bærekraftige driftsformer som ivaretar matens kvalitet.
http://www.lavkarbo.no/
Varit in på lavkarbo.no tidigare, det är en bra sida.
Sen finns ju http://www.lchfnorge.no/
Jag skulle säga Norge ligger betydligt länge frame än Finland när de gäller lågkolhydratkost. Kosten diskuteras mer öppet i Norge och Sverige än i Finland definitivt. Finland är fortfarande otroligt fettskrämt. Så din analys behöver uppdateras. Att tex. Skaldeman får sitta tillsammans norska läkare och kostexperter och lägga fram sina erfarenheter på bästa sändningstid i TV och bemöts på ett balanserat sätt av alla medverkande är definitivt ett tecken på Norge ligger långt fram.
Det är nog tack vare föregångare som Fedon Lindberg tex som slagit igenom stort i Norge och här Palunn.
Man kan märka det på att Budzinsky (fede-tiders "ägare") nästan bara länkar till svenska sajter.
Fede-tider innehas av en kvinna, Henriette.
Inte så många bloggar än i ämnet hos er, men jag hoppas att fler snart följer efter.
Kan ointresset för LCHF bero på att Danskarna alltid haft ett gott öga till fet, naturlig mat?
Och kanske inte tycker LCHF har så mycket nytt att komma med?
Danskarna är fettskrämda från vett och sans. ALLTING handlar om fibrer, fettsnålt, light osv.
Tack o lov så fortsätter de dock med flæskesteg och liknande, och det finns alltid smör att ta till, inte bara margarin. Jag har länkat till tidningar, och de säger att det är intressant, men de vågar inte skriva om det.
V har en journaliststand som tror den er informert og på høyden ved gå til professorene på Ernæringsinstituttet for kunnskap om sunt kosthold uten snev av refleksjon over kunnskapsregimer som har gått ut på dato.
Med bakgrunn i den tradisjonelle opptatthet av svensk samfunns- og kulturliv i norsk presse, er det oppsiktsvekkende at utviklingen i svensk kostholdsdebatt ikke har blitt behandlet i større grad i norsk presse, radio og TV. Det er nok og gripe fatt i. Et eksempel er debatten om fettets farlighet og de 1000 undersøkelsene.
Positivt:
- at jeger- og sankerkultur overlevde lenge i landet og at grunnlaget for å dyrke hvete i stor skala ikke har vært til stede i store deler av landet.
- at vi har rester av sunne holdinger i kultur og litteratur.
- at Fedon Lindberg skriver artikler hvor han hevder at 90-95% av diabetes-tilfellene kan reverseres med kostbehandling
- tidskriftet http://www.matoghelse.no som formidler en del relevant stoff
- http://www.lillemaane.no som gir Skaldeman, Litsfeldt, Dahlqvist, Lutz og Kendrick
- at det er ganske mange nordmenn som forstår svensk og engelsk ganske bra
- at fotball-laget Odd i Skien trener på LCHF til tross for at lege Leif Ose kommer med tungt “vitenskaplig” skyts i forsøk på senke slike tilløp.
Det er mye mer . Dessverre er det jamt over magert, mycket magert.
http://www.lchf.de
http://www.lchf.de/uebermich.php
Fick just syn på sidan. Proffsig gjord med ett välbesökt diskussionsforum.
Här en sida från Nya Zeeland:
http://www.lowcarbnz.co.nz/
En sida på engelska med många fina recept:
http://www.healingnaturallybybee.com/recipes/index.php
En något rörig sida med mycket Atkin's från Canada, men med en hel del intressant, bl.a länk till artiklar om Karen Barnaby's Low-Carb Gourmet.
Sånt gillar en Matnörd ;)
http://www.lowcarb.ca/
http://kostreform.no/
Jeg seilet litt på Fedon Lindberg bølgen her i Norge for flere år siden, da han var i vinden, men jeg kom ikke helt inn i den nye kosten den gangen.
Men jeg tror det banet vei og åpnet øynene mine litt, så steget til Atkins var ikke så langt den gangen i 2006 da min samboer kom hjem med en bok som han mente kunne være noe for meg med mine 135 kilo. (Atkins new diet revolution).
Det var virkelig starten på mitt nye liv, og nå i år har jeg for alvor begynt å virkelig interessere meg for denne kosten, utover fordelen at man går ned i vekt.
