Finalen

Så har tjejerna gått i mål. Alla har lyckats jättebra med viktnedgången, nu får vi se hur det går på lång sikt!

Anna slutade på -11,5 kilo och -15 cm i midjan på tolv veckor. Utan tillägg av extra träning, och utan att behöva vara hungrig! Ett fantastiskt bra resultat tycker jag.

Kartan och verkligheten

Trots det resultatet gnällde medföljande Kristina från Paulúns näringscenter för fullt. Enligt deras ”bodpod”-mätning var 1,7 kilo muskelförlust. Om det stämmer låter det helt ok tycker jag. Man behöver mindre muskler när man har mycket mindre kropp att bära runt. Att en del av en större viktnedgång är muskler är normalt. Visst kan man styrketräna regelbundet (som de andra två) om man vill, men Anna har prioriterat barn, flytt etc istället. Ett helt rimligt val. Anna hade dessutom minskat sin fettprocent rejält.

Perfekt viktförlust på ett kilo i veckan, -15 cm midja, kraftigt minskad fettprocent, allt utan hunger eller extra träning och medan hon mått utmärkt. Men Kristina var ändå övertygad om att kroppen ”behöver” mer kolhydrater. Verkligheten imponerade tydligen inte på henne. Tyvärr kan det fortfarande vara så med nutritionister utbildade (hjärntvättade?) under fettskräcken.

Synd att jag inte kunde vara där, men bra gjort Anna! Du har definitivt inget att vara missnöjd med, vad jag kan se.

1 2 3

115 kommentarer

  1. morfar
    Ingrid & Lisa,

    Är det inte dags att sluta kasta sten på kvinnor som inte är lika "lyckade" enligt era mått mätt ;)

  2. Miller
    Under graviditeten blir det ju extra viktigt att få i sig massa nyttigheter för det växande barnet. Eftersom maten idag innehåller förhållandevis mindre näring, mineraler, vitaminer än tidigare och en hel del är recesat junk blir det istället ofta att kvinnor äter större mängder industrikött/industrigrönsaker mm samt mycket skräp för att kompensera. (t.ex. chips friterade i solrosolja istället för lax med omega 3 då kroppen vill ha fett)
    Resultat=övervikt.
  3. Lisa
    #101 Morfar: Nädå, inte kastar jag sten eller annat bråte på mina medsystrar, det handlar inte om att vara lyckad eller inte (vad nu det är?), men jag kan bli lite förbaskad och trött på mycket av gnället och bortförklaringarna till att de (dessa mammor alltså) inte är i den form de själva önskar.
  4. A F
    Det finns ju många aspekter på detta med graviditet och småbarnsår.

    Man får ju hormoner som gör att man prioriterar ner sig själv, för att prioritera barnet. För mig har det gjort att jag haft svårt att prioritera mig själv även i andra sammanhang under en period.

    Jag tror också att man har ett stort näringsbehov, och om man äter dåligt, så måste man äta mer för att täcka behovet någorlunda. Min första graviditet var jag extremt sugen på vispgrädde och smör, vilket ledde till att jag åt mycket semlor och princesstårta. Nu blev jag inte överviktig, däremot rynkig och extremt infektionskänslig. Tallriksmodellen med tillägg av yoggi yalla och fikabröd är inte att rekommendera, ha ha.

    Andra graviditeten på (mindre strikt) LCHF tycks ha gjort mindre skada...

  5. morfar
    # 103 " ... men jag kan bli lite förbaskad och trött på mycket av gnället och bortförklaringarna ..."

    Det finns ingen anledning att lägga sten på börda och prata om "lathet, ren och skär lättja" i ett sammanhang där det handlar om att mamma och spädbarn skall skall må och fungera bra :!:

  6. Lisa
    Ingen sten på börda heller, men många mödrar jag känner ÄR faktiskt lite lata och utan någon större vilja, det erkänner de själva. Åsså klagar de lite mellan varven på att de (enligt dem själva) ser ut som de gör, men att de inte orkar ta tag i det. Det är väl att kalla lathet.
  7. morfar
    Jag har helt andra erfarenheter än du har!

    De mödrar (vissa är ensamstående OCH yrkesarbetande) jag känner gör ett jättejobb, är inte lata men kan vara trötta emellanåt.

    Avsaknaden av förståelse/ödmjukhet samt pratet om "lathet och viljelöshet" i dina inlägg andas inte endast förenkling men brist på inlevelseförmåga/egen erfarenhet.

  8. Lisa
    Jag är mor själv till en liten, liten bebis, så jag saknar inte empati, förståelse, egen erfarenhet eller vad du nu vill. Jag säger bara hur jag själv uppfattar saken: det finns fantastiska mödrar som klarar mycket på en gång, men det finns faktiskt även lata och bekväma mödrar.
  9. morfar
    Du blir inte mer trovärdig för detta. Du borde du ha annat göra än att lägga energi på att bli förbaskad och trött på andra mammors "lathet, bekvämlighet och viljelöshet".
  10. Lisa
    Äsch, du är bara fånig och tråkig nu, jag "borde" ingenting. Jag lägger min energi på vad jag vill, du vet ju inget om min tid och energi, men inte tänker jag lägga ner mer på någon surpuppa som dig. Man kan ha olika åsikter om saker och ting, men det verkar du inte gilla alls. Puss på dig ;-)!
  11. morfar
    Jättebra att du "du lägger din energi på vad du vill" så kanske du kan låta andra mammor göra detsamma utan att diagnostisera dem till att vara lata, bekväma och viljelösa.

    Ha en bra dag :)

    önskar älskad & glad morfar

  12. A F
    Lisa,

    Man kan se det som att man är lat och viljelös, eller så kan man se det som att man tar sig den vilan man behöver under en period. Som en vän till mig uttryckte det "Man får ju hormoner så att man står ut med att ha så där tråkigt." För vissa kanske spädbarnstiden behöver vara långsam och rätt så aktivitetsfri.

  13. viktor
    Lisa:

    Du har helt rätt.

  14. Personligt
    Småbarnsmammor och träning var visst en känslig fråga...

    Jag skulle vilja säga att det beror på hur mycket man får sova... Vissa barn kan vakna många många gånger per natt så att föräldrarna inte hinner få någon djupsömn. Då blir kroppen stressad och man blir extra infektionskänslig, humöret blir sämre etc. Det värsta som kan hända i sådana fall är att få käcka råd av andra om hur man ska få barnet att sova. Det finns faktiskt aktiva barn som inte sover för att de inte har utvecklat djupsömn. Då finns det inga knep som funkar eftersom "problemet" är biologiskt och växer bort på sikt, ett par år eller så... Under tiden är mamman knappast på gymmet säger jag, trots att jag bodde på gymmet och tränade fitness innan jag fick barn.

    Så betänk detta innan ni kallar människor "lata".

    De som väcks ofta och sover lite och går omkring som zoombies på dagarna kommer inte att orka träna så mycket. Promenader och lite sit ups ibland går säkert bra, men det är svårt att få till något mer när man periodvis är så trött av sömnbrist att man t.o.m. kräks (hände i alla fall mig). Om man får vara hyfsat pigg och har viss avlastning så går det nog att träna.

  15. nisse
    För att gå ned i vikt behöver man inte träna alls...
1 2 3

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg