Finalen
i TV om kost Så har tjejerna gått i mål. Alla har lyckats jättebra med viktnedgången, nu får vi se hur det går på lång sikt!
Anna slutade på -11,5 kilo och -15 cm i midjan på tolv veckor. Utan tillägg av extra träning, och utan att behöva vara hungrig! Ett fantastiskt bra resultat tycker jag.
Kartan och verkligheten
Trots det resultatet gnällde medföljande Kristina från Paulúns näringscenter för fullt. Enligt deras ”bodpod”-mätning var 1,7 kilo muskelförlust. Om det stämmer låter det helt ok tycker jag. Man behöver mindre muskler när man har mycket mindre kropp att bära runt. Att en del av en större viktnedgång är muskler är normalt. Visst kan man styrketräna regelbundet (som de andra två) om man vill, men Anna har prioriterat barn, flytt etc istället. Ett helt rimligt val. Anna hade dessutom minskat sin fettprocent rejält.
Perfekt viktförlust på ett kilo i veckan, -15 cm midja, kraftigt minskad fettprocent, allt utan hunger eller extra träning och medan hon mått utmärkt. Men Kristina var ändå övertygad om att kroppen ”behöver” mer kolhydrater. Verkligheten imponerade tydligen inte på henne. Tyvärr kan det fortfarande vara så med nutritionister utbildade (hjärntvättade?) under fettskräcken.
Synd att jag inte kunde vara där, men bra gjort Anna! Du har definitivt inget att vara missnöjd med, vad jag kan se.
115 kommentarer
"Felet" du gör, vilket gör diskussionen snedvriden, är att du gör en egen värdering av ordet "träning" som om det är motionsaktiviteter utförda pga någon sorts inre tvång och osunt syfte.
Den som älskar dans, ridning eller pingis tränar ju också kroppen när de aktiviteterna utförs. Samma sak med att jobba timtal i trädgården som kanske enbart är ett intresse för trädgården men som likförbaskat ger motion.
Och vice versa är löpning och mountainbikecykling i skogen, en löprunda genom stan på tidig morgon, ett hårt styrketräningspass etc. något som många av oss tycker är underbart och kul.
Min poäng är alltså att jag håller med dig i sak. Dock verkar vår tolkning av ordet "träning" skilja sig åt. Kroppen vet inte om det är skillnad på att spela fotboll med polarna för att fotboll är kul eller för att fotbollen känns som ett krav för att hålla vikten. Vem vet, kanske kommer t.o.m. den glada träningen ge mindre påslag av stresshormoner som i sin tur ger bättre träningseffekt? ;)
Det är flera i tråden som trycker på att hon är en "ammande småbarnsmamma". Gäller nåt särskilt då? Bör man inte träna hårt då?
Vilken intensitet av fysisk aktivitet man väljer under amningsperioden är nog individuellt, beroende på en rad olika omständigheter.
Man önskar att en typ av uppföljning vore att mödravården och i förlängningen gravida kvinnor/ammande mammor fick ta del av programmet på något sätt ...
Anna är lysande reklam för LCHF till en stor och viktig målgrupp :)
Även för dn lilla människan i simhallen som vill klara några längder till på bättre tid, kan det vara så för, inte nödvändigtvis bli smalare eller snyggare, men däremot starkare och snabbare.
Att ha en kropp som fungerar, är stark, snabb, smidig och gör det som du ber den om, ger ett välmående som slår alla pengar i världen. /Lisa
Ja, när vi till slut dör så hoppas jag att vi har levt ett lyckligt liv.
Jag tränar när det finns tid och bara när jag känner för det. Skulle det vara ett måste för vikten att kliva upp halv 6 för att springa en runda året runt så hade jag nog haft lite övervikt. Som tur är så behöver jag inte det på LCHF:-).
Fiske och golf ger mig det jag behöver mest. Avkoppling och frisk luft. Igår spelade jag innebandy och tycker det är så roligt med spännande matcher i högt tempo.
Ha en bra dag!!
När det handlar om att komma i form efter en graviditet så anser jag att träningen är det viktigaste just då för att få tillbaka bålstabiliteten och kontrollen över bäckenbottenmuskulaturen, sedan om man äter lchf eller ej spelar ingen roll just då för den sakens skull. Att man har lyckats bli av med alla sina gravkilon och kanske lite till säger ingenting om kvinnan är i form, tex för ännu en gravididet om ett år eller så. Att vara smal berättar inte hela sanningen. /Lisa
Om jag lade 12 kg ryggsäcken åt sidan, skulle inte då min muskelmassa minska något?