Jeg har med tiden forstått mer og mer at dette ikke bare er en slankekur, men en livssstil som flere burde følge, ikke bare overvektige.
Nå snakker jeg ikke bare om Atkins, for det finnes mange retninger innen begrepet "lavkarbo".
"- Jeg har full kontroll
– Vi må bli bedre til å bekjempe fedme og andre livsstilssykdommer, ellers vil helsevesenet bryte sammen, sier Bjarne Håkon Hanssen.
–Jeg klarer ikke å la være å spise brødmat, fete sauser, kjøtt og pølser og rødvin og alt som skal med. Men jeg trener! 3-4 ganger i uken. Jeg må det for å holde vekten i sjakk. I går løp jeg 50 minutter, smiler helse- og omsorgsminister Bjarne Håkon Hanssen fornøyd.
Hanssen vil gjerne at du trener mer du også. Men aller mest opptatt er han av at fastlegen din, helsesøster, sykehjemslegene og alle de andre som jobber i den kommunale helsetjenesten skal «stå ved pasientene sine» på en helt annen måte enn i dag. Ellers truer ragnarokk.
–Hvis ikke vi lykkes med tankegangen bak samhandlingsreformen så kommer helsevesenet i Norge til å bryte sammen, sier Hanssen."
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/politikk/article3241240.ece
Hadde det ikke vært bedre om helseministeren spiste med god samvittighet?
Måske ved I, at Arne Astrup, Claus Meyer og Co. lige har fået 100 millioner kroner til at udvikle New Nordic Diet, hvor det handler om lokal nordisk mad i modsætning til Middelhavskost. De fokuserer på kål, kartofler, korn og fisk. Og naturligvis stadig fedtfattigt.
For nylig lavede jeg et eksperiment med en Nearly-No-Carb, altså 100 % animalsk kost, i tre uger. Det var meget, meget spændende. Jeg vil helt sikkert vende tilbage til den kostform fra tid til anden. Jeg er dog stadig alt for glad for bær, nødder, frugt og grønt (med olivenolie) til at give den slags helt op for altid. Men på No Carb kommer man virkelig til at se på korn (grains) som Non-Food. Pure cardboard ;-)
Andre danskere med på vognen er Niels Ehler, som har skrevet et par bøger om emnet, samt den i Danmark berømte videnskabsjournalist Tor Nørretranders, der i sin bog Menneskeføde fra starten af 2000-tallet argumenterede for stenalderkost, men i sin konklusion endte med at anbefale fuldkorn og linser og bønner!!!! (The pussy).
Så har vi selvfølgelig dr. Uffe Ravnskov, som er dansk men førhen tilknyttet Universitetet i Lund.
I Danmark har det i de sidste år handlet meget om fænomenet Kernesund, som er udviklet af et par journalister. De er svære at kategorisere, men blev kendte på at fortælle om fordelene ved at udelukke mælk og gluten fra kosten. De er også på vej frem i Norge ;-) De er dog alt for glade for smoothies og tørret frugt og ris til at være anbefalelsesværdige i min bog. De skubber dog delvist i den rigtige retning. Hen i mod Natural Foods.
Igen, tak for den venlige fremhævelse. Jeg misunder jer svenskere meget, at I har Annika og Andreas samt mange andre, der er begyndt at tænke over tingene.
Hasta la vista,
Bud
"Måske ved I, at Arne Astrup, Claus Meyer og Co. lige har fået 100 millioner kroner til at udvikle New Nordic Diet, hvor det handler om lokal nordisk mad i modsætning til Middelhavskost. De fokuserer på kål, kartofler, korn og fisk. Og naturligvis stadig fedtfattigt."
Det er synd at dette initiativet er fettskremt i utgangspunktet.
Selv oppdaget jeg dette prosjektet ved en tilfeldighet i går. Det slo meg at jeg at også vi som spiser fettrik mat kan inspireres til å dyrke mer grønnsaker og/eller urter og til å samle mer planter (grønnsaker), sopp og bær i skog og utmark. Det er bra å tenke alternativt i forhold til behovet for drivhustomater i desember. Det er mange av oss som kan utvikle vår kunnskap på dette området.
Her er en lenke til en artikkel om Nordisk mat på forskning.no (mye i kommentarene til Carbomontanus også)
http://www.forskning.no/artikler/2009/juni/222661
Kanskje noen kan lenke til tilsvarende svenskspåklige artikler.