Fettskräckens dödsryckningar före renässansen?

De sista decennierna har varit näringslärans ”Dark Ages”. Gammal kunskap glömdes bort, och ovetenskapliga irrläror tog över. Men nu blir tecknen allt tydligare: Medeltiden går mot sitt slut, och renässansen anas vid horisonten.

Det är vad dr Michael Eades hävdar på sin blogg idag. Den största (och bästa) engelska lowcarb-bloggen:

Michael Eades: Last gasp of the dark ages of nutrition (automat-översatt version)

Jag rekommenderar alla intresserade att läsa det. Mycket insiktsfullt. Här är en kortare sammanfattning:

Dödsryckning?

Eades tolkar studien förra veckan som sades visa att ”alla dieter fungerar lika bra” som en tydlig dödsryckning för teorin om fettets farlighet: ”Du är inte vad du äter. Du är hur mycket du äter”.

Vad studien lyckades göra var att bygga upp en lågkolhydrat-halmgubbe och slå ner den. Någon riktig lågkolhydratkost ingick inte eftersom alla dietgrupperna fick råd att äta minst 35% kolhydrater, och rejält kaloribegränsat.

För bara något decennium sedan trodde flesta felaktigt att naturligt fett gjorde en fet och sjuk. Och nu lyckas man trots krystade metoder som bäst hävda att fettintaget inte spelar någon roll alls.

Det är framsteg!

Från antikens kunskap till medeltidens mörker

Som Gary Taubes beskriver i Good Calories, Bad Calories så var många forskare fram till sent 50-tal / tidigt 60-tal på väg att reda ut hur överdrivet kolhydratintag gjorde folk feta. Internationella konferenser, symposier och studier kopplade kolhydratsintag till fettinlagring. Hur det fungerade arbetades ut i detalj. Många läkare rådde sina feta patienter att äta lågkolhydratkost. Det var den antika, klassiska kunskapen om lågkolhydratkost.

Men sedan slog ”barbarerna” till, och den ”mörka medelåldern” började. Ancel Keys publicerade sin ”Seven Countries”-studie och började på lösa grunder (eller till och med forskningsfusk) utmåla naturligt fett som boven bakom hjärtinfarkter. Sedan dess har dumheterna fortsatt oavbrutet. Och andelen personer med fetma, diabetes och andra sjukdomar kopplade till överdrivet kolhydratsintag har mångdubblats.

Slutet på mörkret

Men tiderna förändras. Eades beskriver hur han sedan 1989 (och Robert Atkins tidigare) möttes av attacker överallt ifrån när de förespråkade lågkolhydratkost. Deras kliniska erfarenheter avskrevs som ”endast anekdoter”. Riktiga studier hade inte ännu gjorts. Att några studier som bevisade effekter av lågfettskost inte heller fanns viftades bort.

Men nu finns studier på lågkolhydratkost. Allt fler har dykt upp de senaste fem åren. Och resultaten är bra. Följden har blivit att den allmänna uppfattningen ändras allt mer. Först trodde man att fettsnål kost var bäst för vikten och riskfaktorer. Sen sade man att ok – kanske lågkolhydratkost är minst lika bra för viktnedgång, men det ger hjärtsjukdom. Sen att ok – kanske lågkolhydratkost ger snabbare viktnedgång och minst lika bra riskfaktorer på kort sikt – men vad gör det på lång sikt?

I takt med att längre studier börjar dyka upp finns inte längre någonstans att gömma sig. Så det slutliga försvaret blir att bara kalorier spelar roll.

Och det innebär en ganska fantastisk reträtt. Kan någon tänka sig ett sådant erkännande under lågfettserans höjdpunkt? Nu säger man i princip att fettsnål kost, lågkolhydratkost, mycket protein, mycket fett – det spelar ingen roll, de är alla likvärdiga. Det är sista steget innan man erkänner att lågkolhydratkost är överlägset på alla sätt.

Men det erkännandet kommer inte att komma från samma gamla personer. Det kommer att komma från de som tar över efter dem.

Renässans?

Max Planck, berömd fysiker, sade så här:

En ny vetenskaplig sanning triumferar inte genom att övertyga motståndarna och få dem att se ljuset. Istället triumferar den genom att motståndarna till slut dör, och en ny generation växer upp som känner till den.

Den gamla generationen är på nedgång, och studien förra veckan är en av dödsryckningarna. Trots den krystade designen fick man erkänna att lågkolhydratkost åtminstone är likvärdig med den tidigare förespråkade fettsnåla kosten.

Näringslärans renässans är på väg.

Mer

Vetenskapen om lågkolhydratkost – Sammanfattningar och länkar till de viktigaste studierna.

Lika dieter lika dåliga – om förra veckans bantarstudie.