Kroppens muskelmassa anpassar sig väl till hur mycket man väger?
Om man vill frångå detta så måste man väl styrketräna eller utsätta musklerna för hög belastning.
Är det verkligen rimligt att en 130 kg kvinna (som inte styrketränar) med 70 kg övervikt inte förlorar muskelmassa när vikten normaliseras till 60 kg?
Nej, det är mycket möjligt att hård träning inte är prio 1 för "de flesta", men jag opponerar mig alltid när det kommer till vad en mamma "borde" vilja göra, "borde" göra eller "borde" känna.
Jag ser ingen motsättning mellan att träna och att prioritera sin bebis.
Jag gissar att Anna "vinner" i längden....
Man önskar att en typ av uppföljning vore att mödravården och i förlängningen gravida kvinnor/ammande mammor fick ta del av programmet på något sätt ...
Funderaren Jag tränar för att jag tycker det är roligt och för att jag mår både fysiskt och psykiskt bra av träning. Dessutom klättrar jag både i berg och i träd men inget av det för den fysiska träningen utan enbart för att det är roligt. Det finns väldigt många människor som tycker det är skönt att anstränga sig fysiskt varje dag. Som inte ser det som en plåga att snöra på sig löparskorna, gå till gymmet, dyka ner i bassängen eller ge sig ut på en långvandring i fjällen. Vi människor är inte skapta för att bara sitta stilla hela dagarna. Att ha promenaden mellan köket och tvsoffan som enda motion är ett relativt nytt påhitt. Tyvärr flirtar väldigt många av LCHF förespråkarna med tvsoffa-till-köket motionärerna och pratar inte gärna om träning. En kombination är ju det absolut bästa. Äter man sig bara ner i vikt genom en speciell diet så visst blir man smal men tyvärr oftast fetsmal vilket inte är speciellt mycket hälsosammare.
På vilket sätt skulle LCHF vara en hållbarare lösning på sikt än träning? Läser man på KiF så ser man det finns en hel del människor som faktiskt har stora problem att hålla sin LCHF diet.
Nej jag brukar undvika det, en del är så känsliga. Men egentligen är t.ex. bergsklättring en ganska dum aktivitet då man kan skada sig allvarligt för att tillfredställa sitt "ego". Nu kan jag mycket väl förstå att man vill göra det av saker som en fantastisk utsikt mm. Men ur en filosofisk synvinkel har vi människor det ganska bra på marken. Och man kan ha ett alldeles utmärkt och hälsosamt liv utan att varken extremträna eller utsätta sig för extrema utmaningar. Vill man helst av allt i världen klättra i ett berg skall man göra det, men man skall inte lura sig att det är en nödvändighet för ett bra och hälsosamt liv.
Angående utseendeideal är det något som hela tiden förändras över tiden och i olika kulturer. Det finns inget direkt biologiskt utseendeideal utan det är något vi matas in med från födseln till vi dör. Så istället kan man börja arbeta för att våra kroppsideal skall ändras till ett litet mer normaltillstånd så tror jag även stressen att se så perfekt ut skulle minska bland många unga. Vi skall inte ha ett ideal med kraftig övervikt som det var för 500år sedan. Det är nog inte så lämpligt då det inte är bra med övervikt. Men vi behöver inte heller ha ett ideal med 0% kroppsfett heller.
Du skall inte träna för att uppnå ett ideal, du skall träna för att kroppen är gjord för fysisk påfrestning.
Itrim- tjejen gick ner 1,1 kg muskelmassa. Hade inte hunnit se hälsocampen Dock får man väl säga att den ökningen hon fick känns futtig i förhållande till träningsmängden.
Funderaren: ja du, jag ska nog inte fortsätta den här diskussionen med dig längre, du drar lite åt det filosofiska hållet citat: "bergsklättring är en dum aktivitet, ...tillfredsställa sitt ego, vi har det bra på marken" slutciterat. Men snälla, de mesta vi människor gör är ganska så dumt, vi borde inte sätta oss i flygplan heller, dricka alkohol eller röka eller köra bil osv.
Man skidar inte över våra poler eller bestiger k2 för att det är hälsosamt, det handlar om andra saker: egot som du beskriver behöver sitt, en del behöver det mer än andra. Det handlar om att man tycker om att utmana kropp och psyke, inte konstigare än så. Att gå till simhallen eller ut i skogen är samma sak: det är gott att röra på kroppen.
Jag tror jag förstår ditt Nick Funderaren bättre nu, inget ont eller illa menat. ;-)
/Lisa
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/full/303/15/1490
"Socker i mat ökar risk för hjärtproblem" enligt rapport idag i ansedda JAMA.
http://svt.se/2.108068/1.1970985/socker_i_mat_okar_risk_for_hjartproblem
Så anledningen varför jag tror LCHF är bäst, är att det verkar fungera under hela ens liv inte bara när man är ung och frisk.
Men det är inget som hindrar en från att köra LCHF och träna så mycket. Det hade ju varit en bättre jämförelse...
Jag har själv kört VLCD-diet som tar hårdare på kroppen än LCHF och under 5 veckor tappade jag 10kg och ingen muskelmassa på grund av styrketräning 3 gånger / vecka. Så jag tycker faktiskt finalen framstår som bullshit :p
Angående träning: LCHF:are är duktiga på att påtala alla hälsoeffekter av LCHF, och många verkar med facit i hand tycka att viktnegången visar sig vara mest en bonus och att den största vinsten ligger i bättre hälsa. Jag har svårt att få ihop detta med det otroliga fokus man lägger på just viktnedgång när motion kommer på tal. I det fallet verkar den övriga hälsan ointressant, och det enda det pratas om är att motion inte resulterar i viktnedgång. Hälsomässigt verkar det ju som att rörelse är viktigare än vikten, så det känns lite tråkigt att motion omtalas så styvmoderligt. Mantrat i övrigt är ju att LCHF inte alls bara är någon slags bantningskur, utan ett hälsosamt sätt att leva på.
Så länge man inte lider av en sjukdom så klarar alla människor av att träna flera pass i veckan. Man behöver inte ens vara ung för att träna. Jag möter ofta ett äldre par (70+) som är ute och joggar när jag springer. Tränar man vettigt (inte extremt) när man är ung så har man igen det när man blir äldre.
Jon/nisse: En uppgång på 2hg / 12 veckor (nästan 1kg muskler / år) tycker jag inte låter dåligt för en tjej. Dessutom under viktnedgång så är det väl otroligt bra. Det tar tid att bygga muskler. Tänk hur lång tid det då tar att få tillbaka 1,7 kg.
Miller: Varför skulle man inte kunna tappa muskler när man tränar? Äter man inte ordentligt så är det stor risk att man bryter ner muskler vid viktnedgång. De flesta människor klarar inte av att bygga muskler samtidigt som man går ner i vikt.
Jag tycker det här med all tydlighet visar att det nyttigaste sättet att gå ner i vikt är genom en kombination av bra kost och träning.
Beror helt på vilken typ av träning och individens utgångsläge. Att köra massor av timmars förbränningsträning kan hos en redan tränad individ innebära rejäla försämringar i muskelmassan.
Men styrketräning för en otränad kan t.o.m. ÖKA muskelmassan trots viktnedgång.
Det är inte så enkelt som att säga att "det blir så mycket på ett år"... Det är som att säga till någon som gått ned 2 kg på en vecka att det blir över 100 kg på ett år.
Jag har gått upp över 4 kg muskler i år utan problem.
Tänkte precis på samma sak som du. Undrar om de kunde hitta en mer partisk dietist till programmet? :)
Har du gjort mätningar eller är det en visuell skillnad i kombination med styrkeökningar?
Hur fet har du varit och från vilken träningsstatus påbörjades viktnedgången?
Edit: #85....
Jag tror att en del av hur man tränar när man är småbarnsmamma, speciellt under spädbarnstiden beror på inställningen till sitt föräldraskap såväl som sitt förhållande till träning. De finns de som gladeligen ser till att barnen får äta ersättning och lämnar hos pappan och själv ger sig iväg ut i spåret/gymmet för att träna. Sen finns det de som tränar och har barnet med sig för att kanske kunna amma (eller ge ersättning för den delen också) om barnet behöver under träningen, har en bekant som spenderat en mindre förmögenhet på en extra vagn för att kunna ha med sig ut på löpträning, en annan hade bebisen liggandes på en saccosäck med lite leksaker och drog säcken emellan träningsmaskinerna på gymmet. För andra är det barnvagnspromenader i makligt tempo som gäller, andra i sin tur rör sig knappt alls. Men jag tycker det är helt fel att använda spädbarnstiden som ursäkt för att inte röra på sig för det går faktiskt att lösa även då. Även om man nu t ex skulle vara attachmentparenting-förälder och vill ha barnet nära hela tiden så går det att lösa, det är ju bara att ge sig ut på promenad med sitt barn i ergonomisk sele eller uppknuten i sjal.
Sen kan jag bara hålla med om att det är viktigt att få tillbaka bålstabilitet efter en graviditet/förlossning och där är ju faktiskt ergonomiskt bärande jättebra då det främjar en god hållning och börjar man när barnet är litet så ökar belastningen i lagom tempo.
Tycker ofta att småbarnsmammor är duktiga på att ta tillvara på vardagsmotion, t ex promenad med vagnen för att handla el. lämna äldre syskon på förskolan, vilket jag har för mig att Anna sagt att hon gjort i något av de tidigare avsnitten.. Men det är klart att den typen av träning inte ger något större lyft för muskelmassan. Är man nu den typen som har det svårt att ta sig till gymmet och dessutom kanske tror att man måste dit för att lyfta skrot för att träna så är det nog inget man börjar med precis när man går hemma med småbarn.
Själv äter jag enligt LCHF, ammar och har två små barn på 1 resp 3år. Jag tror personligen att det iaf är bättre att röra sig lite per dag än inget alls. Så jag tar de chanser jag får att få lite rörelse men det gäller ju att hitta saker som går att kombinera ihop med de små liven, speciellt som min sambon under perioder är mycket borta i jobbet, och med två barn är det lite trixigare än med bara ett. Just nu blir det 15minuters träning enligt Paulo Roberto på morgonen 3-4ggr i veckan och några små promenader i veckan eftersom det enligt treåringen är supertråkigt att åka vagn så blir det sällan några långa stunder, och ha honom gåendes själv är knappast tempohöjande. Och så har jag en crosstrainer som får åka fram på kvällarna när barnen sover. Just nu ser jag fram emot juni när sambon är hemma igen för då blir det så mycket lättare att få till tränandet. Jag har ingen superkondition så det är min nästa utmaning, att få lite flås helt enkelt.
Jag tror knappast jag har byggt muskler under min viktnedgång, å andra sidan har jag förhoppningsvis inte tappat så mycket som jag hade kunnat göra. Framförallt har jag nog inte tappat så mycket som en vän gjort. Under 16v på ett VLCD-program utan någon egentlig träning alls har hon enligt deras mätningar tappat ca 3,3kg muskler (totalt drygt 21kg i viktnedgång).
Alla som bor på en ort med Friskis&Svettis kan ju dessutom gå på spädbarnsgympa. Det är ofta jag tränar samtidigt som aerobicshallen är full med kvinnor och med barnen med sig. Barnen ligger i sina vagnar och så har de amningspaus då och så.
Finns ju många barnsim och dylikt också. När jag sprang Stockholm halvmaratin var det dessutom en snubbe som sprang med sin lille palt i en barnvagn. :D
Det låter hysteriskt ;)
http://en.wikipedia.org/wiki/P90X
Hans blogg från i höstas:
http://p90x.iform.eftertio.tv4.se/
Malou påpekar titt som tätt att alla tre iform-tjejerna har fött barn och då brukar man lägga på sig lite extra som sedan lätt stannar kvar.
Hur är det med det egentligen? Varför går mammor ofta inte ner till den vikt de hade före graviditeten? Finns det ett orsakssamband med barnafödandet eller är det så att när barnafödandet är över så är mammorna vanligen i den åldern då störningar i insulinsystemet (eller vad det heter) börjar visa sig? Det är ju inte bara mammor som går upp i vikt i medelåldern.
En annan stavas lathet, ren och skär lättja. För det går visst att komma i kanonform efter en graviditet. Om du vill. Det behöver inte ens vara svårare än vanligt.
Mitt tips är att lägga ner att äta för tre under graviditeten, riskerna att ge sig själv och barnet problem i form av tex diabetes finns med alla skräpkolisar i kombo med fett som vanligtvis brukar ätas då. När i livet är det ok att passa på att "unna" sig att gå upp femton kilo extra? Aldrig. Så varför under en graviditet? Ät upp dig, men beklaga dig sedan inte över att det är svårt att tappa kilona.
Vad kategorisk och elak jag låter nu, men riktigt så illa menat av mig är det inte, men en del faktiskt... /Lisa
Sedan är ju frågan hur man såg ut innan man ens blev gravid, inställningen till träning och kost: hur var den då? Man kan inte förvänta sig att komma i topform efteråt utan hårt slit, om man innan nästan aldrig rört på sig, käkade kasst, och dessutom pasade på att äta schweizernöt mazariner under graviditeten. /Lisa