Fettskräckens dödsryckningar före renässansen?
i Vetenskap och hälsa 
De sista decennierna har varit näringslärans ”Dark Ages”. Gammal kunskap glömdes bort, och ovetenskapliga irrläror tog över. Men nu blir tecknen allt tydligare: Medeltiden går mot sitt slut, och renässansen anas vid horisonten.
Det är vad dr Michael Eades hävdar på sin blogg idag. Den största (och bästa) engelska lowcarb-bloggen:
Michael Eades: Last gasp of the dark ages of nutrition (automat-översatt version)
Jag rekommenderar alla intresserade att läsa det. Mycket insiktsfullt. Här är en kortare sammanfattning:
Dödsryckning?
Eades tolkar studien förra veckan som sades visa att ”alla dieter fungerar lika bra” som en tydlig dödsryckning för teorin om fettets farlighet: ”Du är inte vad du äter. Du är hur mycket du äter”.
Vad studien lyckades göra var att bygga upp en lågkolhydrat-halmgubbe och slå ner den. Någon riktig lågkolhydratkost ingick inte eftersom alla dietgrupperna fick råd att äta minst 35% kolhydrater, och rejält kaloribegränsat.
För bara något decennium sedan trodde flesta felaktigt att naturligt fett gjorde en fet och sjuk. Och nu lyckas man trots krystade metoder som bäst hävda att fettintaget inte spelar någon roll alls.
Det är framsteg!
Från antikens kunskap till medeltidens mörker
Som Gary Taubes beskriver i Good Calories, Bad Calories så var många forskare fram till sent 50-tal / tidigt 60-tal på väg att reda ut hur överdrivet kolhydratintag gjorde folk feta. Internationella konferenser, symposier och studier kopplade kolhydratsintag till fettinlagring. Hur det fungerade arbetades ut i detalj. Många läkare rådde sina feta patienter att äta lågkolhydratkost. Det var den antika, klassiska kunskapen om lågkolhydratkost.
Men sedan slog ”barbarerna” till, och den ”mörka medelåldern” började. Ancel Keys publicerade sin ”Seven Countries”-studie och började på lösa grunder (eller till och med forskningsfusk) utmåla naturligt fett som boven bakom hjärtinfarkter. Sedan dess har dumheterna fortsatt oavbrutet. Och andelen personer med fetma, diabetes och andra sjukdomar kopplade till överdrivet kolhydratsintag har mångdubblats.
Slutet på mörkret
Men tiderna förändras. Eades beskriver hur han sedan 1989 (och Robert Atkins tidigare) möttes av attacker överallt ifrån när de förespråkade lågkolhydratkost. Deras kliniska erfarenheter avskrevs som ”endast anekdoter”. Riktiga studier hade inte ännu gjorts. Att några studier som bevisade effekter av lågfettskost inte heller fanns viftades bort.
Men nu finns studier på lågkolhydratkost. Allt fler har dykt upp de senaste fem åren. Och resultaten är bra. Följden har blivit att den allmänna uppfattningen ändras allt mer. Först trodde man att fettsnål kost var bäst för vikten och riskfaktorer. Sen sade man att ok – kanske lågkolhydratkost är minst lika bra för viktnedgång, men det ger hjärtsjukdom. Sen att ok – kanske lågkolhydratkost ger snabbare viktnedgång och minst lika bra riskfaktorer på kort sikt – men vad gör det på lång sikt?
I takt med att längre studier börjar dyka upp finns inte längre någonstans att gömma sig. Så det slutliga försvaret blir att bara kalorier spelar roll.
Och det innebär en ganska fantastisk reträtt. Kan någon tänka sig ett sådant erkännande under lågfettserans höjdpunkt? Nu säger man i princip att fettsnål kost, lågkolhydratkost, mycket protein, mycket fett – det spelar ingen roll, de är alla likvärdiga. Det är sista steget innan man erkänner att lågkolhydratkost är överlägset på alla sätt.
Men det erkännandet kommer inte att komma från samma gamla personer. Det kommer att komma från de som tar över efter dem.
Renässans?
Max Planck, berömd fysiker, sade så här:
En ny vetenskaplig sanning triumferar inte genom att övertyga motståndarna och få dem att se ljuset. Istället triumferar den genom att motståndarna till slut dör, och en ny generation växer upp som känner till den.
Den gamla generationen är på nedgång, och studien förra veckan är en av dödsryckningarna. Trots den krystade designen fick man erkänna att lågkolhydratkost åtminstone är likvärdig med den tidigare förespråkade fettsnåla kosten.
Näringslärans renässans är på väg.
Mer
Vetenskapen om lågkolhydratkost – Sammanfattningar och länkar till de viktigaste studierna.
Lika dieter lika dåliga – om förra veckans bantarstudie.
Jag drog samma slutsats själv när jag kommenterade studien:
http://www.kostdoktorn.se/lika-dieter-lika-bra/comment-page-1#comment...
"Iallafall, det intressanta här, i denna tidningsanka, och i andra ankor i det senaste, är att visst skjuter man hela tiden in sig på LCHF, men man har faktiskt gett upp idén att försvara idén om fettsnål kost som bra. Etablissemanget är alltså så trängt, och agerar så oerhört defensivt, att man i praktiken har gett upp sin tidigare käpphäst och nallebjörn, att fettsnål kost är kung. Uppenbarligen väljer man att offra detta för att vara bättre rustad i sitt desperata försvarskrig mot den fettrika dieten."
Är Livsmedelsverket (och motsv. i andra länder) verkligen så bundis med livsmedelsindustrin?
Den egenskapen saknas över hela linjen av kostprofessorer.
Säkert en psykologisk spärr som är djupt mänsklig men inte mindre tragisk eftersom dessa bromsklossar fortsätter orsaka skada för hela befolkningen
Vi får hoppas Eades känner in rätt vindriktning så paradigmskiftet kan slå igenom
Oavsett var de tycker om människorna lidande så vore det ju en ekonomisk vinstlott för det land som med nya matkunskaper får drastiskt sjunkande antal sjukdagar och stor sänkningar i sjukvårdskostnader. De är ju som att plötsligt hitta en okänd guldgruva med mångmiljardintäkter varje år. Vad väntar man på?
Dårskap dumhet har alltid följt människan,
Jag måste säga en sak om konspiration, skulle det vara en konspiration så skulle dom ha förfalskat forskningen så att det fanns RIKTIGA BEVIS nu visar forskningen inget eller lite.
Jag kan inte se att forskningen är förfalskad.
Men tolkningen av forskningen är ibland ren dårskap, den som tolkar vetenskapen kan ha goda avsikter, men vad hjälper det om personen har en fanatisk tro på att fett är farligt.
Dr Phil är självsäker som vanligt. Tänk när han får veta att han har fel....
Stämmer väl överens med de senaste seklernas kost-"professorer"
Från Chuck Lorre productions
Jag såg själv det programmet precis, och på den punkten kan jag faktiskt inte hålla med dig. Dr. Phil har för det första inte sagt något om "äta mindre fett, mycket grönsaker och fullkorn", däremot sa han att dessa personer måste förstå -varför- de är feta. Alltså vad är det som gör dessa människor -handlingsförlamade- till att ändra livsstil. Därför att alla vet vad man kan göra för att gå ned i vikt (även om de använder sig av den mycket mindre bra lågfettsdiet), men den kunskapen spelar ingen roll när man inte tillåter sig själv att bli det man vill vara! Vissa människor är faktiskt överviktiga på grund av det psykiska, tro det eller ej.
Jag tror också att de flesta här vet att man kan fortsätta vara (kanske t.o.m bli?) överviktig med LCHF kost, för även denna livsstil kan mätas med måtten "En 20-liters hink rymmer 20 liter, häller man i 40 liter behövs större hink"
Jag är glad att jag missade det på radion för då hade jag nog blivit rätt irriterad också. Men "... deitist trodde inte på att vi skulle äta så mycket smör o grädde ,utan man ska äta som på ett gammalt beprövat vis"...
ÄR inte gammalt beprövat vis smör och grädde då? Det är min fundering
Måste säga att deitister blev en lite rolig felskrivning då det mer visar vad de står för, en tro utan stabil vetenskaplig grund..
Därmed inte sagt att den andra sidan inte heller kan ta till överdrifter ibland :)
Det är den här attityden som gör mig så trött. "Det är väl bara att ta sig i kragen och gå ner i vikt." Visst kan det finnas det psykologiska komponenter som bidrar, men generellt så är det en väldigt insiktsfri och empatilös "Rössner-attityd".
Har du haft mer än trettio kilos övervikt, har du någon aning om vad det innebär?
Visar ett varumärke vikande siffror som inte kan återhämtas så dumpas det omgående.
Jag skulle inte bli förvånad om Becel saknas i (de svenska) hyllorna julen 2009 och de okunniga får hålla till godo med Milda och Lätta.
Av fett blir du mätt, vilket gör att du äter precis så mycket som du skall äta. Vilket du i praktiken ser hos någon som äter en fettrik kost: de äter helt enkelt en mindre mängd mat än den som äter en fettsnål kost.
Vidare gör låga insulinnivåer att det fett som lagras in när du äter fritt kan åka ut igen. När du äter en kolhydratrik måltid höjs insulinnivåerna vilket gör att energin i fettcellerna fastnar och inte kommer ut. Vilket gör att du a) lägger på dig vikt, och b) får de klassiska dipparna vid 10- och 15-tiden. (varför tror du att man har fruktkorgar på arbetsplatser?)
För att lugna dig kan jag ju ta mig själv som exempel, jag har gått ner 45 kg med en daglig motion bestående av promenader mellan datorn och köket. (bor i ett rum och kök så det är inga långa promenader). Jag får i mig 2000 kcal var från 1/2 liter vispgrädde om dagen förutom ägg, bacon, det fetaste köttet jag hittar, massor av smör, feta ostar m.m. :-)
varför är du intresserad av kalorierna? LCHF är en form av hormonellt styrd viktminskning, vi brukar inte räkna kalorier. Det hör den energistyrda viktminskningen till.
/SSS
PS
Socker är kolhydrater, och kolhydrater blir till socker i kroppen.
Det är min uppfattning att mättnadskänslorna fungerar sämre när du äter mat som mestadels består av kolhydrater. Man kan tycka att det är lite paradoxalt att mindre energi mättar mer än mer, men så funkar insulin.
För att dra det till dess extremer: ät enbart sockerarter en dag, följt av en dag där du bara äter fett. Du kommer att få i dig mindre energi i det senare fallet.
Men även utan att göra extrema experiment kanske du känner igen att du inte kan sluta äta bröd/pasta/godis (eller vad din kolhydratdrog nu är), medans det är oerhört mycket svårare att äta stora mängder fettrik mat, t.ex. kött med vitlökssmör.
mer fett ger ofta inte snabbare mättnadskänsla, tvärtom ofta långsammare. MEN mättnaden håller betydligt längre än med kolhydratrik mat! Mellanmålen blir oftast färre. Och nej, fetare mat är inte alltid kaloririkare än kolhydratrik mat. Kolhydrater har ofta supermycket energi de också. Lättfett är inte lika med energifattig!!
Jag tänker inte ens göra mig besväret att svara på din onödiga kommentar. Alla är olika, vare sig du tror det eller ej.
http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/en-bra-start-paa-dagen-vikte...
Kaloriinnehållet i ett gram kh är ca 4 men i ett gram fett ca 9 så visst är det troligt att man får i sig fler kalorier med en fettrik kost. Det som inte stämmer är teorin om in och ut, dvs att man behöver begränsa kaloriintaget för att gå ner eller går upp i vikt om man får i sig för mycket.
Det är som med matens färg. Man kan gå ner i vikt av gult, om det gula är smör. Man kan gå upp i vikt av gult, om det gula är sockerkaka. Men gult i sig har ingenting med viktförändringar att göra.
Sten Sture
Jag håller helt med dig om att alla är olika. Just därför skulle jag inte skriva exempelvis: "alla vet vad man kan göra för att gå ned i vikt ", eller att "man inte tillåter sig själv att bli det man vill vara". Men jag har missuppfattat dig alldeles kanske?
Obámas kockval...
http://blogg.svd.se/matochhalsa
Lysande exempel! Måttet på kalorier är ett väldigt precist mått. Eldar man Dieselolja i en bombkalorimeter får man veta precis hur mycket kalorier det är. Och sen när man druckit det, måste man cykla bort det på motionscykeln. Allt enligt högsta oomtvistliga kostvetenskapen.
Kanske kan vara lite pedagogiskt det här exemplet för att få folk att förstå hur trubbigt och t.o.m. intetsägande kalorimåttet kan vara. Men det gills inte för diesel är inte mat, kommer någon att invända. Konstigt eftersom margarin gills, men okej, låt oss ta hö istället. 100g hö, hur många kalorier blir det? Hur många tror att man går upp i vikt? Hmm, alltså.. trots kaloriinnhållet förbränns alltså saker olika (eller inte alls) i vår mage, och kaloriupptaget blir olika... Borde få en fungerande hjärna att börja tänka efter.
Snubblade f.ö. över sidan sjalvmord.com, som under metoden "Svälta ihjäl" pedagogiskt förklarar att "I slutändan handlar det om att bränna fler kalorier än man konsumerar." Fast det går kanske lika bra med diesel?
Gärna så kallat medicinskt kol.
Det innehåller också ansenliga mängder kalorier men sannolikheten att vi kan använda det som bränsle i kroppen är nog väldigt liten.
Ett annat alternativ är ricinolja, det är i alla fall världens effektivaste hostmedicin. Du vågar inte hosta! ;-)
"Men jag har missuppfattat dig alldeles kanske?" Huvudet på spiken.
mättat fett med 25 danska kr per kilo mättat fett Detta kallas en hälsobefrämjande avgift.
Liknande ska införas på livsmedel med mycket socker (läsk och godis).
På danska Mejeriforeningen tror man att kunderna kommer att gå över till importerade lågprisvaror med fettskatt på danskt smör och ost (mjölken är undantagen!) och främja gränshandeln.
http://media-2.web.britannica.com/eb-media/54/7054-004-8062DB49.gif
Nä, jag bara skojade, det är en bombkalorimeter. Fast kan man förbränna diesel där borde man ju kunna göra det i våra magar också, eller hur? Samma sak, ungefär, liksom...
Kenneth, ricinolja var ett kul exempel förresten. Kalorier in, och kalorier ut s.a.s. Helt i praktiken, omedelbart. ;-)
Snabb titt i ingenjörshandböckerna ger att 100g träkol ger dig 716 kcal...
- Nej tack ingen träkol idag, det är för mycket kalorier i det. Ge mig ett snapsglas med dieselolja istället.
Är egentligen inte intresserad av kalorierna, snarare av kunskapen, för att kunna diskutera med "medståndare" eller motståndare. Har fö. med stort utbyte läst dina böcker.
För specifik information om just kalorihypotesen (och fett kontra kolhydrater) rekommendar jag Gary Taubes' bok "Good Calories, Bad Calories". Finns i pocketversion.
På engelska, men orden förklaras allt eftersom så den borde gå att ta sig igenom utan större svårigheter.
Är det så att de sitter på två stolar, en med de rätta produkterna och en med lightprodukter, och de senare ger mer avkastning?
Det ser ju ut som ett gyllene tillfälle att ro åt sig marknadsandelar (på ett bra sätt)
Ok, det var ju bra att jag missuppfattade dig. :-) Det är en rätt så vanlig inställning, och jag har fått en liten hang-up.
Menar du att en del människor i någon slags offerroll (övervikt, sjukdom, arbetslöshet, etc etc) kan införliva det med sin identitet så att detta blir ett mentalt hinder för dem att ta sig ur det? De vet inte skulle vara om de lyckas ta sig ur det? Eller vad menar du?
länk:
http://www.magasinetneo.se/blog/archive/2009/02/24/danmark-infor-mora...
Tack för tips. Biblioteket får väl noja på mig och alla ”konstiga” böcker jag beställer. Får se om de lyckas få fram den du nu rekommenderade. Det är tyvärr inte alltid fallet när man hittat någon intressant titel på nätet.